Torneåsläkten Chore till början av 1700-talet

Lektor BENGT UTTERSTRÖM (risti18.gif (70 bytes)), Västerås

I.

Släkten Chore var ursprungligen en birkarlasläkt och innehade tidigt hemman på olika håll i Tornedalen. I saköreslängden 1539 upptas en Jöns Kure i Päkkilä,[1] och släkten innehade sina hemman Kourila och Kuure i Vojakkala i Nedertorneå socken åtminstone från 1560.[2] Senare spred den sig till andra byar i socknen, såsom Haapaniemi (Haparanda), Nikkala, Kukkola och Raumo. Från 1642 var den representerad också i Torneå stad.

Släktnamnet förekommer i källorna skrivet på många olika sätt: Kouri, Koure, Choure, Cohre, Chore, Kohre m.fl. Släktens finska ursprung framgår klart både av hemorten och av de äldsta namnformerna, Kouri och Koure, som under hela den behandlade perioden användes om byborna. De "svenska" formerna, Chore, Kohre m.fl., uppkom bland stadsborna, som väl i regel var tvåspråkiga. Liksom Eino Tamelander i Tornion kaupungin pesäluetteloja 1666-1800 har jag i alla ovissa fall använt formen Chore.

Bland släktens äldsta medlemmar märks Caupi (Jakob) Hindersson Kourenn (=Kourinen?), nämnd 1564-1588,[3] bl.a. i Älvsborgs lösen 1571. Han bodde på hemmanet Kauppila i Vojakkala, liksom också sonen Per Jakobsson, som nämns som birkarl 1553 och 1559.[4] Under slutet av 1500-talet och början av 1600-talet nämns vid skilda tillfällen olika medlemmar av släkten. När den kände lappfogden Nils Oravainen 1576 beskylldes för otrohet mot Kungl.Maj:t, avgav bl.a. Jöns Kourenn, kanske identisk med Jöns Henriksson på Kourila, nämnd som birkarl 1553 och 1559,[4] ett för Oravainen förmånligt vittnesbörd.[5] Vid de undersökningar, som hertig Karl (Karl IX) lät företaga för att styrka Sveriges anspråk på Nordkalotten och Kolahalvön, yttrade sig bl.a. Henrik Couri 1593 och Jöns Kouri 1596.[6] Den senare är sannolikt samma person som den Jöns Kåre, som står som första namn i Ambergi Jacobi räkenskap för birkarlataxan i Tornö 1600[7] och är troligen också identisk med den Jöns Koure, som 1613 såsom nämndeman undertecknade en räkenskap rörande Älvsborgs lösen.[8] Vidare kan nämnas Hans Koure, ledamot av bondeståndet för Västerbotten (Moidakala = Woiakkala?) vid 1617 års riksdag. Henrik Hindersson Koure, postbonde i Övervojakkala vid 1600-talets mitt, och flere andra släktmedlemmar hemmahörande i Övervojakkala omnämns i A. H. Virkkunen, Oulun kaupungin historia (1919) s 341 not. Släkten hörde tydligen till de förnämsta bland birkarlarna.

När Torneå blev stad 1621, skulle birkarlahandeln i princip upphöra och birkarlarna förvandlas till borgare. Liksom fallet var med birkarlarna i Pite och Lule visade birkarlarna i Torne föga entusiasm över att bli stadsbor. Flertalet stannade på sina hemman och blev helt och hållet bönder. Men de gamla köpmannatraditionerna levde ett segt liv. Landsköp var visserligen förbjudet, men förbuden överträddes ofta. Bönder så långt upp efter Torne älv som i Matarengi, ca sju mil från mynningen, seglade ibland ut på havet, sålde egna varor och köpte vad de behövde. Bland bondsöner, som 1683 seglade till Räfle (Reval), märks en Henrik Kouri från Kukkola.[9] Men då var redan sedan flere decennier medlemmar av släkten etablerade som borgare i Torneå. Där intog de en framskjuten ställning, förmögna och genom giftermål nära lierade med stadens förnämsta familjer och så småningom innehavare av rådmans- och borgmästarämbeten. Under 1700-talet synes släktens ekonomiska och sociala ställning ha försvagats, åtminstone till en del som en följd av stora ofreden.

Att bestämma filiationerna inom släkten är mycket svårt, beroende dels på att patronymikon ofta och släktnamn ibland saknas, dels på att medlemmarna var mycket talrika och många döpta med samma förnamn, särskilt Jöns (Johan), Henrik, Hans, Nils och Lars. Då det samtidigt i staden och byarna kunde förekomma personer med exakt samma namn, kan de lätt förväxlas. Därtill kommer att Torneå och Nedertorneå kyrkoböcker börjar sent, resp. 1717 och 1707, och är båda ofullständiga och ibland opålitliga. Jag har därför ansett det omöjligt att göra upp en tabellarisk förteckning över släkten och har i huvudsak begränsat mig till staden och stadsborna men sökt uppspåra deras närmaste förfäder och ättlingar på landet. Flertalet stadsbor ägde hemman i Vojakkala eller andra byar, och de ärvdes vanligen av någon av sönerna, som blev bonde. Skillnaden mellan torneborgare och bönder var inte stor; många borgare var bondsöner, som aldrig förlorade kontakten med landet.

 

II.

Den förste av släkten Chore, som vann burskap i Torneå, var Nils Henriksson.[10] Denne använde emellertid inte släktnamnet utan kallade sig Rääf, vilket kanske var mödernesläktens namn. Från 1642 var han borgare i staden och ägde där tomt nr 6.[11] Han levde ännu 1683, men kallas salig i domboken 1689. Ar 1695 säges hans änka ha blivit bestulen på 40 alnar lärft.[12] Hustrun hette Margareta Jönsdotter [13] och var syster till kyrkoherden Henrik Tornström i Torneå. Efter dennes död 1682 framförde Nils Rääf arvsanspråk på kvarlåtenskapen.[14] Tornström hade nämligen inga barn. Hans änka Margeta Tornaea var dotter till hans företrädare, kyrkoherde Johannes Tornaeus. Bygdén [15] synes ej ha känt till vem som var Tornströms far, men av en domboksuppgift 1675[16] framgår, att Tornström var son till borgmästaren Jöns Michelsson. Genom sitt gifte blev Nils Rääf nära förbunden med stadens ledande familjer; en annan av Jöns Michelssons döttrar var gift med borgmästaren Anders Torfastsson, och söner till honom var rådmannen Michel Jönsson g.m. Margeta Andersdotter och handelsmannen Johan Jönsson g. 1) m. N. N. Hansdotter, 2) m. Brita Eriksdotter, han blev längre fram svärfar till rådmannen Johan Pipping. Det kan tilläggas, att den rike rådmannen Erik Grelssons hustru, Karin Torfastsdotter, med all sannolikhet var syster till Anders Torfastsson.

