Min släktforskning på min fars sida:

Släkten Andersson Viltok

av Christina Berglund

Sidan är uppdaterad 2017-06-08.

Några av Erik Philipsson Lautakoskis barnbarn, bosatte sig i Norge.
denna länk kan du läsa om var i Norge de bosatte sig samt se fina bilder därifrån.

Den gamla skolan/bönhuset i Killinge är nu rivet, och på denna länk
kan du se bilder och läsa lite om vad som har hänt i Killinge 2017.

Patrik Johanssons konstbilder med minnen av bl.a. skolan/bönhuset i Killinge, finns på denna länk

Uppdateringar under 2016:

Har uppdaterat sidan 2016-10-10 med text från boken "Myr" av Svante Lundgren
på denna Akkavare länk.

2016-04-11 uppdaterades sidan bl.a med rättelser vad gäller bröderna Olof och Frans Anderssons i Killingi histora.

Jag är så tacksam över denna släktforskarsida som hela tiden ger mig ny information om mina anfäder
som jag får via mail av olika personer som vill dela med sig av mer information angående människor
och platser som benämns i berättelsen nedan.

Jag har fått tillstånda att publicera äldre fotografier på människor som levt och verket i byn Akavaare, då främst från
"familj nummer 8" Nils Peter Persson Njammi.

En berättelse med bilder om "Abborrträsk" där både min farmor och hennes systrar bott under kortare och något
längre perioder fram till cirka mitten av 1900-talet.
Jag kallar berättelsen för: "Abborrträsk- fina fotografier, biografier, historia och några egna funderingar".

Jag har införskaffat den otroligt intressanta boken "Släkten Stålnacke 1658-1980", vilken jag köpt genom
författaren Christer Rosenbahr i Umeå. En bok som alla Stålnacke släktingar borde äga!

Jag har gjort en liten berättelse om "Sjaunja borna och den gamla byn Akavaare" på denna länk. Där bodde
bl.a. Abmut och Hilma Viltok med sina barn.

Jag har gjort ett "släktfotoalbum" med de bilder jag själv har i mina ägor, samt bilder som jag fått genom andra släktingar.

Jag har även gjort "ortslänkar" vilka länkar till en kartbild över orten man klickar på, detta som önskemål
från många personer (inklusive mig själv) som inte har en aning om var olika byar - platser finns som har
anknytning till denna sida - min släktforskning.

Nu öppnas även alla länkar som jag gjort nedan på en "egen sida" vilket de skulle ha gjort ända från början...

Eftersom jag har väldigt många länkar på sidan, blir jag tacksam om någon uppmärksammar "brutna länkar"
och vänligen skickar denna information till min mail:
christina.berglund57@gmail.com

 

Min förhoppning är att ovanstående fördjupningar och förbättringar skall bidra till att göra denna min forskning
ännu mer trovärdig och intressant för den som har ork och intresse av att "scrolla" sig ned på sidan. Min
tanke och förutsättning är att samla all fakta i släktforskarprogrammet "Disgen" vilket ger en klart bättre
översikt och även ett person- och ortsregister, men detta har inte blivit av och ligger nu som ett framtida

släktforskarprojekt.

 

 

Jag heter Christina Berglund och jag föddes i Gällivare 1957, men blev bortadopterad när jag var tre månader gammal
till en familj i en by utanför Luleå. När jag var 7 år gammal berättade min adoptivmamma för mig att hon och min adoptivfar
inte var mina rätta föräldrar, utan att jag hade mina biologiska föräldrar uppe i Gällivare. Hon gav mig även vid det tillfället
ett gult litet häfte som de skickat med mig från BB i Gällivare. I det gula lilla häftet (som jag ännu har kvar) stod förutom mitt
födelsedatum, vikt och längd, även min biologiska mors efternamn som var Engelmark, samt även att jag var nummer tre i
syskonskaran. Efter denna händelse gick det inte en dag utan att jag tänkte på ”vem de var” där uppe i Gällivare.
Jag längtade efter min mamma och mina syskon, min pappa tänkte jag däremot mindre på i uppväxtåren, ända tills jag en
gråkall dag i början av februari 1992 äntligen tog mod till mig och ringde till pastorsexpeditionen i Gällivare för att ta reda på
mitt biologiska ursprung – mina biologiska föräldrars namn och födelsenummer. Efter detta öppnade sig en helt ny värld för mig…
Jag hade inte bara 2 syskon på min mors sida, utan det visade sig att jag även på min fars sida hade 2 systrar så sammanlagt
hade jag alltså helt plötslig 4 halvsyskon som jag aldrig fått träffa eller växa upp tillsammans med .


”Man är inte hel förrän man har funnit sina rötter”, är något jag verkligen kan intyga. Efter det att jag fått namn och
personuppgifter på mina biologiska föräldrar och även på mina syskon, tog jag kontakt med dem alla, och till min stora lycka
fick jag träffa min biologiska mor, 2 av mina systrar samt min enda bror (vilken jag dessvärre tappat kontakten med) för första
gången i livet, allt detta hände samma år, 1992. Men min nyfikenhet var inte stillad efter dessa möten, jag ville veta mer om min
släkt, och eftersom jag inte hade någon speciell släkting att ”intervjua”, så bestämde jag mig för att börja släktforska. Detta har
jag hållit på med under cirka 10 år till och från, och på min biologiska mammas sida, släkten Engelmark, har jag kommit väldigt långt.
Men, den släkt som intresserade mig mest, det var släkten Viltok! Kanske därför att jag aldrig hann träffa min far som dog under
tråkiga omständigheter i Malmberget 1973. Då var jag bara 16 år, och i tonåren hade jag annat för mig än att ta reda på vem min
riktiga pappa var. Eftersom jag aldrig fick träffa honom personligen, har jag endast andrahandsuppgifter vad gäller informationen
om honom som person, och det jag fått höra om honom har både gett mig glädje och sorg… Nu har jag ett foto av honom på mitt
skrivbord vid min dator, och i skrivandets stund känns det ändå som om han på nått sätt ”är med mig”, om än inte i fysisk bemärkelse
så andligt kan jag känna hans närvaro.


Slutligen kan jag säga att väldigt många av mina anfäder på pappas sida var lappar – samer, och idag kan jag faktiskt säga att
”jag är mycket stolt över mitt samiska ursprung” och intresset för samernas historia och kultur växer sig bara allt starkare med åren.

Förutom efternamnet Viltok – Vuobdik (det tidigaste efternamnet på anfäder i släkten Viltok), kanske det finns intresse även för
f
öljande samiska efternamn som finns nedan i antavlan:
Jorpak (Jorpo) (Harja, Jårpa )
Kåltik(Koltik)
Kaiso
Jaffoks- Loij
Alit
Spådna
Vuordno
Stebel
Himma

m.fl

Jag reserverar mig för eventuella fel och brister i antavlorna nedan, och jag tar tacksamt emot information om allt
vad gäller denna min släktforskning nedan, tveka inte att maila till :christina.berglund57@gmail.com om du har något
du vill tillföra denna släktforskning.


Mycket nöje!
Med vänliga hälsningar Christina Berglund.

 

 

 

Min far:
Egon Öjvind "Bogge" Öhman (Andersson-Viltok). Född 1937-10-05 i Malmberget, död 1973-06-30 i Gällivare.
Han levde och verkade hela sitt liv i Gällivare – Malmberget. Vad jag förstått så tillbringade han en hel del tid tillsammans
med den kända träsniderikonstnären Martin Stenström, av honom lärde sig min far att tälja – snida figurer, för det mesta
med samiska motiv. Jag tror att Öjvind tillbringade en hel del tid i byn ”Jutsa” där hans mor - min farmor växte upp.
Eftersom jag inte växte upp med min far, vet jag väldigt lite om hans liv och leverne, men jag har förstått av det jag fått
berättat om honom att han levde ett ganska hårt liv på många sätt, samt att han dog endast 36 år gammal i en tragisk "olycka"
som många vill ha som "mord", men som dock endast bedömdes som dråp av domstolen. Nyfiken som jag ju är av naturen
beställde jag en kopia av "rättegången" vad gäller händelserna kring Öjvinds död, och det var med blandade känslor jag läste
hur allt hade gått till där på "Porjusvägen" i Gällivare den 29 juni 1973. Sorg, vrede, ångest och kärlek från djupet av mitt
hjärta var de känslor som starkast kom till mig när jag läste om hur pappa dött. Hård var den, "lagen" som togs i egna händer
av förövaren som sparkade och misshandlade min far till döds. Ett "hat" som säkert länge legat och grott i förövarens "sjuka"
hjärna över en struntsak (som vi idag kan tycka med facit i hand) en stöld av några träsnidade föremål som förövaren anklagat
Öjvind för att ha tagit från honom... Om döden inträffade den 29 eller 30 juni har ingen kunna fastställa. Misshandeln skedde
på kvällen den 29 juni, och på morgonen den 30 juni ringde förövaren själv till polisen när han märkt att Öjvinda var död.
I utredningen nämns vid ett tillfälle att Öjvind "visste att han snart skulle dö", så hotet från förövaren - mördaren hade nog
länge legat i luften dem emellan. Straffet som Erik Helmer Nilsson fick blev inte långt, han dömdes till "dråp" och var ute igen
efter något år. Hur Öjvind än var som person säger jag ändå idag till alla "att jag är stolt över att vara hans dotter" och att jag
verkligen sörjer över att jag aldrig fick förmånen att träffa honom i livet. Min farbror Östen Öhman berättade för mig att
Öjvind hade sagt till honom "hon kommer att komma till mig när hon är redo för det" (de pratade då om mig), men
tyvärr och till min stora sorg, hann jag aldrig komma till dig pappa...

 

Öjvind fick de för mig kända barnen med tre olika kvinnor:

Karin Marie, född i Gällivare (Malmberget) 1957-08-09.
Birgit Christina, född 1957-09-28 i Gällivare.
Marina Katarina, född i Porjus 1967-11-11.
Not: Det skiljer endast drygt 1½ månad mellan mig och min äldre syster
Marie... Jag har sporadisk kontakt med min "lilla syster" Marina, men jag
fick aldrig något svar ifrån min "äldre" syster Karin Marie, efter det att
jag kontaktade henne via brev 1992. Detta får jag givetvis lov att
respektera, att hon inte ville träffa mig eller besvara mitt brev. Det finns
med all säkerhet en mycket naturlig förklaring till detta... Medans jag,
som aldrig fick träffa Öjvind, kanske har en drömlik och ganska positiv
bild av honom, har min äldre syster kanske upplevt mycket av det
negativa i att födas till ett liv med en (vad jag kan förstå) mycket
frånvarande och stundtals ganska (av alkohol) påverkad fadersgestalt.
Att då ett "spöke" från det (något negativa) förflutna, plötsligt dyker upp
och säger sig vara din halvsyster som du aldrig har träffat eller ens vetat
om att hon fanns, förstår jag till fullo Maries reaktion och avståndstagande
ifrån både mig som person, samt allt som har med hennes far Öjvind
att göra. Men kära syster Marie, om du någon gång läser detta och känner
att du vill få kontakt med mig, kan du nå mig via min hemsida och den
mailadress jag uppger här...

 


Klicka på bilden för större förstoring

Vid ett av mina besök i Malmberget på tidigt 90-tal, fick jag av min farbror Östen Öhman
två figurer som Öjvind hade snidat. En samegumma och en samegubbe. Gumman gav
jag till min lilla syster Marina, men "gubben" har jag kvar. Den är numera en av mina
allra käraste ägodelar. Öjvinds signatur finns på undersidan "Öhman 1965".
Öjvind var en allkonstnär. Han målade tavlor, snidade i trä, sjöng och spelade ibland
(i tidig ungdom) i olika orkestrar. Träsnideriet tror jag nog att han lärde sig mycket genom
att studera Martin Stenström när han snidade sina alster.

 

 


Karta Jutsajaure, klicka på kartan för större bild!

I byn Jutsajaure bodde även träsnidaren och allkonstnären Martin Stenström, nedan följer lite information om Martin
och hans liv, samt historien om hur han kom att spela en roll i min släktforskning om släkten Viltok:

 


Martins hus i Jutsa samt ett foto av Martin taget 1996 när jag och min syster besökte
honom i Jutsa 1992.
Klicka på bilderna för större förstoringar.

 


Anekdot: Ur boken ”Vildmarksliv i Laponia” av Kurt Kihlberg, i boken finns kapitlet – Stubba – träsnidarens land (sida 61)
detta kapitel handlar helt och hållet om Martin Stenström, mycket läsvärt, något jag verkligen kan rekommendera för dem
som är intresserade av Martins Stenström och hans historia: ”Djupt inne i den famnande vildmarken - insprängd i Stubba
naturreservat – ligger en flera gånger påbyggd stuga vid stranden av skogssjön Jutsajaure".


"Här i mystikens och de stora skogarnas och myrmarkernas förlovade land föddes legenden om Martin Stenström född 1912,
konstnären och skogskarlen som blev bygdens mest omtalade artist. Martin Stenström var redan i början av 30-talet lapplands
mest beryktade träsnidare och fick sälja i stort sett vartenda trästycke han täljt på – samlarna bokstavligen rykte figurerna ur
händerna på honom, träskulpturer som idag är eftersökta och mycket svåra att förvärva. Martin var uppväxt på den väglösa
gården Nenäsvaara (anlagd 1836 av Anders Vennström). Bakom lågfjället Dundret kom han som dräng till Jutsa och fann dottern
i huset (min farmor Ester Katarina) tilltalande. Ester född Andersson – Viltok 1910-1972, som flickan hette blev snart Martins
kvinna och man slog ihop sina bopålar under en kortare period”.


I en artikel i NSD (har tyvärr inte datumet på artikeln ännu, men jag tror den var införd någon gång i början av 90-talet)
om en utställning i Gällivare centralskola där privatpersoner och Gällivare muséeum hade ställt träfigurer av Martin Stenström
till förfogande, säger Martin: han hade jobbat med skogsavverkning åt olika bolag men lika ofta hjälpt skogsbönder i det väglösa
skogslandet med slåtter och andra arbeten. Det var så han hamnade i Jutsa. ”Jag kom förbi från Storlule med en grammofon
som Jutsa-Sven skulle ha. Då sa dom, va bra, här kommer våran slåtterkarl. Men jag sade att jag inte ville slå ensam, och då
följde Ester med till Muddus, ja, åså var vi där, å sen blev det att stanna i Jutsa med henne”.

Martin blev sedan far till min faster Maine Stenström...

"Att vara skogskarl är det bästa Martin kan säga om en medmänniska. Det innefattar så mycket, ande och kropp i
samverkan för att kunna överleva i en hård och ogästvänlig ödemark. Vandra milslångt sommartid - överleva
med hjälp av yxa och kniv, bössa och hund - ta vara på allt som naturen bjuder. Gå på skidor vintertid - övernatta
under en gran eller ett vindfälle, en gammal kåta eller en timmerkoja. Att lära sig läsa naturen och fostra sina
sinnen till uppmärksamhet var något av ett måste för ett liv i vildmarken: en skiftning på himlen, ett spår i snön
var av stor betydelse för en kunnig skogsrännare."

Ur boken Vildmarksliv i Laponia av Kurt Kihlberg, sid. 70.

Upp

Små anekdoter jag fått mig tillsända av snälla människor via min forskningsida:

"Öjvind Öhman blev jag bekant med på Malmbergets BD-koloni i Åsa någongång i slutet på 1940-talet.
Vid samkvämen ombads Öjvind underhålla. Han sjöng bl.a 'Amerikabrevet'.

Albin Dånsjö. Vi var ett gäng som trivdes ihop, löste livsgåtor och tog ett glas ibland.Under studietiden på
Handelsskolan i Malmberget var min syster och en annan inackorderade hos Albin.
Albins son, Bill, blev pressfotograf när han blev 'stor'."

"Satt ofta om kvällarna och spelade kort med Öjvind och Sven ock på vintern skidade man hem till gården i
månskenet. Jag vill minnas att Familjen Andersson /Viltok är fiskesamer i grunden. Jag har många minnen om
vad man fick lära sig där som 7-13 åring. Göra raketer med färg sprut mm, mycket bus fanns att lära sig av dom
stora pojkarna som Öjvind och de andra." /Grannpojke från Jutsarova

I maj 2011 fick jag fyra inskannade bilder som jag nu lagt in i det fotoalbum jag nämner i början av sidan.
Den snälla släktingen skrev:
"Har med intresse följt din släktforskning så länge den funnits tillgänglig. Detta eftersom jag själv är född (Gällivare BB)
och bodde mina första år i Jutsajaure. Min mamma, Karin, är äldsta dotter till Olov och Katarina Wiltock som bodde
i Bäcktorp c:a 1 km söder Jutsa station. Min far, Gottfrid Lindgren, kom från Ångermanland till Jutsa för att arbeta
som banvakt åt SJ. De träffades och födde en dotter, Birgitta år 1947 och jag själv föddes 1953. Födde ytterligare
en son 1956, Jan, då i Piteå. Vi bodde på bottenplan i stationshuset och hade väntsalen och ett litet kontor på samma
plan. På övervåningen bodde då, paret Ivebo.
På den tiden var det lite av samlingspunkten i Jutsa, eller sambandscentralen eftersom vi hade telefonen i byn.
Mor har berättat om skyldigheten att hämta folk till telefonen oavsett väder och vind eller tid på dygnet.
Pappa hade en lådkamera så några bilder blev tagna. Har under en tid skannat av gamla bilder som mamma har
i sin ägo. Hittat några där din far och andra nära anhöriga finns med.
På bilderna finns också namn på Ivar Nägga, gifte sig med min moster Ingrid. Ulla är namngiven på en bild, det är
också en moster till mig. Birgitta är min syster. Min far är inte längre i livet, men min mor är 81 år och bor i
Östersund. Hon har otaliga historier från den tiden att berätta. Hon kände alla väl då. Paava och Signe blev hennes
gudföräldrar, tror t.o.m att hon föddes hemma hos dem."

 

Scannad bild på Jutsajaure stationsbyggnad
som jag fått via facebooksidan "Viltok fanclub"
av GunnBritt Dånsjö. Klicka på bilden för
större förstoring.

"Min mamma var kusin till Ester dvs din farmor. Jag föddes 1942 så jag är fem år yngre än Öjvind. jag var ofta
i Jutsa under uppväxtåren och speciellt somrarna minns jag att vi lekte tillsammans med Öjvind och hans yngre
bror Ulf. Öjvind var vår store idol, han var den som hittade på olika lekar och han red barbacka på en av hästarna
som fanns i byn."

 

 

Min farmor:
Ester Katarina Andersson – Viltok, född 1910-03-07 i Gällivare, död 1972-04-13 i Gällivare. Ester fick sex barn och hade
stundtals själv svårt att ta hand om dessa. Barnen fick en tuff uppväxt i olika fosterhem och även hos morföräldrarna i
Jutsa utanför Dundret på vägen till Porjus. Jag fick förmånen att träffa Östen Öhman, en halvbror till min far, samt Maine
Stenström en halvsyster till min far och dotter till snidarkonstnären Martin Stenström i Jutsa.

Ester födde 6 barn:
Erik Sivert, född 1931-03-09, död 1986-10-21, då bosatt i Bönträsk. Far: Stig Gudmund Lundberg i Malmberget.
John Östen Reinhold, född 1934-06-21, Far: Johan Vilmer Öhman född 1913-04-29 i Gällivare.
Egon Öjvind, född 1937-10-05 död 1973-06-30 i Gällivare, far: John Vilmer Öhman.
Ulf Irving, född 1939-01-29 död 1981-05-09 i Bergsjö Nordanstig, far: Arne Viklund född 1906-12-07 i Gällivare.
Kjell Ove, född 1941-06-30, död 1941-09-09, far: Arne Viklund Gällivare.
Maine Lisbeth, född 1948-05-07, död 2006-02-02, då bosatt i Hakkas, far: Karl Martin Stenström född 1912-10-10.
Källa: Riksarkivet Landsarkivet Härnösand.

Arne Viklund, född 1906-12-07 i Sävast Boden Överluleå, död 1976-04-21, då bosatt på Lunnegatan 11 i Åmål. Föräldrarna var:
Oskar Viklund,född 1876-07-13 i Sävast Boden Överluleå, död 1939-12-16 i Malmberget och Johanna Evelina Rörling, född
1877-03-30 i Skatamark i Överluleå, död 1953-02-15 i Kilen Malmberget.

Stig Gudmund Lundberg, född 1909-11-03 i Boden Överluleå, död 1979-07-17 i Råneå. Föräldrarna var: Knut Artur Lundberg,
född i Piteå 1882-01-13, död 1918-12-30 i Boden Överluleå och Elin Sofia Lundström, född i Piteå 1888-07-08, död 1966-08-01
i Boden.

Johan Vilmer Öhman, född 1913-04-29 i Gällivare, död 1977-03-12 i Arvidsjaur.
Vidare information via min släktforskning om min farfar på denna länk.


Ester var gift två gånger, och hade tillfälliga förbindelser med olika män som jag inte känner till. Ett tag var hon gift med
min farfar John Vilmer Öhman från Gällivare (giftemål 1934-06-01-1941-12-23). "6 oktober 1934 gifte sig arbetaren John
Vilmar Öhman i kyrkbyn med hembiträdet Ester Katarina Andersson Viltok i Jutsajaure (enligt vigelboken") Efter skilsmässan
från Vilmar Öhman hittar man Ester 1941, först i Jutsa där hon står under samma hushåll som Paava och Signe. Där verkar
hon leva med barnen Erik född 1931, John Östen född 1934, Egon Öjvind född 1937 och Ulf född 1939. Men jag finner henne
även samma år 1941 som frånskild- ensamstående i mantalslängden för Gällivare "municipal samhälle". Troligtvis bodde då
barnen hos Paava och Signe i Jutsa, eller som fosterbarn någonstans. Samma år som jag föddes 1957, gifte sig Ester med
Sune Östen Kalander, även kallad Yrttivara Kalander, och de var gifta ända fram till hennes död, och de var då bosatta på
Skolgatan i Malmberget. Till och från hade hon även en nära relation med Martin Stenström, och de fick ju också dottern
Maine tillsammans.

Ester Katarina folkbokförd i Gällivare kyrkby åren 1942-1946.
Folkbokförd i Gällivare, Jutsajaure nr 2, åren 1946-55.
Jutsarova nr 1:5, åren 1955-1955-09-30.
Utflyttad från Gällivare till Hakkas, 1955-09-30, Yrttivaara nr 2, senare Yrttivaara 2:4.
Folkbokförd där till 1957-11-05. Utflyttad från Hakkas till Malmberget 1957-11-05.
Källa: Riksarkivet, Landsarkivet i Härnösand.

 

 

Sönerna Sivert Andersson-Viltok, Östen Öhman och
Ulf Öhman. Klicka på bilderna för större förstoringar.

 

Ester och Öjvinds grav som jag besökte
sommaren 1992, jag köpte några
blommor som jag placerade vid stenen...

 

Hur hamnade släkten Viltok i Jutsajaure?

En mycket snäll och trevlig släkting har varit vänlig nog att delge mig följande information:

Min farmors far Pava och hans syster Botilda växte upp på "Stubbavallen" som ligger ungefär 1 mil från Jutsa, detta
var ett nybygge som deras farfar Abmut Pålsson Viltok upptog (jag vet inte vem som anlagt det från början).
Han och hans anfäder var samer och renskötare, men renhjorden krympte och det var väl därför han blev bofast på
Stubbavallen med vad som fanns kvar av renhjorden, och som komplement skaffade de även nån ko och en del getter.
Där bodde han med sin fru och sin gamle far och där växte Botilda och Pava upp. De blev föräldralösa 1904, men de bodde
kvar där med sin farfar som dog 1910. Efter detta så bodde Botilda kvar på Stubbavallen ytterligare några år tillsammans
med sin man August Johansson Tikka. Han kom från Seskarö och sökte sig till dessa trakter för hans äldsta bror Oskar hade
anlagt ett hemman i Stainas, ungefär 7 km. från Jutsa.Byggnaderna timrades ner och flyttades från Stubbavallen till Stainas
och sedemera till Jutsa. Stubbavallen finns idag kvar som ett viloställe längs rallarleden som går mellan Gällivare och Porjus.
Det finns synliga rester kvar av deras bosättning.

Varför till Jutsa? Ja, varför inte. Det fanns en sjö där med fisk. Det låg i närheten av järnvägen som gick mellan Gällivare
och Porjus och dom fick ett sk."fjällägenhetsarrende" som möjliggjorde ett litet jordbruk. Två km från Botilda och Paavas
hus bodde dessutom en annan Viltok, Olle med fru, som var kusin med Paava och Botilda. Vid tiden för bosättning i Jutsa
hade förmodligen renantalet krymt ihop ytterligare så att det blev omöjligt att klara sig på renarna. I bästa fall hittade
dom nån slaktren när det var renskiljningar i området. Vad livnärde dom sig på? Ja, säg det. Ett par kor, nån get, jakt,
fiske och lite extraknäck på järnvägen hästkörning i samband med Suorvabygget odyl.

 

 

Upp

 

Generation 1

 

 

 

 

Paava Andersson-Viltok, med hustrun Signe samt sonen Karl-Erik.
Klicka på bilderna för större förstoringar.

 

Min farmors far:
Paava Andersson-Viltok född 1883-04-29 död 1954-03-11 i Gällivare församling förmodligen i Jutsajaure. Vad jag kan
förstå så växte Paava upp hos sin farfar på "Stubbavallen". Troligtvis bodde han där tills han själv bildade familj med
Signe Maria 1908. I församlingsböckerna finns han kvar hemma hos fadern under den sk. "Vesterbyn- Västerbyn".
1908 flyttar Paava med sin familj till Abborrträsk, där han står som "åbo". 1917 var det dags för nästa flytt, då flyttar
familjen till "Jutsarova". Den 12 januari 1920 flyttar han åter med sin familj, nu till Porjus. Där bodde dom endast några år.
Den 12 augusti 1922 flyttar familjen tillbaks till Jutsajaure, Paava blev 71 år gammal.


Anekdot: Ur svenska turistföreningens årsskrift 1909, ”Vägen mellan Porjus och det obetydliga lappvistet Stubba,
som bebos av renägande lappen Paava Viltok, karaktäriseras av svåra stigningar…”


Bild från Svenska Turistföreningens årskrift 1905.
Klicka på bilden för större förstoring.

 

 


Paava Andersson Viltoks renmärke.
Klicka på bilden för större förstoring.

 

 

Gift 1908-07-23 med:
Min farmors mor:


Signe Maria Eriksson född 1890-05-21 i Killingi, död 1959-08-01 i Gällivare. Signe kallas även ”Mickelsdotter” i vissa av
kyrkböckernas information, men jag ska försöka reda ut hennes fars släkthistoria lite längre ned på sidan…

Paava och Signe fick barnen:
Ester Katarina, född 1910-03-07, död 1972-04-13 i Gällivare.
Sten Gustav Adolf, född 1911-06-10, död 1912-04-23.
Hildur Botilda, född 1912-08-25, död 2005-08-19 i Gällivare. Gift 1940-04-13 med Karl Gösta Sjöström, född 1916-03-09
i Gällivare, död 1987-09-18 i Gällivare.
Sven Anders, född 1914-05-26, död 1979-06-23, när han dog var han folkbokförd på Åkaregatan i Malmberget.
Sven förblev ogift livet ut.
Albin August, född 1916-02-15, död 1996-12-26, han tog namnet Dånsjö, som lär betyda Jutsajaure eller Svansjön.
Hulda Maria, född 1918-02-20, död ?
Karl-Erik, född 1923-01-29 död 1999-03-08.
Vivan Dagny Irene, född 1926-12-29 död 1986-03-31. När hon dog var hon folkbokförd på Hermelingsvägen i Gällivare,
hon stod som ”ogift kvinna”.

 

 

Albin, Sven och Karl Erik Andersson-Viltok, Albin tog sedan
namnet Dånsjö som lär betyda Jutsajaure-Svansjön.

Många av mina släktingar (även min far Öjvind) var väldigt duktiga konstnärer, här kommer två exempel
på "teckningar" skapade av Albin Dånsjö.

 


Klicka på bilderna för större förstoringar.

 

 

Paava och Botilda mjölkar renar på Stubbavallen.
Klicka på bilden för större förstoring.

 



Kartbild från boken STF:s årsskrift 1905, Axel Hamberg "Porjustrakten".
På denna karta finns "Viltoks lappnybygge" inskrivet.
Klicka på bilden för större förstoring.

 

Bortom berg och djupa dalar
bakom myr och ödslig mo
vill jag fara för att söka
hjärtats frid och själens ro.

Under höstens mörka skyar
över vinterns vita snö
under vårens gröna hängen
över sommarns blåa sjö.

Skall jag åter finna stigen
skall jag hitta än en gång
till mitt ursprung,
till mitt hemland,
till min källa,
till min sång.
Helmer Grundström (1904-1986).

 

 

Upp

Generation 2

 

 

Min farmors farfar:
Anders Ante Antaris Abmutson Viltok, född 1850-02-03 död 1904-10-03, han blev överkörd av ett tåg och blev endast
54 år gammal. Han växte upp i den så kallade ”Vesterbyn” i Sörkaitum, vilken även innefattade "Stubbavallen" och i
kyrkböckerna står han skriven som ”nomadlapp”, och vad jag kan se var han vid sin död bosatt i samma by. Av 12 syskon,
överlevde endast 3 av dem till vuxen ålder. Han levde och verkade tillsammans med fadern Abmut Påhlsson Viltok både före
och efter giftemålet med Cati Andersdotter Jorpak. 1890 bodde i Vesterbyn (på Stubbavallen) Anders Viltok och hans fru
med fadern Abmut Pålson Viltok och barnen Paava och Botilda, de står skrivna som ”nomadlappar”.

 


Anders Abmutsson Viltoks renmärke.
Klicka på bilden för större förstoring.

 

 

Gift år 1880-04-04 Med:
Min farmors farmor:
Caja Kati Andersdotter Jorpak, född 1852-05-02, död, 1890-11-26 i Sörkaitum hon blev endast 38 år gammal. I hf. för
1846-1854 lever hon med sin far och mor och 5 äldre syskon, samt farmodern Carin - Catrin Jonsdotter någonstans i
Norrkaitum. Efter faderns död 1852-01-21, samma år som hon själv föddes, levde hon ensam med modern och 3 av sina
äldre systrar i Norrkaitum. 1864-1880 levde hon också tillsammans med modern och sin syster Anni. Efter giftemålet
1880-04-04 levde hon och verkade hos sin svärmor och svärfar nu någonstans i Sörkaitum. När hon dog var yngsta dottern
Botilda endast 2 år gammal. Förmodligen dog hon hastigt, men tyvärr kan man inte få fram orsaken till dödsfallet.
Denna släkts namn var även Jårpak, Jårpåk, Jarpok, Järpa, Jorpo, Harja Jorpak och slutligen Vuordno. Den äldre släkten
levde och verkade i "Norrkaitum" enligt kyrkböckerna... (se nedan för äldre generationen). Jag vet väldigt lite om familjen
”Jorpak – Jårpak”, så om det finns någon i vår släkt som har uppgifter om denna familj tar jag mer än gärna emot dessa via
mail: christina.berglund57@gmail.com

Bouppteckningen efter Kati Andersdotter Jorpak visar att det ändå fanns en del tillgångar i boet, och det var renkreaturen
som hade det högsta värdet:
”År 1891 den 27 februari förrättades bouppteckning efter Anders Abmutsson Viltoks hustru Kati Andersdotter Jorpok som
avled den 26 november 1890 och efterlämnade följande minderåriga barn nämligen: Pava född 29/4 1883 och Botilda född
5/8 1888. Änkeman uppgav tillgång och skuld i boet som antecknades och värderades som följer. Silver och koppar:
Silversked gammal, 6 kopparkittlar, 4 kopparkaffekannor. Järn: 2 yxor, 1 stekpanna, 1 brännare, 1 kaffekvarn. Trävaror:
2 lappkisor, 1 kaffekorg, 2 tråg, 1 slev. Porslin: 2 par kaffekoppar. Säng och gångkläder: 3 st fårskinnsfällar, 3 ranor,
6 renhudar gamla, 2 lappmuddar, 1 kolt, 1 par gamla byxor, 1 par skor och skoband, 1 bälte, 1 duk, 1 gammal mössa, 1 par
gamla handskar. Körredskap: 6 st ackjor, 1 lockpulka. Kronor: 53,80. (Transport till nästa sida). 7 rentömmar, 7 otrep med
kåsat, 1 kasttöm, 1 gammal kota av buldan. Renkreatur: 10 fullvuxna hanrenar värde: 120 kr. 10 mindre hanrenar, värde:
80 kr. 30 honrenar, värde 240 kr. 3 2 års honrenar, värde: 12 kr. 3 2 års hanrenar, värde: 12 kr. 15 kalvar, värde 30 kr.
Totala tillgångar: 559,25 kronor.
Skulder: Panni Abmutson Viltok 60 kr. P. Govenius Luleå 40 kr. E. Gren Gällivare 20 kr. Mikel Slabba 30 kr. Jakob Jönsson
Nattavaara 40 kr. Erik Eriksson 20 kr. Begravningskostand 30 kr. bouppteckningskostnad 15 kr. Summa behållning: 304,25 kr.
Att detta bo med tillgång och gäld är riktigt uppgivet sådant det befanns efter den avlidnas frånfälle intygas under edlig
förpliktelse Anders Abmutson Viltok. Sålunda upptecknat och värderat intygar G.S. Söderberg, nämndeman och Per Anutson
Skano.
” Källa: SE/HLA/1040004/A II/8 (1889-1891), bildid: B0000100_00337


Anders Abmutsson Viltoks bomärke. Klicka på bilden för större förstoring

 

Kända barn :
Paava, född 1883-08-29, död 1954-03-11 troligen i Jutsajaure. Se ovan.
Anna, född 1884-11-04, död 1889-06-02.
Katrina, född 1886-12-19, död 1887-04-06. Tvilling med:
Panna, född 1886-12-19, död 1887-12-26.
Botilda, född 1888-08-05, död 1980-10-26 i Gällivare.
Endast Paava och Botilda levde till vuxen ålder...

 

"Professor Lundborg var i egen hög person ute på 'forskningsresor'
där han och hans medhjälpare utförde skallmätningar på bl.a. samer.
En av deltagarna i detta projekt har fått höra av sin mor att rasbiologerna
bodde en hel sommar med en grupp samer och bl.a. utförde skallmätningar
på dessa. Fotot är på samekvinnan Botilda Johansson. Det togs av
Lundborg och hans assistener 1923 i byn Jutsajarue utanför Porjus".

Botilda Andersson-Viltok gift Johansson Tikka.

Jag har bara hört "gott" berättats om Botilda, tråkigt nog fick jag själv aldrig möjligheten att träffa denna enastående
kvinna. Men tack vare denna min släktforskning har jag fått kontakt med två av hennes barnbarn , vilket jag är mycket
tacksam över. Jag väljer därför att hedra Botilda och hennes stora familj med att ta med lite av deras
historia här på min sida.


Klicka på bilden för större förstoring.

Botilda gifte sig 1908-05-06 med Nils August Johansson Tikka, född 1869-10-02 i Seskarö Nedertorneå, död 1937-10-02
i Gällivare. Familjen bosatte sig såsmåningom i Stainisvaara, där också de sex äldsta barnen är födda. Familjen flyttade
sedan omkring 1921 till Jutsajaure, där de bosatte sig i en s.k. "fjäll lägenhet"
vilket innebar att staten delade ut mark för
bosättning, men man fick inte äga marken. Första huset som familjen bodde i var huset som August byggde av den timring
som tidigare stått på Stubbavallen. Sedan flyttade familjen till ett tvåvåningshus, vilket rivits i Porjus och fraktats med järnvägen
till Jutsajaure.Det gamla huset blev då förrådsbod. August försörjde sin familj med olika arbeten, en del i skogen och en del vid
järnvägen. Även fisket var en viktig del i hushållet. Botilda bidrog på sitt sätt till försörjningen med att väva skoband till lappskor,
samt att hon gjorde smör och ost av mjölken från hushållets tre kor. Jag kan förstå att det var tungt och arbetsamt att försörja en
stor familj under knappa förhållanden, men jag kan inte ens i min "vildaste fantasi" leva mig in i hur de levde och upplevde sin
vardag där i Jutsajaure. Dessutom hade Botilda problem med sin hälsa, hon hade tuberkulos. Hur orkade kvinnan? Jag är full med
beundran och vördnad inför Botilda och hennes liv och leverne, likaså för alla andra starka och fantastiska kvinnor som finns i denna
min antavla och som levde under liknande omständigheter som Botilda i Jutsa. Fler berättelser från Jutsajaure finns att läsa i den
mycket intressanta boken "Arbetsstugubarn"som Botildas barnbarn Laila Freij har skrivit och som jag nämner nedan.

Botilda fick de för mig kända barnen:

Ida Botilda, född 1908-07-15, död 1988-05-19 i Arboga.
Hulda Vilhelmina, född 1909-10-22, död 2006-08-02 i Enebyberg Danderyd.
Anna Josefina, född 1911-04-12, död 1995-01-06 i Gällivare.
Sally Matilda, född 1913-02-22, död 1990-06-05 i Borlänge, ogift.
Ture August, född 1915-04-30, död 1997-02-04 i Gällivare.
Eva Otillia, född 1919-08-03, död 1973-05-i07 i Vassijaure.
Sten Gottfrid, född 1920-12-14, död 1999-06-07 i Sundsvall.
Nils Herman, född 1823-10-05, död 2011-04-21 i Jokkmokk.
Aina Ingegärd, född 1925-06-08, död 1992-04-16 i Koskullskulle.
Källa: Gällivare församlingböcker samt Svergies dödbok 1901-2009.

