Min mormor Ida Johanna Johanssons släkts historia
från bland annat Liikavaara, Ullatti och Gällivare med
omnejd.


Mormors släkt i släktforskarprogrammet Disgen!
Observera att i vissa webbläsare som IE kanske sidan inte fungerar optimalt, pröva då med ex.vis
Google Crome eller Firefox. Via denna länk kan du se min mormors antavla i släktforskarprogrammet
Disgen.

Sidan är uppdaterad i mars 2016.
Om du vill fördjupa dig i särskilda orter och en del släkter som nämns nedan kan du besöka min
"Andersson - Viltok" sida.


 

Till er som inte tagit del av min fars "Andersson-Viltoks" släkthistoria (som också finns på min hemsida) kan jag bara kort
berätta att jag, på grund av att jag adopterades bort vid tidig ålder, och inte tog reda på mitt "biologiska ursprung" förrän
någon gång i början av 90-talet, (vid 30-års ålder) därför inte har fått förmånen att träffa någon av de släktingar jag
omnämner nedan. Jag har aldrig träffat vare sig min mormor eller morfar, farmor eller farfar, det enda jag vet om dem är
det som muntligt berättats av barn och barnbarn som jag fått kontakt med genom min forskning. Men, mina gener bär
deras arv, och jag hedrar dem alla föratt de klarade av det i mångt och mycket strävsamma liv de fick uppleva här på jorden.
Dom är ändå en del av mig, och jag bär dem alla med mig och jag är stolt över att vara en liten del av dem alla.

 

 


Liikavaara, Klicka på bilden för större upplösning

 

Lapplands Blå Timme

När skymningen sänks över Lapplands fjäll
och jorden är frusen till sten.
Då sprids över nysnöns bländvita fäll
från rymden, ett azurblått sken.
När mjuka tassar tyst sätta spår
i snö, färgad ultramarin
och froststjärnor glittra i myrmarkens snår
Lapplands Blå Timme går in.


Då berguvens dova rop tonar fram
och dagen är blott ett minne,
när skuggorna djupna vid bergens kam,
Lapplands Blå Timmer är inne.


Då månen och vintergatan tänds,
stjärnmyriad utan slut
och skogen mörknar i koboltglans
Lapplands Blå Timme dör ut.
(Text & melodi: Nils Hennix)

 

Jag har här gjort en liten ”släktresa” bland min mormors anfäder och anmödrar vilken verkligen har varit rolig och givande. På ett sätt har jag
även försökt - förutom att ange namn och födelsedata på de olika personerna- att tillföra lite historia om både folk och platser, vilket jag
tycker gör allt mycket mer ”levande”.
Fakta har jag hämtat från kyrkböcker, olika historieböcker samt olika hemsidor på internet. Det finns fantastiskt många duktiga släktforskare
som har forskat fram fakta, årtal och historier från domböcker, mantalslängder m.m. från 1600-talet till mitten av 1700-talet då det knappast
fanns någon information att tillgå. Om jag har använt mig av deras forskning, som de så snällt har delat med sig av på internet, har jag försökt
att ange min källa med hänvisning till respektive hemsida.
Det finns en del frågor som kanske jag aldrig någonsin får svar på, men om ni som läser denna släkthistoria har något att tillföra i form av ny
information, eller kanske ser några fel i de uppgifter jag lämnar nedan, tveka inte att då höra av er till:
christina.berglund57@gmail.com


Så börjar då min mormors släkthistoria nedan:


Min mormor Ida Johanna Johansson föddes i Liikavaara år 1891, hon gifte sig 1919 med min morfar Frans Gotthard Engelmark, vilken
härstammar från ”prästsläkten” Engelmark från Gällivare. Frans Gotthard föddes i Sjungberget och hans far hette Lars Fredrik Engelmark.
Mormor och morfar valde att bosätta sig i Liikavaara där också min mor Elsa Dagmar Engelmark föddes 1928.
(Jag kommer med tiden även att lägga ut mina uppgifter om min morfars släkt).

På http://web.landsbygden.org/ kunde man (sidan finns inte längre) läsa följande om Liikavaara:
”Liika är en utväxt på ett träd. Håkan Olsson Pissi är den förste bofaste från 1827.
Historik: Liikavaara betyder Sidoberget. Håkan Olsson Pissi är den förste bofaste från 1827.”


Wikipedia kan man läsa:
”Liikavaara är en by i Gällivare kommun med färre än 100 invånare. Den ligger cirka 15 km sydost om Gällivare. Byn är förmodligen mest
känd för att Liikavaara-Frans är född där. I närheten av byn ligger Aitik, en av Europas största koppargruvor. Längdskidåkerskan
Jenny Hansson kommer från Liikavaara”.


I husförhören för åren 1846-1854 finns i Liikavaara följande 3 åboer:
Carl Fredrik Henriksson född 1810 i Ullatti med hustrun Ingri Lena Henriksdotter född 1816, detta par är min mormor Idas farfars far och
farfars mor.
Henrik Henriksson född 1809 i Sakajärvi med hustrun Maria Lisa Eriksdotter född 1816.


Olof Henriksson född 1818 i Sakajärvi, (son till frälsenybyggaren Henrik Olofsson Pissi född 1780 i Sakajärvi, (se nedan)
med hustrun Christina Hansdotter född 1815.

Den första nybyggaren sägs ju vara Håkan Olsson (Olofsson) Pissi. Namnet ”Håkan” var inte vanligt vid denna tid, och söker jag på ”Indiko”
efter en mansperson med namnet ”Håkan” född någon gång mellan 1750-1820, får jag ingen träff alls. Vad gäller efternamnet (Tilltalsnamnet)
Pissi, finns endast Henrik Olofsson Pissi född 1780 nämnd ovan, Anund Nilsson Pissi född 1775 samt Olof Olofsson Pissi född 1750.


Henrik Olofsson Pissi (vilken var min mormors farmors morfar) hade följande söner som levde till vuxen ålder:
Olof Henrik Henriksson, född 1818, död 1897.
Mickel Gusta Henriksson, född 1819, död 1841.


Olof Olofsson Pissi hade barnen (vilka levde till vuxen ålder):
Olaus Olofsson, född 1775, död 1785.
Henrik Olofsson, född 1780, död 1852.
Nils Olofsson, född 1745, död 1815.


Min slutsats blir att Liikavaaras förste nybyggare var Olof Henrik Henriksson Pissi född 1818 i Sakajärvi och son till Henrik Olofsson
Pissi född 1780, nybyggare i Sakajärvi. Men denna slutsats kan naturligtvis vara fel...
Förmodligen fanns någon typ av samisk bebyggelse i Liikavaara innan "den första bybon" sökte lagfart för ett första nybygge i byn.

Min mormor hette:
Ida Johanna Johansson
. Hon föddes i Liikavaara 1891-09-05. Ida bodde hemma hos sina föräldrar i Liikavaara fram till 1919-05-10 när hon
gifter sig med min morfar Frans Gotthard Engelmark, vilken då bodde i kyrkbyn. Det verkar som om paret bosatte sig i Liikavvara efter det
att de gift sig. Min morfar verkar ha arbetat som skogsarbetare, jag hittar familjen i mantalslängden (se nedan). Mormor dog
1972-06-23 i Liikavaara efter att ha levt ett strävsamt liv i sann kristen anda.

 


Häradsskrivaren i Gällivare fögderi (1918-1942) Vol:9l (1941-1941) Bild 2710 / sid 240 (AID: v331574. b2710.s240, NAD: SE/HLA/1100023)
Klicka på bilden för större upplösning

 

1919-05-10 gifter hon sig med min morfar:
Frans Gotthard Engelmark, född i Sjungberget 1885-11-05, död i Liikavaara 1967-10-10.

Mormor och morfar fick de för mig kända barnen:
Nanny Andrietta Viola, född 1919-03-30, hon bodde i Liikavaara när hon dog 1995-10-22. Gift 1938-12-10 med Axel August Nilsson, född
1911-12-21 i Gällivare, död 1982-03-05 i Liikavaara.
Frans Harald, född 1920-09-14, arbetar som skogsarbetare i mantalslängden ovan, ogift. Han dog i Liikavaara 1985-01-14, han förblev
ogift i hela sitt liv.
Signe Astrid Elisabeth, född 1924-05-15, när hon dog 1969-10-15 endast 45 år gammal bodde hon på Järnvägsgatan 13 i Malmberget.
Gift 1943-12-26 med Karl Bertil Vilhelm Salomonsson, född 1921-07-06 i Gällivare, död 1991-10-22 adress: Postgatan 7 D Gällivare.
Svea Ranghild Eleonora, född 1926-12-19, när hon dog 2000-05-18 bodde hon på Postgatan 14 T i Gällivare. Gift 1954-12-18 med Per Rune
Viklund, född 1931-03-05 i Gällivare, död 1985-02-18 adress: Hermelinsg 18, Malmberget.
Elsa Dagmar, född 1928-11-29 (min mor), gift Tisza, änka 1989-04-10. När hon dog 2008-04-03 var hon skriven hos min syster i Malmberget.
Svante Gunnar Ingemar, född 1932-04-25, gift 1959-07-18. Han var även bosatt i V. Frölunda. När han dog 2003-01-22 bodde han på
Åkerbärsstigen 3 i Luleå.

 

 

 

 

 

Generation 2

 

 

Min mormors far
Johan Fredrik Johansson Poutanen, född 1856-02-28 i Nenäsvaara, död 1921-02-07 i Liikavaara, han dog 65 år gammal förmodligen av
hjärtförlamning, begravd på allmän grav.
Han föddes i Nenäsvaara och där bodde familjen till 1864 då det flyttade till Liikavaara, där de nyttjade en ”kronolägenhet”. Det ser ut som
om han levde hela sitt vuxna liv i Liikavaara. Efter det han gift sig 1889 bodde han med sina föräldrar på samma fastighet ”Liikavaara-
Karlshem 1/16 K. no.1” (även kallat Karlstorpet efter fadern).
Möjligen styckades det ut en ny fastighet ur den gamla, 1905 benämns han ”hemmansägare” och fastigheten hette Liikavaara nr. 4 Kr. 132
(15/256). Där lever han sedan fram till sin död 1921. I hf. För 1905 levde även hans svärmor Inga Olofsdotter tillsammans med dem.

 

 


Nenäsvaara, klicka på bilden för större upplösning

På denna länk kan ni läsa min berättelse om Nenäsvaara och människorna som bott i byn under årens gång.

 

Johan Fredrik gifte sig 1889-08-09 med:

Min mormors mor
Brita Lena Olofsdotter, född 1867-10-29 Neitisuando, död 1946-01-18 i Liikavaara.
Familjen bor i Neitisuando till år 1876, då de verkar ha flyttat till Pauki. Efter faderns död 1867 lever hon tillsammans med sin mor och tre
syskon i Pauki, hon benämns här, liksom sin mor, för ”tjänstehjon. Där lever hon fram till dess hon gifter sig 1889, då flyttar hon till maken
i Liikavaara.



Neitisuando betyder Flickselet. Neitisuando grundades eventuellt omkring 1680 av Clement Olofsson, vars son bodde på Satter.
Det tidigaste anläggningsbeslutet är från 20/2 1755 och gällde ett nybygge för Medelsteins bruk. Brukaren hette Anders Olsson.

 

Neitisuando, klicka på bilden för större upplösning

På denna länk har jag gjort en sammanställning av människorna som bott i Neitisuando under årens gång.

 

Johan Fredrik och Brita Lena fick de för mig kända barnen:


Brita Kajsa Johansson, född 1889-11-21 död 1895-11-20, dödsorsak okänd.
Ida Johanna Johansson, född 1891-09-05, se min mormor ovan.
Frans Gustaf Johansson, född 1893-05-24, död 1914-05-21, han dog 21 år gammal av lunginflammation, begravd på allmän grav.
Anna Maria Karolina Johansson, född 1895-02-28, hon dör 1972-11-04 på ålderdomshemmet Lövberga i Malmberget, hon blev 77 år gammal.
1819-06-01 gifte hon sig med banvakten Karl Johan Jakobsson född 1878-11-09 troligen i Ripats. Jag vet inte om de sedan bosatte sig i Ripats.
Johan Edvard Johansson, född 1897-01-15. Troligen bodde han i Liikavaara under hela sitt liv, för han dog där 1984-04-18, 87 år gammal.
Han står i dödboken som ”ogift man”.
Amanda Sofia Ulrika Johansson, född 1899-05-27, död 1954-04-07, 55 år gammal. Hon flyttade till Ljusnarsberg 1925-06-19. Hon gifte sig
1923-10-13 med arbetaren Erik Albert Andersson född 1901-03-05 i Ljusnarsberg. Förmodligen flyttade de sedan upp till Liikavaara och hon
blev änka 1933-01-31. Adressen i dödboken är Gällivare 16:25, möjligen en fastighetsbeteckning för Liikavaara…
Hulda Elisa Johansson, född 1901-04-10. 1924-12-03 födde hon en oäkta dotter, Lancy Vandela Alvina, fadern uppges vara plåtslagaren
Frans Bernhard Jansson i kyrkbyn ”enligt eget erkännande”. Han föddes i Arjeplog 1896-04-21, och benämns plåtslagare i församlingsboken.
1925-12-27 gifte paret sig och de bodde då på Badhusgatan 1 i Malmberget. Jag finner henne i dödboken och då bor hon i Hamrelund i Bollnäs.
Står där som änka sedan 1982-03-25. Troligen skilde hon sig från Frans Bernhard, för i dödboken står han som änkling 1957-04-26. Hulda Elisa
dog 1982-10-28, 81 årgammal. Dottern Lancy Vandela dog 2000-06-14, hon var då bosatt i Boden och hette Karlsson Springare. Hon verkar
även ha bott på Örnäset i Luleå.
Linnea Josefina Johansson, född 1903-07-02, död 1904-06-10.
Matilda Josefina Johansson, född 1905-07-21, död 1906-05-18.
Fredrik Arvid Johansson, född 1905-07-21, död 1906-07-22.
Emma Olivia Johansson, född 1907-06-04, död 1986-12-01 på Hantverkaregatan 9 lgh. 60 i Gällivare, 79 år gammal. Hon hette då Ersson
i efternamn. Den 9 april 1926 verkar hon ha flyttat till Ljusnansberg i Örebro län. Gift 1934-08-25 med Joel Elfrid Ersson, född 1902-11-12 i
Överluleå, död 1987-06-15.
Vilda Ottilia Johansson, född 1909-12-03. Gift 1932-10-09, med Per Johan Alexander Sohlman född 1905-01-07 i Umeå. Vilda Ottilia dog
1984-05-05 då bodde hon i Liikavaara. Maken dog i Gällivare 1993-05-09.
Selma Linnea Johansson, född 1912-06-25, död 1914-09-25. Hon dog av ”bröstsjukdom”.



1855-1864 fanns följande ”bönder/torpare” i Liikavaara:
Carl Fredrik Henriksson med hustrun Ingri Lena Henriksdotter (se ovan),
Henrik Henriksson och Maria Lisa Eriksdotter,
Olof Henriksson och Christina Hansdotter,
sonen Johan Henrik Olofsson född 1840 och hustrun Brita Kaisa Henriksdotter född 1842.

 

 

 

 


Generation 3

 

 

 

Mormors farfar:
Johan Henrik Karlsson, född 1834-06-29 i Ullatti, död 1909 i Liikavaara.
Vid husförhören 1839-45 bor han tillsammans med sin far och mor, två av sina syskon och sin farfar Henric Jönsson i Ullatti. 1846-54 har de
flyttat till Liikavaara, där bor han då tillsammans med sina föräldrar och tre av sina syskon. 1855-64 bor han i Liikavaara med föräldrarna
och två systrar. Efter giftermålet 1856-01-06 med sin första fru flyttar han till Nenäsvaara by där hans första fru bodde innan giftermålet.
Tre av hans söner föds i Nenäsvaara, men sedan återvänder han till Liikavaara igen. I husförhören 1865-91 bor han med sin familj i Liikavaara,
han har nu fått åtta barn. Första hustrun dör 1869-05-29 och han gifter om sig med Cajsa Maglena Olofsdotter från Liikavaara. 1877-90 bor han
i Liikavaara på samma fastighet som sonen Johan Fredrik och hans familj. Det är troligen i Liikavaara han dör 1909, 75 år gammal.

 

 


Ullatti, klicka på bilden för större upplösning

På denna länk finns en sammanställning av mina anfäder med sina rötter i Ullatti, samt även lite historik om byn.

 

 

Johan Henrik gifte sig 1856-01-06 med:

Mormors farmor
Cajsa Stina Johansdotter, född 1836-12-11 i Saiva-Kelva, Gällivare. Död 1869-05-29 i Liikavaara.
I Husförhören för åren 1839-1854 bor hon hemma i Saiva med sina föräldrar och två systrar. 1856 flyttar hon med maken till Nenäsvaara
i en egen bostad, hon föder där tre barn, och slutligen år 1865 flyttar familjen till Liikavaara där hon också dör endast 32 år gammal
(ingen dödsorsak angiven). Hon föder sju barn, och tre av dem dör i spädbarnsålder. Lokalt flyttat 1846 och 1865.

Johan Henrik Karlssons barn i första giftet:

Johan Fredrik Johansson, född 1856-02-28 se ovan.
Brita Helena Johansdotter, född 1858-03-09, död 1858-07-26.
Lars Henrik Johansson, född 1859-05-17, död före 1890?
Brita Sofia Johansdotter, född 1860-09-29, död 1860-10-09.
Lars Petter Johansson, född 1862-01-17, död 1862-05-05.
Lars Henrik Johansson, född 1863-09-14, gift 1903-01-25 med Ida Fredrika Johansdotter född 1883-04-10, bosatt i Liikavaara. Lars Henrik
dog 1906-09-06 i Liikavaara.
Karl-Gustaf Johansson, född 1866-06-08, död 1868.

Johan Henrik Karlssons barn i andra giftet:

Nils-Olof Johansson, född 1875-04-04 död 1875-05-17.
Nils-Olof Johansson, född 1876-06-07, död 1956-11-02 i Liikavaara. Bosatt i Liikavaara 1:6. Gift med Brita Helena Markusdotter född
1875-07-12, död 1944-12-12.
Brita Stina Johansdotter, född 1876-07-30, död 1878-08-06.
Sofia Ulrika Johansdotter, född 1879-02-27, död 1975-08-04 på Söderbergsvägen 10 i Gällivare. Gift med Jakob Olofsson Törmä, född
1874-11-09, död 1944-07-17 i Kilvo by.
Brita Kajsa Johansdotter, född 1880-10-12, död 1963-12-13 på adressen "Räkan" i Gällivare. Gift 1900-11-10 med Johan Fredrik Johansson
Antintalo, född 1876-09-07, död 1959-07-03 i Liikavaara.
Erik Vilhelm Johansson, född 1881-11-29, död 1928-10-21 i kyrkbyn Gällivare.
Anna Lisa Johansdotter, född 1883-03-17, död 1901-03-11.
Kristina Johanna Johansdotter, född 1885-02-28.
Frans Johansson, född 1886-04-30, död 1886-05-02.
Oskar Johansson, född 1887-05-17, död 1888-04-12.
Alfred Johansson, född 1889-08-17, död som ogift man 1909-07-07 i Liikavaara.
Oskar Johansson, född 1891-10-27, död 1966-02-19 i Liikavaara.
Maria Johanna Johansson, född 1894-02-13 död 1894-05-30.

Av dessa 13 barn dog minst 7 av dem i tidig ålder. Totalt med båda sina fruar fick Johan Henrik 20 barn, mycket
produktiv gubbe måste jag säga, men hur klarade han av att föda alla dessa barn?

 

 

Mormors morfar:
Olof Eriksson, född 1836 i Neitisuando, död 1867-06-26 i Neitisuando. Mellan åren 1846-1859 verkar han ha levt hemma hos sina föräldrar
tillsammans med sina syskon i Neitisuando. Efter giftermålet 1859-05-01 tar han nog upp ett eget nybygge i Neitisuando, och där lever han
fram till sin död. Han dog endast 31 år gammal, dödsorsak inte angiven.

Olof gifter sig 1859-05-01 med:

Mormors mormor:
Inga Olofsdotter, Född 1832-12-17 i Pauki, död i Liikavaara efter år 1905.
Hon bor hemma hos sina föräldrar i Paukijaur ända fram till dess hon gifter sig och flyttar till Neitisuando. Efter makens tidiga död återvänder
hon till Pauki, där hon tillsammans med sina barn lever som "tjänstehjon". I husförhören för 1891-1904, verkar hon ha levt helt ensam med
sonen Olof. Sista åren ser det ut som om hon levde med sin dotter och måg i Liikavaara.

 

 


Pauki, klicka på bilden för större upplösning

Olof Eriksson och Inga Olofsdotters fick de för mig kända barnen:

Maria Lisa Olofsdotter, född 1861-06-15, gift Larsson, änka 1931-01-20, hon dog 1955-09-23 och var då bosatt i Purnu Hakkas församling.
Olof Olofsson, född 1865-07-29 död 1930-04-21 Tjoutasjärvi. Han lever tillsammans med sin mor i Pauki fram till år 1895-1900,
sedan hittar jag inte honom igen.
Brita Lena Olofsdotter, född 1867-10-29, död 1946-01-18, se ovan.

 

 

 

 

 

Generation 4

 

 

 

 

Mormors farfars far:
Carl Fredrik Henriksson, född 1810-10-15 i Ullatti, död 1882-06-06 i Liikavaara.
1776-1822 hf. Lever han tillsammans med sin far och mor samt med sin farfar och hans familj i Ullati. 1823-1838 hf. Lever han med sin far
men står också själv som nybyggare i Ullati. När han gifter sig första gången 1833, benämns han "hemmansbrukaren" och hans fru
som nybyggardotter. 1839-45 hf. verkar han ha levt med sin far och mor och sin egen nya familj i Ullati. Hustrun dör 1853 och han gifter om
sig 1854-04-17 med Ingri Lena Henriksdotter från Sakajärvi. 1855 hf. Verkar familjen ha flyttat till Liikavaara, jag antar att han där blev åbo
på en ”kronolägenhet”, vilket sedan kom att kallas för ”Karlshem”.
1862-03-13 avlider hustru nummer två i "blodstörtning" och i hf. Står han som f.d Åbo och verkar leva ensam tillsammans med sin son
Carl Petter i Liikavaara. 1877-82 hf. verkar han leva helt ensam, men i närheten av sonen Carl Petter. Efter varje persons namn i Carl Petters
familj står det "Aluskjelinen", detta måste undersökas…
Lokalt flyttat 1823, 1845 och 1877.

1833 gifte sig Carl Fredrik Hendriksson med:


Mormors farfars mor
Caisa Lisa Henriksdotter,född 1811-08-26 i Ripats, död 1853-06-26 i Liikavaara, hon dog i "bröstsjukdom" 42 år gammal.
Hf. 1776-1822 lever hon med sina föräldrar och syskon i Ripats. Hf 1823-38 verkar familjen ha flyttat till Sakajärvi, där lever hon med sina
föräldrar och syskon fram till dess att hon gifter sig 1833. Hf. 1839-45 verkar familjen ha flyttat till Ullati, där lever hon med sin egen familj
och sin svärmor och svärfars familj. Hf. 1846-53 har familjen flyttat till Liikavaara, och där bor hon också när hon avlider. I hf. Boken står
”kommunicerat årligen såsom sängliggande- sjuk”.

 

Barn:
Johan Henrik Karlsson, född 1834-09-05, död 1909, se ovan.
Stina Caisa Karlsdotter, född 1837-02-05, död 1860, begravd 1860-12-26. I hf. Boken står hon som ”vansinnig” så jag antar att hon var
psykiskt sjuk på nått vis…
Maria Lisa Karlsdotter, född 1839-09-05, död 1840.
Carl Petter Karlsson, född 1845. Han bor med sin far fram till dess han bildar egen familj i Liikavaara. Gift 1872-10-28 med Helena Mickelsdotter.
Han lever i Liikavaara hela sitt liv, och i hf. För 1895-1900 står han som ägare till Liikavvara nr.4 1/32 mtl. Vilken är avstyckad i flera delar och
delat mellan syskon. Carl Petters fastighet verkar stå öde från någon gång runt 1890-95, vilket verkar konstigt eftersom han hade flera barn
som hade kunnat ta över fastigheten. Finner i dödboken Oskar Karlsson son till Carl Petter, född 1889-01-16, död 1964-05-21 i Liikavaara på
fastigheten Liikavaara 1:2. Vet inte om detta var en annan fastighet än den fadern Carl Petter ägde.

  
Carl Fredrik fick bara ett barn i sitt andra gifte NN född och död 1856.

 

 


Ripats, klicka på bilden för större upplösning

 

 

Gällivare tingslags häradsrätt AII:4 (1850-1859) Bild 2110 / sid 40 (AID: v153350.b2110.s40, NAD: SE/HLA/1040004)
Här finns bouppteckningen efter Caisa Lisa, och att bouppteckningen redovisats sanningsenligt har min mormors farfars far Carl Fredrik
Henriksson skrivit under med sitt bomärke enligt bilden nedan:

 



Det är en märklig känsla att se detta bomärke och veta att det är min mormors farfars far som kommer
mig så nära på detta vis…

 

 

Kan man utforma en berättelse som bland annat handlar om Liikavaara utan att nämna bygdens omtalade son ”Liikavaara Frans”?
Vad var det som gjorde Frans till en legend som fortfarande lever kvar i minnet hos folket i Gällivaretrakten och även i övriga landet?
Liikavaara Frans är min släkting, han är sonson till min mormors farmors mors (Brita Stina Henriksdotter) bror Olof Henriksson född 1818.

 

 

Frans föddes på julaftonen 1880 i Liikavaara, hans fullständiga namn var Frans Gustav Nilsson och han var son till Nils Fredrik Olofsson
född 1844 och Lisa Kaisa Mattsdotter född 1847.
Frans var nummer fem i syskonskaran och yngre bror till Nils Olof Nilsson född 1873 (äldst i syskonskaran) som nämns nedan i berättelsen
om ”Mordet i Liikavaara”. I boken ”Lappmarkens ballader” av Nils Hennix finns en fin berättelse om Liikavaara Frans, Hennix skriver bland
annat följande:


”Hans öde var kanske utstakat redan i späd ålder, ty ett rykte säger att vid den tiden kom en kväll en luffare till deras hus och ville ha
natthärbärge. Fadern sade då till luffaren att stugan var nog så trång för hans egen familj och att han av den orsaken inte kunde erbjuda
någon nattlogi. Luffaren blev missbelåten och då han gick därifrån stannade han vid dörren, vände sig om och uttalade en förbannelse över
familjen: ’en av era söner skall få samma öde som jag, han skall vandra som en osalig ande land och rike kring som en hemlös man!’
Man kan ju undra vad det var för en magisk luffare som levererade den förbannelsen, ty den slog in till punkt och pricka på sonen Frans.
Han blev sedermera ryktbar som luffaren och bohemen Liikavaara-Frans.”

Denna familj kan ju tyckas hårt drabbad av olika öden, förutom Frans som blev ”luffare” dömdes ju även äldsta sonen för mord, två tunga
sorger för de stackars föräldrarna att bära…

Nils Hennix skriver i sin biografi över Frans:
”Frans började sitt arbetsliv på ett bygge. Efter en tid övergick han till skogsarbete och på somrarna brukade han jobba som slåtterkarl
hos Hanna Köhler i Gällivare, som bedrev jordbruk och boskapsskötsel och som dessutom hade en diverseaffär. En dag under skogsarbete,
råkade Frans ut för en olyckshändelse. En tall som han fällde, råkade falla över Frans så att han blev skadad i huvudet och ena armen.
Av denna olycka fick Frans en s.k. `knäpp´, han avbröt sitt arbetsliv och förklarade att: `Det är bara hästar och idioter som arbetar, nu ska
jag vara en fri man!´ En fri man blev han också, ty från den dagen förvandlades han till `Liikavaara-Frans´, luffaren och bohemen,
en lappmarkens `Don Quiote´, riddaren av den sorgliga skepnaden som ibland låg på `Bryggarbacken´, planen vid Gällivare Ångbryggeri
där han tillsammans med sina kumpaner drack pilsner, diskuterade och löste en del viktiga världsproblem som tydligen ej kunde lösas av
regeringen. Han var en känd profil på `Karhakka-torget´, där han drack hembränt med sina kompisar, sjöng och var glad. Liikavaara-Frans
var en snäll människa, han var dessutom snabbtänkt och slagfärdig. Då och då gjorde han egna visor på både svenska och finska, om livet
och folken i Malmfälten och sjöng dem på sin säregna finska dialekt.”

Nils Hennix fortsätter sin fina berättelse om Frans med små anekdoter från hans liv i Gällivare-Malmberget. Det handlar om cykelstölder och
andra små ”hyss” som Frans hade för sig, och det var mer än en gång han fick sitta i ”finkan” för sina synders skull.

Hennix skriver: ” Ibland gjorde Frans en sådan `grej´så att han fick gratis mat och vinterkvarter genom polisväsendets försorg. Men på
sommaren var han en glad luffare och bohem, som drev omkring i hela Sveriges land och tyckte världen var skön.”
”På 1930-talet var ju den som saknade arbete en `lösdrivare´och Liikavaara-Frans blev många gånger finkad för lösdriveri. Detta och hans
permanenta arbetsskräck, gjorde att myndigheterna till slut internerade honom på livstid. Det var ett fruktansvärt straff Frans fick. På
1940-talet förde man honom till Salberga mentalsjukhus i Västmanland och betecknade honom som sinnessjuk. Det var väl det enklaste
sättet för myndigheterna att bli av med honom. Frans var då i 60-års åldern och hade inte något större fel på sitt förstånd, det försäkrade
många människor som kände honom väl. En tid senare, då Liikavaara-Frans blivit förflyttat till Furunäsets anstalt (i Piteå), försökte
kyrkoherden i Gällivare, Gottfrid Nordlund, att få Frans frisläppt. Dessa försök blev dock resultatlösa. Myndigheterna förklarade att Frans var
mentalt efterbliven och av den anledningen ej kunde frisläppas. Detta besked gjorde kyrkoherden besviken, ty enligt hans mening var
Liikavaara-Frans inte alls efterbliven. `Visst var han en stor slarver´, sade kyrkoherden. `Men på hans huvud var det inget fel, han hade
hamnat på livets skuggsida och fick lida för det!´ Frans hade hemlängtan och skrev själv flera brev till olika myndigheter i Gällivare där han
bad om förflyttning närmare sin hemort Gällivare. Men framför allt polismyndigheten i Gällivare ville absolut inte ha Frans tillbaka till samhället,
och deras ord vägde nog starkt i denna fråga".
Hennix slutar sin berättelse med orden: ”Frans fick alltså stanna resten av sitt liv på sinnessjukhuset. Man kan nog föreställa sig hur han
upplevde interneringen där. Från att ha varit en glad och fri luffare som vandrat land och rike kring, sovit i lador, skogskojor och hos bekanta,
så fick han nu finna sig i att sitta inspärrad mellan fyra väggar, bland helt obekanta, sinnessjuka människor. Det sägs att han där började
skriva sitt andliga testamente i form av `sista brevet från Liikavaara-Frans´.Det var en sista hälsning till gamla kumpaner i Gällivare, till
vänner och ovänner, till livet på Karhakka-torget och Bryggarbacken. Det ryktas om att Liikavaara-Frans inte skrev hela `det sista brevet´
färdigt och att en eller flera personer i Gällivare bättrat på och finslipat dikten, som egentligen har 29 verser, men officiellt undviker man vissa
av dem därför att en del, ännu levande personer, kan ta anstöt av dem.”


Jag kan bara inte låta bli att (fastän det kan tyckas uttjatat) här nedan skriva av lite av texten i ”Sista brevet från Liikavaara-Frans”
därför att jag tycker det är så fint och ödmjukt skrivet:


”Sista brevet från Liikavaara-Frans
När lång i söter jag sitta inne då komma Gällivare i mitt minne. Prukkeriet jag ej klömma kan, Karhakka-torget, voj, Kaanans land.
Mej mången kompis ha i kalla Norden, nu kanske många rén ligga jorden. Från milda ögat nu tåren rann, nu räkna kompis så gott jag kan.
Nå, gubben Fager och Skojar-Erkki och Airas, Ekholm och Törman-Heikki, Veikki-Ville och Rasputin, du vet, han bodde på Heikki vind.
Men nu jag gammal och döden hota, mej ingen doktor kan mera bota. Som bruten lilja snart ligga bår och ingen jävel som fälla tår.
I bönemöte jag aldrig vari, ej heller syrkan jag nånsin fari. I himlen kommer jag sant och visst ej träffa Björkman, ej Apelqvist.
Nu Kalixvägen fara sista gången, nu tustna klockan och psalm och sången. På lådan min komma ingen krans, men prästen säja; de vara
Frans.
När domedagshornet sedan låter, jag baki himmelens dörrar gråter. Jag blir så duster uti mitt sinn, när ingen säja: vass go stig in!
Och Sankte Petter han på mej titta: 'Men hur i helvete har du hitta?' 'Du veta här vara heligt hus, hit inte komma nå jävla bus!'
Jag säga: 'Petter, du titta bara, jag vara Frans ifrån Liikavaara. Jag tänkte komma och bo på Dej, men kanse att du har glömmi mej.'
Då räcker Petter mej stora famnen: 'Nu Frasse kommit i rätta hamnen. Nu öl och brännvin du dricka får, med himlens änglar i tusen år'!”
(Björkman och Apelqvist som nämns i visan, var två lestadianpredikanter).

”Liikavaara-Frans dog den 20 december 1967, tre dagar innan han skulle fylla 87 år. Han trodde inte att någon skulle minnas honom efter
hans död”. Som han skriver i visan ovan… ”Men där hade Frans fel, ty vid hans begravning strömmade människor till, från när och fjärran
med blommor och kransar för att hedra honom på hans sista färd, berättade Hilma Johansson, som var Liikavaara-Frans brorsdotter i
Gällivare”.


Ägande förhållande på fastigheter i Liikavaara från församlingsboken för åren 1905-1913:
Liikavaara nr. 1 5/64 mtl, ägare Carl Petter Karlsson (se ovan). På samma sida finns även familjen:
Johan Oskar Pettersson född 1871 från Jukkasjärvi.
Liikavaara nr. 1 7/128 mtl, ägare: Nils-Olof Johansson född 1876, son till Johan Henrik Karlsson ovan.
Liikavaara nr. 1 3/128 mtl. Ägare: Lars Henrik Johansson född 1863, son till Johan Henrik Karlsson ovan
och bror till Nils-Olof Johansson.
Liikavaara nr. 2 11/64 mtl. Ägare: Gyljens Nordiska bolag 7/64, åbo Nils Fredrik Olofsson född 1844.
Son till Olof Henriksson född 1818 och en av de första fast boende i byn Liikavaara. Nils Fredrik Olofsson
hade sonen Nils Olof född 1873-07-08, tydligen var denna son ”sinnesjuk” och den 2 augusti 1892 dömdes
han till livstids straffarbete och förlust av medborgerligt förtroende för alltid, på grund av mord,
intagen vid Västerviks hospital 1912-12-29, samt sonen ”Liikavaara Frans” nämnd ovan. På samma fastighet
bodde även Nils Fredriks söner Karl Johan Nilsson född 1874 och Lars Levi Nilsson född 1878.
Se berättelsen nedan. Här var även ”Liikavaara Frans” född, se berättelsen ovan.
Liikavaara nr. 3 7/64 mtl. Ägare: Johan Henrik Olofsson född 1840, son till ovanstående omnämnd
Olof Henriksson född 1818 och bror till Nils Fredrik Olofsson ovan.
Liikavaara nr. 3 7/64 mtl. Ägare: Karl Gustaf Johansson son till ovan nämnda Johan Henrik Olofsson.
Liikavaara nr. 4 15/256 mtl. Ägare: Johan Fredrik Johansson, min mormors far ovan.
Liikavaara nr. 4 9/256 mtl. Ägare: Lars Henrik Johansson, bror tillmin mormors far ovan. Där bor då denna
tid min mormors farfar Johan Henrik Karlsson med sin fru och yngsta sonen Oskar.
Liikavaara nr. 4 11/128 mtl. Ägare: Carl Petter Karlsson se ovan.
Liikavaara nr. 5 3/32 mtl. Ägare: Johan Henrik Andersson född 1842, son till inhyseshjonet Anders Henriksson
född 1820. Jag vet inte varifrån denna Anders Henriksson kom, men han bodde som inhyses hos
Carl Petter Karlsson i hf. 1865-76. I grannbyn Sakajärvi finns det en Henrik Henriksson född 1782 med en son
som heter Anders som är född 1820, det kan mycket väl vara denna mans son som äger fastigheten i Liikavaara.
Liikavaara utan fastighetsbeteckning, ägare? Min mormors far Johan Fredrik Johansson som bodde där med
hela sin stora familj.
Liikavaara utan fastighetsbeteckning, ägare? där bodde Erik Anders Andersson född 1856 som inhyses.
Han var son till ovanstående Anders Henriksson född 1820.
Liikavaara utan fastighetsbeteckning, ägare? Här bodde då denna tid Johan Fredrik Johansson född 1876,
son till Johan Henrik Andersson ovan.
Liikavaara utan fastighetsbeteckning, ägare? Där bodde Frans Oskar Eriksson född 1884, inflyttad
från Karl Gustaf församling.
Liikavaara utan fastighetsbeteckning, ägare? Där bodde Lars Henrik Johansson född 1863, son till
Johan Henrik Karlsson ovan.
Liikavaara utan fastighetsbeteckning, ägare? Där bodde Lars Petter Henriksson född 1851 för sig själv.
Son till Henrik Henriksson född 1809, en av de första som bosatte sig i byn.
Liikavaara utan fastighetsbeteckning, ägare? Där bodde Karl Karlsson född 1835, vet inte varifrån han kommer…

Frans bror Nils-Olof var den som begick det omtalade "mordet i Liikavaara", om ni klickar på länken nedan
kan ni läsa hela händelsen som jag sammanfattat i ett eget dokument.
Mordet i Liikavaara

 

 

Mormors farmors far:
Johan Andersson, Född 1805-04-19 i Sjaunja Akavaara, död 1880-01-16 i Nenäsvaara. Nybyggare.
Döps till Johannes men kallas tydligen för Johan. I hf. För 1776-1822 bor han hemma med föräldrarna och tolv syskon i Sjaunja. År 1829
flyttar han till Sakajärvi, där han bor med hustru och en dotter. Sedan flyttar han till Saiva. År 1839 bor familjen kvar i Saiva, (Kelva,
Nenäsvaara) där bor han med fru och tre barn. År 1846-54 bor han kvar i Saiva, nu bor dottern Maria Sophia med sin familj på samma
fastighet. År 1855 verkar han ha anlagt ett eget nybygge i Nenäsvaara. Dottern Caisa Stina och dottern Brita Johanna bor bägge på samma
fastighet som föräldrarna. I hf. För 1865-91 bor han och hustrun kvar i Nenäsvaara och han benämns f.d nybyggare. Mågen Karl Norström
och dottern Maria Sophia bor kvar på samma fastighet som dem. År 1877 verkar han och hustrun ha bytt bostad i Nenäsvara och han
benämns f.d. Åbo. Där bor de kvar tills de dör. Han dör 1880 och hustrun dör 1883. Han blev 75 år gammal.