Nils Rääf ägde ett hemman i Nedervojakkala, bl.a. enligt mantalslängden 1675. Fadern var Henrik Koure, som nämns som länsman i Älvsborgs lösen 1619[17] och som levde ännu omkring år 1649.[18] Denne är sannolikt samme Henrik Kouri, som står upptagen i tiondelängderna för Övervojakkala 1642 och 1647. Det är min förmodan, att denne Henrik Koure var son eller sonson till länsmannen Lars Hansson Chore, som ägde hemmanen 6 och 7 i Haparanda[19] och som sannolikt var gift med en dotter till en tidigare länsman, Eskil Nilsson, som ägt bl.a. de båda hemmanen. Lars Chore är identisk med Lars Koure i Haapaniemi strand 1610[20] och Lasse Koure, nämnd i räkenskaper rörande Älvsborgs lösen 1613. Ovisst är, om han också är identisk med Lars Koure i Suensare, nämnd i saköreslängden 1614.[21]

släkttavla1

Nils Rääf hade flere kända barn, en dotter, gift med borgaren Samuel Persson, [22] sönerna Erik Nilsson Rääf, nämnd i domboken 1702,[23] Abraham Nilsson Rääf, död i Mattila 23. 7. 1720, samt Johan Chore.

Johan Kohre (så skrev han själv sitt namn) var borgmästare, först i Piteå och sedan, 1689-1708, i Torneå. Han var riksdagsman 1693 och dog i Torneå 11. 9. 1708.[24] Hans hustru var Sara Persdotter Åberg, död i Torneå 27. 3. 1735, 90 år gammal. Mantalslängden 1708 uppger, att Johan Kohre hade två söner och två döttrar, men av dem är endast sonen Nils känd, död i Torneå 1. 10. 1744, 45 år gammal.

I sin egenskap av borgmästare var Johan Kohre stadens främste man, men hans ställning var ingalunda obestridd. Hans främste motståndare var stadens rikaste man, Henrik Eriksson,[25] som gång på gång påtalade formella brister i borgmästarens ämbetsutövning. Kritiken mot Johan Kohre nådde sin höjdpunkt vid landshövding Gustaf Douglas besök i Torneå 1695. Bl.a. uppgavs det, att borgmästaren nattetid hade bedrivit handel med ryssar, varigenom han undgått att behöva betala tull, och att han ej till staden inlevererat inbetalda kontributionsmedel. Borgmästaren försökte visserligen försvara sig efter bästa förmåga, men saken verkade dock något sjuk.[26]

Borgmästarna i småstäderna under 1600-talet hade ingen juridisk utbildning. Man behöver inte förutsätta, att de var ohederliga, men deras formella kompetens var otillräcklig. I Uleåborg drabbades två borgmästare, Daniel Kröger och Anders Jöransson Lythraeus, av avsättning. Johan Kohre undgick dock detta öde.

Nils Henriksson Rääf hade flere syskon. En syster, Anna Henriksdotter, var gift i Kemi, en bror, Henrik Henriksson, var död 1673, och en bror, Jöns Hindersson Chore, står upptagen i mantalslängderna för Övervojakkala fr.o.m. 1642. Med honom tvistade Nils Rääf inför rätta om ett arv, bl.a. angående laxfisket i Suensare.[27] Jöns Chore omtalas som död 1656. Han var antagligen far till Nils Jönsson Chore i Övervojakkala, som står upptagen i mantalslängderna åtminstone 1695-1701 och är nämnd i domboken för Nedertorneå 1690, f. 302 och 1693, f. 438.

 

III.

Till en annan gren av släkten synes rådmannen Henrik Hansson Chore höra. Denne var länge tullnär och står ännu 1680 upptagen i mantalslängden som sådan. Han var en av Torneås förmögnaste män, enligt Mäntylä nr 3 av de förmögnaste i staden 1682 (s 175). I sitt äktenskap med Gertrud Andersdotter, dotter till borgmästaren Anders Torfastsson och en sondotter till lappfogden Nils Oravainen, hade han åtminstone tre söner, Nils, Henrik och Carl, av vilka de båda senare var omyndiga 1698.[28] Henrik Hansson Chore var enligt kyrkoräkenskaperna död 13. 12. 1686. Hustrun gifte senare om sig med rådmannen Carl Björkman, död 1705, och hade med denne åtminstone två söner, Lars och Erasmus, vilka kommer att omnämnas längre fram.

I bouppteckningen efter Henrik Hansson Chore[29] förekommer samband med omnämnandet av en laxpata i Vojakkala namnet Per Chore. I domböckerna uppges också dennes patronymikon: Henriksson. Detta gör att man är böjd för att tro, att Per var son till Henrik Hansson, och denna tro stärkes, då man finner, att han 1689 uppträder inför rätta som talesman för Henrik Hanssons arvingar i en tvist om just denna pata, väckt av stadens rikaste man, Henrik Eriksson, å samtliga mattilabors vägnar. Av Per Chores svaromål framgår, att patan hade förärats hans farfar, Hans Chore, då denne var fjärdingsman, att Pers far en tid varit länsman och att skriftliga bevis skulle finnas i "salig rådman Henrik Choures sterbhus" men att dessa inte kunnat anträffas vare sig bland hans egna eller bland rådmannens handlingar.[30] Filiationen verkar att vara alldeles klar, men ett lätt tvivel om dess riktighet väcks av uppgiften, att Pers far skulle ha varit länsman, och det förstärkes, då man upptäcker, att mantalslängden 1675 upptar Pedher Chore i Övervojakkala med en son. Detta innebär, att Per Chore inte gärna kan ha varit född mycket senare än 1640. Men Henrik Hanssons båda yngsta söner, Henrik och Carl, var omyndiga 1698 och alltså födda först omkring 1680 eller senare. De kan inte gärna ha haft samma mor som Per Chore. En domboksnotis är i detta sammanhang av intresse: 1674 slog Per Henriksson sin s t y v m o r Barbro. 40 års åldersskillnad mellan (halv)bröder verkar likafullt att vara i kraftigaste laget men är dock inte fullständigt otänkbar.

Men om Per Henriksson Chore inte var son till rådmannen Henrik Hansson, vem var väl då hans far? Det enda alternativet förefaller att vara länsmannen Henrik Chore, den förmodade fadern till Nils Henriksson Rääf och Jöns Henriksson Chore. Men också det stöter på svårigheter. Om Per Henriksson hade varit bror till Nils Rääf och Jöns Chore, borde han väl någon gång ha nämnts i domböckerna i samband med deras arvstvister. Detta sker dock aldrig, men däremot är Per Chore närvarande vid en rättegång mellan Carl Björkman, rådmannen Henrik Hanssons successor matrimonii, och Hans Peiko rörande en den senares fordran hos Henrik Hansson.[31] Slutsatsen synes böra bli, att Per Chore trots allt var son till rådmannen Henrik Hansson i ett tidigare, f.ö. okänt äktenskap och att Henrik Hansson varit länsman, innan han blev tullnär och rådman.