 

 


Klicka på bilden för större förstoring.

 

I december-2014 köpte jag en fantastisk bok som ett av Bothildas barnbarn har skrivit.
Boken heter: "Arbetsstugubarn - att vara skolbarn i Norrbotten" och är skriven av Laila Freij.
Den handlar om "Svea" som är Lailas mor, och även om moderns syskon- barnen till Bothilda
och Nils August Tikka.
Den är mycket väl skriven och väldigt intressant, för den som vill läsa om hur det var förr
i tiden för barnen som hade lång väg till skolan och därför fick bo i "arbetsstugan" samtidigt
som de fick undervisning i skolan.

Bokens ISBN: 978-91-637-5340-4. Boken är utgiven av och kan även beställas på: Vulkan förlag -
https://www.vulkan.se/
Den finns tillgänglig på en del bibliotek och hos vissa bokhandlare, men eftersom den är så ny (2014)
har den intehunnit ut fullt ut på marknaden ännu. Den kan även beställas via författaren på:
freij@live.se

 

 

 

 

Stubbavallen

Stubbavallen var ett nybygge som byggde på att ägaren sålde husrum och mat till förbipasserande. När stigen minskade i
betydelse, övergavs nybygget. På Stubbavallen finns en kallkälla och en husgrund. Det var ett nybygge som byggde på att
ägaren sålde husrum och mat till förbipasserande efter ”Rallarstigen- Turistvägen” mellan Gällivare och Porjus. Nybygget
Abborrträsk ingår i länsstyrelsens ”Natura 2000” , det blev upptaget år 1757.

På denna hemsida kan man läsa lite om Muddus och "Rallarstigen":
http://www.laponia.info/?page_id=136

 

Områdets historia
Områdets härdar, som visar var tältkåtor stått, berättar om ett tidigt nyttjande av området. Under 1700- och 1800-talet
fanns det en färdväg mellan Gällivare och Porjus som utnyttjades av nybyggare i Abborrträsk, Jutsarova, Rovanen och
Stubba. Vid Abborrträsk förgrenades leden i två delar som gick antingen över Rovanen eller över Stubbavallen. Nybygget
vid Abborrträsk upptogs år 1757 och grundades av Samuel Gustav Hermelin under Malmbergets första gruvepok. Berget
Peltovaara nyttjades för odling av korn och potatis eftersom man i denna sluttning kunde minska risken för tidig frost.
Nybygget var bebott fram till 1945 och av gården finns endast bostadshuset från 1900-talets början och stallet med hölada
kvar. Efter odlingarna på Peltovaara finns den övergivna åkerytan avgränsad av delvis övertorvade stensträngar och
odlingsrösen kvar. Vid 1800-talets slut kom en romantisk strömning att svepa över landet och till denna hörde även en
dyrkan av den orörda och vilda naturen. Borgerskapet som vid denna tid kunde unna sig ledighet sökte sig därför till
områden där naturen ansågs vara minst påverkad av människan. Turister började komma till Norrbottensfjällen och
Svenska turistföreningen bildades. Föreningen lät bygga övernattningsstugor och spånga leder för att underlätta
turistandet i fjällen. År 1891 lät Turistföreningen spånga den gamla stigen Gällivare-Abborrträsk-Stubbavallen-Porjus
som därefter fick namnet Turistvägen. Det var troligen i samband med detta som rastkojan på Peltovaara tillkom.
Denna byggdes av nybyggaren i Abborrträsk. I kojan finns inskriptioner av besökare från 1890-talet och framåt i tiden.
Den är timrad och har tak av brädor. En mindre vedkamin har installerats i kojan som i övrigt är i relativt ursprungligt skick.
Denna led användes flitigt fram till landsvägens dragning år 1945, inte bara av turister utan även av de som arbetade
med anläggandet av Porjus kraftstation. Trots att järnvägen var dragen fram till Porjus 1911 var stigen fortfarande en
viktig transportled eftersom endast de som var anställda av Vattenfallsstyrelsen fick åka med tåget.
Kulturmiljön i dag: Det finns en aktiv hembygdsförening i området. Nybygget Abborrträsk har välbevarade hus och
landskapet hålls öppet av får som betar marken. Det vårdas av Gellivare sockens hembygdsförening. Det finns en
markerad turiststig upp till Peltovaara från Abborrträsk som delvis går längs en gammal körväg. Turiststugan är restaurerad.
Källa:
http://www.lansstyrelsen.se/norrbotten/SiteCollectionDocuments/Sv/publikationer/om%20lansstyrelsen/Kulturmiljoprogram%20G%C3%A4llivare.pdf

Många är dom, namnen som skrivits eller ristats in i väggar och dörrfoder i rastkojan i Peltovaara, bl.a har
Ester skrivit sitt namn på minst två ställen där:

 

 

Klicka på bilderna för större förstoringar

 

 

En av de första vandringslederna i landet.
Redan under1700-talet användes stigen av nybyggare och samer. 1891 spångades stigen av Svenska Turistföreningen
och stigen kallades då för Turiststigen. När bygget av Porjus kraftstation startade i början av 1900-talet så var detta
den väg man använde sig för att framta materialet till det stora kraftverksbygget. Starka män bar sina bördor på ryggen.
Lämnade av i Porjus, fick betalt 50 öre per kilo, vände om till Gällivare för en ny börda. Den tyngsta bördan lär ha vägt
101 kg! Med andra ord var det inga veklingar som promenerade de 4,4 milen mellan Gällivare och Porjus.
Den 12 juni 1994 återinvigdes stigen, rustades upp med nya broar över de vattendrag man korsar, nya spångar och
uppröjning. Detta gjorde att allt fler vandrare tog tillfället i akt att promenera den historiska sträckan. Nu är det Porjus
Arkivkommité i samarbete med Gellivare Sockens Hembygdsförening som rustat upp och driver Rallarmarschen.
Källa: http://www.60plus.se/default.aspx?id=38685&ptid=33239

 

 

 

Min farmors morfar:
Mickel (Erson) Eriksson ”Abborrträsk Micko” född 1865-04-23 i Killingi död i Moskojärvi.
Här går historien lite isär på grund av följande uppgifter: När jag läser i kyrkböckerna om min farmors mor Signe Marias
födelseuppgifter, så står där ”fader okänd”. Och det är det absolut jobbigaste man kan stöta på när man släktforskar,
för då är det lite knivigt att komma vidare. Är då min farmors mor Signe Maria Eriksson dotter till Mickel Ersson?
I vissa böcker nämns Signe Maria som ”Mickelsdotter” och i Sveriges dödbok skrivs hon som Eriksson. Förmodligen är
både uppgifterna riktiga. Hon kallades först Mickelsdotter, sedan Eriksson. Namnen kommer från Mickel Eriksson som
troligen var hennes styvfar (eller riktiga far). Jag har i alla fall tagit med Mickel Eriksson i min antavla som min farmors
morfar, och då får ni även följa hans släktträd nedan, detta grundat på uppgifter jag fått via mail från en person som
haft med Mickel Ersson att göra (se den anekdot jag skriver om nedan). Den enda som verkligen hade kunnat ge oss
svaret på denna gåta var ju Mickel Ersson och Kajsa Lotta Nilsdotter som dessvärre nu är döda...
Mickel levde med sina föräldrar fram till runt 1877 då han står som "lokalt flyttad, möjligen flyttade han då till någon
närliggande fastighet, kan dock inte hitta honom i Killingi . Nästa flyttning blev 1891 då han förmodligen flyttade till
kyrkbyn i Gällivare, där står han då som "arbetare". Efter giftermålet med Kajsa Lotta 1896, finner man familjen i kyrbyn
fram till någon gång under 1913 när familjen verkar ha
flyttat till Abborrträsk.

Mer information om Mickel Ersson:
Mickel hälsade ofta på sina släktingar i Killingi. Där i byn kallades han för "Killingi Micko". Efter det att han tröttnat på
att bo i "lappvistet" i Abborrträsk, ville han flytta till Gällivare där "allt fanns"... Mickel byggde ett hus "på andra sidan"
i Gällivare. Idag finns bara cirka 100 meter kvar av "Mikkosväg". Sista dagen i livet hade han varit och hälsat på några
i Moskojärvi, när han så skulle åka hem därifrån, avled han, så han dog, inte i Gällivare utan i Moskojärvi.

Jag har försökt att hitta datum för Mickels död, men han finns inte i Sveriges dödbok 1901-2009 (vad jag kan se).
Han levde ännu 1942, då jag finner honom i "kyrkbyn":
Gällivare AIIa:34 (1927-1942) Bild 2220 / sid 212 (AID: v193107.b2220.s212, NAD: SE/HLA/1010055)

 

Mickel Erson gifte sig 1896-09-28 med:
Min farmors mormor:
Kajsa Lotta ( Katarina Charlotta) Nilsdotter, född 1858-07-06 i Killingi, död 1940-05-16 i Gällivare församling.
Kajsa Lotta bodde hemma hos sina föräldrar i Killingi, hon hade då 2 oäkta barn: Johanna Katarina född 1887-12-01,
död 1888-03-08 i mässlingen och Signe Maria född 1890-05-21. 1890 finns hon och dottern Signe Maria i kyrkbyn,
hon står då där som "inhyses". Jag undrar var Kajsa Lotta tog vägen efter 1890, förmodligen bodde hon kvar i kyrkbyn
Gällivare, för när den oäkta sonen Johan Emil föds 1895-08-05 står hon skriven i kyrkbyn enligt födelseboken.
28 september 1896 gifte hon sig med Mickel Eriksson och då hittar man familjen i kyrkbyn.
Enligt min "källa" nedan kan jag nog förlita mig på att Mickel Erson var far till alla Kajsa Lottas barn...

Innan giftermålet med Mickel Erson födde Kajsa Lotta följande barn:
Johanna Katarina, född 1887-12-01 i Killingi, död 1888-03-08 i mässling.
Signe Maria, född 1890-05-21, se ovan.
Johan Emil, född 1895-08-05, död 1899-11-13.


Kajsa Lotta och Mickel Erssons "legitima
barn":
Johanna Maria, född 1897-05-09, död 1955-04-25 i Gällivare. Gift Henriksson 1932-10-16. (hittar inte henne i vigselboken).
Ester Elisa, född 1898-12-16 död 1986-11-21 då folkbokförd på Klockljungsvägen i Gällivare. Gift Boström 1925-06-22.

Enligt nedastående "källa" som berättat anekdoterna, citerar jag även följande som stod skrivet i ett av "källans" mail:
"
Abborrträsk Mikko eller som folk i Killingi kallade honom "Erkkin Mikko" var nog som du tror far till samtliga barn i familjen.
Så berättade i allafall mina föräldrar liksom min Morfar och Mormor."

Det glädjer mig väldigt mycket att läsa dessa rader från min "källa" (som jag själv väljer att låta vara anonym) då kan
jag med större säkerhet än tidigare även ta med "Mickel Erson och hans antavla här i min släktforsknig, med lite
"mer kött på benen"...Tusen Tack!

Följande anekdoter om Mickel Erson eller "Erkkin Mikko" som han även kallades, har jag fått av en snäll "själ" som hittade
min släktforskning på internet. Till min glädje fick jag följande nedskrivet och väljer nu att publicera historierna här:

"Erkkin Mikko följde ibland upp till fjälls för att fiska och jaga och snara ripa med min far och en av fars yngre bröder.
Det här var i slutet 1930-talet och min far som då var ung har berättat flera dråpliga historierom "Gubben Erkkin Mikko".
Bl.a fick far namnet "Kaikvaldi" av Erkkin Mikko vilket betyder allmakt eller den som har övertaget och bestämmer.
Namnet fick far efter att han vid något tillfäller blev tvungen att "skola" gubben i folkvett. Hur det gick till och orsak kan
jag skriva om senare om du är intresserad av detta."

Självklart var jag intresserad av detta, så här följer den historien:

"Angående anekdoten om Erkkin Mikko! Jag var i vuxen ålder när en farbror till mig kom hem till fars stuga i Fjällåsen.
Den farbrodern lever ännu idag 92 år gammal och han frågade min far om han berättat för mig vilket öknamn Erkkin Mikko
gett åt min far. Nej, sa min far det har jag aldrig fört vidare! Nåväl min farbror började berätta om Erkkin Mikko och far fyllde
på med det han kände till, han var ju 4 år äldre än den berättande farbrodern. Man berättade för mig om Erkkin Mikko som
oftast ville slå följe med far och farfar samt några av fars bröder då de for till fjälls för att fiska, jaga och snara ripa.
Det här
var en ”säker inkomstkälla” och långt mer lönande än skogsarbete. Far berättade hur de under en period på 40 dagar tjänade
ihop motsvarande flera årslöner för en skogsarbetare. Det här var under tid då det rådde svår arbetslöshet.
Som sagt Erkkin Mikko ville och slog gärna följe när det bar iväg på dessa turer. Erkkin Mikko var känd för att ha hetlevrad
temperament. Men han höll sig i skinnet när farfar var med och då flöt allt på i lite lugnare anda. Vid den här speciella turen
var inte farfar med, det var min far och en annan farbror 3 år yngre än far som for iväg på jakt & fisketuren som skulle vara

i minst en månad. Det var i slutet av september och året torde ha varit någonstans kring 1933-35. Far sägs ha varit kring 18 års
åldern och den yngre brodern ca 15 år. Väl framme till fjälls och när man installerat sig så skulle man skaffa hjälpmedel bl.a. en
båtshake. Den tillverkades av en björk varvid man grävde upp björkroten för att av rotkröken få en naturlig krok att användas
som båtshake. Hur man än bar sig åt så misslyckades man med att få upp björkroten utan att den sprack eller knäcktes. Erkkin
Mikko blev mer och mer ”förb” och skrek åt pojkarna hur odugliga de var. Far käftade emot och sa att det var Erkkin Mikkos fel
att man misslyckades. Arbetet gick till så att pojkarna sökte och grävde upp lämpliga björkrötter, sen böjde man ner björken så
Erkkin Mikko med ett välriktat yxslag skulle kapa björkroten. Det gick inte, allt arbete var förgäves med sådana oduglingar till hjälp
menade gubben. Far tog då saken i egna händer, han och brodern grävde upp en krökt björkrot. Brodern böjde björken och med
ett välriktat yxslag så kapade far björken så man hade en båtshake. Av bara farten så upprepades proceduren två gånger till.
Nu hade man tre båtshakar och Erkkin Mikko teg men mumlade något om att han nog skulle lära pojkdjävlarna att veta hut.
Till saken hör att Erkkin Mikko vid det här laget var en man i mycket hög ålder och att folk under den här tiden hade helt andra
uppfostringsmetoder än vad som är vanliga idag. Det var så att Erkkin Mikko alltid hade sin handyxa under soffan i den kåta man
disponerade. När han blev förbannad (och det hände titt som tätt) så stoppade han in handen under soffan för att ta fram yxan
och som regel så sprang alla han hotade med ut och var där tills gubben lugnat ner sig.

En eftermiddag när man hade varit upp på fjället och anbringat ripsnaror så kom man ner mot sjön inte mer än en knapp kilometer
från kåtan. Då flyger en flock sjöfåglar över dem i riktning mot sjön. Gubben avlossar två skott mot flocken och skadskjuter några fåglar.
Två av de skadskjutna landar i sjön vars stränder hade börjat isbeläggas. Erkkin Mikko beordrar den yngre av pojkarna att simma ut
och hämta in fåglarna. Fars yngre broder klär av sig och beger sig ut i den kylslagna isvattnet f ör att åtlyda ordern. Han får in en
fågel men den andra dyker och simmar längre bort under vattnet. Erkkin Mikko gormar och svär över hur oduglig pojken är tills far
ropar till sin yngre bror att komma upp ur vattnet. Erkkin Mikko blir nästan vansinnig av ilska när far ger en kontraorder som går emot
gubbens vilja och han ska nog få lära sig veta hut bara de kommer in i kåtan. Far viskar till sin yngre bror, bli inte rädd, spring inte iväg.
Nu ska jag lära gubbjäveln att bete sig som folk om han försöker göra verklighet av sin hotelse. Far var redan vid unga år en reslig gestalt
på 187 cm, vältränad och styrka i överflöd jämfört med gubben en krum liten åldring.

Efter kvällsvarden så dök gubben svärande ner under soffan och tog fram yxan och rusade mot far. Far tog tag i Erkkin Mikkos yxarm,
bultade ihop gubben, slängde yxan långt ut på backen. Med ett stadigt tag i nackskinnet och byxbacken förde far gubben ner till sjön.
Där blev gubben grundligt tvättad i det iskalla vattnet och det pågick ända tills det att gubben bad om att man skulle skona hans liv.
Men gubben fick lova att aldrig mer domdera och bära sig illa åt mot någon medmänniska och det lovade han inför gud och alla som hörde
honom. Efter den här ”skolningen” blev Erkkin Mikko omvänd, det sägs att han var som förbytt och var vänligheten själv under resten av
sitt liv. Var det någon som frågade Erkkin Mikko om något så svarade han på finska, fråga Kaikvaldi det är han som bestämmer."

Erkkin Mikko fick och har en egen väg uppkallad efter sig i Gällivare, Mikkosväg!"

 

Länk till Mickel Erssons hemgård i Killingi

Länk till Mickel Erssons syster "Luspa Susanna" på udden i Skaulo.

 

Upp

 

 

 

Generation 3

 

 

Min farmors farfars far:
Abmut Pålson Viltok, född 1817-09-02 i ”Vesterbyn Sörkaitum”, död 1910-02-17 av bröstsjuka, han blev hela 93 år
gammal. Även han står i kyrkböckerna som ”nomadlapp”. I hf för 1776-1822 står han skriven hos sina föräldrar i
Sörkaitum by. 1846-54 finns han i Sörkaitum där han lever med sin fru och barn, samt även mågen Panna Andersson
Koltik med fru och barn, samt sin svärmor Marget Pannadotter. I hf för åren 1855-1890 lever han i Sörkaitum med
fru och barn samt sonen Anders (Antaris) fru och hans barn. Hustrun dör år 1883 63 år gammal. Slutligen i hf. För
1890-1905 lever han efter hustruns död ensam med sonen Antaris familj i Sörkaitum. Han blev hela 93 år gammal.
En krutgubbe… Jag vet av hörsägen att han tillbringade sina sista år hos sonen Anders på "Stubbavallen".

Han gifte sig runt 1840 med:
Min farmors farfars mor:
Bothilda Puotta Andersdotter Kåltik (Koltik) född 1819-02-19 i Sörkaitum, död 1883-07-15 i Sörkaitum. Hon döptes
till Bothild, men kom sedan att kallas för Puotta. Fram till dess hon gifte sig 1840 levde hon med sina föräldrar och
syskon i Sörkaitum by. Men eftersom de var nomader, flyttade de väl runt och följde renarnas ”åtta årstider”.
Hon dog 1883-07-15, men begravdes först 1883-12-02. Förmodligen var familjen i samband med hennes dödsfall,
någonstans långt in vid riksgränsen eller i Norge med sina renar och kunde inte begrava henne förrän de kom tillbaks
till Gällivare. Inte så roligt situation, kan man tycka…


Barn födda någonstans i Sörkaitum:
Caja (Kadja), född 1841, död 1878-03-04, gift 1864-04-19 med Lars Pannasson Snattars son Panna Larsson Snattar
född 1823-10-02. Paret var bosatt i Sörkaitum, Caja var hans andra hustru. Panna flyttade sedan till Tysfjord i Norge
år 1887.
Gemensamma barn: Puotta, född och död 1871. Panna Pannasson Snattar, född 1873, död 1890. Sigga, född 1877, död 1886.

Pava, född 1843, gift första gången 1883-05-06 med Kristina Pannasdotter Någga född 1864-09-21, död 1890-04-29
i ”nervfeber”, möjligen i samband med dottern Inga Stinas födelse 1890-03-08. Gift andra gången 1894-12-25 med
Anders Olsson Viertotaks dotter Gunnil Andersdotter Viertotak, född 1859-05-23. Familjerna levde i Sörkaitum ”Vesterbyn”.
Kristina var dotter till Panit Admundsson Någga och fastern Sigga Pålsdotter Viltok född 1830 (dotter till Pål Pålsson
Viltok och Brita Ammasdotter se nedan).Pavas barn i första giftet: Abmut, född 1885. Inga Stina, född och död 1890. Barn i andra giftet:
Olof Anders, född 1895.

Brita, född 1845, död 1846-11-29, dog i obekant sjudkom.
Panna, född 1847-09-30, död 1913-04-14, gift 1871-04-23 med nybyggaren Nils Olsson i Nuortikons dotter Stina Kajsa
Nilsdotter född 1835-06-17 i Nuortikon i Sjocksjock, död i cancer 1892-01-25. Panna gifte om sig 1896-06-12 med
Anna Brita Tomasdotter född 1865-01-12 i Alavaara,dotter till Thomas Mickelsson Njammi i Alavaara.
När Panna dör benämns han "hemmansägare i Nuortikon". Barn: u.ä Anders Pannasson, född 1862-09-29, död 1950-10-25. Anna Lovisa,
född 1872, död 1890. Nils Olof, född 1874, död 1875. Barn i andra giftet: Fritiof Oskar Leonard, född 1894-06-21.

Anders (Antaris), född 1850-02-13, död i en tågolycka 1904-10-03, se ovan.
Mickael, född 1852-06-05, död 1853-03-20, dog i ”snuva”.
Catarina, född 1855-07-23, död 1855-08-22, obekant sjukdom.
Stina, född 1857-06-04, död 1857-07-21, obekant sjukdom.
Elsa, född 1859-02-28, död 1859-04-12, obekant sjukdom.
Salomon, född 1860-06-08-1860-06-30.
Sigga, född 1862-11-23, död 1862-12-17, obekant sjukdom.
Notti, född 1864-11-24, död 1864-12-26, obekant sjukdom.

Abmut och Puotta fick 12 barn, endast 3 av dem överlevde till vuxen ålder. Mellan åren 1852-1864 föddes och dog
7 barntätt efter varandra. Hur känner man sig då som föräldrar, när man under en period på mindre än tio år fött
7 barn som alla dött? Inte hade dom det lätt inte våra kära anfäder…

På denna länk har jag gjort en lite berättelse om byn Nuortikon där ovan nämnda Panna Pålsson Viltok
bodde och verkade. Panna gifte sig första gången med Nils Olofssons och den omtalade "Nuortikon Marjas"
dotter Stina Kajsa Nilsdotter.

 

 

Min farmors farmors far:
Anders Påhlson Jorpak (Jorpo) född 1806-09-27, död 1852-01-21, även han ”nomadlapp” i Norrkaitum.
Gift första gången med Cati Andersdotter född 1804, död 1831 i bröstcancer. Anders levde och verkade i Norrkaitum,
förmodligen livnärde han sig på renskötsel. Han dog endast 46 år gammal, dödsorsak ej angiven. Han lever med sina
föräldrar och syskon i Norrkaitum fram till dess han gifter sig 1827-04-09, då han flyttar och bildar eget bo med sin
första fru Cathi Addisdotter Reika född 1804-01-08. Vid vigseln benämns han ”lappdrängen”. De lever ihop från
1827-1831 när hon dör endast 27 år gammal i bröstcancer. Vad jag kan se så hann de inte få några gemensamma barn.
Anders gifter om sig 1832-12-27 med Maggie Anundsdotter Jaffok. I hf. För åren 1846-54 står han skriven i Norrkaitum
tillsammans med fru och barn, samt även modern Carin Jonsdotter som nu blivit änka. Anders dör 1852-01-21 endast
46 år gammal. När han dör benämns han ”lappmannen”, men ingen dödsorsak är uppgett. Hans efternamn benämns
olika vid olika hf. De är: Jorpo, Jårpa, Jorpa och även Jårpåk. Dessa har väl någon betydelse, och är väl samiska vad
jag kan förstå…

Gift 1832-12-27 med:
Min farmors farmors mor:
Maggi Marget Anundsdotter Jaffok född 1812-02-10, död 1885-05-14. Efter fadern Anund Andersson Jaffoks död
1820, levde Maggi tillsammans med sin mor Maggie Mickelsdotter samt sin bror Anders född 1814 i hushållet hos lappen
Anders Tuolja i Sörkaitum. Efter makens död 1852 verkar hon ha levt ensam med barnen Neitok, Charlott, Anna och
Carin fram till sin död.

Bouppteckningen efter Anders Påhlsson Jorpak visade att änkan inte blev helt "lottlös". Med den tidens penningavärde
räknades hon säkert som en ganska välbärgad änka..
.

”År 1852 den 23 februari anställdes laga bouppteckning efter nyligen avlidne lappmannen Anders Jorpock ifrån
Norrkaitum som efterlämnat hustrun Maggi Andersdotter och döttrarna Sunna, Lovisa och Anna, var förutan änkan
befinnas i havande tillstånd. Änkan, som uppgav sterbhusets egendom, tillsades att sådant samvetsgrant fullgöra,
under edlig förpliktelse, varefter anteckningen och värderingen försegick, som nedanstående visar:
Diverse: 1 silverkosa, 6 fårskinnsfällar, 15 brukstömmar, 15 kastrep, 3 kopparkittlar, 2 vadmalskoltar, 1 kokgryta,
10 ackjor, 2 ranor, 1 par slagjärn. Renkreatur: 71 äldre hanrenar, 25 3 års hanrenar, 26 2 års hanrenar, 113 vajor,
28 … (svårt att läsa) kalvar. Summa Inventarier 954, 32 kronor.
Avgående poster: begravning, bouppteckningskostnad, skulder, till fattigkassan: 51,10 kr. Summa behållning: 903,22 kr.”
Källa: SE/HLA/1040004/A II/4 (1850-1859), bildid: C0101719_00127

Barn:
Sunna, född 1833-08-12, död 1854-12-20. Hon dog 21 år gammal, ingen dödsorsak angiven.
Anders Erik, född 1835, död 1847-10-03.
Neitok, född 1839, död 1888-10-02, hon dog av "obekant sjukdom" 49 år gammal. Gift 1859-03-14 med Per Andersson
Jodnir och Maggi Olofsdotter Reus son i Norrkaitum: Olof Persson Jodnir i Norrbyn, född 1838 död 1911-01-25.

Barn: Antaris, född och död 1861. Jon, född 1863, död 1882. Piettar, född 1864, död 1917-07-16 (vansinnig).Elli, född 1866, död 1888. Pava, född 1868,
död 1869. Vuolla, född 1870, död i mässling 1875. Anni, född och död 1873. Kati, född 1874, död 1902-10-13 (sinnessjuk). Mickel, född 1879, död 1900-11-22
i tbc. Not: 3 barn levde till vuxen ålder, 2 av dem tydligen med psykiska problem.

Lotsa, född 1840, död 1864-03-27, dog i barnsbörd, gift 1861-04-02 med Mickel Erson Ricko och Ella Jonsdotter Sjålsås
son: Jon Mickelsson Skerro Ricko i Norrbyn född 1840, död 1875-02-26 i mässling. Han gift sedan om sig 1867-03-11
med Susanna Jonsdotter Sjånni född 1846.
Pava, född 1846-04-06, död 1846-12-12.
Cati, född 1847-11-11, död 1847-11-30.
Anna, född 1849-01-01, död 1908-05-05, gift 1868-04-20 med Jon Pålsson Slånja och Catharina Jonsdotter Slånjas
son: Jova Jonsson Slånja i Norrkaitum född 1846-02-14 död 1905-04-03. Paret verkar inte ha fått några barn.
Caja Kati, född 1852-05-02, död 1890-11-26, se ovan.
2 av barnen dog 1847 med knappt två månaders mellanrum, de begravdes samtidigt 1847-12-25.




 

Många av mina anfäder i denna "släkthistoria" är födda eller har bott delar av sitt liv i
Killingi eller Killingisuando som det först hette. Tack vare denna släktforskarsida
har jag fått kontakt med vänliga personer som bidragit med både berättelser och
bilder jag publicerar här på sidan. En av dem är Patrik Johansson vilken numera
är ägare till det i min forskning gamla "Erikssons gårdsstället" i Killingi. På denna
länk kan du läsa mer om Patrik Johanssons släkts historia, och på denna länk kan
du läsa lite historik om Killingi och även se fina bilder som Patrik Johansson har
bidragit med till min släktforskar sida.

På den "gamla sidan" jag hade tidigare fanns även lite historia om släkterna Rantatalos,
Uusitalos samt även några bilder från "udden i Skaulo och Luspas".
Klicka på länkarna så kommer du till respektive sida.


Min egen släkthistoria från Killingi börjar med Erik Philipsson född 1712 i Lautakoski, död 17 maj 1775 i Killingi.
Han kallades på Gällivare dialekt för "Lautti Erkko". Troligen gifte han sig till nybygget Killingisuando som man tror anlades
av svärfadern samen Olof Olofsson Wuordno. Men troligtvis har här funnits bebyggelse ännu tidigare, första
nyanläggningsbeslutet (enl. texten ovan) var ju för Mickel Olofsson år 1834. Möjligen var Mickel och Olof släkt, kanske
bröder... Stället kallades i folkmun för "kolonisationens sista utpost" och sägnen förtäljer att "Erik Philipsson odlade
korn vid berget Pirrusvaara" vilket i sig var ovanligt för dessa trakter.

I första husförhören för Gällivare församling 1776-1822 finner man på gård 39 i Killingisuando:
änkan efter Erik Philipsson Brita Olofsdotter född 1716 samt hennes barn, sonhustru och även barnbarn.
Sonen Henrik Ersson född 1757 med familj.

 

 

Min farmors morfars far:
Erik Olofsson född 1827-03-25 (finns ej i födelseboken detta år, i husförhör 1823-1838 finns han med under fadern Olof Olofssons hemman,
där står då födelsedatumet 5 mars 1820, i födelseboken för 1820 finns han för just detta datum. Men i dödboken för 1910 står födelseåret 27,
så jag blir osäker på vad som är rätt
) i Killingi, död 1910-09-05 i Killingi.
Erik var nybyggare i Killingi. Vid hf. 1846-1854 lever
han med sin familj samt en farbror som heter Anders Olofsson född 1800 på nybygget i Killingi. 1849-04-13 när han är
22 år, gifter hans sig med Brita Stina Johansdotter. I hf. 1855-1864 verkar han bo tillsammans med, förutom sin egen
familj, moderna Brita Henriksdotter, systern Margareta och brodern Olof. Broderna Henrik Olofsson har nu eget hushåll
och det ser ut som om det är 3 hushåll under samma fastighet. I hf. 1865-1891 står han och sönerna Olof född 1855,
Johan född 1850 och Henrik född 1860 som "nybyggare". Förmodligen har de då tagit upp varsitt nybygge.
Vid 57 års ålder blir han änkling och han gifter om sig 1884-09-21 med Brita Maria Olofsdotter född 1824 död 1895-05-03,
dotter till Olof Mickelsson i Pauki. Med henne fick han nog inga barn vad jag kan se…. I hf. För åren
1891-1904
levde Erik Olofsson med sin andra hustru Brita Maria Olofsdotter samt sonen Anders född 1874 inhysta hos sonen Olof
född 1855 i Killingi, där han förmodligen lever fram till sin död.

På denna länk har jag sammanställt en liten historia om Pauki och lite forskning kring mina anfäder vilka
har levt och verkat i Pauki eller Paukijärvi som prästerna skrev ibland i sina kyrkböcker...

Erik Olofsson gifte sig 1849-03-18 med:
Min farmors morfars mor:
Brita Stina Johansdotter, född 1826-03-26 i Moskojärvi, död 1883-03-20 i Killingi. I hf. 1823-1838 bor hon med sina
föräldrar samt sin farfar, farmor och en faster och farbror hemma i Moskojärvi. Hon flyttade vid giftermålet när hon var
23 år från Moskojärvi till Killingi där hon också dog 57 år gammal. Brita Stina födde 16 barn mellan åren 1849-1874
(25 år) förmodligen var hon helt utsliten när hon dog, dödsorska står inte i dödboken, men det tuffa livet satte nog sina spår...

 

Barn födda i Killingi:
Brita Maria, född 1849 (hon finns inte med i födelseboken 1849 eller 1850), död 1903-02-01, gift 1874 med Olof Olofsson
född 1848-05-30, död 1919-01-01 i Puoltikasvaara. I Ljungs register
Gällivare PV:1 (1742-1894) Bild 610 / sid 93 (AID: v400235.b610.s93,
NAD: SE/HLA/1010055)
har han efter Brita Marias namn skrivit "vansinnig", troligen hade hon någon psykisk åkomma som
tolkades vid denna tid som "vansinnig". Dödsorsaken var enligt dödboken "rosfeber".
Barn födda i Puoltikasvaara: Johan Erik född
1874, död 1875. Brita Maria, född 1877. Olof, född och död 1878. Susanna, född 1881. Johan Anders, född 1884. Maglena, född 1886, död 1890. Anna Kajsa,
född 1888. Vilhelm, född 1891. Ida Karolina, född 1894, död 1895.

Johan Erik, född 1850-04-18, troligen död i tidig ålder. I kyrkböckerna har prästen troligen förväxlat två barn med samma
namn (Se Johan Erik nedan född 1857). I dödboken för 1930-05-11, dör Johan Erik Eriksson född 1857 nedan.
Margareta, född 1851-05-18, död 1933-08-12, gift 1876-09-11 med ”Ollan Jussi” Johan Henrik Olofsson från Soutujärvi,
född 1840-10-02, död 1906-04-25. Johan Henrik gifte sig första gången 1872-09-01 med Brita Maria Eriksdotter, född
1850-01-10 i Soutujärvi, död 1875-06-16 troligen i barnsbörd.
Barn med Brita Maria Eriksdotter: Johan Erik, född 1873; Brita Maria,
född och död 1875. Barn med Margareta Eriksdotter: Olof och Mickel, tvillingar, födda och döda 1877. Susanna, född 1879. Mickel, född 1880, död 1897.
Vilhelm, född 1882, död 1920. Paulus, född 1884, död 1892. Elias, född 1886. Brita Kajsa, född 1888, död 1933. Olof, född 1890. Maria Lisa, född 1892,
död 1893. Arvid, född 1894. Jonas, född 1896, död 1927.

Cecilia, född 1852-08-14, död 1935-07-21, även kallad ”Siiri”, gift 1878-07-28 med Olof Henriksson från Puoltikasvaara,
född 1854-07 09, död 1938-06-01. Barn: Johan Henrik, född 1879. Cecilia, född 1880, död 1899. Susanna, född 1883. Mickel Filip, född 1885, död
1896. Olof Vilhelm, född 1887. Maria Johanna, född 1890. Viktor, född 1893.

Maglena, född 1854-04-04, död 1939-05-03, kallades för ”Malena”. Gift 1884-05-26 med Nils Fredrik Nilsson från Killingi,
född 1852-09-21, död 1932-05-13. Barn: Johan Erik, född 1884. Henrik, född 1886. Brita Stina, född 1887. Susanna, född 1889, död 1891.
Mickel Filip, född 1891, Maria Lisa, född 1892, död 1907. Cecilia, född 1895. Anders, född och död 1899. Olof, född 1899. Kati Katarina, född 1902, död 1919.

Olof, född 1855-11-21, död 1915-02-16, gift 1885-02-08 med Cecilia Eriksdotter Uusitaalo från Killingi, född 1863-11-08,
död 1930-11-13.
Barn: Johan Henrik, född och död 1886. Brita Stina, född 1887. Johan Erik, född 1889. Greta Kajsa, född 1891. Henrik, född 1893,
död 1895. Olof, född 1896, död 1907. Johan Anders, född 1898. Maria Lisa, född 1899. Mickel Filip, född 1901. Susanna, född 1904. Jesaja, född 1906.
Olof, född 1907.

På denna länk kan du läsa lite mer om släkten Uusitaalo från Killingi.


Johan Erik, född 1857-10-18, död 1930-05-11. Gift 1887-04-07 med Brita Maria Olofsdotter, född 1868-12-08 i Killingi,
död 1905-04-30 i Killingi. Barn födda i Killingi: Olof, född 1888; Johan Erik, född 1890; Henrik, född 1892; Anders, född 1893, död 1897; Viktor, född 1895,
död 1896; Mickel, född 1897; Brita Johanna, född 1899, död 1923; Maria Susanna, född 1901, död 1916; Greta Lisa, född 1902, död 1948; Olaus, född 1904,
död 1906.

Susanna, född 1859-05-11, död 1947-02-03 i Soutujärvi, även kallad ”Luspa Susanna”. Gift 1888-07-30 med Mickel
Mickelsson ”Luspa” från Soutujärvi född 1854-08-27, död 1943-12-16. Barn: U.ä, Brita Maria, född 1884. Johan Erik, född 1889.
Mikael, född 1891, död 1899. Nils Henrik, född 1894, död 1896. Nils Henrik, född 1896, död 1897. Samuel, född 1898, död 1899. Jonas, född 1899.
Anna Karolina, född 1901.

