Patrik Johanssons släkts historia

 

En fantastiskt fin bild tagen i Kåkstaden 1998 föreställande Patrik Johansson, barnbarn till Johan Erik Johansson,
och numera ägare till fastigheten där mina anfäder levt och verkat i gågna tider... Man kan nästan tro att bilden är
tagen någon gång vid sekelskiftet och jag tycker den passar in helt perfekt på denna släktforskningssida...
Patrik är också den som bidragit med alla fantastiska bilder och historier om folk och gårdar från Killingi.
Tusen tack Patrik!
Du har hjälpt mig att komma mina släktingar väldigt nära tack vare detta du bidragit med till min släktforskning!

 

 

Nedanstående bilder och information handlar om "Erikssons gamla och nya gårdsställe" där nu ovan
nämnda Patrik Johansson äger och bebor.

Bilden nedan är en målning av den gamla gårdsbebyggelsen. Det röda huset är huvudbyggnaden för Erikssons familj.
Det gråa huset byggdes av Johan Erik Erikssons son Johan Erik Johansson 1942. Ladugårdsbyggnaden är idag i halva
formatet och den är den enda av alla ursprungsbyggnader som idag finns kvar från Erik Olofssons tid. Den är idag en
av byns sista fjälladugårdar.

 

Ladugården: Timmerdelen är original förutom dörren på gaveln, där satt tidigare ett spröjsat fönster, men detta gjordes
om till dörröppning 1979. Trätaket togs bort 1979 och ersattes av pannplåt. Fönstren i övrigt är aldrig utbytta, så dessa
är i original sedan Erik Olofssons tid. Ladugården var i bruk fram till 1970.

 

 

Nedanstående bild är det hus som ättlingen Johan Erik Johansson (född 14 juli 1890) byggde 1942. Det står då i
förhållande till den gamlabebyggelsen enligt första bilden (målningen) ovan. Johan Erik Johansson är alltså barnbarn
till Erik Olofsson. Fadern (son till Erik Olofsson) var den som övertog huvudbyggnaden efter föräldrarna.

 

 

Flygfoto taget 1969, det gamla huset var då bortrivet, men ladugården i sin fulla längd är här kvar.

 

Detta är ett flygfoto från år 2007 där Patrik Johansson (nuvarande ägare till fastigheten) ritat in var de gamla husen
har stått.

Klicka på bilden för större förstoring.

 

 

Johan Erik Johansson sommaren 1967

 

Anna Sofia Johansson 1942

 

Anna Sofia 1958

Anna Sofias antavla:
Farfar: Påhl Nilsson Suorra, född 1821-12-25 i Norrkaitum, död 1878-02-27 i Killingi.
Farmor: Maria Eriksdotter, född 1825 i Killingi, död 1881-05-23 i Killingi. Hon var dotter till krononybyggaren och
nämndemannen Erik Henriksson i Killingi född 1787 och Malin Henriksdotter född 1788 i Moskojärvi.
Erik Henriksson och Malin Henriksdotter finns nämnda nedan i min forskning. Erik Henriksson är son till min farmors
morfars mormors far Henrik Eriksson i Killingi, se nedan. Malin (Magdalena) Henriksdotter är dotter till min farmors
morfars morfars far Henrik Mickelsson i Moskojärvi, se nedan.


Far: Johan Erik Påhlsson, född 1861-12-27 i Killingi.
Mor: Johanna Olofsdotter, född 1873-01-13 i Killingi.
Syskon: Brita Maria, född 1889-09-08; Johan Erik, född 1892-05-07; Maria Helena, född 1893-11-21; Viktor, född
1896-07-11; Jonas, född; 1898-03-28.