Per Henriksson Chore var gift med Brita Larsdotter. Han levde 1699. Han hade tre kända söner, Henrik, Per och Lars. Henrik Persson Chore bodde i Nedervojakkala. Han står upptagen i mantalslängderna från 1695. Död i Nedertorneå 15. 5. 1719.

Per Persson Chore bodde i Vojakkala. Död i Nedertorneå 5. 12.1734, 60 år gammal. Hans hustru, Margareta Jönsdotter, dog där som änka 20. 1. 1740. I sitt äktenskap hade Per Persson flere barn. Han är tydligen identisk med den bonde "Per Kore i Woikala", i vars stuga 1715 föddes länsmannen Lars Björkmans son Johan, sedermera kyrkoherde i Gällivare.[32] Lars Björkman, död i Torneå 17. 2. 1745, 55 år gammal, var son till rådmannen Carl Björkman och Gertrud Andersdotter, änka efter rådmannen Henrik Hansson Chore. När Björkman flydde undan ryssarna till Vojakkala, begav han sig alltså till en frände.

släkttavla2

Lars Persson Chore bodde i Övervojakkala och dog i Nedertorneå 23. 10. 1729, 45 år gammal. Han gifte sig 1) 17. 4. 1710 med Anna Hansdotter och 2) med Margeta Jönsdotter. Han hade barn i båda äktenskapen.

Nils Chore uppträdde 24. 7. 1695 inför Torneå rådhusrätt "å rådman Carl Björkmans hustrus vägnar," vars son han säges vara. Han var alltså son till rådmannen Henrik Hansson Chore och Gertrud Andersdotter men är f.ö. okänd. Eftersom han kunde uppträda inför rätta och kallas "monsieur", var han väl inte alldeles ung. Då domboken 1698 uppger att Carl Björkmans styvsöner var omyndiga utan att undantaga Nils, kan man förmoda, att denne då var död.

Henrik Henriksson Chore var son till rådmannen Henrik Hansson och Gertrud Andersdotter.[33] Han var gift 1) med Beata Brase, säkerligen dotter till rådmannen Hans Hansson Braas eller Brase, gift med Anna Jönsdotter,[34] 2) med Margareta Hansdotter Törnblad, död i Torneå 15. 3,. 1763, 84 år gammal. I det första äktenskapet föddes flere barn, av vilka dock några dog som små, 1705, 1710, 1713, men åtminstone dottern Gertrud Chore, f. 1712, blev vuxen och dog i Torneå 13. 8. 1782. Hon var gift med handlanden Lars Abrahamsson Rechardt, f. 1700, död i Torneå 1. 5. 1754.

Under stora ofreden deporterades Henrik Chore till Ryssland. Emellertid kunde han efter fredsslutet återvända hem och fortsätta sin verksamhet som handlande. I början av 1750-talet stod han flere gånger på förslag till rådman men blev inte vald.[35] Han dog i Torneå 3. 7. 1766, 89 år gammal.

Torneå död- och begravningsbok uppger, att Henrik Henriksson Chore var son till Henrik Henriksson Chore och Gertrud Andersdotter Hellant. Här föreligger sannolikt två fel. Någon Henrik Henriksson Chore, som skulle ha fått en likabenämnd son i slutet av 1670-talet har jag inte kunnat påträffa, vilket dock inte hindrar, att han kunnat existera. Men att hustrun skulle ha hetat Hellant är omöjligt. Den förste Hellant är den i källorna 1683-1710 nämnde Henrik Abrahamsson, son till Abraham Torfastsson, med största sannolikhet bror till borgmästaren Anders Torfastsson.[36] Men Gertrud Andersdotter kan inte ha varit född mycket senare än 1660. Jag misstänker därför, att den som gjort anteckningen i dödsboken om Henrik Henrikssons föräldrar gett fadern en oriktig patronym, Henriksson i stället för Hansson. Förmodligen har han också vetat, att modern hörde till samma släkt som Hellantarna och så gett henne namnet i "bakarv".

Carl Chore var son till rådmannen Henrik Hansson Chore och Gertrud Andersdotter, troligen den yngste av bröderna. Han står upptagen som "ogift, utan tjänstefolk", i Torneå mantalslängder 1704-1709 och gifte sig i Gamlakarleby 25. 1. 1709 med Sara Björkman, f. i Gamlakarleby 3. 10. 1690 som dotter till handlanden och rådmannen Erasmus Larsson Björkman och dennes första hustru, Brita Johansdotter Präst. Under år 1727 synes han ha flyttat bort från Gamlakarleby men kallas i Torneå 1729 fortfarande "handlanden i Gamlakarleby". Var han slog sig ned med sin familj, har jag inte lyckats utreda. I äktenskapet föddes följande kända barn:

Brita, f. i Gamlakarleby 16. 4. 1710, död i Torneå 13. 10. 1773. Gift i finska församlingen i Stockholm 22.7.1736 med skomakarmästaren, sedermera åldermannen Bengt Hjelmdahl eller Jämdahl, f. 1704, död i Torneå 14. 9. 1787, 83 år gammal. Brita Chore var Torneå stads första edsvurna barnmorska.[37]

Gertrud, f. i Gamlakarleby 7. 2. 1712.

Carl, f. i Gamlakarleby 26. 4. 1713, död där 19. 5. 1713.

Maria

Margareta, f. i juni 1722, död i Kalajoki 6. 4. 1790, gift i Gamlakarleby 26. 12. 1738 med glasmästaren, ägaren till Siipola gård i Kalajoki Johan Kalling, f. 1710, död i Kalajoki 18. 3. 1787.[38]

Johannes. f. i Gamlakarleby 11. 2. 1727, död där s.å.