 



Bild lånad från länsstyrelsens broschyr om naturreservatet Sjaunja

På http://web.landsbygden.org/ (tyvärr tycks inte denna hemsida finnas kvar längre på nätet)
samt på wikipedia kan vi läsa om Sjaunja:

"Sjaunja betyder Raggmyren.
Sjaunja naturreservat (Sjávnnjá) är Sveriges och Europas största myrkomplex. Reservatet är Sveriges största naturreservat och omfattar
flera landskapstyper – från vidsträckta myrar och barrskogsområden i öster, via lågfjäll med fjällbjörkskog till högfjäll i väster. Djurlivet är
rikt med framförallt en lång rad arter som är våtmarksberoende; änder, gäss, vadare, svanar,men även utrotningshotade rovfåglar märks
som viktiga inslag. Vissa delar av reservatet har därför särskilda bestämmelser under denkänsliga häckningstiden.
Våtmarkerna har klassats som ett av världens mest skyddsvärda våtmarksobjekt. Sjaunja är en del av Laponia – Lapplands världsarv.
I naturreservatet har Sörkaitums och Báste (f.d. Mellanbyn) samebyar betesmarker för sina renar. Areal 2 850 kvadratkilometer".


"Ligger norr om Stora Lulevatten i Gällivare kommun. Området avsattes 1986 som naturreservat. Sjaunjas östra delar är svårtillgängliga.
Under sommaren är våtmarkerna i stort sett oframkomliga. Under vintern däremot går det att ta sig in i myrområdet på skidor.
Det finns inga anläggningar för turister i området, så besökare måste själv ta med sig tält, proviant och annat nödvändigt.
Från Gällivare går bilväg till Allavaara by. Du kan också köra till Harrå och utgå därifrån. De västliga högfjällsområdena är däremot
lättillgängligare och Kungsleden går en kort bit genom naturreservatet. Från Vägen Västerut, väg 827, mellan Porjus och Ritsem, går det
lätt att nå de västliga delarna av Sjaunja.”

 

Jag vet inte om jag har fel när jag säger att det inte finns någon by i Gällivare kommun som heter ”Melkovaara”, däremot finns sjön
Mälkojaure strax norr om ”pricken” Sjaunja jag ritat in på kartan nedan. När prästerna skrivit namn på orter och nybyggen i sina
kyrkböcker är det ibland svårt att förstå vad de menar. Johan Andersson ovan föddes enligt dem i ”Saudna Melkovaara (Akkavaara?)”,
var låg detta nybygge? Och vad betyder ”Saudna”? Är det namnet på en by eller ett område? I Ljungs familjeregister (avskrift) finner
jag Johan Andersson under fadern Anders Anderssons nybygge i Saudna Melkovara. Någon som vet var detta låg?

Tveka inte att höra av er:
christina.berglund57@gmail.com

”Den 26 september 1788 beviljades Anders Anderssons nybygge i Akkavaara till anläggning med 24 års skattefrihet”.
Står det att läsa i boken Gällivare tätort och landsbygd av Gösta Forsström och Bo Strand.

denna länk kan du läsa den information jag har sammanställt om byn Akavaara och dess befolkning - åboer.

Mer finns att läsa på min forskning om "Viltok - Anderssons släkten.

 

 


Sjaunja, klicka på bilden för större upplösning

 

Johan Andersson gifte sig 1829 med:

Mormors farmors mor:
Brita Stina (Christina) Henriksdotter, född 1808-11-26 i Sakajärvi, död 1883-01-20 i Nenäsvaara.
I hf 1776-1822 bor hon tillsammans med föräldrarna och sju syskon hos sin farfar Olof Olofsson Pissi och farmor i Sakajärvi.
År 1839 flyttar hon med maken till eget hus, och sedan flyttar hon med maken enl. ovan. Hon dör i Nenäsvaara 75 år gammal.

Barn:
Maria Sophia Åström, född 1831-12-20. Gift 1851 med Carl Åström född 1823-03-01, paret bor 1846-54 tillsammans med hennes föräldrar.
1855 har de flyttat till Kyrkbyn, de bor där som ”inhyseshjon”. I sista husförhöret för åren 1891-1904 lever hon med en av sina söner i kyrkbyn,
hon står där som ”backstugusittare”. Hittar inte henne i ”dödboken”, men hon verkar leva som änka åtminstone fram till 1895.
NN, född 1832-08-09, död 1832-08-09.
Caisa Stina Johansdotter, född 1836-12-11, död 1869-05-29, se ovan.
NN, född 1836-12-14, död 1836-12-14.
Brita Johanna Johansdotter, född 1838-04-15, död 1879-06-24. Gift 1862 med Karl Norström född 1832. I hf. 1865-75 bor de kvar med hennes
föräldrar i Nenäsvara, de har fått sju barn, tre av dem är vid liv. Efter makens namn står i kanten ”bor i kyrkbyn” och det verkar som om de
flyttade dit år 1877. Hon dör i ”barnsäng” 41 år gammal, då bodde hon i kyrkbyn.

 


På Landsbygdsrådets (Gällivare) tidigare hemsida kunde man läsa om Sakajärvi:
”Saka” är samiska, med saka menas ett ställe där raiden stannar under flyttning. Det första anläggningsbeslutet är daterat 1752 för
Håkan Håkansson strax därefter kom Hans Heinonen (1760). Ca 15 kilometer öster om Gällivare efter väg E10 ligger byn Sakajärvi.
Byn är vackert belägen bredvid sjön med samma namn och ligger i närheten av Aitik-gruvan. Trots sin ringa storlek finns här möjligheter
till många aktiviteter. Fiske kan bedrivas både i Sakajärvisjön och i de många små sjöarna längs efter Sakajokivägen. En mindre
badplats finns även strax innan byns västra infart. Bredvid byn finns Europas största kopparproducent, guld och koppargruvan Aitik -
Boliden Mineral, som varit i drift sedan 1968”.

Någon "Håkan Håkansson" går inte att finna för Gällivare socken under denna tidsperiod. Hans Heinonen är Henrik Heinonen "senior"
född 1715, vilken finns som nybyggare i Sakajärvi i husförhören för 1759-1768.

 


Sakajärvi, klicka på bilden för större upplösning

På denna länk har jag gjort en liten sammanställning av de personer som bebodde Sakajärvi fram till 1864.

Så här såg det ut i husförhörsboken Gällivare 1776-1822 för byn "Sacka"

Källa: Gällivare AI:1 (1776-1822) Bild 89 / sid 164 (AID: v137552.b89.s164, NAD: SE/HLA/1010055)

 

Mormors morfars far:
Erik Fredriksson Strömbäck, född 1792-06-10 (1798?) i Neitisuando, död 1867-07-11 i Neitisuando, begravd först 1867-12-25.
I hf. 1766-1822 samt fram till sin vigsel 1830-01-09, verkar han ha levt tillsammans med sina föräldrar i Neitisuando. Vid giftermålet
benämns han "frälsenybyggare sonen". I hf. 1846-64, verkar han ha tagit upp ett eget nybygge där han bor med sin egen familj i Neitisuando.
Där bor även hans bror Nils Fredriksson född 1819 med sin familj, samt sonen Nils Fredrik med sin familj. 1865- fram till sin död lever han
ensam med sin son Filipus Eriksson Strömbeck född 1850 i Neitisuando.

Något som jag länge funderat över är att man i kyrkböcker och bland andra släktforskare i samband med orten- byn Neitisuando även
nämner ”Neitiniva”, vilken by jag förstår från början var densamma som Lainio.

På Wikipedia kan man läsa följande om Lainio:
”Lainio är en by i Vittangi församling, Kiruna kommun. År 2007 fanns 74 invånare i byn. Byn, som ligger invid Lainioälven, grundades av
Klemet Olofsson (Hietaniemi) från Koivukylä omkring 1650. De flesta av de släkter som idag bor i Lainio, härstammar från Klemet Olofsson.
Älven delar byn i två delar Västra Lainio respektive Östra Lainio. Lainio, som i äldre tid även kallades Neitiniva är den äldsta kontinuerligt
bebodda bosättningen i Torne lappmark och förbinds med omvärlden genom länsväg BD 891”


Varför förknippar man då Neitisuando med Neitiniva? Finns det fler Neitiniva någonstans i Norrbotten?

I boken ”Ur Gällivare sockens tidigare historia av Jöran Grapesson” kan jag bland annat läsa om byar i Gällivare socken 1823-1837:
”I husförhörsboken för åren 1823-1837 uppträder följande nya namn: Piekar och Koski, Bönträsk, Radnilombolo, Njarkavaara, Nuortakono,
Stainas, Kaalasvuoma, Neitiniva övergår till Neitisuando, Keppojärvi omdöps till Auvakko, Kääntovuoma, Huornas-Kuusipää, Äijävaara,
Röytiö blir Lainisjock, Isovaara och Njalavare omnämns, Leipojärvi, Juoikam, Njunisvaara eller Puotak, Veikki och i Gällivare-Vasara omtalas
Ridderstolpe nybygge”.

Han skriver då att Neitiniva övergår till Neitisuando under denna tidsperiod. Detta skulle då innebära att Neitiniva- Lainio inte har något att
göra med Neitiniva- Neitisuando, eller?
Hör gärna av er om ni har information angående detta ”mysterium”:
christina.berglund57@gmail.com




Neitisuando, klicka på bilden för större upplösning

 

Erik Fredriksson gifte sig 1830-01-09 med:

Mormors morfars mor:
Marget (Margreta) Olofsdotter, född 1806-05-10 i Killingi, död 1858-05-12 i Neitisuando, hon dog i feber endast 51 år gammal.
Hf. 1776-1838 verkar hon ha levt hemma hos sin mor och far i Killingi tillsammans med sina syskon. När hon gifter sig benämns hon
"krononybyggare dottern". Efter giftermålet lever hon med man och barn tillsammans med sina svärföräldrar i Neitisuando. 1846 fram till
sin död, verkar hon ha fått ett eget hem i Neitisuando.

Erik och Margreta fick de för mig kända barnen:


Cajsa Lotta Eriksdotter, född 1830-02-06, död någon gång efter 1895, gift 1854 med Jonas Eliasson i Pauki född 1827. Hon bor tillsammans
med sina svärföräldrar i Pauki fram till 1865 då familjen flyttar till Låpasjärvi. Där finns hon ännu kvar i hf. 1891-1904.
Nils Fredrik Eriksson, född 1832-04-07, död 1895-03-03, gift 1854 med Caisa Lotta Israelsdotter Björkman. Bor på samma fastighet som
sin far i hf. 1846-54. Han verkar vara den som övertar fastigheten efter fadern. 1891 lever han och hustrun som ”inhyses” i Killingi och så
levde de fram till hans död 1895.
Olof Eriksson, född 1836, död 1867-06-26, se ovan.
Phillipus Eriksson Strömbäck, född 1850-04-17, måste vara ett sladdbarn… 1877 bor han som ”inhyses” i Killingi, har har då gift sig
1879-03-02 med Margareta Olofsdotter från Puoltikasvaara född 1852-01-14. I hf. För 1891-1904 finns han kvar i Killingi med sin familj.
Jag vet inte vilket år han dog…

 

 

Mormors mormors far:
Olof Mickelsson, född 1805-04-04 i Soutujärvi, död 1883-03-09 i Paukijaure. Åbo i Paukijaur.
I hf. 1776-1838 lever han med sina föräldrar och syskon i Soutujärvi. Han gifter sig 1829 och tar upp ett eget nybygge i Paukijaur,
där han lever och verkar ända fram till sin död. Lokalt flyttat 1829, 1839, 1846 och 1877.


.


Pauki, klicka på bilden för större upplösning

 

Olof Mickelsson gifte sig 1829 med:

Mormors mormors mor:
Ella Andersdotter Skolm, född 1804-03-14 i Norrkaitum, Gällivare, död 1881-02-21 i Paukijaure, Gällivare.
I hf. För 1776-1822 bor hon hos föräldrarna Anders Jonsson Skolm och Ella Afvasdotter i Norrkaitum by. I hf. 1823- har hon flyttat med sin
man till Paukijaure där hon lever fram till sin död. Hon fick sonen Jonas innan hon gifte sig med Olof Mickelsson.

 

Ella och Olof fick de för mig kända barnen:


Jonas Ellasson, född 1827-12-01, han var Ellas oäkta son. Gifter sig 1854 med Caisa Lotta Ersdotter och i hf. För 1846-54 lever han med sin
mor och styvfar i Paukijaur. I hf. För 1855-64 finns han kvar med sin familj i Paukijaur, men flyttar sedan till Lopasjärvi. Han lever ännu som
”inhyses” i Lopasjärvi i hf. 1891-1904.
Maria Lisa Olofsdotter, född 1829, död 1857-05-22, drunknade utan att igenfinnas.
Inga Olofsdotter, född 1832-12-17, se ovan.
Margreta Olofsdotter, född 1836, i hf. Boken för 1855-64 har prästen skrivit: ” skall heta Brita, vara död för längre tid sedan”
Olof Olofsson, född 1840, död 1888-06-23, han dör endast 48 år gammal av ”obekant” anledning, han var då nybyggare i Pauki.
1877-12-09 gifte han sig med lappflickan Katharina Ersdotter Skårpa i Norrkaitum.
Brita Maria Olofsdotter, född 1842, död 1895-05-13. I hf. Boken för 1855-64 har prästen skrivit: ”observerad 1864, anses såsom inflyttad
…ras med Margreta.” Hon finns inte med i dödboken för år 1895. Hon gifter sig 1884-09-21 med Erik Olofsson i Killingi född 1827 hon var
då 42 år. Erik hade då blivit änkling 1883-03-20 och hon fick ta hand om alla hans barn från det tidigare äktenskapet, tio st. tror jag att dom var.
Sista åren levde hon som ”inhyses” med maken och hans son Anders född 1874 i Killingi. Möjligen kan det vara så att prästerna förväxlat
Margaret född 1836 med Brita Maria född 1842...

 

 

 

Generation 5

 

 

 

 

 

Mormors farfars farfar:
Henricus Jönsson, född 1761-12-29 i Ullati, död 1842 i Ullati, krononybyggare.
Han lever tillsammans med sina föräldrar och sina farföräldrar Henrik Jönsson och Valborg Israelsdotter i Ullati, fram till dess att han runt
tiden för sitt första giftermål 1797-04-02 troligen skaffar sig ett eget Krononybygge i Ullati. 1839-45 bor han i Ullati tillsammans med sonen
Carl-Fredrik och hans familj. Första hustrun dör 1829, och han gifter om sig 1830-03-07 med Sigrid Larsdotter från Hakkas, han var då 69 år
gammal. Sen lever han och verkar i Ullati ända fram till sin död.

Henricus gifte sig 1797-04-02 med:

Mormors farfars farmor:
Christina Olofsdotter, född 1762 i Tärendö, Pajala, död 1829-02-10 i Ullati.
I hf. När hon gifter sig 1797-04-02 står hon som ”pigan” från Pajala. 1776- 1822 lever hon först med sina svärföräldrar i Ullati, och sedan i
ett eget hem med man och barn. Lokalt flyttat 1823. Jag har sökt hennes födelsedata i Pajala, samt även sökt i husförhören för den tiden,
både i Pajala och Tärendö, men hon finns inte där. Inte heller kan jag hitta någon "Olof" som skulle kunna vara hennes far…
Hon blev 67 år gammal.

Henricus och Christina fick de för mig kända barnen:


Brita Stina Henriksdotter, född 1799, död 1875-05-02 (hittar inte henne i dödboken för 1875). 1817-04-13 gifter hon sig med Grels
Johansson i Satter född 1795. År 1839 verkar familjen ha flyttat till Ullatti. Maken dör 1851 men hon verkar bo kvar på samma fastighet.
1865 fram till sin död verkar hon bo tillsammans med sin son nybyggaren Grels Grelsson i Ullatti.
Johan Gustaf Henriksson, född 1802-10-15, i hf. För 1823-38 står det att han flyttat till Norge.
Anna Greta Henriksdotter, född 1805-09-06, död 1854-02-01, hon dog 49 år gammal av ”maskar". Gift 1828 med bonden Lars Mickelsson
i Hornainen. Hon födde fyra barn innan hon dog.
Hedda Henriksdotter, född 1807-12-24, död 1867-09-18, gift 1834 med nybyggaren Mickel Larsson i Yllinenwaara, makarna dog i koppor
med bara några veckors mellanrum. De lämnade en hel del barn efter sig… Jag vet inte vem hon var gift med första gången, men hon fick
en dotter i första giftet och sedan minst åtta barn i andra giftet.
Carl Fredrich Henriksson, född 1810-10-15, död 1882-06-06, se ovan.
Maria Henriksdotter, född 1814-05-22, död 1874-10-29. Gift 1841, med nybyggaren Olaus Ersson född 1811. 1865-76 bodde de i
Kuusihuornainen, (grannby till Ullati) de fick minst sju barn. Byn heter på svenska ”Granhult”, det samiska Guossahuornás med betydelsen
”granklätt sidoberg” blev förändrat till finska Kuusihuornainen…

Den 19:e oktober 1829 förrättades bouppteckning efter Christina. Två hästar, sex kor, tolv får och åtta renar, var inte alls ”dåligt” på den
tiden när många inte ens hade en häst i sina hushåll. I denna bouppteckning finns dock inte ”skuldförteckning” med, men skulderna var på
144 kr och behållningen blev 61 kr. Detta hushåll var nog ändå inte bland de allra fattigaste i bygden, kan jag tänka mig när jag ser
inventarierna nedan. När jag läser detta, känns det som att "stiga in" i Henriks och Christinas hem år 1829...


Klicka på bilderna för större förstoringar

Källa: Gällivare tingslags häradsrätt AII:2 (1820-1839) Bild 1680 (AID: v153348.b1680, NAD: SE/HLA/1040004)

 

 

 

Mormors farfars morfar:
Henrik Henriksson (Krabat), född 1781-12-26 i Sakajärvi (Sakaträsk) död 1856-02-26 i Sakajärvi.
1806 flyttar familjen till Ripats troligen efter giftermålet med Lisa Mickelsdotter 1806-03-02. 1823 har familjen flyttat till Sakaträsk-
Sakajärvi, där de nu lever som frälsenybyggare, de är totalt 15 personer i hushållet. Efter hustruns död lever han i Sakajärvi tillsammans
med sina söner och en sonhustru. I hf. För 1855-64 bor han i Sakajärvi med två av sina söner i hushållet, samt att två av hans övriga söner
skaffat egna nybyggen i Sakajärvi.

Henrik Henriksson gifter sig 1806-03-02 med:

Mormors farfars mormor:
Lisa Mickelsdotter, född 1784-11-19, i Kelva (Abborrträsk) där hon bor fram till år 1800 då fadern Mickel Mickelsson dör. Därefter verkar
hennes mor Brita Olsdotter flyttat till Abborrträsk där hon bor tillsammans med sina barn. Efter giftermålet 1806 flyttar Lisa till Ripats och
sedan till Sakajärvi där hon förmodligen lever fram till sin död.

På denna länk kan du läsa en liten berättelse jag gjort om Abborrträsk och min egen släkt som bott och verkat där. Under rubriken
"Familjer som bott och passerat i och genom Abborrträsk genom åren" finns Lisa Mickelsdotter omnämnd.

Henrik och Lisa fick de för mig kända barnen:


Mickel Henriksson, född 1806-12-14, död 1829-03-22, han blev bara 23 år gammal och bodde hemma hos föräldrarna under hela sin livstid.
Anna-Britta Henriksdotter, född 1807-12-27, död 1864-01-16, hon gifter sig omkring 1828 med Mickel Mickelsson i Ullatti född 1762.
I hf. För 1823-38 bor hon tillsammans med sina svärföräldrar och makens syskon i Ullatti. Runt 1839 verkar det som om de övertagit makens
föräldrahem och att svärföräldrarna lever där ”på undantag” tillsammans med dem. Maken dör 1860 och hon lever fram till 1864 tillsammans
med sina barn i Ullatti, hon blev bara 57 år gammal.
Henrik Henriksson, född 1809-05-18, död 1879-02-14, han flyttar 1823 från Sakajärvi till Liikavaara och gifter sig med Maria Lisa Eriksdotter
från Ullatti född 1816. Där lever han med sin familj fram till sin död 1879, han blev 70 år gammal.
Lisa Henriksdotter, född 1811-08-26, död 1853-06-26, se ovan.
Olaus Henriksson, född 1813-10-14, gift 1850-04-15 med Lovisa Eriksdotter född 1826. I hf. För 1855-1864 bor han med sin familj i Sakajärvi,
i nästa hf. 1865-91 benämns han ”åbo”. Sista levnadsåren lever han med sin hustru som ”inhyses”.
Johan Fredrik Henriksson, född 1816-06-12, död 1887-12-24, gift 1854-06-17 med Maria Greta Nilsdotter född 1822. År 1865 flyttar han med
familjen till Tåriberget- Särkivaara – Skröven där blir han krononybyggare. När han dör 1887 lever han som ”inhyses”, han blev 71 år gammal.
Caisa Helena Henriksdotter, född 1818-02-10-, troligen död i unga år.
Anders Henriksson, född 1820-05-15, död 1888-04-22, gifter sig som ”inhyseskarlen” 1856-06-02 med Valborg Eriksdotter från Ullatti född
1814. Han flyttar då till Ullatti och bildar familj, och där bor de kvar till 1865 då de beger sig till Liikavvara där de då bor som ”inhyses”.
Tydligen arbetar han upp ett litet hemman där i Liikavaara för när han dör 1888 benämns han ”bonden”. Han blev 68 år gammal.
Sophia Henriksdotter, född 1822-03-18, död 1829-02-02, hon blev bara 7 år gammal.
Lars Gustaf Henriksson, född 1824-07-06, död 1864-01-11, gift 1854-03-06 med Sofia Carlsdotter från Sakajärvi född 1833. Han blev inte
så gammal, bara 40 år och han levde hela sitt liv i Sakajärvi, tre barn fick han innan han dog.
Nils Petter Henriksson, född 1826-12-03, död 1873-11-16, gift 1856-07-23 med Brita Helena Persdotter Påijo i kyrkbyn född 1836. Familjen
blir bosatt i kyrkbyn där de 1865-91 lever som ”inhyseshjon”. Där dör också Nils-Petter bara 47 år gammal.

 

 

 

 

Mormors farmors farfar:
Anders Andersson, född 1758-11-16 möjligen i Samakkosuando i Gällivare, död 1836-05-02 i Sjaunja-Akavaara.
I hf för 1758-67 bor han hemma hos föräldrarna som finns under "nybyggare". Familjen flyttar sedan till Vassara där hans far börjar arbeta
som klockare. Han gifter sig 1782 och flyttar till ett eget nybygge i Akavaara troligtvis runt 1788 då han står som lokalt flyttad. Sedan är han
lokalt flyttad 1805 och 1823, men jag tror att han blir kvar i Akavaara fram till sin död.

”Den 26 september 1788 beviljades Anders Anderssons nybygge i Akkavaara till anläggning med 24 års skattefrihet.
1790 fick Per Pålsson i Bönträsk 18 års frihet från skattepålagor. Mats Matsson i Saivis fick även han 18 års befrielse 16.7 1791 medan
Erik Esajasson i Satter erhöll 8 år 25.4 1794 för sitt nybygge.”
Källa: boken Gällivare tätort och landsbygd av Gösta Forsström och Bo Strand.


Sjaunja, klicka på bilden för större upplösning

.

Anders Andersson gifte sig 1782 med:

Mormors farmors farmor:
Maria Jöransdotter Stålnacke, född 1762-02-16 i Svappavaara, död 1850-05-02 i Sjaunja, Akavaara.
Hon bor förmodligen hemma med sina föräldrar i Svappavaara tills hon gifter sig 1782 och 1788 flyttar familjen till Akavaara. Hon blev 88 år
gammal. När hon dog levde hon hos sonen Anders Andersson.

Anders och Maria fick de för mig kända barnen:


Margareta Andersdotter, född 1783, flyttar från församlingen 1812.
Anders Andersson, född 1786-02-03, död 1853-09-24, gift 1810 med Brita Olofsdotter född 1787-11-08 i Killingi. I hf. För 1846-54 finner
jag honom med sin familj i Sjaunja Akavaara, i hf. För 1823-1838 står han som krononybyggare i Stajnasträsk. I nästa hf. 1846-54 står
han under ”Schaudnja” med hela sin stora familj, söner döttrar, sonhustrur och mågar… där dör han också 1853 67 år gammal.
Anna Andersdotter, född 1788-02-02, död 1790-05-29.
Caisa Elisabeth Umström, född 1790-03-27, död 1880-02-24, gift 1822-06-25 med Anders Umström från Ladnjivaara född 1785. 1823
lever hon som torparhustru i Njunisvaara (Puoitak) i nästa hf. Har prästen skrivit dem under Nenäsvaara. I hf. För 1855-64 finns familjen i
Pudtiainen, Anders står då som ”fattighjon”. I hf. För 1865-1891 finns han och hustrun i Årrevaara (Putsas) han benämns nu f.d. Åbo. Där
dör maken 1869-02-20. 1877 fram till sin död verkar hon ha bott ensam i Årrevaara. i dödboken står hon som änkan Kajsa Umström ifrån
Årrevaara, begravd i Jokkmokk enligt attest. Flyttat från församlingen 1814?
Michel Andersson, född 1791, död 1792-01-21.
Maria Christina Andersdotter, född 1793-01-07, gift 1819 med Johan Hansson från Tärendö. Hon lever nog och dör även där i denna
socken år?
Hans Andersson, född 1795-02-24, död 1795-03-11.
Göran Andersson, född 1796-03-25, död 1836-03-08, gift 1827-04-19 med Anna Olofsdotter född 1804-02-03 i Killingi. Familjen bor i
Stainaträsk eller Stainisvaara.
Anna Britta Andersdotter, född 1799-03-16, gift 1821-02-23 med Jakob Olsson i Akavaara född 1796. I hf. 1823-38 finns familjen som
frälsenybyggare i Lule Luspan, de hade då tre barn. Jakob var tidigare gift med Ingri Caisa Larsdotter född 1807-08-14 och de fick sonen
Olof Jakobsson född 1821.
Ingri Andersdotter, född 1802-02-02, gift 1825 med Jakob Eriksson född 1785-02-02 i Svappavaara, familjen bodde sedan i Leipojärvi
Gällivare församling. Första maken dör år? Och hon gifter om sig med Carl Ersson Palovara i Leipojärvi. Karl Ersson dör 1868-05-06 och
1876 flyttar hon till Sadjimvaara där hon verkar leva helt ensam. Hon finns fortfarande vid liv i hf. 1891-1904 och hon bor kvar i Sadjimvaara.
Möjligen dör hon då under denna sista period.
Johan (Johannes) Andersson, född 1805-04-19, död 1880-01-16, se ovan.
Sara Sophia Andersdotter, född 1807-01-23, lever ännu 1823, men sedan försvinner hon…
Ulrica Andersdotter, född 1809-03-29. Gift 1827-04-08 med Michel Hansson i Vettasjärvi född 1802-08-05.

Bouppteckningen nedan tillhör ovan nämnda "Anders Andersson" född 1786-02-03, död 1853-09-24 i Akavaara. Jag tar med denna
för att visa hur det såg ut i ett hem - torp vid denna tid i Akavaare. Det som fanns av värde i boet var "kreaturen" som bestod av
både nötkreatur och renar.

 

 

 

Klicka på bilderna för större förstoring.

Källa: Gällivare tingslags häradsrätts arkiv, Småprotokoll, SE/HLA/1040004/A II/4 (1850-1859), bildid: C0101719_00167

 

 

 

 

 

Mormors farmors morfar:
Henrik Olofsson Pissi, född 1780 i Sautisjaur? (Sakajärvi), död 1852-11-24 i Sakajärvi, han dog i bröstsjuka.
Henrik var nybyggare i Sakajärvi. Han lever hos sina föräldrar fram till runt 1839 då han verkar tagit upp ett eget frälsenybygge i Sakajärvi.
Han gifter sig 1806-04-07. Sen lever han och verkar där under resten av sitt liv. När han dör benämns han ”förgångsmannen Henrik Olofsson”,
förmodligen därför att mågen Karl Magnus Wennerström och dottern Anna Sophia tagit över efter honom, och han och frun levde nu där på
”undantag”. Lokalt flyttat 1800 och 1839.


Henrik Olofsson gifter sig 1806-04-07 med:

Mormors farmors mormor:
Sophia Mickelsdotter, född 1779-05-14 i Ullati, död 1874-08-24 i Sakajärvi.
Hon bor hemma hos föräldrarna fram till sitt giftermål 1806-04-07, då hon flyttar till svärföräldrarna och bor där till runt 1839, då de fick
ett eget hem. Sedan lever hon resten av sitt liv i Sakajärvi, hon blev hela 95 år gammal. Från 1855 till sin död 1874 verkar hon ha
levt helt ensam i hf. För 1865-91 står hon som f.d. Åbo . Lokalt flyttat 1800, 1806 och 1839.

Henrik och Sophia fick de för mig kända barnen:


Ingri Sophia Henriksdotter, född 1807-05-15, död 1813-07-27, hon dog i diarré.
Brita Stina Henriksdotter, född 1808-11-26, död 1883-01-20, se ovan.
Caisa Lisa Henriksdotter, född 1811-05-05, död 1898-11-06. I hf. För 1855-64 finns hon i Sakajärvi. Hon gifte sig 1832-01-17 med Carl
Olofsson i Sakajärvi född 1802, troligtvis i Överkalix. Maken dör 1864 och sedan står hon själv som ”Åbo” på fastigheten. Hon verkar då bo
tillsammans med sonen Johan Petter Karlsson och hans familj. I hf. För 1891-1904 har hon flyttat till sin bror Olof Henrik i Liikavaara av någon
konstig anledning, där lever hon som ”fattighjon” fram till sin död 1898.
Margretha Henriksdotter, född 1813-05-23, hon finns med i hf. Fram till 1838 sedan försvinner hon.
Anna Sophia Henriksdotter, född 1815-03-04, död 1862-02-02. Gift 1840 med Karl Magnus Wennerström född 1815 i kyrkbyn. I hf. För
1839-45 bor de på samma fastighet som hennes föräldrar, där också systern Caisa Lisa bor tillsammans med sin familj. I nästa hf. Verkar
de ha övertagit faderns fastighet i Sakajärvi, de har nu åtta barn. Hon dör i lungsot 47 år gammal. Yngsta dottern var då sex år.
Ingri Lena Henriksdotter, född 1816-10-16, död 1862-02-13, gift 1854-04-17 med Karl Fredrik Henriksson från Liikavaara. Hon dog i
blodstörtning 46 år gammal och bodde då i Liikavaara.
Olof Henrich Henriksson Pissi, född 1818-03-08, död 1897-11-09. Bodde först i Sakajärvi, flyttade sedan 1846 till Liikavaara. Finner honom
i Liikavaara som nybyggare med sin familj i hf. För 1855-76. Gift med Kristina Hansdotter född 1815 i Kalix, död 1886-12-18.
Mickel Gustaf Henriksson, född 1819 död 1841, i hf. För 1839-45 verkar han ha flyttat till Norge, möjligen dog han där.
Ulrika Henriksdotter, född 1825-10-22, död 1877-09-27, gift med Johan Henrik Sundelin född 1824 i Saiva – Kelva Nenäsvaara. 1848 verkar
familjen ha flyttat till Nunnisberget där de verkar ta upp ett nybygge. 1870 flyttar familjen till Sakajärvi, där Johan Henrik står som åbo.
Där lever hon sedan till sin död 1877.

 

 

Mormors morfars farfar:
Fredrich Erson,född 1774-03-03 (ingen som vet vart han föddes). Död 1836-02-29 i Neitisuando, nybyggare under Selets bruk.
Denna man är ett mysterium, och det är ingen som vet var han kommer ifrån eller vem som är hans föräldrar... Min gissning är att han hade
nått sorts samband med Erik Stålnacke i Neitiniva, kanske började han där som dräng för att slutligen gifta sig 1798-07-29 med en av Eriks
döttrar. Han verkar dock ha levt och verkat hela sitt vuxna liv i Neitiniva, och vid sista husförhöret 1823-38, står han som frälsenybyggare.
Trots idogt försök att ta reda på hans antavla, har jag inte till dags dato lyckats med detta. Jag har funnit bouppteckningar efter både Fredrik
och hans hustru Karin. Fastigheten ägdes av Selets bruk och brukades endast av Fredrik Ersson. Det fanns verkligen inte mycket att dela på i
boet efter faderns död för barnen sinsemellan,men så var det ju ofta på den tiden...

Not: Vi är många forskare som febrilt sökt i kyrkböckerna för att hitta ovan nämnda Fredrik Erssons anfader, men ingen av oss har mig
veterligen lyckats med detta. Nu har jag fått lite information av en vänlig själ som berättar att ättlingar till Fredrik Ersson muntligen har
berättat att han nog kom "från Tsarens land" - alltså från Ryssland, och att han möjligen kan ha varit släkt med de personer i Nattavaara
trakten vilka hade ryska anor. Personligen tror jag att det är helt möjligt att detta kan vara sant. "Ingen rök utan eld" brukar man ju säga...

Källa: Gällivare tingslags häradsrätt AII:2 (1820-1839) Bild 3170 / sid 109 (AID: v153348.b3170.s109, NAD: SE/HLA/1040004)


Inte fanns det mycket i dödsboet, totalt 15 kronor och 28 öre blev kvar för syskonen att dela på.
Ser att min anfader Erik Fredriksson ovan knappt kunde skriva sina egna initialer, blir rörd när jag ser dessa E.F
så ”darrigt” präntat av honom…

1798-07-29 gifte sig Fredrich Erson med min:

Mormors morfars farmor:
Caisa- Carin Ersdotter Stålnacke, född 1775-01-11 i Neitisuando, död 1832-03-04 i Neitisuando.
Charin dog av vattusot (ödem), andtäppa och tvinsot 52 år gammal. Hon levde hela sitt liv i Neitisuando. Tvinsot= Detsamma som avtynande,
försvagning, förtvining. Tvinsot yttrar sig med kraftig avmagring till den grad att hela kroppen vanställs och muskelstyrkan förloras.
Även lungsot och tvärsot kallades tvinsot.