 

Patrik Johansson berättar sin släkthistoria:
"Min morfar Johan-Erik Johansson född 14 juli 1890 död 26 okt 1967, kom att bli hemgården trogen hela sitt liv fram
tills dess han dog 1967 i en ålder av 77 år. Han var näst äldst av 10 helsyskon. Äldste sonen Olof Johansson född 1888,
kom att tidigt flytta hemifrån och bilda hemmanet Killinge 7:7 efter Fjällåsen vägen mot Kaitumälven, då när morfar
blev den äldste av syskonen kvar kom att han att vid en ålder av 22 år få köpa hemgården av sin far 1912 den 20
november. Den 26 nov 1912 beviljades lagfarten på honom. Hemgården i Killinge hade ursprungligen beteckningen
Killinge 8:1,men huvudgården delades och Morfar behöll den delen med beteckningen Killinge 8:3. Min morfars mor
Brita Maria född Olofsdotter avledi en ålder av 37 år, dödsorsaken var hals svulst, hon kvävdes och svalt till döds.
Äldsta sonen Olof var då 17 år, och min morfar Johan-Erik var 15 år gammal. Min morfars far Johan Erik född 1857
gifte om sig med Susanna Johansson Uusitalo år 1906, och fick således 5 barn tillsammans alltså 5 halvsyskon till min
morfar. Johan Erik E, flyttade från sin egen huvudgård efter Fjällåsenvägen och bildade av Killinge 8:1´s hemman
Killinge 8:2."

Patrik fortsätter sin berättelse:
"I år är det 45 år sedan min morfar Johan Erik Johansson avled. Han dog hastigt hemma på toaletten, Anna-Sofia
fann honom död där. Det hela uppdagades när det var nysnö ute och Anna-Sofia inte såg några spår från huset,
hon började då söka efter maken och fick en chock då han hittades död i husets toalett (i nya huset). Han dog av
hjärnblödning. Sin första hjärnblödning fick han 1957, och fick delvis förlamning som gick tillbaka.
Sen fick han igen en blödning ca 5 år senare (ca 1962), då hade han sagt att: "nästa gång jag blir sjuk, då hämtar
dom mig kall från mitt hem", och så blev det... Läkarna hade rekomenderat honom brännvin som läkemedel, men hur
lätt kan man övertyga en religiös människa om detta? Då makarna Johansson var laestadiener, så det blev ingen sån
läkemedelskur. När han hittats död var dom tvungen att dra kroppen ut från toaletten in på köksgolvet. Dom lade en
filt runtomkring honom. Sonen Göran kom med sin son(barnbarn till Johan Erik), och då hade Håkan sagt att: faffa sover.
Håkan är född 1963, och har fått höra denna historia om och om igen. Det är ochså viktigt för barn att ta del av döden,
och döden har inte heller skrämt Håkan, vi kan prata om detta än i dag. Mormor berättade första tiden att hon kunde
höra tidningspapper prassla i köket, hon kunde inte förklara detta, det kanske var saknaden som gjorde att hon hörde
dessa ljud, då han brukade prassla med tidningen. Det var kanske en vana, eller så var det gubben Johansson som
hälsade på efter sitt frånfälle? Många karlar försökte fria till Anna-Sofia men hon sa att hon har sin karl i graven och
det räcker. Hon höll sitt löfte från giftermålet 1920, att leva med varandra till döden skiljer dem åt, och det gjorde hon.
Hon levde som änka i 25 år och sa att hon aldrig var ensam, hon hade ju många barn att leva för och barnbarn.
Som yngsta barnbarnet till Anna-Sofia kom jag mycket nära mormor och det är jag glad över...."

Johan Erik och Anna Sofia levde sina liv i den Lestadianska trosinriktningen. De hjälpte många personer som hade
det svårt i byggden. Nedan kommer historien om samekvinnan "Inga Steukku".