Henrik Eriksson Ran
tatalo, född 1860-09-05, död 1942-08-17, även kallad ”Ranta Heikki”. Gift 1889-06-13 med Lisa
Mickelsdotter från Neitisuando, född 1869-01-12 död 1890-06-13. Gift andra gången 1891-05-16 med Lisa Henriksdotter
från Poultikasvaara född 1872-08-22, död 1952-12-16 i Killingi. På denna länk finns Henrik Eriksson Rantatalos
barns födelsedata.
Anna Stina, född 1862-06-02, död 1864-06-07. Död i "halssjuka".
Johanna, född 1863-09-07, död 1864-06-25 båda dessa barn dog i halssjuka.
Mickel, född 1865-04-23, död i Moskojärvi, se ovan.
Anna Stina, född 1866-12-28, död ung.
Anna Kajsa, född 1868-11-08, död 1870-07-08.
Anna Lisa, född 1870-10-22, död 1889-09-15, gift 1888-12-01 med Johan Erik Pålsson Suorra från Killingi, född
1861-12-27, död 1943-04-28. De bodde på Killingi nr. 3 1/8 mtl. På en plats som kallas Kojutörmä invid Kaitumälvens
norra strand. Johan Erik gifte om sig 1891-04-19 med Johanna Olofsdotter från Killingi född 1873-01-13.

Johan Eriks barn med Anna Lisa Eriksdotter: Brita Maria, född 1889. Barn med Johanna Olofsdotter: Johan Erik, född 1892. Maria Helena, född 1893. Viktor,
född 1896. Jonas, född 1898. Anders Olof, född 1907. Olivia, född 1909. Tekla, född 1911. Hulda, född 1913. Adolf, född 1915.

Anders, född 1874-03-14, död 1922-05-06. Även kallad ”Paukin Antti”, gift 1896-05-17 med Paava Eriksson Skårpa
och Ristin Jonsdotter Tjonna i Norrbyns dotter Susanna Paavasdotter Skårpa från Norrkaitum född 1875-01-29,
död 1932-06-19. Barn: Vuolla, född 1865, död 1895, han blev kvävd. Sunna, född 1868, död 1869. Inga, född 1872, död 1883. Susanna, född 1875.
Erik, född 1878. Katrina, född 1881, död 1881. Jonas, född 1884, död 1885.

På denna länk kan du läsa mer om ovan nämnda Henrik Eriksson Rantatalo, samt se mycket fina bilder
från Killingi och Rantatalos olika gårsdställen, vilka Patrik Johansson har bidragit med.

På denna länk har jag gjort en liten "forskning" om byn Puoltikasvaara och de människor som levt och
verkat där från början av 1800-talet till början av 1900-talet.

På denna länk har jag gjort en liten "forskning" om byn Soutujärvi och de människor som levt och
verkat där från början av 1800-talet till början av 1900-talet.

 

 

 

 

Min farmors mormors far:
Nils Fredriksson, född 1819-05-05 i Neitusuando, död 1896-11-25 i Killingi.
Åren 1839-1845 (1850) arbetade han som
dräng hos Nicolaus Ivarsson i Neitisunado. Vid 19 års ålder, 1850 gifter han sig med Elsa Israelsdotter Björkman.
I hf. 1846-1854 bor han med sin familj under samma hushåll som en farbror och brodern Nils Fredrik född 1832. I hf.
1846-1854 verkar han bo med sin familj på samma fastighet som svärfadern Israel Björkman född 1788. I hf. 1865-1891
verkar han bo på fastigheten tillsammans med sonen Nils Fredrik född 1852. Efter hustruns död 1870 bor han ensam
med dottern Kajsa Lotta (och hennes oäkta barn Johanna Katarina och Signe Maria), sonen Olof född 1861 samt sonen
Johan Erik född 1866, vilken då arbetade som dräng. I hf. 1891-1904 bor han med sonen Nils Fredrik och när han dör
1896 77 år gammal står han som "fattighjon".

Nils Fredriksson gifte sig år 1850-12-25 med:
Min farmors mormors mor:
Elsa Susanna Israelsdotter Björkman, född 1827-04-03 i Killingi, död 1870-04-28 i Killingi. Hon blev bara 43 år gammal.
Ingen dödsorsak finns i dödboken. Elsa är den första "länken" i min forskning till prästsläkten "Björkman" se nedan.

Barn födda i Killingi:
Nils Fredrik, född 1852-09-21, död 1932-05-13, gift 1884-05-26 med Maglena Eriksdotter från Killingi (dotter till Erik
Olofsson ovan) född 1854-04-04 död 1939-05-03. Familjen var bosatta i Killingi.
Barn: Johan Erik, född 1884. Henrik, född 1886.
Brita Stina, född 1887. Susanna, född 1889, död 1891. Mickel Filip, född 1891. Maria Lisa, född 1892, död 1907. Cecilia, född 1895. Anders, född och död
1899. Olof, född 1899 (tvilling). Kati Katarina, född 1902, död 1919.

Johan Erik, född 1854-04 07, död 1865-03-06.
Sigrid Cecilia, född 1855-12-04. Gift 1885-11-19 med Johan Anton Åström, född 1849-01-21 i Alavaara, död 1926-10-13
i kyrkbyn. Familjen var bosatta i Vassara kyrbyn i Gällivare.
Barn: Johan Alfred, född 1885. Viktor Fredrik, född 1887, död 1889. Ter
Johanna, född och död 1889. Hildur Maria, född 1890. Hjalmar Ferdinand, född 1892, död 1962. Sofia Vilhelmina, född 1893. Karl Oskar, född 1895.
Axel Hugo, född 1897.

Kajsa Lotta, född 1858-07-06, död 1940-05-16 (Kajsa bodde där med sina tre utomäktenskapliga barn som var:
Johanna Katarina, född 1887-12-01, död
1888-03-08 dog i mässling, Signe Maria 1890-05-21 och Johan Emil
1895-08-05, död 1899-11-13 se ovan.
Israel, född 1859-12-25, död 1859-12-25.
Olof, född 1861-06-15, även kallad ”Olli”. sambo (vilket var ovanligt för denna tid) med Anna-Lisa Lisasdotter från
Soutujärvi född 1856-02-13, död 1940-02-14 (hfl) i Kiviniemi. Paret var sambos fram till 1903-01-22 då de gifte sig.
Varken Olof eller Anna-Lisa finns med i Sveriges dödbok 1901-2009, så jag vet inte när Olof dog.
Deras ”oäkta” barn: Maria Johanna, född 1885; Erik Anders, född 1889; Elisabet; född 1891; Nils Fredrik, född 1893; Johan Stefanus, född 1896;
Ida Vilhelmina, född 1898; Brita Sofia, född 1901.

Karl, född 1864-02-04, död 1864-02-04.
Johan Erik, född 1866-02-22, död 1931-08-06. Gift 1895-12-21 med Marta Matilda Andersdotter från Norsivaara,
född 1869-09-18, död 1955-07-16 i Vähävaara. Barn: Selma Maria, född och död 1894. Johan Erik, född 1896. Emma Maria Matilda, född
1897. Frans Axel, född 1898. Ida Sofia, född 1900. Oskar Villiam, född 1901. Petter Hjalmar, född 1903, död 1904. Amanda Josefina, född 1905. Selma Elina,
född 1906. Otto Albin, född 1908. Linda Linnea, född 1910, död 1915.

Anekdot från Tore Aspebos blogg/hemsida: http://toreaspebo.wordpress.com/category/a-tore-aspebo-minns/

Lite uppgifter om ”Nåjden” Nietsakan Olli eller Nikun-Olli:
Nietsakan Olli eller Olof som han döptes till föddes i Killingi, son till Nils Fredriksson från Neitisuando och Elsa
Israelsdotter Björkman.
Han dog i Kiviniemi eller Alatörmä som byn också kallades, byn ligger några kilometer uppströms från Lappeasuando
vid E10 vid Kalix älv.Uppgifter på när han dog saknas.


Berättelsen är tidigare publicerad i Soutujärvi hembygdsblad.
Av Carl-Erik Lantto


Nikun-Olli kallades han, Vad han hette i efternamn vet jag inte. Han var född och uppvuxen i Kiviniemi vid kalixälven där
han bodde hela sitt liv. Ofta brukade han komma till Soutujärvibyarna och stanna några dagar, Vid dessa tillfällen fick
han alltid nattkvarter i en av gårdarna i puoltikasvaara. Han var ganska kortväxt oxh så hade han ett spetsigt helskägg
och såg faktiskt ut som en gråklädd tomtegubbe. Vid ett tillfälle hade han varit i en av gårdarna, fått sig kaffe och pratat
bort en stund. När han gått sin väg ställde sig frun i gården vid fönstret och såg Olli gå mot grinden. Hon muttrade några
nedsättande ord om honom och började duka av bordet. En stund efter, öppnades dörren och Olli kom in, tittade på
husbonden och sa: ”Din hustru talade illa om mig och jag varnar nu för följderna om det upprepas.”


En annan gång kom han till August Andersson som han alltid ville hälsa på när han kom till byn. Han fick en stol, satte sig
och sade: ”Du ser bekymrad ut, har det hänt något?” August talade om att han råkat tappa sin vigselring när han hämtade
en börda spisved från vedboden. Olli funderade en stund och så beskrev han, mycket noggrant, var August skulle söka
mellan huggkubben och sågbocken. August gick till vedboden och ett par minuter senare kom han tillbaka, Han hade ringen
på fingret. August hade väl talat om händelsen för någon, för det blev snart känt i bygden vilken bravad Olli uträttat.


Jag ska också berätta om en annan ganska svårförklarlig händelse som jag som 6-åring bevittnade:
Det var sommar och mor hade plötsligt fått något slags eksem från hakan och ner på halsen och bröstet. När det dessutom
var ovanligt varmt väder så blev det givetvis olidligt, Hon sade åt hembiträdet: ”Gå och försök få tag i Nikun-Olli; han har ju
kommit till byn,” Hon gick, och kom efter en stund tillbaka tillsammans med Olli. Han tittade på eksemet och så drog han fram
sin kniv och började med bladet trycka på de värsta utslagen under det han mumlade och hummade något obegripligt. Jag var
till en början lite rädd, men så såg jag att mor hade ett snett leende på läpparna och hembiträdet likaså. Till kvällen var klådan
borta och efter några dagar även alla utslagen. Sedan hade hon aldrig mer besvär med sitt eksem – inte förrän ca. Trettio år
senare, då hon blev sjuk och togs in på lasarettet i Gällivare, men då låg hon i koma och var nog inte medveten om det. Hon
dog samma natt.

Mer om Olli från Tore Aspebos blogg:

En annan stor Nåjd var Nietsakan Olli från Kiviniemi. När han tog bort onda andar från en lapp som hade fått dom på sig när han var i Norge
och stal renar, men Olli fick de onda på sig och de snurrade runt honom som en renflock, där fick han det svårt då det dödas andar och de
levandes stötte ihop. De jagade stackars Olli i vinternattens mörker över fjällen. De rev bort byxorna från honom ner de kom susande efter
honom i en lång rad. Olli hade svårt att styra dem när de inte förstod varken Finska eller Lapska. Men i toppen av Tanelivaara visade han med
armen mot Svappavaara , Siellä parempi ….siellä puorep. Och dit for de onda andarna i morgon gryningen och Olli blev kvitt dessa.

En gång hade Olli hamnad i Oträda med handlanden” Teppo” Stefan Johansson i Jukkasjärvi. Denne handlande hade sagt till Olli att ”du har
ögon som liknar en björnunges”. Varvid Olli hade gen mäld att , men i kväll ser du bara med arslet . Innan det var kväll var Teppos ansikte så
svullet  att han nära nog var blind. Nu fann han inte på bättre råd än att skynda sig till Olli i Alatermä för att förlika sig med honom. Där tog Olli
honom i kaluven, slet honom i håret och ”nu lämnar vi det hän”. Och genast öppnades Teppos ögon, och han vaknade som ur en dröm och kunde
ge sig iväg.

Nietsakan Olli var särskild skicklig i att syna och bota spikbölder , variga blemmor och bulor, stilla blod och lindra smärta i sår. Han blev ofta hämtat
långa vägar för att bota sådana åkommor. Mor Filppas son hade en gång fått blodförgiftning i handen , det hade runnit blod och var ur såret på det
sjuka stället –”men hade sonen gått till lasarettet hade han så skulle han mist handen" .

I Neitisuando hade Olli träffat en lapp som ville ”pröva tänder” med honom . Men lappen hade råkat illa däran. De hade kommit in på gården från
alla håll och kanter och lappen hade sprungit omkring som jagad av djävlar och vargarna hade slitit sönder hans kläder i stycken. Bitar från hans
renskinnspäls var utspridd över hela gården. Det blev rent av svårt för Olli att rädda lappen från vargarnas klor. Men efteråt önskade inte lappen
pröva tänder” med Nietsakan Olli.

Källa: http://toreaspebo.blogg.se/2010/july/najder-och-najdkonster.html

 

 

 

Upp

 

 

Generation 4

 

Min farmors farfars farfar:
Påhl Påhlson Viltok, född 1787-08-04, död 1855-05-30. I husförhörslängden för 1766-1822 står han som ”lappdräng”.
Han lever fram till 1805-1806 tillsammans med sin farfar och farmor, farbrodern Anders, sin mor och far samt 4 syskon
i Sörkaitum. Märkligt nog verkar han stå för ett nybygge år 1805 i Sörkaitum, gård nummer 20, LillP…? Detta är något
som jag inte fått bekräftat eller kommit underfund med. Men han gifter sig 1806-04-07, och står då också som
”lokalt flyttad”. De levde ju och verkade enligt kyrkböckerna i Teusa- Teusavuoma i Sörkaitum, där tydligen prästerna
hade sina husförhör med lapparna i Sörkaitum. Han dog i ”bröstsjuka” 68 år gammal. Han var den första som kallade
sig för Viltok.
Pål blev själv 68 år, men de flesta av hans syskon dog i tidig ålder eller som spädbarn.


Här kan man se Påhl Påhlsson Viltoks bomärke, då han och hans hustru
bevittnat en bouppteckning.
Klicka på bilden för större förstoring!

 

Gift 1806-04-07 med:
Min farmors farfars farmor:
Brita Anundsdotter (Ammasdotter), född 1790-10-20 i Norrkaitum Åmma, död 1866-03-14 i Sörkaitum. Hon hade
7 syskon och 3 av dem dog av drunkning. Efter faderns död 1802 gifte modern om sig med Panna Pannasson Kuolkak
och Brita samt 2 av hennes syskon blev då inhysta i den nya familjen, troligen fick barnen sedan namnet Pannasson-
Pannadotter efter styvfadern. Efter makens död 1855 verkar hon ha levt tillsammans med sonen Panni Pålsson Viltok
född 1825. De sista åren kallades hon även för "Pigga Ammasdotter", hon dog 76 år gammal, förmodlingen i Sörkaitum
någonstans...

Barn:
Brita, född 1808-10-14, gift 1832-04-24 med lappen Nils Mickelsson Kuljak i Jokkmokk, född 1811, död 1878. Hon
flyttade till Jokkmokk. Barn födda i Jokkmokk: Inga, död 1837. Pava, död 1849. Ristin, död 1852. Mickel Nilsson Kuoljok, född 1833. Pava Nilsson,
född 1837, död 1841. Brita, född och död 1840. Nils Nilsson Kuoljok, född 1841. Cati, född och död 1842. Kejra Nilsson Kuoljok, född 1844. Anders, född
1847, död 1859. Sunna, född och död 1855. Fosterdöttrarna: Christina Mickelsdotter Kulljok, född 1854, död 1873 och Cati Mickelsdotter Kuoljok, född
1858. Familjen tillhörde Sirkas sameby.

Gunna, född 1810, troligen död i spädbarnsålder.
Anders, född 1811-09-29, död 1837.
Mickel, född 1814-03-23, död 1896-05-08, gift med Per Andersson Vitsars (Vitsak) dotter Maggi Persdotter Vitsar
född 1821-04-17, död 1878-04-12. Han levde med sin familj i ”Vesterbyn” i Sörkaitum tillsammans med alla andra
”Viltok”.
Barn: Assa, född 1842, död 1912. Brita Maria, född och död 1847. Anders, född 1849, död 1854-01-27. Michael, född 1851, död 1852. Inga,
född 1853,död 1853. Maria, född 1854, död 1855. Petrus, född 1856, död 1864. Stina född och död 1857. Maria, född och död 1859. Mikael, född och död 1862.

Anund (Abmut), född 1817-09-02, död 1910-02-17, se ovan.
Christina, född 1820-03-03, död 1899-02-16, gift med Pehr Jonsson Kirjekadja Fenkirs son Per Persson Fenkir i
”Mellanbyn” Sörkaitum född 1814-03-07 i Norrkaitum, död 1884-11-10 i Sörkaitum. Barn: Vuolla, född 1843, död 1899.
Mickel Persson, född 1847, död 1900. Sigrid (Sigga) Persdotter Fenkir, född 1849, död 1899. Inga Persdotter Fenkir, född 1852, död 1886. Jonas,
född 1855, död 1864.

Erik Keira, född 1822-11-02, död 1883-04-23, gift 1856-04-20 med Cati Mickelsdotter Kuoljok född 1819 i Jokkmokk,
död 1898-01-20. Familjen levde i ”Vesterbyn” med de övriga ”Viltok”. Barn: Inga, född 1857, död 1864. Katrina, född 1860, död 1864.
Paava Eriksson (Keirasson) Viltok, född 1866, drunknade någonstans i ”Sirkas” 1915.

Panit, född 1825-03-17, död 1888-04-12, gift 1867-04-25 med Nils Knutsson Smaiwok Tuolja och Cati Andersdotter
Kåltiks dotter Maja Maria Nilsdotter Tuolja född 1842, död 1886-06-21. Familjen bodde med övriga ”Viltoks” i Vesterbyn.
Barn: Anders Pannisson Viltok, född 1868. Knut Panasson Viltok, född 1872, död 1901. Paava, född och död 1876. Keira Pannasson Viltok, född 1877,
död 1909. Katrina, född 1884. Not: märkligt långt hopp mellan sonen Keira och dottern Katrinas födelseår.

Sigga, född 1830, död 1908-12-22, gift 1849-04-12 med Anund Persson Neggas son Pannit Amundsson Nägga- Nagge
född 1826-01-02, död 1891-05-14. Familjen levde i ”Vesterbyn” Sörkaitum. Barn: Caja, född och död 1850. Piggi Pannasdotter Någga,
född 1852. Panni Pannasson Någga, född 1855. Michel Pannasson Någga, född 1858. Antaris Pannasson Någga, född 1861, död 1884. Kristina Pannasdotter
Någga, född 1864, död 1890. Kadje Pannasdotter Någga, född 1867, död 1919. Sigga Pannasdotter Någga, född 1871, död 1954. Gift Kuoljok 1911.
Abmot, född 1873, död 1917.

Anders, född 1835, död 1864-04-10.

 

Nedan har jag satt in bouppteckningen efter Påhl Påhlsson Viltok. Inte var det mycket som fanns i boet efter honom,
totalt 37 "renkreatur" ägde han enligt det änkan uppgett. Sedan kan man ju fråga sig hur "noggrannt" allt inventerats
och om verkligen alla ägodelar kom med i bouppteckningen, förmodligen inte...

"År 1855 den 7:e december upprättades boupteckning efter avlidna lappmannne Påhl Påhlsson Viltok i Sörkaitum som
efter sig lämnat hustrun Brita Amasdotter sönerna Mickel, Abmut, Erik, Panna och Anders, samt döttrarna Christina
gift med Panna Anundsson Nogga, Brita gift med lappen Kuoljak i Jokkmokk, och Sigga med lappen Pehr Nahlso.
(Jag vet inte varifrån bouppteckningsförrättaren fick sina uppgifter om makarna till döttrarna Christina och Sigga,
men nog måste han ha blandat om dem, för det stämmer inte med min egen forskning angående dessa äktenskap.)
Änkan som uppgav sterbhusets egendom åtvarnades att sådant samvetsgrannt och under edlig förpliktelse fullgöra,
varefter upptagning skedde i följande ordning:

 

klicka på bilden för större förstoring

 


Min farmors farfars morfar:
Anders Knutsson (Larsson) Koltik , född 1775-03-17 i Jokkmokk , död 1824-11-28 i ”Sörkaitum”. När han gifte sig
1802 benämndes han som "lappdrängen" från Jokkmokk. Det skulle ha varit roligt att få veta var exakt i Sör och
Norrkaitum dessa förfäder levde… Anders levde och verkade hela sitt liv i "Sörkaitum by", förmodligen levde de av
renskötsel av något vis, han dog endast 49 år gammal.

Gift 1802-04-04 med:
Min farmors farfars mormor:
Margit – Margretha Panitsdotter (Pannadotter) född 1785-01-06.
När hon gifter sig benämns hon "pigan i Sörkaitum".
Jag kan inte hitta henne i död-begravningsboken, eller i födelseboken. Efter makens död 1824 verkar hon ha levt inhyst
hos mågen Abmut Pålsson Viltok och dottern Bothild. Jag finner henne sedan i hf. 1855-64 boendes med sonen Påhl,
född 1808 och hans andra hustru Ingrid Lena Pirtsi. Hon står som lokalt flyttad år 1855, så hon måste ju varit vid liv
och cirka 70 år vid den tiden. Faderns namn var "Påhl Thorsson Panit" så egentligen skulle hon väl benämnas
Margit Margreta Pålsdotter Panit...

 

Barn födda i Sörkaitum någonstans:
Brita född 1805-03-18, död 1813-04-05, dog i bröstfeber,
Påhl, född 1808-08-03, död 1875-09-15, gift 1834-05-04 med änkan Elsa Persdotter Slompi, född 1784-09-14, troligen
död samma år som de gifte sig. Gift andra gången 1845 med Ingrid Lena Pirtsi, född 1816-03-16 i Jokkmokk. De blev
frälsenybyggare i Skeldåive. Sonen Nils tog sedan över detta efter fadern dött. Ingrid Lena bodde kvar med sonen
och hans familj, hon dog cirka 1878-79 i Skeldåive.
Barn troligen födda i hans andra äktenskap: Nils Pålsson, född 1846 död 1914.
Han blev sedan Åbo i Skeldåive. Amma, född 1848, död 1852.

Amma (Anund), född 1811-02-24. Gift 1834 med Anders Pålsson Ståkka och Ella Knutsdotter Sipis dotter Ingri
Andersdotter Sipi född 1811-04-17 i Sörkaitum Sauna, död 1888-09-28 i Skeldoive, även de bodde i Skeldåive.

Barn: Anders Amundsson Kåltek, född 1835. Amma Anundsson Kåltek, född 1840, död 1903.

Cati, född 1813-03-19, död 1903-02-01, gift med Nils Knutsson Toulja Smaivak? Född 1807, död 1885-11-08. Familjen
bodde i Sörkaitum.
Barn: Anders, född 1836, död 1846. Pava, född 1840, död 1846. Maja Nilsdotter, född 1842, död 1886. Panni Nilsson, född 1844,
död 1879. Knut Nilsson Smaivok, född 1847. Brita Piggi Nilsdotter Smaivok, född 1850. Petter, född 1853, död 1857. Matthias, född 1858, död 1859.

Carin, född 1815-07-08, död 1816-08-08 dog av hosta.
Knut, född 1817-07-08, död 1818-03-14.
Bothild, född 1819-02-19, död 1883-07-15, se ovan.
Cajsa, född 1821-08-20, död 1861-02-23 dog i kolik, gift med Påhl Andersson Hatta och Kati Pannadotter Kuolkas son
Anders Påhlsson Hatta född 1822-11-03, död 1861-07-08. Familjen bodde i Sörkaitum. Barn: Sunna Susanna Andersdotter,
född 1845. Pava Andersson Hatta, född 1846, död 1898. Bosatt i Tivrivaara. Gift första gången 1872 med nybyggardottern Katrina Israelsdotter i Tivrivaara.
Gift andra gången med ”lös kvinnan” Brita Kajsa Andersdotter i Liikavaara. Petter, född 1848, död 1854. Mikkal Andersson Hatta, född 1850 död, drunknad
1920. Gift 1877 med nybyggardottern Greta Sofia Jönsdotter i Storsaivis. Familjen blev bosatt i Stor Saivis. Nutti, född 1851, död 1852. Kaati Andersdotter
Hatta, född 1852. Gift 1881 med torparsonen Erik Anders Öman. Det verkar som om hon flyttade till Råneå samma år. Maria Andersdotter Hatta, född 1854,
död 1887. Förblev ogift. Bothild, född och död 1857. Lovisa Andersdotter Hatta, född 1858. Hon gifter sig 1897 med arbetaren Karl Herman Volf i Malmberget.
Anders, född 1860, död, drunknade 1875.

Panna, född 1823-09-17, död 1873-01-08, gift 1853-01-30 med Olof Andersson Viertotaks dotter Maggie Olsdotter
Viertotak född 1831-07-24, död 1907-09-25. Familjen bodde i ”Vesterbyn” Sörkaitum. Barn: Olof Pannasson, född 1854, död
1855. Anders Pannasson Kåltik, född 1856. Han står som utflyttad till Nordamerika 1880, jag vet inte när han kom hem igen, om han kom hem. Thomas,
född 1859, död 1867. Pava Pannasson Kåltik, född 1862, död 1885. Maria, född 1865, död 1867. Petter, född 1868, död 1870. Olof Pannasson Kåltik, född
1871 (sinnessjuk).


Nedan har jag satt in Anders Knutssons Koltiks bouppteckning:
" År 1826 den 20:e februari inställde sig änkan Margit Thorsdotter (fadern hette Påhl Thorsson Panit) och skickaren
Mattias Pålsson Vannar för att låta uppteckna och värdera kvarlåtenskapen efter avlidne lappmannen Anders Knutsson
Kåltik i Sörkaitum som efter sig lämnat 6 barn, sönerna Påhl, Amma och Panni, döttrarna Catharina och Botild och
Cajsa och upptecknades på följande sätt:

 

 

Klicka på bilderna för större förstoring

Anders ägde enligt ovanstående bouppteckning 100 st renar, men då får man kanske ta i beräkning att inte alla
medräknats så noga, möjligen var det fler. Men han ägde ändå fler renar än Påhl Påhlsson Viltok ovan...

 


Min farmors farmors farfar:
Påhl Hansson (Harja, Jårpa) Vuordno, född 1772-06-09 i Norrkaitum, död någon gång efter 1838
(hittar honom
inte i död och begravningsböckerna). I hf. 1776-1796 lever han i Norrkaitum tillsammans med fadern Hans Jacobsson
Vuordno Tuna, modern samt 5 av sina syskon och även farmodern Lotsa Heina. 1796 då står han som lokalt flyttad,
troligen i samma veva som han gifte sig. Vid vigseln benämns han ”lappdrängen”. Hans namn skrevs också olika av
prästerna i kyrkböckerna, han benämns som: Påhl Hansson Vuordno Harja, Påhl Hansson Järpa, och Påhl Hansson
Vuordno.Han levde och verkade hela sitt liv i Norrkaitum, troligen livnärde han sig på renskötsel av något slag. Det
finns ett barn som föddes innan paret gifte sig, i födelseboken står han som "oäkta", men Påhl Hansson Harja står
ändå med som fader... Påhl Hansson var nog före giftermålet med Catrin "sambo" med Charin, född 1769, död 1801,
dotter till Påhl Mattsson Finna i Norrkaitum (om nu detta stämmer).

Gift 1796-04-07 med:
Min farmors farmors farmor:
Catrin Carin Jonsdotter (Jönsdotter) Kaiso, född 1771-10-09 i Norrkaitum. Död 1852-03-22. De sista åren hon levde
bodde hon hos sonen Anders Pålsson Jorpa i Norrkaitum (husförhör 1846-1854)

Barn med Charin Pålsdotter Finna:
Mathias, född 1793-06-25, död 1800. Hittar honom inte i födelse eller dödboken.


Barn med Catrin Carin Jonsdotter:
Olof Hans Påhlsson Jorpa, född 1797-01-13, död 1826, gift 1816-04-07 med Pana Persson Pipi och Bothild Eriksdotter
Reikas dotter i Norrkaitum: Kristina Paavasdotter född 1795-10-22, de levde och verkade i Norrkaitum.
Barn: Cati Hansdotter Tjågga, född 1818, död 1877. Christina Hansdotter Reus, född 1820, död 1898. Gift med Anders Olsson Reus i Norrkaitum född 1814,
död 1872.

Lovisa Lotsa, född 1800-11-04, död 1882-07-02. Gift eller sambo med sin syster Christinas (född 1802 nedan) Jon
Jonsson Lotsi Sjålså och Cati Jonsdotter Kirjekadsas son Jon Jonsson Sjålsa i Norrkaitum, född 1801, död 1869-10-08.

Barn: Cajsa Jonsdotter Rikko Sjålsa, född 1825, död 1895. Gift med Pehr Knutson Rikko i Norrkaitum, född 1818, död 1885. Puotta Jodnir Sjålsa, född 1827,
död 1900. Gift med Anders Persson Jodnir i Norrkaitum, född 1830, död 1898. Jon Jonsson Sjålsa, född 1829, död 1883. Gift 1853 med Ella Hansdotter,
född 1829, död 1896. Anna Jonsdotter Svivok Sjålsa, född 1832, död 1899. Gift 1855 med Påhl Jovasson Svivok, född 1814, död 1888.

Christina, född 1802-11-27. Gift 1822-04-08 med Jon Jonsson Lotsi Sjålså och Cati Jonsdotter Kirjekadsas son Jon
Jonsson Sjålsa i Norrkaitum, född 1801, död 1869-10-08 av gikt.
Barn: Cajsa Jonsdotter Rikko Sjålsa, född 1825, död 1895. Gift med
Pehr Knutson Rikko i Norrkaitum, född 1818, död 1885. Puotta Jodnir Sjålsa, född 1827, död 1900. Gift med Anders Persson Jodnir i Norrkaitum, född 1830,
död 1898. Jon Jonsson Sjålsa, född 1829, död 1883. Gift 1853 med Ella Hansdotter, född 1829, död 1896. Anna Jonsdotter Svivok Sjålsa, född 1832, död
1899. Gift 1855 med Påhl Jovasson Svivok, född 1814, död 1888.

Jonas, född 1804-04-20, död 1819-11-17 dog i rötfeber.
Anders, född 1806-09-27, död 1852-01-21, se ovan.
Catharina, född 1810-11-01, död 1810-11-10.

 

 

År 1826 den 20:e februari förrättades bouppteckning efter avlidne lappmannnen Påhl Hansson Jorpak som efter sig
lämnat hustrun Caisa Jonsdotter, sonen Anders och döttrarna Lovisa gift med Jon Jönsson Sjålsja, Christina gift med
Thomas Tjonni?, Caisa gift med Mickel Tirri (mig veterligt hade de inte någon dotter Caisa?) och oförsörjda dottern
Stina (vet inte om hon var dotter eller barnbarn) Sonen Anders uppgav sterbhusets egendom och tillsades att den
samma samvetsgrant under edligt anteckna låta:

 

Klicka på bilden för större förstoring

Med i denna bouppteckning fanns bara "renkreaturen" 102 st upptagna till ett värde av 191,16. Inga övriga inventarier
redovisades här. Det är en mycket märklig upplevelse att kunna se mina anfäders underskrifter (oftast i form av
bomärken) och tänka på att just dessa personers "fysiska existens" har jag fått här i form av deras unika "signaturer".
Människorna blir liksom "mer levande" när jag ser detta... Notera också att den som skrivit under
bouppteckningen är min
farmors morfars morfar Johan Henriksson (se nedan)

(upp)

 

 

 

Min farmors farmors morfar:
Annund (Anders)Andersson Jaffoks (Loij), född 1779 i Sörkaitum död 1820 i Sörkaitum. Innan giftermålet 1801,
står han i kyrkböckerna som "dräng", förmodligen "lappdräng" åt någon bekant same i Sörkaitum. Hans liv är ett
mysterium, och han blev bara 41 år gammal, dödsorsak okänd... I kyrkböckerna står ibland namnet "Loij" efter
efternamnet "Jaffoks". Men jag hittar inte någon person som stämmer in med Anund Andersson Jaffok i släkten "Loijs"
antavlor. Men sonen till en annan man: Anders Loij (född 1740, död 1800) kallade sig för Piettar Andersson Jaffock,
så nått samband finns säkert med namnen Jaffok och Loij. Anekdot från kyrkböckerna: troligen blev den ovannämnda
Piettar Andersson Jaffok, född 1774, död 1807-10-26, med sannolika skäl mördad. Äldsta anfadern med namnet "Loij"
är Anders Persson Loij, född 1690, död 1759-02-12. Han var i sin tur far till Anders Loij född 1740 som jag nämner ovan.

I Gällivare fanns mellan åren 1700-1790 tre bröder:
Piettar Andersson Jaffok, född omkring 1774, död (mördad) 1807-10-26.
Pehr Andersson Jaffok, född omkring 1774, död 1810-04-09 (mördad).
Anund Andersson Jaffok, se ovan.

När jag forskar vidare om dessa (som jag tror) bröders antavla, finner jag endast en man som möjligen kan vara
deras far: Anders Loij, född omkring 1728, död 1800-01-15 av flussfeber 72 år gammal. I dödboken benämns han
Anders Andersson Jaffokk:
Gällivare CI:2 (1775-1827) Bild 315 / sid 309 (AID: v137594.b315.s309, NAD: SE/HLA/1010055)

 

Gift 1801-04-03 med:
Min farmors farmors mormor:
Maggi Marget Mickelsdotter, född 1777, (1778-07-27) i Sörkaitum (hittar henne inte i död-begravningsböckerna).
Eftersom jag inte hittar någon annan "Mickelsdotter" med födelsedatum runt 1777-1778, antar jag att denna kvinna
är dotter till Mickel Stebel från Sörkaitum (se nedan). Efter fadern Mickel Stebels död 1781 levde Maggi tillsammans
med sin mor, sina biologiska syskon och sedan även sina halvsyskon i fosterfadern Jon Mickelsson Nijas (född 1739)
hem i Norrkaitum. Åren mellan 1776-1822 verkar de ha varit minst 16 personer i detta hushåll. Vid giftermålet 1801
benämns hon som "piga". Efter makens död verkar det som om hon tillsammans med sonen Anders Anundsson flyttat
till Anders Tuolja i Sörkaitum, samt efter 1846 flyttat tillbaks till Norrkaitum och bodde hos Thomas Andersson Potak
född 1811 i Norrkaitum.

Barn:
Catrina, född 1803-02-19, död 1803-03-06.
Catharina, född 1805-07-18, död 1811.
Margit, född 1812-02-10, död 1885-05-14, se ovan.
Anders Anundsson Jaffok, född 1814-10-11, död före 1847. Gift med Erik Pehrsson Kontsi Tirris i Sörkaitum dotter
Ingri Eriksdotter född 1817-01-08, död 1889-08-31, död och begravd i Norge.De levde tillsammans med fadern
Annund och hans hushåll i Sörkatium. Ingri Eriksdotter gifter sig för andra gången 1847-02-24, med Thomas Andersson
Puotak, född 1820-05-29, död 1876-10-17. Med i hushållet fanns även modern Carin Annundsdotter född 1749 död
1812-09-08 i bröstfeber. Ingri Eriksdotters barn med Thomas Andersson Puotak: Anders, född och död 1846. Elli Tomasdotter, född 1847.
Maggi Tomasdotter Rikko, född 1849, död 1920. Puotta, född 1852, död 1857. Ingrid Tomasdotter Puotak, född 1855. Kristina Tomasdotter Puotak,
född 1857, död 1806.


Nedanstående bouppteckning efter Anund Andersson Jaffok förrättades av kronolänsman Erik Hedberg.
Anund Andersson Jaffok var nog på den tiden ganska välbärgad i jämförelse med de bouppteckningar jag visat ovan.
Det fanns silver, bra med husgeråd, kåta-tält med tillbehör, lodbössa, båt, ackjor och 101 renar, allt till ett värde
av 259,45 kr.

"År 1821 den 23:e januari inställde sig likvidations kommissarien Erik Hedberg hos lappänkan Margit Jönsdotter (?)
för att uppteckna och värdera kvarlåtenskaperna efter dess avlidne man Anund Andersson Jaffok som efter sig lämnat
tvenne omyndiga barn sonen Anund och dottern Margit och befanns som följande:

 

 

Klicka på bilderna för större förstoring

 

 

 

Min farmors morfars farfar:
Olof Olofsson, född 1784-11-20 i Killingi, död 1850-02-24 i Killingi. Vid hf. 1776-1822, lever han först hemma hos sina
föräldrar i Killingi, tillsammans med sin farmor Brita Olsdotter som då blivit änka, samt även med Mickel Såska med fru
och 2 barn, och slutligen även Anders Stålnacke, förmodligen släkt med hans mor Ella Ersdotter Stålnacke. År 1804
verkar familjen ha flyttat lokalt, möjligen till eget boende – eget nybygge. År 1810-06-24 gifter Olof sig och flyttar då
till ett eget hem. År 1823-38 benämns han ”krononybyggare”, och hade väl då byggt eget och börjat odla på egen täppa.
Han lever då där vid denna fastighet fram till sin död 1850, han blev 65 år. Olof föddes, levde och verkade hela sitt liv
i Killingi. Hans far Olof Erson var krononybyggare, och det blev även sonen Olof.

Gift 1810-06-24 med:
Min farmors morfars farmor:
Brita Henriksdotter, född 1790-04-13 i Soutujärvi, död 1865-06-12 i Killingi. Hon lever hemma hos sina föräldrar fram
till dess att båda dör samma år 1809. Då gifter hon sig 1810-06-24 och flyttar från Suotujärvi till Killingi, där hon och
maken tar upp ett krononybygge. Efter det att maken dör år 1850, verkar hon bo kvar i Killingi tillsammans med 3 av
sina barn, Margreta f. 1822, Henrik f. 1831 och Olof f. 1835. Den sistnämnde sonen verkar i hf. För 1865-1888 ha tagit
upp ett eget nybygge. I hf. 1865-1891 verkar hon bo inhyst hos yngsta sonen Olof Olofsson, förmodligen är det även där
hon dör vid 75 års ålder.