Fredrich och Caisa fick de för mig kända barnen:


Erik Fredriksson, född 1792-06-10, död 1867-07-11, se ovan.
Anna Fredriksdotter, född 1800, dog nog i tidig ålder.
Segrid Fredriksdotter, född, 1804-01-24, dog nog i tidig ålder.
Olof Fredriksson, född 1807-11-20, död 1879-10 i Lappträsk, Karl Gustaf församling. Jag vet inte varför han flyttade till Lappträsk. Han bodde
där på Oja gård och kallade sig även för Lindström. Familjen flyttade till Nederkalix 1876-11-06, men alla utom sonen Oskar återkommer redan
1876-11-28. Han var gift med Maria Eriksdotter Lejonklo född 1815-12-15 i Övermorjärv.
Magdalena Fredriksdotter, född 1814-08-01, död 1892-05-17, hon förblev ogift men fick en oäkta son Nils Fredrik född 1848-06-15 död
1868-12-15 (tror jag). I hf. För 1877-1890 arbetar hon som piga hos bokhållaren Edvard Leonard Green i kyrkbyn. Hon dör som ”fattighjon”
i Nattavaara.
Ella Fredriksdotter, född 1817-02-04, död 1905-04-22, dog av cancer 88 år gammal. I hf. Boken har prästen skrivit ”sinnesvag”. I hf. För
1839-1845 arbetar hon som piga hos Nicolaus Ivarsson i Neitisuando. 1846-54 bor hon hos Nils Fredric Ericsson i Neitisuando. 1855-75 bor
hon kvar hos Nils Fredric nu tillsammans med sin syster Magdalena. 1875 verkar hon ha börjat som piga hos Henrik Larsson i Pordnovara.
I hf. För 1877-90 finns hon som ”förgångspiga” hos Nils Henrik Henriksson i Alatalo. 1891-1904 finns hon i Purnuvaara och jag antar att det
är där hon dör.
Nils Fredriksson, född 1819-05-05, död 1896-11-15, gift 1850-12-25 med Elsa Björkman dotter till Israel Björkman, född 1821 i Killingi.
Nils blev Krononybyggare i Killingi, han dog som ”fattighjon” i Killingi 77 år gammal.

Nu börjar vi komma in på samma släktingar som finns
i min farmors antavla… "Andersson Viltok" på vår hemsida.

 

 

 

Mormors morfars morfar:
Olof Eriksson, född 1754-05-17 i Killingi, död 1833-11-12 i Killingi. Han dog av bråck.
I hf. 1758-1767 bor han med sina föräldrar i Killingi. I hf. 1776-1822 bor han tillsammans med modern, sina syskon och deras familjer i
Killingi, totalt var där 24 personer i hushållet. Efter giftermålet verkar han ha tagit ett eget krononybygge, där han lever och verkar fram
till sin död, han blev 79 år gammal. Han finns inte lokalt flyttad en enda gång.

År 1780 gifte Olof Eriksson med min:

Mormors morfars mormor:
Ella Eriksdotter Stålnacke, född 1765-07-20 i Neitisuando, död 1852-06-22 i kyrkbyn Gällivare.
I hf. 1776-1822 bor hon först hemma hos föräldrarna i Neitisuando och flyttar efter giftermålet 1780 med sin man till Killingi. Där lever hon
med sin svärmor och mannens syskon fram till dess att de får ett eget hem. Maken dör 1833 och i hf. För 1846-54 finner jag henne som
”fattighjon” i kyrkbyn, möjligen flyttade hon i närheten av sonen Per som då bodde i kyrkbyn. Hon dör 87 år gammal i kyrkbyn.



Den 22:a september 1834 förrättades bouppteckningen efter Olof Ersson. Detta var ett fattigt hem. Olof hade två kor, tre får och en
härk (tamren). Och inte fanns det speciellt mycket övriga inventarier av värde i boet. Kvar blev 31 kronor och 45 öre som väl Ella fick
förvalta åt barnen fram till sin egen död. För den som är intresserad av att se denna bouppteckning så finns den i kyrkböckerna på:
Gällivare tingslags häradsrätt AII:2 (1820-1839) Bild 2800 / sid 96 (AID: v153348.b2800.s96, NAD: SE/HLA/1040004)

Olof och Ella fick de för mig kända barnen:


Erik Olofsson, född 1783, död 1851-01-12, gift 1806-07-27 med Maria Henriksdotter Stålnacke född 1787-05-20 i Soutujärvi. År 1806
flyttade han till eget bo i Killingi. 1823 blev han sedan krononybyggare i Soutujärvi där han levde och verkade fram till sin död 1851.
Olof Olofsson, född 1784-11-20, död 1850-02-24, gift 1810-06-24 med Brita Henriksdotter Stålnacke född 1790. Olof blev krononybyggare
i Killingi, där levde han hela sitt liv.
Henrich Olofsson Tuisko, född 1786-06-10, död 1860-01-08 i Soutujärvi, gift första gången 1820-07-30 med Lovisa Andersdotter
Stålnacke född 1782 i Soutujärvi, död 1846-12-24 i Soutojärvi. Gift andra gången med Lovisa Henriksdotter född 1790 i Avvakko. Henrik var
krononybyggare i Soutujärvi, gård nummer 69 vilken skulle ha varit första hustruns föräldrahem.
Brita Olofsdotter, född 1787-07-30, död 1869-06-24, gift 1810-06-24 med Anders Andersson född 1786-02-03 i Saudna Melkovaara
(Akavaara), son till Anders Andersson född 1758 ovan. 1823-38 finns familjen i Stainasträsk som krononybyggare. 1846-54 levde de
tillsammans med söner, döttrar och sonhustrur och mågar, totalt 17 personer på samma fastighet i ”Schaudnja”. 1855-64 levde hon ensam
med sönerna Jacob och Eric i Sjaunja. 1865-69 levde hon med sonen Jakob Andersson i Akavaara där hon också dog som ”förgångskvinna”.
Mickel Olofsson, född 1789-10-14, död 1852-01-15, gift 1820-04-10 med Brita Larsdotter Haukka född 1790. 1823 blev han nybyggare i
Isovaara – Njalavaara. 1839-45 bor familjen i Yrtivaara. 1852 dör han 63 år gammal i ”håll och stygn”, han bodde då i Yrtivaara som ”inhyses”.
Phillipus Olofsson, född 1791-07-02, död 1864-10-27, gift 1815-04-17 med Maggi Thomasdotter Nÿa från Norrkaitum, de fick troligen inga barn
tillsammans, men hustrun hade minst tre barn från ett tidigare äktenskap. Phillipus levde som nomad i Norrkaitum. I hf. För 1776-1822 lever
han i Norrkaitum tillsammans med Michel Larsson Tjuocki och hans hustru, samt fyra barn. 1823-38 finns han i Norrkaitum med sin fru och
tre barn. 1846-54 finns inga barn i hushållet. 1855-64 lever han som ”lappänkling” i Norrkaitum. Han dog där 1864 av slag, han blev 73 år
gammal.
Johan Olsson Kelokki, född 1792-12-25, död 1856-12-18 i Vittangi, gift 1816-07-28 med Sigrid Mickelsdotter Stålnacke född 1793 i Neitisuando.
1816 finns familjen i Kaalasvuoma. 1823-38 benämns han ”krononybyggare” i Kaalasvuoma. 1846-56 finns han och hustrun i Kaalasvuoma,
inga barn finns kvar i hushållet. Han dör också där 64 år gammal.
Sigrid Olofsdotter, född 1794-12-16, död 1795-02-27.
Jacob Olofsson, född 1796-02-19, död 1852-05-20. Gift första gången 1821-02-23 med Anna Britta Andersdotter född 1799-03-16 i Akavaara
syster till Anders Andersson ovan, de levde då i Sjaunja tillsammans med hennes far och bröder. 1823-38 har familjen flyttat
till ”Lule Luspan” (Jutsarova) och blivit frälsenybyggare där. Hans första hustru dog och han gifte om sig 1832-06-01 med Ingrid Kajsa
Larsdotter född 1807-08-14 i Saivo. Han drunknade 56 år gammal 1852-05-20 men begravdes inte förrän 1852-12-26, möjligen hittades inte
kroppen förrän senare.
Helena Olofsdotter, född 1798, död 1866-04-03, gift första gången 1820-07-30 med Anders Bengtsson född 1799-09-08 i Soutujärvi, död
1829-05-22. Gift andra gången 1830-09-26 med Henrik Jonasson född 1807-09-12 i Soutujärvi. Helena dog i Soutujärvi 68 år gammal.
Anders Olofsson, född 1800-06-31, död 1882-12-05, gift 1827-11-04 med Kristina Paavasdotter Pingi från Norrkaitum född 1795-10-22.
1846-54 finns familjen i Killingi. 1855 har de flyttat till Kaalasvuoma. 1865-91 bor de i Kaalasvuoma, han benämns då Åbo, fattighjon.
Hustrun dör 1871-04-08. Det verkar som om de ändå hade en fast bostad och den var i Alalahti Gällivare, för där var barnen födda. Kristina
dog 1871 i Alalahti, och Anders dog 1882 i Saivarova – Kaalasvuoma där han bodde med Mickel Mickelsson och hans familj.
Sigrid Olofsdotter, född 1801-10-25, gift 1825-04-22 med Israel Jonsson Björkman född 1788-03-05 i Killingi. Israel benämns nämndeman
och krononybyggare, och familjen bodde i Killingi under hela deras levnad. Vet inte när Sigrid dog. Israel dog 1848.
Anna Olofsdotter, född 1804-02-13, död 1851-12-08, gift 1827-04-19 med Göran Andersson född 1796-03-25 i Sjaunja Akavaara och bror
till Anders Andersson ovan. Familjen var troligen bofast i Stainaträsk eller Stainisvaara. Anna dog i vattusot i Stainisvaara 47 år gammal.
Marget Olofsdotter , född 1806-05-10, död 1858-05-12, se ovan.
Per Olofsson Poijo, född 1809-08-24, död 1887-08-16, gift 1830 med Brita Helena Gustavsdotter född 1806. Det verkar som om han flyttar
med sin familj till kyrkbyn i Gällivare för barnen är födda där. 1846-54 benämns han ”inhysningsman” i kyrkbyn. 1865-77 benämns han
”backstuguhjon” i Mässheden. 1877-87 finns han som inhyses hos Karl Fredrik Eriksson Hedberg, där lever han fram till sin död 1887.

 

 

 

Mormors mormors farfar:
Mickel Erson, född 1765-02-30 i Killingi, död 1814-05-19 i Soutujärvi, nybyggare. Dog av svällsjuka endast 49 år gammal.
Mickel är en bror till Olof Erson ovan. Liksom brodern bodde han hemma först med båda sina föräldrar och sedan med modern och sina syskon.
Vid giftermålet 1788 är han lokalt flyttad, så då tog han nog upp sitt nybygge i Soutujärvi. Där levde och verkade han fram till sin död.
”Svällsjuka” kan vara samma som hungerödem har jag hört någonstans…

1788 gifte Mickel Erson sig med min:

Mormors mormors farmor:
Maria Andersdotter, född 1763-01-15 i Moskojärvi, död i Soutujärvi?
Lever först hemma med föräldrarna och flyttar sedan till maken i Soutujärvi 1788 när hon gifter sig. Efter makens död 1814 verkar hon leva
hos frälsenybyggaren Olof Olofsson i Soutujärvi. Sista nattvarden verkar vara 1826, men i samma hf. Har prästen gjort en ”uträkning”
1838-1763= 75 framför hennes namn, så förmodligen levde hon fortfarande år 1838 och blev minst 75 år gammal.

Mickel och Maria fick de för mig kända barnen:


Brita Mickelsdotter
, född 1788-01-08, död 1878-03-14, gift 1818-07-26 med Olof Olofsson Stålnacke född 1793-01-26. Hon flyttar samma
år som hon gifter sig till Soutujärvi där familjen lever som ”frälsenybyggare fram till 1839 då de verkar ha flyttat till Puoltikasvaara. I hf.
1846-54 benämns Olof ”12 man” och 1855-64 benämns Olof ”den äldre”, eftersom deras son Olof också bor i Puoltikasvaara och benämns
”den yngre”. Maken dör 1875-09-21 och i hf. För 1877-90 bor hon tillsammans med sonen Anders Olofsson och hans familj i Puoltikasvaara,
där lever hon fram till sin död 1878 hon blev hela 90 år gammal.
Marget Mickelsdotter, född 1789-11-06, utflyttad ur församlingen 1802.
Lisa Mickelsdotter, född 1791-09-08, död 1872-05-25, gift 1815-07-30 med Johan Göransson född 1783-02-18 i Neitisuando. De levde sitt liv
först i Johans föräldrahem i Neitisuando, och sedan från 1823 som frälsenybyggare i Neitisunado. Maken dog 1831 och i hf. För 1839-45 lever
hon ensam med fyra av sina barn i Neitisuando. I hf. För 1846-54 bor hon med två av sina ogifta barn samt sonen Michel Philip Johansson i
Neitisuando vilken förmodligen var den som övertog nybygget efter faderns död. 1855-64 bor hon nog ”på undantag” hos sonen Michel Philip
och hans familj. 1865-72 verkar det som om ett av hennes barnbarn Johan Mickelsson övertagit fastigheten, där bor hon nu hos dem fram
till sin död 1872. Död i maj 1872 begravd först i december. Lisa blev 81 år gammal.
Susanna Mickelsdotter, född 1793-05-16, död 1811, hon verkar ha flyttat från församlingen 1802, hon blev bara 18 år gammal.
Erich Mickelsson, född 1794-10-01, död i tidig ålder.
Maria Mickelsdotter Rehnman, född 1795-10-20, död 1869-05-17, gift 1830-07-27 med Erik Jakobsson Rehnman född 1806, vilken bodde
i kyrkbyn när de gifte sig. Hans ursprung är okänt och han försvinner lika mystiskt efter de att de gift sig 1830. I hf. För för 1846-54 finner
jag Maria förmodligen som piga hos Michel Larsson Saiva i kyrkbyn, mannen är spårlöst försvunnen, men hon har en son med efternamnet
Rehnman född 1836, så mannen måste ju rimligtvis varit inblandad i tillblivelsen av detta barn. 1855-46 finns hon inhyst eller som piga hos
Nils Petter Henriksson i kyrkbyn, hon bor där med sonen Olof Rehnman. I samma fastighet i kyrkbyn bor även Per Olofsson Poijo nämnd ovan.
1865-91 finns hon kvar hos Nils Petter Henriksson i kyrkbyn, sonen benämns nu ”drängen” Olof Rehnman i kyrkoplatsen… Maria dör troligen
där 1869, hon benämns då ”änka”, så troligen dog hennes man när sonen var väldigt ung och hon gifte aldrig om sig efter det. Maria blev
74 år gammal.
Michael Mickelsson, född 1798, död 1835, gift 1826 med Maria Larsdotter Pehrttu född 1796-04-02 i Tärendö. Familjen bodde sedan i
Liviöjärvi i Pajala församling. Michael blev bara 37 år gammal.
Anders Mickelsson, född 1801, död 1804-04-09.
Olof Mickelsson, född 1805-04-04, död 1883-03-09. Se ovan.

 

 

 

Mormors mormors morfar:
Anders Jonsson Skolm, Född 1768-02-23 i Norrkaitum, död i Norrkaitum, Gällivare, han levde som renskötare.
Han verkar ha levt och verkat hela sitt liv i Norrkaitum, förmodligen har han livnärt sig på renskötsel. Lokalt flyttat 1790 och 1803.
Husförhören verkar ta slut för honom år 1826, möjligen har han då dött 1825-26?

Någon gång på 1780-talet gifte Anders Jonsson Skolm sig med:

Mormors mormors mormor:
Ella Afvasdotter, född 1771-10-06 i Kaitum, död i Norrkaitum.
Hennes rätta far hette Påhl Olsson Afva, och hennes styvfar Per Anundsson Pipi I hf. För 1776-1822 lever hon tillsammans med modern och en
syster hos styvfadern Pehr Anundsson Kaija Pipi i Norrkaitum, de är då tre vuxna och sju barn i familjen. Flyttar sedan till sin man efter att de
gift sig omkring 1782, och verkar leva där med honom till sin död. Jag vet inte om hon födde fler barn än nedanstående, men endast 1-2 av
dem levde till vuxen ålder…

Anders och Ella fick de för mig kända barnen:


Anders Andersson
, född? död 1803-02-06.
Ingri Andersdotter, född 1792, död 1793.
Ella Andersdotter, född 1794-01-10, död 1795-05-08.
Lars Andersson, född 1797-09-06, död 1797-10-28.
Christina Andersdotter, född 1799-03-15, död 1838, hon blev 39 år och verkade inte ha skaffat någon egen familj.
Ella Andersdotter, född 1804-03-14, död 1881-02-21, se ovan.
Jonas Andersson, född 1808-03-06, död 1808-06-04.
Maggi Andersdotter, född 1809-05-19, död 1809-08-26.
Lovisa Andersdotter, född 1811-04-03.

 

 

 

 

Generation 6

 

 

 

 

Mormors ff ff far:
Jöns Hindersson (Henriksson), Född 1730 i Ullati, död 1811-04-18 i Ullati, krononybyggare.
Han dog av ålderdom 81 år gammal. I hf. 1758-1767 levde han hos sina föräldrar i Ullati. Gifte sig 1761-02-02, och troligen i samma veva
tog han upp ett krononybygge i Ullati, där han levde och verkade ända fram till sin död, sista åren som ”förgångsman” tillsammans med
sonen Erik. Lokalt flyttat 1799.

Jöns Henriksson gifte sig 1761-02-02 med min:

Mormors ff ff mor:
Brita Ersdotter, Född 1738 i Nederkalix, död 1825 i Ullati. Första tiden verkar hon ha bott hos svärföräldrarna, någon gång mellan 1776-1822
verkar de ha fått ett eget hem. Där bodde hon fram till makens död, då hon i hf. För 1823-38 står skriven hos sonen Henrik Jönsson i Ullatti.
Det är nästan helt omöjligt att läsa födelseboken för Nederkalix denna tid, så jag stannar här i min forskning om henne.

Jöns och Brita fick de för mig kända barnen:


Henricus Jönsson, född 1761-12-29, död 1842, se ovan.
Eric Jönsson, född 1762, död 1851-05-03, gift första gången 1789 med Carin Carlsdotter född 1764-07-20 i Nederkalix, död 1801-11-16 i Ullati.
Gift andra gången 1806-04-13 med Brita Henriksdotter Stålnacke född 1784 Svappavaara. I hf. För 1823-38 lever han i Ullati i ”storfamilj”
tillsammans med sonen Henrik Ersson och hans familj, totalt 15 personer i hushållet. Han verkar vara den som tog över faderns nybygge.
Han blev 89 år gammal och dog i ”diarré”.
Valborg Jönsdotter, född 1764-09-05, död 1845, gift 1795-03-29 med Mickel Mickelsson född 1762-12-17 i Ullati. Det verkar som om de tog
upp ett nybygge under hennes fars fastighet i Ullati, 1805 står familjen som ”lokalt flyttade”, möjligen till en annan fastighet i Ullatti. 1823
benämns Mickel Mickelsson krononybyggare i Ullatti, där levde hon fram till sin död, hon blev 81 år gammal.
Charin (Caisa) Jönsdotter, född 1767-04-14, död 1854-05-21, gift 1792-03-08 med Pehr Abrahamsson i Norsijärvi född 1764. I hf. För
1776-1822 finns familjen under Röytiö. Maken dör 1809 och i hf. För 1823-38 verkar hon bo tillsammans med sina barn i Lainisjock (Skröven).
1839-45 bor hon med sonen tolvmannen Jöns Persson i Skröven och hans familj, där verkar hon leva fram till sin död 1854. Hon dog i maj
men begravdes först i december.
Israel Jönsson, född 1770, död i unga år.
Brita Jönsdotter, född 1778-05-20, död 1783.

 

 

Mormors ff mf far:
Henrik Henriksson Heinos (junior), född 1753 i Sakajärvi, död 1783-03-11, han bor med sina föräldrar och syskon fram till
1781-03-11 när han gifter sig med pigan Maria Johansdotter från Killingi. Jag vet inte om familjen bodde kvar i Sakajärvi eller flyttade till Killingi.
Henrik dör ung i koppor, bara 30 år gammal. När han dör står han skriven i Sakajärvi.

Henrik Henriksson gifte sig 1781-03-11 med min:

Mormors ff mf mor:
Anna Nilsdotter, född 1753, död 1824 i Sakajärvi. Född troligtvis i Nattavaara (vigselboken) eller någon by där i närheten.
Efter makens död 1783 gifter hon om sig med Mickel Larsson Krabat i Ripats född 1757, där bor hon med sonen Henrik fram till dess hon flyttar
med maken till Sakajärvi runt 1823. Mickel Larsson dör 1831 och själv dör hon 1824 71 år gammal. Jag vet inte varifrån Anna kommer så här
slutar min forskning om henne. Möjligen kan hon vara den dotter ”Anna” som föds 1751 i Nattavaara, föräldrar: Nils Israelsson 1708-1797
och Ingri Matsdotter 1715-1806, men detta är långt ifrån säkert…

Henrik och Anna fick sonen:
Henrik Henriksson, född 1781-12-21, död 1856-02-26, se ovan.

Anna fick sedan följande för mig kända barn med Mickel Larsson:
Mickel Henriksson, född 1787-01-24, död 1802-10-20, han blev bara 15 år, dog av ”buldning i halsen” troligen böld i halsen.

Möjligen fick Anna fler barn,
men de är inte för mig kända.

 

 

Mormors ff mm far och mormors fm mm far (dubbel släkting-anfader):
Mickel Mickelsson Nietsak, född 1752, död 1800-03-24 i Abborrträsk, Gällivare. Nybyggare, han dog av lunginflammation.
I hf. För 1776-1822 bor han med sin familj i Abborrträsk eller någon av byarna där omkring, det är det enda husförhör som finns där han
finns med. Där benämns han Mickel (Persson) Mickelsson Nietsak? När han dör står han skriven i Abborrträsk.
Två av hans döttrar finns i min antavla ovan.

Mickel Mickelsson gifter sig omkring 1775 med:

Mormors ff mm mor och mormors fm mm mor:
Brita Olsdotter, Född 1752, död 1808 i Abborrträsk? I Ljungs avskrifter står det att är ”utflyttad år 1802”. Efter makens död lever hon
tillsammans med barnen i Abborrträsk. Lokalt flyttad 1800 förmodligen i samma veva som maken dog. Det är så mystiskt med dessa två,
ingen av dom finns ju i kyrkböckerna för Gällivare församling (Jokkmokk), de kommer nog troligen från någon annan församling, vilken har
jag ingen aning om… (möjligen Överkalix) här slutar min forskning om henne.

 

Mickel och Brita fick de för mig kända barnen:

Michael Mickelsson, född 1776-03-23, död 1796, drängen Michael Michaelsson dog en ”bråd död” vid 20 års ålder.
Olaus Mickelsson, född 1777-06-29, död 1780.
Sophia Mickelsdotter, född 1779-05-14, död 1874-08-24, se ovan.
Anders Mickelsson, född 1780-08-29, död 1790-05-24.
Brita Mickelsdotter, född 1782-03-05, gift 1806-04-07 med Mickel Johansson Kilvo född 1779-10-16 i Kilvo. Han gifter om sig 1829 så
Brita dog väl någon gång före 1829. De var krononybyggare i Kilvo.
Olaus Mickelsson, född 1783-08-22, död 1802, han blev bara 19 år gammal.
Lisa Mickelsdotter, född 1784-11-19, se ovan.
Cajsa Cecilia Mickelsdotter, född 1787-02-04, hon verkar ha flyttat till Överkalix år 1829.
Johannes Mickelsson, född 1788-11-02, han försvinner från kyrkböckerna efter hf. 1776-1822, möjligen dog han eller flyttade.
Anders Mickelsson, född 1792-08-02, i hf. För 1776-1822 lever han i Abborrträsk tillsammans med sin mor och sina syskon, sedan
försvinner han, möjligen dör han eller flyttar till en annan socken.
Henric Mickelsson, född 1794-09-04, död 1796-11-21, han dog i kikhosta.
Magdalena Mickelsdotter, född 1796-01-08, död 1878-09-22. Om jag har rätt så verkar det som om hon gifte sig med Pehr Sundelin från
Överkalix född 1800. I hf. För 1846-54 finns familjen i Nunnisberget. 1855-64 bor de kvar i Nunnisberget och maken benämns
”f.d. gruvsprängare”. Maken dör 1865 och då verkar hon ha flyttat till Ladnivaara, där bor hon med sonen Erik Samuel född
1841 (hon var 45 år när han föddes). 1870 har hon flyttat till Sackajärvi och där lever hon ensam men i närheten av släktingar
till maken ”Sundelin”, där dör hon också 82 år gammal.

 

Nietsak, klicka på bilden för större upplösning

 

Nedan har jag lånat information från den fina hemsidan som Nietsak sportstuge- och fritidsförening har:
http://www.imeganet.se/nietsak/index.php?option=com_content&view=article&id=47&Itemid=54.


”I landet kring Nietsak, Peltovaara och i området kring Turist- och Rallarstigen döljer sig många fornlämningar
från same- och nybyggarkulturen och kanske ända från stenåldern. På Toriskelinen, längs Rallarstigen och sydsidan
på Nietsak finns gott om lämningar som kan vara 1000 år gamla eller mer. Förr fiskade samerna i Nietsak och
de ägde några renar som de mjölkade och hade som dragrenar och lockrenar vid vildrensjakt. De flyttade då bara
kortare sträckor mellan sjöarna beroende på när fisken lekte. Namnet Nietsak är en försvenskning av samiska Nijetsak
som enligt samernabetyrder 'surved'."

"Fisket
I den första fiskeskattelängden från 1559 fiskade i Nietsak och Saivo fyra jokkmokksbor, Iffwar Knuttzon, Nils Knuttzon,
Nils Andersson och Anders Jonsson. De betalade skatt i torkad gädda och sik, och ibland även i abborre. Dessa personer är
de äldsta kända som med säkerhet går att knyta till Gällivare. Skatten var år 1559= 2 skeppspund gädda (272 kg) + 1
skeppspund sik (136 kg)."

"Fisket i Nietsak, Kelva och Saivo kan sedan 1600-talet följas i offentliga handlingar som visar att fisket sedan lång tid
utövas av vissa släkten. Saivo var det fiskrikaste vattnet med den grannaste och fetaste siken. I Kelva fanns också gott
om fisk och där man fick sikar upp till 5 kg. Kelvafisken ansågs mindre värdefull eftersom dess kött ibland hade dysmak.
Nietsak hade gott om fisk men siken var småväxt. I Nietsak fanns även harr men ej i någon större mängd. Under 1850-talet
betingade Saivosiken ett pris av 30 öre och siken från Nietsak och Kelva 25 öre per kilo. Fisket bedrevs främst med nät men
även med not. När de snabbt ville få ett mål fisk lade de nät efter stranden och pulsade."

"Rovanen
Rovanen var ett krononybygge från 1860 och är den enda fasta bebyggelse som man känner till har varit vid Nietsak.
Där bodde först Carl Landström. Därefter flyttade syskonparet Lars och Britta Kaisa Jacobsson dit och då troligen från
Abborrträsk. De hade ett litet jordbruk med får, getter och någon ko. Genom att vara bärare och roddare åt turister
kunde de förtjäna en slant. Rovas-Lasse var en stor och stark man som bar båten mellan Nietsak och Rovassjön när han
fiskade. Det berättas att Lasse kunde sia om framtiden. Långt innan järnvägen till Porjus var påtänkt talade han om hur
rallarna arbetade i Kuossakåbbo. När Lasse och Kaisa blev gamla hämtades dom till Gällivare men Lasse rymde tillbaka
till Rovanen där han bodde fram till 1911 då han hittades död vid sin kälke vid Nietsak. Kaisa levde till 1918. Sedan dess
har ingen bott i Rovanen. Bostadshuset flyttades 1908 till Abborrträsk. Idag finns inga byggnader kvar på den gamla ängen."

Här finns också att läsa följande om Abborrträsk:
"En kilometer från Nietsak ligger Abborrträsk där bruksarbetare Anders Nilsson fick nybyggesbeviljning 1757. Det var ett av
många bruksnybyggen som anlades av Hermelin för att säkra malmtransporterna till Meldelsteins Jern och Manufakturverk i
Råneå kommun. Många av dom som bott i Abborrträsk arbetade under sommaren i gruvan och under vintern med att
transportera malm med ren till kusten."

"För att få mer slåttermark i Abborrträsk sänktes sjön genom att en kanal grävdes till Nietsak. Fisket bedrevs dock
huvudsakligen i Nietsak. På Peltovaara odlades korn och potatis. Det fanns också en kvarn som de använde till husbehov.
Denna fanns troligen där Kelvabäcken går ut i Nietsak (Myllylahti). I Abborrträsk har många turister och andra fått mat och
logi samt hjälp av bärare och roddare. När vägen till Porjus blev klar 1945 flyttade de sista fasta boende från Abborrträsk.
Den gamla byggnaden är sedan 1998 upprustad och ägs av Hembygds-föreningen som bedriver verksamhet där tillsammans
med Naturskyddsföreningen. Varje sommar är det slåtter i Abborrträsk och andra helgen i juli anordnas Rallarmarschen från
Gällivare till Porjus. En motionsvandring för allmänheten.Abborrträsk ingår i Natura 2000 som är ett nätverk av den värdefullaste
och finaste naturen inom EU:s medlemsländer."

 

 

Mormors fm ff far:
Anders Andersson, född 1725 i Gällivare, död 1813-01-20 i Vassara, Gällivare. Han var till yrket klockare och kyrkvaktmästare.
I hf för 1758-67 lever han som "nybyggare", möjligen i Samakkosuando. Han gifter sig 1759-03-25, Sedan finner man honom och
hans familj i Vassara där han verkar arbeta som klockare, hushållet har då 18 personer. Där lever han i samma bostad fram till
hustruns död då han omkring 1784 flyttar och blir inhyses hos en Pehr Burman f. 1764 i Vassara. Jag tror att det är där han avlider
87 år gammal. När han dör benämns han "kyrkovaktaren".

Anders måste ha varit den första klockaren i Gällivare församling.

1758 blev Johan Björkman d.ä. kyrkoherde i den ”nya församlingen Gällivare”, han efterträdde då den ”sjuklige” kyrkoherden Carl Lund
som endast verkade som kyrkoherde i församlingen 1750-55.
Den första kyrkoherden var ju Petrus Högström som levde och verkade bland ”lapparna” innan både kyrka och prästgård blev uppförda.
Han var verksam i Gällivare 1742-49 sedan fick han förflyttning till Skellefteå pastorat. Ur ”herdaminnen” från Gällivare kan man läsa
följande om Petrus Högström:


”Ehuru föga lockande ur ekonomisk synpunkt, mottog han denna befordran som en synnerlig Guds skickelse. Hans af trycket utgifna
skildring öfver sina missionsresor i lappmarken, hvilka ej upphörde i och med khdeutnämningen, ge en liflig föreställning
om de många mödor och försakelser, han hade att utstå under sina första vandringsår, innan han ännu fick fast bostad här uppe.
I afvaktan härpå bodde han tidvis i Degersel i öfversta delen af Råneå socken, till dess han kunde flytta in i den okt. 1746 fullbordade
prästgården. Den hade börjat timras våren föregående år och det nödiga teglet hade slagits i Degersel och uppsändes jämte andra
materialier med malmlapparna. Omfattande 5 rum, hade byggnaden tillika med en spanmålsbod kostat 1200 dlr kmt.
På egen bekostnad hade pastor uppsatt badstuga och boskapshus. Gudstjänsten i Gellivare måste att börja med förrättas under bar
himmel intill hösten 1744, då lokal tills vidare uppläts i ett af brukshusen vid Malmberget. Det dröjde ännu flera år, innan kyrkan
kunde uppföras och tagas i användning”.

Jag vet inte när den första klockstapeln byggdes, men det måste ju ha varit i samband med att kyrkobygget påbörjades, eller år 1746
vilket beskrivs nedan. Så här skriver Gösta Forsström och Bo Strand i sin bok ”Gällivare tätort och landsbygd”:

”1746 fick den nya församlingen också sin klocka av Direktionen för Lappmarkens Ecklesiastikverk och med inskrift av landshövding
Gyllengrip. Den kallade den nya församlingen samman första gången juldagen 1746. Kyrkobygget började 1747. Samma år kom Kungl.
Maj:ts utslag om ”Tingsplats och uppbörds hållande vid Gällivare jämte marknad av borgerskapet”. Grunden var lagd till en ny centralort
i lappmarken”.

Om det var ”vår Anders Andersson” ovan som var den förste att dra i klocksnöret, vet vi inte… Han verkar ju ha flyttat till
kyrkbyn någon gång 1755-1759. Men att han var delaktig både som klockare och vaktmästare under denna spännande tid i Gällivares
barndom det kan vi ju då klart konstatera. Sönerna Mickel och Jakob nedan verkar ju ha varit de som tog över sysslan när fadern inte
längre orkade.

Anders Andersson gifte sig 1759-03-25 med min:

Mormors fm ff mor:
Marget Mickelsdotter, född 1739 i Gällivare, död 1784-01-18 i Vassara, Gällivare.
Det finns inget om henne före första hf. 1758-67 där hon finns som nybyggarhustru med maken och fem barn någonstans i någon by i
trakterna av Gällivare. I nästa hf. Lever hon med maken i Vassara där han arbetar som klockare. Hon dör endast 44 år gammal i
"halssjukdom eller kräfta".

Anders och Marget fick de för mig kända barnen:

Anders Andersson, född 1758-11-16, död 1836-05-01, se ovan.
Marget Andersdotter, född 1760-11-23, hon står som utflyttad 1780 till Luleå domkyrkoförs.
Sara Andersdotter, född 1763-04-01, utflyttad 1788 till Luleå domkyrkoförsamling.
Ella Andersdotter, född 1765-06-26, gift 1799-08-11 med kolaren Abraham Abrahamsson i Vassara. Maken dör tydligen någon
gång före 1823, i hf. För 1823-38 finns hon i kyrkbyn förmodligen som piga eller tjänstehjon hos gruvfogden Anders Åström.
Sedan tappar jag bort henne… Men i detta husförhör står hon fortfarande som ”gift”, men mannen finns inte med där.
Michel Andersson, född 1765-06-26, död 1846-09-26, gift 1796-04-05 med Maria Abrahamsdotter född 1767 familjen bor då först i Röytiö
möjligen är hustrun därifrån. I hf. För 1776-1822 verkar de ha flyttat 1797 till Melkovaara- Akkavaara. Där bor de kvar till 1823
när de flyttar till Puoitaket – Weiki, och Michel benämns ”kyrkoväktaren”. Hustrun verkar ha dött någon gång före 1839 och i hf.
För 1846 finns han i kyrkbyn och benämns ”kyrkovaktman”, han dör samma år 81 år gammal.
Ingri Andersdotter, född 1768-02-03, död 1852-05-14, gift 1794-03-17 med Jacob Jacobsson i Ståkainen född 1768. I hf. För 1776-1822
finns familjen i Ståckas, där de i hf. För 1823-38 benämns ”frälsenybyggare”. Maken verkar ha dött under denna period för i
nästa hf. har hon flyttat till Sammako där hon bor hos sin dotter Ingri. När hon dör 84 år gammal benämns hon ”fattighjon”.
Maria Andersdotter, född 1770, död i unga år.
Catarina Andersdotter Nyström, född 1774, död 1864-07-29, gift 1809-01-22 med nybyggardrängen Michel Jacobsson i Vassara
född 1783 i Ståkainen. I hf. För 1823-38 lever hon ensam med sin make som ”inhyses” möjligen hos bergsprängaren
Pehr Sundelin eller gruvfogden Hans Ersson i Vassara. Maken verkar ha dött före 1846 för i hf. För 1846-54 finns hon (möjligen som piga)
hos pastor Johan Björkman i kyrkbyn, där dör hon också år 1864 90 år gammal. Jag vet inte varifrån prästerna fått namnet ”Nyström”,
men när hon gifter sig 1809 står hon som ”pigan Catharina Andersdotter Nyström”.
Johannes Andersson, född 1776-08-06, död eller utflyttad före 1800.
Brita Andersdotter, född 1778-11-19, död 1800-04-13, hon blev bara 22 år.
Jacob Andersson Nyström, född 1780-12-18, död 1816-11-20. Gift 1809 med Brita Henriksdotter född 1786, familjen bor i Vassara och han
benämns ”kyrkovaktare”. Han dör i slag 36 år gammal i Vassara, även han kallar sig för ”Nyström”.

 

 

Nedan börjar ”kedjan” av mina anfäder ”Stålnacke”, många av dem härstammar från Svappavaara med omnejd, och idag
finns väldigt många av oss Norrbottningar som har en eller flera "ådror" av Stålnacke i sitt blod. För min egen del, så
finns dessa "Stålnackar" med i både min farmors och min mormors och även i min morfars antavla. Många av dem är
då samma personer som återkommer i alla mina tre antavlor. Vilken lycka det hade varit att få en närmare presentation
av dessa anfäder... Hur såg dom ut? Hur levde dom? Hur var dom som personer? Ett tror jag i allafall att de hade gemensamt:
det slitsamma och fattiga och många gånger eländiga liv de levde som gruvarbetare i bland annat Svappavaara.

Svappavaar på tre språk, Svappavaara (meänkieli Vaskivuori, nordsamiska Veaikkevárri)


Här har jag lagt in en sida där jag citerar Sara Ranta Rönnlunds berättelse och beskrivning över hur livet i Svappavaara kunde
vara för en "Stålnacke" på 1800-talet.

 

Mormors fm fm far:
Jöran Jöransson Stålnacke, född 1728-09-25 i Svappavaara, död 1799-02-27 i Svappavaara i ”håll och stygn” 71 år gammal. Smältdräng
vid Svappavaara bruk (1767), smältare vid Svappavaara hytta (1767-85). Brukskarl vid Kengis bruk (1786-)Fiskare i Svappavaara (1786-).
Brukstorpare vid gården Vaski i Svappavaara (1786-).