"Johan Erik och Anna Sofia höll bland annat husrum till en samekvinna vid namnet Steukku Inga som torde vara av
norsk härkomst. Hon hade inga kända släktingar i bygdens sammanhang, och var en kringresande kvinna bland byns
gårdar. Men hon ville inte bo i boningshuset så hon bodde i den gamla tvättstugan med snedtak som syns på det målade
flygfotot ovan... Denna tvättstuga är nu bortriven. Men en vinterdag på 1930-talet så hittades hon död i tvättstugan.
Familjen upptäckte att det inte rök i kaminröret och kollade sedan upp det. Hon hade avlidit hastigt (troligen i nån sjukdom?)
för stugan var inte utfryst. Under sin livstid fick Steukkun Inga mat och rena kläder samt ett drägligt liv genom Johan Erik
och Anna Sofias fantastiska medmänskliga insats. Johan Erik kostade på en kista åt henne. Hon förvarades en tid i den
gamla ladugården som fortfarande finns kvar. Sen när årstiden var lämplig for Johan Erik med häst och släde efter
Kaitumälven upp till Fjällåsens stationen där kistan lastades in en tågvagn. Begravningsakten hölls i Gällivare med en
enklare cermoni på Gällivare gamla kyrkogård (allmänna gravar) Än i dag pratas det om denna Steukko Inga, hon
lever vidare som familjens godhjärtade piga.

Johan Erik Johansson och hustrun Anna Sofia fick 12 barn mellan åren 1921 till 1944 (5 flickor och 7 pojkar) 8 av dem
levde till vuxen ålder, 2 finns kvar i livet år 2012. 4 av barnen dog i Tbc.

Makarna Johan-Erik och Anna-Sofia Johanssons barn. (12st) berättat av barnbarnet Patrik Johansson:

Ture Alfred född 1921 död 1922 (Tbc).
Betty Teresia född 1923 död 1933, skolpliktig. (Tbc) avled på Sandträsk sanatorium utanför Boden.
Gösta Herbert född 1924 död 1997 (avled av hjärtinfarkt) SJ-anställd. Född i Killinge bosatt i Kaitum, Gällivare
(Gullrisvägen 30, radhus) samt senaste bostaden byggd 1982 i Puoltikasvaara, nära hustrun Amanda Fredrikas
barndomshem. Gösta avled i det egna hemmet i köket. En vecka innan han dog hade han haft ont i ryggen, och hans
svägerska Irma Eriksson i Puoltikasvaara sa, att han måste till läkaren att det kan vara hjärtat? Inte brydde sig Gösta
om det, han skottade snö som vanligt och hjälpte dottern i Tjautas (då bodde hon där) Men ryggen blev inte hans död
då det senare visade sig att han dog av hjärtinfarkt. Gösta hade ochså den stora sorgen i livet då sonen Tord Ingemar
Johansson omkom i omkörnings olycka i Moskojärvibackarna i en ålder av 27 år,den 21 nov 1987, efter detta blev
Göstas liv aldrig sig likt igen. Han har kvar barnen Ted och Anna.

Gösta Johanssons grav på Skaulo kyrkogård.

 

Alvina Augusta född 1927 död 1934 (Tbc) hade mot slutet mag kramper, lekte med syskonen i det gamla huset
(Erikssons) syskonen jagade varandra i en lek och Alvina hade då plötsligt segnat ner på köksgolvet i köket och avlidit.
Familjen chockades svårt, då Alvina syster Betty avlidit året för i en ålder av 10,5 år. När Alvina avled var brodern Gösta
10 år, Göran 5 år,Agnes 3 år.
Göran Herman (köpnamnet Engebro år 1950) född 1929 död 2005. Vägverksarbetare, Färjkarl i byn, Kiosk och
Bensinmackägare (Köpte även byns sågeri vid dess nedläggning) Gift med Ingrid Nilsson född 1924 från Puoltikasvaara.
Ingrids mor kom från en samefamilj i "Poraskorsa"nära Nikkaluokta. Modern även hon vid namn Amanda gift med Nils
Fredrik Johansson, skomakare och hantverkare i byn P-vaara. Denna Amanda hade då lessnat på det samiska levebrödet
och då passerat Puoltikasvaara och blev då kvar där. Hon återvände aldrig som boende till hembyn .Hon avled i en ålder
av 94 år i Puoltikasvaara. Maken kallades"Fege"och blev svärfar till 2 av mina morbröder(Gösta och Göran) Göran
avled i muskelsjukdom och åldersdiabetes 2005.

 

 

Göran Engebros grav, begravd med första hustrun han hade 4 barn med.