Carl Chore var verksam som handlande i Gamlakarleby från 1709 men antagligen med avbrott för åren 1714-1722. Att utreda hans härkomst ha varit förenat med stora svårigheter. Redan för flere år sedan misstänkte jag, att han hörde hemma i Torneå.[39] Därpå pekade mycket: dottern Britas giftermål med en torneåbo, dottern Gertruds namn, som är ganska ovanligt men som förekommer i Choresläkten i Torneå, och det faktum, att ett bröllopsvittne var torneåborgaren Johan Chore. Det avgörande beviset för Carls - och hans bror Henriks - ställning finnes i ett domstolsprotokoll från 1729,[33] som behandlar en arvstvist. Borgaren, f.d. rådmannen, Nils Oravainen hade ägt ett hemman, Oravaisensaari, i Nedervojakkala, vilket efter hans död i april 1683 tillfallit hans dotterson, rådmannen Nils Andersson. Denne, som var gift med Arendt Grapes dotter Anna men barnlös, dog sommaren 1699.[40] Hans båda svågrar, Carl Björkman, gift med Gertrud Andersdotter, och Henrik Nilsson Kariste, gift med Gertruds syster Karin, utlöste 1702 änkan från hemmanet, varefter Henrik Nilsson och efter honom hans son, Anders Henriksson, bebodde och brukade detta. Men 1729 kom Björkmans son, länsmannen Lars Björkman, och gjorde anspråk på halva hemmanet, dvs. den del, som borde tillkomma honom och hans bror, Erasmus Björkman, samt hans båda halvbröder, handelsmannen i Torneå Henrik Chore och handelsmannen i Gamlakarleby Carl Chore. Härav följer ju att Henrik och Carl Chore var söner till Björkmans mor, Gertrud Andersdotter, och till hennes förste man, rådmannen Henrik Hansson Chore. Vid rättegången befanns det, att Henrik Kariste ensam utlöst Anna Grape, varför Lars Björkmans talan ogillades.

Kombinationen av namnen Björkman och Chore ger anledning till vissa funderingar. Carl Chore hade ju halvbröderna Lars och Erasmus Björkman, och hans svärfar hette Erasmus Björkman. Namnet Erasmus är så ovanligt i norra Finland och norra Sverige, att man vill tro på ett nära släktband. Erasmus Larsson Björkman synes inte ha härstammat från Gamlakarleby, och den ende Björkman, som var fadder för hans dotter Saras barn, var Lars Björkman, som säkert är identisk med Carl Chores halvbror. Kom Erasmus Larsson också han från Torneå? 1688 uppträdde han inför rådhus rätten i Torneå, detta dock för att indriva fordringar efter sin svärfar.[41] Detta borde dock ett ombud ha kunnat uträtta, och resan till Torneå kan därför ha motiverats av en önskan att hälsa på släkten. Tidsmässigt skulle de båda rådmännen Carl och Erasmus ha kunnat vara bröder, och Carl Chore skulle, om det förhållit sig så, ha gift sig med sin styvfars brordotter.

Fru Ingeborg Dyhr Sylvin har emellertid fäst min uppmärksamhet på att det också i Gävle förekom en släkt Björkman med exakt samma namnskick som Gamlakarlebyfamiljens. Rådmannen Erasmus eller Rasmus Carlsson i Gävle hade en dotter Sara, gift med rådmannen Lars Larsson Björkman.[42] Tidsmässigt skulle denne Lars Larsson Björkman, död 1669, ha kunnat vara far till Erasmus i Gamlakarleby, som var född 1662, men något samband mellan dem har ej kunnat fastställas. Lars Larsson hade en enda känd son, Johannes Laurentii, som antog namnet Rolott eller Roloff och som dog på Morea (Peloponnesos) i tjänst hos fältmarskalken Königsmarck.[43] Problemet kompliceras av att en av Carl Björkmans styvsöner 1693 vistades i Gävle hos en köpman, väl för att få handelsutbildning.[44] En undersökning av Gävle mantalslängder har inte gett något resultat. 1692 års mantalslängd upptar visserligen "en salig Nils Cure" med son och dotter, men 1694 är sonen försvunnen. Huruvida gävlefamiljen Cure hade något samband med tornesläkten Chore är ovisst. Men städerna runt Bottniska viken hade så intima förbindelser med varandra, att det är möjligt att Björkmännen i Gävle, Torneå och Gamlakarleby tillhörde samma släkt.

Hans Hansson Chore var handlande i Torneå, i vars mantalslängder han står upptagen fr.o.m. 1642. Liksom sin bror Henrik Hansson[45] var han gift med en dotter, Karin Andersdotter, till borgmästaren Anders Torfastsson. Enligt kyrkoräkenskaperna var han död 17. 5. 1681. Änkan gifte i sinom tid om sig med handlanden Henrik Nilsson Kariste, död 1712. Hans Hansson Chore och hon hade två söner och två döttrar. Dottern Margeta var gift med borgaren Lars Larsson och Anna Hansdotter nämns 1694 som dotter till Henrik Nilssons hustru.[51] Den yngre sonen Hans Hansson Chore var tydligen ej myndig då han 1694 reste till Stockholm. Hösten 1696 reste han ånyo dit, men skutan förliste och Hans Chore drunknade.[50]

Nils Hansson Chore blev myndig 1694 och vistades då på annan ort, varför han tillät sin styvfar, Henrik Kariste, att inneha hans arv, tills han kom hem.[46] Han är förmodligen identisk med den Nils Core, som inskrevs vid Uppsala universitet 1693[47] och som 1697 var på förslag till en prästtjänst i Torneå, vilken han dock ej erhöll.[48] Det verkar dock, som om han uppehållit någon sorts tjänst i Torneå under de följande åren, men han förekommer ej i Bygdéns eller Strandbergs herdaminnen, ej heller omnämns han i Hj. Boströms redogörelse för Torneå och Nedertorneå prästerskap under den svenska tiden (i GSÅ XII). Av domböckerna framgår dock att han verkat som präst. År 1700 intygade hela nämnden och den tillstädes varande allmogen "enhälleligen och med en mun att han med all flit sin tienst förrättat", och han omnämns konsekvent med titeln herr. År 1703 inblandades han i en otrevlig historia. En "kona" från Vojakkala hade fött ett oäkta barn och uppgav, att "Hr Nils Kohre" var barnafadern. Saken hänsköts först till konsistoriet, och vid den följande rannsakningen var ett ombud för domkapitlet närvarande. När det uppdagades, att kvinnan först uppgett ett par andra personer som barnfader, frikändes Nils Chore.[49] Följande år gifte han sig, och 1705 begrovs enligt kyrkoräkenskaperna ett hans barn. Därefter försvinner han och har väl antingen dött eller blivit krigspräst.

Carl Hansson Chore var bror till Hans och Henrik Hansson. Han nämns i samband med en av de för tiden vanliga processerna. Hans Chore och hans svåger Nils Andersson hade riktat äreröriga beskyllningar mot varandra. Hans Chore hade påstått, att Nils stulit av sin morfar Nils Oravainens gods, sedan Nils sagt, att Hans stulit av sin döda bror Carls egendom.[52]

 

IV.

Nils Larsson Chore var den mest framträdande av släktens medlemmar i början av 1700-talet. Han var en av Torneås mera betydande handelsmän och står hos Mäntylä (s 592) som nr 4 av de fem största handlandena på Stockholm 1718 och 1719. Han ägde 1714 ett fartyg tillsammans med Abraham Hellander och 1722 ett tillsammans med rådmännen Pipping och Burman.[53] Det sistnämnda gick under 1722 vid Malören i Torneå skärgård, varvid 22 personer omkom, bland dem troligen Nils Chore själv, ty denne är sedan försvunnen ur källorna och saknas i dödboken.

