Lars Gustaf Käck

Lars Gustaf Ersson Käck född 1805-12-09 misstänktes för mord på bonden Olof Jonsson i Stavsjös fru Brita Lisa Ersdotter född 1794 mördad 1839-10-02. Han misstänktes ha mördat henne genom att skjuta henne med en bössa. Några dagar efter det att mordet uppdagades gjorde Lars Gustaf en vandring till fots till Grundsunda och Gideå, där han träffade många människor som han frågade ”om de sett någon okänd sockenbo till vilken han i augusti 1939 säger sig ha sålt en bössa”, den bössa som användes för att döda Brita Lisa Ersdotter med… Jag återger här texten från domboken med mina egna något nymodigare ord:

 

Brita Lisas 16 åriga son Johan vittnar enligt följande: Måndagen den 30:e september klockan 7 på morgonen gick modern hemifrån i avsikt att besöka en auktion i Brattsbacka. Men förut likväl varit inne hos Lars Gustaf Eriksson Käck (de bodde grannar i samma by och Brita Lisa Ersdotter var sk. Förgångskvinna till Gustaf Erikssons Käck) som anmodat henne köpa åt sig, getter, om det skulle finnas sådana på auktionen. Efter det att hon kom tillbaks från besöket hos Lars Gustaf gav hon sig genast åstad helt utan sällskap. Varefter Johan sedermera aldrig mer såg modern i livet. Hon hade heller inte berättat något som gett anledning till ovänskap med Lars Gustaf, och det hade heller inte förekommit någon oenighet tidigare. Vid frågan om Lars Gustafs skyldighet att utgöra föregångsförmånerna därvid egentligen Lars Gustav varit smått oblid, havande Johan 3:e dagen efter Bartolomeus, eller den 24:e augusti, under Lars Gustavs säng sett den i rättens förvar inlämnade bössa , som nu förevistes Johan, som densamma igenkände. 7 dagar före det modern blivit skjuten hade Johan kommit ifrån Djupsjö, såg när han träffade Olof Arestadius från vilken han framburit hälsning till Lars Ersson att han skulle betala för bössan 3 riksdaler, eller också återsända den, varpå Lars Gustaf svarade att den inte dugde till att skjuta någon fågel eller annat, än att med den förstöra krut och kulor, samt att han skulle återsända den till Arstadius vid tillfälle. Vetande Johan huruvida Lars Gustaf vid den tiden haft kulor eller krut, men medger att han före sädesanden lånat av Lars Gustaf krut som han inte återbetalt, men om Lars Gustaf hade mera kvar vet ej Johan. Men Erik Olof (den mördades äldste son) upplyste att han något förut av Lars Gustaf lånat krut, varav Lars Gustaf haft i behåll sedan utlevereringen skedde (förmodligen genom roten och soldat tjänst).

Sedan förhörs Pehr, 12 år gammal: att modern i den uppgivna avsikten att besöka auktionen i Brattsbacka, begett sig hemifrån om måndags morgonen vid cirka 8 tiden, varefter hon aldrig återkom. Men 7 dagar där förut hade Lars Gustafs son Erik Gustaf haft 2 kulor, vilka han tror kommit från Lars Gustafs rum, inuti Lars Gustavs moders nästintill belägna kammare, visat Pehr under utlåtelse ”se huru stora kulor pappa har stöpt”. Han fick sig berättat att ”han nog skulle stöpt flera om han hade haft bly”, så hade Eric Gustaf återtagit kulorna, men vad han gjort med desamma vet inte Pehr.

 

Gustaf Jakob (den mördades 10 åriga son) lika med Pehr i avseende på Erik Gustafs berättelse om faderns företag att stöpa kulor vilka 7 dagar före moderns död funnits glänsande eller nystöpta, inlagda uti ett papper som varit förvarade uti ett skåp i Lars Gustafs hem. Sedan Eric Gustaf förevisat kulorna hade Erik Gustaf ifrån sängen framtagit Lars Gustafs därunder förvarade bössa i vars mynning han försökt en av kulorna, vilken han inte förmått däri tränga in. Kulorna hade sedermera lekfullt tagits av Erik Gustaf och han lade tillbaks dem i skåpet.

 

Härefter vittnar: drängen Johan Ersson från Djupsjö, torparen Jakob Jakobsson från? (kan vara Öja). Inhyses Olof Jonsson från Djupsjö, föregångsman Erik Holmlund från Mo, bonden Johan Persson i Ava, änkan Brita Kajsa Ögren från Stavsjö, Erik Hanssons hustru Anna Ersdotter från Sunnansjö, torparen Olof Torslund från Orrböle, drängen Johan Peter Persson från Lögdeå, kolaren Karl Nording från Orrtjärn, klockaren Per Grundström från Grundsunda, landbonden Hans Söderlund från? samt smeden A.F Tornberg från Gideå bruk och klockaren Grundström i Gideå, vilka alla fanns tillstädes utom klockaren Grundström i Gideå och smeden Tornberg därstädes som likväl enligt utfärdade bevis blivit kallade.

Grundström den 5:e samt Tornberg den 16:e mars till inställelse med ett till den 24:e i berörda månad utsatt urtima ting som i anseende till … sjukdom blivit inställt. Som emot de åberopade närvarande vittnen något jäv inte anmäldes fick de förekomma och avlägga vittnesed. Varefter de varnades för missbruk, därav särskilt berörda berättar:

 

1.   Komminister Granberg vittnar att den 15:e april på dagen hade han gått ut på Grundsunda kyrkovall, varefter han blivit varse en bössa liggande, som han sedan tog hem till sig, samt ställt den i förstugan mitt emot förstugudörren. Efter det att 2 timmar förlöpt, inträdde den nu tilltalade Lars Gustaf Ersson, samt omtalade att han till en person i den trakten där vittnet bor, sig försålt en bössa, emellan Torsbäcken och Olofsfors bruk, varefter han träffat personen, och att bössan snart vore igenkänd, emedan den hade ny stock, däri årtalet 1836, tillika med bokstäverna E.E. som fanns inskurna. Vittnet som förundrat sig däröver att Lars Gustaf Ersson inte i förstugan varseblivit bössan, hade intagit densamma och förevisat den. Lars Gustaf skall skiftesvis rodnat och bleknat. Detta gav vittnet ytterligare anledning att med … rensa bösspipan inuti, därigenom vittnet upptäckte att med bössan inte långt därförut varit skjutet, emedan lukt av krut kändes. Vittnet hade också bjudit Lars Gustaf att återta bössan, som han Lars Gustaf tycktes frukta att ens vidröra, varemot han begärde och fick av vittnet ett betyg därom att vittnet hittat bössan. Havande Lars Gustaf omtalat att han under vandringen fått värk uti ena länden, men varifrån han kom mindes inte vittnet att Lars Gustaf omtalat, varmed vittnet erinrar sig att Lars Gustaf Ersson berättat att änkan blivit mördad och att han därför blivit misstänkt, därför ansåg han det var viktigt att få reda på vem som köpt bössan av honom. Tillfrågad om betyget svarade Lars Gustaf att han begärt det för ro skull men att han förlorat det.

 