Agnes Alina född 1931 död 2008 (Gift Fors) frånskild ca 1983-84, maken kom från Junosuando, Harald Fors. Makarna
Fors bodde först i Junosuando hos Haralds föräldrar, sedan flyttade de till Plantvägen i Malmberget (numera rivet).
Sedan köpte de ett radhus på Lestadiusvägen 37 i Gällivare. Makarna skiljdes 1983-84, men Agnes hade kvar huset till
jan-1997 då hon sålde det. Agnes hade ett stort ansvar i hemmets skötsel, då hon var den äldste av systrarna efter
tidigare avlidna storasystrar. Agnes var duktig på sömnad och än i dag finns alster av henne, ett av dom:
"Kaffetåren piggar upp vårt sinn, hälsar mången gäst välkommen in" Hon har jobbat på Järnvägshotellet,Vassara
och Nexhotell. Senare tid Lokalvårdare i industrifastigheter samt Nex hotell. Hon hade sambon Sören Nilsson från
Purnuvaara vid sin sida sen 1980-talet och fram till sin bortgång 2008. Agnes har en stuga vid folketshus i Killinge
(röd liten) byggår 1965, 2 år innan vägförbindelse kom till byn. Vägen mellan Neitisuando och Björfälls fastighet invigdes
1967, då var byn ingen väglös by nå mera. Tidigare var tåg enda förbindelsen samt grusväg till fjällåsen respektive
Kaitum. Agnes flyttade till sin sommarstuga 1997 och bodde där till 2004 då flytten gich till Sören Nilsson föräldrarhem
i Purnuvaara. Hon avled på Sunderbyns sjukhus och ingen var närvarande vid hennes sida där. De 2 sönerna visste
inte hur allvarligt det var med hennes sjukdom heller... som hon själv sagt "en lite förändring på lungan som skulle kollas upp".
Sista dagen hon levde hade hon pratat med sambon i telefon,och varit mer bekymrad om han än sig själv. Agnes är

Östen Hilding född 1933 död 1933 i killingi.(Tbc)

Göte Harald född 1934 i Killingi död 2002 i Sandviken. Göte började sin karriär i Lkab men fick stenlunga, och flyttlasset
gick till Stockholm, senare Sandviken ca 1965, då åt Sandvik, sista sysslan på trådsektionen där. Götes plats i livet var
barndommshemmet samt sommarstugan i Laxselet, där han vistades alla sommrar så även den sista också. Han blev
akut sjuk i Laxselet på sommaren 2001 och avled i cancer mars 2002. Han var frånskild, tidigare frun hette Birgitta född
Henrikssson i Nurotikon (hon var barn till Sven Henriksson och modern Esteri från Finland).

Östen Reinhold född 1936 i Killingi död 2002 i Killingi, har även varit bosatt i Kiruna fram till 1989 då han åter flyttade
hem till barndomshemmet. (hade bitvis alkoholproblem men skötte sig bra ändå ,han insåg sina begrännsningar och var
en varmhjärtad person) Sj-anställd senare sjukpensionär. Östen kom att hittas drunknad nedströms från Laxselet
23 aug 2002, av min bror Niklas. Han hade då haft kärlproblem en längre tid utan behandling.
Brodern Sören hade en gång sett Östen vid spisen i köket, och att han hade nån form av stickningar och höll händerna
för bröstet, detta var sista sommaren han levde. Östen sa: "det var ingenting" då Sören hade frågat vad som händer!
Östen minns jag så väl sista gången jag pratade med honom...
Detta var den 15 aug 2002, han kliade sig i benen på bron utanför hemmet i byn,och katten strök honom över benen,
då sa Östen "bara så ni vet så behöver katten min aldrig fara till veterinären". Långt efteråt förstår jag nu... Katten
blev nästan 19 år och överlevde alla bröder. Den självdog 1 maj 2007 vid ena grinstolpen, hade tippat dit, och katten
(huskatten) var kärnfrisk till slutet. Östen var en sån person som "såg" saker och kunde förutspå händelser, och det
stämde. Då han hittades drunknad hade guldklockan stannat på 13.10 i vattnet, och det borde vara den 18:e tror man.
Sören mindes den 18:e att han lämnat byn tidigt på morgonen. Klockan kan ju ha gått en liten tid i vattnet och sen stannat,
han dödförklarades den 23/8-2002.
Östen var en för snäll människa och efter skilsmässan hade han det extra jobbigt, för efter detta börjar han dricka
och han insåg väl aldrig att han gjorde illa sig med detta. Han hade 3 barn som han var en god far åt. Han månade
mycket om sonen Robert som satt i rullstol. Alla barnen var boende i Kiruna vid hans hastiga bortgång. Östen hälsade
på barnen ofta och det sista han hade gjort var att göra färdigt en julklapp till sonen Robert som skulle ges till julen
som kom. Julen kom men då var Östen avliden redan. Paketet innehöll en liten porslinkyrka som han slagit in. Östen
gillade kyrkor och samlade på urklipp om dessa. Körde man förbi en kyrka så sa han "titta vad vacker den är, och vilket
torn"! Han hade respekt för det religiösa och visade helst inte åt modern Anna-Sofia att han drack. Han hjälpte mor
mycket i hemgården och Fia brukade alltid säga att "Östen är så duktig och snäll mot mamma", han månade om henne.