De genealogiska uppgifterna om Nils Larsson Chore är synnerligen besvärliga att handskas med; källorna är mångtydiga och inte sällan direkt felaktiga. Med visshet kan följande påstås. Nils Larsson Chore var gift med Maria Olofsdotter, död 5. 4. 1730 och omgift med handlanden Anders Murberg. I äktenskapet föddes dels en son, Nils, f. 8. 11. 1719, och en dotter, Maria, f. 15. 5. 1722, båda döda som små 1720 och 1722 dels två söner, Lars, f. ca 1707, och Johan, f. ca 1716, vilka i bouppteckningen efter Maria Olofsdotter uppges vara styvsöner till Anders Murberg.[54]

Emellertid fanns i Torneå under åren omkring år 1700 en Nils Chore, gift med Brita Hansdotter Pakkanen. Huruvida denne Nils är identisk med Nils Larsson är mycket ovisst. Abraham Nilsson Chore var son till Nils Chore och Brita Pakkanen. Han var handlande i Torneå och dog där 13. 2. 1772, 74 ½ år gammal. Abraham Chore var gift 1) med Anna Nilsdotter Barck, död i Torneå 6. 3. 1756 (i födelseboken på många ställen felaktigt kallad Anna Bäck, som var en helt annan person, gift med rådmannen Johan Sigfredsson och död 1767), 2) med Katarina Björkman, änka efter handlanden Petter Wiippo och dotter till länsmannen Lars Björkman och Katarina Limingia. I det första äktenskapet föddes sju barn, i det andra en dotter.

Lars Nilsson Chore, f. omkring 1707, var son till Nils Larsson och Maria Olofsdotter. Han var borgare i Torneå och dog där 19. 1. 1738, 31 år gammal. Gift med Anna Olofsdotter Ahlbom, dotter till skräddaren Olof Brynielsson och Katarina Henriksdotter. Lars Nilsson Chore hade åtminstone sju barn. Dödboken uppger för Lars Nilsson Chore att hans mor hette Maria Jönsdotter. Detta är sannolikt en felskrivning, ty i annat fall skulle det väl ej i bouppteckningen efter Maria Olofsdotter ha uppgetts att han och brodern Johan var styvsöner till Anders Murberg.

släkttavla3

Även bouppteckningen innehåller en diskutabel Uppgift.[54] Enligt den hade till förmyndare för Nils Larsson Chores son Johan utsetts dennes farbror Johan Nilsson i Haparanda. Detta måste vara en felskrivning för Johan Larsson. I Haparanda fanns sedan 1695 både en Johan Nilsson och en Johan Larsson, men 1730, det år då bouppteckningen förrättades, har Johan Nilsson försvunnit. Johan Larsson synes ha efterträtt Lars Jönsson, nämnd i mantalslängderna 1678-1685, och denne Jöns Nilsson, 1650-1671. Därav synes följa att Lars Nilsson Chore hörde till en helt annan gren av släkten än de övriga nämnda,

Abraham Nilsson Chores äktenskap med Katarina Björkman gör det tänkbart att han hörde till samma gren som rådmannen Henrik Hansson. Hans far Nils Chore skulle kunna tänkas vara identisk med den Nils Chore som var son till rådmannen Henrik Hansson och Gertrud Andersdotter. Detta är dock närmast en gissning.

 

Bilaga: Anders Torfastssons släkt

I det föregående har flere gånger förekommit namnet Anders Torfastsson. Han hörde visserligen inte till släkten Chore men var genom äktenskapsförbindelser på flera sätt nära förbunden med denna. Då han och hans släktkrets under flera decennier spelade en dominerande roll i Torneå, synes det mig lämpligt att här ge en kompletterande framställning av honom och hans släktförbindelser.

Innan Anders Torfastsson 1659 blev borgmästare i Torneå - f.ö. den förste, som utsågs till borgmästare i Torneå enligt borgerskapets egna önskemål - var han tullnär och lappfogde. Att han hörde hemma i en birkarlasläkt synes sannolikt: genom giftermål var han nära förbunden med birkarlasläkter, och de flesta lappfogdar utsågs bland birkarlar. Men varifrån kom han? Namnet Torfast är mycket ovanligt, inte bara i Torneå och Tornedalen utan i hela det övriga riket. Roland Otterbjörk har i sin bok Svenska förnamn (Stockholm 1970) mer än 20 mansnamn, sammansatta med eller avledda av namnet Tor, men bland dem saknas Torfast. Emellertid förekom det under 1500-talet sparsamt i Stockholm och har sannolikt därifrån spritt sig till Piteå, där det under slutet av 1500-talet ibland kan anträffas. I Piteå bodde t.ex. birkarlen Torfast Abrahamsson, nämnd i en birkarlaförteckning 1606. Denne Torfast skulle kunna vara far till Anders Torfastsson, som var död 1676.

Anders Torfastsson var gift 1) med N. N. Hansdotter, 2) med N.N. Nilsdotter, dotter till rådmannen Nils Oravainen, som var son till lappfogden med samma namn, 3) med Karin Jönsdotter, dotter till borgmästaren Jöns Michelsson och död 1678. Från det första äktenskapet är inga barn kända. I det andra föddes de fyra barnen Nils, Karin, Margeta och Gertrud samt i det tredje tre barn, nämligen Johan, Anders och Malin.

Nils Andersson var handlande och rådman i Torneå. Efter sin morfar ärvde han dennes hemman Oravaisensaari i Vojakkala och kallas sedan ibland Oravainen. Nils Andersson dog sommaren l699 efter att ha varit sängliggande i fem år. Han var gift med Anna Grape, dotter till Arendt Grape. Äktenskapet var barnlöst. Anna Grape gifte om sig med Nils kusin Torfast Abrahamsson (se nedan!) och slutligen med kyrkoherden i Överkalix Olof Halsius.

Karin Andersdotter var gift först med Hans Hansson Chore (se avsnitt III ovan!) och sedan med Henrik Nilsson Kariste. I sitt andra äktenskap hade hon en till namnet okänd dotter som var omyndig 1738 och sonen Anders Henriksson Oravainen, f. 1688, död 2. 1. 1770. Han var riksdagsman 1723 (Anders Hindersson i Nedervojakkala enligt Mårtenssons förteckning) och gift med Karin Vinicksdotter, f. 1685, död 20. 4. 1768.

Margeta Andersdotter var död 1730 (Västerb., vol. 11, f. 48). Hon var gift med borgmästaren Jöns Michelssons son, rådmannen Michel Jönsson, som var död 1696. Hon blev alltså svägerska till sin egen far. Michel Jönsson och Margeta Andersdotter hade en dotter, gift med stadsnotarien Abraham Burman, och sonen Johan Michelsson, som hade barnen Malin, Karin, Anna och Anders (Västerb., vol. 4, 1693, f. 131).