I bouppteckningen efter Olof Olofsson finns följande kreatur av värde: 6 kor, 3 kvigor, oxe 1 år gammal, 1 häst, 1 häst
22 år gammal, 1 häst 2 år gammal, 5 får, 33 härkar, 6 hanrenar, 43 vajor, 14 1 års vajor, till ett värde av 465,16 kronor.
Den totala summan i boet var efter avräknade skulder och poster: 603,64 kr.
Källa: SE/HLA/1040004/A II/4 (1850-1859), bildid: C0101719_00058

 

Barn födda i Killingi:
Ella, född 1813-04-27, död 1867-04-15 i Soutujärvi, gift 1830-09-26 med nybyggaren Olof Henriksson från Soutujärvi
född 1807-02-07, död 1870-11-22 i Soutujärvi.
Barn: Olof, född 1834, död 1846. Henrik, född 1838, död 1846. Erik, född 1840, död 1871.
Anders, född 1844, död 1869. Helena, född 1846, död 1918. Margreta, född 1848, död 1892. Olof, född 1851, död 1852. Philip, född 1853. Henrik, född
1857, död 1884.

Olof, född 1815-02-26, död 1834-06-14, han dog i nervfeber.
Brita, född 1816-05-27, död 1879-08-14 i Moskojärvi, gift 1839 med Henrik Johansson från Moskojärvi född 1818-11-23,
död 1890-05-13 i Moskojärvi. Familjen bodde i Moskojärvi. Barn: Brita Maja, född 1840, död 1909. Greta Kajsa, född 1841, död 1912.
Helena, född 1843, död 1867. Margreta, född 1845, död 1867. Sigrid, född 1847, död 1874. Susanna, född och död 1851. Susanna, född 1852, död 1885.
Maglena, född 1855, död 1936. Anna Stina, född 1859.

Susanna, född 1818-02-10, död 1819-01-07.
Erick, född 1820-05-05.
Henrik, född 1821-01-14.
Marget Margareta, född 1822-10-29, död 1889-03-06 i Killingi, gift 1859-05-01 med Karl Johan Israelsson Björkman
från Killingi född 1834-02-13, död 1892-12-06 i Killingi. De levde i Killingi hela sina liv. Barn: Brita Johanna, född 1861. Brita Maria,
född och död 1863.

Susanna, född 1824, död 1896-04-21 i Puoltikasvaara. Gift 1847-04-17 med Olof Olofsson, född 1823-10-10 i
Puoltikasvaara. Paret var bosatta i Puoltikasvaara. Barn: Olof, född 1848, död 1919. Maria, född 1850. Margreta, född 1852, död 1921.
Johan Henrik, född 1853, död 1943. Helena, född 1855, död 1925. Susanna, född 1856, död 1857. Erik, född 1858, död 1859. Anders, född 1859, död 1896.
Erik, född 1862, död 1937. Filipus, född 1864, död 1920. Nils Petter, född 1865, död 1866. Anna Kajsa, född 1867, död 1949. Susanna, född 1873, död 1930.

Katarina Cati, född 1825-06-13.
Erick, född 1827, död 1910-09-05, se ovan.
Pehr, född 1828.
Maria, född 1829, död 1864-03-31 i Aavakko, hon dog i barnsbörd, gift 1850-12-25 med Mickel Henriksson Tuisku född
1820 i Soutujärvi, död 1891-10-25 i Överkalix. Familjen bodde i Avvakko. Barn: Erik, född 1851, utflyttad till Överkalix 1884. Brita Maria,
född 1853. Olof, född 1856. Lisa Greta, född 1857, död 1901. Susanna, född 1860, död 1922. Lena Kajsa, född och död 1864.

Henrik, född 1832-06-07, död 1886-03-24 i Killingi, han dog i bröstfeber, gift 1859-05-01 med Sigrid Johansdotter från
Moskojärvi, född 1832-04-15, död troligen i cancer i underlivet 1888-05-06 i Killingi. Paret fick inga barn.
Olof, född 1835, död 1903-12-04 i Killingi. Gift 1861-04-21 med Brita Maria Olsdotter från Moskojärvi född 1830
(1835 enl. dödboken), död 1902-05-17 i Killingi. Paret var bosatta i Killingi. Barn: Olof, född 1862, död 1915, han drunknade. Henrik,
född och död 1864. Erik, född och död 1865. Brita Lena, född 1866, död 1867. Brita Maria, född 1868, död 1905. Margreta, född och död 1871. Johanna,
född 1873. Greta Lisa, född och död 1875.


 

Min farmors morfars morfar:
Johan Henriksson, född 1787-04-15 i Moskojärvi, död 1854-11-09 i Moskojärvi. Han döptes till Johannes, men kom
sedan att kallas för Johan. Han var kronobyggare och nämndeman (12 man) i Moskojärvi. Åren 1776-1781 levde han
hemma hos föräldrarna tillsammans med minst 21 personer i hushållet. Hans bröder hade gift sig och de levde också
där tillsammans med sina familjer. 1813 verkar han ha flyttat till eget bo och 1823 benämns han krononybyggare.
Han dog krossad under ett hölass… Vid sin död benämndes han bonde. Johan var den nämndeman som skrev under
bouppteckningen efter Påhl Hansson Jorpak ovan.

 

Gift 1813-11-14 med:
Min farmors morfars mormor:
Brita Henriksdotter, född 1789-12-25 i Killingi, död 1870-02-04 i Moskojärvi. Först levde hon med sina föräldrar i Killingi,
och efter giftermålet flyttade hon med sin man till eget bo. Efter makens död 1854 levde hon först ensam med sin dotter
Cecilia, och sedan helt ensam fram till sin död. Hon dog 81 år gammal i Moskojärvi.

 

Barn födda i Moskojärvi:
Maria Lisa, född 1816-01-22, död 1847-12-27, hon dog i barnsäng. Gift 1839 med Olof Jonasson från Soutujärvi född
1811-01-14, död 1884-05-17 i Soutujärvi. Familjen bodde i Suotujärvi. Efter Maria Lisas död gifte Olof Jonasson om sig
1849-04-25 med Ella Andersdotter, född 1821-03-10 i Suotujärvi, dotter till nybyggaren Anders Bengtsson från
Neitisuando.
Olof Jonassons barn med Maria Lisa: Johan Henrik, född 1840, död 1906. Olof, född 1843, död 1872. Jonas, född 1845, död 1911. Erik,
född och död 1847. Olof Jonassons barn med Ella Andersdotter: Anders, född 1849, död 1920. Erik, född 1850. Filippus, född 1852, död 1935. Mikael, född
1854. Henrik, född 1855, död 1925. Nils Petter, född 1859.

Henrik, född 1818-11-23, död 1890-05-13 i Moskojärvi, gift 1839 med Brita Olofsdotter från Killingi född 1816-05-27,
död 1879-08-14 i Moskojärvi. Familjen bodde i Moskojärvi. Barn: Brita Maja, född 1840, död 1909. Greta Kajsa, född 1841, död 1912.
Helena, född 1843, död 1867. Margreta, född 1845, död 1867. Sigrid, född 1847, död 1874. Susanna, född och död 1851. Susanna, född 1852, död 1885.
Maglena, född 1855, död 1936. Anna Stina, född 1859. Not: Det föddes bara flickor i denna familj…

Johan Erik Johansson Strömberg, född 1821-03-17, död 1888-05-31, gift 1853-07-03 med Brita Johanna Israelsdotter
Björkman från Killingi född 1830, död 1888-07-18, bara en och en halv månad efter maken. Familjen var bosatta i
Moskojärvi.
Barn: Brita Stina, född 1854, död 1859. Sigrid Johanna, född 1856, död 1858. Maja Lisa, född 1858, död 1917. Brita Johanna, född 1870,
död 1871. Johan Erik, född 1873, död 1875. Greta Johanna, född 1876, död 1901
.
Greta Kajsa, född 1823-11-03, död 1907-03-09 (Enligt Ljung. Finns inte i dödboken), gift 1848-02-13 med Erik Ersson
Uusitalo från Killingi född 1823-03-19, död 1896-12-16 i Killingi. Paret bodde på ett nybygge i Killingi.

Barn: Brita Helena, född 1848, död 1899. Johan Erik, född 1850, död 1936. Henrik, född och död 1851. Mickel Filip, född 1853, död 1909. Maria Lisa, född
och död 1854. Anna Greta, född 1855, död 1926. Maja Lisa, född 1857, död 1889. Henrik, född 1859, död 1918. Olof, född 1861, död 1922. Cecilia, född
1863. Anders, född 1865, död 1866.

Brita Stina, född 1826-02-26, död 1883-03-21, gift 1849-04-19 med Erik Olofsson från Killingi född 1827-03-25.
Familjen bodde på ett nybygge i Killingi, se ovan.
Magdalena (Maglena), född 1828, död 1913-08-15 i Muorjevaara. Gift 1849-04-13 med Nils Andersson Alit från
Mäntyvaara född 1826-08-04, död 1887-03-18. Familjen bodde i Muorjevaara. Barn: Johan Anders, född 1850, död 1920.
Brita Maglena, född 1851, död 1894. Olof, född 1852. Greta Kajsa, född 1855, död 1905. Erik, född 1856, död 1913. Cecilia, född 1858, död 1897.
Maria Lisa, född 1860, död 1869. Anna Stina, född och död 1862. Mickel. Född 1863, död 1869.

Mickel Filip, född 1829-10-11, död 1911-06-07 i Neitisuando, gift 1853-05-05 med Anna Greta Johansdotter från
Neitisuando född 1829, död 1905-04-07 i Neitisuando. Paret bodde på ett nybygge i Neitisuando.

Barn: Brita Maria, född 1853. Lisa Greta, född 1855, död 1858. Maglena, född 1857. Johan, född 1859, död 1895. Henrik, född 1862. Anna Greta, född
1863, död 1899. Mickel Filip, född 1866. Lisa, född 1869, död 1890. Erik Anders, född 1871.

Sigrid (Cecilia), född 1832-04-15, död 1888-05-06, hon dog troligen av underlivscancer. Gift 1859-05-01 med Henrik
Olofsson från Killingi (son till Olof Olofsson ovan) född 1832-06-07, död 1886-03-25 i Killingi. Paret bodde i Killingi,
de fick inga barn.


 

Min farmors mormors farfar:
Fredrik (Fredrich) Erson, född 1774-03-03 i ?, död i 1836-02-29 i Neitisuando. Denna man är ett
mysterium, och det är ingen som vet var han kommer ifrån eller vem som är hans föräldrar... Min gissning är att han
hade nått sorts samband med Erik Stålnacke i Neitisuando, kanske började han där som dräng för att slutligen gifta sig
med en av Eriks döttrar. Han verkar dock ha levt och verkat hela sitt liv i Neitisuando, och vid sista husförhöret 1823-38,
står han som frälsenybyggare. Trots idogt försök att ta reda på hans antavla, har jag inte till dags dato lyckats med
detta. Fredric blev 1848 förmyndare för de omyndiga barnen efter Israel Björkman i Killinge se nedan. En annan
gissning om Fredrik Ersons ursprung är att han möjligen kom som "krigsflykting" från öst, för att sedan gifta sig och
bosätta sig i Neitisuando.

Not: Vi är många forskare som febrilt sökt i kyrkböckerna för att hitta ovan nämnda Fredrik Erssons anfader, men ingen av oss har
mig veterligen lyckats med detta. Nu har jag fått lite information av en vänlig själ som berättar att ättlingar till Fredrik Ersson muntligen
har berättat att han nog kom "från Tsarens land" - alltså från Ryssland, och att han möjligen kan ha varit släkt med de personer i Nattavaara
trakten vilka hade ryska anor. Personligen tror jag att det är helt möjligt att detta kan vara sant. "Ingen rök utan eld" brukar man ju säga...

 

Gift 29 juli 1798 med:


Min farmors mormors farmor:
Charin Ersdotter Stålnacke, född 1775-01-11 i Neitisuando, död 1832-03-04 förmodligen i Neitisuando...
Hon benämns även Chatarina och Caisa. Hon verkar ha levt ett enkelt nybyggarliv ända fram till sin död. Hon dog av
vattusot, andtäppa och tvinsot 52 år gammal. Här börjar då grenen – släkten Stålnacke i denna antavla…

 

Barn födda i Neitisuando:
Erick, född 1798-02-02, död 1867-07-11, gift 1830-01-03 med Margareta Olofsdotter från Killingi född 1806-05-10,
död 1858-05-12 i Neitisuando. Familjen bodde i Neitisuando.
Barn: Erik, född 1828. Catharina Charlotta, född 1830, död 1909. Nils Fredrik, född 1832, död 1895. Olof, född 1836, död 1867. Philippus, född 1850.

Anna, född 1800. Uflyttade enligt Ljung 1815.
Segrid, född 1804-01-24. Utflyttade enligt Ljung 1813.
Olof Fredriksson Lindtröm, född 1807-11-20, död 1879-10-01, gift 1849-04-10 med Maria Eriksdotter Lejonklo från
Övermorjärv född 1815-12-15. Familjen bodde först i Lappträsk men flyttade 1876 till Nederkalix men flyttar sedan
tillbaks till Lappträsk igen samma år.
Magdalena, född 1814-07-02, död 1892-05-17 i Nattavaara, hon förblev ogift och dog som fattighjon.
Ella, född 1817-02-04, död 1905-04-22, benämns "sinnesjuk", bosatt och piga i Purnuvaara 1895.
Nils, född 1819-05-05, död 1896-11-15. se ovan.

Nedan kan ni se bouppteckningen efter Charin Ersdotter Stålnacke, och det var nog ungefär så här det såg ut hos en
"fattig" nybyggare i början av 1800-talet.

Bouppteckning hållen efter avlidna nybyggarhustrun Catharina Ersdotter i Neitisunado som efter sig lämnat utom
mannen Fredric Erson följande bröstarvingar nämligen sönerna myndiga Eric och Olof samt omyndiga Nils även som
oförsörjda döttrarna Anna, Sigrid, Magdalena och Ella. Egendomen upptas och värderas som följande:

 


Klicka på bilden för större förstoring

Enligt kontrakt besitter Fredric Erson ett nybygge hörande under Selets bruk - upptogs till "inget värde"?
Förutom husgeråd fanns 1 oxe, 3 kor och 2 härkar. Det var också ganska vanligt förekommande att man hade
"små skulder" lite här och där, som i exemplet ovan.

 

 

Min farmors mormors morfar:
Israel Björkman, född 1788-03-05 i Vassara i Gällivare där fadern Johan Björkman verkade som kyrkoherde, död
1848-03-01 i Killingi. Vid husförhören när han bodde hemma benämns han och hans bröder med "monsieruen"
(fint värre). Efter giftemålet 1825 flyttade han till sin hustrus hemtrakt i Killingi där han blev krononybyggare. Han
verkar även ha verkat som nämndeman.

Gift 27 april 1825 med:
Min farmors mormors mormor:
Sigrid Olofsdotter, född 1801-10-28 i Killingi, död omkring slutet av 1839.

Bouppteckningsregistret 1840 AII:3 nr 6:
”År 1840 den 11 feb. förrättades bouppteckning efter jordbrukaren Israel Björkmans i Killingisuando avlidna hustru
Sigrid Olofsdotter, som efter sig lämnade omyndiga och oförsörjda barnen, döttrarna Catharina Charlotta, Elsa, Eva
Carolina, Brita Johanna och Hedvig Christina samt sonen Carl Johan.
"

I första husförhöret 1776-1822 lever hon tillsammans med sina föräldrar och syskon, sin farmor Brita Olsdotter som
då blivit änka, samt även med Mickel Såska med fru och 2 barn, och slutligen även Anders Stålnacke, förmodligen släkt
med hennes mor Ella Ersdotter Stålnacke. År 1804 verkar familjen ha flyttat lokalt, möjligen till eget boende – eget
nybygge. Hon verkar ha levt ett redigt liv som nybyggarhustru fram till sin död som bör ha varit i slutet av 1839 eller
början av 1840. Sigrid är en syster till Olof Olofsson ovan och dotter till Olof Ersson och Ella Ersdotter Stålnacke.

Barn:
Cajsa Charlotta, född 1826-01-12, död 1897-10-29, gift 1854-04-28 med Nils Fredrik Eriksson från Neitisuando född
1832-04-17, död 1895-03-03. Familjen bodde i Neitisuando.
Barn: Sigrid, född 1855, död 1890. Margreta, född 1856, död 1918.
Kajsa Johanna, född 1857, död 1919. Brita Lena, född 1861. Johan Erik, född 1863, död 1926. Herta Stina, född 1866.

Elsa, född 1827-04-03, död 1870-04-28, gift 1850-12-25 med Nils Fredrik Fredriksson från Neitisuando född
1819-05-05, se ovan. Familjen bodde i Killingi.
Eva Maria, född 1828.
Eva Karolina, född 1829. Hon finns antecknad i hf. för 1846-54 där hon lever i Killingi med sin far och sina syskon.
Efter faderns död 1848 finns hon kvar i Killingi där hon lever hos sina syskon. I nästa hf. 1865-76 finns hon inte kvar
i Killingi. Antingen dog hon 1865 eller möjligen flyttade hon från Killingi.
Brita Johanna, född 1830, död 1888-07-18, gift 1853-07-03 med Erik Johan Johansson Strömberg från Moskojärvi
född 1821-03-17 i Moskojärvi, död 1888-05-31 i Moskojärvi. Familjen levde i Moskojärvi. Barn: Brita Stina, född 1854, död 1859.
Sigrid Johanna, född 1856, död 1858. Maja Lisa, född 1858, död 1917. Brita Johanna, född 1870, dö 1871. Johan Erik, född 1873, död 1875. Greta Johanna,
född 1876, död 1901.

Hedvig Christina, född 1832-12-26, död 1833-03-05.
Carl Johan, född 1834-02-13, död 1892-12-06, gift 1859-05-01 med Margareta Olofsdotter från Killingi född
1822-10-29, död 1889-03-06. Familjen bodde i Killingi. Barn: Brita Johanna, född 1861. Brita Maria, född 1863, död 1863.

Hulda Stina (Hedda), född 1836, död 1854-11-27.

 

År 1848 den 29:e juli anställdes bouppteckning efter avlidna förre nämndemannen Israel Björkman i Killingisuando
som efter sig lämnat omyndige sonen Carl Johan och oförsörjda döttrarna Charlotta, Elsa, Eva, Carolina, Brita
Johanna, Hedvig och Christina, äldsta dottern jämte nu tillsatta förmyndaren nybyggaren Eric Erson i Killingisuando
som uppgav kvarlåtenskapen varnades att särskilt samvetsgrannt och under edligt fullgöra varefter anteckning och
värdering skedde i följande ordning:

Klicka på bilden för större förstoring

 

 

 

Upp

 

 

Generation 5

 

Min farmors farfars farfars far:
Påhl (Paulus)Mickelson (Viltok )Vuobdik, född och döpt till Paulus 1764-09-10 i Sörkaitum, Teusa, död i bröstfeber
1804-03-02, han blev bara 40 år. Han kallades till att börja med Påhl Mickelson Vuobdik. Han får sonen Påhl född 1787,
som tog namnet Viltok. Från sin födelse fram till strax efter sitt giftemål 1782, verkar han ha levt tillsammans med sin
far och mor, samt brodern Anders född 1758 med sin familj. Vid husförhören 1766-1822 verkar det som om han skaffat
eget "boende".

 

Gift 1782-04-07 med:
Min farmors farfars farfars mor:
Segri, Sigrid Annundsdotter Alit född 1766-08-31 i Sjocksjock- Nederbyn, död 1805-04-25. De första levnadsåren
levde hon i storfamilj hos sin farbror Anund Andersson Alit f. 1720 i Nederbyn. Till denna familj räknades även farfadern
Anders Erson Alit född 1680, samt övrig släkt, totalt cirka 18 personer fanns i hushållet. I husförhören 1776-1822 finns
hon i faderns familj i Leipovuoma, där bodde hon fram till giftermålet 1782. Sedan levde hon tillsammans med sin man
några år hos svärfadern Mickel Knutsson Vuobdik, och vid sin död 1805-04-25 bodde hon med sin man och barn i ett
" eget hem" i Sörkaitum. Hon blev bara 39 år och dog i vattusot endast ett år efter sin man. Av alla 9 barn hon fick med
Påhl var det endast Pål Pålsson Viltok som överlevde till vuxen ålder. För den som är intresserad av släkten Alit, finns
det en utredning hos Gällivare forskarförening som man kan köpa där.

Pål Mickelssons barn:
dödfött 1785-09,
Pål, född 1787-08-04, död 1855-05-30, se ovan.
Mickel, född 1789-11-24, död 1792-05-12 dog i diarré.
Anders, född 1793-02-28, död 1793-03-02.
Anders, född 1795, troligen död i tidig ålder.
Knut, född 1797-09-28, död 1797-10-13.
Ingri, född 1800-03, död 1800-06-10.
Anders, född 1801, död 1823.
Knut, född 1803-11-16, död 1803-11-19.
av alla 9 barn var det endast Pål som överlevde till vuxen ålder. Det var nog tungt och slitsamt för föräldrarna att inte
få behålla barnen vid liv. Möjligen gjorde deras "tuffa" levnadsförhållanden sitt till för barndödligheten...


 


Nedan finns en liten anekdot som jag lånat av en förnämlig och mycket duktig släktforskare (http://www.distans.org/
anor/ana/mantyvaara.html) om en av medlemmarna i den stora släkten Alit:
"Mathias Andersson Alit, född 6 september 1764 från Leipivuoma (samevistets läge kan ej med säkerhet lokaliseras
men torde legat på Leipipir området cirka 10 kilometer s. Sakajärvi by och Skrövenälvens utflöde i Gällivare kommun).
Han var den förste kände bebyggaren i Mäntyvaara (Mendovaara) åren mellan 1803 – 1822. I husförhörslängder under
nämnda tid hittar man Alits familj på såväl gård 31 i Leipovuoma/Sjocksjokk, som på gård 18 i Mendovaara/Sjockjokk.
Under Sjockjokksbyn har uppräknats ett antal skatteland som Unnasland, Vuollesita (Nederbyn) med mera. Mendovaara
ingick i Vuollesita området. Enligt sägen kom Mattias till Mäntyvaara med följande sällskap; hustrun Charin, modern
Chatarina Mathiasdotter, en ko och två hundar. I husförhörslängder kan vi dock konstatera att Mattias, innan den
definitiva flytten redan bildat familj i Leipivuoma och att familjen hade 5 barn. Familjen Alits liv har varit drastiskt och
mångskiftande. I sin krafts dagar var han känd som den rike skogssamen (Robsam).

(upp)

 

 

Min farmors farfars farmors far:
Amma Anund Thorson, född 1753 (1762) i Norrkaitum i "Åmma"död 1802-06-16 i Norrkaitum, han dog i feber runt
40-44 år gammal. I dödboken står noterat ålder 49 år, men detta har sedan skrivits över till 40 år. I husförhören för
åren 1776-1822 står han som Anund Thorson i Åmma Norrkaitum. Då denna man inte går att finna i födelseböckerna,
reserverar jag mig för ev. felaktigheter i min forskning. I Ljungs register står han som född 1758.

Gift 1774-04-03 med:
Min farmors farfars farmors mor:
Carin (Chatarina) Anundsdotter Spådna, född 1758-10-11 i Sörkaitum, död omkring 1841 i Sörkaitum. (Husförhör
1823-1838, där finns den enda uppgift jag har angående hennes dödsdatum, där står död 1842) Hon verkar ha varit
gift två gånger. Först med Amma Anders Anundsson Thorson, sen gifte hon om sig med Panna Pannasson Kuolkak och
fick med sig barnen Marget, Brita, Anund och Christina i den nya familjen. Dessa barn fick senare efternamnet
Pannasson-Pannadotter. Det konstiga är att vid husförhören 1823-1838, heter mannen Anders Pannasson Tjulta,
men han har samma födesledatum som Panna Pannasson Kuolkak vilket jag finner mycket mystiskt. Däremot hittar
jag ingen Panna med fader Panna född 1784 i födelseboken... Den enda jag kan koppla samman med denna man är
Panna Pannasson Tjulta född 1784-04-04 (Indiko kyrkböcker).

Anund Amma Thorsons barn:
Ericus, född 1779-02-12, död 1824, gift 1803 med Lotsa Persdotter född 1772-04-05 i Teusa Sörkaitum, död 1846-
12-06 i Sörkaitum. Lotsa Persdotter gifte sig första gången med Hans Thomasson Lipsi, född 1730, död 1800-04-11.
Första maken var betydligt äldre än Lotsa, till och med 10 år äldre än hennes far Per Hansson Epar i Sörkaitum,
vilken föddes 1740. Modern, Ingri Annundsdotter född 1730, drunknade 1807-09-25. Fadern, Per Hansson, drunknade
1789-05-26. Erik med familj, bodde och verkade i Sörkaitum.
Barn: N.N. död 1802. Fosterdotter Sigga Ingrisdotter (från hustruns första gifte)
född 1783, död 1813. Ingri Ersdotter, född 1804, död 1856. Amma, född 1807, död 1819. Cati Ersdotter, född 1809, död 1884. Christina, född och död 1813.
Brita Eriksdotter, född 1816, död 1828.

Anders, född 1782-09, död 1784-09 i "hetsig sjukdom".
Pål, född 1787-10-01. Troligen död i spädbarnsålder.
Annund, född 1789-02-22, död 1789-02-26.
Brita, född 1790-10-20, död 1866-03-14, se ovan.
Anna, född 1790-02-07, död 1793-02-18.
Christina, född 1794-04-25, död 1826. Gift 1820-04-11 med lappdrängen Lars Olofsson Huolik född i Randaträsk
Järmaksland i Sjocksjock 1803-01-24, död 1824. Han var son till serdermera frälsenybyggaren Olof Nilsson Ruokok i
Nuortikon. I hf. för 1776-1822 finns Lars Olofsson med sin familj i Leipipira. Sedan finner jag familjen under Sörkaitum
by.
Barn: Annund Larsson, född 1821. Olof Larsson, född 1822, död 1840.
Annund, född 1797-11-03, död 1818-04-14. Han drunknade 21 år gammal. Gift 1818-04-14 med Ella Persdotter född
1794-09-30. De hann inte få några barn.

 

 

Min farmors farfars morfars far:
Lars Knutsson Ertso Staffar född 1745 i Sörkaitum, död 1805-07-20 i cancer. Prästen skrev även hans namn:
Lars Knutsson Staffan Ertso. Han föddes i Sörkaitum, men flyttade sedan till Norrkaitum.

Gift 1778-12-26 med:
min farmors farfars morfars mor:
Marget Olofsdotter Storpare, född 1750 i Norrkaitum, död 1820 i Norrkaitum.


Barn:
Marget, född 1771, död 1811-10-18. Hon dog i bröstfeber. Gift 1791-04-07 med Jon Michelsson Nija, eller Jounok
Michelsson Nija Solki, född 1760-09-28i Norrkaitum, död 1805-02-13. Familjen var bosatta i Norrkaitum.
Barn: Olof, död 1804. Marget, född 1794. Charin, född 1795, död 1799. Ella Jönsdotter Solki, född 1800. Bothild, född och död 1804.
Anders, född 1775-03-17, död 1824-11-28, se ovan.
Ella, född 1782-02-22, utflyttad 1815.
Christina, född 1785-01-14, död 1786.
Pål (Pava), född 1786-08-30, död 1852-01-29, dog i mässling. Gift 1815-04-16 med änkan efter Jon Pehrsson Rudna
i Norrkaitum, Cati Thomasdotter född 1777-03-04 i Norrkaitum, död 1846-07-13 i Norrkaitum. Familjen bodde i
”Vesterbyn” Sörkaitum.
Barn: Hustruns dotter i första äktenskapet: Catharina Jonsdotter Slånja, född 1808, död 1886. Cati, född och död 1816.
Botilda, född 1792-01-20, död 1792-03-07, dog i kikhosta.
Knut, född 1793-09-25- utflyttad 1815.

 

Min farmors ff mm far:
Påhl Thorsson Panit, född 1740 (1750 enligt Ljung) förmodligen i Sörkaitum, död 1806-12-15 i Norrkaitum, dog av
diarré. I hf. För 1758-67 lever han i Kaitum med sin fru och dottern Anna, samt även med Påhl Knutsson Kurrani
(Kurrak) och hans fru och 4 barn. Jag kan inte se om dessa människor är släkt till Påhl Thorsson eller bara bekanta.
År 1783 verkar det som om han flyttat till Norrkaitum med sin familj. Efter hustrun Brita Anundsdotters död gifter han
om sig 1794-04-05 med Charin Thomaedotter född 1767 från Jokkmokk. I samband med detta gifte flyttar han åter
tillbaks till Sörkaitum år 1794. I hf. För 1776-1822 lever han där med sin nya fru och yngsta dottern Marget. Jag tror
inte att de fick några gemensamma barn. Sista åren av hans leverne benämns han ”Panna Thorsson”.

gift 1762 med:
min fm ff mm mor:
Brita (Bigga eller ibland Sigri) Anundsdotter Spådna, född 1748 i Sörkaitum, död 1790-06-24 i Norrkaitum, hon
drunknade 42 år gammal. Familjen verkar ha levt en period i Sörkaitum, men runt 1783 verkar de ha flyttat till
Norrkaitum. Hon dog 1790-06-24 men begravdes först 1790-11-27, här ser man ett typexempel på att ”nomaderna”
hade långt till sin församlingskyrka när de under somrarna vistades kanske i Norge med sina renar…men inte kan det
ha varit så trevligt att först kanske begrava sina döda på någon ”begravningsholme” längs vägen man färdades, och
sedan när man vände tillbaks på hösten gräva upp den tillfälliga graven och ta med den döda till kyrkogården i Gällivare.
Det berättas att samerna ibland grävde egna gravar utan att kyrkoherden visste om det. Detta visar bara på, att på
den tiden var inte samerna riktigt ”kristnade”, utan de hade inget begrepp om hur en jordfästelse skulle ske enligt den
kristna kyrkan, utan tyckte att det spelade väl ingen roll om de grävde en egen grop, bara de höll sig till kyrkogården,
vilket de blivit tillsagda att göra – begrava sina döda på. Brita var syster till Charin Anundsdotter Spådna, se ovan.

Barn:
Anna, född 1764-12-07, död 1820. Gift 1782-04-09 med Jon (Joncki) Carlsson, född 1751 i Sörkaitum, död 1795-01-20
i Sörkaitum, "bråd död". Han var en son till Carl Finnson, född 1736 och Carin Pannasdotter född 1737.
De fick sonen Petrus,
född 1784. Anna fick sedan ett barn "utom äktenskapet" Anund, född 1799, död 1801-07-06 i bröstfeber.

Pehr, född 1768.
Påhl, född 1773.
N.N. född 1775-12-15, död 1775.
Hans, född 1778-03-09.
Brita, född cirka 1780, död 1790-06-24, hon drunknade 10 år gammal.
Christina, född 1781-03.
Marget, född 1787-02-13. Se ovan.
Lars, född 1783-03-20, död 1783-03…

 

(upp)

Min farmors farmors farfars far:
Hans Jacobsson Vuordno född 1732 (1727 enligt Indiko) i Norrkaitum död 1792-02-26 i Norrkaitum. I husförhören
för 1776-1822 kallas han även för Vuordno Tuna. Han levde förmodligen som nomad och renskötare i Norrkaitum
under hela sitt liv. Han dog 60 år av ”oangiven sjukdom”.

Gift 1755-04-04 med:
Min farmors farmors farfars mor:
Anna Pålsdotter, född 1729 troligen i Norrkaitum, död i bröstfeber 1804-01-29. Efter makens död verkar hon ha levt
ensam med sonen Påhl i Norrkaitum by. Hittar inte hennes anfäder, forskar vidare på det...

Barn:
Margit, född 1757-död i Norge, gift 1776-03-03 med Knut Jonsson Amin Ålma, född 1754, inflyttad till församlingen
1776 från? Paret flyttade till Norge.
Olaus, född 1761-09-18, död 1762-04-13.
Margreta, född 1763-02-21.
Christina, född 1764-11-23, död 1804-02-02, dog i feber, gift 1787 med Pål Persson Pipi Slånja i Norrkaitum född
1760-06-10, död 1834-12-09. Familjen levde i Norrkaitum. Efter Christinas död gifte maken om sig 1805-04-07 med
Ingri Jönsdotter, född 1775-09-10, död 1845-02-06.
Barn med Christina: N.N. död 1788. Olof, född 1790, död 1798. Carin, född och död
1793. Jonas, född 1795, död 1798. Cati, född 1798, död 1827. Anna Pålsdotter Slånja, född 1802. Barn med Ingri Jönsdotter: Bothild, född och död 1806.
Jon, född 1807, död 1872. Brita, född 1819, död 1891.

Paulus Panna Hansson Harja, född 1769, död 1813-05-04 dog i bröstfeber, gift 1805-04-08 med Ella Ersdotter Postor,
dotter till Erik Knutsson Postor i Norrkaitum, född 1775, död 1810-04-12 i lungsot. Familjen bodde med fadern Hans
Jacobsson i Norrkaitum.
Barn: Sigrid, född 1795. Anna Pannasdotter, född 1806, död 1824. Cathrina Pannasdotter, född 1808, död 1878
Påhl, född 1772-06-09, se ovan.
Lovisa Lotsa, född 1777-02-16, död 1804-04-05 i feber. Gift 1798-12-27 med Tomas Olofsson Himma och Assa
Gunnarsdotters (syster till Jon Knutsson Gunnar neda) son: Anders Olofsson Himma, född 1772, död 1800-04-13.
Familjen var bosatt i Norrkaitum.
Barn: Olof, född 1798, död 1803. Carin, född och död 1800. Ella, född 1802. Hans, född och död 1804.
Christina, född 1779-08, död 1780-08, dog i häftig feber.

(upp)

 

Min farmors farmors farmors far:
Jon Knutsson Gunnar, född 1737 (1730 enligt Indiko) i Norrkaitum, död 1795-02-09, han dog i bröstsjuka 58 år gammal.
I vissa källor har han födelsedatumet år 1730, men då skulle det inte stämma med att han var 58 år när han dog.
Jag har sett att det finns släkt efternamnet "Gunnar" även i Jukkasjärvi, förmodligen härstammar släkten från dessa
trakter. Men jag hittar inte anfäderna till Jon Knutsson Gunnar, så här stannar min forskning för tillfället, det var
dock hans mor som bar efternamnet Gunnar.

Gift 1762-02-21 med:
Min farmors farmors farmors mor:
Ingrid (Lotsa) Ersdotter, född 1740 (1746 enligt Ljung) i Norrkaitum, död 1804-02-28 i bröstfeber.
Efter makens död 1795 verkar hon leva hos Jacob Larsson Nibla el. Lurju i Norrkaitum by, tillsammans med 4 av
barnen. Sonen Anund Jonsson född 1765 och Punja Jönsson född 1780 kallas även för Kaiso, och sonen Anders
Jönsson född 1782 heter även Tjogga.

Jon Knutsson Gunnars barn:
Anund, född 1764-10-21, troligen död samma år.
Anund Jonsson Kaiso, född 1765-10-02, död 1811-05-12, död av ”svullnad”. Gift 1786 med Ingri Jonsdotter Suppa
född 1768, utflyttad 1815.
Barn: Marget, född 1787. Olof, född 1789, död 1803.

Erik, född 1767-09-28.
Charin, född 1770-10-09, död 1852-03-22. Se ovan.
Siggi, född 1771.
Ella, född 1773, död 1779, bråd död.
Panna, född 1775-11-30, död 1776.
Anders, född 1778-07-28, död 1780-07-15, ”av örn bortsnappad”.
Pånja, född 1780-05-15, död 1805 i rötfeber.
Anders Jonsson Kaiso (Tjogga) , född 1782-04-04, död 1810-04-07 i bröstsjuka. Gift 1804-04-04 med Pehr Jonsson
Lotsi Partaks i Norrkaitum dotter Bothild Persdotter (Marget Persdotter Partack) född 1770 i Norrkaitum, död
1809-03-08 i Norrkaitum av "förgiftad rot som togs utav en källa belägen västra sidan av Vettesjärvi".
Erik, född 1785-08-03, död 1786.

 

 

Min farmors farmors mormors far:
Mickel Anundsson Stebel, född 1724-11-09 i Sörkaitum, död 1781-08, han dog av "maskar" i Sörkaitum. Gift första
gången med Gunna Olofsdotter född 1720. Jag tycker dock att det är märkligt att det skiljer 11 år mellan de två första
barnen, men det finns 4 barn som inte har något födelsedatum angivet (Indiko) möjligen föddes dessa mellan 1751-1760.
Två av dessa verkar ha dött i spädbarnsålder och hade inga namn. (se nedan) Efter första hustruns död år? gifter
han om sig med den 30 år yngre hustrun Lotsa Olofsdotter Himma. Gubben måste ju ha haft något ”extra” när han
fick gifta sig med en så ung hustru. Hon var ju till och med yngre än 4 av hans egna barn… Med i hushållet fanns även
Mickel Stebels mor: Christina Annundsdotter född 1710 död 1781-02.