2.   Johan Eriksson, att han som sista året tjänat hos Lars Gustaf Ersson, vid flera tillfällen yttrat att om de vore utav med Brita Lisa Ersdotter skulle han göra kalas och supa i 14 dagar, samt att anledningen därtill varit att de haft för tung föregång att till henne utgöra i. var förutan vittnet jämväl hört Lars Gustafs hustru Anna Christina Ivarsdotter flera gånger yttra till mannen ”att han borde skaffa änkan ifrån ögonen på Anna Christina. Sedan änkan blivit funnen och upptäckten vid svepningstillfället gjordes därom att änkan blivit skjuten, hade Lars Gustaf blivit mycket modfälld och velat gärna lämna allt vad han ägt och hade för att undvika höra det rykte att han skulle vara hennes baneman haft jämväl Anna Christina varit till sinnet nedstämd. Vetande vittnet inte om Lars Gustaf stöpt några kulor, eller haft något krut, och inte heller hade vittnet då Lars Gustaf gått bort, hemkommit, samt frågat matmodern om hans vilja varit att vittnet skulle gå till det ställe var han trodde Lars Gustaf var sysselsatt med att gräva tjärtorven. Men matmodern hade förklarat att vittnet kunde istället vid en lägenhet nära byn hugga bastuved. Vittnet hade sedermera varit sysselsatt med arbete något ifrån gården då Lars Gustaf omkring klockan 5 på eftermiddagen hemkommit, endast bärande en yxa, men som vittnet ingenting anat, hade inte eller vad kunnat märka i vad sinnes försättning Lars Gustaf befunnit sig. Senare än midsommartiden hade vittnet inte varseblivit, men inte mer ihågkommit att efter se den. Något skott den dagen som Brita Lisa Ersdotter skulle ha blivit skjuten hade vittnet inte hört. Upplysande vittnet på åklagarens fråga att vittnet alltid plägat vara Lars Gustaf följaktlig vid huggning eller grävning av tjärtorven, men denna dag hade vittnet inte blivit därom anmodad vilket åter Lars Gustaf säger härlett sig därifrån att vittnet varit borta då Lars Gustaf gått till skogen. Men därpå genmälte vittnet att Lars Gustaf aldrig då vittnet varit borta, förut begivit sig så tidigt ut. Sedan underrättelsen intagits om änkans död att vittnet tillika med förut avhörde vittnet Olof Malmlund begivit sig till det ställe Lars Gustaf uppgivit sig hava grävt tjärtorven, men funnit att något arbete därstädes inte blivit verkställt. Under vittnets tjänstetid har ofta, dels i Lars Gustafs när – och dels i hans frånvaro … osämja rått emellan Lars Gustafs hustru och den avlidna, därtill den förra alltid givit anledningen. Vidare och på frågan föremäter sig vittnet inte känna att Lars Gustaf varit utsatt för någon värk i ben eller länder, på sätt han själv uttal föregiva, men intygar däremot att han hört Lars Gustaf yttrat om den avlidna ”att hon kunnat reta sten på sig” och att han hört henne för andra baktalat honom, samt att om hon tillät sig säga till honom något som vore anstötligt så skulle han slå henne för mun.

3.   Per Grundström, att en dag före middag, omkring klockan 9 eller 10 i samma vecka som den uti Grundsunda kyrka upplästa kungörelsen finner skrivaren vittnet träffat Lars Gustaf på Grundsunda kyrkovall, varest Lars Gustaf omtalat att han var misstänkt att ha skjutit sin föregångs gumma, och att han sålt en bössa till en okänd person för 3 riksdaler, samt velat genom pålysning söka få reda på köparen för att av honom avhålla intyg att han sålt bössan förut, och så medelst fria sig från misstankar att vara banemannen. Vittnet hade därefter nat sig till minnes Lars Gustavs begäran samt sedermera i anledning därav i hans namn skrivit den kungörelse som blivit i kyrkan uppläst varuppå vittnet skilt sig med. Lars Gustaf Ersson varken beklagat sig över någon ledvärk eller annorlunda illa mående, och icke heller kunde vittnet märka på Lars Gustafs gång något fel. Måndagen därpå hade Lars Gustaf kommit till vittnet ifrån Gideå, där han sagt sig hava varit, samt begärt att få kvarbliva hos vittnet över dagen för att om möjligt avbida ankomsten av den person som köpt bössan.  Och som Lars Gustaf beklagat att han varit utan mat, hade Grundtröm givit honom det förslag att åt honom dika åker emot åtnjutande av kost, vilket förslag Lars Gustaf också antagit, samt verkställt dikning, utan att något fel på hans ben förmärktes. Sedan Lars Gustaf hos vittnet vilat över natten begav han sig åstad för att, såsom han uppgett, till bonden Olof Persson i Själnön… föregav sig hava gått och letat en häst och att Lars Gustaf just till en sådan person försålt bössan, men huruvida Lars Gustaf besökt Själnön, som ligger 2 mil söder om vittnets hemvist … icke vittnet som upplyser att herr komminister Granberg klockan 12 samma dag hittade bössan. I anledning av detta vittnesmål tillfrågades Lars Gustaf om orsaken varför han inte begav sig till Själnön, varpå han svarade att han varit på väg dit, men i Husums by som ligger 1½ … mil från Grundströms hemvist … fått ont uti länden och av sådan anledning därifrån vänt tillbaka utan att gå in i Husums by varemot han ingått i komminister Granbergs hus.

4.   Hans Söderlund, ungefär i mitten av oktober månad Lars Gustaf Ersson en morgon emellan 4 och 5 inkommit till vittnet samt omtalat att han kommit ifrån Ava, därifrån han föregående dagen, sent på aftonen, begivit sig och ämnat taga nattkvarter i Tillinge, men som folket vid hans ankomst redan hade hunnit gå till vila hade han istället lagt sig att vila över natten uti halmen i en lada. Lars Gustaf hade berättat att som han var misstänkt att skjutit till döds sitt föregångs hjon (ett förgångshjon var en person som var på undantag. Undantag var gamla tiders pensionssystem; i utbyte mot att bli försörjd kost & logi, inkl. värme och ibland t.o.m. en piga övertog någon annan gården, torpet, stugan. ) men han innan förgångshjonet blivit skjuten, försålt bössan till en okänd person vilken sökt en häst och som han förmodade bo antingen i Grundsunda, Arnäs eller Gideå, han alltså ämnade uppsöka personen för att genom honom kunna å dag lägga sin oskuld. Havande vittnet inte kunnat förmärka något fel i Lars Gustafs gång eller i övrigt upptäcka någon rubbning i hans sinnes författning. På fråga upplyser vittnet att Lars Gustaf vid ankomsten till vittnets gård inte burit något samt att ”Kjönsa” är belägen norr om kyrkvallen och Tillinge åter norr om Kjönsa. Men om Lars Gustaf förut besökt kyrkvallen känner inte vittnet, liksom vittnet inte heller vet om Lars Gustaf före besöket i Kjönsa förvarat någon bössa. Som rättegångs timman länge sedan förlidit lämnades fortsättningen av rannsakningen beroende till morgondagen. Då Lars Gustaf Ersson kommer att i sockenhäktet förvaras bör av åklagaren åter inställas samt nu tillstädig närvarande vittnen som inte hunnit höras, sig infinna vid 3… varom de nu inkallade underrättades.

 

Den 23:e april

J.D. enligt häradsrättens å gårdagens fattade beslut företogs åter rannsakningen i målet emellan kronolänsman Hörning, åklagare samt bonden Lars Gustaf Ersson från Stavsjö, tilltalad och häktad för mord på änkan Brita Lisa Ersdotter. Därvid efter skett upprop åklagaren försätta ställde Lars Gustaf Ersson vilken åter erinrad om ett uppriktigt erkännande av sanningen, fortfor att neka sig på domstolens erinran, varför inte han som börjat gå till Själnön i avsikt att besöka Olof Persson därstädes, för att efterhöra bössan, fortsatt gången, utan i stället vänt tillbaka, genmälde Lars Gustaf att han av värk i länden, men inte av samvets förebråelse vänt tillbaka, samt åter uppmärksam gjord… att han hade närmare att finna vila i Ellön, än att gå hem, så svarade Lars Gustaf att om han kommit till Ellön, där inte varit hans hem. Då alla uppmaningar till Lars Gustaf förgå… använder fortsätter vittnesförhöret.

5. Jakob Jakobsson Läja, att 14 dagar före midsommar … år Olof Arstadius i Djupsjö med vittnet Olof Jonsson som i sällskap med Läija skulle gå till Stavsjö, sänt den bössa som nu är ifråga och vittnet förevistes att avlämnas till Lars Gustaf Ersson, kom till sjön, hade Lars Gustafs dräng Johan Eriksson fört Löija och Olof Jonsson däröver till Lars Gustavs boning uti vilken Olof Jonsson först med bössan ingått och vittnet strax därefter, varpå utan att något synnerligt otal i vittnets närvaro förefallit, Lars Gustaf tagit bössan som varit upprest i en vrå uti rummet, samt lagt upp den på en hylla under taket. Visserligen hade Olof Arstadius omtalat att han begagnat bössan en och annan gång att skjuta på namnsdagar, men någon längre tid har Olof Arstadius hos sig inte innehaft bössan, vilken vittnet så mycket mindre vet hava varit nyligen begagnad, som han knappt tagit uti den eller sådant undersökt. Någon låsarm åtföljde inte bössan då densamma till Lars Gustaf återställdes. Upplysande vidare vittnet att han som varit boende i flera års tid ½ mil ifrån Stavsjö hört den avlossa… en par gånger, klagat sig över Lars Gustafs förhållande, men huru därmed varit vet inte vittnet som vet intyga att Brita Lisa varit fredlig till sinnes och godhjärtad. Vilket han åtminstone under 1½ år som vittnet i sin barndom tjänat henne erfarit. Efter vittnesmålets upplåtande och sedan Lars-Gustaf förklarat att då han sålt bössan till den okände manspersonen, låsarmen följt därmed. Förklarade Lars Gustaf uppå frågan att då han mottagit bössan från Arstadius, låsarm därmed följt. Ytterligare tillfrågad hur han fått de kulor varom änkans söner Pehr och Gustaf Jakob talat, förmälte Lars Gustaf att han stöpt dem själv uti en form den han … en bössa vartill var till formen hört försålt till en från orten … person vid namn Erik Lydig samt att försäljningen skett strax före påsk till… år. Orsaken varför de stöpta kulorna inte följt med köpet förklarar Lars Gustaf vara den, att han givit dem åt sonen Erik Gustaf.