Gertrud Andersdotter var gift 1) med Henrik Hansson Chore (se avsnitt III ovan!) och 2) med Carl Björkman. I fråga om sonen Lars Björkman kan till det ovan sagda tilläggas, att han i sitt äktenskap med Katarina Limingia åtminstone hade sönerna Karl (länsman och gift med Katarina Abrahamsdotter Rechardt) och Johan (kyrkoherde i Gällivare, gift 1) med Katarina Tornberg, dotter till kyrkoherde Johan Tornberg i Jukkasjärvi, och 2) med Brita Maria Höijer, dotter till häradshövdingen i Nederkalix Michel Höijer) samt dottern Katarina (gift 1) med handlanden Petter Wiippo och 2) med handlanden Abraham Nilsson Chore, se avsnitt IV ovan). Gertrud Andersdotters son Erasmus Björkman var faktor (=disponent) först i Hellelä, sedan i Kengis. Hans hustru hette Anna Georgsdotter Calandra. Deras dotter Christina var gift med komministern i Karungi Christian Antman.

Av barnen till Anders Torfastsson och hans tredje hustru Karin Jönsdotter var Johan Andersson handlande i Torneå. Han dog 1696 och var gift med Helena Jakobsdotter Nyman, senare omgift med skolmästaren Jöns Björn, död 1703. Johan Andersson efterlämnade inte barn. Anders Andersson. som kallas Hellant (Norrb. 29) och dog 1706, var handlande i Torneå. Hans hustru Ingrid Tåhman var dotter till tullförvaltaren Mårten Tåhman. Också de förefaller att ha varit barnlösa. Johans och Anders syster Malin Andersdotter gifte sig i januari 1679 med handlanden Samuel Isaksson.

Anders Torfastsson hade med stor sannolikhet syskonen Abraham och Karin. Abraham Torfastsson var handlande i Torneå, där han 1647 ägde tomt nr 27. Hans hustru var dotter till Henrik Clemetsson, som tillhörde en gammal birkarlasläkt från Nedervojakkala och 1647 ägde tomt nr 10 i Torneå. Från Abraham Torfastsson härstammar släkten Hellant - Hellander. Han hade åtminstone sönerna Torfast, gift med Anna Grape i hennes andra gifte (änka efter hans kusin Nils Andersson, se ovan) och Henrik (Västernorrland. vol. 5, 1684, f. 666).

Karin Torfastsdotter var gift med rådmannen i Torneå Erik Grelsson som dog 1683. Till Olav D. Schalins uppgifter om dem i Genos 1974, s. 46, kan tilläggas att Karin gifte om sig med rådmannen Johan Pipping och att hon var död 28. 5. 1692 (Västerb., vol. 3, f. 162). Sonen Torfast Eriksson var gift med Margeta Johansdotter. Hypotesen att Karin var syster till Anders Torfastsson bygger inte blott på deras gemensamma patronymikon, utan också på att båda hade en dotter med det ganska ovanliga namnet Gertrud.

Vilken ställning den Torfastssonska släktkretsen intog i Torneå framgår av en tabell hos Mäntylä, s. 592. De fem största köpmännen enligt tolagsförteckningarna i Stockholm 1693 var Henrik Eriksson (Anders T:s systerson), Hans Brase (Anders T:s dottersons svärfar), Carl Björkman (Anders T:s måg), Anders Planting (Karin T:s måg) och Nils Andersson (Anders T:s son). Ännu 1706 dominerar släkten. De fem största köpmännen var Anders Planting, Nils Bäck (ovidkommande här), Johan Pipping, Hans Brase och Henrik Eriksson.

 

Noter

[1] Hugo Tenerz, Ur Norrbottens finnbygds historia, s. 333, Uppsala 1962.

[2] Erik Wahlberg, Finska ortnamn i norra Sverige, s 41. (Tornedalica nr 2),

Uppsala 1963. Dens. Birkarlar och birkarlasläkter i Tornedalen, s. 95. (Tornedalica nr 1), Uppsala 1962.

[3] Wahlberg, Finska ortnamn etc., s 127.

[4] Wahlberg, Birkarlar etc., s 95.

[5] Isak Fellman, Handlingar och uppsatser angående finska Lappmarken och lapparna, del IV, s 37, Hfors 1915.

[6] Fellman, a.a. s 367 och 95.

[7] Fellman, a.a. s 88.

[8] Älvsborgs lösen 1613, Norrl., vol. 51, s 36, SRA. Jöns Koure synes vara den ende av tolvmännen, som själv skrivit sitt namn. Om Hans Koure se L. Mårtensson, Förteckning över bondeståndets ledamöter vid riksdagarna 1600-1697, s 25, Sthlm 1937.

[9] Torneå dombok 1679, f 999; 1683 f 602 v. (Gefleb. Vol. 27).

[10] Ilkka Mäntylä, Tornion kaupungin historia I, s 144, Tampere 1971.

[11] Mäntylä, a.a. s 23.

[12] Torneå dombok 1695, f 223 h.

[13] Torneå dombok 1678, f 903. (Gefleb. nr 26).

[14] Torneå dombok 1686, 2/8, f 750 ff.

[15] Leonard Bygdén, Härnösands stifts herdaminne II, s 247, Uppsala 1923.

[16] Torneå dombok 1675, f 609. (Gefleb. Vol. 23).

[17] Älvsborgs lösen, vol. 55, f 209, 6. term, SRA.

[18] Nedertorneå dombok 11 och 12/12 1689, f 597.

[19] Wahlberg, Birkarlar etc., s 100.

[20] Norrlands handlingar nr 16, 1610, s 22, SRA.

[21] Bygdén, a.a. IV, s 400.

[22] Torneå dombok 1699, f 517 h.

[23] Torneå dombok 1702, f 1197 v.

[24] Mäntylä, a.a. s 226.

[25] Om denne se Genos 1974, s 46, artikel av Olav D. Schalin.

[26] Torneå dombok 28/1 1695, f 156 ff.

[27] Torneå dombok 1673, f 662, 731 (Västerb. Vol. 1); 1683, f 607 ff.

[28] Torneå dombok 22 och 23/7 1698, f 394.

[29] Eino Tamelander, Tornion kaupungin pesäluetteloja 1666-1800, nr 12, Tornio 1941.

[30] Nedertorneå dombok 22-24/8 1689, f 506 v.

[31] Torneå dombok 7/12 1695, f 263 v.

[32] Bygdén, a.a. I, s 247.

[33] Torneå dombok 30/10 1729, f 553.

[34] Torneå dombok 4/3 1704, f 889. Där omnämns framlidne rådman Hans Braas änka Anna Jönsdotter.

