Kuriosa om Christian Elingius dy.

Ur domboken Torne lappmark 1709:

1 feb 1709 ställdes för rätta lappmannens Per Nilsson Pannacks dotter Ingrid Persdotter vilken den 18:e sistlidne oktober fött en son som hon låtit kalla
Nils och tillfrågades vilken rätta barnfadern var? Svarade att handelsmannen ifrån Torneå Kristian Elingius gift man, har henne belägrat första kvällen som
borgerskapet nästlidet år kom hit upp till Jukkasjärvi som varit antingen den 25:e eller 26:e januari 1708, skall Kristian ropat henne in uti sin stuga, till att
igensy dess stövlar, var om han dock senare inte talade om, utan sänt sin dräng Nils Winter i prästgården efter dricka, slagit där på dörren lås och då de
voro
allena inne, belägrat henne nere på golvet, bredvid dörren, sedan Kristian i hastighet sönderrivit hennes byxor, som lapska kvinnfolken brukar för
underkläder, och skall fuller Ingrid i förstone nekat till hans begäran, men omsider efterlåtit honom sin vilja, sedan det var skett har han givit henne halvt
kvarter tobak och låtit henne bortgå, för än drängen Nils Winter kom tillbaka. Kristian Elingius framropades, som sade, att detta är en obevislig beskyllning,
han aldrig haft med denna kona beställa, eller vet sig en gång sett henne uti sin stuga, och aldrig känt henne förrän sistlidne julhelg då hon inkommit uti
Jöns Stålnackes stuga, och tagit honom i hand och Johan Stålnacke som där inne var, underrättade honom, det var densamma som beskyller honom att hava
legat hos sig, varför ock Kristian uppstigit och gått därifrån, men hon följt honom efter, och velat tala med honom, det han vägrat, och sagt sig ej vilja svara
henne förrän uti tingsstugan, det konan och tillstod sant vara, att Kristian ej ville giva sig i tal med henne.

 

Lappmannen Nils Henriksson Winter underrättades noga vad en ed har att betyda, och sedan, han vittneseden hade avlagt, sig förlidet år fört Elingi raid eller
ren lass hit till Jukkasjärvi, var uppå han en eftermiddag sett denna kona inne hos Kristian, stående vid spisen, då Kristian skickat honom i prästgården efter
dricka, kunde han icke veta om Erik Thomassons son Erik Eriksson i Lainio var och där inne eller ej /:som nu är frånvarande:/ men då Nils kom tillbaka med
dricka var Ingrid utgången och några andra lappar där inne, mera sade han sig inte hava att vittna i denna sak.

 

Länsmannen Per Jonsson i Tingewara som av Kristian påberopades, vittnade sedan, det konans far Per Nilsson, har en gång uti dryckesmål sagt, kanske,
Anders Henriksson i Tingewara by har besovit min dotter. Per Nilsson tillstod sig hört såsom ett spargament där om, men dottern har endast bekänt på
Kristian Elingius. Per befalldes att nämna den person som hon förebrackt, det Anders Matti trodde belägrat hans dotter. Per Nilsson tillstod sig hört såsom
ett spargament där om, men dottern har endast bekänt på Kristian Elingius. Per befalldes att nämna den person som honom förebräckt, det Anders Matti
trodde belägrat hans dotter? Svarade, som skulle den sagan kommit från prästgården, dock kunde han inte visa någon viss sagesman. Föregående sak
lämnades parterna till bättre betänkande om sanningen till övermorgon eller den 3 huuis.

 

Samma dag de 3 februari blev konan Ingrid Persdotter Pannack vidare förekallad och allvarsamt förmanad att bekänna sanningen vilken som har henne med
barn rått? Hon nu som före konstaterade med Gud och sitt samvete, att borgaren Kristian Elingius, vore densamma, vilken där emot alldeles nekade; alltså
inropades

1.   Nils Larssons änka Karin Amundsdotter i Siggewara by som varit tillstädes, då Ingrid den 18 oktober 1708 födde barn, den där efter avlagd vittnesed
intygade, sig vid samma tillfälle hava frågat Ingrid, vilken som vore rätta barn fadern? Den där svarat, kyrkoherdens son Kristian, varpå hon strax är
bliven förlöst av sin barnsbörd betygandes hustru Karin, sig aldrig hört, det Ingrid varit beryktat för några annan.