Efter anteckning i protokollet av föregående Jakob Jakobssons vittnesmål fortsatte förhöret med:

1.   Olof Jonsson, berättar lika med Löija utom i den omständighet att han inte hört det Olof Arstadius omtalat sig ha begagnat bössan och att han inte heller tror att Arstadius nyttjat den emedan han så känt till varit ägaren av bössan. Vilken han förut nyligen köpt på en auktion, hade inte låsarmen blivit medsänd och i avseende på Brita Lisas förhållande till Lars Gustaf har vittnet inget att berätta, men intygar däremot att han inte känt Brita Lisa annorlunda än som en fredsam kvinna. Då nu den skiljaktighet uti Arstadius samt Löijas och Olof Jonssons vittnesmål uppstått däri att låsarmen på sätt Arstadius berättar blivit sänd tillika med bössan, tillfrågades de senare om detta förhållande där ut innan var upp på de gen… att de vidhåller sina berättelser, men Löija upplyste att han hört att låsarmen skulle ha från Arstadius sedermera blivit skickad.

Efter vittnesmålen upplysa såväl Löija som Olof Jonsson att då bössan emottogs Arstadius bett Olof Jonsson föra den till Lars Gustaf Ersson utan att han omtalat att den sistnämndes önskan varit att den skulle läggas i någon lada eller annorstädes till avhämtning för honom.

2.   Erik Holmlund, att vittnet som varit anställd hos Lars Gustaf till murningsarbete torsdag den 29:e augusti inkommit uti Lars Gustafs stuga, varefter han blivit varse under en där stående säng, en bössa liggande med låset till golvet, men stocken uppåt och uti vilken likväl tryckpinn och b… därom varit synlig. Därefter begav sig vittnet bort till sin broder Olof Holmlund som är Lars Gustafs granne och hos vilken vittnet varit sysselsatt med sjudning av saltpeter. Vittnet som med arbete varit sysselsatt i byn nära 5 veckors tid hade fått höra av torparänkan Brita Kajsa Ögren hos vilken vittnet då varit att hon hört ett ovanligt hårt eller högt skott avlossas och nämnt att skottet hörts från den trakt där Brita Lisa sedermera funnits död. Sedan någon dag efter det Brita Kajsa Ögren omtalat sig ha hört skottet, Brita Lisa återfunnits död, hade vittnet blivit anmodad att åt liket förfärdiga kista, vilket han också gjort. Efter ett par dagar förlöpte lät Lars Gustaf hämta kistan, men vittnet hade sedermera blivit av Lars Gustaf och Holmlund bjuden på svepöl. Kommen till Lars Gustaf hade Brita Kajsa Ögren samt Lena Larsdotter varit tillstädes för att verkställa svepningen och för vittnet omtalat att det inte med Brita Lisa måtte ha rätt tillgått, emedan blod funnits högt uppe på liket så att de förmodat att hon kunde vara dödsskjuten, vilket gav vittnet anledning att undersöka förhållandet, där för innan Lars Gustaf som åhört kvinnornas anmälan, genast genmält att det inte kunde vara möjligt hon kunde vara skjuten utan att hon troligen fallit på något sk… därvid Lars Gustaf varit mycket tystlåten men någon annan förändring på honom kunde vittnet inte märka. Vittnet hade efter inkomsten i kammaren märkt att på Brita Lisas döda kropp på smalryggen varit ett hål liksom efter en kula, eller så stort att han där uti kunnat insätta lillfingret. Uppå vittnets tillsägelse att Brita Kajsa Ögren och Lena Larsdotter borde se efter var kulan möjligtvis kunde ha gått ut, hade de fullgjort sådant och därefter omtalat att densamma syntes ha utträngt invid naveln. Men Lars Gustaf Erssons hustru hade varken då eller vid tillfället då vittnet skulle ta mått på den döda kroppen för att göra kistan velat gå in att se liket, ehuru vittnet inte kunde förmärka hos henne någon känsla av deltagande. Då vittnet hade inkommit och märkt att Brita Lisa var skjuten hade han yttrat att … inte den där ovanliga bösstocken som han förut förmärkt under Lars Gustafs säng, hade varit framme eller begagnad. I anledning därav utlät sig Lars Gustaf till vittnet att han hade kunnat se efter om bössan var kvar. Men på domstolens fråga om den vid tillfället även då legat under sängen, svarade Lars Gustaf nej. Som efter flerfaldiga av domstolen givna erinringar till Lars Gustaf att dels inte falla vittnen i talet och dels emot dem iaktta ett anständigt uppförande, men sådant på Lars Gustaf inte verkat, utan att han bland annat velat påhörda vittne att själv ha tagit bössan för honom, så fäller Lars Gustaf Ersson att böta 3 riksdaler och ålades vid… kapitlet att hädanefter iaktta ett anständigare uppförande inför rätten.

3.   Olof Persson, att Lars Gustaf nattetid inkommit till vittnet som bor i Ava, 2 mil från Stavsjö samt 1½ mil från Kj…sa och begärt nattkvarter vilket han också erhållit hos vittnet, som sedan Lars Gustaf förmält sig vara hemma ifrån Stavsjö, frågat om det ryktet ägt grund, att en gumma ifrån berörda by skulle vara dödsskjuten. Detta besannades av Lars Gustaf vilken jämväl omtalade att misstankar fallit på honom, samt att han nu var stadd på väg för att uppsöka en person till vilken han uppgav sig ha försålt en bössa, och att denna person skulle ha varit en sådan som … sommar gått och letat en häst. Lars Gustaf hade inte beklagat sig över något illamående, utan berättat sig ha hemifrån vandrat till fots, kunde vittnet inte heller förmärka att Lars Gustaf burit annat än ett knyte. Men någon bössa hade inte varit synlig. Lars Gustaf hade omkring klockan 6 eller 7 om morgonen skiljt sig från vittnets hus, utan att vittnet som varit i granngården och sett Lars Gustaf gående i byn, förnummit det han burit bössa. Sedan det blivit upplyst och Ava by ligger 1 mil från Tillinge, där Lars Gustaf i anseende därtill att folket i byn om natten gå till vila, lagt sig uti en vid vägen, mitt emot gårdarna, belägen lada, så tillfrågades nu Lars Gustaf var han hela dagen uppehållit sig? Därpå han svarade: att han nöds… under vägen i anseende till ländvärk vila på flera ställen därinvid, ehuru han inte kan neka därtill att han från Ava erhållit skjuts ett stycke med Mats Olofssons dräng Johan Petter Persson. Som middagstimmen var förliden skulle rannsakningen fortsätta klockan 3 på eftermiddagen därtill … parter sig vittnen hade att sig att med för stadgad påföljd infinna sig kronolänsman Horrneij inställa Lars Gustaf Ersson som nu till Horrneij överlämnats.