[35] Mäntylä, a.a. s 466 f.

[36] Mäntylä, a.a. s 144.

[37] Mäntylä, a.a. s 429.

[38] Eero Kojonen, Sursillin suku, nr 8415.

[39] Genos 1972, s 52.

[40] Nedertorneå dombok 16/3 1700, f 127. Mäntylä uppger felaktigt Nils Andersons dödsår till 1695 (s 177). Nils Andersson låg emellertid svårt sjuk i flere år och kunde inte upprätthålla rådmanssysslan.

[41] Torneå dombok 10/3 1688, f 655.

[42] H. Silverhammar, Svenska släkter, s 12, 1948.

[43] Enligt upplysningar av bibliotekarien Anna-Lisa Hillbom, Gävle.

[44] Mäntylä, a.a. s 136.

[45] Torneå dombok 1687, f 582. (Västernorrland vol. 8).

[46] Torneå dombok 1/9 1694, f 160 v.

[47] Uppsala universitets matrikel I, s 357.

[48] Mäntylä, a.a. s 191.

[49] Torneå dombok 13/5 1703, f 364 v; 29/8 1703, f 399 h; 1/9 1703, f 401.

[50] Torneå dombok 10/11 1694, f 166 h; 1698 febr.

[51] Torneå dombok 1/9 1694, f 162; 1698 sept.

[52] Torneå dombok 1678, f 769 v. (Gefleb. Vol. 26).

[53] Mäntylä, a.a. s 67.

[54] Tamelander, a.a. nr 51.

 

Selostus

Torniolainen Chore-suku 1700-luvun alkuun saakka. Tornionjoenlaakson vanhoihin pirkkalaissukuihin kuuluvan Chore-suvun nimi liittyy Alatornion Vojakkalan Kourila ja Kuure-nimisiin tiloihin, jotka ainakin vuodesta 1560 olivat suvun jäsenten hallussa. Suku levisi Alatornion moniin muihin kyliin. Nimismies Henrik Koure (main. 1619-n. 1649) oli Tornion kaupungin porvariksi v. 1642 tulleen Nils Rääfin (k. 1683/89) isä. Tämän vaimo Marketta Jönsintytär oli pormestari Jöns Mikonpojan tytär ja Alatornion kirkkoherran Henrik Tornströmin sisar. Tornion pormestari Johan Kohre (k. 1708) oli Nils Rääfin poika. Nilsin veli Jöns Chore (k. ennen 1656) asui Ylivojakkalassa.

Toiseen sukuhaaraan kuului raatimies Henrik Hannunpoika Chore (k. 1686), jonka vaimo Gertrud oli pormestari Anders Torfastinpojan tytär ja solmi leskenä toisen avioliiton raatimies Carl Björkmanin kanssa. Henrik Choren poikia olivat kauppias Carl Chore Kokkolassa (eli 1729) ja torniolainen kauppias Henrik Henrikinpoika Chore (n. 1677-1766), jonka tytär Gertrud (1712-82) oli kauppias Lars Rechardtin (1700-54) vaimo. Henrik Hannunpojan veljiä oli torniolainen kauppias Hans Hannunpoika Chore (k. 1681), jonka vaimo Karin oli hänkin pormestari Anders Torfastinpojan tytär. Karinin toinen puoliso oli kauppias Henrik Kariste.

Kolmatta sukuhaaraa edusti kauppias Nils Laurinpoika Chore (k. 1722?), luultavasti Haaparannassa asuneen Lauri Jönsinpojan (main. 1678-85) poika. Nilsin poikia oli kauppias Lars Chore (n. 1707-38) ja ehkä myös kauppias Abraham Niilonpoika Chore (n. 1697-1772).

Liitteessä esitetään tietoja pormestari Anders Torfastinpojan (k. ennen 1676) suvusta. Hänen kolmella pojallaan ei liene ollut lapsia. Hellant - Hellander -suvun kantaisä, kauppias Abraham Torfastinpoika lienee ollut hänen veljensä. Heidän ja torniolaisen Lythraeus-suvun kantaäidin Karin Torfastintyttären (k. ennen 1692) isä oli ehkä Torfast Abrahaminpoika, joka v. 1606 mainitaan pirkkalaisena Piitimessä.

 
Genos 49(1978), s. 63-79

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början ]

Systematisk förteckning | 1978 års register | Årgångsregister

 

 

Släkten Chore i Torneå

LYDIA STYRMAN

Några kompletteringar till Bengt Utterströms artikel i Genos nr 3, 1978

Avsnitt II

Nils Rääfs dotter, som var gift med handelsmannen Samuel Persson, hette Maria Kohre. Mannen dog 1728, hustrun synes ha dött tidigare.[1] De hade tre kända barn: Henrik Samuelsson Törner, Johan Samuelsson Törner och Margareta Törner. Nils Rääf hade även dottern Malin Kohre. Hon var gift 1) med Carl Larsson Pahlo [2] och 2) med Knut Johansson Wilm.[3]

Dessutom var regementspastorn Nils Törner med all sannolikhet även son till Nils Rääf. Han inskrevs i oktober 1669 i Uppsala universitet med namnet Nicolaus Nicol. Thoren. Nils Törner, som dog i Reval 1702, [4] var gift med Christina Lang[5] i det mellersta av hennes tre giften. I domboken står 11 jan. 1699 "sal. Nils Rääfs arvingar Erik Nilsson och Samuel Persson att såsom deras medarvinge borgmästare Johan Kohre skall mottagit den andel, som dem samtliga efter deras sal. moster hustru Anna Jönsdotter tillkommer, oansett de aldrig borgmästaren härom befullmäktigat utan regementspastoren Törner". I Torneå dombok, vol. 4 den 27 april 1723 står bl.a.: "och där berörda madam Lang bliver erkänd att betala till Samuel Persson och andra dess intressenter deras arvspretention" samt "Nils Johansson Kohre såsom en av arvingar påstod och beropade intet arvet efter hans avlidne faderbroder regementspastoren Nils Törner var till fullo erlagt och clarerat". Om släktskapen vittnar också, att Samuel Perssons barn tog släktnamnet Törner.

Nils Rääfs son Johan Kohre hade två kända barn, förutom sonen Nils Johansson Kohre även dottern Greta Kohre, om vilken det står, att hon ej var fullvuxen 1707 samt att hon var ogift 1717 eller 1718. Sistnämnda år var hon emellertid gift med borgaren Erik Davidsson.[6] Greta Kohre blev hans tredje hustru.