Gift 1772-03-22 med:
Min farmors farmors mormors mor:
Lotsa Olofsdotter Himma, född 1754 i Sörkaitum, död 1819-08-06, hon dog av "utslag". Hon föddes troligen i Sörkaitum
någonstans, men under "resans gång" hamnade hon slutligen i Norrkaitum där hon också dog. I husförhören för
1758-1767 när hon levde hos sina föräldrar kallades hon för Chatarina. När hon gifte sig 1772 med Mickel Stebel
benämns hon Lotsa Olofsdotter Himma. Efter maken Mickel Stebels död gifte hon om sig 1782-12-25 med Mickel
Jonsson Nija i Norrkaitums son: Jon Mickelsson Nija, född 1739, död 1794-03-08 av vattusot, och då benämns hon
som Lotsa Jonsdotter Himma. Hon fick 6 barn med Jon Mickelsson Nija. Då verkar hon levt ensam något år, men gifte
slutligen om sig igen 1796-04-04 med Jon Olsson Snaltso, med honom verkar hon ha fått 1 barn. Från år 1776 finner
jag henne boende hos Jounok MichelssonNija Solki i Norrkaitum, förmodligen var det även där hon dog. I Ljungs
register står hon som född 1757. För att krångla till dett ytterligare, så var Jon Mickelsson Nija gift första gången
med Pehr Olsson Catis (född 1690) i Norrkaitums dotter Chatarina Pehrsdotter Cati, född 1740, död 1775-03-10 i
rötfeber.
Jon Mickelsson Nijas barn med Charin Pehrsdotter: Charin, född 1768-07-01. Mickel, född 1774-11-26.

Barn med Gunna Olofsdotter:
NN, född 1745-06-29, död 1745-07-07, 8 dagar gammal.
NN, död 1748-12-27, odöpt.
Jon, född 1751-02-12, död 1751-02-18, 6 dagar gammal.
Segri, Död 1755, finns ej med i dödboken.
Anund Stebel, född 1750 död 1784, han blev mördad. Gift med Nils Anta och Assa Jönsdotters dotter i Norrkaitum:
Charin Nilsdotter, född 1747, död 1826. Barn: Lars, född 1774. Anders Anundsson Stebel, född 1776. Jon, född och död 1779. Nils, född 1779,
möjligen tvilling med Jon. Jon, född och död 1780. Anund, född 1781, död 1782.

Gunna, född 1761-09-28, död 1761-12-04.


Barn med Lotsa Olofsdotter:
Olaus, född 1775, död 1776-04-30.
Anders, född 1777-01-26, död 1777-05-18.
Maggi, född 1778-07-27. Se ovan.
Christina, född 1780-04-25, död 1780-07-26.
Ella, född 1781-05-08, död 1781-06.

Lotsa Olofsdotters barn med Jon Mickelsson Nija:
dödfött barn 1783.
Mickel, född 1784-11-04, gift 1806-12-01 med Erik Nilsson Ocko Staphan (Nulpo) dotter: Cati Ersdotter Tilja, född
1789-01-08 i Norrkaitum, död 1856-07-15. Familjen bor tillsammans med fadern Jon Mickelsson Nija i Norrkaitum.
Cati Ersdotter Tilja gifter sig andra gången med Erik Mickelsson Skano i hans andra gifte, född 1802-05-06, död
1862-07-27.
Barn: Erich, född 1809, död 1810. Lovisa, född och död 1811. Jonas, född och död 1813. Jonas, född och död 1814. Finna, född 1815, död 1837, han
drunknade. Pehr, född 1817, död 1837. Michel, född 1818, död 1819. Lovisa, född och död 1819. Jon, född 1822, död 1823. Anna, född och död 1826.
Marget, född och död 1830. Anna, född och död 1834.
Egna not: Detta par fick enligt min mening väldigt många barn för att vara samer - leva som nomader.
Men som vanligt var bland samerna, dog många av barnen som spädbarn. Det gick väl inte så bra att föda och ta hand om spädbarn, när man levde under
de tuffa förhållanden som nomadlivet medförde på den tiden. Cati Ersdotter Tilja fick inga barn med Erik Mickelsson Skano.

Jonas Jon Jonsson Nÿa (Ruodno), född 1786-09-24, död 1814-07-19. Gift 1808-12-26 med Påhl Anundsson Swijocks
i Norrkaitum dotter Marget Pålsdotter Svijock född 1789-04-15, död 1819-05-20 i bröstfeber. Familjen bodde i
Norrkaitum. Barn: Maggi, född och död 1810. Catharina, född 1812, död 1813. Cati, född 1813. Jonas, född och död 1814.
Anders, född 1788-08-27, död 1790-04-10, dog i flussfeber.
Carin, född 1791-05-09, död 1793-01-14, dog i diarré.
Olof Jonsson Snaltso, född 1796, död 1809-10-14, dog i feber.

 

Min fm mf ff far:
Olof Erson (Eriksson), född 1754-05-17 i Killingi, död 1833-11-12 i Killingi. Han var krononybyggare. Olof är son till
den omtalade Erik Philipsson vilken blev husbonde på nybygget Killingisuando på 1750 talet. Och om honom sägs att
han till och med ”odlat korn vid berget Pirrusvaara”, vilket väl var väldigt ovanligt för den tidens bönder. Innan Olof
gifte sig 1780 levde han efter faderns död 1775 tillsammans med sin mor, flera av sina syskon med familjer, sin hustru
och två egna barn, samt även en utomstående ”Mickel Såska” med fru och barn. Totalt var de då 24 personer i hushållet
vid hf. Runt 1804 verkar det som om Olof och hans fru flyttat till ett eget nybygge, och där lever han med sin fru och
sina barn fram till sin död 1833. Olof och Ella är föräldrar till Olof Olofsson och Sigrid Olofsdotter (se ovan). Det skulle
till en hel del för att föda en så stor barnaskara som dessa två makar lyckades föda och fostra i tuffa, bistra och
hårda tider som det var då på den tiden.

I bouppteckningen efter Olof Ersson fanns diverse inventarier till ett värde av 50 kr. och 8 öre. I dessa inventarier
fanns 2 kor, 3 får och en härk, värde tillsammans 20 kr. Efter avräknade skulder till privatpersoner, boupptecknings-
kostnad, begravningskostnad och gåva till fattigkassan återstod 31 kr. och 45 öre som änkan fick ärva.
Källa: Gällivare tingslags häradsrätt AII:2 (1820-1839) Bild 2800 / sid 96 (AID: v153348.b2800.s96, NAD: SE/HLA/1040004)

Gift 1780-02-04 med:
Min fm mf ff mor och min fm mm mm mor:
Ella Ersdotter (Eriksdotter) Stålnacke, född 1765-07-20 i Neitisuando, död 1852-06-22 enligt Indiko
eller 1844 enligt Christer Rosenbahr, i Killingi. Ella är en syster till ovan nämnda Charin Ersdotter Stålnacke, därför
kommer den släkten att finnas med i två ibland tre grenar nedan. Hon födde 15 barn och dog förmodligen hos något
av dessa. Det är dock lite märkligt, för i Indikos uppgifter om Ella, benämns hon när hon dör 1852-06-22 som
"fattighjonet Ella Långström i Dockas", vilket jag själv anser inte kan stämma...
Gällivare CI:4 (1846-1859) Bild 118 / sid 116 (AID: v137596.b118.s116, NAD: SE/HLA/1010055)
men enligt Christer Rosenbahr i boken om Stålnacke släkten, dör hon 1844 i Killingi. I Ljungs register finns inget
dödsdatum uppgett: Gällivare PV:1 (1742-1894) Bild 690 / sid 109 (AID: v400235.b690.s109, NAD: SE/HLA/1010055)
Eftersom kyrkböckerna för denna tid är något bristfälliga (eller inte finns), har jag inga säkra uppgifter om
Ellas dödsdatum. I hf. för Killingisuando 1846-1854 finns hon inte med. Hon finns inte heller i Dockas vid den tiden...

 

Barn födda i Killingi:
Erik Olofsson, Född 1783-01-12 Död 1851-01-17, gift 1806-07-27 med Maria Henriksdotter från Soutujärvi född
1787-05-20, död 1864-12-23. Familjen bodde på sitt krononybygge i Soutujärvi.
Barn: Ella Eriksdotter, född 1809, död 1865.
Olof Ersson, född 1812, död 1860. Susanna Ersdotter, född 1815. Henrik Ersson, född 1818, död 1901. Erik Ersson, född 1820.
Brita, född och död 1823. Lovisa Eriksdotter, född 1826, död 1892. Philip Ersson, född 1829. Margreta, född 1830. Brita Eriksdotter, född 1834, död 1899.

Olof Olofsson Killing, Född 1784-11-20, död 1851-01-17 se ovan.
Henrik Olofsson Killing, ”Tuisko Henrik”. Född 1786-06-10, död 1860-01-08, krononybyggare i Soutujärvi, gift första
gången 1807-07-27 med Lovisa Andersdotter född 1782-02-01 i Soutujärvi död 1819. Gift andra gången1820-07-30
med Lovisa Henriksdotter född 1790-10-07 i Avvakko, död 1846-12-24. Familjen var bosatt i Soutujärvi.

Barn: Olof Henriksson, född 1807, död 1870. Anders, född 1808, död 1809. Henrik Henriksson Saikara, född 1810, död 1862. Philip Hendriksson, född 1813,
död 1838. Ella Hendriksdotter, född 1816, död 1835. Valborg Hendriksdotter, född 1818, död 1879. Michel Hendriksson, född 1821, död 1891. Henrik, född
1821. Anna, född 1822. Lisa, född 1825. Greta, född 1830.

Brita Olofsdotter, Född 1787-07-30, död 1869-06-25, gift 1810 med Anders Andersson född 1786-02-03 i Vassara,
död 1853-09-24, familjen bodde troligen i Akkavare i Sjaunja. (Akkavares första nybygggare).

Barn: Maria Helena Andersdotter, född 1811, död 1848. Lisa Andersdotter, född 1813, död 1876. Olof Andersson, född 1814, död 1868. Lars,
född och död 1816. Anna Stina Andersdotter, född 1817, död 1888. Ingri Caisa Andersdotter, född 1819, död 1898. Jacob Andersson, född 1821,
död 1890. Margreta, född 1823, död 1827. Charlotta, född 1826. Pehr, född 1828. Philippus Andersson, född 1830, död 1902. Henrik Andersson,
född 1833, död 1897. Erik Andersson, född 1833, död 1895.

Mickel Olofsson Killing, Född 1789-10-14, död 1852-01-15. Gift 1820-04-16 med Brita Larsdotter Haukka född 1790,
död 1868-07-21. Familjen bodde på sitt nybygggei Yrttivaara.
Barn: Olof Mickelsson Hauka, född 1823, död 1858.Britta, född 1830.
Maria Helena Mikelsdotter, född 1833, död 1884.

Philippus Olofsson Killing, Född 1791-07-02, död 1864-10-27. Gift 1818-04-09 med Maggi Thomasdotter Nÿa född
1785-12-06 i Norrkaitum, död 1847-07-03. Familjen levde som nomader i Norrkaitum. Hustruns barn i ett tidigare äktenskap:
Marget Mickelsdotter, född 1805. Thomas Mickelsson, född 1809, död 1891. Jova Mickelsson Tjorki, född 1811, död 1875.

Johan Olofsson Keloka, Född 1792-12-25, död 1856-12-18. Gift 1816-12-16 med Sigrid Mickelsdotter Stålnacke från
Neitiniva född 1793-02-01, död 1875-01-26. Familjen var bosatta i Kaalasvuoma och Saivorova.
Barn: Olof Johansson, född 1817, död 1846. Michel Johansson, född 1820, död 1861
Sigrid Olofsdotter, Född 1794-12-16, död 1795-02-27.
Jacob Olofsson Killingi, Född 1796-02-19, död 1852-05-20, han drunknade. Gift första gången 1829 med Anna Brita
Andersdotter född 1799-03-16 i Melkovaara, död 1828-01-06, syster till ovan nämnda Anders Andersson. Gift andra
gången 1832-06-01 med Ingrid Caisa Larsdotter född 1807-08-14 i Saivo, död 1828-01-06. Familjen levde på nybygget
Jutsarova fram till Jacob Olofssons död då flyttade Ingrid Caisa med barnen till Jukkasjärvi. Jacob Olofssons barn: Olof
Jacobsson, född 1821, död 1884. Maria Lisa Jacobsdotter, född 1823, död 1875. Anders, född och död 1826. Brita Maria, född 1832. Ingri Johanna, född
1833. Johan Jacob, född 1839. Stina Kajsa Jacobsdotter, född 1845, död 1879. Ulrica, född 1847.

Helena Olofsdotter, Född 1798-02-10, död 1866-04-03. Gift första gången 1820-07-20 med Anders Bengtsson från
Soutujärvi född 1799-09-08 död 1829-05-22. Familjen bodde då i Soutujärvi. Gift andra gången 1830-09-26 med
Henrik Jonasson från Soutujärvi, född 1811-01-14, död 1884-05-17. Familjen bodde då i Soutujärvi.
Helena Olofsdotters barn: Ella, född 1821. Ella Andersdotter, född 1822, död 1902. Brita Andersdotter, född 1823, död 1890. Per, född 1825. Olof, född
1826. Anna Cajsa Andersdotter, född 1828.Margreta Henriksdotter, född 1832, död 1901. Maria Lisa Henriksdotter, född 1836, död 1881.

Anders Olofsson Killing, Född 1800-06-21, död 1882-12-05 i Kalasvuoma. Gift 1827-11-04 med Kristina Paavasdotter
Pingi född 1795-10-22 i Norrkaitum, död 1871-04-08. Familjen bodde i Alalahti Kalasvuoma. Barn: Sunna Susanna Andersdotter,
född 1829, död 1894. Pehr Andersson, född 1833. Puotta, född 1835. Greta Andersdotter, född 1836, död 1899.

Sigrid Olofsdotter, Född 1801-10-25, se ovan.
Anna Olofsdotter, Född 1804-02-13, död 1851-12-05. Gift 1827-04-19 med Göran Andersson från Melkovaara född
1796-03-25, död 1836-03-08, han var bror till Anders Andersson och Anna Brita Andersdotter nämnda ovan.
Familjen bodde i Stainisvaara. Barn: Anders Jöransson, född 1828, död 1861. Michael Jöransson, född 1830, död 1874. Maria Christina Jöransdotter,
född 1831. Brita Lena Jöransdotter, född 1833. Anna Cajsa Jöransdotter, född 1835.

Margareta Olofsdotter, Född 1806-05-10, död 1858-05-12. Gift 1830 med Erik Fredriksson från Neitisuando född
1798-02-02, död 1867-07-11. Familjen bodde i Neitisunando.
Barn: Erik Eriksson, född 1828. Cajsa Lotta Eriksdotter, född 1830. Nils Fredrik Eriksson, född 1832, död 1895. Olof Eriksson, född 1836, död 1867.
Filippus Eriksson Strömbäck, född 1850.

Per Olofsson Påijo, Född 1809-08-24, död 1887-08-16. Gift 1830 med Brita Helena Gustavsdotter född 1806-08-01,
död 1868-01-12. Familjen bodde i kyrkbyn Gällivare.
Barn: Olof Persson Poijo, född 1830, död 1870. Ella Persdotter Poijo, född 1834, död 1899. Brita Persdotter, född 1836. Sigrid Persdotter Poijo, född 1843,
död 1892. Johan Petter, född 1848.



 

Min fm mf fm far:
Hendrik Olofsson Stålnacke, född 1741-09-04 (1744 enligt Ljung) i Soutujärvi, död 1809-10-22 i Soutojärvi, han dog
i bröstsjuka. Krononybyggare i Soutuniemi, Soutujärvi 1767. Han ägde 1/4 mantal i kronohemmanet Soutuniemi.
Han övertog faderns halva hemman, och den andra halvan såldes till en utomstående. På grund av att hans bror Jöns
(som först övertog hemmanet av fadern) hade låtit detta förfalla, blev det istället Hendrik som fick ta över efter
sin bror. Källa: Släkten Stålnacke av Christer Rosenbahr.

Gift 1775-05-21 med:
Min fm mf fm mor:
Susanna Sunna Andersdotter, född 1758 i Nuorök-Niva, död 1809-05-05 i Soutojärvi. Makarna dog samma år…
Susanna dog 49 år gammal av förstoppning.

"År 1810 den 29 januari infann sig undertecknad likvidationskommisarien länsman Erik Hedberg i följe med Olof Olofsson
från Gällivare hos de avlidnas barn, mågarna Erik Olofsson och Jonas Jöransson, samt Brita Olofsdotter att uppteckna
kvarlåtenskapet efter deras föräldrar krononybyggaren Hindrik Olofsson och dess hustru Susanna Andersdotter i
Soutujärvi efter sig till delning lämnat som följer: 6 st kor. 1 tjur, 7 oxrenar, 17 vajor, 1 kviga, 6 kalvar, samt övriga
inventarier till en summa av 111 kronor."
Källa: Gällivare tingslags häradsrätts arkiv, Domböcker vid ordinarie ting, SE/HLA/1040004/A I a/5 (1810-1811),
bildid: C0101718_00077

Barn:
Ella, född 1780-08-20, död 1848-01-02. Gift 1806-12-21 med Jonas Jöransson från Neitisunado född 1781-10-02,
död 1864-10-31. Familjen levde på sitt krononybygge i Soutujärvi.
Barn: Henrik Jonasson, född 1807, död 1875. Olof Jonasson, född
1811, död 1884. Brita Jonasdotter, född 1814, död 1852. Ella Jonasdotter, född 1816, död 1861. Maria Jonasdotter, född 1819. Erik Jonasson, född 1821.

Anders, född 1782-12-01, död 1783.
Olof,
född 1785-04-17, död 1787.
Maria (Margareta), född 1787-05-30, död 1863-12-23, gift 1806 med Erik Olofsson från Killingi född 1783-03-12,
död 1851-01-12. Familjen bodde i Soutujärvi på sitt krononybygge.
Barn: Ella Eriksdotter, född 1809, död 1865. Olof Eriksson, född 1812, död 1860. Susanna Eriksdotter, född 1815. Henrik Eriksson, född 1818, död 1901.
Erik Eriksson, född 1820. Brita, född och död 1823. Lovisa Eriksdotter, född 1826, död 1892. Philip Eriksson, född 1829. Margreta Eriksdotter, född 1830.
Brita Eriksdotter, född 1834, död 1899.

Brita, född 1790-04-13, död 1865-06-12. Gift 1810-06-24 med Olof Olofsson från Killingi född 1784-11-20. Familjen
bodde som krononybyggare i Killingi, se ovan.

 

 

Min fm mf mf far:
Henrik Mickelsson, född 1758-01-14 i Moskojärvi, död 1824 i Moskojärvi. Han står som nybyggare i kyrkböckerna och
verkar ha levt och verkat hela sitt liv i Moskojärvi. Vid husförhören 1776-1823 verkar han ha levt tillsammans med sina
föräldrar, men efter 1723, delade de nog på sig och familjen fick ett eget hem.

Gift 1781-03-11 med:
Min fm mf mf mor:
Maria Persdotter Heinonen, född 1762-01-27 i Keinosuando, död 1849-01-16 i Mosk
ojärvi. Efter makens död 1824
verkar hon ha levt hos sonen Johan med hans familj. i husförhören för 1846-1854, verkar hon ha levt ensam. Hon dog
87 år gammal i Moskojärvi.

 

Barn födda i Moskojärvi:
Per, född 1781-03-19, död 1782.
Susanna, född 1785-08-14, död 1786-01-01.
Johan, född 1787-04-15, död 1854-11-09 krossad under ett hölass , gift 1813-11-14 med Brita Henriksdotter från
Killingi född 1789-12-25. Han var krononybyggare och nämndeman. Familjen levde i Moskojärvi. Se ovan.
Magdalena Malin, född 1788-06-21, död 1852-06-11. Gift 1816-07-26 med Erik Henriksson från Killingi, född
1787-05-08, död 1847-01-10. Familjen bodde på sitt krononybygge i Killingi.
Barn: Margreta Eriksdotter, född 1816. Henrik Eriksson, född 1819, död 1881. Maria, född 1821. Erik Eriksson, född 1823, död 1896. Maria Eriksdotter,
född 1825, död 1881.

Britta, född 1789-08-29, död 1874-02-05. Gift 1816-07-28 med Mattias Mats Jonansson Heiva ”Keskitalon Matti”
från Heiva i Vettasjärvi född 1789-10-04, död 1868-10-01. Familjen levde som nybyggare i Vettasjärvi.

Barn: Helena Matsdotter, född 1816. Anna Maria Matsdotter, född 1817. Brita, född 1819. Brita Stina Matsdotter, född 1821, död 1900. Lisa Greta
Matsdotter, född 1822, död 1891. Eva Katarina Matsdotter, född 1824, död 1846. Henrik Matsson, född 1827, död 1901. Pehr, född 1828. Ulrika, född
1829. Sofia, född 1832.

Anna, född 1791-02-10, död 1791.
Mickel, född 1792-10-20, död 1873-12-31 , gift första gången 1820-07-30 med Helena Jonasdotter från Heiva
Vettasjärvi, född 1788-02-07 död 1852-12-04. Gift andra gången 1860-04-22 med Valborg Eriksdotter Servio från
Kääntöjärvi född 1817-11-13, död 1873-02-07. Familjen bodde på sitt nybygge i Ylitörme Vettasjärvi.
Mickel Henrikssons barn: Maria Lena Mickelsdotter, född 1822, död 1848. Henrik Mickelsson, född 1826. Brita Stina Mickelsdotter, född 1830, död 1898.
Isak Valborgsson, född 1842.

Henrik, född 1794-02-22, död i flussfeber 1808-03-09.
Per Pudas, född 1795-09-20, död 1872 , gift med Eva Olsdotter Kangoinen från Kangos i Pajala. Per kallades även
för ”Moska Pekka”, han var handlande och arrenderade gården Alainentalo i Kangos av sina styvbarn. Han fick 2
egna barn med Eva Olsdotter som varit gift tidigare, båda kallade sig för ”Pudas”.
Maria, född 1799. Gift 1826 med Fredrik Hansson Lehtipalo, född 1796 i Tärendö. Han var gift första gången med
Brita Caisa Persdotter, född 1799. Pajala AI:4 (1819-1828) Bild 55 / sid 61 (AID: v138523.b55.s61, NAD: SE/HLA/1010153)
Hans Henriksson Moskojärvi Lähdet, född 1800-09-10, död 1849-01-31 , gift 1832 med Lena Caisa Johansdotter
Svala från Lodnevaara född 1810-08-10, död 1881. Hon var dotter till Johan Johansson Svala och Maria Mårtensdotter
Umström i Lodnevaara. Familjen levde på sitt nybygge i Nilivaara, Hans dog i skogen. Jag vet inte varför han kallade
sig för ”Lähdet”? Barn: Johan Henrik Hansson, född 1834, död 1878. Hans Petter Hansson, född 1836, död 1894. Maria Lovisa Hansdotter, född 1840,
död 1894. Erik Hansson, född 1842, död 1894. Britta Johanna Hansdotter, född 1846. Lena Caisa, född 1848.

Anna Kristina, född 1803. Utflyttad på 1820-talet.

 

 

 

Min fm mf mm far:
Henrik Erson (Eriksson), född 1757 i Killingi, död 1815-09-19 i Killingi, bror till Olof Erson född 1754 (se ovan).
Båda bröderna gifte sig med 2 systrar som båda var döttrar till Erik Henriksson Stålnacke i Neitisuando. Henrik Erson
står som nybyggare i kyrkböckerna, och han levde och verkade i Killingi fram till sin död, han blev 58 år gammal.

Gift 1786-06-25 med:
Min fm mf mm mor:
Margareta Ersdotter Stålnacke, född 1767-07-02 i Neitisuando, död 1857-04-29 i Killingi. Tanten blev 90 år, ovanligt vid
den tiden… Margareta är syster med Charin och Ella Ersdotter Stålnacke nämnda ovan, så därför kommer deras släkt
att bli tre gånger representerad nedan i antavlan… Hon levde samman med maken fram till hans död 1815, då hon
verkar ha flyttat till sonen Eric Henriksson och hans familj, som verkar ha haft det rätt bra ställt, för de hade 3 drängar
och 2 pigor i hushållet. I husförhörsboken för 1855-1864, verkar hon dock leva som ensam i Killingi fram till sin död 1857.

 

Barn födda i Killingi:
Erik Henriksson, född 1787-05-08, död 1847-01-10, gift 1816-07-26 med Magdalena Henriksdotter från Moskojärvi
född 1788-06-21. Familjen levde
på sitt krononybygge i Killingi.
Barn: Margareta Eriksdotter, född 1816. Henrik Eriksson, född 1819,
död 1881. Maria, född 1821. Erik Eriksson, född 1823, död 1896. Maria Eriksdotter, född 1825, död 1881.

Brita Henriksdotter, född 1789-12-25, död 1870-02-04, gift 1813-11-14 med Johan Henriksson från Moskojärvi född
1787-04-15. De levde på sitt krononybygge i Moskojärvi. Barn: Maria Lisa Johansdotter, född 1816, död 1847. Henrik Johansson, född
1818, död 1890. Erik Johan Strömberg, född 1821, död 1888. Greta Caisa Johansdotter, född 1823. Brita Stina Johansdotter, född 1826, död 1883.
Maglena Johansdotter, född 1828. Michael Philip Johansson, född 1829. Cecilia, född 1832, död 1888.

Sigrid Henriksdotter, född 1792-01-28. Gift 1815-11-05 med drängen Johan Andersson från Jukkasjärvi. Troligtvis
flyttade hon till Jukkasjärvi.
Henrik Henriksson Kylmä, född 1791-04-21, (1794 i Indiko) död 1865-05-16. Gift första gången 1822-11-01 med
Kaati Eriksdotter Mallak född 1801-05-09. Gift andra gången cirka 1845 med Maggi Paavasdotter Mallak född
1819-03-19. Han levde som fjällsame i Norrkaitum. Barn:Henrik Hendrikssons barn: Erik Henriksson Kylmä, född 1824, död 1888.
Elli Henriksdotter Kylmä, född 1830, död 1888. Henrik Henriksson Kylmä, född 1835. Margareta Henriksdotter Kylmä, född 1845. Pehr, född 1848, död 1850.
Caia, född 1851, död 1864.

Mickel Henriksson Luspaniemi, född 1797-10-18, död 1845-06-09, gift första gången 1822-11-03 med Ella Mickelsdotter
Stålnacke född 1795-01-05 i Neitisuando död 1834-09-15 i Kaalasjärvi Jukkasjärvi. Ella drunknade i Kalixälven, och platsen
där hon återfanns kallas fortfarande (Källa: Erik Kuoksu) för ”Ellan Pounu”. Gift andra gången med Ella Olsdotter från
Puoltikasvaara född 1818-11-01. Mickel lämnade Killingi 1826 och bosatte sig på den plats som kom att bli byn Kaalasjärvi
där han fick tillåtelse att anlägga ett nybygge. Barn: Marget Mickelsdotter, född 1823. Helena Mickelsdotter, född 1825.

"Kaalasjärvi grundades 1826 på en udde i älven av Mickel Henriksson Luspaniemi, vilken var från Killinki i Gällivare socken.
Tack vare det mindre frostkänsliga läget kunde jordbruk bedrivas i området, men även möjligheter till fiske och bra
kommunikation via älven ledde till att människor kunde slå sig ned på platsen. Många av de äldsta husen finns bevarade,
och även många kåtor av olika slag, vilket tyder på samiskt inflytande i byns historia."
Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Kaalasj%C3%A4rvi

 


Olof Henriksson, född 1802-10-18, död 1867-12-20, gift 1826 med Brita Markusdotter från Moskojärvi född 1802-06-10.
Familjen var bosatt i Moskojärvi.Barn: Mikael Philippus, död 1849. Margreta Olofsdotter, född 1825. Brita Maria Olofsdotter, född 1830, död 1902.
Olof Olofsson, född 1833. Cecilia Olofsdotter, född 1837. Erik Olofsson, född 1841. Henrik, född 1842, död 1845. Markus Olofsson, född 1846. Johan Henrik
Olofsson, född 1847.

Filippus Henriksson Luspa, född 1805-05-08, död 1864-04-19 gift 1832-03-14 med Greta Caisa Johansdotter från
Svappavaara född 1800-06-04. Flyttade till Keinosuando 1832, men tog sedan 1835 upp nybygget Kalaasvuoma nr. 3.
Båda döda i Luspaniemi i Jukkasjärvi.
Margareta Henriksdotter, född 1809-05-11, död 1888-11-11 gift 1838 med Olof Johansson från Kalaasvuoma född
1817-02-22. Paret var bosatta i Kalaasvuoma i Saivorova. Barn: Johan Olofsson, född 1839, död 1897. Sigrid Maria Olofsdotter,
född 1846, död 1891.


Min fm mm fm far:
Erik Henriksson Stålnacke, född 1746-07-06 (1743-09-10) i Svappavaara, död 1825 i Neitisuando, han var
”frälsenybyggare” i Neitisuando 1764-1825. Efter vigseln 1764 bodde han och Sigri i Kilvo där hustrun var född,
i husförhören för 1776-1822 verkar de ha flyttat till Neitisuando. Efter det att hustrun dog 1816, gifte han om sig
1820-03-19 med Lisa Olofsdotter Keppo, född 1787-03-09 i Keppojaur Gällivare, död 1869-11-13 i Piilijärvi i Jukkasjärvi.
I husförhören för åren 1823-1838, lever han tillsammans med sin nya hustru och deras gemensamma barn, sonen Eric
född 1820-12-06. Änkan Lisa Olofsdotter flyttade till Piilijärvi i Jukkasjärvi 1833, där hon var gift med samen änklingen
och krononybyggaren Olof Andersson Hotti (1781-1839). Erik Henriksson Stålnacke och Sigrid Mickelsdotter återkommer
nedan under generation 6, som föräldrar till Ella, Charin och Margreta Eriksdotter Stålnacke.

 

Gift 1764-04-22 med:
Min fm mm fm mor:
Sigri Mickelsdotter Kilvo, född 1738 (1738 el. 1742) i Kilvo, död 1816 i Neitisundo. I hf. För 1758-64 bor hon hemma
hos föräldrarna i Kilvo. Vid giftemålet 1764 är de ”lokalt flyttade”, och i hf. För 1758-67 finns hon och maken i Kilvo.
Sedan står hon som lokalt flyttad år 1804, hon dör i Neitisuando.

Barn:
Ella, född 1765-09-20, död 1852, gift 1780-04-02 med Olof Eriksson i Killingi se ovan.
Margit Margreta, född 1767-07-02, död 1857-04-29, gift 1786-06-25 med Henrik Ersson i Killingi se ovan.
Henrik Eriksson Stålnacke Lustika, född 1770, död 1814-05-26 funnen död på fjället. Gift 1799-08-04 med Katarina
Jöransdotter Stålnacke Vaski frå
n Svappavaara född 1774 (1756 eller 1766). Död 1832-05-16 i Lille Håkvik i Ankenes
Nordland fylke Nordnorge. Henrik var hemmansägare på gården "Lustika" i Neitisuando, gårdsnamnet kom
troligtvis från hustruns släktnamn i Tärendö. Barnen utackorderades åren 1810 och 1812.
Barn: Erik, född 1797, död 1799. Hendrik, född 1799. Göran, född 1802. Sigrid Hendriksdotter, född 1804, död 1871. Anna, född 1806, död 1813. Erik, född 1810.
Mickel, född 1772-01-20, död 1844-04-08 i Kalasjärvi Jukkasjärvi. Gift 1792-04-02 med Ella Mickelsdotter från Nilivaara
född 1765-02-11, död 1843-05-23 i Kaalasjärvi. Han flyttade med familjen1826 till Kaalasjärvi i Jukkasjärvi. Mickel var
den första som bosatte sig i Saivorova (Kelock eller Kelokka) under Kaalasvuoma, på slutet av 1790-talet.

Barn: Segrid Mickelsdotter, född 1793, död 1875. Ella Mickelsdotter, född 1795, död 1834.

Charin, född 1775-01-11, död 1832-03-04 vattusot, gift 1798-07-29 med Fredrik Ersson i Neitisuando, se ovan.
Ericus, 1778-02-04-1779-02-27 bråd död.
Erik Eriksson Stålnacke Luspaniemi, född 1820-12-06 i Neitisuando, död i nervfeber 1876-11-15 i Vittangi. Dräng hos
halvbroderns måg vid Kaalasvuoma 1833-48. Gift 1849-11-15 i Jukkasjärvi med Sigrid Maria Johansdotter Hotti, född
1829-08-26 i Piilijärvi, död 1902-04-15 i Vittangi. Inhyses i Piilijärvi 1849-63, krononybyggare i Luspaniemi i Kaalasjärvi
1863-76. Inhyses i Vittangi 1874-76. Änkan och barnen flyttade till Parakka Jukkasjärvi 1880.
(Källa: Släkten Stålnacke 1658-1980, sid. 525). Barn: Johan Henrik Eriksson Luspaniemi, född och död 1849. Erik Johan Eriksson, född 1850,
död 1917. Maria Lisa Eriksdotter, född 1853, död 1936. Sigrid Helena Eriksdotter, född 1857, död 1920. Brita Johanna Eriksdotter, född och död 1859.
Filip Eriksson, född 1865, död 1881. Anna Karolina Eriksdotter, född och död 1869. Petter Eriksson Luspaniemi, född 1873, död 1941.


 

Min fm mm mf far:
Johan Björkman, född 1749-01-27 i Kautokeino, död 1824-12-17 i Gällivare.
Biografi från herdaminnen: Född 27 jan. 1749 i Kautokeino, företrädarens son, skickades vid 16 års ålder till Luleå
stadsskola, där han åtnjöt undervisning, till dess han blev student i Uppsala 1769. Prästvigd i Härnösand till adjunkt
åt fadern 4 sept. 1774, blev nådårspräst efter honom 1788. Vid visitationerna 1781 och 1789 begärde lapparna att
få honom till efterträdare, och eftersom församlingen vid denna tid, liksom övriga lappmarksförsamlingar, inte hade
någon valrätt, blev deras önskan beviljad. Med fullmakt 1 april 1789, tillträdde han pastoratet följande år och avled
17 dec. 1824. Gift 1780 med Catharina Charlotta Björk, född 1752-04-03, dotter till kronofogden Carl Björk och Elsa
Hedvig Bergudd från Skellefteå.

Gift 1780-03-14 med:
Min fm mm mf mor:
Catharina Charlotta Björk, född 1752-04-03 i Skellefteå, död 1840 i Gällivare. Bouppteckning upprättades 1841-01-26,
därför antar jag att hon dog i slutet av 1840.
Källa: SE/HLA/1040004/A II/3 (1840-1849), bildid: H0000731_00053

Barn födda i Gällivare:
Carl Johan, född 1781-01-26, död 1781.
Johan, född 1782-04-08, död 1870-02-06 i Gällivare. Gift första gången 1822-03-19 i Luleå med handelsmannadottern
Anna Kristina Heggman, född 1785-01-29, död 1838-05-17. Gift andra gången med Katarina Elisabet Nyström, född
1797-09-10, död 1889-02-18, tidigare gift med resekateketen Hans Eriksson Nordvall.


Biografi: student i Uppsala höstterminen 1803, prästvigd till komministersadjunkt i Hietaniemi 14 okt. 1811, pastorsadjunkt hos fadern i Gällivare 1812,
nådårspredikant, vid sacellanien i Luleå stad, ordinarie stadskomminister i aug. 1815 tillträdde 1816, samt pastor i Gällivare i sept. 1825, tillträde i maj 1827.
Avled 6 feb. 1870, nära 88 år gammal, efter att farfar, far och son i över 100 år i följd innehaft Gällivare pastorat. Tämligen avstängd från den övriga världen
levde han här, och denna isolering blev honom inte till båtnad, säger minnestalaren vid 1871 års prästmöte.
Källa: Härnösands stifts herdaminne över Gällivare församling.
Barn: Johan Petter, född 1825. Maria Charlotta född 1826. Styvbarnen: Frans Gustaf Nordvall, född 1830. Fredrik Vilhelm Nordvall född 1832. Cajsa Johanna
Nordvall, född 1836.


Carl Fredrik, född 1783-10-20, död 1784-01-05.
Lars Gustaf, född 1784-09-17, död i förkylning 1856-06-28. Hemmansbrukare i Gellivare kyrkby och småningom vice
kronolänsman. Gift 1830 med Gustava Åström, född 1799-10-14 i kyrkbyn, död 1860.
Barn: Johan Anton, född och död 1832.
Sophia Charlotta Söderberg, född 1833. Gustaf Björkman, född 1838, död 1862.

Carl, född 1786-05-30, död 1848-10-19, han dog hastigt i skogen, och hittades efter tre dagar. Gift 1830-03-09 med
kyrkvaktardotterna Marget (Margareta) Nyström, född 1795-12-12 i Röytiö, död 1855-02-17. Paret var frälsehemmans
åboer i Puoitak Gällivare .
Israel, född 1788-03-05 , död 1848-06-01, nybyggare och nämndeman i Killingisuando. Gift 1825-04-22 med Sigrid
Olofsdotter, född 1801-10-25i Killingi.
Barn: Elsa Björkman, född 1824, död 1870. Cajsa Lotta, född 1826, död 1897. Eva Karolina Björkman,
född 1829. Brita Johanna Björkman, född 1830, död 1888. Carl Johan Björkman, född 1831, död 1892. Hedvig Christina, född 1832, död 1833. Hedda Stina
Björkman, född 1836, död 1854.