Eftermiddagen:

Företas åter i vittnens närvaro de från förmiddagen efterlämnade rannsakningsmålet angående Lars Gustaf Ersson vilken inställdes för rätta av kronolänsman Horrneij, varefter vittnesförhören fortsätter med:

4.   Brita Kajsa Ögren, då hon tisdagen på eftermiddagen , klockan omkring 2, den 27 oktober, gått från Stavsjö till Djupsjö, på vägen hört ett ovanligt skott avlossas på sidan av vägen, eller så, att ljudet av skottet hörts komma från den trakt däråt en gångväg emellan Stavsjö och Orrböle varifrån vägen till Brattsbacka fortsättlig finner sig begagnad. Vid återkomsten från Djupsjö, vilket skett samma dag, hade vittnet dagen därpå fått höra att Brita Lisa skulle vara död, samt hämtad till Lars Gustaf Ersson. Lördagen efter, eller den 31 oktober på eftermiddagen, hade vittnet, på därom gjord begäran, infunnit sig hos Lars Gustaf för att svepa Brita Lisa, vilkens döda kropp vittnet jämte Lena Larsdotter besiktigade för att söka upptäcka om någon yttre orsak vållat döden. Därvid vittnet förmärkt att ett skott hade träffat Brita Lisa nere vid smalryggen eller veklivet, där ett runt hål upptäcks så stort att fingret däruti kunnat insättas, samt att vid närmare påseende de funnit, att samma skott skulle ha utgått trenne fingrar brett på sidan om naveln, gavande vittnet förrut jämte Lena Larsdotter blivit varse att genom Brita Lisas på havda kläder, hål funnits, såväl genom bak som framsidan. Lars Gustaf Erssons hustru vilken under upp syningen varit inne har ej mer följt med de andra för att, sedan vittnet och Lena Larsdotter omtalat den upptäckt de gjort uppå Brita Lisas lik. Någon förändring i Lars Gustafs och hans hustrus sinnesförfattning, hade vittnet inte varseblivit. Vittnet har heller inte hört Brita Lisa beklaga sig över Lars Gustaf Erssons förhållande mot henne, men däremot ofta yttrat hur svårt hon hade att bo tillsammans med hans hustru Anna Stina Ivarsdotter, havande vittnet inte heller kännedom huruvida Lars Gustaf Ersson, sedan han kommit till Stavsjö, stöpt kulor, köpt krut eller bly, ej heller om sådan i huset funnits. Vittnet vet också att upplysa att Lars Gustaf Ersson, sedan han kommit till Stavsjö by, inte befattat sig med jakt.

5.    Anna Eriksdotter, att Lars Gustaf Ersson måndagen den 7:e oktober kommit till vittnet, samt under beklagande att han och hustrun var misstänkt att hava vållat Brita Lisa Ersdotters död, begärt att vittnet ville besöka hans hustru som likasom Lars Gustaf Ersson varit bedrövad över ryktet. I anledning varav vittnet, såsom jag vill minnas, dagen efter, begav sig på väg till Stavsjö varpå hon mött Lars Gustaf Ersson som burit endast ett knyte, och omtalat att han ämnat begiva sig hemifrån, utan att nämna vartåt, för att uppsöka den person till vilken han försålt bössan. Då Lars Gustaf Ersson träffades hade han hunnit ¼ mil från Stavsjö, och då hade klockan varit omkring 2 på eftermiddagen. Kommen till Lars Gustaf Erssons hustru hade vittnet funnit henne gråtit och modfälld över beskyllningen, men i övrigt inte yppat något som kunde giva anledning att förmoda hennes delaktighet i Brita Lisas död. Vid återkomsten från sin utfärd hade Lars Gustaf Ersson varit inne hos vittnet, för henne han berättat att han återfunnit bössan samt uppläst att han från komminister Granberg utgivits betyg vars innehåll vittnet icke ihågkommit. Uppå åklagarens fråga upplyste vittnet att Lars Gustaf Ersson inte klagat över någon sjukdom vilken då han gått hemifrån eller återkommit till Sunnansjö vidare än att han, som dröjt något länge borta, själv omtalat att han haft ont i en länd, vilket dock av vittnet icke kunde förmärkas.

6.    Olof Torslund, från Orrböle, beläget 1 mil söder om Brattsbacka samt ¾ mil norr om Stavsjö omtalade att Brita Lisa som kommit ifrån auktionen i Brattsbacka varit inne hos vittnet, och därifrån för att gå hem begivit sig omkring klockan 2 på eftermiddagen den 1:a oktober, vid vilken tid vittnet gått till skogen, samt omkring klockan 3 eller ½ till 4 där hört ett skott avlossas. Samt att ljudet tycktes komma såsom vittnet uttryckte sig, från lastplatsen, eller utöver landet åt vilket håll den väg legat som Brita Lisa nödsakades gå för att från Orrböle komma till Stavsjö. Vid besöket hos vittnet hade Brita Lisa omtalat sitt ärende hava varit att köpa på auktion i Brattsbacka getter, men som hon ansett de samma för dyra hade hon avstått ifrån den tanken att köpa dem. Och vore hon även på sätt hon förtäljde anmodad av Lars Gustaf Ersson att åt honom handla sådana.

7.    Johan Petter Persson, att dagen efter den natt då Lars Gustaf Ersson tillbringat hos Johan Persson i Ava, vittnet som påträffat Lars Gustaf Ersson på vägen som går genom byn, hälsat på honom, vilken därefter frågat vittnet om någon karl som samma sommar skulle ha eftersökt någon förlorad häst var av vittnet känd, emedan denne på vägen emellan Torsbäcken och Olofsforsbruk för 3 daler köpt av Lars Gustaf Ersson hans bössa. Havande Lars Gustaf Ersson uppgivit att anledningen varför han då varit att uppsöka nämnde person, varit den att han blivit misstänkt att hava skjutit till döds sin förgånsgumma. Ehuru väl Lars Gustaf Ersson icke beklagat sig över något illa mående eller vittnet kunna förmärka något fel i Lars Gustaf Ersson gång, hade han likväl Lars Gustaf Ersson att sätta sig uppå kärret vilket vittnet kört och därpå han skjutsat Lars Gustaf Ersson 3/16 dels mil då vittnet tog en avväg och skiljdes med Lars Gustaf Ersson som icke haft annat med sig än ett knyte klockan halv till 9 på morgonen då Lars Gustaf Ersson fortsatt vägen söderut, utan att vittnet sedermera träffat honom.

8.    Carl Nording, att sedan Brita Lisa Ersdotter funnits skjuten vittnet mött Lars Gustaf Ersson på vägen emellan Stavsjö och Sunnansjö, då Lars Gustaf Ersson omtalat att som han vore misstänkt att hava mördat Brita Lisa han nu vore stad på väg till Ångermanland för att få reda på den person till vilken han på sommaren uppgav sig hava sålt sin bössa, för att genom hans intyg freda sig för tillmälet. Men något vidare hade vittnet ej att berätta än att Lars Gustaf Ersson icke burit mera än ett knyte i handen.

Sedan vittnesmålen blivit upplästa samt erkända anhöll kronolänsman Horneij att som en yngling vid namn Pehr Carlsson från Gideå varit den förste som träffat på den döda kroppen och omtalat sådant, denne alltså måste merest han kan anträffas, även som uteblivad vittnen Ulrika och Zakarias Grundtröm i Gideå, samt smeden Tornberg därstädes. Varav Hörneij anhöll om… med målet, där uti man den anklagade jämväl instämde för att kunna få… vittnen höra, Erik Hansson i Sunnansjö samt Hans Eriksson där fattades. Och som något vidare icke omhördes fick åklagaren avträda, jämte Lars Gustaf Ersson som ställdes under bevakning, medans häradsrätten överlade till följande parterna meddelades.

Utslag: som åter… vittnen klockaren Zakarias Grundström och smeden Tornberg i Gideå uteblivit och deras hörande varit av nöden ansedd samt det lika så kan betagas den tilltalade rättighet, att få låta inkalla bonden Erik Hansson och Hans Eriksson i Sunnansjö, som aitor, kronolänsman Hörneij, ynglingen Pehr Carlsson från Gideå, att så vis emedan att emot Lars Gustaf Erssons hustru Anna Christina Ivarsdotter förekommit sådana anledningar varpå hennes förklaringar fordras innan rannsakningen fullbordas kan. Men hon nu uteblivit provar häradsrätten skäligt uppskjuta detta mål till framledes utsättande dag, på vilken Grundström och Tornberg genom actors försorg härmed kungjorts 1840 den 23:e april böra tilltalade komma vid 6 R.B och 32 P maius veta och vartill det dessutom åligger åklagaren att i laga ordning låta inkalla ej mindre Anna Christina Ivarsdotter och Erik Hansson, Hans Eriksson och Pehr Carlsson samt i övrigt bereda de upplysningar, som för målets fullkomliga utredning kunna vinnas eller få att erhållas. Kommande i av tiden på rannsakningens fortsättning Lars Gustaf Ersson att till länshäktet åter förpassas.

1840 den 31:a juli fortsätter rannsakningen.