Aina Katarina född 1938. Undersköterska, gift med Luspa-Susannas barnbarnsbarn Hans född Nilsson(1949) Hans är
född i Koskullskulle, uppväxt i Malmberget. Dom bär namnet Johansson efter hustrun.

Sören Anselm Född 1940 död 2004. Sj anställd, sjukpensionerad. Hörselskada. Bosatt i barndomshemmet och ägare
av detta. Djurvän och amatörfotograf, medhjälplig vid stugbyggen som släkt och vänner uppförde. Var hemgården
trogen till slutet. Sörens liv kantades sista året av magbesvär, senare mystiskt förlamnning. Han rehabiliterades men
sjukdommen blev värre. Han hamnade i rullstol. Systern Aina och syskonbarnet Patrik (jag själv som berättare)
stöttade och hjälpte honom till det sista. Sören såg mig sin systerson som sin egen då vi umgåtts hela min uppväxt.
Nästan varje helg under skoltiden tog jag tåget till Killinge för att bo med morbröderna. Jag hjälpte även dom med
diverse sysslor. Sören avled av cirkulations rubbning , lungorna hade fyllts med blod vilket också blev hans död.
Sören hade då gjort ett testamente redan 1999, och hans sista önskan var att hans kvarlåtenskap skulle tillfalla
systersonen Patrik. Sören fick en vacker begravning med solister som bla sjöng"Där rosor aldrig dör" och "Tänk att
få vakna tidigt en morgon" Sören var så som person, han vaknade tidigt och njöt av livet. Sen finns det mycket Rosor
och törnar i livet, då Sören kämpade med att hålla sig nykter de sista 13 åren. Han tog sig i kragen 1991 och sökte hjälp
för detta. Han var mitt i livet då chocken om hans dödsbud kom. Han avled i en ålder av 64 år.
Sören var yngst av bröderna han levde ensam hela livet, han berättade om missbruket han tidigare hade. Det kom
inte från hemmet utan från yrkets karriär. Som 18 åring när han började åt SJ så började det som en oskyldig öl till
bastun många tog en öl efter jobbet. En öl blev fort 2 osv. men Sören erkände problemen för folk. Sören blev efter
tillnyktringen hatisk mot allt som hette alkohol, kom nån in med alkohol i huset så åkte dom ut lika fort. Sen började han
tokarbeta och med förkylningar i kroppen. Han åt mycket alvedon och då sa systern Agnes "äter du alvedon som godis?
Det kommer att bli din död om du äter så där mycket smärtstillande så att du måste vila". Inte lyssnade Sören...
Sommaren år 2000 hade han blivit biten av en huggorm och inte gått till läkaren, han berättade långt efteråt om detta.
Sen 2004 så avlider han på Gällivare rehabavdelning. Sköterskan ringde oss 3 på natten och berättade att han hittats död.
Han skall ha dött ca 10 min över 2 på natten. Tänk att jag var och hälsade på hos honom kvällen innan, och då åt han
kvällsmål, smörgås och kräm. Han sa att han snart skulle hem och sova på vindan, och att han bekymrade sig om katten
och huset. Men jag sa "lugn Sören, jag tar hand om huset och katten tills du kommer hem". Tack sa han, då vet jag det.
Och det var sista gången jag träffade honom och den sista från familjen som träffade honom i livet. Han lämnade
byn sista gången 8 aug 2004 och kom aldrig hem mera, lasarettsvistelser blev hans vardag då benen ej bar.