Gift 1762-07-27 med:

Mormors fm fm mor:
Anna Hansdotter Lainio, född 1734-12-24 i Lainio Jukkasjärvi, död 1809 troligen i Svappavaara

Jöran och Anna fick de för mig kända barnen:

Maria Jöransdotter, född 1762-02-16, död 1850-05-02 se ovan.
Katarina Jöransdotter, född 1766, troligen död i unga år.
Hans Jöransson, född 1771, död 1833, dog i Jarhois Pajala. Gift 1802-04-04 med Britta Jonsdotter Spett från Masugnsbyn född 1775.
Familjen flyttar 1809 till Pajala (Svarts nybygge) och sedan till Jarhoinen gård i Jarhois. Vissa forskare säger att Hans Jöransson även var
soldat (krutrök) och att han avskedades någon gång 1828-41.
Lisa Jöransdotter, född 1777, död 1860-09-06, gift 1810-04-01 med Olof Månsson (Magnusson) född 1777 i Poikkijärvi, kyrkvärd, bonde och
nämndeman i Jukkasjärvi. Maken dör 1854-09-17 och Lisa flyttar till Lainio 1857 där dör hon också 1860 83 år gammal.
Erik Jöransson, född 1779, gift 1809 med Caisa Johansdotter Wälikoski född 1783 i Keräsjocki Karl Gustaf församling. Det verkar som om de
tar upp ett nybygge under hustruns föräldrahem i Keräsjocki. Efter hustruns död verkar han ha flyttat till Norge.

 

 

Mormors fm mf far:
Olof Olofsson Pissi, Född 1750 i Sautisjaure?, Sjocksjock, död 1811-10-11 i Sakajärvi. Han dog av stygn troligen vid sitt nybygge i Sakajärvi.
Han gifte sig 1771. I hf. För 1776-1822 finner man honom först i Sautisjaur med sin familj och sedan som nybyggare i Sakajärvi. Troligen
anlades detta runt 1800 eftersom han står som lokalt flyttad detta år.

Olof Olofsson gifte sig 1771 med min:

Mormors fm mf mor:
Ingri Henriksdotter, född 1744, död 1823 i Sakajärvi, Gällivare. (hon finns inte vad jag kan se i födelseboken för Gällivare, troligen var hon
född i Tärendö) Först bor hon hemma hos föräldrarna i Sakajärvi, sedan verkar hon ha flyttat med mannen till Sauitisjaur, och sedan även
flyttat till eget hem i Sakajärvi. Båda står som lokalt flyttade år 1800, möjligen var det då somde fick ett eget nybygge. Efter makens död
står hon i hf. Skriven under mågen Carl Olsson född 1802 i Sakajärvi, det är troligen där hon dör vid 79 års ålder.

Olof och Ingri fick nog fler barn än dem jag nämner nedan, men dessa är för mig kända:

Olaus Olofsson, född 1775-09-14, död 1785-03-23.
Henrich Olofsson, född 1780, död 1852-11-24. Se ovan.
Märkligt att de bara fick två barn som överlevde. De hade även två barn NN som dog i spädbarnsålder.

 

 

Här kommer ytterligare en "dubbel anfader" av Stålnacke:

Mormors mf mm far och mormors mf fm far:
Erik Henriksson Stålnacke, född 1746-07-06 (1743-09-10) i Svappavaara, död 1825 i Neitisuando, han var ”frälsenybyggare” i Neitisuando
1764-1825. Efter vigseln 1764 bodde han och Sigri i Kilvo där hustrun var född, i husförhören för 1776-1822 verkar de ha flyttat till Neitisuando.
Efter det att hustrun dog 1816, gifte han om sig 1820-03-19 med Lisa Olofsdotter Keppo, född 1787-03-09 i Keppojaur Gällivare, död
1869-11-13 i Piilijärvi i Jukkasjärvi. I husförhören för åren 1823-1838, lever han tillsammans med sin nya hustru och deras gemensamma
barn, sonen Eric född 1820-12-06. Änkan Lisa Olofsdotter flyttade till Piilijärvi i Jukkasjärvi 1833, där hon var gift med samen änklingen
och krononybyggaren Olof Andersson Hotti (1781-1839).

Erik Henriksson Stålnacke gifte sig 1764-04-22 med:

Mormors mf fm mor och mormors mf mm mor:
Sigri Mickelsdotter Kilvo, född 1738 (1738 el. 1742) i Kilvo, död 1816 i Neitisundo.
I hf. För 1758-64 bor hon hemma hos föräldrarna i Kilvo. Vid giftemålet 1764 är de ”lokalt flyttade”, och i hf. För 1758-67 finns hon och
maken i Kilvo. Sedan står hon som lokalt flyttad år 1804, hon dör i Neitisuando.

Erik Henriksson Stålnacke och Sigri Mickelsdotter fick de för mig kända barnen:


Ella Eriksdotter,
född 1765-09-20, död 1852, gift 1780-04-02 med Olof Eriksson i Killingi, se ovan.
Margit Margreta Eriksdotter, född 1767-07-02, död 1857-04-29, gift 1786-06-25 med Henrik Ersson i Killingi.
Henrik Eriksson Stålnacke Lustika, född 1770, död 1814-05-26 funnen död på fjället. Gift 1799-08-04 med Katarina Jöransdotter Stålnacke
Vaski från Svappavaara född 1774 (1756 eller 1766). Död 1832-05-16 i Lille Håkvik i Ankenes Nordland fylke Nordnorge. Henrik var
hemmansägare på gården "Lustika" i Neitisuando, gårdsnamnet kom troligtvis från hustruns släktnamn i Tärendö. Barnen utackorderades
åren 1810 och 1812.
Mickel Eriksson, född 1772-01-20, död 1844-04-08 i Kalasjärvi Jukkasjärvi. Gift 1792-04-02 med Ella Mickelsdotter från Nilivaara född
1765-02-11, död 1843-05-23 i Kaalasjärvi. Han flyttade med familjen1826 till Kaalasjärvi i Jukkasjärvi. Mickel var den första som bosatte
sig i Saivorova (Kelock eller Kelokka) under Kaalasvuoma, på slutet av 1790-talet.
Charin Eriksdotter, född 1775-01-11, död 1832-03-04 vattusot, gift 1798-07-29 med Fredrik Ersson i Neitisuando, se ovan.
Ericus Eriksson, 1778-02-04-1779-02-27 bråd död.

Erik Henriksson Stålnackes barn med Lisa Olofsdotter Keppo:


Erik Eriksson Stålnacke Luspaniemi,
född 1820-12-06 i Neitisuando, död i nervfeber 1876-11-15 i Vittangi. Dräng hos halvbroderns måg vid
Kaalasvuoma 1833-48. Gift 1849-11-15 i Jukkasjärvi med Sigrid Maria Johansdotter Hotti, född 1829-08-26 i Piilijärvi, död 1902-04-15 i
Vittangi. Inhyses i Piilijärvi 1849-63, krononybyggare i Luspaniemi i Kaalasjärvi 1863-76. Inhyses i Vittangi 1874-76. Änkan och barnen
flyttade till Parakka Jukkasjärvi 1880.
(Källa: Släkten Stålnacke 1658-1980, sid. 525).

 

 

Nedanstående anfader "Erik Philipsson" finns också han med i tre av mina antavlor, i mina släktutredning om "Andersson-Viltok"
har jag presenterat en historisk återblick över "Killingisuando" och Erik Philipsson och hans söner och döttrar. Mycket intressant fakta finns
att hämta där...

 

Mormors mf mf far och mormors mm ff far:
Erik Philipsson, Född 1712 i Lautakoski, Pajala, död 1775-05-12 I Killingi, Gällivare av ”bråck och rötfeber”. Erik Philipsson kallades
på Gällivaredialekt för "Lautti-Erkko". Han blev husbonde på nybygget Killingisuando på 1750-talet, han gifte sig 1750-03-19.
Nybygget var anlagt redan runt 1725 av samen Olof Olofsson Wuordno som troligen även var hans svärfar. Stället – nybygget kallades för
"kolonisationens sista utpost" och sägnen säger att Erik Philipsson odlade korn vid berget "Pirrusvaara", vilket i sig var mycket ovanligt för
dessa trakter. Erik Philipsson och Brita Olofsdotter är föräldrar till två av mina anfäder ovan, Mickel och Olof Ersson.

 


Lautakoski, klicka på bilden för högre upplösning

 

Erik Philipsson gifte sig 1750-03-19 med min:

Mormors mf mf mor och mormors mm ff mor:
Brita Olofsdotter, Född 1716 i Killingi. Död 1810-12-01 i Killingi.
Efter makens död levde hon tillsammans med barn och barnbarn på nybygget Killingisuando, förmodligen ända till sin död 75 år gammal.

Erik och Brita fick de för mig kända barnen:

Eric Eriksson, född 1746, död 1800, född utom äktenskapet, ogift, boende i Killingi.
Anna Eriksdotter, född 1750, död 1820? gift 1771 med Lars Nilsson Keinos från Norrkaitum född 1746. I hf. För 1776-1822 verkar maken
ha dött och hon lever ensam med tre av sina barn i Kaitum by. Hon dog troligen runt 1820 i Norrkaitum, och blev runt 70 år.
Britta Eriksdotter, född 1752, död 1802-11-10 dog i feber, gift 1781-03-11 med Olaus Henriksson Keppo född 1756. Det verkar som om
hon flyttade till maken i Keppojaure när hon gifte sig, i hf. För 1776-1822 lever hon i ”storfamilj” tillsammans med sina svärföräldrar
i Keppo, de var då totalt 23 personer i hushållet. Hon fick tio barn innan hon dog 50 år gammal.
Olof Eriksson, född 1754-05-17, död 1833-11-12 dog i bråck, se ovan.
Phillipus Eriksson, född 1756, död 1778-06-16 av "navelvridning", dog två dagar efter sin bror Jacob nedan, båda i samma ”sjukdom”.
Hindrik Eriksson, född 1757, död 1815-09-19, gift 1786 med Marget Ersdotter född 1767. Familjen var bosatta i Killingi. Henrik blev 58 år.
Jacob Eriksson, född 1760-08-03, död 1778-06-14, dog av "navelvridning" som brodern Phillipus ovan.
Johannes Eriksson, född 1762-08-13, död 1764-04-20.
Michael Eriksson, född 1765-02-20, död 1814-05-19 svällsjuka, se ovan.
Lisa Eriksdotter, född 1767-12-16- gift 1784-12-26 med Mickel Andersson i Killingi född 1762. Familjen var bosatt i Killingi.

 

 

Mormors mm fm far:
Anders Olofsson, Född 1727 i Pajala, (Övertorneå). Död 1803-01-26 i Soutujärvi. Det finns inga "lokala flyttningar"på honom, vilket det
borde finnas. Han föddes ju i Övertorneå och dyker upp första gången i hf. 1758-67 som nybyggare i Moskojärvi. Giftermålet var 1753-04-01.
Men i hf. För 1776-1822 finns han under Soutujärvi där han lever med sin familj förmodligen till sin död. Det är dock något oklart om Anders
Olofssons föräldrar, se diskussionen på anbytarforum nedan.


Noteringar från anbytarforum:
”Hej alla! Har någon några uppgifter om Anders Olsson, f. 1727 och d.1803-01-26. Han gifte sig med Margareta Henriksdotter
från Moskojärvi 1753-04-01 och bosatte sig sedan i Soutojärvi. Enligt uppgift från vigselboken kom han ifrån Övertorneå.
Och enligt Wahlberg ska Anders föräldrar vara: Olof Dynisson Tyni f ca 1682 i Lovikka d 1741-10-14 i Lovikka och hans hustru
Lucia Larsdotter. Och för Margareta har han den Henrik Stockström och Susanna Spett som Christer H nämner i föregående inlägg.
Stämmer nu allt så ska Anders och Margareta ha varit fyrmänningar genom den gemensamma anfadern Nils Ludvigsson Lovikka!
Hur var det? Hörde Lovikka till Övertorneå församling när Anders föddes? /Katrin Öhgren."

"Det var intressanta uppgifter du kom med från Wahlbergs register beträffande Anders Olofsson. Det är värt att kolla upp dem
närmare. Jag fann förresten en anteckning om honom i en avskrift av död- och begravningsboken för Gällivare förs. Där stod
"Gl. Nyb. Anders Olsson Kåickonuonen(?)" samt att han dog 75 år gammal av ålderdom. Detta sätter hans födelseår till ca 1727.
Pajala bröts ut ur Övertorneå församling redan år 1725 vilket är lite bekymmersamt. Men ingenting hindrar ju att han kommit till
Soutujärvi via Övertorneå för det."

1753-04-01 gifte sig Anders Olofsson med min:

Mormors mm fm mor:
Marget (Margareta) Hindriksdotter, Född 1722 (1727) i Moskojärvi, död 1797-03-01 i Soutujärvi av ålderdom. Hon levde nog hemma med
föräldrarna tills hon gifte sig och fick eget bo. Och sedan levde hon och verkade alla sina dagar vid hemmeti Soutujärvi. Märkligt att de fick
så få barn, men det kan ju finnas fler barn som har dött i tidig ålder och som inte finns noterade i husförhörslängderna...


Anders och Marget fick de för mig kända barnen:

Hindrick Andersson, född? död 1755, död i tidig ålder.
Sunna Susanna Andersdotter, född 1758, död 1809-05-05, gift 1775-05-21 med Henrik Olofsson född 1741-09-09 i Soutujärvi.
Susanna och maken dog samma år 1809 med några månaders mellanrum, båda i Soutujärvi.
Maria Andersdotter, född 1763-01-15- se ovan.

 

 

Soutujärvi, klicka på bilden för högre upplösning.

"Soutujärvi (Sautojerf, Skaulo) förefaller vara det äldsta nybygget på Gällivare landsbygd. Nybygget låg på udden i sjön, Soutuniemi.
Soutujärvi betyder roddsjön. Hit kom Olof Mickelsson Törnqvist någon gång omkring 1665. Den Törnqvistska släkten hade tidigare bott på
ett hemman i Tärendö, kallat Lautakoski, och Olof Mickelsson har troligen på sin väg till fiskesjön Soutujärvi, en tid varit verksam i
bergshanteringen i Svappavaara. Belägg finns för att Olof Mickelsson Törnqvist tillsammans med finnen Josef Larsson, som ägde en fjärdedel
av hemmanet, år 1698 sålde till Jöns Eriksson Stålnacke för 220 daler kopparmynt. I köpet ingick hus med dörrar och gångjärn, flakaland och
fiskevatten. Familjen Stålnacke, en gammal bergsmanssläkt, har sedan varit knuten till hemmanet under lång tid framöver. Anders Håkansson
Stålnacke sålde 1813 till Bengt Jöransson, som tillsammans med sin bror Jonas Jöransson bosatte sig i Soutujärvi. Beslut om ytterligare
nybygge beviljades 3.5 1768 för Håkan Olsson. Mellan 1831 och 1853 beviljades sedan en rad nybyggesanläggningar, alla med 15 års
skattefrihet. Eventuellt åbodde Håkan Olsson hemmanet för Meldersteins bruks räkning. I vilket fall bodde han där fram till 1798, vid tiden för
Hermelins köp av bruket."
Källa: Gällivare tätort och landsbygd av Gösta Forsström och Bo Strand.

På denna länk har jag själv gjort en liten sammanställning om Soutujärvi och människor som levt och verkat där under åren.

 

Mormors mm mf far:
Jon Nilsson Skolm, Född 1720 i Norrkaitum, Jokkmokk, död i Norrkaitum, Gällivare, han var renskötare. Vid giftermålet benämns han "drängen
Jöns Nilsson". I hf. 1758-67, finns han i Kaitum med sin familj och benämns då " Jon Nilsson Muddapel Skolm". Han står som lokalt flyttad
1767, men vid nästa hf. Finns han kvar i Kaitum och benämns då endast "Jon Skolm". Men jag antar att han levde av rennäringen som alla
andra samer som bodde i Kaitum vid denna tid.

Mormors mm mf m:
Maggi-Margreta Larsdotter, Född 1725 i Norrkaitum, Jokkmokk, död i Norrkaitum, Gällivare. född 1725 förmodligen i Kaitum (finns inte i
födelseboken), död? Levde sitt liv med Jon Skolm fram till dess att han dog (någon gång 1770-71) då gifte hon om sig med Per Sunna i
Norrkaitum. Där levde hon då fram till sin död. Lokalt flyttad 1767.

Jon och Maggi fick de för mig kända barnen:

Gunna Jonsdotter, född 1757, hittar inga uppgifter om hennes levnadsöde.
Nils Jonsson Skolm, född 1758, död 1799-12-19, han dog i ”förkylning” 41 år gammal. Han levde då med sin styvfar och sin mor i Norrkaitum.
Lars Jonsson, född 1760-06-12, troligen död före 1767.
Christina Jonsdotter, född 1764-07-08, gift 1800-12-06 med Jakob Olsson Siktar i Norrkaitum
Margareta Jonsdotter, född 1766-11-06,
Anders Jonsson, född 1768-02-23 . I husförhörsboken står det: Har flyttat till Norge, men det kan ju vara bara för en kort period...
se ovan.

 

 

Mormors mm mm far:
Påhl Olson (Olofsson) Afva, Född 1720 i Norrkaitum, Jokkmokk. Död i Norrkaitum, Gällivare. renskötare.
vid hf. 1758-67 finns han i Kaitum och lever då där enbart med sin fru. Sen finns det inget mer…

Mormors mm mm mor:
Ingri Knutsdotter Kulti, Född 1740 i Kaitum, Jokkmokk. Död 1812 i Kaitum, Gällivare.
I hf. För 1758-67, lever hon med sin mor Assa Andersdotter tillsammans med Anders Larsson Lauri Pardne i Kaitum. Ingen fader är angett.
Efter Påhl Olsson Afvas död verkar hon ha levt ensam i Kaitum med två av sina döttrar. Hon gifter om sig 1778 och då benämns hon Ingri
Knutsdotter Toram. Maken hette Per Anundsson Kaija eller Pipi, och han verkar ha varit gift tre gånger med olika kvinnor. Vad jag kan se fick
hon förmodligen barnen nedan med den nya maken. Men vid hf. 1776-1822 verkar hon leva ensam i Norrkaitum. Hon är lokalt flyttad år 1767
två gånger, 1778 och år 1800.

Påhl och Ingri fick de för mig kända gemensamma barnen:

Christina Påhlsdotter Sajtun, född 1767-02-22, död 1846, gift med Lars Larsson Saitun i Norrkaitum. Maken verkar ha dött 1822 och i hf. För
1823-38 lever hon ensam i Norrkaitum med två av sina barn.
Lotsa Påhlsdotter, född 1768-12-22, jag vet inte om hon dog i tidig ålder, men troligtvis var det så för det finns inga uppgifter om henne.
Ella Påhlsdotter, född 1771-10-06. Se ovan.

Ingri Knutsdotters kända barn i andra äktenskapet:
Anders Pehrsson (Pejor) Jodnir, född 1778-01-09, död 1827, gift första gången 1800-04-06 med pigan Ella Jönsdotter född 1781 i Norrkaitum.
Första hustrun dör 1819 och han gifter om sig 1821-05-03 med Maggi Mallak i Norrkaitum född 1795-07-06. Där lever han med fru och barn
till sin död 1827, han blev bara 49 år gammal.
Knut, född 1779-12-24, död 1780-05-20, dog i hetsig feber.

 

 

 

 

Generation 7

 

 

 

Mormors ff ff ff:
Hendrik Jönsson, född 1711 i Ullati, död 1760-05-04 i Ullati, han dog 49 år gammal i koppor.
Vid hf. 1758-67 står han som nybyggare för ett hemman i Ullati, där han då lever med hustrun, åtta barn och en sonhustru. I hf. För
1776-1822 finns äldsta sonen Jöns med sin familj, som troligen tog över gården efter faderns död.

Far: Jöns Mickelsson
Mor: Ella Larsdotter Heiva

Ur denna skrift nedan (som handlar om mordet på Esais Thomasson i Järämä) kan jag få visst belägg på att Jöns Mickelsson är far till
Hendrik Jönsson ovan.

http://www.foark.umu.se/sites/default/files/publikationer/scriptum/script32.pdf

Länk till min sammanfattning av benämnda scriptum ovan som handlar om Hendrik Jönsson ovan.

 

Jag antar att Hendrik Jönsson gift sig omkring 1730 med:

Mormors ff ff fm:
Valborg Israelsdotter, född 1706 i Nattavaara, död 1793-11-05 i Ullati, Gällivare av ålderdom.
Efter makens död verkar hon ha levt tillsammans med sonen Jöns i Ullati fram till sin död. I ovanstående intressanta skrift om mordet på
Esaias Thomasson kan jag läsa om Valborg Israelsdotter:


"Erik Esaiasson anhöll nu att Carl Hansson från Lainisjocki (Skroven) och Hinrik Jönssons änka Walborg Israelsdotter från Ullatti skulle få
avge sina berättelser om Esaias Thomassons förhållande till sina barn, strax innan han blev skjuten. Carl Hansson och Esaias
Thomasson hade under mera än 30 år levat som nybyggargrannar med perioder av stridigheter och tider av fungerande samverkan.
Carl Hansson och Walborg Israelsdotter från Ullatti bedömdes ojäviga, förestavades vittneseden och fick berätta. Några dagar före
mordet hade Carl Hansson varit på besök hos Esaias Thomasson. Denne hade då sagt, att om Erik och de övriga barnen tidigare uppträtt
som de just då någon tid betett sig, skulle han väl kunna försonas med dem. Inte heller hade Carl Hansson under sitt mångåriga träskfiske
med Esaias hört denne någon gång klaga över Erik. Walborg Israelsdotter visste berätta att hon våren 1761 besökt Järämä. Hennes ärende
hade varit att fråga Esaias om hon skulle få bygga laxpata tillsammans med honom. Han hade samtyckt till tanken. Hon hade då tillfogat
att kanske Ängesåborna skjuter oss, varpå Esaias sagt: "Stor sak om de skjuter mig. Jag är gammal." Sedan hade Walborg också samtalat
med Erik Esaiasson. Han hade sagt, att inte heller han vågade bygga laxpata tillsammans med fadern. Han var rädd för Ängesåborna.
Ju längre denna mordrättegång fortskred, desto tydligare växte också en bild fram av ett slags ordkrig inför sittande rätt mellan nybyggarna
i Ängesån och Järämä. De beskyllde varandra för grova hot, kränkande uttalanden och onda uppsåt. Och som stöd för sina anklagelser
åberopade de ständigt nya vittnen från allt längre bort belägna nybyggen och platser. Hela affären växte till ett socialt skådespel med nästan
alla medborgare i trakten som aktörer."

Källa: Scriptum Nr. 32, ett bidrag till historien om byn Satter/Järemä i Lule Lappmark av Bengt Hjalmar Andersson.

http://www.foark.umu.se/sites/default/files/publikationer/scriptum/script32.pdf

 

Hendrik och Valborg fick de för mig kända barnen:


Jöns Hendriksson
,
född 1730, död 1811-04-18, se ovan.
Nils Hendriksson, född? Död 1746-12-17, hittar ingen information om honom.
Anna Hendriksdotter, född 1740, död 1791-10-16, gift 1774-03-11 med Hans Mickelsson i Kilvo född 1737. Familjen bor i Kilvo och när hon
dör 1791 51 år gammal har hon fött minst 14 barn.
Israel Hendriksson, född 1742, död 1821. Gift första gången 1771 med Marget Ersdotter född 1755 död 1782, familjen bodde då i Ripivuoma
Sjockjock. Gift andra gången med Ella Larsdotter född 1752. I hf. För 1776-1822 finns familjen i Kosipä. Ella Larsdotter dör 1805-12-17 och
han gifter sig en tredje gång 1810-04-08 med Catarina Christina Olofsdotter från Ullatti, då benämns han ”lappmannen Israel Henriksson Kappa”.
I hf. För 1776-1822 har familjen flyttat till Ullatti. Han dör också där runt 1821 cirka 79 år gammal.
Charin Hendriksdotter, född 1746, död 1811-04-09. Hon verkar inte ha gift sig. När hon dog arbetade hon som piga åt sin bror Jöns Henriksson
i Ullatti. Hon dog av bröstfeber 65 år gammal.
Maria Heinrichdotter Heinos, född 1747, död 1806-03-23, gift 1782 med Henrik Henriksson Heinos ”junior” i Sackaträsk (se ovan).
Valborg Hendriksdotter, född 1750, död 1817-02-02. Gift 1772-12-26 med Johan Mickelsson i Kilvo född 1750, där lever hon fram till sin död
1817, hon dog i ”stygn” 67 år gammal.
Det är 10 år mellan äldsta sonen och dottern Anna, vad hände då? Möjligen finns det fler barn som dött i tidig ålder och som inte finns noterade
i några kyrkböcker…

 

 

 

Mormors ff mf ff och Mormors ff mf mf (dubbel anfader):
Hendrik Heinos senior, född 1715, död 1783-08-15. Finner honom i hf. För 1758-1767 där han bor med sin fru och sina
barn i Sakajärvi, han benämns då nybyggare och jag tror han var den första nybyggaren i Sakajärvi. Efter första hustruns död gifter han om
sig 1782 med Maria Henriksdotter född 1747, men han hinner bara vara gift ett år innan han dör 1783-08-15. Dottern Valborg var då bara
någon månad. Han dör samma år som sonen Henrik Henriksson junior. Han dog av ”hetsig feber” 68 år gammal troligen i Sakajärvi. I Ljungs
avskrift står i kanten ”inflyttad 1782”, möjligen kom han och hustrun från Tärendö där släktnamnet ”Heino” fanns sedan gammalt tillbaks.
Henrik och Carin var föräldrar till två av mina anfäder-mödrar ovan, Ingri Henriksdotter och Henrik Henriksson Heinos junior.

Jag antar att Hendrik Heino gifte sig med:



Mormors ff mf fm och Mormors ff mf mm:
Carin Persdotter, född 1719. Jag hittar inte mycket om henne så här stannar min forskning, men hon måste ju ha dött någon gång före
1782 och tre av barnen nedan är hennes. Möjligen kom hon från Tärendö- Pajala hållet någonstans…

Fortsätter min forskning med inlägget nedan från skriften om Esaias Thomassons mord där nu även Henrik Heinos hustru Carin är omnämnd:

http://www.foark.umu.se/sites/default/files/publikationer/scriptum/script32.pdf


"Karin Persdotter från 'Sackaträsk' hade kommit till Järämä på uppmaning av Hans Esaiasson. Vid ankomsten till pörtet eller badstugan hade
hon frågat Esaias Thomasson vem som skjutit honom. Han har då sagt att det är hans 'stygge son Erik som har gjort det' och även att han sett
och känt igen Erik, då denne efter skottet sprungit därifrån uppför backen. Därefter hade Michel Larsson talat med Esaias. Karin Persdotter hade
inte så noga lyssnat på deras samtal. Sedan har båda 'häpna och trötta' gått till vardagsstugan, där Ella (Esaias Thomassons fru) varit. Karin
Persdotter har efter en stund återvänt till Esaias, som fört 'samma prat som tidigare'. Efter att en gång ha svimmat och kommit till sans samt
stigit upp, har Esaias Thomasson avlidit. Karin Persdotter visste också berätta att Ella Eriksdotter sagt, att om 'Esaias dött på annat sätt, hade
det inte blivit så stor sorg som det nu blev, då han blev skjuten.' Tillfrågad om Esaias hade misstänkt Ängesåborna svarade Karin Persdotter att
hon frågat Esaias om detta och därvid bett honom att inte beskylla någon oskyldig. Och Esaias har svarat 'att det ej är någon annan än hans
stygge son Erik som har gjort denna gärning'. På frågan om Erik Esaiasson varit hemma eller kommit hem under Karin Persdotters vistelse i
Järämä blev svaret nej. Strax efter det att Esaias dött hade Karin Persdotter svept honom och gått därifrån."

 

Hendrik och Carin fick de för mig kända barnen:

Ingri Hendriksdotter, född 1744, död 1823, se ovan.
Christina Hendriksdotter, född 1750, gift 1779-03-14 med Jöns Larsson i Nattavaara född 1747. I hf. För 1776-1822 bor familjen i Nattavaara,
de har då fem barn.
Henrik Hendriksson, född 1753, död 1783-03-11, se ovan.
Valborg Hendriksdotter, född 1783-05-10, död 1865-01-03. Efter faderns död bor hon med sin mor hos Mickel Larsson i Ripats, möjligen fram
tills hon gifter sig 1803-11-27 med Henrik Jakobsson i Radnilombolo född 1778. I hf. För 1776-1822 bor familjen i Radnilombolo, de har då fått
elva barn. Maken dör före 1846 och hon lever då med sonen Johan Henriksson i Radnilombolo. 1855 och fram till sin död bor hon tillsammans
med en dotter, en son och en sonhustru i Kadderova – Radnilombolo, det är förmodligen även där hon dör vid 82 års ålder.

 

 

Mormors ff mf mf:
Nils Israelsson, född 1708, död 1797-12-25, han var nybyggare i Nattavaara och i texten nedan kan kanske fastsställas att han var sonson
till Mickel Ryss, den första nybyggaren i Nattavaara. I hf. För 1758-67 finns han i Nattavaara med sin familj, jag förmodar att han dog där 89
år gammal. Nils är bror till Valborg Israelsdotter ovan.


Far: Israel Mickelsson

Nattavaara.

"Nattavaara
Den förste nybyggaren är Mickel Ryss eller Ryssmickel, som uppges ha kommit från 'öst'. Betydelsen av förstavelsen 'natta' är okänd.
I närheten av Sodankylä i Finland återfinns namnformen i Nattanen och Nattastunturi. Detta oaktat var troligen även Mickel Ryss finne.
Mickel Ryss omnämnes 1692 i samband med att en lapp ville bestrida hans fiskerätt i Attjekjaure. Målet avgjordes till Mickel Ryss fördel och
samtidigt uppges att hans frihetsår hade gått ut i kraft av 1673 års lappmarksplakat. Detta innebär att Mickel Ryss slagit sig ned i Nattavaara
i slutet av 1670-talet. Nattavaara växte ovanligt snabbt ut till att vara den största byn i Lule lappmark omkring 1750. Mycket tack vare att
ättlingarna till Mickel Ryss var geografiskt orörliga. Generationerna Ryssöner är många. Vi återfinner Mickels söner Nils Mickelsson och
Israel Mickelsson, i sin tur den tredje generationen Mickel Nilsson, Erik Nilsson, Mickel Israelsson, Israel Israelsson och Nils Israelsson.
Den senare var länsman och levde ännu 1798 i en ålder av omkring 100 år. 1752, vid tiden för den tredje generationen, flyttade en 'utsocknes'
in, nämligen Lars Mårtensson. Byamännen var således på 1750-talet sex stycken. Nattavaara låg efter malmtransportvägen och Hermelin,
Selet och Svartlå anlade nybyggen där mellan 1800 och 1829. Byn fick också en fast bosättning av skogslappar: Israel Larsson Hanka, som
kom 1817 och vars son Hans Larsson Hanka och sonson Lars Hansson Hanka sedermera övertog gården; 1853 återfinns ytterligare en
skogslapp i Nattavaara, Mickel Mickelsson Kuoppa."
Källa: Gällivare tätort och landsbygd av Gösta Forsström och Bo Strand.

 

Jag antar att Nils Israelsson gifte sig med min:

Mormors ff mf mm:
Ingri Matsdotter, född omkring 1715, död 1806-12-18. Jag vet inte var hon föddes men efter giftermålet med Nils Israelsson bor hon i
Nattavaara. Efter makens död bor hon i Nattavaara med sina barn och där dör hon också vid cirka 90 års ålder.

Nils och Ingri fick de för mig kända barnen:

Jöns Nilsson, död 1753-12-05, troligen död i 10-11 års åldern.
Mattias Nilsson, född 1743, död 1808-07-12, han blev nybyggare i Nattavaara, gift med Catarina Ersdotter född 1757 i Nattavaara. Där levde
han fram till sin död 1808 han blev 65 år gammal. Han dog i bröstfeber.
Christina Nilsdotter, född 1747, troligen död i unga år.
Valborg Nilsdotter, född 1749, troligen död i unga år.
Anna Nilsdotter, född 1753-02-06, död 1824, se ovan.
Ingri Nilsdotter, född 1755, gift 1788 med Mickel Mickelsson Kilvo i Ripats född 1763. Runt år 1800 flyttar familjen till Kilvo. Maken har
troligen dött före 1823 för i hf. För 1823-1838 lever hon med en son och sonhustru i Kilvo. Där lever hon troligtvis fram till sin död.
Sigri Nilsdotter, född 1757.
Brita Nilsdotter, född 1760-04-15, troligen död i unga år.

 

 

Mormors fm fm ff:
Jöran Ersson Stålnacke, född 1682 i Svappavaara, död 1736 i Svappavaara.
Brukskarl vid Svappavaara bruk. Gruvdräng vid Sjangelis gruva i Jukkasjärvi. Smältare vid Vuolusjoki kopparhytta.

Jöran Ersson gifte sig omkring 1708 med min:

Mormors fm fm fm:
Maria Johansdotter Spett, född 1685 i Svappavaara, död 1766, troligen i Svappavaara.

Jöran och Maria fick de för mig kända barnen:


Erik Jöransson,
född 1708, död 1771-06-04. Gift 1734-12-24 med Maria Samuelsdotter Mört från Masugnsbyn född 1698. Familjen var bosatta i
Masugnsbyn Junosuando.
Susanna Jöransdotter, född 1710, död 1787, gift 1735 med Mickel Baltzarsson född ? i Junosuando. Familjen var bosatt i Masugnsbyn.
Maria Jöransdotter, född (1708) 1712, död 1777 i Norge.
Kerstin Jöransdotter, född 1717, död 1798. Gift med Bengt Olofsson född 1712 i Svappavaara, brukskarl och gruvfogde. Familjen var bosatt i
Svappavaara.
Johan Jöransson, född 1720-04-24, gift med Maria Jonsdotter Björn född 1728 i Junosuando. Han var brukskarl.
Margareta Jöransdotter, född 1725, gift med Erik Thomasson född 1721-10-29 i Candla Ljusnarberg. Han flyttade till Jukkasjärvi f.s. 1749
från Candla. Brukskarl.
Jöran Jöransson, född 1728-02-25, död 1799, se ovan.

Källa: Släkten Stålnacke 1658-1980 av Christer Rosenbahr.

 

 

 

Mormors fm fm mf:
Hans Olofsson Lainio, född i Lainio, död 1759 i Lainio. Han övertog 1716 sin faders gård i Lainio. Han arrenderade fiskevatten
av Anders Andersson Karvonen i Anttis (källa: Agneta Henriksson). Husbonde på halva nybygget Lainio, Jukkasjärvi sn, 1717-55.
"År 1716 besvärade sig Anders Andersson Karvonen i Anttis, Pajala sn, över att Hans inte på tretton år betalat honom den överenskomna
avgiften på 20 marker torrfisk årligen för att få bruka Anders del av det fisketräsk Anders och Hans Olsson Lainios far, Olof Klemetsson
Lainio, delat mellan sig 1690. Nu krävde Anders att Hans skulle betala honom 1 lispund och 6 skålpund torrfisk i ersättning. Hans Olsson
Lainio åberopade å sin sida att tingsrätten 22 år tidigare beslutat att Anders inte skulle få mer än 2 marker torrfisk årligen. Rätten kände
inte till denna gamla dom, och uppsköt därför målet till nästföljande ting. År 1717 hade rätten letat fram den gamla domen, och fann att
den gav Hans Olsson Lainio rätt. Dock ansåg sig rätten tvingad att döma Hans till 1 daler smt. I böter, då han inte var närvarande vid
tingsförhandlingen. Hans trätte 1747 tillsammans med kusinen Måns Mårtensson Lainio om fiskerätten i Vuolosjärvi med Erik Jönsson Juto
i Tärendö. "
Källa: http://johannaocherik.se/erik/pf18ce52d.html

Jag antar att Hans Olofsson Lainio var gift med min:

Mormors fm fm mm:
Karin Matsdotter.

Hans och Karin fick de för mig kända barnen:

Hans Hansson, född 1722, gift med Margareta Eriksdotter Lainio, född 1716, död 1778. Husbonde på gården Lainio nr. 1; Hannu, på 5/32 mtl.
i Lainio, Jukkasjärvi sn. Han drog 1765 sina svågrar Måns Eriksson Lainio och Hans Eriksson Lainio inför tinget, eftersom de inte upprättat
bouppteckning över den egendom deras far, Erik Mårtensson lämnat efter sig. Hans Hansson menade att svågrarna hade undanhållit
systern Margets del av Erik Mårtenssons lösa egendom och pengar. Svågrarna nekade till detta, och sade sig inte ha något emot att en
bouppteckning efter Erik Mårtensson upprättades. Rätten tillsatte nämndemannen Johan Henriksson Kyrö i Vittangi, samt kronolänsmannen,
för att upprätta bouppteckningen. Om saken sedan inte kunde lösas i enighet, skulle den tas upp vid nästa ting, men då så inte skedde,
kan man anta att Erik Mårtenssons arvingar gjorde upp saken i godo
Källa: http://johannaocherik.se/erik/pf18ce52d.html
Mattias (Mats) Hansson, född 1725-10-01.
Anna Hansdotter, född 1734-12-24, död 1809 se ovan.
Valborg Hansdotter, gift 1737-12-26 med Mickel Mickelsson Mikonheikki, gift andra gången med Olof Jönsson Sagare i Pilijärvi.