Lars Gustaf Ersson fortsatte att neka till det åtalade brottet. På domstolsnämndens frågor svarade Lars Gustaf Ersson att han om aftonen den dag Brita Lisa Eriksdotter mördades sett ynglingen Pehr Carlsson komma gående från så kallade Klösevägen eller motsatt samma håll vartåt Brita Lisa blev mördad. Och ge sig i samtal med Lars Gustaf Erssons granne Olof Holmlund. Att Lars Gustaf Ersson varken förr eller senare sett Pehr Carlsson att han Lars Gustaf Ersson aldrig talat med. Att denna inte någonsin… den bössa som senLars Gustaf Ersson av Arstadius bekommit. Och att Lars Gustaf Ersson genom Holmlund blivit upplyst om vilken Pehr Carlsson var. Lars Gustaf Erssons hustru Anna Christina Ivarsdotter härvid ti… kommen nekade det hon någonsin hon Pehr Carlsson mindes nu sedan haft samtal… Sedan följer en del rättsliga ord och förkortningar jag har svårt att tyda…

Pehr Carlsson kom aldrig till rättegången…

Utslag: det får rannsakningen på ytterligare handläggning till den 3:e näst kommande september. Pehr Carlsson fick vite och beordrades att infinna sig vid nästa ting…

Vid rannsakningen upplästes även några brev och intyg:

Nummer 1. 31 juli 1840. Till herr häradshövdingen J.D. Holliday enligt nu ankommen skrivelse från konungens befallningshavare i Västernorrlands län, har ynglingen Pehr Carlsson ifrån Stavsjö icke varit synlig i Grundsunda socken sedan förleden april månad och att hans närvarande vistelseort vore alldeles okänd, hade han ej kunnat kallas till Urtima ting i Nordmaling. Underskrift av …

 

Nummer 2. 31 juli 1840. På begäran av Nordmalings och Bjurholms domstols häradsrätt får jag meddela, att under det jag en dag i slutet av förliden sommar, ute på gården var sysselsatt med att giva några föreskrifter åt mitt arbetsfolk. En man, som efter vad jag vill minnas, sade sig vara från Nordmaling eller Bjurholm, kom till mig och begärde att från predikstolen få kungjort en förfrågan, huruvida i Grundsunda fanns någon som av honom köpt en bössa. Denna begäran föreföll mig besynnerlig och gav mig anledning att fråga, vad avsikten kunde vara med en sådan kungörelse. Då han berättade att en gumma blivit ihjälskjuten och att han vore misstänkt såsom baneman, vilket dock vore så mycket mer orimligt som han inte ägde någon bössa. Emedan han sedan en tid förut hade sålt den åt en okänd man som han mött på vägen i skogen utan att fråga hans namn. Någon bössa medhavde han icke; huruvida han föregav sig vara sjuk eller lida av någon värk kan jag ej påminna mig. Men obehindrat kunde han gå både vid ankomsten och bortgåendet. Ehuru icke anmodad, kan jag dock ej undgå att nämna, att mannen föreföll mig ganska misstänkt. Hans fruktande väsende och skygga blick gav mig därtill anledning, som betydligen ökade, när jag strax därpå fick höra, att min komminister i närheten av min gård, hade hittat en bössa som mannen hade igenkänt såsom den samma som han sa sig ha försålt. Stockholm den 4:e juli 1840 Anders Sidner.

Nummer 3. Den 31:a juli 1840. Ynglingen Pehr Carlsson vilken enligt uppgift uppehålla sig i Nylands by förståndigas att infinna sig vid urtima ting på tinghuset i Nordmaling fredagen den 31 uti denna månad klockan 9 på förmiddagen för att såsom vittne höras uti rannsakningen angående den för mord tilltalade L.G Käck från Stavsjö. Pehr Carlsson bör även medha prästbevis. Grundsunda den 11 juli kronolänsman Axel…Horneij.

År 1840 den 3:e oktober fortsätter rannsakningen:

 

Länsman A.C Horneij var åklagare. I anledning av häradsrättens vid lagtima hålda tinget den 3:e sistlidna september fattade beslut uti rannsakningsmålet angående bonden Lars Gustaf Ersson Käck från Stavsjö, häktad och av kronolänsmannen Horneij tilltalad på begånget mord på förgångshjonet änkan Brita Lisa Ersdotter från samma by, sammanträdde urtima häradsrätten på denna för rannsakningens fortsättande bestämda dag. Och sedan ting och tingsfrid blivit påbjudna ställdes Lars Gustaf Ersson av åklagaren förrätta. Ävensom hustrun Anna Christina Ivarsdotter till följd av häradsrättens beslut jämväl till städes kom, varefter följande till tillförordnade domshavaren skrivelse föredrages lydande som följer: nr. 1. Efter uppläsandet varav länsmannen Hörneij till rätten inlämnade ett till honom ställt med därpå befintliga anteckningar så lydande brev. Nr. 2. Ehuru Olof Holmlund sålunda blivit behörigen stämd, lät han sig varken avhöras eller förfall för sin uteblivande företa. I anledning varav, och sedan Lars Gustaf Ersson och hans hustru, angående åtalade brottet vidhållit de berättelser som de förut avgivit. Åklagaren med yrkande av böter på Holmlund för hans uteblivande, anhöll att rannsakningen måste bli uppskjuten till framdeles efter Pehr Carlssons ertappande utsättande dag och vartill Holmlund måste vid kraftigare av… vara först… att sig infinna. Efter överläggning avsade häradsrätten följande. Beslut: det får rannsakningens fullföljd bero till den dag som framdels efter det vittnet Perh Carlsson blivit ertappad. Utsatt varder ock på vilken dag det skall åligga ej mindre hustru Anna Christina Ivarsdotter vid för henne förut stadgad påföljd. Än jämväl vittnet Olof Holmlund, vars ansvar för uteblivande vid målets slut prövas skall. Och honom härigenom förlagt 3 riksdaler banco vite, att sig personligen infinna. Var om det likväl tillhör åklagaren att sedan dag till målets fortsättande blivit bestämd, Holmlund behörigen underrätta, och kommer Lars Gustaf Ersson att till länshäktet åter förvaras.

Följande brev- skrivelser hade kommit till domstolen:

Ankom 1:a oktober 1840. Att ynglingen Pehr Carlsson från Skademark vilken i följd av herr häradshövdingen Hollidays memorial den 9:e… borde ha hämtats till det angående Lars Gustaf Ersson Käck från Stavsjö till den 3:e instundande oktober utsatta urtima ting i Nordmaling, enligt erhållen underrättelse från landshövdingen i Härnösand, ej finnes i Grundsunda. Saken nu blivit…

 

Att bonden Olof Holmlund i Stavsjö Nordmalings socken måtte lagligen kallas att sig såsom vittne inställa vid urtima ting i Nordmaling den 3:e instundande oktober månad. Därom får jag härmed ödmjukast anhålla. Umeå länshäkte den 26:e september 1840. Lars Gustaf Ersson Käck från Stavsjön Nordmalings socken. (undertecknat med sitt bomärke).

 

Nästa rättegång hölls den 28 juni 1841. Man hade fortfarande inte fått tag på Pehr Carlsson och han var nu efterlyst i hela riket. Men Olof Holmlund har nu inställt sig till rannsakningen och vittnar: att han klockan 4 eller 5 på eftermiddagen den 1:a oktober 1839 sett Lars Gustaf Ersson från skogen hemkomma till Stavsjö, från en ifrån norden dit ledande väg. Någon stund därefter märkt lappdrängen Pehr Carlsson från Skademark väst på Stavsjö åkern. Att Johan Eriksson från Orrböle, åtföljd av Käck, morgonen därpå kommit till Holmlund och omtalat att Lisa Brita Eriksdotter av Pehr Carlsson anträffats död på vägen emellan Stavsjö och Orrböle. Samt att vittnet jämte bemälde Johan Eriksson, Käck och dennes dräng Erik genast skyndat till det angivna stället i skogen, där de ock funnit liket, men att någon blod då ej förmärktes, varken på den döda kroppen eller på marken där den låg. Och att de då ej någon skada upptäckts på änkans kläder, tagit för avgjort att hon av naturlig sak avlidit. Därför utan vidare and… kring transporten av liket till Käcks hus och insatte det samma i en bryggstugokammare, där det ska ha förblivit i sitt o avklädda skick till dess det skulle i likkista nedläggas, då upptäcktes … inte änkan blivit dödad av ett skott med kula som genomborrat veka livet, på sak läkarens avgivna attest närmare utreder. För övrigt vet vittnet att Käck, för några år sedan haft en lodbössa som av honom blivit förvarad stundom på något skåp och stundom i sängen uti Käcks boning, å däremot han Holmlund aldrig anmärkt att Käck själv begagnat skjutgevär, eller att hans eller den avlidna änkans barn hanterat någon bössa, liksom vittnet ej heller hört omtalas att någon av de senare ägt en bössa. Uppläst och vidkänt. På dom havandens frågor upplyste nämnden att Lars Gustaf Ersson Käck ehuru i allmänna … mindre mål känd, likväl icke gjort sig beryktad för fylleri eller lättja men att hans villkor är knappa samt att detta obestånd anses häröra därav, att han och hans hustru ej hade någon samlad förmögenhet då de uppköpte deras ännu innehavande hemgård 4½ seland i Stavsjö. Att denna skall blivit så mycket kännbarare som köpeskillingen och den till änkan Brita Lisa Ersdotter utfästa förgånga voro nog dryga. Tilläggandes nämndemannen Bagger i övrigt att man för att … ifrån Stavsjö by till lägenheten fallen varest Käck föregivit sig hava varit sysselsatt med arbete den dag Brita Lisa Eriksdotter om livet bragdes, måste följa samma väg som leder till Orrböle, men att denna väg, på något avstånd från Stavsjö, delar sig i två avskilda, den ena i nordlig sträckning leder till fållan och den andra i ostlig riktning går till Orrböle samt att det var på denna senare biväg som Brita Lisa Ersdotter påträffades död. Efter anteckning härav … att Käck och hans hustru oaktat är allvarligaste förmaningar, ej kunde till bekännelse förmås. Tillkänna gav åklagaren att han som ej hade några andra bevis att åberopa vore nödsakad att i … närvarande skick till slutlig… ing förekomma, emedan han insåg att det skulle bliva allt för betungande för staten, om Käck än vidare och på obestämd tid skulle hållas häktad i avbidan på Pehr Carlssons ertappande, och han tilltalade Käck jämväl för sin del och för att undgå ökat lidande i fängelse, anhöll om slut i saken på de skäl som blivit före sedd, utan att åberopa någon hänvisning därom, att han på satt ort till dagens protokoll… anförandet innehållen, skulle hava blivit av kronolänsmannen Horneij hatad och bunden, så aktar urtima tingsrätten, enär något vidare ej anfördes. Men middagstiden redan var inne, skäligt förständiga vederbörande att med målets avgörande skulle bero till efter middagen.