Catharina Johanna, född 1790-11-22, död 1877-08-02. Gift 1817 med landsfiskal mag. Joh. Sam. Hofverberg, född
1778-09-02 i Boteå, död 1831-05-24 i Risön Skellefteå, i hans 2:a gifte. Maken var verksam i Skellefteå, och där bodde
också familjen. Catarina Johanna dog i Gällivare.
Barn födda i Risön i Skellefteå: Hedvig Charlotta Hofverberg, född 1817. Willehad Samuel Hofverberg, född 1819. Carl William Hofverberg, född 1820.
Bruno August Hofverberg, född 1821. Martha Johanna Hofverberg, född 1824. Carolina Amalia Hofverberg, född 1825.

Nils Fredrik, född 1793-04-23, död 1846-02-10 i Kvikkjokk.


Biografi: Student i Uppsala 1822, prästvigd till pastorsadjunkt i Gällivare 20 juni 1824, nådårspräst där 1825, curam pastor gerens i Karesuando två månader
1826, pastorsadjunkt i Råneå 1827, i Jokkmokk 1828, nådårspredikant, curam gerens och vice skolmästare här i 3 års tid, utnämnd till komminister i Kvickjock
6 nov. 1833, tillträdde 1 maj 1835, samt avled här 10 feb. 1846 och begravdes 15 mars. Gift med Brita Vendela Engelmark, född 1792-01-12 i Jukkasjärvi,
dotter till pastor i Jokkmokk Lars Samuel Engelmark, död i Kvikkjokk 1866-01-05. Barn: Vendela Charlotta (Lotta), född 1826, gift med kyrkoherden i Jokkmokk
Johan Laestadius, nr. 13. Margareta Johanna, född 1828, död samma år. Hedda Johanna, född 1829, Oskar Fredrik, född 1831, i handeln, sedan skogs
uppsyningsman 1868. Källa: Härnösands stifts herdaminnen för Jokkmokk-Kvikkjokk.


Hedvig Charlotta, född 1795-03-11, död 1795-04-28.
Hedvig Charlotta, född 1796-10-05, död 1830-07-27, hon dog i barnsbörd. Gift med hemmansåbon Mårten (Umström)
Hedström i Gellivare kyrkby, född 1796-02-03 i kyrkbyn, död 1867-12-17 i kyrkbyn
. Han var son till länsman Mårten
Umström i Gällivare.

 

 

 

 

Min fm mm mm far:
Olof Erson (Eriksson), född 1754-05-17 i Killingi, död 1833-11-12 i Killingi. Han var krononybyggare. Olof är son till
den omtalade Erik Philipsson vilken blev husbonde på nybygget Killingisuando på 1750 talet. Och om honom sägs att
han till och med ”odlat korn vid berget Pirrusvaara”, vilket väl var väldigt ovanligt för den tidens bönder. Innan Olof
gift sig 1780 levde han efter faderns död 1775 tillsammans med sin mor, flera av sina syskon med familjer, sin hustru
och två egna barn, samt även en utomstående ”Mickel Såska” med fru och barn. Totalt var de då 24 personer i hushållet
vid hf. Runt 1804 verkar det som om Olof och hans fru flyttat till ett eget nybygge, och där lever han med sin fru och
sina barn fram till sin död 1833. Olof och Ella är föräldrar till Olof Olofsson och Sigrid Olofsdotter (se ovan). Det skulle
till en hel del för att föda en så stor barnaskara som dessa två makar lyckades föda och fostra i tuffa, bistra och
hårda tider som det var då på den tiden.

I bouppteckningen efter Olof Ersson fanns diverse inventarier till ett värde av 50 kr. och 8 öre. I dessa inventarier
fanns 2 kor, 3 får och en härk, värde tillsammans 20 kr. Efter avräknade skulder till privatpersoner, boupptecknings-
kostnad, begravningskostnad och gåva till fattigkassan återstod 31 kr. och 45 öre som änkan fick ärva.
Källa: Gällivare tingslags häradsrätt AII:2 (1820-1839) Bild 2800 / sid 96 (AID: v153348.b2800.s96, NAD: SE/HLA/1040004)

Gift 1780-02-04 med:
Min fm mf ff mor och min fm mm mm mor:
Ella Ersdotter (Eriksdotter) Stålnacke, född 1765-07-20 i Neitisuando, död 1852-06-22 enligt Indiko
eller 1844 enligt Christer Rosenbahr, i Killingi. Ella är en syster till ovan nämnda Charin Ersdotter Stålnacke, därför
kommer den släkten att finnas med i två ibland tre grenar nedan. Hon födde 15 barn och dog förmodligen hos något
av dessa. Det är dock lite märkligt, för i Indikos uppgifter om Ella, benämns hon när hon dör 1852-06-22 som
"fattighjonet Ella Långström i Dockas", vilket jag själv anser inte kan stämma...
Gällivare CI:4 (1846-1859) Bild 118 / sid 116 (AID: v137596.b118.s116, NAD: SE/HLA/1010055)
men enligt Christer Rosenbahr i boken om Stålnacke släkten, dör hon 1844 i Killingi. I Ljungs register finns inget
dödsdatum uppgett: Gällivare PV:1 (1742-1894) Bild 690 / sid 109 (AID: v400235.b690.s109, NAD: SE/HLA/1010055)
Eftersom kyrkböckerna för denna tid är något bristfälliga (eller inte finns), har jag inga säkra uppgifter om
Ellas dödsdatum. I hf. för Killingisuando 1846-1854 finns hon inte med. Hon finns inte heller i Dockas vid den tiden...

 

Barn födda i Killingi:
Erik Olofsson, Född 1783-01-12 Död 1851-01-17, gift 1806-07-27 med Maria Henriksdotter från Soutujärvi född
1787-05-20, död 1864-12-23. Familjen bodde på sitt krononybygge i Soutujärvi.
Barn: Ella Eriksdotter, född 1809, död 1865.
Olof Ersson, född 1812, död 1860. Susanna Ersdotter, född 1815. Henrik Ersson, född 1818, död 1901. Erik Ersson, född 1820.
Brita, född och död 1823. Lovisa Eriksdotter, född 1826, död 1892. Philip Ersson, född 1829. Margreta, född 1830. Brita Eriksdotter, född 1834, död 1899.

Olof Olofsson Killing, Född 1784-11-20, död 1851-01-17 se ovan.
Henrik Olofsson Killing, ”Tuisko Henrik”. Född 1786-06-10, död 1860-01-08, krononybyggare i Soutujärvi, gift första
gången 1807-07-27 med Lovisa Andersdotter född 1782-02-01 i Soutujärvi död 1819. Gift andra gången1820-07-30
med Lovisa Henriksdotter född 1790-10-07 i Avvakko, död 1846-12-24. Familjen var bosatt i Soutujärvi.

Barn: Olof Henriksson, född 1807, död 1870. Anders, född 1808, död 1809. Henrik Henriksson Saikara, född 1810, död 1862. Philip Hendriksson, född 1813,
död 1838. Ella Hendriksdotter, född 1816, död 1835. Valborg Hendriksdotter, född 1818, död 1879. Michel Hendriksson, född 1821, död 1891. Henrik, född
1821. Anna, född 1822. Lisa, född 1825. Greta, född 1830.

Brita Olofsdotter, Född 1787-07-30, död 1869-06-25, gift 1810 med Anders Andersson född 1786-02-03 i Melkovaara,
död 1853-09-24, familjen bodde troligen i Akkavare i Sjaunja. (Akkavares första nybygggare).

Barn: Maria Helena Andersdotter, född 1811, död 1848. Lisa Andersdotter, född 1813, död 1876. Olof Andersson, född 1814, död 1868. Lars,
född och död 1816. Anna Stina Andersdotter, född 1817, död 1888. Ingri Caisa Andersdotter, född 1819, död 1898. Jacob Andersson, född 1821,
död 1890. Margreta, född 1823, död 1827. Charlotta, född 1826. Pehr, född 1828. Philippus Andersson, född 1830, död 1902. Henrik Andersson,
född 1833, död 1897. Erik Andersson, född 1833, död 1895.

Mickel Olofsson Killing, Född 1789-10-14, död 1852-01-15. Gift 1820-04-16 med Brita Larsdotter Haukka född 1790,
död 1868-07-21. Familjen bodde på sitt nybygggei Yrttivaara. Barn: Olof Mickelsson Hauka, född 1823, död 1858.Britta, född 1830.
Maria Helena Mikelsdotter, född 1833, död 1884.

Philippus Olofsson Killing, Född 1791-07-02, död 1864-10-27. Gift 1818-04-09 med Maggi Thomasdotter Nÿa född
1785-12-06 i Norrkaitum, död 1847-07-03. Familjen levde som nomader i Norrkaitum. Hustruns barn i ett tidigare äktenskap:
Marget Mickelsdotter, född 1805. Thomas Mickelsson, född 1809, död 1891. Jova Mickelsson Tjorki, född 1811, död 1875.

Johan Olofsson Keloka, Född 1792-12-25, död 1856-12-18. Gift 1816-12-16 med Sigrid Mickelsdotter Stålnacke från
Neitiniva född 1793-02-01, död 1875-01-26. Familjen var bosatta i Kaalasvuoma och Saivorova.
Barn: Olof Johansson, född 1817, död 1846. Michel Johansson, född 1820, död 1861
Sigrid Olofsdotter, Född 1794-12-16, död 1795-02-27.
Jacob Olofsson Killingi, Född 1796-02-19, död 1852-05-20, han drunknade. Gift första gången 1829 med Anna Brita
Andersdotter född 1799-03-16 i Melkovaara, död 1828-01-06, syster till ovan nämnda Anders Andersson. Gift andra
gången 1832-06-01 med Ingrid Caisa Larsdotter född 1807-08-14 i Saivo, död 1828-01-06. Familjen levde på nybygget
Jutsarova fram till Jacob Olofssons död då flyttade Ingrid Caisa med barnen till Jukkasjärvi. Jacob Olofssons barn: Olof
Jacobsson, född 1821, död 1884. Maria Lisa Jacobsdotter, född 1823, död 1875. Anders, född och död 1826. Brita Maria, född 1832. Ingri Johanna, född
1833. Johan Jacob, född 1839. Stina Kajsa Jacobsdotter, född 1845, död 1879. Ulrica, född 1847.

Helena Olofsdotter, Född 1798-02-10, död 1866-04-03. Gift första gången 1820-07-20 med Anders Bengtsson från
Soutujärvi född 1799-09-08 död 1829-05-22. Familjen bodde då i Soutujärvi. Gift andra gången 1830-09-26 med
Henrik Jonasson från Soutujärvi, född 1811-01-14, död 1884-05-17. Familjen bodde då i Soutujärvi.
Helena Olofsdotters barn: Ella, född 1821. Ella Andersdotter, född 1822, död 1902. Brita Andersdotter, född 1823, död 1890. Per, född 1825. Olof, född
1826. Anna Cajsa Andersdotter, född 1828.Margreta Henriksdotter, född 1832, död 1901. Maria Lisa Henriksdotter, född 1836, död 1881.

Anders Olofsson Killing, Född 1800-06-21, död 1882-12-05 i Kalasvuoma. Gift 1827-11-04 med Kristina Paavasdotter
Pingi född 1795-10-22 i Norrkaitum, död 1871-04-08. Familjen bodde i Alalahti Kalasvuoma. Barn: Sunna Susanna Andersdotter,
född 1829, död 1894. Pehr Andersson, född 1833. Puotta, född 1835. Greta Andersdotter, född 1836, död 1899.

Sigrid Olofsdotter, Född 1801-10-25, se ovan.
Anna Olofsdotter, Född 1804-02-13, död 1851-12-05. Gift 1827-04-19 med Göran Andersson från Melkovaara född
1796-03-25, död 1836-03-08, han var bror till Anders Andersson och Anna Brita Andersdotter nämnda ovan.
Familjen bodde i Stainisvaara. Barn: Anders Jöransson, född 1828, död 1861. Michael Jöransson, född 1830, död 1874. Maria Christina Jöransdotter,
född 1831. Brita Lena Jöransdotter, född 1833. Anna Cajsa Jöransdotter, född 1835.

Margareta Olofsdotter, Född 1806-05-10, död 1858-05-12. Gift 1830 med Erik Fredriksson från Neitisuando född
1798-02-02, död 1867-07-11. Familjen bodde i Neitisunando.
Barn: Erik Eriksson, född 1828. Cajsa Lotta Eriksdotter, född 1830. Nils Fredrik Eriksson, född 1832, död 1895. Olof Eriksson, född 1836, död 1867.
Filippus Eriksson Strömbäck, född 1850.

Per Olofsson Påijo, Född 1809-08-24, död 1887-08-16. Gift 1830 med Brita Helena Gustavsdotter född 1806-08-01,
död 1868-01-12. Familjen bodde i kyrkbyn Gällivare.
Barn: Olof Persson Poijo, född 1830, död 1870. Ella Persdotter Poijo, född 1834, död 1899. Brita Persdotter, född 1836. Sigrid Persdotter Poijo, född 1843,
död 1892. Johan Petter, född 1848.



 


Upp


Generation 6

Observera att det blir en del "upprepningar" av anfäder nedan, eftersom några av
dem har fler än ett barn (ovan) gemensamt.

 

 

 

Min fm ff ff farfar:
Mickel Knutsson Vuobdik Kavaviva, född 1717 (1720) i Sörkaitum, död 1795-11-03. Hushållet hette Kaitum nr. 64
och ligger under Kaitum-Teusa, förmodligen någonstans vid Teusajaure.
Jag har försökt hitta "Kavaviva", men hittar
inte det namnet någonstans... Denne man är den första och sista anfader jag kan hitta till släkten Viltok. Jag hittar dock
en Nils Knutsson Vuobdik född 1700, död 1779, förmodligen en bror till Mickel Knutsson. Den äldsta jag kan hitta med
anknytning till namnet ”Vuobdik”, är Nils Nicka i Teusa, född 1690. Nils har en son som heter Thomas Nilsson Pelitos
Vuobdik, född 1720. Möjligen kan denna Nils Nicka i Teusa, vara en farbror till Mickel Knutson Vuobdik. Jag vet inte
heller vad de livnärde sig av, om de var fiskesamer, renägare eller bönder – nybyggare. Om någon har mer information
om detta tveka inte att maila till: christina.berglund57@gmail.com

Gift 1743-03-21 med:
Min fm ff ff farmor:
Ingri Andersdotter Waljack, född 1720, död 1805-01-01. Hon lever och verkar med sin man och sina barn i Sörkaitum by.
Efter makens död 1795 verkarhon leva tillsammans med sonen Knut Mickelsson Waljock och hans familj i Sörkaitum,
förmodligen fram till sin död 1805. Hon blev 78 år gammal. Jag hittar henne inte i födelseboken (Jokkmokk) för den
tiden, fortsätter forska om henne…

Barn:
Eftersom giftermålet var 1743, måste det nog ha fötts barn innan Ella född 1747. I Ljungs forskning finns som första
barn:

Anders Laddik, född 1742. (före giftermålet). Gift första gången med Ella Pålsdotter född 1745, död 1791. Gift andra
gången med Marget Nilsdotter Leski, född 1753, möjligen från Jukkasjärvi.
Barn: Ingri, född 1775, död 1777. Panna, född 1779-02-09.
Anders, född 1784, död 1787.

Ella, född 1747.
Knut Mickelsson Vuobdik (Valjock), född 1751, död 1804-04-05, gift 1773 med Charin Andersdotter Salmak född
1756-05-10, död 1836-07-06. Familjen bodde i Sörkaitum Teusa.
Anders Mickelsson (Vuobdik) Hatta, född 1758 (1763), (ålder i dödboken 27 år) död 1790-06-10 dog i feber, gift
1778-03-22 med Charin Knutsdotter Alit ,
född 1762-07-03 dotter, till Knut Anundsson Alit, vilken i sin tur var en bror
till Anund Andersson Alit nedan . Familjen var bosatt i Sörkaitum Teusa.
Barn: Påhl Andersson Hatta, född 1785, död 1832.
Ingri Andersdotter, född 1787, död 1861.

Andreas och NN var tvillingar:
Andreas, född 1761-07-04, död 1761-08-01.
NN, född 1761-07-04, död 1761-07-11.
Påhl Mickelsson Viltok, född 1764-09-10, död 1804-03-02.
Se ovan.

 

 

 

Min fm ff ff morfar:
Anund Andersson Alit, född 1721 (beräknat), död 1795-11-04. I husförhören för 1758-1767 finns hans familj boende
tillsammans med Anund Anundsson i Nederbyn. Där levde han med sin hustru och barn, samt även med fadern Anders
Erson Alit född 1690. Totalt hade detta hushåll 18 personer. När han gifte sig står han som "lappen" Anund Andersson
Alit. I husförhören för åren 1776-1822, finns han som Anund Alit i Leipovuoma.
I Ljungs register står han som född 1724, men i dödboken anges åldern 74 år när han dör.

Gift år 1758-03-12 Med:
Min fm ff ff mormor:
Ingri Andersdotter född 1736, död 1799-09-13 i diarré. I dödboken anges åldern till 63 år. Kommer inte längre här i
min forskning...

 

Barn:
Fostersonen Anders Andersson Sipi, född 1746.
Mickel Anundsson Alit Skano, född 1759-05-08, död 1829-12-29, gift 1787-03-10 med Christina Ersdotter Skano född
1762, död 1816-03-30. Familjen levde tillsammans med fadern Anund Andersson Alit, 9 barn av 13 dog i tidig ålder.
Barn: Ingri Mickelsdotter Skano, född 1790, död 1878. Mickel, född och död 1792. N.N. född och död 1793. Sigrid Mickelsdotter, född 1794, död 1821.
Ella, född 1796, död 1797. Anund Mickelsson Skano, född 1797, död 1876. Anna, född 1799. Erik Mickelsson Skano, född 1802, död 1862. Anders, född
och död 1805.N.N. född och död 1806. Ella, född 1808, död 1809. Bothild, född och död 1811. Mickel, född och död 1812.

Annund, född 1762-05-17, död 1763-03-01.
Anna, född 1764-11-05.
Sigri, född 1766-08-31, död 1805-04-25, gift 1782 med Pål Mickelsson Viltok, se ovan.

 

 

Min fm ff fm farfar: (Denna anfader är jag inte riktigt säker på, reserverar mig därför över de uppgifter jag anger nedan om min farmors
farfars farmors farfar och farmor).

Thor Thorson, född 1710 i Sirkas i Jokkmokk, död 1783-05 i Kaitum. Han dog av koppor. Första hustrun hette Marget
Hansdotter och med henne fick han de 5 första barnen, andra giftet 1776-04-21 var med Sunna Puotta Keirasdotter
född 1740, dotter till Erik Pålsson Puotta Kiera född 1715. Hon nämns även nedan (se Erik Karl Jonsson Vacker).

Gift med:
Min fm ff fm farmor:
Margi Marget Hansdotter född 1709. Död före 1776. Kommer inte längre här i min forskning. Jag kan inte hitta henne
i födelseboken, inte heller i dödböckerna eftersom åren 1764-1774 helt saknas för Gällivare församling. Jag hittar inte
heller deras vigseldatum, möjligen bodde dessa människor någon annanstans innan de flyttade in till Kaitom.

Barn:
Anna, född 1730.
Gunna, född 1739, död 1809-04-28. Gift 1762-04-04 med Påhl Påhlsson (Anundsson) Pålak (Stebel), född 1710, död
1800-04-27. Han var gift första gången 1752-03-29 med Ibba Mickelsdotter, född 1710, död 1761-05-06. I vigselboken
benämns hon "Ella Thorsdotter"?
Barn: Sunna, född 1752, död 1804. Charin, född 1754, död 1759. Michel Påhlsson Fanna, född 1756, död 1824.
Barn i andrag giftet med Gunna Thorsdotter: Anund, född 1764. Hans, född 1765, död 1783. Olaus, född 1767. Christina, född 1768. Bothild, född 1771.
Thomas Påhlsson Råvak, född 1773, död 1819. Maggi, född och död 1777. Maggi, född och död 1780. Pål, född 1783, död 1800. Ingri, född och död 1785.

Anund (Amma), född 1750, död 1802-06-16, gift 1774 med Charin Anundsdotter Spådna se ovan.
Thomas Thorsson Vuofsak, född 1752, död 1812-07-20, gift 1774-04-02 med Pehr Jönsson (Finnit) Snartsas dotter:
Marget Persdotter Snartsa, född 1757, död 1815 (Finns inte i dödboken). Thomas levde med sin familj tillsammans
med fadern Thor i Teusa Sörkaitum. Barn: Bothild, död 1801. Maggi, född och död 1777. Anders Thomasson Vuofsak, född 1778, död 1812.
Maggi, född 1781. Pana, född 1785, död 1786. Jonas, född och död 1787. Marget Thomasdotter Vuofsak, född 1788, död 1818. Christina, född 1792, död
1820. Ingri, född 1797, död 1870.

Christina, född 1754, gift första gången 1774-03-26 med Junka (Jon) Statsar, född 1750, son till Lars Andersson
Stourtand Pardne i Sjockjock. Gift andra gången 1777-01-19 med Nils Nicka född 1738, familjen var bosatt i "Måddas"
(prästens uttal) jag antar att han menar Muoddus någonstans. Christinas barn: Paulus, född 1768.
Nils, född 1773. Maggi, född och död 1775. Maggi, född 1778. Thor, född och död 1780. Nils, född 1783. Hans, född 1787, död 1797. Christina, född
1793. N.N. född 1796.

Thor Thorssons barn med Sunna Poutta Keirasdotter:
Pana, född 1776-11-15.
Anna, född 1779-02-28.
Pål, född 1781. Gift eller sambo med Pehr Knutsson Hordnis dotter i Norrkaitum: Sunna Hordni, född i Norrkaitum
1772 (1769). Familjen levde i Sörkaitum med sina släktingar. Barn: Katarina, född 1805. Sunna Susanna, född 1809. Påhl, född och
död 1812. Assa, född 1814.

Lars, född 1783, död 1783. Finns i födelseboken för detta år men är född och nöddöpt i mars 1783. Troligen inte en
son till Thor Thorsson.
Assa, född 1783-12-08, finns i födelseboken men inte tillsammans med sin bror Lars som är född samma år. Död
1814-04-07 i häftig feber i Sörkaitum.

 

 

 

Min fm ff fm morfar:
Annund Andersson Spådna, född 1720 i Kaitum Sjocksjock, död 1788-09-24, han dog i bröstsjuka, hemort
Sjocksjock Moser. 1745 när han gifte sig benämns han som Anund Andersson Spunja. I husförhören för 1758-67 finner
man honom under ”Sockjock”, men Sockjock var ju på den tiden väldigt stort, och det är omöjligt för mig att lista ut
var i Sockjock han bodde, levde och verkade med sin familj. Var han nybyggare, renskötare, fiskelapp eller…
I husförhören för 1776-1822 står det Anund Spådna i Mosko Hippasjärv??? Kan han då ha bott i Moskojärvi? Anund
Andersson Spådna och Inga Renga varföräldrar till systrarna Brita och Carin Anundsdotter Spådna, se ovan.

Gift 1745-04-07 med:
Min fm ff fm mormor:
Ingri Keirasdotter eller Ersdotter Renga, född 1720 i Kaitum, död 1802-07-27 i Sjocksjock Moser, hon dog 82 år
gammal i diarré. När hon gifte sig står hon som pigan Inga Ersdotter. Vid husförhören 1776-1822 står hon som Ingri
Keirasdotter, och när hon begravs står hon som Inga Renga.

Anund Andersson Spådnas barn:
Charin, född 1740 (utom äktenskapet), död 1805-09-04 av ålderdom. Gift 1763-04-04 med länsman Per Kulta i
Norrkaitum, född 1740, död 1776-09-10.
Barn: Anders, född 1765-02-05. Anund, född 1766-08-12. Knut, född 1768-09-29. Gunna, född 1772.
Assa, född 1774-10-04. Bothild, född 1777-03-22, död 1777-03-22.

Pehr, född 1746.
Brita (Bigga, Sigri), född 1748 (1740), död 1790-06-24, hon drunknade. Gift 1762 med Påhl Thorsson Panit, född
1740, död 1806-12-15. Familjen var först bosatt i Sörkaitum, men flyttade sedan till Norrkaitum, där Brita drunknade
någonstans...Se ovan.
Carin, född 1758-10-11, se ovan.

 

 

Min fm ff mf farfar:
Knut Andersson Ertso Pardne, född 1715 i Kaitum, död före 1769 i Norrkaitum.

Gift omkring 1742 med:


min fm ff mf farmor:
Gunna Matsdotter, född 1718 i Kaitum, död 1800-11-04 i Kaitum. Hon gifter om sig 1769-04-02 med Erik Andersson
Korp Pompassi, född 1751död 1810-09-05, omkommen i skogen.

Barn:
Olof, född 1742.
Lars Staffan Knutsson, född 1745, död 1805-07-20. Se ovan.
Erik, född 1750. Gift med Anders Erson Utsa Ruhis dotter i Norrkaitum, Cati Andersdotter Ruhi, född 1749.
N.N. född 1752, död 1752-02-18.
N.N. född 1758, död 1758-02-07.
Magga Knutsdotter, född 1759-04-18. Gift 1774-03-12 med Erik Knutsson Rickos son Per Ricko i Norrkaitum, född
1753. Familjen var bosatt i Norrkaitum.

 

 

Min fm ff mf morfar:
Olof Olofsson Stårpare, född 1713 (1720) i Norrkaitum, död 1805-10-20 av ålderdom i Norrkaitum. Han var bl.a.
byalänsman i Norrkaitum by.

Gift omkring 1745 med:
Min fm ff mf mormor:
Charina Pålsdotter, född omkring 1720, död 1794-06-22 i bröstsjuka.

Barn:
Olof, född 1745.
Marget, född 1750, död 1820. Se ovan.
Kerstin, född 1756.
Påhl Olsson Holster Storpare (Torpare eller Storropare), född 1759, död 1812-12-15 i bröstfeber. Gift 1786-04 med
Marget Larsdotter Kotjack (Simpo) i Norrkaitum, född 1736,död 1812.
Barn: Jonas, född 1786, utflyttad 1810. Olof, född 1789, död
1789. N.N. född 1790. Inga, född 1793, död 1811. Olof, född 1800.

Helena (Ella), född 1761-12, död 1833-12-10 i vattusot. Gift 1778-12-25 med Erik Olofsson Bjebmock i Norrkaitum,
född 1730, död 1810-03-16. Ella var hans hustru i ett andra giftermål. Barn: Cati, född 1780, död 1785. N.N. född 1785, död 1786.
Påhl, född 1786, död 1807. Olaus, född 1787, död 1827. Catharina, född 1793, död 1833. Erik, född 1800, död 1874
.

 

 

min fm ff mm morfar:
Annund Andersson Spådna, född 1720 i Kaitum Sjocksjock, död 1788-09-24, han dog i bröstsjuka, hemort
Sjocksjock Moser. 1745 när han gifte sig benämns han som Anund Andersson Spunja. I husförhören för 1758-67 finner
man honom under ”Sockjock”, men Sockjock var ju på den tiden väldigt stort, och det är omöjligt för mig att lista ut
var i Sockjock han bodde, levde och verkade med sin familj. Var han nybyggare, renskötare, fiskelapp eller…
I husförhören för 1776-1822 står det Anund Spådna i Mosko Hippasjärv??? Kan han då ha bott i Moskojärvi? Anund
Andersson Spådna och Inga Renga varföräldrar till systrarna Brita och Carin Anundsdotter Spådna, se ovan.

Gift 1745-04-07 med:
Min fm ff fm mormor:
Ingri Keirasdotter eller Ersdotter Renga, född 1720 i Kaitum, död 1802-07-27 i Sjocksjock Moser, hon dog 82 år
gammal i diarré. När hon gifte sig står hon som pigan Inga Ersdotter. Vid husförhören 1776-1822 står hon som Ingri
Keirasdotter, och när hon begravs står hon som Inga Renga.

Anund Andersson Spådnas barn:
Charin, född 1740 (utom äktenskapet), död 1805-09-04 av ålderdom. Gift 1763-04-04 med länsman Per Kulta i
Norrkaitum, född 1740, död 1776-09-10.
Barn: Anders, född 1765-02-05. Anund, född 1766-08-12. Knut, född 1768-09-29. Gunna, född 1772.
Assa, född 1774-10-04. Bothild, född 1777-03-22, död 1777-03-22.

Pehr, född 1746.
Brita (Bigga, Sigri), född 1748 (1740), död 1790-06-24, hon drunknade. Gift 1762 med Påhl Thorsson Panit, född
1740, död 1806-12-15. Familjen var först bosatt i Sörkaitum, men flyttade sedan till Norrkaitum, där Brita drunknade
någonstans...Se ovan.
Carin, född 1758-10-11, se ovan.

 

 

(Upp)

Min fm fm ff farfar:
Jacob Olsson (Olofsson)Vuordno, född 1696 i NorrKaitum, död 1763-03-03 i Norrkaitum. Han kan kanske vara släkt
med Olof Olofsson "Vuordno", född 1678 i Lainio Tingevara. Men jag har inte forskat vidare på detta...

Gift år? Med:
Min fm fm ff farmor:
Lotsa Heina, född 1710-1715 (osäkert), död 1770 eller 1774. Denna kvinna är ett mysterium för mig då jag inte kan
hitta henne i kyrkböckerna... Namnet Heina låter för mig finskt, kanske hon härstammar från Finland, vem vet... Om
hennes make Jacob Olofsson Vuordno kommer från Laino, kan detta vara mycket möjligt att hon har sina rötter i
Torndedalen...

Jacob Olofsson Vuordnos kända barn:
Hans, född 1732, död 1792-02-26, gift 1755-04-04 med Anna Pålsdotter, se ovan.
Manga Marget, född (1733)1737. Det är troligen hon som är gift med lappen Pana Anundsson Svijn (Snålck) i
Norrkaitum, född 1739, död av rötfeber 1804-05-16. I hf. för 1776-1822 sid. 134, har prästen noterat att hon dör
1797. Maken gifter sedan om sig 1801-11-08 med Sigga Porjå, född 1752, död 1818-07-29, hon drunknade.
Ella, född 1742.
Lars, född omkring 1759, död 1761-05-01. Han är 1½ år när han dör.

 


Min fm fm fm farmor:
Anna Anundsdotter Gunnar, född 1710, död 1776-03-02. Jag hittar henne i hf. För åren 1758- fram till sin död 1776
boende tillsammans med sonen Jon Knutsson Gunnar i Kaitum. Vid dessa husförhör benämns hon ”Anna Ånarsdotter”,
men i död och begravningsboken benämns hon ”Anna Anundsdotter Gunnar”. Möjligen har hon sina rötter i Jukkasjärvi
eller någon av de övriga nordliga församlingarna. Namnet "Gunnar eller Gunnari" förekommer tämligen ofta i dessa
nordligare församlingar. Kommer inte längre här... När hon dör bor hon tillsammans med sonen Jon Knutsson Gunnar
och hans familj, se ovan.

Barn:
Jon Knutsson Gunnar, född 1737, se ovan.

 

 

Min fm fm fm morfar:
Erik Karl Jonsson Wacker, född 1715 i Kaitum, död 1783-09 i Kaitum, "bråd död". Där lever han med fru och 3 barn.
I nästa hf. 1776-1783 fram till hans död, lever han med fru men inga barn i Sörkaitum. Jag måste säga att han har ett
väldigt unikt namn, möjligen var han ”en vacker karl”…

Gift år 1733-01-01:
min fm fm fm mormor:
Gunnil (Gunna)Anundsdotter, född 1714, död ?, troligen född och död i Kaitum, eller Sirkas som det då hette när
församlingen gick under Jokkmokk. Kommer inte längre här i min forskning...


Barn:
Lotsa (Ingri) född 1740 (1746), gift 1762 med Jon Knutsson Gunnar, se ovan.
Jon Karl Ersson Vacker, född 1748, gift 1773-03-20 med Erik Pålsson Puotta Kieras (Puottakera) dotter Sunna
Puotta Keirasdotter (Eriksdotter), född 1740 i Teusa Sörkaitum. Familjen levde tillsammans med fadern Erik Jonsson
i Sörkaitum. Troligen dör Jon Karl Ersson ganska omgående efter giftermålet (1773-1776-04) för hon gifter om sig
med Thor Thorsson i Sörkaitum 1776-04-21, se ovan
Chati född 1756-02-06, död 1830-12-27. Gift 1772-03-14 med Anders Annundsson Kaija, född 1751, död 1809.

Barn: Ella, född 1775. Ingri Andersdotter Stålka, född 1777, död 1858. Maggi Andersdotter, född 1779, död 1828. Erik, född 1781, död 1783. Ander
Andersson Kaija junior, född 1782. Ivar, född 1784, död 1785. Huva, född och död 1786. Assa, född 1787, död 1788. Carin, född 1788, död 1793.
Charin, född 1790. Lovisa, född 1792, död 1793. Ingri, född och död 1794. Ingri, född 1795. N.N. född och död 1798. N.N. född och död 1799.

Marget född 1758.

 

 

Min fm fm mm farfar:
Anund Olofsson Åmmak, född 1709 (enl. Indiko). (1699 beräknat enligt dödboken, han var 60 år när han dog) i Kaitum,
död 1759-08-18 i Kaitum, han drunknade tillsammans med sin son Anders som var 15 år. Vid husförhören 1758-1767,
omnämns han Olof Ommack och även Anund Olsson Åmak. När han dör-begravs, omnämns han som Amund Olsson
Åmmak.

gift 1723 med:
Min fm fm mm farmor:
Christina Annundsdotter, född 1710 (1715) , död 1779-07-05. Efter makens död verkar hon fram till sin död ha bott
tillsammans med sonen Mickel Stebel och hans familj i Kaitom.

Barn:
Anders, född 1720. Gift med Christina Pehrsdotter.
Barn: Ella Andersdotter, född 1766-10-09.
Mickel Stebel, född 1724, död 1781, se ovan.
Anta, född 1725.
Per, född 1730.
Anders, född 1735.
Ella, född 1741, död 1812-04-24. Gift 1764-04-03 med Lars Knutsson Skalliviva i Teusa Sörkaitums son Knut Larsson
Skalliviva (även Stuora eller Ritåck), född 1747, död 1803-04-11 i bröstsjuka.
Barn: Ella, född 1766. Anund, född 1768. Susanna,
född och död 1775. Petrus, född 1776, död 1777. Lars, född 1777, död 1778. Mickel, född och död 1779. Olaus, född 1780, död 1781. Mickel, född och
död 1782. Mats, född och död 1785.

Anders, född 1744 (beräknat enligt dödboken), död 1759-08-18, drunknade med sin far.
Anund, född 1746.
Pehr, född 1742.
Anund, född 1746.
Jon Anundsson Åmack (Stebel), född 1750, död 1838.

 

 

Min fm fm mm morfar:
Olof Andersson Himma, född 1718-1719, död 1794-07-16, han drunknade. Lever med fru och barn i Norrkaitum.
Vid husförhören 1776-1822 verkar dock alla barn ha flyttat från hemmet, för det är bara han och hustrun som finns
antecknade där.

Gift 1736 med:
Min fm fm mm mormor:
Carin Jonsdotter, född 1720, död 1786-03-13, troligen född och död i NorrKaitum, kommer inte längre här...

Barn:
Thomas Olsson Himma, född 1745. Gift 1763-11-12 med Assa Persdotter (Gunnarsdotter) denna kvinna är en syster
till Jon Knutsson Gunnar min fm.fm.fm.far ovan. I vigselboken skriver dock prästen att hon heter "Persdotter" och det
kan nog inte stämma att hennes far hette Per, eftersom brodern hette "Knutsson Gunnar". Men modern Anna
Anundsdotter Gunnar, hade tilläggsnamnet "Gunnar", vilket jag tror härstammar från "Gunnar" släkten i Jukkasjärvi.
Detta kan ju betyda att Assa med tiden fick "Gunnarsdotter" som efternamn.
Barn: Ella Thomasdotter, född 1774, död 1856-04-23.

Jon Olsson Himma, född 1748, död 1798-03-07 i koppor. Gift 1769-04-25 med Mickel Jonsson Nijas i Kaitum dotter
Brita Mickelsdotter Nija, född 1747, död 1798-03-15. Barn: Ella, född 1775, död 1812. Mickel Jonsson Tjuonno, född 1782. Cati, född 1789,
1797. Erik, född 1792, död 1798. Olof, död 1798.

Pål, född troligen 1750, död 1750-08-23 4 mån. gammal.
N.N. född 1751, död 1751-10-29, 10 dar gammal.
Cala född 1753
N.N. död 1756-01-27.
Carin (Catarina), född 1757, död 1819-06-15. Gift 1777-04-04 med Per Persson Cansja, född 1750 i Kaitum.
Barn: Ericus, född 1774, död 1804. Lars, född 1775, död 1800. Petrus, född 1777. Ella, född 1780. Per, född 1781, död 1805. Manga (Marget) född 1783,
död 1852. Olof, född 1784. Charin, född 1788. N.N. född 1793.

Ella Lotsa, 1759, död 1759-06-12.
Ericus, född 1763-01-06.


Sommaren 2015 gjorde jag och min man Per Berglund en släktforskarresa i Norrbotten. Till min stora glädje fick
jag nu äntligen se Killingi by "med egna ögon". Det nästan mest fantastiska att beskåda (förutom den fina
naturen och omgivningen) var det gamla huset som sägas ha "rötter" till min anfader Erik Philipsson nedan.
Någonstans här i närheten finns den plats där Erik Philipsson övertog nybygget av sin svärfar, och där han
enligt sägen även "odlade korn vid berget Pirrusvaara".