 

 

.


Lainio, klicka på bilden för större upplösning

 

 

Mormors fm mf ff:
Olof Pissi, Född 1725 troligen i Jukkasjärvi församling, död troligen i Torneå någonstans. När jag forskar på denna anfader kan jag komma
fram till olika teorier om var han var bosatt. I Ljungs avskrift finns han i ”Sautzisjaure. Första gången ett nybygge i Gällivare socken nämns
med namnet Sautzisjaure är mellan 1776 och 1803, Olof Pissi skulle då vara omkring 50 år när han upptog ett nybygge där. Den andra teorin
är att ”Sautzisjaure” möjligen kan vara en sjö – plats i Jukkasjärvi församling (se kartan nedan).
Den tredje- och mest troliga terori jag har om Olof Pissi är att han bosatte sig i ”Tjautasjaure” (Tjautas), som på den tiden blev skrivet i
kyrkböckerna som ”Sautzisjaure”. Eftersom nybygget skulle ligga i Gällivare församling så är den tredje teorin mest trolig. Det finns även en
sjö vid Stora Sjöfallet som heter ”Satihaure”, men där tror jag inte att han byggde upp något hem för sig och sin familj.
hf. 1776-1822 står han för ett nybygge i Sautzisjaur, där han lever med fru och fyra barn. År 1782 (1790) står han och frun som utflyttad till
Torneå, så jag antar att det är därifrån han har sina rötter. Han verkar ha varit gift tidigare för en av hans söner är född samma år som hans
unga hustru Charin Mikaelsdotter Peljetis – 1745 vilken han gifter sig med 1782-03-01.

Så följande barn hade han i första giftet med N.N :

Nils Olofsson, född 1745, död 1815-03-31, gift 1774-04-16 med Valborg Larsdotter i Sautzisjaure född 1749. I hf. För 1776-1822 bor familjen i
Sautzisjaure tillsammans med brodern Olof Olofsson Pissi och fadern Olof Pissi. I nästa hf. För samma tid finns familjen i Njeljavuoma
Sjocksjocks by, där dör han också i bröstsjuka år 1815 70 år gammal.
Olof Olofsson, född 1750, död 1811-10-11. Se ovan.

 

.


Tjautjas, klicka på bilden för större upplösning


Sautusjärvi, klicka på bilden för större upplösning

 

På Wikipedia kan man läsa om Tjautjas:
"Tjautjas (även Cavccas eller Tjautjasjaure) är en tätort i Gällivare kommun i Norrbottens län. Tjautjas ligger cirka tre mil norr om
centralorten Gällivare. Ursprungligen var Tjautjas ett samesamhälle; Tjautjasjaure betyder Siksjön på samiska. Tjautjasjaure hette
från början Tjaktjajaure och stavades Ccakccajavre med hake över alla c. Detta betyder Höstsjön; sjön ligger på tvären i samernas
flyttriktning, väst-östlig riktning, och sjön och bäcken var ett naturligt 'staket'. Renarna stannade tills sjön blev istäckt och kring
november - december flyttade samerna med renarna längre österut. Namnet fick byn förmodligen på grund av att samerna vistades
vid sjön under hösttiden. Den förste bofaste var Martin Jakobsson; byn är drygt 100 år gammal".


Om den första bofasta var Martin Jakobsson har jag kanske fel i min slutsats att Olof Pissi skulle varit bosatt i Tjautas…
Hör gärna av er om ni har några tankar omkring Olof Pissis boplats i Gällivare socken i början av 1700-talet:
christina.berglund57@gmail.com

Olof gifte sig 1782-03-01 med:
Charin Mickelsdotter Peljetis född 1745, död? Hon var dotter till Mickel Peljetis i Stainas-Aimoberg, född 1715. År 1782 (1790)
står hon som flyttad till Torneå.

Sedan fick han följande barn med sin nya fru:


Michel Olofsson, född 1782-10-23, död 1782-11-26.

Sen fick han inte fler barn vad jag kan se, men det stämmer nog inte Han var ju 20 år
äldre än sin hustru. Eftersom jag inte kommer vidare i forskningen här, så hittar jag heller inte namn och data på hans första fru som var mor
till Olof Olofsson Pissi, så därför stannar forskningen här…

 

 

 

Mormors mf fm ff och mormors mf mm ff (dubbel anfader):
Hindrik Andersson Stålnacke, Född 1715 i Svappavaara, död 1782 i Svappavaara, han var brukskarl i Svappavaara.
Henrik och Helena är föräldrar till två av mina anfäder ovan: Henrik Henriksson Stålnacke och Erik Henriksson Stålnacke. Här går
generationerna om varandra, Erik är far till Ella och Carin Eriksdotter Stålnacke som finns i föregående generation.

Hindrik Andersson gifte sig 1738-03-20 med min:

Mormors mf fm fm och mormors mf mm fm:
Helena Ella Henriksdotter Koivuniemi, Född 1714 i Talto, Pajala-Övertorneå. Död 1787 i Svappavaara, Jukkasjärvi. Det som jag kan
se är att hon vid husförhören 1795-1827 levde och var skriven hos sonen Hinrik Hinriksson f. 1740, de var skrivna under Svappavara
gruvlag nr. 10.

Hindrik och Ella fick de för mig kända barnen:

Henrik Hendriksson, född 1740-07-01, död 1810-05-27, se ovan.
Erik Hendriksson, född 1743-09-10, död 1825 se ovan.
Anders Hendriksson, född 1746-, gift 1769-04-02 med Valborg Henriksdotter Keppo född 1753 i Keppojärvi. Familjen var åboer-
krononybyggarei Soutujärvi.
Lars Hendriksson, född 1749-10-25.

 

 

 

Mormors mf fm mf och mormors mf mm mf (dubbel anfader och anmoder):
Mickel Olsson (Olofsson), Född 1692 i Sjockjocks församling, död 1760-11-18 i Kilvo, Gällivare, han dog av ”magrev”. Mickel var kyrkvärd och
bonde. Vid husförhören 1758-1767 bor familjen i Kilvo. Mickel och Marget är föräldrar till två av mina anmödrar: Sigri Mickelsdotter och
Margareta Mickelsdotter. Mickel Olsson finns i min farmors, min mormors och i min morfars antavla.

Jag antar att Mickel Olsson gifte sig med min:

 

Mormors mf fm mm och mormors mf mm mm:
Margareta (Marget) Johansdotter, Född 1710 i Sattajärvi, död 1789-08-24 i Kilvo, Gällivare. Efter makens död lever Margareta tillsammans
med sonen Mickel Mickelsson född 1740, sin sonhustru samt barnbarn i Kilvo, förmodligen ända fram till sin död. Hon blev 79 år gammal.

Mickel och Marget fick de för mig kända barnen:

Hans Mickelsson, född 1737, död 1806-01-04, han dog av slag. Gift 1763-12-24 med Valborg Mickelsdotter från Nattavaara född 1739 död 1791.
Han fick bara två barn som överlevde till vuxen ålder. I hf. För 1776-1822 finns han hos Erik Henriksson i Ullatti, jag förmodar att det är där
han dör 69 år gammal.
Sigri Mickelsdotter, född 1738 (1748) död 1816, se ovan.
Margareta Mickelsdotter, född 1739, död 1784-01-18, se ovan.
Michael Mickelsson, född 1740, död 1818-05-18, gift 1761-12-27 med Brita Mickelsdotter Stålnacke född 1744-08-03 i Soutujärvi. Familjen
bodde i Kilvo fram till hans död och säkert även efter detta… Han blev 78 år gammal.
Karin Mickelsdotter, född 1742, död 1805-10-20, gift 1761-03-24 med Mats Matsson i Bandträsk född 1737 död 1792. Efter makens död
verkar hon bo tillsammans med sonen Johan Matsson i Bandträsk (Baumträsk), där dör hon också 1805 63 år gammal i ”vattusot”.
Margit Mickelsdotter, född 1743, troligen död i unga år.
Anna Mickelsdotter, född 1745, troligen död i unga år.
Olof Mickelsson, född 1746, troligen död i unga år.
Valborg Mickelsdotter, född 1748, troligen död i unga år.
Johan Mickelsson, född 1750-07-07, död 1827-06-11, gift 1772-12-26 med Valborg Henriksdotter född 1752 (1750) död 1817. Han bodde i
Kilvo hela sitt liv.
Jakob Mickelsson, född 1752, troligen död i unga år.

 

 

 

Mormors mf mf ff och mormors mm ff ff (dubbel anfader och anmoder):
Philip Erson Lautakoski, Född 1677-03-01 i Lautakoski, Pajala. Död 1734-01-14 i Lautakoski, Pajala, nybyggare och nämndeman. Gift 1703
med Anna Henriksdotter. Philip och Anna är anfäder till Mickel och Olof Ersson som finns i generation fem ovan.


Philip Erson gifte sig 1703 med min:

Mormors mf mf fm och mormors mm ff fm:
Anna Henriksdotter, Född omkring 1675 i Pajala. Död 1753-04-24 i Lautakoski.

Philip och Anna fick de för mig kända barnen:

Elias Philipsson, född 1704, död och begravd i Jukkasjärvi 1739-09-19. Han fick 1738 nybyggarrättigheter i Puimunen strax utanför
Jukkasjärvi kyrkoby enligt domboksnotis: "Jukkasjärvi 13-21 jan. 1738. Elias Philipsson blev i och med detta den förste verkliga nybyggaren
i Jukkasjärvi; tidigare hade bara prästens och klockarens familjer bott i kyrkobyn. Elias nybygge blev dock inte långvarigt, eftersom han avled
redan 1739 och lämnade efter sig en ung änka och en späd son, som antagligen åter sökte sig nedåt landet. Nybygget hann bara påbörjas
innan det övergavs.
Erik Philipsson, född 1712, död 1775-03-19, se ovan.
Henrik Philipsson, född 1718, död 1784-12-26, Gift med Maria Olsdotter Tyni född 1718. Han bor hela sitt liv i Lautakoski.
Maria Philipsdotter, född 1718, död 1790-06-18, gift 1739 med Olof Henriksson Koivuniemi född 1715 i Tärendö. Hon flyttar tydligen till
Tärendö när hon gifter sig, och där dör hon också 72 år gammal.
Malin Philipsdotter, född 1721, död 1792-02-06, gift 1740 med Lars Larsson Kemi född 1715. Familjen var bosatt i Junosuando masugnsby,
där dog hon också 71 år gammal och där är hon begravd.
Philip Philipsson, född 1723-03-25, död 1801-12-07, gift med Anna Gabrielsdotter Flygare född 1726. Nybyggare i Parakka. Han bosatte sig
på gården Parakkavaara nr 2 cirka 1760 efter att under några månader ha arbetet vid bruket i Masugnsbyn. Han var nämndeman och var
länge den ledande mannen i Jukkasjärvi lappmark. Hans bomärke är det vanligast förekommande i domböckerna från Jukkasjärvi tinglag
under 1700-talet.
Anna Philipsdotter, född 1724-
Jakob Philipsson Portimokoski, född 1728, död 1801, gift med Ella Johansdotter född 1730. Sågare vid Christineströms sågverk. Bosatt i
Portimokoski. Han dog 1801 i Tengeliö i Övertorneå.
Ella Philipsdotter, född cirka 1715, gift med Nils Henriksson Koivuniemi född 1712 i Tärendö, Bonde i Tärendö De bodde tillsammans med
farfadern.

 

 

 

Mormors mf mf mf:
Olof Olsson (Vuordno), född omkring 1679 troligen i Lainio, död 1749-02-15 i Killingi. Anlade nybygget Killingisuando 1725. Nybyggare från
1725 och med skattefrihet till år 1739 (Jordebok år 1736, RA). Han var först gift med N.N. eller troligtvis Regina Larsdotter Dagar före 1715.
Och hans andra gifte var med Lisbeth Johansdotter Spett från Svappavaara bruk år 1723. Enligt död- och begravningsbok, 1749: "Nýbýggaren
ifrån Killingeswando Olof Olofson dödde af Stýng och bröstwärk, d. 15 Feb. [= död], d. 22 Feb. [= begravd], [omk?] 70 år."
Källa: http://distans.org/anor/index.php

 

Olof Olofssons barn i första giftet:
Mickel i Lainio, född 1714 ( "Dito [= 30 oktober Christnades] Ol Olss, lainio [notte?] Mickel, Mod. Regina Lars dotter dagar, födt Mickel mess
dagen, fadrna Joh. Högberg m[..] Erik [..] Hústrún, S. Margeta Magnús dotter.") i Lainio, Jukkasjärvi sn. (Jukkasjärvi Födelse- och dopbok
C:1 1714-1716)
Källa: http://distans.org/anor/index.php

 

Mormors mf mf mm:
Elisabeth Johansdotter Spett, Född 1693 i Svappavaara. Död 1753-05-16 i Killingi, Gällivare. Enligt död- och begravningsbok, 1753: "Nybýggare
Änkan i Killingesuando, H. Lisbet Johansdr, 16 Mai [= död], [begravd = 27/12], 60 år".
Källa:http://distans.org/anor/index.php

Olof och Elisabeth fick de för mig kända barnen:

Susanna Olsdotter, född 1723, gift 1744 med Olof Jönsson Sagare.
Brita Olsdotter, född 1725-04-29, gift med nybyggaren Erik Filipsson Lautakoski i Killingi, se ovan.
Lucia Olsdotter, född 1727, gift med kyrkvärden Henrik Mickelsson Kyrö i Keppo.
Olof Olsson Storpare/Hollster, född 1729-03-20, gift med Ella Larsdotter från Killingi
Johan Olsson, född 1733-06-05, Utflyttad till Nederbyn, Gällivare socken.

 

Det är många forskare som haft huvudbry över just denna Olof Olofsson (Vuordno), nedan har jag valt att delge bland annat några av
de "diskussioner" som finns på anbytarforum, samt utdrag ur tingsprotokoll, som möjligen kan ge oss mer information om vem Olof Olofsson
Vuordno egentligen var.

Olof Olofsson Vuordnos anfader.

Med informationen ovan från anbytarforum fortsätter jag Olof Olofsson Vuordnos antavla nedan och anger då Klemet Olofsson Lainio som
Olofs far (se generation 8).

 

 

Dessa två anfäder nedan är mycket osäkra, och bör ses med distans tills dess att Anders Olofsson Lodvikas föräldrar på
nått sätt blir funna...

Mormors mm fm ff:
Olof Dynisson Tyni, Född 1682 i Lovikka, Pajala. Död 1741-10-14 i Lovikka, Pajala. Olof var i ungdomen soldat på roten Lillsturk, men övertog
så småningom fädernegården i Lovikka. Han var en respekterad bonde, som även ägnade sig åt handel; han ägde tillsammans med Heinonen
Abraham i Haapakylä en marknadsbod på kyrkplatsen i Jukkasjärvi. Han var bonde på antingen Tyni eller Esko gård i Lovikka.

Mormors mm fm fm:
Lucia Larsdotter, Född 1676 i Lovikka, Pajala. (Hon var änka och här fanns ingen Anders född omkring 1727 som son till paret)

Olof och Lucias för mig kända barn:

Esaias Olofsson Tyni Esko, född 1711, död 1802-12-26, gift 1730-04-07 med Anna Olofsdotter Fors född 1706 i Lovikka. Han övertog
Tyni gården efter sin fars död, och utsågs 1742 till byålderman i Junosuando. Han blev den förste i Junosuando (till vilken by Lovikka ännu hörde)
med denna titel. Efter honom fick Tynihemmanet dess folkliga namn Esko (av Esaias)
Maria Olofsdotter Tyni, född 1718-10-02, död 1790-04-12. Gift med Henrik Philipsson Lautakoski född 1708. Familjen bodde i Lautakoski.
Brita Olofsdotter, född 1722-03-05.
Ander Olofsson Lodvika, född 1727, död 1803-01-26 se ovan. Mycket osäkert om detta är föräldrarna till Anders Olofsson!

 

 

 

Mormors mm fm mf:
Henrik Henriksson Moskojärvi (Stockström,) Född 1700 i Keinosuando (Lautakoski) Död i Moskojärvi. Nybyggare och nämndeman
i Moskojärvi. Avgav 17 januari 1737 nämndemannaed och satt sedan i nämnden vid de flesta påföljande ting. År 1741 skaffade han ett nytt
lås till tingstugan i Jukkasjärvi samtidigt som han fick förtroende uppdraget att förvalta en av de tre nycklarna till tingskistan. Uppgifterna
kommer från Erik Johanssons bok om Birkarlen Olof Joensson och hans ättlingar. Henrik gifte sig 1723 och köpte Moskojärvi nybygge år 1727
av brodern Karl Henriksson för 150 daler kopparmynt vilket slutligen stadfästes i rätten 1731 och han kallade sig senare Henrik Moskojärvi.
Henrik och Susannas barn kom att bli Moskojärvibor. Hans egendomar utökades 1737 med skattelandet Kivivuoma, som han för 116 daler
kopparmynt köpte av samen Pål Andersson Maaherras söner. Någon gång vid 1700-talets mitt började Henrik Moskojärvi använda sig av
namnet Stockström.

 

 

 


Moskojärvi, klicka på bilden för större upplösning.

 

”Jöns Nilsson, som var lapp, fick 1685 rätt att bosätta sig vid Moskojärvi. Om det sedan blev någon bosättning vet vi ej. 1714 skattar
Karl Hindersson son till Hindrick Eriksson i Keinosunado, för nybygget. 1727 säljer han hemmanet till sin bror Hindrik Hindersson för 150
daler kopparmynt. Brödernas far kom från Lovikka. Nybygget övertogs 1751 av en Håkan Håkansson och tycks sedan ha gått i arv.
På 1860-talet finns tre byamän Olof, Johan och ännu en Håkan Håkansson”.
Källa: boken Gällivare tätort och landsbygd av Gösta Forsström och Bo Strand.

På Wikipedia kan man läsa:
”Moskojärvi betyder Återvändsjön.
Byn Moskojärvi som är över 300 år ligger i norra Sverige, närmare bestämt i Gällivare kommun ca: 4 mil norr om Gällivare utefter väg
E10 mot Kiruna Byn är tillsammans med närliggande Auvakko, Skaulo samt Poultikasvaara (Soutojärvi bygden) bland den äldsta bebyggelsen
i Gällivare kommun. Det första beslutet om fast boende inom Gällivare blivande socken, är från tinget i Jukkasjärvi den 30 januari 1658.
Där meddelades att lapparna Jöns Nilsson och Joen Eriksson "Wedh Måska Vuoma och Sauto Jerfwi" får bo på respektive platser, därest de
fullgöra sina skyldigheter mot kronan och Kungl.Majt 1714 skattar Karl Hindesson, son till Hindrick Eriksson i Keinosuando, för nybygget.
1727 säljer han hemmanet till sin bror Hindrik Hindersson för 150 daler kopparmynt”.


1723 gifte sig Henrik Henriksson med min:

Mormors mm fm mm:
Susanna Johansdotter Spett, Född 1696 i Svappavaara. Död i Moskojärvi. Jag antar att hon levde hemma i Svappavaara fram till dess
hon gifte sig 1723. Sedan flyttade hon väl till Moskojärvi och levde där med man och alla barn. Hon dog efter maken eftersom hon i hf.
För 1776-1802 benämns ”änka”, och då lever hon i Moskojärvi tillsammans med sonen Henrik.

Henrik och Susanna fick de för mig kända barnen:

Margareta Henriksdotter, född 1725, död 1797 se ovan.
Susanna Henriksdotter, född 1727, död 1727.
Maria Henriksdotter, född 1728, död 1801 eller 1804, gift 1753 med Henrik Abrahamsson Huru född 1725. Familjen levde i Parakkavaara
(Jukkasjärvi) på gård 6, och där dog Maria cirka 73 år gammal.
Mickel Henriksson Moskojärvi, född 1730-08-03, död 1785-03-12, gift med Gertrud Baltzarsdotter Servio född 1735 i Masugnsbyn.
Familjen bodde i Moskojärvi, i hf. För 1776-1822 finns i familjen 22 personer. Mickel dog av förkylning 55 år gammal.
Brita Henriksdotter, född 1733-02-04.
Henrik Henriksson Moskojärvi, d.ä, född 1736, död 1809 gift första gången 1761-04-08 med Christina Påhlsdotter född 1725 död 1785.
Gift andra gången 1789 med Margareta Marcusdotter född 1727 död 1808. Henrik var krononybyggare i Moskojärvi men i hf. För 1766-1822
verkar familjen ha flyttat till Soutujärvi. Jag förmodar att det är där han dör 1809.
Karin Henriksdotter, född 1737, död 1799-05-17, gift första gången 1759 med Carl Persson, med honom fick hon två barn. Gift andra gången
med Abraham Persson i Röytiö, där lever familjen i hf. För 1776-1822.
Susanna Henriksdotter, född 1740, död 1812-06-19 gift 1760-04-08 med Mickel Jönsson Ullati, gift andra gången 1763-12-18 med Lars
Karlsson Röytiö född 1742. I hf. För 1776-1822 bor familjen i Röytiö. Maken dör 1804 och själv dör hon 1812 troligen i Röytiö.

 

 

 

 

 

Mormors mm mm mm:
Assa Andersdotter Kulta, Född omkring 1690 i Kaitum, Jokkmokk. I hf. För 1758-67 lever hon tillsammans med dottern Ingri hos Anders
Larsson Lauri Pardne i Kaitum, konstigt nog finns inte dottern Ella född samma år med i detta hf. I hf 1758-67. lever hon hos Anund Thomasson
Niarga i Kaitum tillsammans med alla sina döttrar. I hf. för 1776-1822 verkar hon leva ensam med sin dotter Ella i Norrkaitum. Sedan kan jag
inte hitta henne fler gånger i hf. Jag vet inte heller om hon var gift, eller med vem hon var gift.

Barn:
Christina Knutsdotter, född 1730, död 1761, hon lever i Kaitum tillsammans med sin mor och sina systrar fram till sin död 1761.
Hon drunknade 31 år gammal.
Ingri Knutsdotter, född 1740, död 1812, se ovan.
Ella, född 1740, i hf. För 1766-1822 finns hon i Norrkaitum med sin mor Assa Andersdotter, sedan hittar jag inte henne igen…
Lotsa, född 1750, hon finns med i hf. 1758-67, sen försvinner hon.
Troligtvis är de två mellersta flickorna helsyskon och tvillingar, det skiljer ju 10 år mellan alla barnen så hon har nog troligen tre fäder till
sina flickor.
Dock benämns Ingri som Knutsdotter och så även Christina, så det måste ju varit en Knut som var far till dessa två flickor.

 

 

 

 

 

Generation 8

 

 

 

Mormors ff ff ff far:
Jöns Mickelsson, född i Ullatti, död, troligen i Ullatti. Nybyggare i Ullatti.

Jag antar att Jöns Mickelsson var gift med:

Mormors ff ff ff mor:
Ella Larsdotter Heiva, född omkring 1679 i Siggevaara byn i Torne lappmark. Av skogssamesläkten Heiva. Jag rekommenderar er varmt
att läsa följande berättelse om Ella Larsdotter Heiva skriven av Tommy Rapp på hans hemsida:
http://lappmarken.wordpress.com/2012/09/27/elin-larsdotter-heiva-lappmarkens-fargstarkaste-kvinna/

Jöns och Ella fick de för mig kända barnen:

Henrik Jönsson, född 1711 se ovan.
Marget Jönsdotter, född 1715, gift 1741 med Pehr Pehrsson Parakkavaara född 1712 i Parakkavaara.

 

 

 

Mormors ff ff fm far och mormors ff mf mf far:
Israel Mickelsson, född 1680 i Nattavaara, död 1741-04-06 i Nattavaara.
Israel var länsman. Israel och Karin är föräldrar till två av mina anfäder-mödrar ovan: Valborg Israelsdotter och Nils Israelsson.

Israel Mickelsson gifte sig med min:

 

Mormors ff ff fm mor och mormors ff mf mf mor:
Karin Nilsdotter, född möjligen i Juggijaur, död 1768.

 

Israel och Karin fick de för mig kända barnen:

Mickel Israelsson, född 1700, gift med Sigrid Mattsdotter.
Anna Israelsdotter, född 1703.
Valborg Israelsdotter, född 1704 gift med Henrik Jönsson i Ullatti född 1701, se ovan.
Karin Israelsdotter, född 1708, gift med Mickel Larsson i Ullatti född 1700.
Nils Israelsson, född 1710, gift med Ingrid Matsdotter född 1715, se ovan.
Margareta Israelsdotter, född 1712, gift med Nils Lundius i Vaikijaur född 1721. Nybyggare i Juggijaur.
Israel Israelsson, född 1715, död 1795, gift med Elisabet Jakobsdotter född 1718.

 

 

 

Mormors fm fm ff f:
Erik Jönsson Stålnacke, troligen född på våren 1642 i Dorkarby i Tolfta församling i Uppland, död 1723 i Svappavaara.
Han började i tidig ålder att arbeta vid Strömsbergs bruk i Tolfta. Omnämns första gången i sin fars arbetskontrakt med Svappavaara
kopparbruk 1658. Erik var gruvarbetare, kopparsmältare vid Svappavaara kopparhyttor samt gruvfogde vid Svappavaara koppargruvor.
Han omnämns 1717 som över 80 år gammal i bergmästaren Sadlinsskildrade relation, och sista gången i 1714 års mantalslängd.


I Svappavaar var Erik Jönsson Stålnacke anställd som vindkörare år 1658, gruvdräng 1658-65, smältdräng 1666-68, kopparsmältare
1669-1723, och år 1700 utnämndes han till bruksfogde i Svappavaara. År 1716 rapporterade Erik Stålnacke till inspektoren Lars Sandell,
att han 1714 funnit två nya kopparfyndigheter i Svappavaara, men ingen ville åta sig något arbete där. Det finns två uppgifter om hans
ålder: 1717, över 80 år (bergsmästaren Sadlin) och 1723, över 90 år (dödboken). Han ägde 29 renar, enligt domboken år 1697.

År 1700
betalade han en skuld på 1 daler och 16 öre kopparmynt till länsman Olof Mickelsson Törnqvists hustru Anna Jonsdotter. 1712 obducerade
Erik Stålnacke tillsammans med smältaren Lars Johansson och bokhållaren Björkman samen Knut Nilssons döda kropp. Samma år lät
samen Anund Persson i Siggevaara sina renar dels fördärva, dels förtära två lasshö, som tillhörde Erik Stålnacke, vidare hade samme
Anund Persson tagit en ren av Erik Stålnacke, vilken denne fått som underpant för Anund Perssons skulder. Anund Persson dömdes vid
tinget 1713 till 3 mark silvermynt i böter.

Gift år 1644 med:


Min fm mf fm ff farmor:
Kerstin Olofsdotter, född omkring 1644 i Roknäs i Piteå, död 1715 i Svappavaara. Flyttade med sin familj från Piteå till Svappavaara 1658.

Barn:
Jöns Eriksson Stålnacke, född cirka 1666 i Svappavaara, död omkring 1717 i Soutujärvi. Brukskarl i Svappavaara 1689-1699, sedan
krononybyggare i Soutujärvi 1698-10-28. Jöns fick köpa 3/4 av sin hustrus brors boställe i Soutujärvi för 160 dlr kmt. Hans svåger,
länsman Olof Mickelsson Törnkvist hade då rymt till Norge med sin frilla Sigrid Nilsdotter. Den sista tredjedelen köptes av finnen Josef
Larsson. Gift 1690 med Margareta Mickelsdotter, född cirka 1665 i Pajala, död efter 1724 i Soutujärvi.
Johan Eriksson Stålnacke, född 1671 i Svappavaara, död 1741 i Svappavaara. Brukskarl i Svappavaara 1697-1741. Gruvdräng vid Sjangelis
gruva i Jukkasjärvi, smältare vid Vuolusjoki kopparhytta Jukkasjärvi. Gift omkring 1698 med Margareta Baltzardotter Thun född omkring
1670 i Kengis bruk, död 1744 i Svappavaara.
Kerstin Eriksdotter Stålnacke, född 1675 i Svappavaara, död mellan 17581761 i Kengis Pajala. Gift år 1700 med Olof Baltzarsson Thun född
1675 i Kengis, död 1736-10-29 i Kengis.
Erik Eriksson Stålnacke,född 1680 i Svappavaara, död 1744 i Svappavaara. Brukskarl i Svappavaara, gruvdräng vid Sjangelis gruva , smältare
vid Vuolusjoki kopparhytta. Gift 1701 med Sophia Baltzardotter Thun född 1671 i Kengis, död 1738 i Svappavaara.
Jöran Eriksson Stålnacke, född 1682 i Svappavaara, död 1736 i Svappavaara. Brukskarl i Svappavaara, gruvdräng vid Sjangelis gruva i
Jukkasjärvi, smältare vid Vuolusjoki kopparhytta i Jukkasjärvi. 1736, gift 1708 med Maria Johansdotter Spett född 1685 i Svappavaara. Se ovan.
Anders Eriksson Stålnacke, född 1685 i Svappavaara, död 1745 i Svappavaara. Kopparsmältare i Svappavaara, smältare vid Vuolusjoki
kopparhytta i Jukkasjärvi. Gift 1711 med Margareta Hendriksdotter Core född 1683 i Torneå, död 1731 i Svappavaara.
Margareta Eriksdotter Stålnacke, född omkring 1687 i Svappavaara. "Hemmadotter i Svappavaara bruk åre 1702-1705. Kökspiga i
prästgården, Jukkasjärvi församling (1713, 1715). Piga i Torneå stad. Gift sannolikt åren 1716-1719.
Källa: Släkten Stålnacke 1658-1980 av Christer Rosenbahr, sid. 121.
Annika (Anna) Eriksdotter Stålnacke, född 1689 i Svappavaara, död 1731 i Pietilä i Limingo i Finland. "Bodde hemma
hos pappan vid Svappavaara bruk till 1713. Nämnd som dopvittne i Jukkasjärvi dombok 1720-12-00. Inflyttade som
änka 1722 till Övertorneå.
Källa: Släkten Stålnacke 1658-1980 av Christer Rosenbahr, sid. 543.

 

 

 

Mormors fm fm mf far:
Olof Klementsson Lainio, husbonde i Lainio, nämndeman och same. Husbonde på halva nybygget Lainio i Jukkasjärvi socken. Omnämns
i mantalslängderna från och med 1698 då han skattade 4 rd. För sitt nybygge. Han var nämndeman i Jukkasjärvi 1704- fram till sin död
och omnämns även där som ”lapp”. Möjligen är denna Olof Klemetsson far till Olof Olofsson Vuordno i Killinge, se ovan, samt även far till
Hans Olofsson Lainio, se ovan.



Utdrag/tingsprotokoll:
1683 besvärade sig Erik Mickelsson Rahtu i Kuivakangas, bror till Olofs svåger Per Mickelsson Rahtu, över att Olof under 15 år inte hade
betalt sin halva av skatten för den del av fisketräsket Temmingijärvi som de ägde gemensamt. Tinget beslöt att Olof skulle ge Erik 15 marker
gäddor för vart och ett av de 15 åren han inte betalt sin skatt. Detta var en ”tvist” som tydligen gått i arv till Olof Klemetsson efter sin far.
1689-90 tvistade Olof med Anders Andersson Karvonen i Anttis om ”OlåsJerfwi” samt skogen och marken däromkring, vilka hade tillhört
Anders Andersson Karvonen, men länge legat öde, och brukats en tid av Olof. Ett antal väl betrodda samer skulle utreda saken till nästa ting.
Där beslöt man att Olof skulle få bruka sin del av fisketräsket och Anders Karvonen sin del av träsket samt skogen därtill. 1692 dömdes Olof
vid tinget att betala ersättning till Markus Erikssons arvingar i Hietaniemi, eftersom han fiskat i sjöarna ”Teminijärvi, Madejärvi och Rovajärvi”,
vilka tillhört Markus Eriksson. 1717 besvärade sid dottern Ella över att arvet efter fadern ännu inte var skiftat, samt att brodern Olof inte hade
återlämnat en ren som han lånat av henne år 1714. Tinget beslutade att boet genast skulle skiftas och att Olof skulle ge tillbaks den ren han
lånat av henne.

Olof Klementsson fick troligen (enligt andra forskare) följande barn:


Ella (Elin) Olofsdotter, född 1676, gift med Lars Larsson Kemi, brukskarl i Masugnsbyn.
Vid tinget i Jukkasjärvi 1734 kärade Elin Olsdotter till sin renvakterska Kerstin Anundsdotter Hotti, sedan denna, enligt Elin hade satt sitt
renmärke på en tvåårig ren, som tillhörde Elin. Rätten dömde till Elins förmån. Två år senare, vid tinget i Jukkasjärvi 1736, anklagade Elin
genom en skriftlig redogörelse unge Lars Larsson Kissa, make till hennes renvakterska Kerstin Anundsdotter Hotti, för att hösten 1733 ha låtit
"Fyra stycken Renar af de honom i händer lemnade förfara". Rätten dömde Lars att betala Elin 16 daler kopparmynt för två härkar. Dessutom
fick han betala 3 daler kopparmynt för Elins resekostnader och stämningspengar.
Vid tinget i Jukkasjärvi 1740 kärade brukskarlen Mickel Baltzarssons hustru Susanna Johansdotter från Masugnsbyn till Elin, som nu var änka,
eftersom Elin med "ett skiäl Råg" hade lockar till sin tjänst Susannas piga Margeta Olsdotter. Susanna och Elin hade dock gjort upp om saken
utanförrätten, och Elin skulle dels betala de stämningspengar Susanna lagt ut, och dels ge henne 4 daler 16 öre kopparmynt i skadestånd.
Susanna och Elin bekräftade denna överenskommelse med handslag.
Källa: http://johannaocherik.se/erik/p49785462.html
Henrik Olofsson, född 1696, död 1770, bosatt delvis i Norge.
Olof Olofsson, egen notering: kan om möjligt vara samma person som Olof Olofsson Vuordno ovan, vilket disskuterats på anbytarforum se ovan.
Simon Olofsson, död 1726, bosatt i Alta Norge.
Hans Olofsson, död 1759.

 

 

 

Mormors fm fm fm far och mormors mf mf mm far och mormors mm fm mm far (tredubbel anfader och anmoder):
Johan Joensson Spett, Född i Svappavaara. Död 1738 i Jukkasjärvi, han var gruvsmed.
Jag är lite osäker om det stämmer att Johan Johansson Spett och Susanna Hansdotter Bergman är föräldrar till barnen nedan. Vissa forskare
anser att det istället är Johan Joensson Spett och Susanna Baltzardotter Thun som ska vara nedanstående barns föräldrar. Därav reserverar
jag mig för dessa uppgifter jag nu lämnar ut här angående föräldrarna till tre av mina anmödrar: Maria Johansdotter Spett, Elisabeth
Johansdotter Spett och Susanna Johansdotter Spett, se ovan.

Gift 1684 med min:

Mormors fm fm fm mor och mormors mf mf mm mor och mormors mm fm mm mor:
Susanna Hansdotter Bergman, Född 1656 i Kengis. Död 1738 i Svappavaara.

Om det stämmer att Johan Joensson Spett och Susanna Hansdotter Bergman är föräldrar till mina anmödrar, så fick de dessa av mig
kända barn:

Maria Johansdotter, född 1685, död 1766, se ovan.
Anders Johansson, född 1687, död 1764, gift med Agneta Thomasdotter Mangi född 1689. Han var först brukskarl i Kengis, men gifte sig med
en samekvinna och blev "lapp". De verkar ha haft sitt skatteland vid Siikakielinen ( i Siggevaara?). Brukskarl i Kengis, skogssame i Siggevaara
sameby på 1710-talet, brukskarl i Masugnsbyn från 1730-talet.
Elisabeth Johansdotter, född 1693, död 1753-05-16, gift med Olof Olofsson Vuordno i Killingi, se ovan.
Susanna Johansdotter, född 1696, död i Moskojärvi, gift med Henrik Henriksson Stockström Moskojärvi, se ovan.
Johan Johansson, född 1701, död 1736, kopparsmed i Svappavaara, gift med Sigrid Jönsdotter Stålnacke född 1690 i Svappavaara.

 

 

 

Mormors mf fm ff far och mormors mf mm ff far:
Anders Erson Stålnacke, född 1685 i Svappavaara, död 1745 i Svappavaara. Kopparsmältare vid Svappavaaras bruk 1718-1745.
Smältare vid Vuolusjoki kopparhytta i Jukkasjärvi 1703-. Sexman vid Svappavaara bergsting 1741-.
En same vid namn Anders Nilsson i Siggevaara stod 1709 inför rätta för att från Per Persson i Tingevaara ha bortfört en Anders Stålnacke
tillhörig ren. Stålnacke hade köpt renen av Jöns Amundsson i Tingevaara, men Anders Nilsson hävdade att han blivit lovad denna ren.
Eftersom Anders Stålnacke i laga ordning köpt renen av Jöns Amundsson dömdes Anders Nilsson till 6 mark silvermynt för sin stöld.
En annan ren affär togs upp vid tinget 1713, sedan samen Olof Jacobsson i Siggevaara sålt en ren till Anders Stålnacke, och sedan stulit
tillbaka den jämte en liten renoxe. Thomas Nilsson Mangi i Vaikko ställde sig i borgen för Olof Jacobsson, sedan Stålnacke anmodat
länsmannen att arrestera Olof Jacobsson. Det visade sig dock att Olof Jacobsson försvunnit, och därför ålade nämnden Thomas Mangi att
antingen återfinna Olof Jacobsson eller ersätta Stålnacke för de stulna renarna.
En annan gång levererade Anders Stålnacke, som tydligen ägnade sig en hel del åt renskötsel vid sidan om sitt egentliga yrke som
kopparsmältare, en oduglig körren till bonden Johan Josefsson Purainen i Hälsingby, varför Stålnacke 1718 fick ersätta honom med 10 daler
och 16 öre kopparmynt. 1721 fick Anders Stålnacke en örfil av Erik Christiansson Elingius sedan han krävt att Elingius skulle återlämna en
silversked som tillhörde Stålnackes styvdotter Sofia Christiansdotter Elingia. Erik Elingius dömdes till 3 mark silvermynt för sin örfil, samt för
"twetalan och oljud" till 3 mark silvermynt.
Källa: Släkten Stålnacke 1658-1980 av Christer Rosenbahr.