Då i åklagarens samt Käcks och hans hustrus närvaro, urtima tingsrätten efter erhållen överläggning offentligen avsade följande:

Utslag: vad rannsakningen innehållen, har urtima tingsrätten i övervägande tagit, och beträffande först den till målets slutliga sning uppskjutna frågan, huruvida till vittne kallade Pehr Carlsson från Skademark och Olof Holmlund från Stavsjö gjort sig förfallna till böter, för det de utan laga försak uteblivit i den förra från urtima tingen den 31:juli och 3:e september sist vart år, och den senare från rannsakningstillfället den 3:e på följda oktober, så ehuru med företedd bevis styrkt av, att Pehr Carlsson icke allenast under sitt … i Gideå utom Nordmalings … belägna socken den 13:e i berörd juli månad blivit av N.E Anqvist i Solberg och drängen A. Berggren kallad att såsom vittne mot för mord tilltalade Lars Gustaf Ersson Käck vid förstnämnda urtima ting sig infinna, utan och den 20:e augusti berörda år uti Grundsunda församling vilken jämväl till annat hörd, genom kronolänsman Axels hustru och Per Andersson i Skatamark blivit stämd till tinget den 3 på följer september, samt att Holmlund av nämnde mannen Erik Berggren och torparen Olof Johansson i Sunnansjö, den 2 näst ledna oktober blivit förståndigad , att dagen därpå vid urtima ting härstädes såsom vittne i ovan nämnda mål tillstädes komma, likväl och emedan berörd kallelse ej blivit tillställda Pehr Carlsson och Holmlund inom laga stämningstid av 3 veckor för den förre och 14 dagar för den senare, ty finner urtima tingsrätten ej heller skäl, att bemälda vittnen för deras uteblivande från ifrågavarande rättegångs tillfällen till böter fälla.

 

Vidkommande därefter själva saken så är av dem hållna undersökningen att inhämta, att, sedan änkan Brita Lisa Ersdotter, vilken såsom förmånstagerska jämte sina fyra yngsta barn, vistats hos tilltalade Lars Gustaf Ersson Käck i Stavsjö och städse fört en stilla samt i alla av… ofö… den 30 september 1839 begivit sig till en auktion i Brattsbacka i ändamål att dels för egen och dels för Käcks räkning inropa någon get kreatur, men då de blivit för dyra, med oförättat ärende återvänt till Stavsjö, och därvid besökt vittnet Olof Forslund i Orrböle, som berättat, det han, efter det änkan, klockan vid halv 2 på eftermiddagen den 1 påföljda oktober avlägsnat sig från vittnets hus för att fortsätta vandringen hemåt, begivit sig till skogen samt omkring klockan 3 eller halv till 4, hört ljudet av ett skott från samma håll, där den väg är belägen, vilken Brita Lisa Ersdotter nödsakats gå för att komma från Orrböle till Stavsjö, så och efter det jämväl, Brita Kajsa Örgren, på sitt hennes vittnesmål uttalde, klockan vid pass 2 sistnämnde dag under vandring från Stavsjö till Djupsjö hört ett ovanligt skott avlossas på sidan av vägen, så att ljudet av skottet tycktes komma från den trakt varest den ifrån Stavsjö till Orrböle ledande gångvägen fortsätter till Brattsbacka. Hade morgonen därpå, eller den 2 oktober, Johan Eriksson från Orrböle, vilken av lappdrängen Pehr Carlsson från Skademark hava fått höra, att Brita Lisa Eriksdotter av honom påträffats död på vägen emellan Orrböle och Stavsjö. Kommit till Käck, och vidare i sällskap med honom, till vittnet Olof Holmlund i sistnämnda by samt omtalat Länd…  varefter de alla, åtföljd av Käcks dräng Erik Johansson, begivit sig till det av vittnet stället på berörda väg, där det ock funnit änkans lik. Varmed de, utan att på det samma eller på marken där det legat förmärka något blod, förfogat sig till Stavsjö, varest liket, utan att avklädas, inlyftes i en Käck tillhörig bryggstugukammare och där i sådant skick förblivit till den 5 i mera nämnd oktober, då de kvinnor vilka skulle ombesörja likets svepning, därpå upptäckte ett skotthål igenom hela liket. Varpå provensal läkaren herr doktor C. Hay, efter på liket anställt … besiktning, avgiven och rannsakningshandlingarna bifogad, intygat att detsamma var ett sår efter skott med kula, som ingått i Brita Lisas rygg, krossat hälften av första ländkotan, förstört den del av ryggmärgen som ligger i denna kotas ihålighet, genomborrat magen, som då varit ingripen i digestion av nyss förtärda födoämnen, och utgått på sidan av naveln. Att ifrågavarande sår tillfogat bemälda änka en villkorlig och ögonblicklig död, samt att, enligt att anledning och sannolikhet, hon ej själv tillfogat sig det, och fast än, till stöd för den emot Lars Gustaf Eriksson Käck yppad misstanke att hava berört grova brott förövat, sedan rannsakningen förekommit, att han ej alltid levat i frid och samdräkt med den avlidna, utan tvärtom med henne ofta varit oense. Och att egentliga orsaken därtill varit den att Käck tyckt sig hava alltför mycken tunga av de födorådsförmåner  han varit pliktig att till Brita Lisa erlägga.

 

Att Käck vidare icke allenast anmodat bemälda änka, att den 30 september 1839 besöka auktionen i Brattsbacka, utan och vid den tid, då hon därifrån var på återväg till Stavsjö, ensam uppehållit sig i skogen mellan sistnämnde by och Orrböle. Samt före sin tidiga bortgång från hemmet den 1 oktober berörda år, tillsagt sin hustru, att deras dräng, vilken eljest vanligen plägat åtfölja husbonden på arbete, den dagen ej skulle komma till skogen, utan utföra några sysslor vid gården. Att Käcks förebärande, det han under ifrågavarande dag sysselsatt sig med, upphämtning av tjärtorv på lägenheten Fållan, att och med murning i en kolbotten och äntligen med hopsamling av granris för gödselberedning, blivit underlagt av vittnen, som sedermera besökt de ställen där Käck skulle hava förrättat berörda föregivna arbeten.

 

Att Käck klockan redan mellan 4 och 5 på aftonen då det ännu var ljust att arbeta ute på marken kunnat, berättas hemkommen från skogen. Sedan berättas att vittnet Pehr Carlsson setts i Stavsjö by. Att Lars Gustaf Eriksson nekar han aldrig befattat sig med jakt sedan han till Stavsjö kom, likväl hade innehaft skjutgevär, krut och kulor, samt efter att rykte uppkommit att han skulle ha bragt Brita Lisa Eriksdotter om livet, synts mer nedstämd till sinnet än förut, och vid ett av Helena Larsdotter omvittnade tillfälle, under tårar yttrat, att han väl visste att han kunde komma i olycka och måhända mista livet, för det han under sommaren 1939 haft en av, Olof Arstadius på köp erhållen bössa, ehuru den samma redan före mordet på Brita Lisa skulle hava blivit av Lars Gustaf Eriksson till en annan person avyttrad.