 


"Tervahautas" gamla gård i Killingi. Foto: Per Berglund-2015.


Huset från framsidan. Foto: Per Berglund-2015.


Vy från andra sidan av älven. Foto: Patrik Johansson Killing.

Klicka på bilderna för större förstoringar.

Det vita huset till vänster ägdes tidigare av Frans Andersson. Idag äger Ingemar Andersson både det vita huset samt den
gamla "Tervahauta" gården. Berget "Pirrosvaara" är det berg som syns i bakgrunden på bilden. Än idag kan man bakom
det vita huset se var Erik Philipssons kornåkrar har legat.

Den mittersta delen på huset finns inritat på en karta från 1751- då var den troligen kyrkobostad, kanske åt den första prästen i byn.
Gården kallas även för "Tervahauta"- tjärgraven. Denna del räknas i folkmun som äldsta byggnaden i byn. Den mittersta delen verkar
från början ha varit ett mindre hus, troligen i slutet av 1700- början av 1800-talet förlängs huset ytterligare. Samtliga tre ingångar är
av pardörrar. Senast 1925 breddades huset och då kläddes timmerfasaden in i panel. Interiören är idag genomgående pärlspontpanel,
med högt tak i bönhusdelen, lägre takhöjd i lanthandelsdelen och i bostadsdelen närmast älven, låg takhöjd. Huset har orange papptak.
I en sång "Nestor" sjöng en gång gick texten: "att detta var 2:ans kåk i byn", alltså nummer två.
Källa: Patrik Johansson Killingi.

Enligt nya tillförlitliga uppgifter 2016 var det Olof Olofsson Wuordno (se nedan) som hade Nr:1, byns präst vid denna tid Jöns Zelberg hade Nr:2
-en egen bostad i närheten av kapellet, samt Erik Philipsson (se nedan) som hade Nr:3, av de första fastigheterna i Killingi by.

Hur som haver - det gamla huset är helt makalöst vackert i all sin numera förfallenhet, och man kan bara ana sig till hur det såg ut då
det byggdes och brukades till bl.a. skola och kyrksal.

Nedan följer lite histora om huset och om människorna som ägt och bebott detta i senare tid, detta från en mycket tillförlitlig källa med
sina rötter i bl.a. Killingi .

Upp


Historien om bröderna Olof och Frans Andersson.

Efter mycket noggrann forskning som tagit lång tid har min "nya källa" delgett mig följande historia:

Frans och Olof Andersson var söner till Anders Olofsson, född 1851 i Sjaunja, död 1906, vilken kom till Killingi by från Nenäsvaara
för att arbeta som dräng på den gård som år 1896 övertogs av Henrik Eriksson Tervahauta, född 1859-04-15 (Det gamla huset på bilderna ovan).
Anders Olofsson fick bo i drängstugan som hade ingången längst till vänster på bilden ovan. Han gifte sig sedan med Anna Stina
Martinsdotter från Tjautjasjärvi, född 1874, död 1963.
De fick fem barn tillsammans, och det är bröderna Olof Andersson, född 1896, död 1964, och Frans Andersson, född 1903, död 1980,
som blev kvar i Killingi, där de också bildade familj.
Bröderna Andersson hade ingen mark i byn att ärva efter sina föräldrar, då dessa båda var födda i andra byar i Gällivare.
Brödernas far Anders Olofsson avlider år 1906 och lämnar efter sig fyra minderåriga barn. Olof Andersson 9 år, Johan Erik 6 år,
Frans 2 år och yngsta dottern endast 5 månader gammal.
Änkan Anna Stina hade nu ingen möjlighet till egen försörjning efter makens död. Möjligen fick hon bo kvar en tid i "drängstugan"
med sina barn.

Anders Olofssons far var lappmannen Olof Andersson född 1814 i Nenäsvaara.
farfar: Anders Andersson född 1786-02-03 i Melkovaara död 1853-09-24 i Sjaunja. Första nybyggaren i Akavaare.
farfars far: Anders Andersson född 1758-11-16 i Vassara.
farfars farfars far: Anders Andersson född 1725 död i Vassara.
Anders Olofssons farmor hette: Katarina Pålsdotter Ullok född 1828-05-05, hon var dotter till Pål Pehrsson född
1802-01-06.

Anna Stinas far var: Martin Jakobsson född 1838-07-28 i Tjautjasjaur. Hennes mor hette: Ulrika Blomqvist född 1843-05-02 i
Ladnivaara, död 1896-04-13 i Tjautjasjaur.

Efter en tid blev änkan Anna Stina "uppvaktad" av Henrik Nilsson från Killingi, född 1886, död 1940. I maj 1909 gifter sig Henrik Nilsson
med änkan Anna Stina Martinsdotter. Deras första gemensamma barn Gustav Vilhelm föds 1910 (död 1991) och sedan fick de ytterligare
fem barn gemensamt. Ett av dessa barn - en dotter, bildar senare familj i Killingi.
Efter giftermålet med Henrik Nilsson flyttar änkan Anna Stina tillsammans med barnen från sitt första äktenskap till Henrik Nilssons
fastighet i Killingi. Denna fastighet fanns vid denna tid före laga skifte 1919, norr om Kaitumälv.

Man kan bara föreställa sig hur det måste ha känts för Henrik Nilsson och hans familj, när de efter laga skifte 1919 blev tilldelade ett
helt nytt och obrukat markområde på södra sidan om Kaitumälven. Detta nya skifte fick nu benämningen "Killingi 5:8".

Bröderna Olof och Frans är 18 respektive 16 år gamla när den nya fastigheten vid Saivobäcken vid infarten till Killingi by uppfördes.
Denna fastighet är sedan länge bortriven och finns inget kvar av i nutid.

Henrik Nilssons förstfödda son Vilhelm Nilsson (Björfäll) byggde sedan ett nytt och större hus ett par hundra meter från det gamla huset.
I detta hus bodde aldrig bröderna Olof och Frans Andersson under sin livstid.

Vad gäller fastigheten på bilderna ovan, där drängen Anders Olofsson bodde i drängstugan (som nämns i texten ovan), ägdes denna
vid tiden före laga skifte av Olof Anders Henriksson Tervahauta, född 1885-04-11 i Killingi. När han dör 1915-07-03 lämnar han efter sig
änkan Anna Karolina, född Fjällborg 1885-10-03 i Jukkasjärvi församling, död 1961-09-09 i Killingi. De fick gemensamt dottern:
Hilda Andersson Tervahauta, född 1912-08-08, död 1998-02-21 i Kaalasjärvi. Hon gifte sig 1943 med Jonatan Fjellborg, född 1912-04-28,
död i Kaalasjärvi 1981-08-10.

Den äldre av bröderna Andersson ovan - Olof Andersson - börjar efter Olof Anders Henriksson Tervahautas död med att hjälpa änkan
Anna Karolina med en del gårdssysslor. Med tiden uppstod "tycke" mellan dem och de gifte sig 1932. De fick inga gemensamma barn,
men de tog emot ett finskt "krigsbarn": Mija Andersson, född 1937 i Finland. När Anna Karolina avlider 1961 går sedan fastigheten i arv
till maken Olof Andersson och dotterna Hilda Andersson Tervahuta. På så vis blev Olof Andersson markägare i Killingi by.

Hur sedan den yngre av bröderna Andersson - Frans Andersson blev markägare i Killingi, ska vi integå in på här i denna berättelse.
Men Frans Anderssons marker har idag benämningen Killingi 19:1.

Henrik Nilssons far var Nils Fredrik Nilsson Killingi född 1852-09-21, han är son till min farmors morfars far
Nils Fredriksson född 1819-05-05 som ni finner ovan under generation 3.

 

 

I Första husförhörsboken som finns för Gällivare församling 1776-1822 sidan 22: finner finner man på gård nr. 39 Henric
Erson född 1757 och hustrun Marget Ersdotter född 1767.
Nästa generation på gården blir sonen Eric Hendriksson född 1787-05-08 gift 1816 med Malin Henriksdotter född 1788-06.
Sedan har vi då Erik Eriksson född 1823-03-19 och hustrun Greta Kajsa Johansdotter född 1823-11-03.
Efter dessa har vi Henrik Eriksson Tervahauta född 1859-09-05 som vi finner i hf. 1865-1876 sidan 325, denne Henrik
verkar ha flyttat från faderns hus till ett eget boende i Killingi. Slutligen finner vi då i församlingsboken för åren 1913-
1927 sidan 3323 nämnda Olof Anders Tervahauta född 1885-04-11, samt hustrun Anna Karolina Andersdotter och
dottern Hilda Maria på fastigheten som nu benämns "Killingi nr. 6 5/32", ägare Henrik Eriksson Tervahauta född
1859-09-05 samt Anna Karolina 7/128 mtl och Hilda Maria 7/128 mtl. Olof Anders dog 1915-07-08, och efter detta
verkar Anna-Karolina och dottern Hilda ägt fastigheten tillsammans med svärfadern Henrik Eriksson Tervahauta.
Nämnas bör också att Anna Karolina och Olof Anders fick 3 st barn som var dödfödda. 1913-09-15 ett dödfött
gossebarn, 1914-09-18 ett dödfött flickebarn, 1915-11-06 ett dödfött flickebarn. Olof Anders dog alltså 4 månader
innan detta sista dödfödda flickebarn, så inte kan det ha varit så muntert för Anna Karolina detta år.

Henric Erson (ovan) född 1757, blir min farmors -morfars- mormors - far, så nu vet jag att släktingar till mig har bott
i Killingis nu äldsta gård, det är en mäktig och storslagen känsla som fyller mig när jag tänker på dessa mina anfäder,
och när jag nu själv äntligen besökt Killingi och "sett med egna ögon" kommer jag dem liksom så nära.
De blir inte längre bara "namn och födelse-döds data" utan de blir "levande" människor som levt och verkat, älskat,
haft sorg och glädje och omtanke om varandra...
Alla dessa starka och uthålliga män och kvinnor från Killingi som "lilla jag" är en del utav... visst är det fantastiskt
när man får reda på "vilka gener som finns i ens celler", bitarna faller en och en på plats och småningom kan man
se hela det vackra livspusslet man är en del utav, kan man vara annat än stolt då?


Syskonen Andersson /Nilssons antavla ser ut så här:

Anders Olofsson född 1851-10-20, död 1906-04-16 gifte sig 1895-07-25 med Anna Sophia Martinsdotter född
1874-04-05, död 1963. De fick gemensamt barnen:
Olof, född 1896-06-01.
Anna-Kajsa, född 1898-07-06, död 1898-11-01.
Johan Erik, född 1900-01-11, död 1972-08-02 i Jokkmokk.
Frans Oskar, född 1903-05-14 död 1980.
Brita Johanna, född 1905-10-26, död 1983-06-21 i Gällivare.


Anders Olofsson dör 1906-04-16, och det går några år. 1909-05-09 gifter Anna Sophia om sig med Henrik Nilsson
född 1886-02-27. De får då sedan barnen:
Gustaf Vilhelm, född 1910-02-22.
Hilma, född 1911-12-08.
Lovisa, född 1913-09-28 död 2001.
Albert Edvind, född 1915-05-29, död 1918-11-09.
Hilda Maria, född 1918-03-23, död 1919-02-28.
Tekla Vilhelmina, född 1920-11-23.


Lite historia om dessa syskon berättad av Patrik Johannson i Killingi:
Brita Johanna gifte sig Apelqvist och flyttade till Gällivare. Hennes hus och ladugård finns fortfarande kvar i centrala
Gällivare (nära Rajväge). Idag hyrs huset ut till Viola Backegren, dotter till Filip och Karolina Singström Killingi. Huset
ägs av Apelqvists släkt och de flesta av Apelqvistarna harsina hus runt om Brita Johannas hus. Det före detta Lestadian
kapellet finns kvar, ett hus ifrån Brita Johannas gård.
Frans Andersson, gift med Olivia född Olofsson Tuisku i Killingi. Hon kommer från granngården till Patrik Johanssons
hus, det stora gula huset med rappad fasad.
Vilhelm Nilsson Björfäll, bosatt på hemgården och den som tog över denna fastighet på ca. 200 hektar.
Hilma Nilsson Blombacke, gift till Tjautjas med Karl Mikael Blombacke född Martinsson.
Lovisa Nilsson Pålsson gift med Patrik Johanssons mormors bror Viktor Pålsson. Hon flyttade till Pålssons fastighet
på Killingis norra strand. Hon kom som barnpiga till denna gård när Viktors första hustru avlidit 1939. Med första
hustrun fick Viktor Pålsson barnen Hugo, Elis och Märta (driver Märtas kiosk i Killingi). Med Lovisa fick han barnen
Ulla-Britt, Bert, Lilian, Rolf och Ingvar. Hans första hus revs och blev till uthus åt Anni Mickelsson. Det nya huset
byggdes på 1940-talet och står fortfarande kvar.

 

Här kommer nu den mytomspunna mannen Erik Philipssons antavla nedan:

 

Min fm mf ff ff:
Erik Philipsson, född 1712 i Lautakoski, död 1775-05-12 i Killingi. Han dog av "bråck och rötfeber". Erik Philipsson
kallades på Gällivare dialekt för ”Lautti-Erkko”. Han blev husbonde på nybygget Killingisuando på 1750-talet.
Nybygget var anlagt redan runt 1725 av samen Olof Olofsson Wuordno som troligen även var hans svärfar. Stället –
nybygget kallades för ”kolonisationens sista utpost” och sägnen säger att Erik Philipsson odlade korn vid
berget ”Pirrusvaara”, vilket i sig var mycket ovanligt för dessa trakter. Erik Philipsson och Brita Olofsdotter är
föräldrar till tre av mina anfäder ovan: Olof Ersson och Hendrik och Michel Ersson. Barnbarn är: syskonen Olof
Olofsson och Sigrid Olofsdotter, samt Brita Henriksdotter, se ovan.

Gift år 1750-03-19 Med:
Min fm mf ff fm:
Brita Olofsdotter, född 1716 enligt Indiko. (1724 enligt enskilda forskare på internet när man söker via Google) i Killingi?,
död 1 december 1810-12-01 i Killingi. Det är nog inte bara jag som sökt igenom födelseböckerna i alla socknar för att
hitta denna kvinna. I Jokkmokks födelseböcker för åren 1714-1727 finns inte många med namnet "Brita", och ingen
av dem (vad jag kan se) har en far som heter Olof Olofsson. Jukkasjärvi födelseböcker kan jag inte tyda före 1719,
och efter det årtalet kan jag inte hitta henne. Efter makens död levde hon tillsammans med barn och barnbarn på
nybygget Killingisuando, förmodligen ända till sin död 75 år gammal.

"Erik Philipsson Lautakoskis, "Lautti-Erkkos", nybygge i Killingisuando. Detta nybygge, som inte utan skäl kallats
"kolonisationens sista utpost", hade anlagts redan 1725 av den man som enligt vissa källor var Eriks svärfader,
samen OLOF OLOFSSON WUORDNO eller LAINIO, från Lainio. Dennes barn, som upptog namnet HOLLSTER, återgick
dock till att vara renskötare, varför Erik Philipsson, som troligen redan omkring 1750 hade flyttat till Killingisuando,
fick övertaga nybygget. Erik Philipsson odlade korn vid Pirrusvaara; detta torde ha varit en av de kargaste
jordbruken i Europa."
Erik Kuoksu: http://aforum.genealogi.se/discus/messages/44/67328.html?1097787145

Barn födda i Killingi:
Erik, född 1746, död 1800-04-01, ogift, bosatt i Killingi.
Anna, född 1750, död 1820, gift 1771 med Lars Nilsson Keinos i Norrkaitum född 1746 ”bråd död” 1798-11-17.

Barn: Brita Larsdotter, född 1773. Nils, född 1776, död 1781. Lisa Larsdotter, född 1779. Marget, född 1781, död 1782. Lovisa Larsdotter, född 1786.
Erik Larsson Keino, född 1788, död 1808.

Britta, född 1752, död 1802-11-10 dog i feber, gift 1781-03-11 med Olaus Henriksson Keppo från Keppojaure/Avvakko
född 1756. Han var son till nybyggaren Henrik Mickelsson Keppo, född 1724.
Barn: Brita, född 1776. Lisa Olofsdotter, född 1781. N.N.
född och död 1783. Olof Olofsson, född 1784. Henrik Olofsson, född 1786. Lovisa, född 1789. Anna, född 1790. Erik, född 1792. Maria, född 1793, död
1796. Philippus, född 1795, död 1796. Marget, född 1799.

Not: Keppovuoma och Keppojaur är äldre namn på den nuvarande byn Avvako.
Olof, född 1754-05-17, död 1833-11-12 dog i bråck, gift 1780 med Ella Eriksdotter Stålnacke, se ovan.
Phillipus, född 1756, död 1778-06-16 av navelvridning.
Hindrik, född 1757, död 1815-09-19, gift 1786 med Margareta Ersdotter Stålnacke, se ovan.
Jacob, född 1760-08-03, död 1778-06-14 av navelvridning.
Johannes, född 1762-08-13, död 1764-04-20.
Michael, född 1765-02-20, död 1814-05-19 av svällsjuka, gift 1787 med Maria Andersdotter, se ovan.
Lisa, född 1767-12-16. Gift 1785-12-26 med Mickel Andersson från Killingi född 1762. Barn: Anders Mickelsson Manka, född
1786, död 1804. Erik, född 1789. Mikael, född 1790. Olof, född 1793. Brita, född 1794.

Barn u.ä. med Malin Henriksdotter från Tärendö:
Erik, född 1744.

 

 

Min fm mf ff mf:
Erik Henriksson Stålnacke, född 1746-07-06 (1743-09-10) i Svappavaara, död 1825 i Neitisuando, han var
”frälsenybyggare” i Neitisuando 1764-1825. Efter vigseln 1764 bodde han och Sigri i Kelva - Kilvo där hustrun var
född, i husförhören för 1776-1822 verkar de ha flyttat till Neitisuando. Efter det att hustrun dog 1816, gifte han om sig
1820-03-19 med Lisa Olofsdotter Keppo, född 1787-03-09 i Keppojaur Gällivare, död 1869-11-13 i Piilijärvi i Jukkasjärvi.
I husförhören för åren 1823-1838, lever han tillsammans med sin nya hustru och deras gemensamma barn, sonen
Eric född 1820-12-06. Änkan Lisa Olofsdotter flyttade till Piilijärvi i Jukkasjärvi 1833, där hon var gift med samen
änklingen och krononybyggaren Olof Andersson Hotti (1781-1839). Erik Henriksson Stålnacke och Sigrid Mickelsdotter
var föräldrar till Ella, Charin och Margreta Eriksdotter Stålnacke nedan, barnbarn är: Olof Olofsson, Brita Henriksdotter
och Sigrid Olofsdotter ovan.

Gift 1764-04-22 med:
Min fm mf ff mm:
Sigri Mickelsdotter Kilvo, född 1748 (1738 el. 1742) i Kilvo, död 1816 i Neitisundo. I hf. För 1758-64 bor hon hemma
hos föräldrarna i Kilvo. Vid giftemålet 1764 är de ”lokalt flyttade”, och i hf. För 1758-67 finns hon och maken i Kilvo.
Sedan står hon som lokalt flyttad år 1804, hon dör i Neitisuando.

Barn födda i Neitisuando:
Ella, född 1765-09-20, död 1852, gift 1780-04-02 med Olof Eriksson i Killingi se ovan.
Margit Margreta, född 1767-07-02, död 1857-04-29, gift 1786-06-25 med Henrik Ersson i Killingi se ovan.
Henrik Eriksson Stålnacke Lustika, född 1770, död 1814-05-26 funnen död på fjället. Gift 1799-08-04 med Katarina
Jöransdotter Stålnacke Vaski från Svappavaara född 1774 (1756 eller 1766). Död 1832-05-16 i Lille Håkvik i Ankenes
Nordland fylke Nordnorge. Henrik var hemmansägare på gården "Lustika" i Neitiniva, gårdsnamnet kom troligtvis från
hustruns släktnamn i Tärendö. Barnen utackorderades åren 1810 och 1812.
Barn: Erik, född 1797, död 1799. Hendrik, född 1799. Göran, född 1802. Sigrid Hendriksdotter, född 1804, död 1871. Anna, född 1806, död 1813. Erik, född 1810.
Mickel, född 1772-01-20, död 1844-04-08 i Kalasjärvi Jukkasjärvi. Gift 1792-04-02 med Ella Mickelsdotter från
Nilivaara född 1765-02-11, död 1843-05-23i Kaalasjärvi. Han flyttade med familjen1826 till Kaalasjärvi i Jukkasjärvi.
Mickel var den första som bosatte sig i Saivorova (Kelock eller Kelokka) under Kaalasvuoma, på slutet av 1790-talet.
Barn: Segrid Mickelsdotter, född 1793, död 1875. Ella Mickelsdotter, född 1795, död 1834.
Charin, född 1775-01-11, död 1832-03-04 vattusot, gift 1798-07-29 med Fredrik Ersson i Neitisuando, se ovan.
Ericus, 1778-02-04-1779-02-27 bråd död.
Erik Eriksson Stålnacke Luspaniemi, född 1820-12-06 i Neitisuando, död i nervfeber 1876-11-15 i Vittangi. Dräng hos
halvbroderns måg vidKaalasvuoma 1833-48. Gift 1849-11-15 i Jukkasjärvi med Sigrid Maria Johansdotter Hotti, född
1829-08-26 i Piilijärvi, död 1902-04-15 i Vittangi. Inhyses i Piilijärvi 1849-63, krononybyggare i Luspaniemi i Kaalasjärvi
1863-76. Inhyses i Vittangi 1874-76. Änkan och barnen flyttade till Parakka Jukkasjärvi 1880. (Källa: Släkten Stålnacke
1658-1980, sid. 525). Barn: Johan Henrik Eriksson Luspaniemi, född och död 1849. Erik Johan Eriksson, född 1850, död 1917. Maria Lisa Eriksdotter,
född 1853, död 1936. Sigrid Helena Eriksdotter, född 1857, död 1920. Brita Johanna Eriksdotter, född och död 1859. Filip Eriksson, född 1865, död 1881.
Anna Karolina Eriksdotter, född och död 1869. Petter Eriksson Luspaniemi, född 1873, död 1941.

 

 

Min fm mf fm farfar:
Olof Jönsson Stålnacke, född (1695) 1702 i Soutujärvi, död 1767-02 i Soutujärvi. Nybyggare i Soutujärvi.
Angående nybygget Soutuniemi i Soutujärvi: "Domstolsnotis: S.d. anmält kronobefallningsmannen herr Zachris Renhorn
att hos honom var angivet av åbon Olof Jönssons bror klockaren Mickel Jönsson, som även förr haft ett av dessa
nybyggen, kungens befalningshavande gjort ansökning om tillträde av att deras nybygge, däröver, Olof Jönsson
förlikning blivit infordrad, men han där ännu inte instämt, anhållande befallningsman att häradsrätt Olof Jönsson här
över vill höra. Olof Jönsson förekallades och tillstod att så väl hus som jordägor är i förfallet tillstånd, skall däri råkat,
sedan Olof Jönsson blivit gammal och inte orkade arbeta, honom det att hans äldre son Jöns som nu en tid haft
nybygget om händer, inte vårdat sig bygga och bättra vad som behövs, och vore nu Olof Jönsson i stunden att få
uppdra ena hälften till yngre sonen och den andra till någon annan, men vilka Olof Jönsson om nödtorft sig framkomst
på ålderdomen kunde hörandes: vilket häradsrätten således som föregår antecknade." Källa: Gällivare ting 1776-02-17,
LA. Efter det att sonen Jöns lämnade ifrån sig sin del i nybygget, tog sedan brodern Henrik över halva hemmanet,
den andra halvan såldes till en annan brukare.
Min källa: Christer Rosenbahr och hans bok Släkten Stålnacke 1658-1980.

denna länk kan du läsa min historik om Soutujärvi.

Gift 1739-12-26 i Jukkasjärvi Med:
Min fm mf fm farmor:
Ella Henriksdotter Heinonen, född 1717-11 i Tärendö, död 1802-01-20 i Soutojärvi. Efter makens död lever Ella
tillsammans med 7 av sina barn hos sonhustruns far och mor, Anders Olsson och Margareta Hindricksdotter (se nedan)
i Soutojärvi.

 

Barn födda i Soutujärvi:
Henrik Olofsson Stålnacke, född 1741-09-09 (1744) i Soutujärvi, död 1809-10-22 i Soutujärvi. Krononybyggare i
Soutujärvi 1767. Han övertog faderns halv hemman efter det att brodern misskött det hela (enligt ovan). Gift 1779
med Susanna Andersdotter Kohkoinen, född 1758 i Nuorökniva(?) i Gällivare, död 1809-05-05 i Soutujärvi.

Barn: Ella Hendriksdotter, född 1780, död 1848. Anders, född 1782, död 1783. Olof, född 1785, död 1787. Maria Hendriksdotter, född 1787, död 1864.
Brita Hendriksdotter, född 1790, död 1865.

Jöns Olofsson Stålnacke, född i oktober 1740 (1742) i Soutujärvi, död 1811-05-20 i Soutujärvi. Han dog i bröstsjukdom.
Brukar av nybygget Soutujärvi 1764-66. Sedan inhyst hos brodern Henrik 1766. Han övertog faderns hela hemman,
men efter några år klagade fadern inför tinget över att hus och jordägor hade förfallit.
Johan Olofsson Stålnacke (Hällberg), född 1743-10-14, död 1809-04-20 i Ylitornio. Soldat? Gift 1774 i Övertorneå
med Maria Nilsdotter född 1750 i Övertorneå. Johan flyttade från Gällivare till Övertorneå 1771.
Ingrid Olofsdotter Stålnacke, född 1744-12-17 (halvblind vid födseln), död 1817-11-30 i Haapakylä Övertorneå.
Hon flyttade tillsammans med sin syster Maria till Övertorneå 1770. Ingrid förblev ogift.
Margareta Olofsdotter Stålnacke, född 1754, död 1835-03-05 i Skröven. Gift 1788 i Gällivare med Henrik Karlsson
född 1761 i Nederkalix, död 1833-02-22 i Skröven. Krononybyggare i Skröven. Barn: Hendrik Hendriksson, född 1790, död 1867.
Catharina Hendriksdotter, född 1791, död 1880.

Mickel Olofsson Stålnacke, född 1749, död 1822-11-20 i Öyjord i Lenvik i Troms fylke i Nordnorge. Flyttade till Norge
1768. Troligtvis gift 1781-12-03 med Marith Isaksdatter född 1749 vid Öyjord i Lenviks församling. Mickel var
nämndeman för Lenviks tingslag 1783 och 1794.
Maria Olofsdotter Stålnacke, född 1750. utflyttad till Torneå tillsammans med sin syster Ingrid 1770. Troligtvis utflyttad
till Norge på 1770-talet.
Anders Olofsson Stålnacke (Camarherr), född 1751, död 1818-03-16 i Sjokksjokk Gällivare. Han var lappnybyggare
vid Harriluobbel i Sjokksjokk
och vid Hiertta i Sjokkjokk Gällivare Gift i mars 1788 med Bothilda Larsdotter Snickta född
1752 i Sjokkjokk, död 1821.
Barn: Ella, född 1789. Chatarina, född 1791, död 1791.

"I januari 2012 tog jag mig äntligen tid att hoppa på skotern och besöka det gamla lappskattelandet Harriluobbel som
innehades av några förfäder och tillhörde dåvarande Sjokksjokksbyn. Helt hundra är det inte, men man är idag ganska
säker på att Harriluobbel motsvarar det område som är omkring sjöarna Yil- och Ala-Harrilombolo invid berget Harrioive,
ungefär mellan Avvakko och Tjautjasjaure."

"Harriluobbel var ett skatteland som innehades av Lars Ivarsson Snickta med familj och övertogs sedan av dotter och
svärson innan hela släkten till sist lämnade området."
Källa:http://lappmarken.wordpress.com/2012/09/24/familjen-snicktas-skatteland-harriluobbel/


Abraham Olofsson Stålnacke född 1753, död samma år.
Olof Olofsson Stålnacke, född 1755 (1752) död 1820 i kyrkbyn Gällivare. Han var under tiden 1787-1796 kateket hos
Kaitumsamerna. Han studerade vid Gällivare lappskola och blev utnämnd kateket efter Per Genberg. Gift 1779-02-07
i Gällivare med Brita Nilsdotter Servio, född 1752 i Svappavaara.
Barn: Greta Christina, född 1778, död 1840. Helena, född 1781.
Brita Chatarina Olofsdotter, född 1786. Anna Maria, född 1790, död 1800. Olof, född 1794, död samma år.

Sigrid Olofsdotter Stålnacke, född 1756, död 1759-08-08.
Brita Olofsdotter Stålnacke, född 1763-11-09, död 1763-11-14.

 

 

 

 

Min fm mf fm morfar:
Anders Olsson (Olofsson), född 1727 i Övertorneå, död 1803-01-26 i Soutujärvi. Vid gifermålet stod han som "dräng",
men sedan anlade han ett nybygge i Moskojärvi (hans fru var ju född där) där han finns i husförhören 1758-1767.
Men i husförhören för 1776-1822 finns han åter i Soutojärvi. Möjligen övertog han Olof Jönsson Stålnackes halva
nybygge (se ovan under Olof Jönsson Stålnacke), eftersom Olofs änka och barn finns skrivna tillsammans med Anders
Olssons familj. Enligt Christer Rosenbahr hette han Anders Olofsson Kohkoinen, (sid. 208 i boken om släkten Stålnacke),
jag har försökt att hitta hans anfäder bakåt i tiden, men inte lyckats... Möjligen kom han från birkarlssläkten Kohkoinen
i Kuivakangas.

På anbytar forum kan man läsa om Anders Olsson: " Å enligt Wahlberg ska Anders föräldrar vara: Olof Dynisson
Tyni f ca 1682 i Lovikka d 1741-10-14 i Lovikka och hans hustru Lucia Larsdotter. Å för Margareta har han
den Henrik Stockström och Susanna Spett som Christer H nämner i föregående inlägg. Stämmer nu allt så
ska Anders och Margareta ha varit fyrmänningar genom den gemensamma anfadern Nils Ludvigsson Lovikka! "

"Jag fann förresten en anteckning om honom i en avskrift av död- och begravningsboken för Gällivare förs.
Där stod "Gl. Nyb. Anders Olsson Kåickonuonen(?)" samt att han dog 75 år gammal av ålderdom. Detta sätter
hans födelseår till ca 1727. Pajala bröts ut ur Övertorneå församling redan år 1725 vilket är
lite bekymmersamt. Men ingenting hindrar ju att han kommit till Soutujärvi via Övertorneå för det."

Gift 1753-04-01 med:
Min fm mf fm mormor:
Margareta Hindricksdotter, född 1725-08-21, i Moskojärvi, död 1797-03-01 i Soutojärvi.

Barn:
Sunna Susanna, född 1758, död 1809-05-05, gift 1775 med Henrik Olofsson Stålnacke i Soutujärvi, se ovan.
Maria, född 1763-01-15-, gift 1788 med Michael Ersson i Soutujärvi född 1765-02-20 i Killingi, son till Erik Philipsson
Lautakoski i Killing.
Barn: Brita Mickelsdotter, född 1788, död 1878. Marget, född 1789. Lisa Mickelsdotter, född 1791, död 1872. Susanna, född 1793,
död 1811. Erik, född 1794. Maria Rehnman, född 1795, död 1869. Mikael, född 1798. Anders, född 1801, död 1804. Olof Mickelsson, född 1805, död 1883.

 

 

Min fm mf mf farfar:
Mickel Hendriksson Moskojärvi, född 1730-08-31 i Moskojärvi, död 1785-03-12 i Moskojärvi, han dog av slag. Vid
husförhören 1758-1767 verkar han och hans familj leva tillsammans med fadern Henrik Henriksson i Moskojärvi.
Jag vet inte om han sedan anlade ett eget nybygge eller om han övertog sin fars, för i nästa husförhör 1776-1822
bor han tillsammans med söner och sonhustrun, samt även barnbarn. Mickel är en bror till Margareta Hindriksdotter
ovan.

Gift med:
Min fm mf mf farmor:
Gjertrud Baltsarsdotter Servio, född 1735 i Svappavaara, död 1807-11-08 i Moskojärvi av svällsjuka och bröstfeber.
Hon verkar ha levt tillsammans med barn och barnbarn ända fram till sin död.

 

Barn födda i Moskojärvi:
Nils, född 1758, död 1802-03-25. Gift 1790-03-18 med Ingeborg Olofsdotter Kämiläinen från Lainio född 1749.
Nils benämns nybyggare och familjen var bosatt i Moskojärvi. Paret hann aldrig få några barn.
Henrik, född 1758-01-14, död 1824, gift cirka 1849 med Maria Persdotter Heinonen född 1762-01-27 i Keinosuando.
Se ovan.
Susanna, född 1761-10-25, död 1850-07-03, gift 1787 med Henrik Henriksson Keppo från Keppojaur född 1767-07-10.
Familjen bodde först i Keppojärvi och sedan på sitt krononybygge i Avvakko.
Barn: Lovisa, född 1790, död 1846. Mikael, född 1792,
död 1866. Anna, född 1794, död 1882. Maria, född 1795, död 1879. Henrik, född 1796, död 1797. Johan, född 1797. Catharina, född 1799. Brita, född 1801.
Malin, född 1803, död 1874. Lisa, född 1805, död 1862.

Not: Keppojaur och Keppojärvi är gamla benämningar på den nuvarande byn Avvakko.
Mickel, född 1764-02-29, död 1811-04-09, gift 1801 med Helena Olofsdotter född 1771. Familjen var bosatt i Moskojärvi.
Barn: Mickel, född 1800. Kajsa, född 1802. Magdalena, född 1804, död 1814. Jacob, född 1806, död 1810. Henrik, född 1806, död 1810. Johannes, född 1809,
död 1811. Anna-Greta, född 1810, död 1811.

Anna, född 1767.
Markus Moska, född 1772, död 1811-07-17. Gift 1804-01-16 med Anna Larsdotter född 1771. Familjen var nybyggare
i Tiavaara, Isovaara eller Njallavaara (Enligt Ljungs avskrift).
Barn: Anna Greta, född 1804, död 1809. Lisa Catharina, född 1806, död
1809. Helena Markusdotter, född 1807, död 1868. Johannes, född 1811, död 1812.


 

 

Min fm mf mf morfar:
Per Persson Heinonen, född 1730 i Tärendö, död 1806-10-10 i Keinosuando. Kom till Keinosuando och började arbeta
som dräng hos Nils Olsson Kemiläinen. Han gifter sig 1753 med Malin Markusdotter och får 10 barn tillsammans med
henne mellan åren 1754-1769. Per gifter om sig med Marget Jonsdotter född 1750-04-10 i Vettasjärvi. Med henne
får han ytterligare 9 barn. Under åren 1812-21 bor 5 familjer samtidigt i Keinosuando. Bröderna Hans, Jonas, Erik,
Mats och deras syster Kristina med familjer. Hos Jonas bor även deras mor änkan Margit Jönsdotter. Omkring 1820
lämnar syskonen Persson Keinosuando och anlägger nybyggen i Markitta och Niliivaara. Och därmed förvandlas
Keinosuando till ”Vanha Paikka”.

Gift 1753-03-11 med:
Min fm mf mf mormor:
Malin Markusdotter, född 1723 (1730?) i Keinisuando, död 1769 i Keinusuando. Malin födde mellan åren 1754-1769
tio barn, och troligen avled hon i samband med sonen Hans Keinströms födelse 1769. Eftersom det inte finns några
kyrkböcker från åren 1764-1775, är detta endast en gissning.

 

Barn i första giftet:
Per, född 1754, död 1818-04-26, gift första gången omkring 1772 med Margareta Larsdotter Snikta född 1755 död
1781. Gift andra gången 1782 med Kristina Nilsdotter född 1751. Familjen var bosatt i Härkmyran vid första hustruns
föräldrahem.
Barn: Lars, född och död 1778. Magdalena, född 1779. Nils, född 1781. Ella Larsdotter, född 1784, död 1867. Petrus, född 1786, död
1790. Mathias, född 1788, död 1800. Pehr, född 1791, död 1800.

På följande länk kan du både läsa om Härkmyran och se fina bilder därifrån:
http://www.ravjagarn.se/blogg/2013/05/herkmyran-8-mil-soder-om-gallivare/


Henrik, född 1756-12-10, död 1833-04-13, gift 1789 med Anna Matsdotter Heiva, född 1764-12-28 i Vettasjärvi, död
1817-05-28 i Vettasjärvi. De fick inga barn.
Marcus ”Iso Markkus”, född 1758-01-20, död 1830, gift 1781-01-07 med Brita Pehrsdotter Keisari från Heiva
Vettasjärvi född 1758-04-05. Familjen var bosatt i Vettasjärvi. Barn: Johan, död 1796. Pehr Markusson, född 1781, död 1861.
Jonas Marcusson, född 1782. Markus Markusson, född 1783, död 1871. Anna Margareta, född 1785. Brita Markusdotter, född 1788. Magdalena, född 1790.
Erik, född 1791, död 1792. N.N. född och död 1795.