Nils Rääfs bror Jöns Henriksson Chore var inte död 1656. Ännu 1683 tvistade bröderna om arv, "med hugg och slag", som det står i ett protokoll.[7]

 

Avsnitt III

Hans Chore kallas "sal." 1656. Hans änka Anna Carlsdotter gifte om sig med Henrik Mårtensson. Det fanns barn i detta äktenskap.[8]

Henrik Hansson Chore och Gertrud Andersdotter hade även en dotter Margareta Henriksdotter Chore, gift med borgaren Christian Elingius, son till kyrkoherden i Jukkasjärvi med samma namn.[11]

Henrik Henriksson Chores första hustru Beata Brase, död 1716, var dotter till rådman Hans Braas och hans första hustru N. N. Carlsdotter, dotter till rådman Carl Sigfridsson - som 1675 kallas "sal." - och Margareta Claesdotter, död 1704.[9] År 1693 gifte Braas om sig med Anna Jönsdotter[10] i hennes tredje gifte.

Av Hans Hansson Chores och Karin Andersdotters barn omkom tydligen två samtidigt. 1697 står i domb. "på sjön omkomna Hans Chore och Anna Chore", det gällde arv efter dem.[12] Nils Chore blev bataljonspräst vid Västerbottens regemente. Han dog den 26 jan. 1707.[4] Han var gift med Catharina Isaksdotter (senare namn Calicia) i det första av hennes fyra äktenskap. Hon var dotter till rådman Isak Ersson.

Det går inte att med säkerhet fastställa Nils Chores identitet. I regementets räkenskaper kallas han endast Nils Kohre och själv skrev han sig Nicolaus H. Chore under lönekvito. Vid val av kaplan 1697 "blev muntligen intygat för rätten huru såsom några av Nils Chores släktingar, såsom dess broder och syskonbarn rest omkring i socknen" för att värva anhängare åt honom. Hans broder Henrik Chore hade rest omkring i Raumo och Kakamo och hans syskonbarn Henrik Abramsson hade rest till Korpikylä by. Dessutom uppgavs att hans syskonbarn Per Kohre i Vojakkala och Henrik Kohre i Raumo hade röstat på honom. Uppgifterna om släktskapen är knappast korrekta och detsamma gäller kanske även, när Henrik Chore uppges vara broder. 1699 då Nils Chore begär intyg av allmogen säger han "medan han på 3:e året hos dem vistas". Han bör således ha tjänstgjort såsom någon sorts hjälppräst alltsedan 1697. Av allt att döma var Nils Hansson Chore äldre än kusinen Nils Henriksson Chore och det kan tyckas att denne senare hade varit i yngsta laget att söka kaplanstjänst 1697.

 

Anders Torfastssons släkt

På sid. 76 står att Anna Grape gifte om sig med sin mans kusin Torfast Abrahamsson. Det står visserligen i domboken för Västerbottens län, vol. 16, i protokollet från Jukkasjärvi ting 31 jan. - 4 febr. 1718: "bliver den inteckning som Torfast Abrahamssons änka hustru Anna Grap ifrån Torneå", men detta måste vara ett misstag. Torfast Abrahamsson levde ännu 1714, då han med hustru, barn och egendom begav sig på flykt undan fienden (se därom Ilkka Mäntylä: Tornion Historia, s. 228, och Torneå dombok, vol. 3, för 24 mars 1714), och Anna Grape hade redan 1705 gift sig med Olaus Halsius. Det står i Torneå dombok vol. 2, den 23 augusti 1705, att igenom två där namngivna borgare "sändes bud på prästmannen Olaum Halsium som nu här i staden ingått äktenskap med framl. råd- och handelsmannen sal. Nils Anderssons änka hustru Anna Grap". Han avkrävdes avgift "för den egendom han med sin giftorätt nu med hustru Grap fått och nu med sig utur staden avföra tänker". Båda makarna avled 1729.

Karin Andersdotters dotter i hennes andra gifte var omyndig 1708 - inte 1738 som av misstag uppgivits.

Margareta Andersdotter dog 1727. I äktenskapet med Michel Jönsson föddes, förutom dottern Catharina Michelsdotter Tornström, gift med Abraham Burman, och sonen Johan Michelsson, gift med Helena Tornberg, även Michel Michelsson Tornström, Malin Michelsdotter, gift med Johan Mårtensson, N. N. Michelsdotter (trol. Anna Michelsdotter, som 1694 sades vara 14 år), gift med Abraham Grape (som 1708 var omgift med sin hustrus kusins, Nils Chores änka Catharina Isaksdotter), Anders Michelsson, gift med Brita Mört, samt Maria Christina Tornström, [14] som troligen var ogift. Om henne skriver Ilkka Mäntylä: Tornion Historia, s. 232. Dessa sistnämnda var således inte Johan Michelssons barn utan hans syskon.

Margareta Andersdotter var omgift med Anund Curtelius,[15] sacellan i Övertorneå socken. Bygdén har uppgivit fel namn på Curtelius andra hustru.

Anders Torfastssons son Anders Andersson dog den 1 maj 1705[16] och i Torneå dombok, vol. 2, står den 7 maj 1706, att hans änka hade ett omyndigt barn i livet. Hon gifte om sig med handlanden Jakob Björn.[16]

Abraham Torfastsson hade, förutom de nämnda sönerna Torfast - som alltså icke kan ha varit gift med sin kusins änka - och Henrik, även sönerna Abraham[17] och Nils.[18]

 

Noter

[1] Domb. Torneå vol. 6, 20 mars 1728.

[2] Domb. Torneå vol. 2, 12 o. 30 dec. 1708.

[3] Domb. Torneå vol. 3, 6 maj o. 14 nov. 1719.

[4] Krigsarkivet, Stockholm.

[5] Domb. Västerbottens län vol. 11, s. 736, 1703.

[6] Domb. Torneå vol. 4, 24 apr. 1720.

[7] Domb. Västernorrlands län vol. 4, s. 603 o. 607, 1683.

[8] Domb. Västerbottens län vol. 4, s. 170 o. 180, 1693.

[9] Domb. Torneå vol. 5, 14 o. 17 apr. 1725.

[10] Domb. Västerbottens län vol. 4, s. 167, 1693.

[11] Domb. Torneå vol. 2, 16 mars 1704; Västernorrlands län vol. 19, s. 498, 1702.

[12] Domb. Västerbottens län vol. 8, s. 825, 1697.

[13] Domb. Torneå vol. 2, 14 mars 1708.

[14] Domb. Torneå vol. 4, 13 juni o. 13 juli 1724; Torneå vol. 3, 5 aug. 1717; Västernorrlands län vol. 19, s. 495, 1702.

[15] Domb. Torneå vol. 2, 28 mars 1708; Torneå vol. 4, 9 maj 1722.

[16] Domb. Torneå vol. 2, 24 apr. 1709.

[17] Domb. Torneå vol. 2, 7 apr. 1709.

[18] Domb. Visby vol. 4, s. 1031, 1700.


Genos 51(1980), s. 57-59

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början ]

Systematisk förteckning | 1980 års register | Årgångsregister