 

Att Käck dels då han av Arstadius betingade ifrågavarande bössa, liksom för att avleda uppmärksamheten därav att den samma skulle komma honom till handa, förordat, att bössan skulle av Arstadius tillsändas Käck blott på halva vägen, och den avlämnas i en lada varifrån han själv ville densamma hämta. Att Lars Gustaf Eriksson Käck oaktat har funnit omnämnda bössa, som var en studsare, otjänlig för fågeljakt, därtill den av honom egentligen varit ämnad, och ehuru Arstadius den samma genom flera bud återfordrat, likväl efter egen uppgift, att de tillfällen, då han behövde pengar, tagit studsaren och begivit sig åt nedre landet att den samma avyttra. Att sådant föremål skall hava varit lyckat i det Käck fått sälja studsaren till en okänd person, men där handeln skall hava blivit ingången, uppgivits hava varit in emellan Nordmalings kyrkovall och Torsbäcken, och än emellan Torsbäcken och Olofsfors bruk. Att Käck på dagen efter det att Brita Lisa Ersdotter anträffats död, för att avleda misstanken att hava henne ihjälskjutit, begivit sig till Grundsunda och Gideå församlingar, i ändamål att söka reda på den främmande person, till vilken ha i mitten av sommaren 1839 skall hava före nämnda bössa sålt.

 

Att Käck i sådant avseende låtit efterlysa bössan i berörda två församlingars kyrkor och då han för erhållande av slik efterlysning infunnit sig hos herr prosten Sidner i Grundsunda, förekommit herr prost ganska misstänkt för sin skygga blick och sitt bävande… samt vidare hos komminister Jonas Granberg, sen hittat bössan, bleknat och rodnat och liksom fruktat att vidröra studsaren, då komministern velat den samma överlämna. Att bössan då nyligen varit brukad, emedan krutrök förmärktes, vid den rensning därav, som av Granberg blivit verkställd. Och äntligen att Käck för att tilldaga lägga sin oskuld sedan han återfått nämnd studsare av komminister Granberg begärt ett bevis att den av honom blivit hittad. Dock som Käck en händigt förnekar det han i någon … till Brita Lisa Eriksdotter död vållande varit, samt vad, på sätt ovanberörd är dock osagt under rannsakningen förekommit icke utgör full laglig bevisning till hans övertygande därom. Alltså, och enär, åklagaren, lika med den anklagade anhållit att målet, utan hinder av åberopad men förrymd och oaktat vidtagna alla åtgärder ännu ej anträffade vittnet Pehr Carlssons uteblivande, måste till slutlig försoning företagas, helst Pehr Carlsson måhända aldrig mer till rätta komma och sakens uppskjutande för hans inställelse i sådant fall blott skulle medföra kostnader för staten och ett allt för svårt lidande för den tilltalade, därest han verkligen vore oskyldig, anser urtima tingsrätten att Käck på … som blivit företedda mot 32 och 33§ 17 kap. rättegångsbalken samt kunglig förordning den 20 januari 1779, nu icke kan till ansvar fällas till vilket förhållande till den på kostnader för Brita Lisa Ersdotters döda kropp hållna läkarbesiktning kommen. Att av det för sådant ändamål anslås allmänna medel utgå till det belopp som efter granskningen av läkarens räkning, av vederbörande kan bestämmas. Slutligen, och som kronolänsman Horrneij på grund av konungens befallningshavares order haft åliggande, att emot Käck anställa ifrågavarande åtal samt honom i häkte inmana, och Käck inte åberopat någon bevisning därom, att han av bemälde länsman blivit bestraffad och bunden, det så kan på Käcks emot länsmannen Horrneijs väckta ansvars och …tions påstående något av… icke fattas. Dock varder detta utslag jämlikt 25 kap. 5§ rättegångsbalken och kunglig förordning 1830, ödmjukt underställts kunglig majestät och rikets högste svea hovrätts prövning och skärskådan, i avbidan varvid Käck kommer att förbli i länshäktet dit han också nu genast skall återföras. Efter avkunnandet av detta utslag och sedan fullständig besvärs anvisning blivit … anmäldes missnöje av Käck, som dock genast återkallade sin anmälan och förklarade sig med beslutet nöjd, varpå urtima tinget med rättegångseden avlystes. År och dag förr skriven. På urtima tingsrättens vägnar efter förordnande… Lindberg.

 

Skrivelse:

Uti en till kungliga majestäts justitiekanslers ämbete den 6:e sistlidna april inkommen skrift, har bonden Lars Gustaf Ersson Käck från Stavsjö klagat över dröjsmål av behandlingen av en vid Nordmalings häradsrätt anhängig rannsakning, angående förövat mord på Brita Lisa Eriksdotter från samma by såsom misstänkt varför Lars Gustaf Ersson blivit redan den 1:november 1839. I häkte inamanad och den 17:e i samma månad under tilltal ställd. Sedan justitiekanslersämbetet som av fånglistan från Umeå länshäkte inhämtat, att anmärkning hos kungliga hovrätten skett i avseende på rannsakningens fördröjande. Samt att ordföranden i häradsrätten, herr häradshövding Nordmalings och Bjurholms tingslags häradsrätt J.D Helledaijs förklaring däröver blivit infordrad, hos kungliga hovrätten begärt det av denna förklaring och därav erfarit, att bemälde herr häradshövdingen såsom anledningen till anmärkta dröjsmålet uppgivit, att häradsrätten ansett nödigt höra en yngling vid namn Pehr Carlsson från Skademark, vilken på kallelser ej till städes kommit och därefter blivit allmänneligen efterlyst. Även som att häradsrätten genom beslut den 3:e oktober nästlidna år, förklarat att målet skulle bero till dess Pehr Carlsson ertappades, vilket ännu icke inträffat. Då herr häradshövdingens förklaring den 15 sistlidna februari avgavs samt justitiekansler ämbetet därefter, i anledning av de sålunda erhållna upplysningar, uti skrivelse den 20 nästlidna april från herr häradshövdingen Helledeij begärt uppgift, dels om tiden, då allmän efterlysning efter Pehr Carlsson utfärdades och dels huruvida samma åtgärd visat sig medföra önskad påföljd, till svar var på herr häradshövdingen Helledaij med insändande av häradsrättens av varom förmält beslut, under den av i samma månad anmält, att Pehr Carlsson emellan den… och 29 september blivit efterlyst och att, enär han inte blivit ertappad, rannsakningen icke heller sedan den 3 oktober sistlidna år vunnit någon fortsättning. Då har justitiekansler ämbetet, enär det icke syntes förenligt med en laga rättegångsordning att i fråga varande rannsakning än vidare för obegränsad tid och till… lidande för den anklagade förblev vilande i avbidan på det åberopade vittnet Pehr Carlssons inställande, som till äventyrs alldeles icke eller för… längre tids förlopp kunde äga rum. Genom skrivelse den 10 innevarande maj med bifogande av handlingar anmodat av… ämbetet, att vidta sådan åtgärd, varigenom målet utan hinder av Pehr Carlssons uteblivande, åter må vid häradsrätten komma under behandling och vinna slutlig handläggning. Till fullgörande av vad justitiekansler ämbetet sålunda förordnat, har den utvägen synts av … ämbetet vara den enda ändamålsenliga, att med åberopande av de utav justitiekansler ämbetet anförda skäl för åsikten rörande olämpligheten därav, att ifrågavarande rannsakning som i avbidan på det åberopade vittnet Pehr Carlssons ertappande och inställande för att i målet höras, redan fått vila utan handläggning allt ifrån den 3 oktober nästlidna år, än vidare under ovisshet därom, huruvida Pehr Carlsson förr eller senare eller någonsin kommer till rätta, lämnades på obestämd tid utan behandling av häradsrätten, till av skäligt lidande för den tilltalade och häktade Lars Gustaf Ersson samt kostnad för staten, hos kungliga hovrätten anhålla det kungliga hovrätten… förständiga vederbörande dom havande att för den forder sammeligen, i laga ordning fortsätta och till slut befordra ifrågavarande vid Nordmalings häradsrätt anhängiga,  Lars Gustaf Ersson Käck rörande mål, utan hinder av Pehr Carlssons uteblivande, därest de åtgärder som för hans ertappande vidtagits sig fortfarande vara fruktlösa. De remitterade handlingarna bifogas i ödmjukhet. Stockholm den 17 maj 1941. Carsten Steffer (tror jag att det står)

Skrivelse:

Till Nordmalings och Bjurholms socknars tingslags … urtima tingsrätt.