Gift år 1711 med:

 

Mormors mf fm ff mor och mormors mf mm ff mor:
Margareta Henriksdotter Core, född 1683 i Torneå, död 1731 i Svappavaara.
Gift första gången med Christian Elingius, borgare i Torneå stad. De fick ett ”känt” barn tillsammans: dottern Sofia Kristiansdotter Elingius.
Christian Elingius blev mördad av lappen Olof Andersson Himma år 1759.

Barn:
Henrik Andersson Stålnacke ,född omkring 1715 i Svappavaara, död 1782 i Svappavaara. Smältarmästare vid Svappavaara bruk 1747,
brukskarl vid Svappavaara bruk. Gift 1783-03-20 med Ella Henrikdsdotter från Tärendö,se ovan.
Anders Andersson Stålnacke,
född 1720-07-15 i Svappavaara. Troligen utflyttad till Norge eller till släktingar i Torneå.
Erik Andersson Stålnacke, född 1723-06-24. Troligen utflyttad till Norge eller till släktingar i Torneå.
Karin Andersdotter Stålnacke, född omkring 1725, död 1758 i Junosuando. Gift 1746-04-06 med Johan GabrielssonFlygare från Junosuando
född 1713 i Masugnsbyn, död 1781-12-15 i Junosuando. Familjen var bosatt i Junosuando
masugnsby.

 

 

 

 

Mormors mf mf ff far och mormors mm ff ff far:
Erik Nilsson Lodvijka, Född 1633 i Lovikka, död 1698 i Lautakoski. Följande sägen (som finns i flera mycket likartade varianter) berättas
om hur det gick till, när Erik flyttade till Latuakoski: "Första nybyggaren kom till Lautakoski 1673. Hans namn var Erik Nilsson, bördig från
byn Lovikka vid Torneälven. Erik Nilsson stannade intill forsen på en plats som kallas för Isoaukea där han skulle bosätta sig. Erik började
med att uppföra grunden till sitt tänkta hus. Då Erik en dag skulle vila sig, slumrade han till och fick en uppenbarelse i drömmen om att inte
bygga vid forsen för då skulle forsen ta hans barn. I stället skulle Erik Nilsson följa älven en kilometer uppströms och bosätta sig där...
Han upplevde drömmen så starkt och följde den vilket gjorde att byn Lautakoski ligger där den ligger nu."

 


Lautakoski, klicka på bilden för större upplösning.

 

Det verkar inte finnas någon forskare som hittat modern/ frun till Erik Nilsson, men han fick de för mig kända barnen:

Henrik Ersson, född cirka 1659 i Lautakoski, död 1724-10-17 i Keinusuando. Begravd på Jukkasjärvi kyrkogård. Gift med Margareta
Mickelsdotter född 1650 eller 1659. År 1694/1695 får Keinosuando en nya bosättare, Henrik med hustru och sonen Karl född 1693. De övertog
nybygget som Pehr Pehrsson Heinonen lämnat öde efter bara två år. Han blev nämndeman 1711. År 1724, samma år som han dog, tvistade
han med Nils Johansson Keisari i Vettasjärvi och dennes son Johan Nilsson Keisari om fiskerätten i Vettasjärvi. Henrik Eriksson hävdade att
Vettasjärvi var en allmänning. Han verkar också ha gjort skada på Nils Keisaris fiskeverktyg. Jöns Mickelsson Sagare i Piilijärvi och invånarna
i Parakka intygade att Vettasjärvi, och markerna där omkring, tillhörde släkten Keisari, varför rätten beslutade, att Henrik Eriksson enbart
fick fiska i den del av Vettasjärvi där hans hustru innehade fiskerätten.
Jakob Ersson, Gift med Anna Mickelsdotter Lasu född i Junosuando. Nybyggare i Lautakoski 1712-1742. Han utnämndes 1742 till lanthushållare
i Junosuando, och på 1740-talet var han postförare mellan Junosuando och Parakka. Jakob hade antagligen också andra kopplingar till Parakka,
eftersom han och Salomon Grape i Kainuunkylä upprättade en bouppteckning efter Henrik Mickelsson Mikkonheikki i Parakka. Denna
bouppteckning infördes i 1740 år dombok för Jukkasjärvi, men upprättades antagligen kort efter Henriks död omkring 1717?
Philip Ersson, född 1677-03-01 i Lautakoski, död 1734-01-14 i Lautakoski, se ovan.
Erik Ersson
Mickel Eriksson Holm, Död 1731, soldat i Lautakoski.

 

Nedanstående anfader och anmoder är mycket osäkra, vilket jag beskriver i föregående generation ovan.

Mormors mf fm ff far:
Dynits Olofsson Tyni, född i Lovikka Pajala, död 1713 i Lovikka. Han var husbonde på Tyni gård i Lovikka enl. mtl. 1690-1713.
Från honom utgår släktgrenen Tyni.

Gift med min:

Mormors mm fm ff mor:
Brita Ivarsdotter Narkaus, född i Narken i Överkalix, död i Lovikka Pajala.

Dynits Olofsson Tyni och Brita Ivarsdotter Narkaus fick de för mig kända barnen:

Olof Dynisson Tyni, född 1682 i Lovikka, död 1741-10-14 i Lovikka, se ovan.
Mickel Dynisson Ajo, född 1693, död 1781-05-02. Han var bosatt i Helsingbyn år 1736-1778. Gift med Brita Olofsdotter Ajo, född 1707.
Mickel flyttade tillbaka till släktens stamort Helsinbyn sedan han gifte sig och övertog sin svärfars gård, Ajo-gården, efter svärfaderns
död. Ingen av hans barn efterträdde honom på gården. Det blev istället svärsonen Anders Henriksson Tyni, vilken tillhörde släkten
Tyni i Kainuunkylä - Helsingbyn.
Valborg Dynisdotter Tyni, född 1699, död 1746. Hon gifte sig med Johan Andersson Pellikka i Pajala.
Maria Dynisdotter Tyni, född 1700, död 1781. Gift som andra hustru till Jakob Salomonsson Grape i Koivukylä i Hietaniemi, född 1699.
Familjen var bosatta i Koivukylä.
Ella Dynisdotter Tyni, född 1700.
Brita Dynisdotter Tyni, död 1740-02-13. Gift med Mats Nilsson Harju, född 1669, husbonde på Harju eller Niva gård i Pajala.

 

 

 

 

Mormors mm fm mf far:
Henrik Ersson Lodvijk, Född 1659 i Lovikka, Pajala. Död 1724 i Keinosuando. Nybyggare i Keinosuando 1692, nämndeman i Jukkasjärvi
tingslag 1702-20. Han övertog 1694 eller 1695 Per Persson Heinonens öde nybygge i Keinosuando, och blev nämndeman 1711. Han omtalas
ofta i domböcker och andra handlingar från 1700-talets första fjärdedel, och han verkar ha varit ansedd i församlingen. År 1724, samma år
som han dog, tvistade han med Nils Johansson Keisari i Vettasjärvi och dennes son om fiskerätten i Vettasjärvi. Henrik Eriksson Lodvik
hävdade att Vettasjärvi var en allmänning, och att han därför kunde fiska där efter eget tycke. Han syns också ha gjort skada på Nils Keisaris
fiskeverktyg. Jöns Mickelsson Sagare i Piilijärvi och invånarna i Parakka intygade att Vettasjärvi, och markerna däromkring tillhörde släkten
Keisari, varför rätten beslutade att Henrik Eriksson Lodvik enbart skulle få fiska i den del av Vettasjärvi där hans hustru innehade fiskerätten.
Källa: Erik Kuoksu.

Far: Erik Nilsson Lodvika

 

Mormors mm fm mf m
Margareta Mickelsdotter, Född 1650. Död 1740. Hennes ursprung är osäkert, men hon ska han någon anknytning till Parakka, det framkommer
i ett protokoll. Parakkaborna hade tydligen fiskerätt i "Wettasjerfi tresk".


Henrik Ersson och Margareta Mickelsdotter fick de för mig kända barnen:

Karl Henriksson, född 1693, död före 1758. Gift före 1714 med Kerstin Mickelsdotter Ullati. Karl och Cherstin flyttar från Keinosuando och
skaffar sig ett hemman i Moskojärvi vilket de 1727 säljer till Karls bror Henrik Henriksson för 150 daler kopparmynt. Vart Karl och Cherstin tar
vägen, vet man inte. I Jukksjärvi f.s. hfl fram till 1743 över Keinosuando, så finns de inte där. I hfl 1758 finns familjen åter i Keinosuando.
Hustrun Cherstin och sonen finns med, men Karl är död, varefter Keinosuando nybygge övertogs av Hans brorsdotter Malin Markusdotter och
hennes make Pehr Pehrsson Heinonen. År 1713 blev Karl och fadern indragna i en mordhärva i släkten Ullatti. Till en början förefaller det, som
om Karl har mördat sin svåger Mickel Mickelsson Ullatti.
Efter en komplicerad rättsprocess blir han dock frikänd, då alla bevis verkar peka på den mördades bror Jöns Mickelsson Ullatti.
År 1727 anklagas Karl för att under natten (efter Lars Pehrsson Servios bröllop i Tornefors, något efter påsk 1725) ha idkat lönskaläge med
Karin Johansdotter Suup, piga hos Mårten Mårtensson Lainio i Vittangi, och därmed ha avlat en dotter, som sedan gavs namnet Karin.
En mängd personer sov natten efter bröllopet över på golvet i Lars Servios stuga; däribland Olof Larsson Kuoksuando, Filip Eriksson Lautakoski,
Olof Olofsson Snällfot , Hans Olofsson Lodvika, och Mårten Mårtensson Lainio. De som sov närmast Karin var Olof Larsson Kuoksuando, och
Karl Henriksson. Karin hävdade att Karl var far till barnet. Mycket talade för att han verkligen var det, men han svor ed på sin oskuld.
När Karl svor denna ed ändrade sig Karin Suup. Nu hävdade hon att Mårten Mårtensson Lainos styvson Olof Olofsson Lainio var far till barnet.
Källa: Erik Johansson Kuoksu.
Mickel Henriksson Kyrö, född 1692, död omkring1767. Han köper 1739 lappskattelandet Keppovuoma (Avvakko) av lappen Pehr Jönsson för
73 daler kopparmynt och blir därmed Keppovuomas förste nybyggare.
Henrik Henriksson, född 1700, se ovan.
Brita Henriksdotter, född 1702, död 1792-11-30, gift 1732 med Henrik Henriksson Kyrö född cirka 1708, gift andra gången 1740 med Johan
Johansson Stålnacke född 1712 i Svappavaara.
Markus Henriksson, född 1705, död 1740-10-10, Han övertog Keinosuando vid faderns död 1724 trots att han var yngst Anders Hackzell
skriver 1738 följande om Keinosuando nybygge: "har i utsäde 1 1/4 t: Lerjord och kan föda 9 kor af Myrängar och Starrhö." Han var en väl
ansedd man som omnämns som fadder och förmyndare för faderlösa barn. Gift 1728 med Brita Larsdotter Ulath född omkring 1700 i Ullatti.

 

 

 

 


Generation 9

 

 

 

 

Mormors ff ff ff ff:
Mickel Grelsson, född cirka 1621 möjligen i Tärendö, död omkring 1713 i Ullatti. Han var bonde och nämndeman i Ullatti. Enligt Jukkasjärvi
dödsbok 1721 ”Michel Ullatti öfwer 100de åhr gammal.”


Far: Grels Thomasson (vilken är en mycket osäker anfader byggd endast på gissningar och hörsägner).
Efter att jag läst alla historier om Uhlat folket som Tommy Rapp skrivit om på sin hemsida http://lappmarken.wordpress.com/ kan jag bara
konstatera att dessa anfäder verkligen ”levt rövare” och nog varit kända vida omkring för sitt sätt att behandla andra människor för sin egen
vinnings skull. Trots att Mickel Grelsson var nämndeman och säkerligen ”aktad” i samhället, hade han nog fullt sjå med att ”sopa rent vid sin
egen bro” samtidigt som han skulle idka rättvisa inför lagen i olika ärenden han fick döma i sitt ämbetes vägnar.
Jag rekommenderar varmt att ni läser de länkar jag angett från Tommy Rapps hemsida, där finns även annat intressant att läsa, mycket bra
gjort Tommy Rapp!

 

Mormors ff ff ff fm:
Karin Larsdotter, född? Död omkring 1716.


På följande hemsida kan man läsa intressant fakta om ”Släkten Ullatti:
http://lappmarken.wordpress.com/2012/09/19/nybyggarslakten-uhlat-fran-ullatti/

Har här lånat och återger några citat från denna hemsida:
” I det begärda arvsskiftet efter Mikkel Grelsson Uhlats avlidna hustru, Karin Larsdotter skulle all befintlig egendom delas mellan de fem
syskonen; Sönerna: Lars Mikkelsson, Per Mikkelsson Reution och Jöns Mikkelsson. Döttrarna: Karin, Per Olssons hustru i Nattavaara, och
Kirstin, Karl Henrikssons hustru. Förutom pengar så fick barnen dela på renhudar, handskar, två silverbägare och skedar, sex oxrenar, tre
renvajor och en renkalv. I boet fanns också nio kor varav sex stycken tillföll den gamle Mikkel Grelsson Uhlat. Arvingarna menade dock att de
medel som uppvisades inte var allt som fanns i boet, utan menade att den gamle fortfarande skulle ha över 900 daler kopparmynt undangömda.
Som svar på det anklagade han sin son Lars för att ha stulit nio stycken hela kopparplåtar av honom, ifrån vilket Lars friade sig själv genom ed .
Man undrar ju lite idag om det inte var gamle gubben Uhlats undangömda mynt som några barn hittade i en bergsskreva i Ullatti i början av
1900-talet? Vidare delades gården i Ullatti i tre delar varav Lars Mikkelsson tog en, Jöns Mikkelsson en annan och den gamle behöll den sista
delen. Tillsammans skulle de så dela på den årliga skatten på 18 daler kopparmynt”.

Mickel och Karin fick de för mig kända barnen:


Lars Mickelsson, född omkring 1665 i Ullatti, död 1735 i Ullatti, nybyggare i Mukkavuoma (Moskojärvi). Efter moderns död 1716 flyttade han
tillbaks till Ullatti. Gift 1689 med Brita Jochimsdotter född omkring 1665 i Överkalix. Han anklagades 1711 för att ha dräpt en granne med en
gärdsgårdsstör. Han friades genom ed, men var senare inblandad i många olika rättsfall.
Läs om historien som Tommy Rapp skrivit utifrån domböcker han studerat:
http://lappmarken.wordpress.com/2012/09/20/var-lars-mikkelsson-uhlat-en-mordare/


Jöns Mickelsson, född omkring 1680, Se ovan.
Mickel Mickelsson Uhlat, född omkring 1683, död på hösten 1713, blev skjuten under en björnjakt, mycket intressant fakta från domböckerna
har Tommy Rapp skrivit om på sin hemsida: http://lappmarken.wordpress.com/2012/09/19/jag-ska-en-gang-till-fullo-betala-uhlats-folket/
Per Mickelsson Reution, -1716, han övertar ett lappaskatteland av samen Reution (nuvarande Skröven-Röytiö). Innan han gifte sig med Karin
Mickelsdotter fick han ett oäkta barn med sameflickan Ingrid Persdotter vilken tjänat piga hos kyrkoherden Elingius i Jukkasjärvi samtidigt
som Per var dräng på samma ställe. Han blev dömd till böter om 40 mark silvermynt för ”mökränkning” samt att årligen betala underhåll till
Ingrid Persdotter.
Se mitt dokument ovan "kuriosa om Christian Elingius".
Karin Mickelsdotter, gift med Per Olsson i Nattavaara.
Kerstin (Kristina) Mickelsdotter, gift före 1714 med Karl Henriksson född 1693 i Lautakoski, han blev sedan misstänkt för att ha mördat Kerstins
bror Mikkel (se berättelsen ovan, var Lars Mikkelsson Uhlat en mördare).

 

 

 

Mormors ff ff fm ff och mormors ff mf mf ff:
Mickel Simonsson Ryss, född 1640 i Ryssland Onega i Fjärrkarelen, begravd i februari 1706 66 år gammal, gift med Anna Nilsdotter begravd
1730-11-26 70 år gammal. Mickel Simonsson Ryss var förste nybyggaren i Nattavaara. Enligt arbetet "Samisk bosättning i Gällivare
1550 - 1750" skattade han 7 daler silvermynt efter skatteomläggningen 1695. I samband med ovan nämnda skatteomläggning kom
nybyggarna att erlägga betydligt högre skatt än samerna. Mickel Ryss förekommer också i dom rörande tvist om fiskerättighet. Till exempel
så tilldömdes Mickel Ryss år 1692 fiskerätten för sjön Akiejaur, då han till skillnad mot samen Påhl Paggesson skattade för sjön. Vid ingången
av 1700-talet delar Mickel Ryss skatten med sonen Nils. 1706 får denne skatta hela tio daler silvermynt eftersom det uppges att han suttit på
sitt hemman utan att betala skatt och således eftertaxeras han. Det förefaller besynnerligt eftersom Nils förekommit i skattelängderna
1701 - 1706. En möjlig förklaring skulle kunna vara att det fanns två söner med samma förnamn. Däremot finns ingen med namnet Nils
Mickelsson i längderna efter 1706. Samma år, 1706, skattar Mickel Ryss änka tillsammans med sonen Israel, vilken 20 år senare uppges ha
namnet Rejell. Denes bror Mickel Mickelsson skattar 1708 - 1715, då han avlider. Israel Mickelsson skattar hela perioden fram till 1742, under
några år på slutet bistådd av sonen Ivar Israelsson. Michael och Anna-Stina blev Nattavaara första nybyggare omkring 1675 och därmed
grundare till byn Nattavaaraby.

Ett mål om arvsfördelning efter Mickel Mickelsson i Nattavaara togs upp av tinget i Jokkmokk 1713 (§16)
Här får man veta att Mickel hade helsyskonen Israel, Jöns (avliden, efterlämnar sin dotter Valborg), Brita (g.m. Olof Thomasson) och Valborg
(g.m. Nils Nilsson) och halvbröderna Grels och Stefan. Man får dra slutsatsen att Anna Nilsdotter var Mickel Ryss' andra fru.

Källor:
http://sunebring.com/slaktforsk/000/0010/770.htm
http://aforum.genealogi.se/discus/messages/44/96453.html

 

Mickel Simonsson Ryss fick de för mig kända barnen:


Nils Mickelsson
Israel Mickelsson, född 1680, död 1741-04-06, gift med Karin Nilsdotter i Juggijaur, död 1768. Israel var länsman, se ovan.
Anna Mickelsdotter, död 1706, gift med Jakob Grelsson född 1676 i Finland, död 1766 i Storlule.
Jöns Mickelsson, begravd 1711-04-21, gift med Anna Nilsdotter död 1758-10-20, 80 år gammal
Brita Mickelsdotter, född 1669 död 1730.
Stefan Mickelsson, gift första gången 1714-01-15 med Ingrid Amundsdotter gift andra gången 1726 med Sigrid Pålsdotter.
Valborg Mickelsdotter, född 1689, begravd i april 1713, 24 år gammal, gift 1711 med Nils Nilsson arbetare vid Kengis bruk.
Mickel Mickelsson, begravd 1713-04-27.
Grels Mickelsson, död 1717 24 år gammal, gift 1717 med Brita Nilsdotter, död 1730, 61 år gammal. Troligen omgift med Olof Thomasson
död 1739, enl. uppg. Bosatta i Kilvo.

 

 

 

 

Mormors fm fm ff ff :
Jöns Olofsson Stålnacke, född omkring 1613 troligen i ett torp i byn Årsta i Tierps församling. Död troligen någon gång på 1600-talet i
Svappavaara kopparbruk. Sannolik: mjölnardräng i Dorkarbys kronokvarn i Tolfta 1626-1642; sågdräng i Dorkarby sågkvarn 1626-1642;
dagsverkare vid Västlands bruk-1642; brukstorpare i byn Dorkarby 1642-1658; kolkörare mellan Falu kopparberg och Västlands bruk vintern
1642-43; byggmästare vid Västlands bruk 1642-43; byggmästare vid Strömsbergs bruk 1643; hjulmakare på Västlands och Strömsbergs bruk
1644-1658; gruvdräng i södergruvan vid gruvberget Jukkasjärvi 1658-1660; gruvfogde i södergruvan Svappavaara 1660-1675; kopparåder
upptäckare i gruvberget ”Jöns Ols grop” 1674-1785.


Gift 1641 i Tolfta församling med:


Min fm.mf.fm.ff.ff.mor:
Anna (?) Abrahamsdotter, född omkring 1617 möjligen på gården Bro under Österby bruk i Films församling. Död troligen på 1680-talet i
Svappavaara.

Barn:
Erik Jönsson Stålnacke, född troligen på våren 1642 i kronotorpet i byn Dorkarby i Tolfta församling, död 1723 i
Svappavaara. Gift 1664 med Kerstin Olofsdotter, född troligen år 1644 i Roknäs Piteå, död omkring 1717 i Svappavaara.

Abraham Jönsson (Stålnacke), född omkring 1645 i Dorkarby, död omkring 1661-62 i Svappavaara. Möjligen omkommen
i en olycka vid gruvan.


Min Källa: Boken "Släkten Stålnacke 1658-1980" av Christer Rosenbahr.

 

 

 

 

Mormors fm fm ff mf:
Olof Nilsson (Stubbe), född 1609 i Roknäs Piteå, födelseåret ej verifierat. Malmförare i Piteå silverbruk år 1637; bonde i Roknäs Piteå
landsförsamling 1639-1657; bruksknekt och gruvdräng vid Svappavaara bruk 1657-1669.


Barn:
Olof Olofsson. Född i Roknäs Piteå landsförsamling, död 1678 i Svappavaara.
Jöran Olofsson. Född i Roknäs, död 1673; bruksknekt vid Svappavaara bruk
Kerstin Olofsdotter. Född omkring 1640 i Piteå landsförs Död mellan 1706 och 1715 i Svappavaara, Jukkasjärvi, gift med Erik Jönsson Stålnacke,
se ovan.

Min Källa: Boken "Släkten Stålnacke 1658-1980" av Christer Rosenbahr.

 

 

 

 

 

Mormors fm fm mf ff:
Klemet Olofsson Lainio, omnämnd mellan 1637 och 1647 i Koivukylä i Hietaniemi, omnämnd mellan 1653-1656 i Lainio under Junosuando by.
Han levde ännu 1680 då han trätte med Henrik Nilsson Nikka i Suonttavaara i Enontekis om rätten till fisketräsket Temmingijärvi i Siggevaara.
Nikka hade köpt 2/3 av träsket av Klemets bror Johan Olofsson i Koivukylä. Klemet ansåg dock att han var den som hade störst rätt till träsket,
något som också rätten slog fast. Han inlöste sedermera Henrik Nilsson Nikkas del av Temmingijärvi för 28 daler kopparmynt. Samma år 1679
tvistade Klemet även med Mickel Eriksson Rahtu i Kuivakangas, denna tvist övertogs sedan av sonen Olof Klemetsson, se ovan.

Klemet Olofssons kända barn:

Klemet Klemetsson Kangoinen, född 1657, död 1740, husbonde på Kangoinen gård i Kangos. Gift med Brita Josefsdotter född 1662.
Mårten Klemetsson, död 1733, husbonde på halva nybygget Lainio.
Olof Klemetsson, död 1716, se ovan.
Brita Klemetsdotter, död 1724.
Karin Klemetsdotter, gift med Per Mickelsson Rahtu.

Min källa: Erik Kouksu.

 

 


Lainio, klicka på bilden för högre upplösning.

 

 

Mormors fm fm fm ff och mormors mf mf mm ff och mormors mm fm mm ff:
Joen (Johan) Spett, han var hammarsmed och gruvdräng troligen 1660-63 vid Kengis bruk och senare i Svappavaara. En del av de erfarna
forskarna anser att släkten Spett i Svappavaara inte är släkt med vallonsläkten Spett vid Kengis bruk, alltså bröderna Jacob och Johan som
kom till Kengis bruk i mitten av 1600-talet. Forskare som tagit del av ”Momma-Reenstiernas arkiv och Kengis bruksjournal inklusive
Svappavaara och masugnen för åren 1657-60 hittade följande: ”Joen Spet, hammarsmed, nu gruvdräng”. Och de forskare som sökt i Färna
bruksjournaler finner ingen Joen Speet, endast bröderna Johan och Jacob Spett finns med i dessa räkenskaper. Drar man då slutsatser vad
gäller min anfader Joen Spett, kan det kanske vara möjligt att han, när han började arbeta i Svappavaara, antog släktnamnet Spett, utan att
därför vara släkt med de nämnda bröderna Johan och Jacob Spett. Kanske hade han hört talas om dessa bröder vid Kengis bruk och tyckte att
namnet var passande för en man som arbetar vid ett bruk. Arbetsredskapet ”spett”- använde man säkerligen vid arbetet i gruvorna, och då
är ju detta ett bra släktnamn för en brukskarl…


Barn:
Johan Joensson Spett, se ovan.

Mer information finns att läsa på: www.vallon.se - Sällskapet Vallonättlingars hemsida, klicka dig fram till "diskussionsforum" och sök på
släkten Spett.

 

 

 

Mormors fm fm fm mf och mormors mf mf mm mf och mormors mm fm mm mf:
Hans Eriksson Bergman, född 1627 i Skinnskatteberg, död 1687 i Svappavaara Jukkasjärvi. Han var bosatt mellan 1627-1659 i Skinnskatteberg,
flyttade till Svappavaara och dog där 1687.


Barn:
Susanna Hansdotter Bergman, gift med Johan Joensson Spett se ovan.

 

 

 

 

Mormors mf fm ff ff och mormors mf mm ff ff:
Erik Jönsson Stålnacke, troligen född på våren 1642 i Dorkarby i Tolfta församling i Uppland, död 1723 i Svappavaara. Han började i tidig ålder
att arbeta vid Strömsbergs bruk i Tolfta. Omnämns första gången i sin fars arbetskontrakt med Svappavaara kopparbruk 1658. Erik var
gruvarbetare, kopparsmältare vid Svappavaara kopparhyttor samt gruvfogde vid Svappavaara koppargruvor. Han omnämns 1717 som över
80 år gammal i bergmästaren Sadlinsskildrade relation, och sista gången i 1714 års mantalslängd.
I Svappavaar var Erik Jönsson Stålnacke anställd som vindkörare år 1658, gruvdräng 1658-65, smältdräng 1666-68, kopparsmältare
1669-1723, och år 1700 utnämndes han till bruksfogde i Svappavaara. År 1716 rapporterade Erik Stålnacke till inspektoren Lars Sandell,
att han 1714 funnit två nya kopparfyndigheter i Svappavaara, men ingen ville åta sig något arbete där. Det finns två uppgifter om hans ålder:
1717, över 80 år (bergsmästaren Sadlin) och 1723,över 90 år (dödboken). Han ägde 29 renar, enligt domboken år 1697.

År 1700 betalade han en skuld på 1 daler och 16 öre kopparmynt till länsman Olof Mickelsson Törnqvists hustru Anna Jonsdotter.
1712 obducerade Erik Stålnacketillsammans med smältaren Lars Johansson och bokhållaren Biörkman samen Knut Nilssons döda kropp.
Samma år lät samen Anund Persson i Siggevaara sina renar dels fördärva, dels förtära två lass hö, som tillhörde Erik Stålnacke, vidare hade
samme Anund Persson tagit en renav Erik Stålnacke, vilken denne fått som underpant för Anund Perssons skulder. Anund Persson dömdes
vid tinget 1713 till 3 mark silvermynt i böter.

Gift år 1644 med:


Mormors mf fm ff fm och mormors mf mm ff fm:
Kerstin Olofsdotter, född omkring 1644 i Roknäs i Piteå, död 1715 i Svappavaara. Flyttade med sin familj från Piteå till Svappavaara 1658.

Barn:
Jöns Eriksson Stålnacke, född cirka 1666 i Svappavaara, död omkring 1717 i Soutujärvi. Brukskarl i Svappavaara 1689-1699, sedan
krononybyggare i Soutujärvi 1698-10-28. Jöns fick köpa 3/4 av sin hustrus brors boställe i Soutujärvi för 160 dlr kmt. Hans svåger, länsman
Olof Mickelsson Törnkvist hade då rymt till Norge med sin frilla Sigrid Nilsdotter. Den sista tredjedelen köptes av finnen Josef Larsson. Gift
1690 med Margareta Mickelsdotter, född cirka 1665 i Pajala, död efter 1724 i Soutujärvi.
Johan Eriksson Stålnacke, född 1671 i Svappavaara, död 1741 i Svappavaara. Brukskarl i Svappavaara 1697-1741. Gruvdräng vid Sjangelis
gruva i Jukkasjärvi, smältare vid Vuolusjoki kopparhytta Jukkasjärvi. Gift omkring 1698 med Margareta Baltzardotter Thun född omkring 1670
i Kengis bruk, död 1744 i Svappavaara.
Kerstin Eriksdotter Stålnacke, född 1675 i Svappavaara, död mellan 17581761 i Kengis Pajala. Gift år 1700 med Olof Baltzarsson Thun född
1675 i Kengis, död 1736-10-29 i Kengis.
Erik Eriksson Stålnacke, född 1680 i Svappavaara, död 1744 i Svappavaara. Brukskarl i Svappavaara, gruvdräng vid Sjangelis gruva ,
smältare vid Vuolusjoki kopparhytta. Gift 1701 med Sophia Baltzardotter Thun född 1671 i Kengis, död 1738 i Svappavaara.
Jöran Eriksson Stålnacke, född 1682 i Svappavaara, död 1736 i Svappavaara. Brukskarl i Svappavaara, gruvdräng vid Sjangelis gruva i
Jukkasjärvi, smältare vid Vuolusjoki kopparhytta i Jukkasjärvi. 1736, gift 1708 med Maria Johansdotter Spett född 1685 i Svappavaara.
Anders Eriksson Stålnacke, född 1685 i Svappavaara, död 1745 i Svappavaara. Kopparsmältare i Svappavaara, smältare vid Vuolusjoki
kopparhytta i Jukkasjärvi. Gift 1711 med Margareta Hendriksdotter Core född 1683 i Torneå, död 1731 i Svappavaara (se ovan).
Margareta Eriksdotter, född omkring 1687 i Svappavaara. "Hemmadotter i Svappavaara bruk åren 1702-1705. Kökspiga i prästgården,
Jukkasjärvi församling (1713, 1715). Piga i Torneå stad. Gift sannolikt åren 1716-1719.
Källa: Släkten Stålnacke 1658-1980 av Christer Rosenbahr, sid. 121.
Annika (Anna) Eriksdotter Stålnacke, född 1689 i Svappavaara, död 1731 i Pietilä i Limingo i Finland. "Bodde hemmahos pappan vid
Svappavaara bruk till 1713. Nämnd som dopvittne i Jukkasjärvi dombok 1720-12-00. Inflyttade som änka 1722 till Övertorneå.
Källa: Släkten Stålnacke 1658-1980 av Christer Rosenbahr, sid. 543.

 

 

 

Mormors mf fm ff mf och mormors mf mm ff mf:
Henrik Hansson Chore, Född i Torneå. Död 1686-12-13 i Torneå. länsman, tullnär, rådman enligt mantalslängden för 1680. En av Torneås
förmögnaste män år 1682. Bonde 1642-1671.
Nedanstående fakta om Henrik Hansson Chore och hans barn, har jag citerat från lektor Bengt Utterströms avhandling om
"Tornesläkten Chore till början av 1700-talet".


Lektor Bengt Utterström skriver i sin avhandling om ”Tornesläkten Chore till början av 1700-talet”:
”Till en annan gren av släkten synes rådmannen Henrik Hansson Chore höra. Denne var länge tullnär och står ännu 1680 upptagen i
mantalslängden som sådan. Han var en av Torneås förmögnaste män, enligt Mäntylä nr 3 av de förmögnaste i staden 1682 (s 175). I sitt
äktenskap med Gertrud Andersdotter, dotter till borgmästaren Anders Torfastsson och en sondotter till lappfogden Nils Oravainen, hade han
åtminstone tre söner, Nils, Henrik och Carl, av vilka de båda senare var omyndiga 1698. Henrik Hansson Chore var enligt kyrkoräkenskaperna
död 13. 12. 1686. Hustrun gifte senare om sig med rådmannen Carl Björkman, död 1705, och hade med denne åtminstone två söner, Lars och
Erasmus, vilka kommer att omnämnas längre fram. I bouppteckningen efter Henrik Hansson Chore förekommer samband med omnämnandet
av en laxpata i Vojakkala namnet Per Chore. I domböckerna uppges också dennes patronymikon: Henriksson. Detta gör att man är böjd för att
tro, att Per var son till Henrik Hansson, och denna tro stärkes, då man finner, att han 1689 uppträder inför rätta som talesman för Henrik
Hanssons arvingar i en tvist om just denna pata, väckt av stadens rikaste man, Henrik Eriksson, å samtliga mattilabors vägnar. Av Per Chores
svaromål framgår, att patan hade förärats hans farfar, Hans Chore, då denne var fjärdingsman, att Pers far en tid varit länsman och att
skriftliga bevis skulle finnas i "salig rådman Henrik Choures sterbhus" men att dessa inte kunnat anträffas vare sig bland hans egna eller bland
rådmannens handlingar. Filiationen verkar att vara alldeles klar, men ett lätt tvivel om dess riktighet väcks av uppgiften, att Pers far skulle ha
varit länsman, och det förstärkes, då man upptäcker, att mantalslängden 1675 upptar Pedher Chore i Övervojakkala med en son. Detta
innebär, att Per Chore inte gärna kan ha varit född mycket senare än 1640. Men Henrik Hanssons båda yngsta söner, Henrik och Carl, var
omyndiga 1698 och alltså födda först omkring 1680 eller senare. De kan inte gärna ha haft samma mor som Per Chore. En domboksnotis är i
detta sammanhang av intresse: 1674 slog Per Henriksson sin s t y v m o r Barbro. 40 års åldersskillnad mellan (halv)bröder verkar likafullt
att vara i kraftigaste laget men är dock inte fullständigt otänkbar”.

 

Mormors mf fm ff mm och mormors mf mm ff mm:
Gertrud Andersdotter Torfast. Efter makens död 1686 gifter hon om sig med rådmannen Carl Björkman, död 1705, och hade med denne
åtminstone två söner, Lars och Erasmus, se texten ovan.