2.   Klockaren Lars Johanssons hustru Karin Mickelsdotter vittnade och edligen i denna sak således, att två veckor efter allhelgonatid har konan Ingrid
kommit med sitt barn hit till kyrkan och ingått uti hennes stuga, med begäran, det hennes dotter Brita ville gå till prästgården, och anmoda det finge
Ingrid tala med hr. kyrkoherdens Elingi käraste madam Susanna Wannea, men kom med det svar tillbaka att hon ej ville se henne. Kyrkoherden hr.
Kristian Elingius har strax därefter kommit gåendes bredvid klockarens stuga, där Karin och Ingrid voro stadda, frågades Karin vad det var för en stod hos
henne? Hon svarade, att det voro Pannacks dotter som ville låta kristna sitt oäkta barn, kyrkoherden frågade efter barnfadern, Karin Ulath sig det ej
förnämnde
/ : fast än konan hade henne före berättat: / sedan kyrkoherden var i prästgården hemkommen, sände han bud efter hustru Karin, och henne
därom vidare frågade, men hon svarade som före. Opp på kyrkoherdens befallning bar hon sedan barnet i prästgården, då konans fader var och där
tillstädes, vilken utsagt att kyrkoherdens son var rätta barnfadern. Enär barnet skulle kristnas, har hustru Karin förment det konans fader, för medels
brist av andra, kunde vara ett vittne vid dess dop, men kyrkoherden svarade sig intet vilja se honom för sina ögon, var om kyrkoherden såväl som hans
hustru, med våta ögon talt hava. Kyrkoherden kristnade alltså barnet uti hustru Karins och dess tjänstepigas Karin Larsdotters närvaro, och därmed
skildes de åt.

 

Kristian Elingius begärde, det uppbördstolken Johan Olsson, måste säga vad han hört talas i denna sak? Som refererade att förlidna julhelg har Per Nilsson
Pannack frågat honom, om han ville samtycka, det en av hans söner äktade hans dotter? Till vilket tal Johan ej velat svara honom.

 

Handelsmannen Elias Consten från Torneå utsade och, att nästlidna Andersmässodagen, haver han med borgaren Henrik Abrahamsson och åtskilliga lappar,
såsom denna Pannack och flera varit tillhopa uti en borgarestuga här samma städes, och lapparna suttit och talt lapska språket sinsemellan, det Consten icke
förstod, utan Henrik för honom berättat, det de höllo på att tala med en ung lappdräng det han skulle taga den till hustru som Kristian hade belägrat. Drängen
svarade, får jag några riksdaler, så för jag det göra, men slöts intet vidare. Opp på tillfrågan härom, sade Pannack, det Henrik Abrahamsson har gjort honom det
rådet, eftersom det så skulle vara kyrkoherdens vilja. Henrik Abrahamsson var icke tillstädes, så att han uti förberörda mål avhöras kunde; till vilket kyrkoherden
herr Kristian Elingius alldeles nekade, och i det övriga sade sig allvarsamt förmanat sin son att bekänna sitt brott där han felat, men han även för honom förklarat
sig oskyldig.

 

Denna sak tog tingsrätten uti noga övervägande, och var dess enfaldige utslag som följer.

 

Borgaren Kristian Elingius nekar fuller inständigt sig övat lägersmål eller begått enfalt hor med Ingrid Pedersdotter Pannack i Tingewara by, och sig där ut innan
oskyldig förklarar. Likväl såsom konan ifrån begynnelsen varit ständig vid sin berättelse, i det hon, såväl vid födelsen som barnets dop och nu inför rätta påstår
honom Elingius vara barnfadern, vilkens berättelse av lappmannen Nils Winter så vida understödes, som han emot Elingi föregivan, tillstår sig sett denna kona
inne uti Elingis stuga samma tid efter middag, då han av honom är skickad i prästgården efter dricka, som konan har berättat ifrån vilken tid och till dess barnet
föddes finns förlupne 38 veckor, som med barnakvinnors gång mera dels överrensstämmer, förutom det, att ingen annan med skäl eller liknelse befinns hava varit
för henne misstänkt. Tii lämnades nämndemännen som här på orten är vistandes, att yttra sina tankar efter bästa förstånd och samvete, antingen de erkänna
honom Kristian Elingius brottslig i denna sak eller ej? Vilka samhälleligen svarade sig, ingalunda kunna fria honom ifrån denna gärning; varför i dess anseende såväl
som föregående skäl, blir Kristian Elingius för enfalt hor sakfälld efter. 653 års straffordnings 1§ till 80 dlr. Och konan Ingrid Persdotter Pannack till 40 dlr. Sr. Mt.
Till treskiftes, samt dömda till 3ne söndagars kyrkoplikt, likmätigt kyrkolagens 9de kapitels 4§. Som dock den höglovl. Kongl. Swea hovrätts högrättvisa omdöme
aller
ödmjukast underställs.