Bröderna Östen och Sören Johansson grav.

Elvy Maj-Britt född 1944 i Killinge bosatt 1965 i Stockholm, jobbat i vården på sjukhus där, gift med sin italienske make
Fransesco Barone-Cabanera (kallad Franco). Elvy föddes nere i kammaren i det nya huset, och min mor tjuvkikade i
dörren, då såg hon ett litet flickebarn och började gråta. Barnmorskan torde vara morfars halvsyster Selma?
Alla barn utom Elvy är födda i det gamla huset (Erikssons) Aina och Elvy är de enda syskonen som lever i dag 2012.
Föräldrarna sörjde de yngre barnen till deras respektive bortgångar. Betty efterlämnade ett avskedsbrev som jag äger i dag.

Kors finns på gravarna där barnen som dog i Tbc ligger begravda,
text under namnskylten: "Tbc tog deras liv, deras själar lever nu i ljuset".

Johanssons Renmärke!

Patrik Johansson berättar: "min morfarsfar Johan Erik Eriksson född 1857, köpte ett renmärke 12 mars 1904 för
3 kr och 50 öre. Han använde renarna som arbetsrenar i skogen. När jag pratat med Leif Rantatalo så berättade han
att det var vanligt förr att man hade Renar vid skogsarbete i Killingi. Renarna tog man väl hand om, vid hård ansträngning
så fick dom välbehövlig vila och utfodring. Jag har en kopia inramad på renmärket i Killingi i mitt hus (Mormor och morfars
gamla hus) skall ta och fota av renmärket, en kusin till mig har originalet och den är vattenstämplad 1902, så papperet
är 2 år äldre än utfärdande datumet."

Här kommer fler fina bilder från Killingi som Patrik Johansson bidragit med till hemsidan

Nedanstående två svartvita bilder är tagna vid en skidtävling i byn på 1950-talet, från Folketshus sett. Huset med
svart tak är gamla Erikssons huset. Närmare vägen finns 2 tvättstugor, den ena med platt tak och den andra med
sadeltak. Den med platt tak tillhörde Erikssons gamla hus, den med sadeltak byggdes på 40-talet. I tvättstugan med
platt tak bodde (ovanstående berättelse) Steukkun Inga.

 

Den skidande personen på bilden torde vara Johan Reinström Killingi.

 

Bild på de gamla ängarna vid huset som fortfarande slås varje sommar av Erik Olofssons barnbarns barn (se bilden nedan).
Det tycket jag verkligenär att hedra de gamla anfädernas "andar" som säkerligen besöker sina gamla marker då och då,
fast nu ifrån en annan dimension...

 

Helt underbar bild på de vackra fjälvallmon som funnits på gården i minst 70 år.

Visserligen är jag född och uppvuxen i Norrbotten, men att det kunde vara så fantastiskt bördigt, grönt och "sommrigt"
i Killingi, hade jag inte ens kunnat föreställa mig. Men tack vare dessa fantastiskt fina sommarbilder jag nu får äran att
förmedla på min släktforskningssida, har jag blivit helt tagen av allt det vackra jag får se, och jag ska med all säkerhet
besöka Killingi någon sommar framöver för att riktigt få "insupa" mina anfäders marker och se Killingi utifrån deras
perspektiv som de hade när de levde...Heder åt dem alla!

 

Nedan, fler fantastiska bilder från Killinge och Patriks gård.

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Patriks gammelmorfars gård