Barn med Carl Björkman:
Lars,
Erasmus

Henrik och Gertrud fick de för mig kända barnen:

Carl Kuure, född omkring 1680. Carl Chore var son till rådmannen Henrik Hansson Chore och Gertrud Andersdotter, troligen den yngste av
bröderna. Han står upptagen som "ogift, utan tjänstefolk", i Torneå mantalslängder 1704-1709 och gifte sig i Gamlakarleby 25. 1. 1709 med
Sara Björkman, f. i Gamlakarleby 3. 10. 1690 som dotter till handlanden och rådmannen Erasmus Larsson Björkman och dennes första hustru,
Brita Johansdotter Präst. Under år 1727 synes han ha flyttat bort från Gamlakarleby men kallas i Torneå 1729 fortfarande "handlanden i
Gamlakarleby". Var han slog sig ned med sin familj, har jag inte lyckats utreda. Carl Chore var verksam som handlande i Gamlakarleby från
1709 men antagligen med avbrott för åren 1714-1722. Att utreda hans härkomst ha varit förenat med stora svårigheter. Redan för flera år
sedan misstänkte jag, att han hörde hemma i Torneå. Därpå pekade mycket: dottern Britas giftermål med en torneåbo, dottern Gertruds namn,
som är ganska ovanligt men som förekommer i Choresläkten i Torneå, och det faktum, att ett bröllopsvittne var torneåborgaren Johan Chore.
Det avgörande beviset för Carls - och hans bror Henriks - ställning finns i ett domstolsprotokoll från 1729, som behandlar en arvstvist.
Borgaren, f.d. rådmannen, Nils Oravainen hade ägt ett hemman, Oravaisensaari, i Nedervojakkala, vilket efter hans död i april 1683 tillfallit
hans dotterson, rådmannen Nils Andersson. Denne, som var gift med Arendt Grapes dotter Anna men barnlös, dog sommaren 1699. Hans båda
svågrar, Carl Björkman, gift med Gertrud Andersdotter, och Henrik Nilsson Kariste, gift med Gertruds syster Karin, utlöste 1702 änkan från
hemmanet, varefter Henrik Nilsson och efter honom hans son, Anders Henriksson, bebodde och brukade detta. Men 1729 kom Björkmans son,
länsmannen Lars Björkman, och gjorde anspråk på halva hemmanet, dvs. den del, som borde tillkomma honom och hans bror, Erasmus
Björkman, samt hans båda halvbröder, handelsmannen i Torneå Henrik Chore ochhandelsmannen i Gamlakarleby Carl Chore. Härav följer ju
att Henrik och Carl Chore var söner till Björkmans mor, Gertrud Andersdotter, och till hennesförste man, rådmannen Henrik Hansson Chore.
Vid rättegången befanns det, att Henrik Kariste ensam utlöst Anna Grape, varför Lars Björkmans talan ogillades. Kombinationen av namnen
Björkman och Chore ger anledning till vissa funderingar. Carl Chore hade ju halvbröderna Lars och Erasmus Björkman, och hans svärfar hette
Erasmus Björkman. Namnet Erasmus är så ovanligt i norra Finland och norra Sverige, att man vill tro på ett nära släktband.
Erasmus Larsson Björkman synes inte ha härstammat från Gamlakarleby, och den ende Björkman, som var fadder för hans dotter Saras barn,
var Lars Björkman, som säkert är identisk med Carl Chores halvbror. Kom Erasmus Larsson också han från Torneå? 1688 uppträdde han inför
rådhus rätten i Torneå, detta dock för att indriva fordringar efter sin svärfar. Detta borde dock ett ombud ha kunnat uträtta, och resan till
Torneå kan därför ha motiverats av en önskan att hälsa på släkten. Tidsmässigt skulle de båda rådmännen Carl och Erasmus ha kunnat vara
bröder, och Carl Chore skulle,om det förhållit sig så, ha gift sig med sin styvfars brorsdotter.

Henrik Kuure, född omkring 1680, död 1766-07-03. Henrik Henriksson Chore var son till rådmannen Henrik Hansson och Gertrud Andersdotter.
Han var gift 1) med Beata Brase, säkerligen dotter till rådmannen Hans Hansson Braas eller Brase, gift med Anna Jönsdotter, 2) med
Margareta Hansdotter Törnblad, död i Torneå 15. 3, 1763, 84 år gammal. I det första äktenskapet föddes flera barn, av vilka dock några dog
som små, 1705, 1710, 1713, men åtminstone dottern Gertrud Chore, f. 1712, blev vuxen och dog i Torneå 13. 8. 1782. Hon var gift med
handlanden Lars Abrahamsson Rechardt, f. 1700, död i Torneå 1. 5. 1754.
Under stora ofreden deporterades Henrik Chore till Ryssland. Emellertid kunde han efter fredsslutet återvända hem och fortsätta sin
verksamhet somhandlande. I början av 1750-talet stod han flere gånger på förslag till rådman men blev inte vald. Han dog i Torneå 3. 7. 1766,
89 år gammal.
Torneå död- och begravningsbok uppger, att Henrik Henriksson Chore var son till Henrik Henriksson Chore och Gertrud Andersdotter Hellant.
Här föreligger sannolikt två fel. Någon Henrik Henriksson Chore, som skulle ha fått en likabenämnd son i slutet av 1670-talet har jag inte
kunnat påträffa, vilket dock inte hindrar, att han kunnat existera. Men att hustrun skulle ha hetat Hellant är omöjligt. Den förste Hellant är den
i källorna 1683-1710 nämnde Henrik Abrahamsson, son till Abraham Torfastsson, med största sannolikhet bror till borgmästaren Anders
Torfastsson. Men Gertrud Andersdotter kan inte ha varit född mycket senare än 1660. Jag misstänker därför, att den som gjort anteckningen
i dödsboken om Henrik Henrikssons föräldrar gett fadern en oriktig patronym, Henriksson i stället för Hansson. Förmodligen har han också
vetat, att modern hörde till samma släkt som Hellantarna och så gett henne namnet i "bakarv".

Nils Kuure, född före 1698. Nils Chore uppträdde 24. 7. 1695 inför Torneå rådhusrätt "å rådman Carl Björkmans hustrus vägnar," vars son han
säges vara. Han var alltså son till rådmannen Henrik Hansson Chore och Gertrud Andersdotter men är f.ö. okänd. Eftersom han kunde uppträda
inför rätta och kallas "monsieur", var han väl inte alldeles ung. Då domboken 1698 uppger att Carl Björkmans styvsöner var omyndiga utan
att undantaga Nils, kan man förmoda, att denne då var död.


Margareta Henriksdotter Chore, född 1683, död 1731, se ovan.

Källa: "Tornesläkten Chore till början av 1700-talet" av Bengt Utterström.

 

 

 

Mormors mf mf ff ff och mormors mm ff ff ff:
Nils Ludvigsson Lodwijka. Min bästa källa vad gäller Nils Ludvigssons antavla är utan tvekan: Erik Johansson Kuoksu "Släkten Olkkuri 1539-1930."
http://walivara.se/Slakten-Walivara.htm

Nils Lodvijk skall ha varit född 1597. Han övertog sin fars gård 1623. År 1638 hade han 1 fåle, 7 kor, 1 bagge och 4 får på gården. Året därpå
hade han 1 hingst, 1 ungt sto, bara 3 kor, 5 fullvuxna får och ett ungt får i sin ägo. Detta år, 1639, inträffade något som för alltid skulle förändra
släktens öden; Nils blev uttagen till soldat, trots att han vid detta tillfälle bör ha varit drygt 40 år. Det kan tyckas märkligt att en medelålders
husbonde blev uttagen till soldat, men den jordlösa ungdomen i Tornedalen, som var den huvudsakliga gruppen för soldatrekrytering, var
decimerad av utskrivning till trettioåriga kriget, och inte ens stadgade husbönder kunde vara säkra på att undgå krigstjänst. Nils insåg
antagligen att utskrivning betydde nästan säker död i något slag eller, vilket var vanligare, i någon fältsjukdom, och för att undvika detta öde
övergav han sin gård, och flyttade med sin familj till ödemarken mellan Junosuando och Tärendö. Man bör nog inte se detta som ett utslag av
feghet; Nils tänkte antagligen mest på sin familj; många familjer sjönk ner i djupaste fattigdom och elände när husbonden var ute i kriget,
eller låg i någon massgrav. Det är ingen slump att många släkter inom alla samhällsklasser dog ut under första halvan av 1600-talet.
Nils gav sitt nybygge samma namn som sin hemgård; Lovikka. Detta nybygge, som blev grunden för byn Lovikka, låg antagligen på Eroniemi,
mitt emot den nuvarande byn. Lovikkagården i Kainuunkylä övertogs av Nils Lodvijks kusins make Mickel Mickelsson Kyrö, som senare också
blev husbonde på Olkkuri gård. På kort tid kom Lovikka nybygge att bli den största av de perifera gårdarna i Övertorneå socken; åren
1640-1727 hade den et stabilt mantal på 3/8, alltså lika stort som Lovikka gård i Kainuunkylä. Nils Lodvijk kunde alltså, trots allt, se tillbaka
på ett ganska lyckat liv, när han avled omkring 1659. Han hade lämnat en ansenlig gård bakom sig, och byggt upp en ny; lika stor som den förra.


I tidskriften Tornedalen (nr. 11) återges en sägen berättad av Eino Thyni i Lovikka, om hur Lovikka by grundades. Den torde tvivelsutan gå
tillbaka på en tradition om Nils Lodvijks första möte med sin blivande boplats, men namnet Nils har i sägnen ersatts med Esaias, antagligen
syftande på Esaias Olofsson Tyni , men det torde sakna betydelse för sägnen som sådan. I följande återgivning av sägnen har jag bytt ur
namnet Esaias mot Nils, som en rättelse:
"Enligt sägen skulle den första bebyggaren ha varit från finska sidan av Torne älv i nedre Tornedalen. Han hette Nils. Och som många andra i
trakten så skulle han också flytta till ett annat ställe, där det fanns större jaktmarker och rikare fiskevatten. Tidigt på våren, strax efter
islossningen, gjorde han sin älvbåt klar och tog med sig de nödvändigaste verktygen och sina jakt- och fiskeredskap och begav sig uppåt älven.
Efter en besvärlig färd, där han många gånger fick dra båten förbi forsarna, kom han så till en plats, som han tyckte kunde vara lämplig att
bygga en stuga på. Det hade redan förut varit fiskare där om somrarna, och dessa hade rest opp s.k. "nili" ett slags bodar på höga stolpar,
där de torkat och förvarat både fisk och kött under sina färder uppför älven. Den platsen heter än idag Nilimaa. Men eftersom det var kväll,
så gjorde denne Nils i ordning en bädd av ris och lade sig att vila till påföljande dag, då han tänkte börja sitt arbete där. Men den natten
drömde han att en tomte (Maahiainen? Red. anm.) kom till honom och sade: "Bosätt dig inte här, utan fortsätt över viken där längre upp,
tills du kommer till en plats, där vatten rinner från tre håll och bildar en vårbäck, som flyter ut i älven! Men på den här platsen kommer ingen
att leva i överflöd, men ingen kommer heller att dö av svält" - När han vaknade på morgonen, så beslöt han att inte stanna där han var utan
fortsätta till det av tomten anvisade stället. Det visade sig, att platsen, som tomten beskrivit för honom, också fanns i verkligheten. När han
där steg ur båten, såg han en orm ligga på stranden alldeles intill den plats, där båten stött emot och det ansåg han vara ett gott tecken.
Där började han bygga sig en bostad. Om han fortsatta levnadsöden säger sägnen ingenting… "


En annan variant av samma sägen återfinns i Samuli Paulaharjus "Ödebygdsfolk":
"… och från finska sidan, Tyni i Kainuu, kom också den förste boaren i Lovikka, omkring fyra mil uppåt från Pajala. En gammelmora i Kainuu
hade gett utvandrarna ett ord på vägen: 'Där ni tycker att stranden är som fulast, där går ni i land… och det är ett bra ställe.' De stakande
steg i land på den fula stranden och tänkte börja bygga. Men på natten kom en pojke i en dröm och sade: Gör inte början här. Här lever ingen
på säden och dör ingen av svält Mengå till Laajvaradalen! Dit gav man sig av på morgonen, när solen lyste genom skogen. En orm mötte man -
det var ett gott tecken. Man stannade i en riktigt gruvligt ful gransvacka, innerst i en rundad strandbukt, och byggde där et litet rökpörte med
vindögonluckor. Det var början till nya Tynigården. I närheten stod en nili, en stolpbod som Nedertorneåborna någon gång byggt år sig som
fiskebod. Bredvid den kom nu ett hus till, som fick heta Nilimaa. Och byn som småningom växte upp kring strandgröpningen kallades för Lovikka,
efter lovi, som betyder urtag.
Gamle Keksi [1600-tals skalden Anders Mickelsson Keksi, känd för sitt kväde om vårfloden 1677] erinrar sig redan han att en översvämning
klöv i Lovikka loss en strandäng. Tyni första svinstia står ännu kvar i byn, och det första pörtet är skogslada någonstans på myren."
Tittar man i Paulaharjus efterlämnade uppteckningar på Suomen kirjalisuuden seura i Helsingfors finner man att denna berättelse är i själva
verket en sammanslagning av två olika sägner berättade av Johan Fredrik Hannu (*1846) och August Tyni (*1857) i Lovikka.
I originaluppteckningen står faktiskt också att byns grundare kom från Kainuunkylä, och inte från Kainuu.

 

Nils Ludvigsson fick de för mig kända barnen:

Nils Nilsson, gift med Margareta Andersdotter Karvonen. Efter faderns död blev han husbonde på nybygget Lovikka (i mtl 1660 till efter 1690).
Han var ensam husbonde där fram till 1680-talet, då hans yngre bröder dyker upp i mantalslängderna. År 1684 kallades Nils Lodwika, brodern
Olof, samt bröderna Mickel och Lasu Lars Larsson i Junosuando till tinget i Jukkasjärvi, sedan de gjort intrång på marker tillhöriga nybyggaren
Mickel Henriksson (Mikkonheikki) i Parakka, och samerna Jöns Mickelsson, Joen Joensson och Jöns Henriksson, alla bosatta i Siggevaara.
Nybyggarna hade jagat ekorrar och fåglar, och orsakat markägarna stora skador. Men de anklagade dök inte upp till tinget, varför de fick böta.
I mtl 1660-1690, 1697-1698. Källa: Erik Johansson Kuoksu
Pehr Nilsson, nybyggare i Lovikka Husbonde på sedermera Kyöstäjä och Kuoppala gård i Lovikka 1682-1704 (mtl). Stamfar för släktgrenarna
Kyöstäjä, Lakso, Kuoppala och Harju.
Olof Nilsson, omnämns som nybyggare på sedermera Tyni gård i Lovikka 1682-1686 (mtl.). Ungefär samtidigt tillhandlade han sig några ängar
av Mukka Anders Jönsson i Junosuando för 23 daler. Anders hade sålt dessa ängar till Olof utan sin broder Mats samtycke, och Olof Lodwika
fick därför 1685 återlämna den hälft av ängarna som tillhört Mukka Mats Jönsson (domb.). Redan nästföljande år bärgade dock Mukka Mats
Jönsson de ängar Olof enligt föregående års domslut fått behålla, varför han fick betala Olofs änka Margareta Andersdotter 9 mark i ersättning.
Lodwika Olof Nilsson hade tydligen avlidit mellan tingen 1685 och 1686.( Se mormors mm fm ff far nedan).
Erik Nilsson, född 1633, död 1698, se ovan.


Källa: Erik Johansson Kuoksu.

 

 


Mormors mm fm ff ff:
Olof Nilsson Lovikka, husbonde på ”Tyni” gård i Lovikka Pajala, bosatt där (noterat) 1682 och 1685. Gift med Margareta Andersdotter.
År 1684 kallades Olof Lodwika, brodern Nils, samt bröderna Mickel och Lars Larsson Lasu i Junosuando till tinget i Jukkasjärvi, sedan de gjort
intrång på marker dels tillhöriganybyggaren Mickel Hindersson (Mikkonheikki) i Parakka, dels tillhöriga samerna Jöns Mickelsson, Joen Joensson
och Jöns Hindersson, alla bosatta i Siggevaara. Nybyggarna hade jagat "Ikorna och Fuglar" – "ekorrar och fåglar", och orsakat markägarna
stora skador. Men de anklade struntade i rättens kallelse, och dök inte upp vid tinget, varför de fick böta. Ungefär samtidigt tillhandlade sig
Olof Lovikka några ängar av Anders Jönsson Mukka i Junosuando för 23 daler. Anders hade sålt dessa ängar till Olof utan brodern Mats samtycke,
och Olof Lodwika fick därför 1685 återlämna hälften av ängarna till Mats Jönsson Mukka. Redan nästföljande år bärgade dock Mats Jönsson
Mukka hö från de ängar Olof enligt föregående års domslut fått behålla, varför han dömdes att betala Olofs änka Margareta Andersdotter 9
mark i ersättning. Olof Nilsson Lodwika hade tydligen avlidit mellan tingen 1685 och 1686.
Källa: Erik Johansson Kuoksu.


Olof Nilsson fick de för mig kända barnen:

Lars Olofsson, född 1665, död 1735, gift första gången med N.N Olsdotter Mört, gift andra gången med Anna Larsdotter född 1673. Han anlade
ett nybygge vid släktens gamla fiskevatten Kuoksusuando på 1680-talet. Lars närmaste granne var Henrik Mickelsson Kyrö i Vittangi. Dennes
uppodling av markerna kring Vittangi hade 1696 sträckt sig så långt österut att han hamnade i konflikt med Lars Lodwijk om rättigheten att
bruka de slåtterängar som låg mellan deras nybyggen. Rätten beslöt att Henrik Kyrö skulle bruka de övre ängarna (möjligen avses trakterna
kring Vivungi), medan Lars Lodwijk skulle bruka de nedre. Han skall enligt mantalslängderna ha avlidit år 1709, och Kuoksusuando föll samma
år i ödesmål, men i själva verket flyttade han till sin svärson Karl Skomakare i Tärendö, där han omnämns i kommunionslängderna 1731-35.
Dynis Olofsson, se ovan.
Anders Olofsson, nybyggare i Lovikka, gift med Kerstin Ivarsdotter Narkaus.

 

 

Mormors mm fm ff mf:
Ivar Matsson Narkaus Mämmi Vanhatalo, Född i Narken, Överkalix. Död 1669 i Narken, Överkalix.
På denna länk hittar du den intressanta historien Egil Johanssons/Bengt Hjalmar Anderssons scriptum nr 32 om "Ett bidrag till historien om
byn Satter/Järämä i Lule Lappmark", jag har använt mig av fakta/citat från detta scriptum i min text nedan:


http://www.foark.umu.se/sites/default/files/publikationer/scriptum/script32.pdf

Mormors mm fm ff mm:
Margareta Andersdotter, Född 1618 i Överkalix. Död 1690 i Narken, Överkalix.

Ivar och Margareta fick de för mig kända barnen:

Ivar Ivarsson, född 1660.
Per Ivarsson Vanhatalo, död 1737.
Jöns Ivarsson, född 1662, död 1710. "Jöns Ifwarsson var född 1662 i Narken. Fadern hette Ifwar Mattsson, farfadern Matz Finne. Den
sistnämnde finns redan i 1644 års 'Rotheringslängd' som knekt, sedermera som bonde i Narken enligt 1650 års jordebok. Matz hade hos sig
en son och sonhustru, vilka bör ha varit Ifwar Mattsson och hans hustru Margeta, som levde till 1690. Vid begravningen den 15 augusti sägs
hon vara 72 år, vilket ger ett ungefärligt födelseår 1618. Jöns Ifwarsson hade en äldre broder Per, som blev bonde efter sin far och farfar på
hemgården. Jöns gifte sig med Elin, född omkr. 1630. Hon var alltså mera än 30 år äldre än Jöns. Äktenskapet kan för Jöns också ha varit ett
slags 'investering' i Elins hemman, som hon kan ha ägt vid giftermålet. För Elin kan äktenskapet ha inneburit en sorts 'försäkring' i fråga om
arbetskraft och försörjning. Elin tycks ha dött omkr. årsskiftet 1693 - 1694. Den 14 januari redovisar kyrkans räkenskaper att Jöns Ifwarsson
i Ängesån efter sin hustru givit i testamente till kyrkan 1 daler och 12 öre koppar-mynt. Men vid samma tillfälle redovisas också att Jöns givit
1 daler i 'brudgumspenningar.' Så gifter han sig den 18 mars 1694 med Mareta Jacobsdotter från Svartbyn. Brudens genealogi är inte känd,
dvs. hennes föräldrar har inte kunnat spåras. Man kan tycka att brådskan att gifta sig på nytt varit stor men det gällde arbetet i ett säkerligen
tungskött jordbruk. Ensam var aldrig stark i den tiden. Vi kommer att längre fram möta ett snarlikt exempel.

Hur det kom sig att Jöns Ifwarsson
med familj flyttade till Vanha -Järämä kan inte förklaras med några historiska fakta. Alla förnuftsskäl talade emot flyttningen. Jordbruket var
äventyrligare och osäkrare inåt landet men framförallt var laxfisket betydligt sämre uppströms vattendraget. Detta var redan känt och skulle
småningom bli en ganska het fråga i framtida tvister. Möjligheter till fångst var däremot ypperliga liksom tillgången på slåttermarker
och mulbete. Skattefriheten i lappmarken och frihet från utskrivning till krigstjänst kan också ha varit viktiga motiv för Jöns Ifwarsson men
knappast avgörande, trots att han var av soldatsläkt och att det var gott om krig. Slutligen kan ett bidragande skäl ha varit att den nya hustrun
Mareta inte ville 'efterträda' Jöns' tidigare hustru på stället i Ängesån. Båda makarna kan ha önskat att få börja på en helt ny plats i Ängesån.
Men de yttersta skälen för hemmansbytet är icke kända. Grels Matsson och hans son Johan hade motiv för bytet men knappast Jöns Ifwarsson.
Och flyttningen till Vanha - Järämä kan ha bjudit på svårigheter redan från böljan. Bostället var känt för 'dess ensliga belägenhet', ett uttryck
som skapades flera årtionden senare i en beskrivning av platsen. Av geografiska skäl ökade isoleringen för makarna Mareta och Jöns.
Avståndet till Överkalix hade vuxit några mil. Samtidigt mötte de en mera dominant samisk renskötarkultur. Följden måste ha blivit en svår
social avskärmning. Ingenting talar heller för att Mareta kunde finska - som Jöns. Och till detta kom så affären med Johan Grelsson 1696.
Den kan känslomässigt ha förstärkt komplikationerna".

"På hemmanet Nybyn nr 1 i Överkalix levde en bonde vid namn Olof Anundsson. Om denne bonde står att läsa i Olof Hederyds bok 'Överkalix'
Del I, s. 149 ff. Hans son Olof efterträdde fadern på hemmanet år 1691. Den unge sonen drunknade sommaren 1697. Ett par år senare, 1699,
har Jöns Ifwarsson förvärvat hemmanet och tagit det i besittning. Efter några år hade alltså makarna funnit en utväg att flytta bort från
lappmarken. Deras tidi Vanha -Järämä torde ha börjat 1694 och slutat 1698 eller 1699. Jöns Ifwarsson dog 1710, 48 år gammal. Några av hans
barn var Jöns född omkr. 1702, Karin född omkr. 1706 och Olof född 1710 efter faderns död. Hustrun Mareta Jacobsdotter levde kvar på
hemmanet mera än ett kvartsekel. Sonen Jöns blev husbonde. Då Mareta gått ur tiden 1738 heter det: 'begravdes 7 maj änkan hustru Mareta
Jacobsdotter som kristet lefwat 67 åhr.' Det har varit väsentligt att redovisa paret Ifwarsson ganska ingående. Mareta har nämligen i den
följande framställningen ett väsentligt samband med Vanha - Järämäs historia".


Brita Ivarsdotter, se ovan.
Kristin Ivarsdotter Narkus.
Stefan Ivarsson.

 

 

 

Mormors fm mf ff:
Erik Nilsson Lodvijka, Född 1633 i Lovikka, död 1698 i Lautakoski. Följande sägen (som finns i flera mycket likartade varianter) berättas
om hur det gick till, när Erik flyttade till Latuakoski: "Första nybyggaren kom till Lautakoski 1673. Hans namn var Erik Nilsson, bördig från
byn Lovikka vid Torneälven. Erik Nilsson stannade intill forsen på en plats som kallas för Isoaukea där han skulle bosätta sig. Erik började
med att uppföra grunden till sitt tänkta hus. Då Erik en dag skulle vila sig, slumrade han till och fick en uppenbarelse i drömmen om att inte
bygga vid forsen för då skulle forsen ta hans barn. I stället skulle Erik Nilsson följa älven en kilometer uppströms och bosätta sig där...
Han upplevde drömmen så starkt och följde den vilket gjorde att byn Lautakoski ligger där den ligger nu."

 

Erik Nilsson fick de för mig kända barnen:

Henrik Ersson Lodvika, född cirka 1659 i Lautakoski, död 1724-10-17 i Keinusuando, se ovan.
Jakob Ersson, Gift med Anna Mickelsdotter Lasu född i Junosuando. Nybyggare i Lautakoski 1712-1742. Han utnämndes 1742 till lanthushållare
i Junosuando, och på 1740-talet var han postförare mellan Junosuando och Parakka. Jakob hade antagligen också andra kopplingar till Parakka,
eftersom han och Grape Salomon (1662-1742) i Kainuunkylä upprättade en bouppteckning efter Henrik Mickelsson
(Mikkonheikki Henrik Mickelsson) i Parakka. Denna bouppteckning infördes i 1740 år dombok för Jukkasjärvi, men upprättades antagligen kort
efter Henriks död omkring 1717.
Philip Ersson Lautakoski, född 1677-03-01 i Lautakoski, död 1734-01-14 i Lautakoski.
Erik
Mickel Eriksson Holm, Död 1731.
Malin

 

 

 

 

 

Generation 10

 

 

Mormors fm fm mf ff far:
Olof Larsson Hietaniemi, husbonde på Hietaniemi gård i Koivukylä. Han och hans hustru innehade fiskerätten i träsket Tämminigiträsk i
Siggevaara Jukkasjärvi.


Barn:
Klemet Olofsson, se ovan.
Johan Olofsson, bosatt 1645-86 i Koivukylä, troligen identisk med den Johan Olsson i Koivukylä som 1680 drogs inför rätta av brodern Klemet
Olofsson för att olovligen ha sålt 2/3 av Temmingijärvi till samen Henrik Nilsson Nikka i Suonttavaara, Enontekis.
Knut Olofssson, bosatt mellan 1657-81 i Koivukylä.
Lars Olofsson, bosatt mellan 1649-1652 i Koivukylä.

 


Mormors ff ff ff ff far:
Nedanstående anfader är en mycket ”osäker” sådan och bör därför ses med viss reservation.
Grels Thomasson, född omkring 1597 i Savolaks Finland, död 1663 i Tärendö. Inkom från Savolaks till Tärendö omkring 1627. Han blev
en av de första nybyggarna i Tärendö.

Grels fick de för mig kända barnen:

Grels Grelsson Krekula. Död före 1675 i Tärendö. Husbonde på Krekula hemman i Tärendö.
Mickel Grelsson, född omkring 1621, se ovan.
Valborg Grelsdotter, född omkring 1628 död i Junosuando. Gift omkring 1645 med Hans Persson Pekkari född cirka 1620 i Tärendö. Familjen
var bosatt på Pekkari hemman i Tärendö.

 

 

 

Mormors ff ff fm ff far och mormors ff mf mf ff far:
Igor Ivanoff, född 1620 i Onega i Ryssland, död 1680 i Nattavaara. Kom till Sverige som laukkaryssät (Handelsmän) Hämtat från boken
Nybyggare i Sameland av Rune B Samuelsson: Den rika handelsmannen Igor Ivanoff bodde vid den stora sjön Äänisjärvi (Onega) i ryska
Fjärrkarelen, där floden Syväri (Svir) rinner ut mot Ladoga. Gården hade stora ägor och en stor kreatursbesättning. Familjen var ryska
medborgare och benämndes av finnar och tornedalingar för "laukkuryssät" (ryggsäcksryssar). Benämningen hade sitt ursprung i att de var
handelsmän och kunde komma sommartid per båt och till fots. Etniskt var de karelare och var en gren av det finska stamträdet. Deras språk
var karelskfinska, medan det officiella språket var ryska. Sedan länge hade dessa köpmän haft handelsrättigheterna inom Fennoskandia.
Igor gjorde årliga handelsresor till Jokkmokks vintermarknad som sedan starten 1602 alltid skedde första veckan i februari. Före det hade
hans far och farfar gjort liknande resor. Omkring år 1674 följde den vuxne sonen Michael med på färden som han gjort några gånger tidigare
redan. (Michael skulle komma att bli Nattavaaras första fasta bebyggare men där är vi inte ännu.) På väg mot Jokkmokk gjordes uppehåll i
Råneå hos Igors vän som hade en dotter, Anna-Stina som Michael hade fattat tycke för. Michaels känslor visade sig vara besvarade och det
blev förlovning. Men Anna-Stinas föräldrar ville inte släppa i väg sin dotter till Karelen, rysskräcken och den ortodoxa tron som kändes
främmande var orsaken. Igor kom överens med Anna-Stinas föräldrar om en betänketid till när man återvände på hemresan efter Jokkmokks
marknad. På vägen till Jokkmokk passerade man Nattejaur (Nattavaara) där Påhl Paggesson hade sitt vinterviste. Äktenskapsplanerna
dryftades och Påhl erbjöd ungdomarna att slå sig ner som nybyggare inom Nattejaurs lappskatteland.
Källor:
http://sunebring.com/slaktforsk/000/0010/770.htm
http://aforum.genealogi.se/discus/messages/44/96453.html

Barn:
Mickel Simonsson Ryss, född 1640, se ovan.

 

 

 

 

Mormors fm fm ff ff far:
Olof Eriksson, född i början av 1580-talet, möjligen i ett torp i byn Eskesta i Tierps församling. Flyttade med sin familj till byn Dorkarby i Tolfta
församling på hösten 1625. Omnämns första gången i Dorkarby våren 1626, han utnämns samma år till sockenskräddare för Tolfta församling.
Han var även torpare i Dorkarby 1626-1630 och 1642. Åren 1630-1641 var han reservknekt i Dorkarby i Tolfta församling. Han nämns sista
gången i Uppsala mantalslängd år 1642, och han dog troligen år 1643 i Dorkarby.

Kända barn:
Erik Olofsson, född 1607, död 1670.
Jöns Olofsson, född 1613, se ovan.

Min källa: Släkten Stålnacke 1658-1980 av Christer Rosenbahr, sid. 72.

 

 

Mormors mf fm ff ff far:
Jöns Olofsson Stålnacke, född omkring 1613 troligen i ett torp i byn Årsta i Tierps församling. Död troligen någon gång på 1600-talet i
Svappavaara kopparbruk. Sannolik: mjölnardräng i Dorkarbys kronokvarn i Tolfta 1626-1642; sågdräng i Dorkarby sågkvarn 1626-1642;
dagsverkare vid Västlands bruk-1642; brukstorpare i byn Dorkarby 1642-1658; kolkörare mellan Falu kopparberg och Västlands bruk vintern
1642-43; byggmästare vid Västlands bruk 1642-43; byggmästare vid Strömsbergs bruk 1643; hjulmakare på Västlands och Strömsbergs bruk
1644-1658; gruvdräng i södergruvan vid gruvberget Jukkasjärvi 1658-1660; gruvfogde i södergruvan Svappavaara 1660-1675; kopparåder
upptäckare i gruvberget ”Jöns Ols grop” 1674-1785.

Gift 1641 i Tolfta församling med:


Mormors mf fm ff ff mor:
Anna (?) Abrahamsdotter, född omkring 1617 möjligen på gården Bro under Österby bruk i Films församling. Död troligen på 1680-talet i
Svappavaara.

Barn:
Erik Jönsson Stålnacke, född troligen på våren 1642 i kronotorpet i byn Dorkarby i Tolfta församling, död 1723 i
Svappavaara. Gift 1664 med Kerstin Olofsdotter, född troligen år 1644 i Roknäs Piteå, död omkring 1717 i Svappavaara.

Abraham Jönsson (Stålnacke), född omkring 1645 i Dorkarby, död omkring 1661-62 i Svappavaara. Möjligen omkommen
i en olycka vid gruvan.

Min Källa: Boken "Släkten Stålnacke 1658-1980" av Christer Rosenbahr.


 

 

Mormors mf fm ff fm far
Olof Nilsson(Stubbe), född 1609 i Roknäs Piteå, födelseåret ej verifierat. Malmförare i Piteå silverbruk år 1637; bonde i Roknäs Piteå
landsförsamling 1639-1657; bruksknekt och gruvdräng vid Svappavaara bruk 1657-1669.


Barn:
Olof Olofsson, född i Roknäs Piteå landsförsamling, död 1678 i Svappavaara.
Jöran Olofsson, född i Roknäs, död 1673; bruksknekt vid Svappavaara bruk.
Kerstin Olofsdotter, född omkring 1640 i Piteå landsförs Död mellan 1706 och 1715 i Svappavaara, Jukkasjärvi, gift med Erik Jönsson
Stålnacke, se ovan.

 

 

 

 

Mormors mf fm ff mf far
Hans Henriksson Chore, fjärdingsman, riksdagsman. Möjligen den Hans som var ledamot av bondeståndet för Västerbotten vid 1617 års
riksdag. (Genos 49) Släktnamnet förekommer i källorna skrivet på många olika sätt: Kouri, Koure, Chore, Core, Kure m. fl. (Lektor Bengt
Utterström) Släkten Chore var ursprungligen en birkarlasläkt och innehade sina hemman på olika håll i Tornedalen. I saköreslängden 1539
upptas Jöns Kure i Päkkilä och släkten fanns i Kourila och Vojakkala i Nedertorneå socken från 1560-talet (EW i Tornedalica nr 2 s. 41)
(Lektor Bengt Utterström) Senare spred den sig till andra byar. Från 1642 även till Torneå stad.
Lektor Bengt Utterström skriver i sin avhandling om ”Tornesläkten Chore till början av 1700-talet”:

Barn:
Carl Hansson Chore (- 1678)
Hans Hansson Chore (- 1681)
Henrik Hansson Chore (- 1686-12-13) se ovan.
Nils Chore.

 

 

 

 

 

Mormors mf fm ff mm far
Anders Torfastsson, född 1620, död cirka 1687, tullnär, birkarl, lappfogde, Torneå stads första borgmästare 1659-64. Gift första gången
med N.N Hansdotter, andra gången med N.N Nilsdotter, som var dotter till Nils Oravainen, tredje gången med Karin Jönsdotter som var dotter
till borgmästaren Jöns Mickelsson.

Barn i andra giftet:
Nils Andersson, var handlande och rådman i Torneå. Efter sin morfar ärvde han dennes hemman Oravaisensaari i Vojakkala och kallas sedan
ibland Oravainen. Nils Andersson dog sommaren l699 efter att ha varit sängliggande i fem år. Han var gift med Anna Grape, dotter till Arendt Grape.
Äktenskapet var barnlöst. Anna Grape gifte om sig 1705 med Olaus Halsius. Det står i Torneå dombok vol. 2, den 23 augusti 1705, att igenom
två där namngivna borgare "sändes bud på prästmannen Olaum Halsium som nu här i staden ingått äktenskap med framl. råd- och
handelsmannen sal. Nils Anderssons änka hustru Anna Grap". Han avkrävdes avgift "för den egendom han med sin giftorätt nu med hustru
Grap fått och nu med sig utur staden avföra tänker". Båda makarna avled 1729.
Karin Andersdotter, var gift först med Hans Hansson Chore och sedan med Henrik Nilsson Kariste. I sitt andra äktenskap hade hon en till
namnet okänd dottersom var omyndig 1708 och sonen Anders Henriksson Oravainen, f. 1688, död 2. 1. 1770. Han var riksdagsman 1723
(Anders Hindersson i Nedervojakkala enligt Mårtenssons förteckning) och gift med Karin Vinicksdotter, f. 1685, död 20. 4. 1768.
Margareta Andersdotter, död 1727, Hon var gift med borgmästaren Jöns Michelssons son, rådmannen Michel Jönsson, som var död 1696.
Hon blev alltså svägerska till sin egen far. I äktenskapet med Michel Jönsson föddes, förutom dottern Catharina Michelsdotter Tornström,
gift med Abraham Burman, och sonen Johan Michelsson, gift med Helena Tornberg, även Michel Michelsson Tornström, Malin Michelsdotter,
gift med Johan Mårtensson, N. N. Michelsdotter (trol. Anna Michelsdotter, som 1694 sades vara 14 år), gift med Abraham Grape
(som 1708 var omgift med sin hustrus kusins, Nils Chores änka Catharina Isaksdotter), Anders Michelsson, gift med Brita Mört, samt Maria
Christina Tornström, som troligen var ogift. Om henne skriver Ilkka Mäntylä: Tornion Historia, s. 232. Dessa sistnämnda var således inte Johan
Michelssons barn utan hans syskon. Margareta Andersdotter var omgift med Anund Curtelius, sacellan i Övertorneå socken. Bygdén har uppgivit
fel namn på Curtelius andra hustru.
Gertrud Andersdotter, var gift 1) med Henrik Hansson Chore och 2) med Carl Björkman. I fråga om sonen Lars Björkman kan till det ovan sagda
tilläggas, att han i sitt äktenskap med Katarina Limingia åtminstone hade sönerna Karl (länsman och gift med Katarina Abrahamsdotter Rechardt)
och Johan (kyrkoherde i Gällivare, gift 1) med Katarina Tornberg, dotter till kyrkoherde Johan Tornberg i Jukkasjärvi, och 2) med Brita Maria
Höijer, dottertill häradshövdingen i Nederkalix Michel Höijer) samt dottern Katarina (gift 1) med handlanden Petter Wiippo och 2) med handlanden
Abraham Nilsson Chore. Gertrud Andersdotters son Erasmus Björkman var faktor (=disponent) först i Hellelä, sedan i Kengis. Hans hustru hette
Anna Georgsdotter Calandra. Deras dotter Christina var gift med komministern i Karungi Christian Antman.

Barn i 3:e giftet:
Johan Andersson, handlande i Torneå. Han dog 1 maj 1706 och var gift med Helena Jakobsdotter Nyman, senare omgift med skolmästaren
Jöns Björn, död 1703, efterlämnade inga barn.
Anders Andersson, som kallas Hellant (Norrb. 29) och dog 1706, var handlande i Torneå. Hans hustru Ingrid Tåhman var dotter till tullförvaltaren
Mårten Tåhman. I Torneå dombok, vol. 2, står den 7 maj 1706, att hans änka hade ett omyndigt barn i livet. Hon gifte om sig med handlanden
Jakob Björn.
Malin Andersdotter, gifte sig i januari 1679 med handlanden Samuel Isaksson.
Källa: Tornesläkten Chore till början av 1700-talet av lektor Bengt Utterström i Västerås, samt Lydia Styrmans kompletteringar till Bengt
Utterströms artikel i Genos nr 3, 1978

 

Mormors mf fm ff mm mor:
N.N Nilsdotter Oravainen, född omkring 1630-, född i Vojakalla.
Far: Nils Nilsson Oravainen född omkring 1598.