Sedan jag från den ämbetsmyndighet som har inseende över häktet erhållit underrättelse därom, icke allenast att kungliga majestäts justitiekanslers ämbetet har likväl av landshövdingeämbetet här i länet gjort anmärkning däröver, att fortsatt rannsakning uti målet emellan herr kronolänsman Horneij å tjänstens vägnar kärande å ena, samt mig å den andra sidan svarande, angående emot mig väkt åtal att hava begått mord, icke blivit som sig bort, till slutligt avgörande befordrad, utan ock, att en sådan, på en förlupen tid, sedan sista rannsakningen den 3 oktober sistlidet år förrättades, av nära tre fjärdedels år åsidosatt rannsakning, blivit utfall till den 28:e innevarande juni månad, har jag nu ansett mig föranlåten att hava till protokollet in slutet följande: en lång tid är förfluten, sedan jag, utan att vara på bar gärning påkommen eller på flyende fot stadd, genom herr kronolänsmannen Horrneijs å tjänstens vägnar vidtagna åtgärd blev tagen från mitt husliga hem och mot min vilja uti häktet inspärrad. Tid efter annan har jag och därefter blivit vid rätta inställd i ändamål av rannsaknings undergående …het och senast inträffade av ovan om berörda dag, eller den 3:e oktober sistlidet år, utan att åklagaren, vilken vid trenne senaste  rättegångstillfällen varit försedd med några vittnen eller bevis, blivit ålagd att åstadkomma att den bevisning var av han i målet ville sig begagna, och då åklagaren således blivit lämnat tillräckligt rådrum att kunna i daga bringa all den bevisning var av han i målet sig åberopat och velat begagna för att binda mig till ett brott jag inte förövat, anser jag att den tid nu nalkas då detta mål omsider bör utan vidare uppskov till slutligt avgörande upptagas och befordras, och sådant utan avseende å lapske manspersonen Pehr Carlssons hörande, vilket åberopade vittne som åklagaren beslutat sig om dess kallande, vid flera av förra rättegångstillfällen kunnat inkallas, så vida han Pehr Carlsson emellan och sådana tillfällen varit inom tingslaget vistande. Jag är, utan att vara på bar gärning påkommen, blott för misstanke gripen och i häktet inspärrad. Och ehuru åklagaren i kunglig majestäts och kronans vägnar medelst på ed åhörde en mängd människor sökt att binda mig till om berörda grava brott utgöra deras edeliga berättelser likväl varken något som kan anses såsom uppenbart och på sannolika skäl som skett såsom bofast man bort gripas … bindes eller i häktet inspärrad. På följd var av och det jag genom ett sådant hårt förfarande, stridande emot lag, icke allenast måst utstå de svåraste lidanden utan ock blivit till skyndad en stor kostnad, och … jag till som till det föregivna grava brottet vilket på liv gå, ej blivit, varken med klara skäl och fulla bevis bunden, eller på ett eller annat sätt därtill lagligen misstänkt, under åberopande och i stöd av kungliga förordningen den 12:e oktober 1739 vågar härmed ödmjukast anhålla och påstå, det …tes urtima tingsrätten ålägga åläggaren herr kronolänsman Horrneij, vilken, utan att vid rätta uppgiva den eller de personer, som möjligen anbefallt eller äskat mitt häktande och för rätta ställande, blott på lösa grunder mig bastel och bundet, att genast möta mig med svaromål å nedan förda re…onventions och ansvars påståenden. Den bevisning som i målet blivit presterad, är av föga vikt, ty genom densamma har ej något ljus i saken å väga bringat, vadan jag, enär de edeligen avhörde vittnen icke kunnat intyga, att jag själv mordet begått, därtill med råd och dåd hulpit eller förut av vetat att gärningen ske skulle, och sådant ej uppenbarat, icke heller att jag på annat sätt därtill gjort mig skäligen misstänkt, med yrkad frikännelse från det grova brott, varför jag blivit häktad och inför rätta dragen, under åberopande och i förmågo av 60:e kapitlet 1 § och 20:e kapitlet 7§ missgärningsbalken jämfört med kungliga förordningen den 20:e juni år 1779 samt 29 kapitlet 3§ och 21:a kapitlet 3§ rättegångsbalken, vågar till urtima tingsrättens beprövande och avgörande överlämna, om icke herr åklagaren kronolänsman Horrneij, vilken icke allenast blott på falsk misstanke mig gripit baslat och bundit, utan ock sökt att med på ed avhörda vittnen binda mig till brott som på liv gå, men det ej gillat, ty medest bör stånda samma straff, som jag bort undergå, om jag brottslig varit … rätta att kostnad och skada upp, dock må åklagaren i så fall som helst ej undgå det straff lagen uti åberopade 20 kap. 7§ missgärningsbalken och kungliga förordningen den 20:e januari 1779 stadgar och påbjuder. Skulle målet, mot min förmodan, än ytterligare lämnas beroende, anhåller jag ödmjukast icke allenast om erhållande del av rannsaknings handlingarna utan och att åklagaren vid förlust av vidare bevisnings rättighet, bliver ålagd att framskaffa all den bevisning, varav han i målet vill sig vidare begagnas i öppen talan under rättegången förbehållas. Umeå länshäkte den 26:e juni 1841. Lars Gustaf Ersson ifrån Stavsjö. På begäran skrivet av … Degervall tillförordnad kronolänsman.  

 

Jag läser i kriminalvårdens rullar mars 1842: ” förövrigt lika med föregående månads anteckning, men den 29:e dennes ankom kunglig majestäts och rikets svea hovrätts utslag av den 14:e februari igenom Käck blivit från ansvar befriad, men för agvåding… in… rätta blivit såld att böta 10 daler silvermynt med …9 lbf. Eller i brist därav hållas åtta dagar i fängelset. Och som Käck saknar tillgångar till… böter kommer han här i åtta dagar kvarhållas. Lika med föregående månads anteckningar”. Den 6:april 1842 slapp så äntligen Käck ut från häktet, efter att ha avtjänat ytterligare 8 dagar som straff, därför att han inte hade pengar att betala sin böter med. Men, vad gör 8 dagar extra efter så lång tid i häktet? Han inkom i november 1839 och utgick i april 1842. Vilken lång väntan på slutligt domslut detta måste ha varit.

 

 

Svaret på vem som sköt änkan Brita Lisa Ersdotter får vi aldrig reda på, och hur det sedan gick för Käck och hans hustru vet jag heller inget om. Men inte kan det ha varit lätt att återvända till samma by där han blivit misstänkt för mord. Och hur hade hans hustru och barn klarat sig under tiden han satt häktad?

 

I hf. För åren 1843-52 finner jag familjen på samma torp i Sunnansjö, de har nu, sedan Lars Gustaf frigivits fått ytterligare två barn, födda 1843 och 1845. 1863-72 bor de kvar i Sunnansjö, längst ut i kanten har prästen skrivit: ” för mord ställd under framtida dom enligt kungliga hovrättens utslag 17/3 1842.”

 

Hustrun Anna Kristina Ivarsdotter dör 85 år gammal år 1888. Jag har sökt hitta Lars Gustafs dödsdatum, men jag hittar honom inte i kyrkböckerna 1888-1892. Men 1891-99 finns han inte i Sunnansjö, förmodligen dog han någon gång före 1891. Ett långt liv som under en lång tid var stämplat ”mördare”. Lars Gustaf fick leva med att han, om hovrätten tog upp hans mål igen, kanske slutligen skulle bli dömd för mordet på änkan Brita Lisa Ersdotter. Om han var den skyldige blev straffet inte livstids fängelse men livstid ”misstänkt för mord”. Hårt nog att leva med…

 

Delar av domen finns att läsa här: Nordmalings och Bjurholms tingslags häradsrätt AIb:4 (1840-1849) Bild 80 (AID: v192510.b80, NAD: SE/HLA/1040116)

 

Kack_1.jpg

 

 

 

 

Kack_2_1840.jpg

 

Kack_3.jpg

 

Kack_4_1841.jpg

 

Kack_5.jpg

 

Kack_6.jpg

 

Kack_7_1842.jpg

 

Kack_8.jpg

 

Kack_9.jpg

Kack_10.jpg

 

Kack_11.jpg