 

 

 

 


Mormors mf mf ff ff far:
Ludvig Joensson (Olkkuri), Husbonde på Lovikka gård i Kainuunkylä 1596-1622. Han övertog den del av faderns gård, som efter honom,
kom att kallas Lovikka. Namnet Lovikka har genom tiderna fått olika förklaringar, men det kan inte råda någon tvekan om att detta hemmans-,
by- och släktnamn kommer av namnet Ludvig, som i Finland vid 1500-talets slut skrevs bl.a. "Louika" och "Lodvika". Lovikka gård var på
1/3 mantal, vilket senare omlades till 3/8 mantal. År 1613 betalade "Lodwich Jönsson" 3 daler i Älvsborgs lösen, och 1620 var gårdens
djurbesättning 1 häst, 1 tjur, 7 kor, 1 kviga och 7 får. Gården var efter tornedalska förhållanden ganska medelmåttig, men hästen var en
statussymbol, som långt ifrån alla hade råd att unna sig.
Källa: Erik Johansson Kuoksu: Släkten Olkkuri 1539-1930.
http://walivara.se/Slakten-Walivara.htm


Barn:
Margareta Ludvigsdotter, gift med Simon Henriksson som anlade byn Kangos på 1630-talet.
Nils Ludvigsson Lodwijka, Född 1597 i Kainuunkylä, Pajala. Död 1659 i Kainuunkylä, se ovan.

 

 

 

 

Mormors mm fm ff ff far och mormors mm fm mf ff far:
Nils Ludvigsson Lodwijka. Min bästa källa vad gäller Nils Ludvigssons antavla är utan tvekan: Erik Johansson Kuoksu "Släkten Olkkuri 1539-1930."
http://walivara.se/Slakten-Walivara.htm

Nils Lodvijk skall ha varit född 1597. Han övertog sin fars gård 1623. År 1638 hade han 1 fåle, 7 kor, 1 bagge och 4 får på gården. Året därpå
hade han 1 hingst, 1 ungt sto, bara 3 kor, 5 fullvuxna får och ett ungt får i sin ägo. Detta år, 1639, inträffade något som för alltid skulle förändra
släktens öden; Nils blev uttagen till soldat, trots att han vid detta tillfälle bör ha varit drygt 40 år. Det kan tyckas märkligt att en medelålders
husbonde blev uttagen till soldat, men den jordlösa ungdomen i Tornedalen, som var den huvudsakliga gruppen för soldatrekrytering, var
decimerad av utskrivning till trettioåriga kriget, och inte ens stadgade husbönder kunde vara säkra på att undgå krigstjänst. Nils insåg
antagligen att utskrivning betydde nästan säker död i något slag eller, vilket var vanligare, i någon fältsjukdom, och för att undvika detta öde
övergav han sin gård, och flyttade med sin familj till ödemarken mellan Junosuando och Tärendö. Man bör nog inte se detta som ett utslag av
feghet; Nils tänkte antagligen mest på sin familj; många familjer sjönk ner i djupaste fattigdom och elände när husbonden var ute i kriget,
eller låg i någon massgrav. Det är ingen slump att många släkter inom alla samhällsklasser dog ut under första halvan av 1600-talet.
Nils gav sitt nybygge samma namn som sin hemgård; Lovikka. Detta nybygge, som blev grunden för byn Lovikka, låg antagligen på Eroniemi,
mitt emot den nuvarande byn. Lovikkagården i Kainuunkylä övertogs av Nils Lodvijks kusins make Mickel Mickelsson Kyrö, som senare också
blev husbonde på Olkkuri gård. På kort tid kom Lovikka nybygge att bli den största av de perifera gårdarna i Övertorneå socken; åren
1640-1727 hade den et stabilt mantal på 3/8, alltså lika stort som Lovikka gård i Kainuunkylä. Nils Lodvijk kunde alltså, trots allt, se tillbaka
på ett ganska lyckat liv, när han avled omkring 1659. Han hade lämnat en ansenlig gård bakom sig, och byggt upp en ny; lika stor som den förra.


I tidskriften Tornedalen (nr. 11) återges en sägen berättad av Eino Thyni i Lovikka, om hur Lovikka by grundades. Den torde tvivelsutan gå
tillbaka på en tradition om Nils Lodvijks första möte med sin blivande boplats, men namnet Nils har i sägnen ersatts med Esaias, antagligen
syftande på Esaias Olofsson Tyni , men det torde sakna betydelse för sägnen som sådan. I följande återgivning av sägnen har jag bytt ur
namnet Esaias mot Nils, som en rättelse:
"Enligt sägen skulle den första bebyggaren ha varit från finska sidan av Torne älv i nedre Tornedalen. Han hette Nils. Och som många andra i
trakten så skulle han också flytta till ett annat ställe, där det fanns större jaktmarker och rikare fiskevatten. Tidigt på våren, strax efter
islossningen, gjorde han sin älvbåt klar och tog med sig de nödvändigaste verktygen och sina jakt- och fiskeredskap och begav sig uppåt älven.
Efter en besvärlig färd, där han många gånger fick dra båten förbi forsarna, kom han så till en plats, som han tyckte kunde vara lämplig att
bygga en stuga på. Det hade redan förut varit fiskare där om somrarna, och dessa hade rest opp s.k. "nili" ett slags bodar på höga stolpar,
där de torkat och förvarat både fisk och kött under sina färder uppför älven. Den platsen heter än idag Nilimaa. Men eftersom det var kväll,
så gjorde denne Nils i ordning en bädd av ris och lade sig att vila till påföljande dag, då han tänkte börja sitt arbete där. Men den natten
drömde han att en tomte (Maahiainen? Red. anm.) kom till honom och sade: "Bosätt dig inte här, utan fortsätt över viken där längre upp,
tills du kommer till en plats, där vatten rinner från tre håll och bildar en vårbäck, som flyter ut i älven! Men på den här platsen kommer ingen
att leva i överflöd, men ingen kommer heller att dö av svält" - När han vaknade på morgonen, så beslöt han att inte stanna där han var utan
fortsätta till det av tomten anvisade stället. Det visade sig, att platsen, som tomten beskrivit för honom, också fanns i verkligheten. När han
där steg ur båten, såg han en orm ligga på stranden alldeles intill den plats, där båten stött emot och det ansåg han vara ett gott tecken.
Där började han bygga sig en bostad. Om han fortsatta levnadsöden säger sägnen ingenting… "


En annan variant av samma sägen återfinns i Samuli Paulaharjus "Ödebygdsfolk":
"… och från finska sidan, Tyni i Kainuu, kom också den förste boaren i Lovikka, omkring fyra mil uppåt från Pajala. En gammelmora i Kainuu
hade gett utvandrarna ett ord på vägen: 'Där ni tycker att stranden är som fulast, där går ni i land… och det är ett bra ställe.' De stakande
steg i land på den fula stranden och tänkte börja bygga. Men på natten kom en pojke i en dröm och sade: Gör inte början här. Här lever ingen
på säden och dör ingen av svält Mengå till Laajvaradalen! Dit gav man sig av på morgonen, när solen lyste genom skogen. En orm mötte man -
det var ett gott tecken. Man stannade i en riktigt gruvligt ful gransvacka, innerst i en rundad strandbukt, och byggde där et litet rökpörte med
vindögonluckor. Det var början till nya Tynigården. I närheten stod en nili, en stolpbod som Nedertorneåborna någon gång byggt år sig som
fiskebod. Bredvid den kom nu ett hus till, som fick heta Nilimaa. Och byn som småningom växte upp kring strandgröpningen kallades för Lovikka,
efter lovi, som betyder urtag.
Gamle Keksi [1600-tals skalden Anders Mickelsson Keksi, känd för sitt kväde om vårfloden 1677] erinrar sig redan han att en översvämning
klöv i Lovikka loss en strandäng. Tyni första svinstia står ännu kvar i byn, och det första pörtet är skogslada någonstans på myren."
Tittar man i Paulaharjus efterlämnade uppteckningar på Suomen kirjalisuuden seura i Helsingfors finner man att denna berättelse är i själva
verket en sammanslagning av två olika sägner berättade av Johan Fredrik Hannu (*1846) och August Tyni (*1857) i Lovikka.
I originaluppteckningen står faktiskt också att byns grundare kom från Kainuunkylä, och inte från Kainuu.

Nils Ludvigsson fick de för mig kända barnen:

Nils Nilsson, gift med Margareta Andersdotter Karvonen. Efter faderns död blev han husbonde på nybygget Lovikka (i mtl 1660 till efter 1690).
Han var ensam husbonde där fram till 1680-talet, då hans yngre bröder dyker upp i mantalslängderna. År 1684 kallades Nils Lodwika, brodern
Olof, samt bröderna Mickel och Lasu Lars Larsson i Junosuando till tinget i Jukkasjärvi, sedan de gjort intrång på marker tillhöriga nybyggaren
Mickel Henriksson (Mikkonheikki) i Parakka, och samerna Jöns Mickelsson, Joen Joensson och Jöns Henriksson, alla bosatta i Siggevaara.
Nybyggarna hade jagat ekorrar och fåglar, och orsakat markägarna stora skador. Men de anklagade dök inte upp till tinget, varför de fick böta.
I mtl 1660-1690, 1697-1698. Källa: Erik Johansson Kuoksu
Pehr Nilsson, nybyggare i Lovikka Husbonde på sedermera Kyöstäjä och Kuoppala gård i Lovikka 1682-1704 (mtl). Stamfar för släktgrenarna
Kyöstäjä, Lakso, Kuoppala och Harju.
Olof Nilsson, omnämns som nybyggare på sedermera Tyni gård i Lovikka 1682-1686 (mtl.). Ungefär samtidigt tillhandlade han sig några ängar
av Mukka Anders Jönsson i Junosuando för 23 daler. Anders hade sålt dessa ängar till Olof utan sin broder Mats samtycke, och Olof Lodwika
fick därför 1685 återlämna den hälft av ängarna som tillhört Mukka Mats Jönsson (domb.). Redan nästföljande år bärgade dock Mukka Mats
Jönsson de ängar Olof enligt föregående års domslut fått behålla, varför han fick betala Olofs änka Margareta Andersdotter 9 mark i ersättning.
Lodwika Olof Nilsson hade tydligen avlidit mellan tingen 1685 och 1686. Se ovan.
Erik Nilsson, född 1633, död 1698, se ovan.

Källa: Erik Johansson Kuoksu.

 

 

 

Mormors mm fm ff mf far:
Mats Matsson Finne (Mämmi), Född 1601 i Turtula Mämmi, Finland. Död 1654 i Narken, Överkalix. Mats Matsson Mämmi – Finne – Narkaus –
Taavola, nämnd 1621-37. Landsknekt 1621, sedan husbonde på Taavola gård i Narken, Överkalix sn [LAH, jordebok, mtl.]. Om honom skriver
Jouko Vahtola i "Tornedalens historia", del 1, sid. 228 [Tornedalskommunernas historiebokskommitté 1991]: "Vidare kan det nämnas att Mats
Mämmi (Matts Mäm 1620, Matz Mämmä 1622), som grundade Mämmilä hemman i Turtola, för första gången kom in i skattelängden år 1620.
Han kom tydligen till Tornedalen från den närliggande Kemi älvdal, där han dock inte trivdes länge. Han måste också ha kommit norrut från
Rautalampi, den enda platsen med detta sällsynta släktnamn." Enl. Wahlberg ligger Mämmilä på nuv. finska sidan om älven. Har grundat
Vanhatalo hemman i Narken (Narkaus)." Landsknekt 1621, Nybyggare Narken 1637, Skattskriven Narken 1642-1654 Turtola (nu: Svanstein)
ligger i egentliga tornedalska området.
Källa: http://aforum.genealogi.se/discus/messages/44/42457.html?1327403951


http://kjell-einar.com/slektsider/Farsiden/MM_Alta.HTML
och
http://sunebring.com/slaktforsk/000/0001/400.htm

Barn:
Ivar Matsson Mämmi Narkus Vanhatalo, född omkring 1630, död 1669, se ovan.
Malin Matsdotter Mämmilä, född omkring 1636, död 1704.

 

 

 

 

Generation 11

 

 

 

 

Mormors fm fm mf ff farfar:
Lars Olofsson Hietaniemi, Husbonde på Hietaniemi gård i Koivukylä, Hietaniemi 1592-1621.


Barn:
Olof Larsson Hietaniemi, se ovan.

 

 

Mormors mf fm ff ff ff:
Olof Eriksson, född i början av 1580-talet, möjligen i ett torp i byn Eskesta i Tierps församling. Flyttade med sin familj till byn Dorkarby i Tolfta
församling på hösten 1625. Omnämns första gången i Dorkarby våren 1626, han utnämns samma år till sockenskräddare för Tolfta församling.
Han var även torpare i Dorkarby 1626-1630 och 1642. Åren 1630-1641 var han reservknekt i Dorkarby i Tolfta församling. Han nämns sista
gången i Uppsala mantalslängd år 1642, och han dog troligen år 1643 i Dorkarby.

Kända barn:
Erik Olofsson, född 1607, död 1670.
Jöns Olofsson, född 1613, se ovan.

Min källa: Släkten Stålnacke 1658-1980 av Christer Rosenbahr, sid. 72.


 

 

Mormors mf fm ff mf ff:
Henrik Jönsson Chore, Född 1565 i Alatornio. Död 1640 i Alatornio, han var birkarl. Släkten Chore var ursprungligen en birkarlasläkt
och innehade sina hemman på olika håll i Tornedalen. Släkten fanns i Kourila och Vojakkala i Nedertorneå socken från 1560-talet Då Torneå
blev stad fanns på Suensar 6 skattebönder. En av dem var Hindrich Jönsson, son till Jöns Chaure. Genos 49(1978), s. 63-79. Källa:
Lektor Bengt Utterström skriver i sin avhandling om ”Tornesläkten Chore till början av 1700-talet”

Barn:
Hans Henriksson Chore, se ovan.

 

 

Mormors mf fm ff mm mf och mormors mf mm ff mm mf:
Nils Nilsson Oravainen, 1598-1655, handlande, rådman, borgare i Torneå. Nils Nilsson Oravainen, sonen till fogden och Lucia, (f.ca 1597),
borgare i Torneå från 1629, fick hälften av gården Oravainen.

Här finns mer att läsa om Nils Nilsson Oravainen och dåtidens lappfogdar:

http://htgenealogia.org/documents/PDF/LappfogdenNilsNilssonOravainen.pdf Saara Pelttaris uppsats.
http://familjenbostrom.se/genealogi/norrbotten/Birkarlar_Oravaisensaari.pdf
http://www.foark.umu.se/sites/default/files/arkiv/25/sefoark254001.pdf

Barn i min antavla:

N.N. Nilsdotter Oravainen, se ovan.

 

 

 

Mormors mf mf ff ff ff:
Joen Olsson (Olkkuri), Husbonde på Olkkuri gård i Kainuunkylä 1551-93. Omnämnd som birkarl jämte brodern Nils år 1559. Han ägde
tillsammans med en Nils Henriksson fiskerätten i "Lossme tresk" (Lampisjärvi) och fiskade ensam i "Kosua tresk" (Kuoksusuando).

Barn:
Henrik Joensson.
Ludvig Joensson, se ovan och nedan.
Jöns Joensson Pajari, bosatt i Kainuunkylä.

Källa: Erik Johansson Kuoksu: Släkten Olkkuri 1539-1930.
http://walivara.se/Slakten-Walivara.htm

 

 

 

Mormors mm fm mf ff ff:
Ludvig Joensson (Olkkuri), Husbonde på Lovikka gård i Kainuunkylä 1596-1622. Han övertog den del av faderns gård, som efter honom,
kom att kallas Lovikka. Namnet Lovikka har genom tiderna fått olika förklaringar, men det kan inte råda någon tvekan om att detta
hemmans-, by- och släktnamn kommer av namnet Ludvig, som i Finland vid 1500-talets slut skrevs bl.a. "Louika" och "Lodvika". Lovikka
gård var på 1/3 mantal, vilket senare omlades till 3/8 mantal. År 1613 betalade "Lodwich Jönsson" 3 daler i Älvsborgs lösen, och 1620 var
gårdens djurbesättning 1 häst, 1 tjur, 7 kor, 1 kviga och 7 får. Gården var efter tornedalska förhållanden ganska medelmåttig, men hästen
var en statussymbol, somlångt ifrån alla hade råd att unna sig.
Källa: Erik Johansson Kuoksu: Släkten Olkkuri 1539-1930.
http://walivara.se/Slakten-Walivara.htm

Barn:
Margareta Ludvigsdotter, gift med Simon Henriksson som anlade byn Kangos på 1630-talet.
Nils Ludvigsson Lodwijka, Född 1597 i Kainuunkylä, Pajala. Död 1659 i Kainuunkylä, se ovan.

 

 

 

Mormors mm fm ff mf ff:
Mats Larsson Mämmi Pynnöinen, Född 1589 i norra Savolax Rautalampi, Finland. Död 1634 i Turtola, Övertorneå. Flydde från Savolax till
Turtola ca 1597 då klubbkriget pågick i Finland, nämnd 1607-1634. Husbonde på en gård i Koivukylä, Kemi älvdal 1606- 1608, Anlade Mämmila
gård i Turtola, Övertorneå sn 1612 [LAH, jordebok, Wahlberg 1988]. Han var av namnet att döma av savolaksisk börd, och deltog 1607 i
uppförandet av kapellet i Enontekis [Westin 1965].Möjligen var han av släkten Buonyj från Kolahalvön (Kuoksu).
I Älvsborgs lösen 1613-19 finns antecknat: "Matz Pönnoi är rymbder medh hustru och barn, intet Utgjordt någon termin brukatt itt lithett
hemman." Han kom till Tornedalen i samband med kyrkbygget i Enontekis 1607. Undertecknar ett kvitto på matvaror för fyra kyrkbyggare i
Tingevara troligen avseende Simojärvi kapell. Redan fadern hade fått tillständ att flytta till Muonionniska mot avläggandet av 1/3 mantal
skatt och underhållande av två soldater.
Källor: Håkan Bergström, S. Torikka och Per Holmberg.

Barn:
Mats Matsson Finne Narkus
, född 1601, död 1654 se ovan.
Thomas Matsson Mämmi, född 1602.
Lars Matsson Mämmi Lahti, född 1608.
Jöns Mattson Mämmi

 

 

 

 

 

Generation 12

 

 

 

 

Nedanstående text är hämtat ur boken ”Lappmarksminnen” av Samuli Paulaharju:
”Från Torneå trängde sig sörlänningen uppefter Torne och Muonio älvar samt uppför dessa älvars bifloder till de nordliga ödemarkerna.
Älvdalen fick på detta sätt de första inbyggarna. Det sägs, att tre bröder kom söderifrån, av vilka en blev bofast i Oravainen i Vojakkala,
en annan längre norrut i Mämmilä en mil norr om nuvarande Turtola kyrka, och en tredje for ännu längre norrut till Muonionalusta.
Dessa bröder var älvdalens äldsta innevånare. Den fjärde bofasta inbyggaren lär ha varit den som bosatte sig i Nautapuoti. Det var Kengis
bruks grundläggare, Arent Grape, som byggde en gård på älvholmen en mil nedanför nuvarande Alkkula by.
Not: Arent Grape grundade Kengis bruk år 1645 nära Torne och Muonio älvars sammanflöde, sålde bruket sedan till bröderna Momma och
byggde Nautapuoti gård. Denna gård förstördes av `Keksin tulva´(Keksis översvämning) år 1677. Därefter byggdes gården på strandbacken.”

 

 

Vojakkala, klicka på bilden för större upplösning.

Mämmilä, klicka på bilden för större upplösning.

Turtola, klicka på bilden för större upplösning.

 

 

 

Mormors mf fm ff mf ff far:
Jöns Chore, Född i Alatornio. birkarl. I saköreslängden 1539 upptas Jöns Kure i Päkkilä (Tornedalica nr 2 s. 41) (Lektor Bengt Utterström)

Barn:
Henrik Jönsson Chore, Född 1565 i Alatornio. Död 1640 i Alatornio, se ovan.

Lektor Bengt Utterström skriver i sin avhandling om ”Tornesläkten Chore till början av 1700-talet”

 

 

 

Mormors mf fm ff mm mf ff:
Nils Nilsson Oravainen, född 1530, död 1597, Han var lappfogde för Torne lappmark 1560–1576, 1582–1584 samt 1589–1597. Alla tre
perioderna slutade med att han blev avsatt på grund av missförhållanden. År 1591 ritade han en kartskiss över lappbyarna i Torne lappmark
1560.
Nedanstående biografi om Nils Oravainen kan man läsa i uppsatsen:
http://www.htgenealogia.org/documents/PDF/LappfogdenNilsNilssonOravainen.pdf

"Nils Oravainen föddes omkring 1530. Varifrån hans far hade kommit till Oravaisensaari, vet man inte. Sonen Nils Nilsson var sin tids barn –
senmedeltidens – där uppe i det avlägsna nordliga landskapet, där skinnjägare och –handlare gjorde sina affärer med lapparna. Det var
laxfiske och handel som var grunden till birkarlarnas välstånd. Att Nils Oravainen var en burgen man framgår av flera omständigheter. 1557
fick han plikta 40 mark för det att han trots förbud sålt renar. 1570 lämnade han kronan tre renar medan 12 birkarlar tillsammans gav fyra
stycken. I Älvsborgslängden (1570) omnämns han som den rikaste bonden i landskapet strax efter Herr Eskil – kyrkoherden i Nedertorneå,
som också bedrev en omfattande Stockholmshandel. 1572 enligt räkenskaperna för tullen i Stockholm förtullade han framförallt lax och skinn
i stora mängder (JN,s.46) Pengar kom att behövas, inte bara till affärerna utan också till de talrika böter han kom att få betala."

"Fogden var konungens ögon och öron. Som en kraftig och klok man förstod Oravainen att längst uppe i höga norden tillvarata Sveriges
intressen emot främmande länder. (JN,s.43) Fogdens viktigaste uppgift var naturligtvis att bära upp skatten och se till att erlagd skatt
forslades till sina rätta ställen. Han måste kunna skaffa och forsla de livsmedel och tyger, som samerna behövde. Han måste också kontrollera
vården av kungens hjord av renar. På sina uppbördsresor skulle han sköta en underlagmansvärv och skipa lag och rätt bland lapparna.
Tingen förrättade Oravainen dock oftast med endast sin skrivare Markus Fordell. De andra fogdarna hade nog birkarlar och lappar som
nämndemän. Däremot på Oravainens ting “sutte också hans lappekonor och skällde dem (lapparna) för skälmar, tjuvar och allt, vad de vilja.”
(JN,s.65) Skinnkammaren i Stockholm tyckte, att fogdens allra viktigaste uppgift var att uppköpa skinnvaror av allehanda slag, t.ex. goda
utvalda mårdar, svarta rävar och korsrävar, fjällrackor (fjällrävar), svarta bävrar, dito järvar och dito björnar samt andra skinn av vad slag
som helst. (JN,s.49) Fogden bedömdes efter sin förmåga att tillmötesgå kungens skinnkammare. Kvalitetsfordringarna stränga. En gång hade
Oravainen velat köpa ett renmuddsskinn – antagligen ett skinn av en ofödd renkalv, som beräknats skola utgöra ämne till en mudd (päls). –
Men lappen sålde i stället skinnet till birkarlen Olof Olofsson i Armesara (Armassaari). I vreden häröver tog nu fogden av honom en korsräv
och en god utter.(JN,s.63) Antagligen var priset bättre – eller kanske köparen. Eller möjligen båda.
Fogdarnas skinnhandel kunde inte kontrolleras. De köpte billigt för kungens räkning och sålde skinnen till gängse pris och stoppade skillnaden
i fickan. Fogden skulle ha förutsättning för att kunna köpa skinnvaror i mängd. Skinnköpen hos lapparna måste betalas i förskott som bröd,
smör, salt, hampa, olika slags tyger (vadmal, päckling, lärft), yxor mm, medan det kunde dröja ett år eller mera innan han fick tillbaka sin
insats. I detta hänseende hade Stockholm inget att beklaga, utan man var mest nöjd med Oravainen, vilket framgår av hans långa fogdeperiod.
Lapparna däremot anklagade emot honom jämnt. Än hade han betungat dem med ny skatt, än använt orätt vikt med två slags vågar och mått,
än suttit på tinget både som åklagare och domare för sitt eget bästa, än uppfört sig egenmäktigt och våldsamt. Det var en lapp som anklagade,
att Oravainen tagit av honom tre renar och ett utterskinn för lönskaläge, men likväl hade han tvingats flytta bort från trakten. Till råga på allt
hade Oravainen förlett lapparna till spritens förbannelse och han sålde till ett oskäligt överpris. För en tinte vin = ungefär ett gott sölvstop
fullt tog han en våg fisk. ( Vad detta nu må betyda!) Innehållet var brännvin blandat med öl.(JN.s.63) Jag vågar nog förmoda, att Oravainen
inte behövt bete sig alltför våldsamt för att få lapparna att släcka törsten.
Bland klagomålen kommer överraskande fram också en mjukare sida hos Oravainen, han delegerade makt också åt kvinnfolk: “… vad hans
lappekonor sejamåste de (övriga lapparna) lära att åtnöja sig med.”(JN,s.64) Listan av anklagelserna blev lång. Så miste Oravainen
befallningen 1577. Fem år senare utnämnde kungen honom ändå på nytt. Förmodligen ansåg kungen, att anklagelserna inte var ovanligt
betungande – bara menige mäns sedvanliga gnäll. Däremot gav kungen honom - som erkänsla för gott arbete - i förläning Sellön (Sielnön) i
Torneå socken jämte frihet från länsmansränta och skjutsfärd; dock skulle han årligen giva konungen tvenne tunnor god och väl förvarad lax,
den han skulle sända till Stockholms slott. (JN,s.56) – Alltså ett slags hovleverantör därtill! Ofta skickades också kockar från det kungliga köket
i Stockholm till Norrland, t o m till Torneå (Vojakkala?!) för att “insylta “ allehanda kött för hovets räkning. (JN.s.47-48)
Klagomålen sinade inte. Den betungande angelägenheten var, att Oravainen “med velde” tagit ifrån enlappkvinna
(som hade Kungl. Maj:ts skyddsbrev) hennes dotter. Oravainen dömdes att mista livet, men han benådades dock till samma Kungl. Maj:ts goda
behag och gav 25 da penningar.(JN,s.58) Han avskedades dock och följdes nu i fogdebefattningen av sina grannsöner: Lars Henriksson
(1585) och Josef Henriksson (1586-88). Nu sade lapparna sig ha råkat ur askan i elden. Trots anklagelserna mot Oravainen vägde hans
grundliga kännedom av lappmarkerna i vågen så tyngt, att han blev utnämnd till fogde – för tredje gången. Makten förblindar, sägs det.
Oravainens fartblindhet var säkerligen delvis orsaken till att lapparnas klagokör fick förstärkning av de tävlande birkarlarna. Orsaken till det
slutliga avskedandet torde dock ha varit Sveriges förändrade politiska läge efter freden i Teussina 1595. “Tvisten om Finnmarkens område
hade höjts uppå den högsta nationella nivån, och Oravainen spelade där sin egen roll, vare sig han ville det eller inte ,” skrev Kjell Lundholm.
(Tornionlaakson historia 1,s.341) Oravainens trogenhet med lappländska förhållanden utnyttjades ännu vid gränsdragningen mellan Ryssland
och Danmark-Norge. Därefter kan man bara konstatera, att Oravainen hade gjort sin plikt och Oravainen kunde gå.
Hertig Karl utfärdade fullmakt för holländaren Gerdt/Arendt Josting “kungens trotjänare” att avsätta Torneå och Kemi lappfogdar Oravainen
och Lars Henriksson och att bevaka utnyttjandet av lappmarkernas nyttigheter och kronans förmåner. Detta paket innebar att lägga beslag på
de gods Oravainen lämnat efter sigi lappmarken och alla hans renar. Kronan kom dock inte att få någon större nytta av detta, för Josting med
sitt följe delade glupskt bytet sinsemellan –enligt en detaljerad lista. Därutöver tog Josting sig 100 renar. 900 renar lämnade han åt kronan.

Oravainens familjeförhållanden
Inte ens med bästa vilja kan man skryta med att birkarlarna skulle ha levat klanderfritt. Inte var de några Guds bästa barn.
Kyrkans Herre hade inte fått något större fotfäste ännu. Hemma hos sig hade birkarlen sin vigda hustru och i lappmarken sin lappkona.
Det var birkarlarnas sed i Tornedalen. Detsamma gällde också på rikets högsta nivå – hos de kungliga. Vid prinsessan Elisabets hov
uppfostrades Gustav Vasas söners frillobarn: tre till Erik, två till Johan, tre till Magnus och ett till Karl. (Herman Lindqvist) Också birkarlarna
levde ett dubbelliv, accepterat av omgivningen. De pliktade kronan för sitt levnadssätt, men fortsatte i samma stil. Den engelska kungen
Henrik VIII:s alternativ skulle ha varit grymmare. Skatterna betalade man alltså – in natura. Fogdens första färd till lappmarkerna varade
från början av december till vårfrudagen, den andra från påsken till midsommaren. Inom dessa förhållanden är det inte svårt att förstå, att
antalet barn med Inga i Tingevare växte. De hade flera söner. (jfr JN,s.64) Vid Västersjön bodde hans lappekona Botilla. Hemma på
Oravaisensaari hade han sin unga vigda hustru Lucia, som var i ordningen hans andra vigda hustru. Efter fogdens död hade hon – som hon
själv skriver – “många små fattiga faderlösa barn”.(JN,s.70) Dessa följde efter sin mamma till Karlö, sedan hon blivit änka för andra gången
(1613). Denne hennes andra man, kyrkoherden i Övertorneå Henricus Michaelis Carelius frågade på tinget 1607, om nämndemännen och
allmogen hade hört skvaller, att Lucia och Herr Eskil med sin son skulle ha idkat lönskaläge och kätteri då fogden ännu levde. Herr Knut hade
sagt, att Lucia var tjänt att bli bränd på bål. Nämndemännen sade sig vara ovetande.(JM) Luthers lära var ännu mycket svag däruppe.
Vidskepelse och trolldom frodade och en och annan präst tydde sig i hemlighet till sina gamla helgon. Genom stränga straff ledde man folk
till den nya tron. Omöjligt är det inte, att prästernas avund sinsemellan och den på ett tråkigt sätt sjuke äkta mannens svartsjuka kan ha haft
något att göra med saken. – Som Lucias kvinnliga avkomling känner jag rent av glädje om hon hade haft en smula av eget liv i denna
karlakarlarnas värld. Bristen på fakta är ett frodigt växtunderlag för legender. Lucia gifte sig med en präst på Karlö, sägs det.
Lucias balsamerade lik har funnits på Karlö och hon hade en guldkedja på pannan, sägs det.


Kända barn med Lucia:
Henrik Nilsson Oravainen
Nils Nilsson Oravainen, se ovan.

 

 

 

Mormors mm fm ff ff ff far och mormors fm mf ff ff far
Joen Olsson (Olkkuri), Husbonde på Olkkuri gård i Kainuunkylä 1551-93. Omnämnd som birkarl jämte brodern Nils år 1559. Han ägde
tillsammans med en Nils Henriksson fiskerätten i "Lossme tresk" (Lampisjärvi) och fiskade ensam i "Kosua tresk" (Kuoksusuando).

Barn:
Henrik Joensson.
Ludvig Joensson, se ovan
Jöns Joensson Pajari, bosatt i Kainuunkylä.

Källa: Erik Johansson Kuoksu: Släkten Olkkuri 1539-1930.
http://walivara.se/Slakten-Walivara.htm

 

 

 

 

Generation 13

 

 

 

 

 

Mormors mf fm ff mm mf ff:
Nils Oravainen (Orffwai), husbonde på Oravainen gård, bosatt 1539 i Nedre Vojakala.

Barn med Bofilla:
Hans Nilsson, född omkring 1540
Henrik Nilsson, död omkring 1556, han blev ihjälslagen av Jöns Olofsson Drucken från Raumo 1556.
Nils Nilsson, född omkring 1530-1597, se ovan.
N.N Nilsdotter, gift med Hans Petrusson Piekko (Galther) från Matarengi. Nämnd 1539-1556 I Kalttari gård Alkkula, Piekko gård i Matarengi
(EW) Nämndeman 1543 (Kuoksu) Omnämns redan i den allra tidigaste bevarade skattelängden från 1539 i Alkkula. Han hade bl.a. fiskerätten
Korpilombolojärvi, Ruokojärvi, Kurajärvi och Miekojärvi; i den sistnämnda sjön fiskade han aborre, gädda och braxen och skattade med 9,5 kg
torkad gädda. (Håkan Bergström)
Källor: Erik Walberg, skattelängden och S. Torikka.
Kerstin Nilsdotter.

 

 

 

 

Mormors mm fm ff ff ff ff och mormors mm fm mf ff ff ff:
Olof Joensson (Pajari el. Olkkuri) Född omkring 1485 Husbonde på Olkkuri gård i Kainuunkylä 1539-49, antagligen birkarl. Död mellan 1550
och 1554.Han omnämns första gången i bågskattelängen för Västerbotten år 1539, den första skatteländ som upprättats för Tornedalen.
I jordeboken för 1543 skattade "Olaff Iönson" i "Helsingebijn" 112 penningar för 3 spannland åker och 16 lass äng, vilket gjorde hans gård till
den största i byn, och avsevärt större än medeltalet för gårdar i Övertorneå. Han kunde dock inte på långa vägar mäta sig med de rikaste
birkarlarna, som Olof Anundsson (Tulkki) i Armassaari eller Henrik Larsson (Oravainen), vilka samma år skattade 408, respektive 448 penningar
för sina gårdar. Olof Joensson var husbonde på den gård som senare kom att kallas Olkkuri, antagligen efter honom. Ur denna odelade gård har
sedan brutits fastigheterna Kannala, Kuurunen, Tyni och Lovikka. Olof återfinns i längderna som husbonde fram till 1553, men hans söner är
upptagna i längderna sedan 1551, varför han kanske hade avlidit redan då. Det kan inte råda något tvivel om att Olof Joensson var birkarl;
något som dock inte bevisas, då de första birkarlslängderna är från 1553, och Olof vid denna tid sannolikt redan var död, men då hans två söner
innehade birkarlsrättigheter, bör även Olof ha varit birkarl. Förutom släkten Olkkuri fanns i Kainuunkylä birkarlssläkterna Rousuniemi; av denna
släkt omnämns Bengt Andersson som birkarl 1559 och Anund Nilsson 1600, och Liisa; Frans Henriksson av denna släkt var birkarl 1590.
Källa: Erik Johansson Kuoksu: Släkten Olkkuri 1539-1930.
http://walivara.se/Slakten-Walivara.htm

Barn:
Nils Olofsson.
Joen Olofsson, se ovan.
Mickel Olofsson, han bodde med broderna Joen, och innehade ensam fiskerätten i Näkkäläjärvi.
Henrik Olofsson? Son: Lars Pajari
Olof Olofsson? Son: Hans Pajari.

 

 

 

 

 

Generation 14

 

 

 

 

 

Mormors mm fm ff ff ff ff far och mormors mm fm mf ff ff ff far:
Joen (Pajari). Född senast omkring 1465. Antagligen birkarl och husbonde på Olkkuri gård i Kainuunkylä. Hans gård torde ha bestått av
6 spannland åker och 24 lass äng, vilket skulle ha gjort den till en av de största i Övertorneå socken. Sannolikt avled han före 1539, då hans
gård var uppdelad mellan hans söner. Den sannolikt äldste sonen Olof fick överta halva gården, medan de två yngre sönerna Erik och Anders
fick dela på den andra halvan. Man vet förutom detta ingenting om Joen.

Joens existens kan endast beläggas genom sönernas patronymikon, men han bör ha varit birkarl, då hans efterkommande innehade
birkarlsrättigheter, och denna titel var ärftlig. I Finland är Pajari ett välkänt namn av för det mesta karelskt ursprung. På medeltiden bosatte
karelska nybyggare sig i trakterna norr om Bottenviken. Olof Pajari kunde vara en av dem, eller deras ättling. Tornedalen fick sin fasta
bosättning på medeltiden från Karelen, Tavastland och sydvästra Finland. Norra Österbotten Bottenvikens kuster ända fram till Luleå och
Skellefteå hörde länge till Novgorods intressesfär, och särskilt starkt var det Karelska inflytandet på 1200-talet. Först vid fredsslutet år 1595
mellan Sverige och Ryssland fastställdes, att dessa trakter tillhörde det Svenska riket. Men å andra sidan: Tyska köpmän har rest också till
handelsplatser vid Bottenvikens åmynningar, lockade av den lukrativa pälshandeln, så allt är ju möjligt…
Källa: Erik Johansson Kuoksu: Släkten Olkkuri 1539-1930.
http://walivara.se/Slakten-Walivara.htm

Barn:
Olof Joensson, se ovan.
Anders Joensson, besutten i Kainuunkylä 1539-43.
Erik Joensson, besutten i Kainuunkylä 1539-43.