På följande länk kan du läsa Tommy Rapps intressanta berättelser om "folket i Vettasjärvi" och släkten Heiva:
https://lappmarken.wordpress.com/2013/03/25/haiva-mikko-i-vettasjarvi/


Nils, född 1760-04-05, död 1832, gift 1793 med Margareta Johansdotter Pekkari från Tärendö, född 1765. Familjen
var bosatta i Kainualasjärvi i Tärendö.

Läs den mycket omfattande och intressanta historien om byn Kainualasjärvi på denna länk:
http://www.kainulasjarvi.se/index.html


Per, född 1761, död 1762.
Maria, född 1762-01-27, död 1849, gift 1781-03-11 med Henrik Mickelsson från Moskojärvi född 1758-01-14.
Familjen var bosatta i Moskojärvi. Se ovan.
Brita, född 1763-12-26, död 1846, gift 1804 med Adam Mickelsson Björntand född 1756, soldat i Pajala. Familjen var
bosatt i Pajala och Brita var Adam Mickelssons andra hustru.
Lars Persson Keino, född 1765-09-15, gift 1797-04-06 med Lovisa Mickelsdotter, född 1766-05-19, dotter till Mickel
Persson Porno i Sjokkjokk. Familjen var bosatta i Kuusipää i hf. för 1776-1822. Barn: Pehr, född 1798. Ella, född 1802. Brita Caisa,
född och död 1805.

Paulus, född 1767-04-11, utflyttad 1790.
Hans Keinström, född 1769-10-17, död 1854-04-23, gift 1802 med Margareta Larsdotter Wiss född 1784-07-09 i
Tärendö. Familjen var bosatta i Niilivaara. Hans Keinström var under en tid kateket bland samerna.
Barn: Hans Keinström, född 1806, död 1867. Helena Hansdotter, född 1811. Anna Greta Hansdotter, född 1822.


Barn i andra giftet:
Jonas, född 1775-01-13, död 1829-06-05, gift 1807-04-06 med Helena Henriksdotter född 1775 i Svappavaara.
Familjen bodde på nybygget i Keinosuando. Området fick senare namnet ”Markitta”.
Barn: Greta Caisa, född 1807, död 1840.
Maria Jonasdotter, född 1809, död 1855. Helena, född 1813. Anna Christina, född 1815. Cecilia, född 1819.

Eric Pehrsson Stånki, född 1777-02-20, död 1849-11-15, gift 1811-04-08 med Katarina Eriksdotter född 1788-08-12
i Torasjärvi. Familjen lever som torpare i Niilivaara. Barn: Margreta, född 1811, död 1812. Erik Eriksson, född 1813, död 1882. Greta
Ersdotter, född 1816, död 1893. Pehr Eriksson, född 1818. Johan Erson, född 1819. Hans Erson, född 1821.

Brita, född 1779, död 1779.
Mats, född 1780-02-25, gift 1816-05-12 med Eva Hansdotter Snällfot från Pajala född 1779. Familjen bodde som
nybyggare en tid i Markitta. Barn: Margreta Matsdotter, född 1817, död 1891. Brita Stina Matsdotter, född 1819. Maria Helena Matsdotter, född 1821.
Pehr, född 1783? Han finns inte i födelseboken för 1781-1784, jag kan inte hitta honom. Inte heller är han tvilling med
systern Christina som föds samma år.
Christina, född 1783-01-28, död 1862-01-06.
Gift 1819 med Johan Larsson Wiss från Tärendö född 1794-07-08.
Familjen levde som nybyggare i Niilivaara.
Barn: N.N. född och död 1815. N.N. född och död 1820. Helena Johansdotter, född 1822, död 1891.
Anna Greta Johansdotter, född 1828, död 1901. Maria Christina, född 1830.

Michel Persson Keino, född 1785-10-01, död 1809-04-16, dog i lungsot.
Margreta, född 1788-03-11, död 1802.
Adam, född 1790-10-24, död 1791-10-14.

 

 

Min fm mf mm ff:
Erik Philipsson, född 1712 i Lautakoski, död 1775-05-12 i Killingi. Han dog av "bråck och rötfeber". Erik Philipsson
kallades på Gällivare dialekt för ”Lautti-Erkko”. Han blev husbonde på nybygget Killingisuando på 1750-talet.
Nybygget var anlagt redan runt 1725 av samen Olof Olofsson Wuordno som troligen även var hans svärfar. Stället –
nybygget kallades för ”kolonisationens sista utpost” och sägnen säger att Erik Philipsson odlade korn vid
berget ”Pirrusvaara”, vilket i sig var mycket ovanligt för dessa trakter. Erik Philipsson och Brita Olofsdotter är
föräldrar till tre av mina anfäder ovan: Olof Ersson och Hendrik och Michel Ersson. Barnbarn är: syskonen Olof
Olofsson och Sigrid Olofsdotter, samt Brita Henriksdotter, se ovan.

Gift år 1750-03-19 Med:


Min fm mf mm fm:
Brita Olofsdotter, född 1716 enligt Indiko. (1724 enligt enskilda forskare på internet när man söker via Google) i Killingi?,
död 1 december 1810-12-01 i Killingi. Det är nog inte bara jag som sökt igenom födelseböckerna i alla socknar för att
hitta denna kvinna. I Jokkmokks födelseböcker för åren 1714-1727 finns inte många med namnet "Brita", och ingen
av dem (vad jag kan se) har en far som heter Olof Olofsson. Jukkasjärvi födelseböcker kan jag inte tyda före 1719,
och efter det årtalet kan jag inte hitta henne. Efter makens död levde hon tillsammans med barn och barnbarn på
nybygget Killingisuando, förmodligen ända till sin död 75 år gammal.

"Erik Philipsson Lautakoskis, "Lautti-Erkkos", nybygge i Killingisuando. Detta nybygge, som inte utan skäl kallats
"kolonisationens sista utpost", hade anlagts redan 1725 av den man som enligt vissa källor var Eriks svärfader,
samen OLOF OLOFSSON WUORDNO eller LAINIO, från Lainio. Dennes barn, som upptog namnet HOLLSTER, återgick
dock till att vara renskötare, varför Erik Philipsson, som troligen redan omkring 1750 hade flyttat till Killingisuando,
fick övertaga nybygget. Erik Philipsson odlade korn vid Pirrusvaara; detta torde ha varit en av de kargaste
jordbruken i Europa."
Erik Kuoksu: http://aforum.genealogi.se/discus/messages/44/67328.html?1097787145

Barn födda i Killingi:
Erik, född 1746, död 1800-04-01, ogift, bosatt i Killingi.
Anna, född 1750, död 1820, gift 1771 med Lars Nilsson Keinos i Norrkaitum född 1746 ”bråd död” 1798-11-17.

Barn: Brita Larsdotter, född 1773. Nils, född 1776, död 1781. Lisa Larsdotter, född 1779. Marget, född 1781, död 1782. Lovisa Larsdotter, född 1786.
Erik Larsson Keino, född 1788, död 1808.

Britta, född 1752, död 1802-11-10 dog i feber, gift 1781-03-11 med Olaus Henriksson Keppo från Keppojaure/Avvako
född 1756. Han var son till nybyggaren Henrik Mickelsson Keppo, född 1724.
Barn: Brita, född 1776. Lisa Olofsdotter, född 1781. N.N.
född och död 1783. Olof Olofsson, född 1784. Henrik Olofsson, född 1786. Lovisa, född 1789. Anna, född 1790. Erik, född 1792. Maria, född 1793, död
1796. Philippus, född 1795, död 1796. Marget, född 1799.

Not: Keppovuoma och Keppojaur är äldre namn på den nuvarande byn Avvako.
Olof, född 1754-05-17, död 1833-11-12 dog i bråck, gift 1780 med Ella Eriksdotter Stålnacke, se ovan.
Phillipus, född 1756, död 1778-06-16 av navelvridning.
Hindrik, född 1757, död 1815-09-19, gift 1786 med Margareta Ersdotter Stålnacke, se ovan.
Jacob, född 1760-08-03, död 1778-06-14 av navelvridning.
Johannes, född 1762-08-13, död 1764-04-20.
Michael, född 1765-02-20, död 1814-05-19 av svällsjuka, gift 1787 med Maria Andersdotter, se ovan.
Lisa, född 1767-12-16. Gift 1785-12-26 med Mickel Andersson från Killingi född 1762. Barn: Anders Mickelsson Manka, född
1786, död 1804. Erik, född 1789. Mikael, född 1790. Olof, född 1793. Brita, född 1794.

Barn u.ä. med Malin Henriksdotter från Tärendö:
Erik, född 1744.

 

 

Min fm mf mm mf:
Erik Henriksson Stålnacke, född 1746-07-06 (1743-09-10) i Svappavaara, död 1825 i Neitisuando, han var
”frälsenybyggare” i Neitisuando 1764-1825. Efter vigseln 1764 bodde han och Sigri i Kelva - Kilvo där hustrun var
född, i husförhören för 1776-1822 verkar de ha flyttat till Neitisuando. Efter det att hustrun dog 1816, gifte han om sig
1820-03-19 med Lisa Olofsdotter Keppo, född 1787-03-09 i Keppojaur Gällivare, död 1869-11-13 i Piilijärvi i Jukkasjärvi.
I husförhören för åren 1823-1838, lever han tillsammans med sin nya hustru och deras gemensamma barn, sonen
Eric född 1820-12-06. Änkan Lisa Olofsdotter flyttade till Piilijärvi i Jukkasjärvi 1833, där hon var gift med samen
änklingen och krononybyggaren Olof Andersson Hotti (1781-1839). Erik Henriksson Stålnacke och Sigrid Mickelsdotter
var föräldrar till Ella, Charin och Margreta Eriksdotter Stålnacke nedan, barnbarn är: Olof Olofsson, Brita Henriksdotter
och Sigrid Olofsdotter ovan.

Gift 1764-04-22 med:
Min fm mf mm mm:
Sigri Mickelsdotter Kilvo, född 1748 (1738 el. 1742) i Kilvo, död 1816 i Neitisundo. I hf. För 1758-64 bor hon hemma
hos föräldrarna i Kilvo. Vid giftemålet 1764 är de ”lokalt flyttade”, och i hf. För 1758-67 finns hon och maken i Kilvo.
Sedan står hon som lokalt flyttad år 1804, hon dör i Neitisuando.

Barn födda i Neitisuando:
Ella, född 1765-09-20, död 1852, gift 1780-04-02 med Olof Eriksson i Killingi se ovan.
Margit Margreta, född 1767-07-02, död 1857-04-29, gift 1786-06-25 med Henrik Ersson i Killingi se ovan.
Henrik Eriksson Stålnacke Lustika, född 1770, död 1814-05-26 funnen död på fjället. Gift 1799-08-04 med Katarina
Jöransdotter Stålnacke Vaski från Svappavaara född 1774 (1756 eller 1766). Död 1832-05-16 i Lille Håkvik i Ankenes
Nordland fylke Nordnorge. Henrik var hemmansägare på gården "Lustika" i Neitisuando, gårdsnamnet
kom troligtvis från hustruns släktnamn i Tärendö. Barnen utackorderades åren 1810 och 1812.
Barn: Erik, född 1797, död 1799. Hendrik, född 1799. Göran, född 1802. Sigrid Hendriksdotter, född 1804, död 1871. Anna, född 1806, död 1813. Erik, född 1810.
Mickel, född 1772-01-20, död 1844-04-08 i Kalasjärvi Jukkasjärvi. Gift 1792-04-02 med Ella Mickelsdotter från
Nilivaara född 1765-02-11, död 1843-05-23i Kaalasjärvi. Han flyttade med familjen1826 till Kaalasjärvi i Jukkasjärvi.
Mickel var den första som bosatte sig i Saivorova (Kelock eller Kelokka) underKaalasvuoma, på slutet av 1790-talet.
Barn: Segrid Mickelsdotter, född 1793, död 1875. Ella Mickelsdotter, född 1795, död 1834.
Charin, född 1775-01-11, död 1832-03-04 vattusot, gift 1798-07-29 med Fredrik Ersson i Neitisuando, se ovan.
Ericus, 1778-02-04-1779-02-27 bråd död.
Erik Eriksson Stålnacke Luspaniemi, född 1820-12-06 i Neitisuando, död i nervfeber 1876-11-15 i Vittangi. Dräng hos
halvbroderns måg vidKaalasvuoma 1833-48. Gift 1849-11-15 i Jukkasjärvi med Sigrid Maria Johansdotter Hotti, född
1829-08-26 i Piilijärvi, död 1902-04-15 i Vittangi. Inhyses i Piilijärvi 1849-63, krononybyggare i Luspaniemi i Kaalasjärvi
1863-76. Inhyses i Vittangi 1874-76. Änkan och barnen flyttade till Parakka Jukkasjärvi 1880. (Källa: Släkten Stålnacke
1658-1980, sid. 525).
Barn: Johan Henrik Eriksson Luspaniemi, född och död 1849. Erik Johan Eriksson, född 1850, död 1917. Maria Lisa Eriksdotter,
född 1853, död 1936. Sigrid Helena Eriksdotter, född 1857, död 1920. Brita Johanna Eriksdotter, född och död 1859. Filip Eriksson, född 1865, död 1881.
Anna Karolina Eriksdotter, född och död 1869. Petter Eriksson Luspaniemi, född 1873, död 1941.

 

 

 


Min fm mm fm ff:
Hindrik Andersson Stålnacke, född i Svappavaara, död 1782 i Svappavaara. Smältmästare vid Svappavaara bruk 1747,
brukskarl vid bruket. Enligt mantal år 1761 har han hustru och två söner.

Gift 1738-03-20 Med:
Min fm mm fm fm:
Helena Ella Henriksdotter Koivuniemi (Björk), född 1714 i Björk i Tärendö, död 1783 /1787) i Svappavaara. Det som
jag kan se är att hon vid husförhören 1795-1827 levde och var skriven hos sonen Hinrik Hinriksson f. 1740, de var
skrivna under Svappavara gruvlag nr. 10. Ella var (troligtvis) dotter till Henrik Larsson Koivuniemi Björk från Tärendö,
död i Björk i Tärendö.

Barn: (av mig kända)
Henrik Henriksson Stålnacke, född 1740-07-01, död 1810-05-27 i Svappavaara, han var brukskarl och brukstorpare
vid Svappavaara kopparbruk. Gift 1775 med Brita Andersdotter Berg från Svappavaara född 1752 (1753), död
1840-05-03 i Svappavaara.
Barn: Helena, född 1775. Hendrik Hendriksson, född 1776, död 1842. Anders, född 1780. Brita, född 1784. Catharina,
född 1791. Jonas Henriksson Stålnacke, född 1795, död 1871.

Erik Henriksson Stålnacke, 1743-09-10, död 1825, gift första gången med Sigrid Mickelsdotter Kilvo, se ovan. Gift
andra gången med Lisa Olofsdotter Keppo.
Anders Henriksson Stålnacke, född 1746, död 1817-06-14 i Soutujärvi. Flyttade från Svappavaara 1767. Han övertog
hemmanet Soutuniemi 1/4 mantal av Henrik Henriksson Kyrö. Gift 1769-04-02 med Valborg Henriksdotter Keppo
från Keppovuoma född 1753. Familjen levde på sitt krononybygge i Soutujärvi.
Barn: Ella, född 1774, död 1857. Lovisa, född och
död 1775. Anders, född och död 1776. Olaus, född och död 1778. Erik Andersson Stålnacke, född 1779, död 1804. Marget, född 1780, död 1803.
Lovisa Andersdotter, född 1782, död 1819.

Lars Henriksson Stålnacke, född 1749-10-25.

 

 

 

Min fm mm fm morfar:
Mickel Olsson (Olofsson), född 1692 i Sjokksjokk (Jokkmokks församling), död 1760-11-18 i Kilvo. Han var kyrkvärd och
bonde. Vid husförhören 1758-1767 bor familjen i Kilvo. Han dog i magrev.

Gift år? Med:
Min fm mm fm mormor:
Margareta Johansdotter, född 1710 i Sattajärvi, död 1789-08-24 i Kilvo. Efter makens död lever Margareta tillsammans
med sonen Mickel Mickelsson född 1740, sin sonhustru samt barnbarn i Kilvo, förmodligen ända fram till sin död.

Barn födda i Kilvo:
Hans, född 1737, död 1806-01-04 dog i slag, gift 1763-12-24 med Valborg Mickelsdotter född 1740 död 1791.Efter
första hustruns död verkar han ha gift om sig 1774-03-11 med Anna Hendriksdotter från Ullatti, född 1740, död
1791-10-16 i Kilvo.
Barn: Christina, född 1764. Michel, född 1767. Valborg Hansdotter, född 1774, död 1851. N.N. född och död 1776. N.N. född och
död 1776. (tvillingar). Margareta, född 1777
.

På denna sida/denna länk kan du läsa Tommy Rapps mycket intressanta "historia" om släkten Uhlat:
https://lappmarken.wordpress.com/2012/09/19/nybyggarslakten-uhlat-fran-ullatti/

Sigri, född 1738 (1748 enl. Indiko), död 1816, se ovan.
Michael, född 1740, död 1818-05-18, gift 1761-12-27 med Brita Mickelsdotter Stålnacke född 1744-08-03 i Suotujärvi.
Familjen bodde i Kilvo fram till hans död och säkert även efter detta…
Barn: Mickel Mickelsson, född 1763. Jöns, född 1764. Margareta,
född 1766. Johannes, född 1767. Maria Mickelsdotter, född 1769, död 1850. Brita, född 1772. Jöns, född och död 1775. Petrus (troligen tvilling) född och död
1775. Ingri Mickelsdotter, född 1776, död 1866. Hans, född 1778, död 1780. Charin, född 1781, död 1782. Catharina Mickelsdotter, född 1782,
död 1853. Sara, född och död 1782. Anna Greta, född 1783. Ulrica Mickelsdotter, född 1786, död 1864. Jöns, född och död 1787. Jacob, född och död 1788.
Sigrid Mickelsdotter, född 1789, död 1869.

Karin, född 1742, död 1805-10-20 i Bönträsk. Gift 1761-03-24 med Mats Mattsson, född i Bandträsk? Sjokksjokk 1737,
död 1792-05-03 i Bönträsk.
Barn: Mathias, född 1762. Mickel, född 1763. Nicolaus, född 1765, död 1785. Hans, född 1767. Michel, född 1769.
Catrina Mattsdotter, född 1772, död 1855. Margreta Mattsdotter, född 1774, död 1848. Johan Mattsson Paunu, född 1776, död 1812. Brita Mattsdotter,
född 1776, död 1843. Christina, född 1778. Hans, född 1780, död 1788. Pehr Mattsson, född 1781, död 1860.

Margit, född 1743.
Anna, född 1745.
Olof, född 1746.
Valborg, född 1748.
Johan, född 1750-07-07, död 1827-06-11, gift 1772-12-26 med Valborg Henriksdotter född 1752 i Ullatti, död
1817-02-02 i Kilvo, syster till hans svägerska Anna Henriksdotter ovan. Johan bodde i Kilvo hela sitt liv.

Barn: Marget, född 1773. Valborg, född 1775. Brita, född 1777. Michel Johansson, född 1779, död 1854. Segrid, född 1781, död 1786. Charin, född 1782,
död 1811. Ella, född 1784. Anna Greta, född 1786, död 1787. Sigrid, född 1787. Maria, född 1787, död 1791. Christina, född 1790.

Jakob, född 1752.


 

 

Min fm mm mf farfar:
Johan Björkman, född 1715 i Voikala, död 1788-08-09 i Gällivare. Han föddes i bonden Per Kores gård i Voikala/Vojakkala by
under flykten undan ryssarna. Han var son till en handlare i Torneå som sedan blev länsman i Gällivare. Släkten
härstammar från en förmögen bonde och tolfman: Johanni i Björke där den gamla Nedertorneå kyrkan är byggd.
Johan Björkman inskrevs som underårig student i Uppsala 1732. Han avlade prästexamen i Härnösand 1740 och
prästvigdes till Lappmarksdirektionens förnödenhet s.s missionär, men fick till en början tjänstgöra som adjunkt hos
Isak Tornberg den yngrei Hietaniemi. Han blev sedan nådårspredikant efter brukspredikanten i Kengis J. Antilius och
blev sedan hans efterträdare där. Där gifte han sig också med änkan Antilius. 1746 sökte han Kautokeino pastorat
och dit flyttade han med sin familj. 1751 gjordes nya gränsregleringar och hela Kautokeinos pastorat tillföll Norge.
Då blev han utan pastorat men är kvar där till 1753 eftersom prästerskapet ifrån Danmark ännu inte hade anlänt för
att emotta Kaitokeino pastorat. Han fick också sin lön för detta under tiden ifrån Sverige. 1754 utsågs han till
skolmästare i Gällivare och 1757 blev han även kyrkoherde i Gällivare. Under hans pastoratstid härjade en svår sjukdom
(radok) bland lapparnas renar. Han skriver i ett brev till lektorn i Härnösand 1760 ”att lapparna blivit så fattiga av radok
att de måste bege sig ut i socknarna och tigga. Och om detta skulle fortsätta ett år till så behövdes det nog ingen präst
i Gällivare”… Ur ”Herdaminnen Gällivare” Efter Catharina Tornbergs död gifte han om sig 1782-01-31 med Brita Maria
Höjer från Nederkalix född 1736.


Min fm mm mf farmor:
Catharina Tornberg, född 1709 i Kautokeino, död 1778-06-26 i Gällivare, hon levde från 1776-1778 i Vassara (Kyrkbyn)
i Gällivare. Gift första gången 1728-07-15 med Johannes Christierni Antilius född 1698, son till klockaren i Övertorneå
Christian Antilius. Han dog 1740-04-15.Han tjänstgjorde bl.a. som brukspastor vid Kengis bruk.


Catharina Tornbergs barn med Johannes Antilius:
Abluna Antilius. Född 1729 i Kengis, död 1733-07-23.
Sofia Sara Antilius. Född 1730 i Kengis. Gift 1760 i Gällivare med handlaren Erik Samuel Vallberg från Luleå.
Christiernus Antilius. Född 1731 i Kengis, död 1740-07-30 i Torneå.
Katarina Elisabet Antilius. Född 1733 i Kengis, död 1795. Gift 1791 i Råneå med bergsmannen Olof Andersson Söderberg.
Johannes Antilius. Född 1735-08, död 1736-07-15 i Kengis.
Kajsa Lisa Antilia. Född 1736 i Kengis.
Margareta Antilius. Född 1738 i Kengis. Gift med handelsmannen Hans Engman i Luleå
Johanna Antilius. Född 1740, död 1789-08-04. Gift med läroverkskollega Martin Westling i Piteå.


Gift 1741-06-24 med Johan Björkman:
Catarina Tornbergs barn med Johan Björkman:
Gertrud Björkman. Född 1742-05-06 i Hietaniemi. Död (ev. 1832) 1828-09-17. Gift 1770-12-21 med rektor Johan
Dynesius i kyrkbyn född 1742 i Sidensjö, död 1804-03-10 i kyrkbyn Gällivare.
Barn: Katarina Elisabet, född 1771, död 1795.
Brita Magdalena, född 1774, död 1830. Anna Stina, född 1775, död 1776. Johannes, född 1777, död 1777. Erik, född 1778. Ulrika, född 1780. Anna Greta,
född 1782, död omkring 1836. Karl Petter, född 1783. Maria Kristina, född 1785, död 1785.

Elsa Johanna Björkman. Född 1744-08-10 i Kautokeino, Norge. Gift 1788 med likv.kommisarie Erik Hedberg i kyrbyn
född 1761-10-05, död 1835-05-25 i kyrkbyn Gällivare. Son till länsman Olof Hedberg i kyrkbyn.
Barn: Fostersonen Mårten Hedström, född 1796, död 1867.
Cecilia Björkman. Född 1746 i Kautokeino, Norge. Död (drunknade) som Rektorsänka 1814-11-10 i Vassara (Kyrkbyn),
Gällivare. Gift med Johan Johansson Laestadius, född 1740-06-19 i Luleå stadsförs. Död 1795-12-23 i Luleå stadsförs.
Johan Johannes Björkman. Kyrkoherde, Pastor. Född 1749-01-29 i Kautokeino, Norge. Död 1824-12-17 i Gällivare,
se ovan.
Anna Kristina Björkman. Född 1751-07-16 i Kautokeino, Norge, död 1836-09-18 i Gällivare. Gift 1752-05-12 med
nybyggaren Pehr Larsson Burman från Råneå född 1764, död 1823 i Gällivare.
Lars Björkman. Född 1754 i Kautokeino, Norge.

 

 

 

Min fm mm mf morfar:
Carl Eliasson Björk, född i Sunnanå (en stadsdel i Skellefteå) död 1785-09-14 i Böle Piteå landsförsamling. Familjen
hade 11 barn. Paret gifte sig i Vaasa Korsholm/Mustasaari i Finland, hustruns släkt kom allihop från Finland.


Gift 27 juli 1744 med:

Min fm mm mf mormor:
Elsa Hedvig Bergudd född ? i Finland, död 1801 i Böle Piteå landsförsamling.

Barn:
Anna Greta, född 1747-02-01, död 1766 i Skellefteå.
Carl, född 1748-02-08.
Hedvig Christina, född 1749, död 1827 i Gällivare. Gift första gången med Carl Fjellström född 1736 i Lycksele, död
1772 i Gällivare. Gift andra gången 1781 med klockaren och kyrkvärden Olof Hansson, född 1760 i Kvikkjokk, död
1802-02-01 i Jokkmokk.
Barn i första giftet: Natanael Fjellström, född 1768-03-23. Johan Fjällström, född 1769, död 1796. Israel Fjellström,
född 1771, död 1793. Christina Carolina Fjällström, född 1772, död 1773 . Barn i andra giftet: Emanuel Wennström, född 1783-03-02 i Jokkmokk,
död 1838-11-05 i Gällivare, han var klockare. Hans Wennström, född 1785-10-11 i Jokkmokk. Maria Christina, född 1787, död 1791. Hans Erik, född 1789.
Maria Christina, född 1792.

Catharina Charlotta, född 1752-04-17, se ovan.
Carl Gustaf, född 1753-09-16.
Israel, född 1754-11-15.
Fahle Ture, född, 1757-06-15.
Ulrika Albertina, född 1759-10-21.
Brita Maria, född 1761-02-13.
Eva Maja, född 1762-10-13.
Fredrik Adam, född 1764-02-13.
Elias Albrekt, född 1765.
Källa: http://www.ddb.umu.se/tjanster/indiko/

 

 

 

Min fm mm mm ff:
Erik Philipsson, född 1712 i Lautakoski, död 1775-05-12 i Killingi. Han dog av "bråck och rötfeber". Erik Philipsson
kallades på Gällivare dialekt för ”Lautti-Erkko”. Han blev husbonde på nybygget Killingisuando på 1750-talet.
Nybygget var anlagt redan runt 1725 av samen Olof Olofsson Wuordno som troligen även var hans svärfar. Stället –
nybygget kallades för ”kolonisationens sista utpost” och sägnen säger att Erik Philipsson odlade korn vid
berget ”Pirrusvaara”, vilket i sig var mycket ovanligt för dessa trakter. Erik Philipsson och Brita Olofsdotter är
föräldrar till tre av mina anfäder ovan: Olof Ersson och Hendrik och Michel Ersson. Barnbarn är: syskonen Olof
Olofsson och Sigrid Olofsdotter, samt Brita Henriksdotter, se ovan.

Gift år 1750-03-19 Med:

Min fm mm mm fm:
Brita Olofsdotter, född 1716 enligt Indiko. (1724 enligt enskilda forskare på internet när man söker via Google) i Killingi?,
död 1 december 1810-12-01 i Killingi. Det är nog inte bara jag som sökt igenom födelseböckerna i alla socknar för att
hitta denna kvinna. I Jokkmokks födelseböcker för åren 1714-1727 finns inte många med namnet "Brita", och ingen
av dem (vad jag kan se) har en far som heter Olof Olofsson. Jukkasjärvi födelseböcker kan jag inte tyda före 1719,
och efter det årtalet kan jag inte hitta henne. Efter makens död levde hon tillsammans med barn och barnbarn på
nybygget Killingisuando, förmodligen ända till sin död 75 år gammal.

"Erik Philipsson Lautakoskis, "Lautti-Erkkos", nybygge i Killingisuando. Detta nybygge, som inte utan skäl kallats
"kolonisationens sista utpost", hade anlagts redan 1725 av den man som enligt vissa källor var Eriks svärfader,
samen OLOF OLOFSSON WUORDNO eller LAINIO, från Lainio. Dennes barn, som upptog namnet HOLLSTER, återgick
dock till att vara renskötare, varför Erik Philipsson, som troligen redan omkring 1750 hade flyttat till Killingisuando,
fick övertaga nybygget. Erik Philipsson odlade korn vid Pirrusvaara; detta torde ha varit en av de kargaste
jordbruken i Europa."
Erik Kuoksu: http://aforum.genealogi.se/discus/messages/44/67328.html?1097787145

Barn födda i Killingi:
Erik, född 1746, död 1800-04-01, ogift, bosatt i Killingi.
Anna, född 1750, död 1820, gift 1771 med Lars Nilsson Keinos i Norrkaitum född 1746 ”bråd död” 1798-11-17.

Barn: Brita Larsdotter, född 1773. Nils, född 1776, död 1781. Lisa Larsdotter, född 1779. Marget, född 1781, död 1782. Lovisa Larsdotter, född 1786.
Erik Larsson Keino, född 1788, död 1808.

Britta, född 1752, död 1802-11-10 dog i feber, gift 1781-03-11 med Olaus Henriksson Keppo från Keppojaure/Avvako
född 1756. Han var son till nybyggaren Henrik Mickelsson Keppo, född 1724. Barn: Brita, född 1776. Lisa Olofsdotter, född 1781. N.N.
född och död 1783. Olof Olofsson, född 1784. Henrik Olofsson, född 1786. Lovisa, född 1789. Anna, född 1790. Erik, född 1792. Maria, född 1793, död
1796. Philippus, född 1795, död 1796. Marget, född 1799.

Not: Keppovuoma och Keppojaur är äldre namn på den nuvarande byn Avvako.
Olof, född 1754-05-17, död 1833-11-12 dog i bråck, gift 1780 med Ella Eriksdotter Stålnacke, se ovan.
Phillipus, född 1756, död 1778-06-16 av navelvridning.
Hindrik, född 1757, död 1815-09-19, gift 1786 med Margareta Ersdotter Stålnacke, se ovan.
Jacob, född 1760-08-03, död 1778-06-14 av navelvridning.
Johannes, född 1762-08-13, död 1764-04-20.
Michael, född 1765-02-20, död 1814-05-19 av svällsjuka, gift 1787 med Maria Andersdotter, se ovan.
Lisa, född 1767-12-16. Gift 1785-12-26 med Mickel Andersson från Killingi född 1762. Barn: Anders Mickelsson Manka, född
1786, död 1804. Erik, född 1789. Mikael, född 1790. Olof, född 1793. Brita, född 1794.

Barn u.ä. med Malin Henriksdotter från Tärendö:
Erik, född 1744.

 

 

Min fm mm mm mf:
Erik Henriksson Stålnacke, född 1746-07-06 (1743-09-10) i Svappavaara, död 1825 i Neitisuando, han var
”frälsenybyggare” i Neitisuando 1764-1825. Efter vigseln 1764 bodde han och Sigri i Kelva - Kilvo där hustrun var
född, i husförhören för 1776-1822 verkar de ha flyttat till Neitisuando. Efter det att hustrun dog 1816, gifte han om sig
1820-03-19 med Lisa Olofsdotter Keppo, född 1787-03-09 i Keppojaur Gällivare, död 1869-11-13 i Piilijärvi i Jukkasjärvi.
I husförhören för åren 1823-1838, lever han tillsammans med sin nya hustru och deras gemensamma barn, sonen
Eric född 1820-12-06. Änkan Lisa Olofsdotter flyttade till Piilijärvi i Jukkasjärvi 1833, där hon var gift med samen
änklingen och krononybyggaren Olof Andersson Hotti (1781-1839). Erik Henriksson Stålnacke och Sigrid Mickelsdotter
var föräldrar till Ella, Charin och Margreta Eriksdotter Stålnacke nedan, barnbarn är: Olof Olofsson, Brita Henriksdotter
och Sigrid Olofsdotter ovan.

Gift 1764-04-22 med:
Min fm mm mm mm:
Sigri Mickelsdotter Kilvo, född 1748 (1738 el. 1742) i Kilvo, död 1816 i Neitisundo. I hf. För 1758-64 bor hon hemma
hos föräldrarna i Kilvo. Vid giftemålet 1764 är de ”lokalt flyttade”, och i hf. För 1758-67 finns hon och maken i Kilvo.
Sedan står hon som lokalt flyttad år 1804, hon dör i Neitisuando.

Barn födda i Neitisuando:
Ella, född 1765-09-20, död 1852, gift 1780-04-02 med Olof Eriksson i Killingi se ovan.
Margit Margreta, född 1767-07-02, död 1857-04-29, gift 1786-06-25 med Henrik Ersson i Killingi se ovan.
Henrik Eriksson Stålnacke Lustika, född 1770, död 1814-05-26 funnen död på fjället. Gift 1799-08-04 med Katarina
Jöransdotter Stålnacke Vaski från Svappavaara född 1774 (1756 eller 1766). Död 1832-05-16 i Lille Håkvik i Ankenes
Nordland fylke Nordnorge. Henrik var hemmansägare på gården "Lustika" i Neitisuando, gårdsnamnet
kom troligtvis från hustruns släktnamn i Tärendö. Barnen utackorderades åren 1810 och 1812.
Barn: Erik, född 1797, död 1799. Hendrik, född 1799. Göran, född 1802. Sigrid Hendriksdotter, född 1804, död 1871. Anna, född 1806, död 1813. Erik, född 1810.
Mickel, född 1772-01-20, död 1844-04-08 i Kalasjärvi Jukkasjärvi. Gift 1792-04-02 med Ella Mickelsdotter från
Nilivaara född 1765-02-11, död 1843-05-23i Kaalasjärvi. Han flyttade med familjen1826 till Kaalasjärvi i Jukkasjärvi.
Mickel var den första som bosatte sig i Saivorova (Kelock eller Kelokka) underKaalasvuoma, på slutet av 1790-talet.
Barn: Segrid Mickelsdotter, född 1793, död 1875. Ella Mickelsdotter, född 1795, död 1834.
Charin, född 1775-01-11, död 1832-03-04 vattusot, gift 1798-07-29 med Fredrik Ersson i Neitisuando, se ovan.
Ericus, 1778-02-04-1779-02-27 bråd död.
Erik Eriksson Stålnacke Luspaniemi, född 1820-12-06 i Neitisuando, död i nervfeber 1876-11-15 i Vittangi. Dräng hos
halvbroderns måg vidKaalasvuoma 1833-48. Gift 1849-11-15 i Jukkasjärvi med Sigrid Maria Johansdotter Hotti, född
1829-08-26 i Piilijärvi, död 1902-04-15 i Vittangi. Inhyses i Piilijärvi 1849-63, krononybyggare i Luspaniemi i Kaalasjärvi
1863-76. Inhyses i Vittangi 1874-76. Änkan och barnen flyttade till Parakka Jukkasjärvi 1880. (Källa: Släkten Stålnacke
1658-1980, sid. 525). Barn: Johan Henrik Eriksson Luspaniemi, född och död 1849. Erik Johan Eriksson, född 1850, död 1917. Maria Lisa Eriksdotter,
född 1853, död 1936. Sigrid Helena Eriksdotter, född 1857, död 1920. Brita Johanna Eriksdotter, född och död 1859. Filip Eriksson, född 1865, död 1881.
Anna Karolina Eriksdotter, född och död 1869. Petter Eriksson Luspaniemi, född 1873, död 1941.

 

 

 

Upp

 

 

Generation 7

Observera att det blir en del "upprepningar" av anfäder nedan, eftersom några av
dem har fler än ett barn (ovan) gemensamt.

När jag närmar mig 1600-talet i min forskning, blir det allt svårare för mig som släktforskaramatör att tyda det som
står i kyrkböckerna. Därför har jag i nedanstående generations forskning ibland använt mig av information som finns
tillgänglig via "Google" och internet. När jag "lånat" information från andra släktforskare, vilka är mycket skickligare
än vad jag själv känner att jag är, har jag försökt att ange "källan" till detta. Vissa gånger blir jag så glad och ivrig
när jag hittar någon information, att jag ibland glömmer bort att kopiera länken till informationen, det ber jag därför
om ursäkt för, och hoppas att ingen känner sig förbisedd på nått sätt.
Har ni mer information om mina anfäder nedan, eller har ni något annat ni vill delge till mig, maila mig då:
christina.berglund57@gmail.com

 

 

Min fm ff ff mf far:
Anders Erson Alit, född 1681, död 1761-12-27, levde och verkade i Nederbyn Leipivuoma.

Gift år 1711 Med:
Min fm ff ff mf mor:
Margareta Maugel Anundsdotter född 1683, död 1753-03-17, hon dog av bröstvärk. Beräknat födelsedatum genom
dödbokens uppgiftom att hon var 70 år när hon dog.

Barn:
Bodil (Bothil) Andersdotter Alit, född 1720. Gift 1759-04-06 med Anders Calak, född 1730 i Sjokksjokk, död 1785
troligen i Leipivuom i Sjokkjokk där familjen var bosatt.
Anund Andersson Alit, född 1724 död 1795-11-04. Hans son Mickel, född 1759 tog namnet Mickel Anundsson Skano.
Se ovan.
Knut Andersson Alit, född 1726, död före 1773, gift 1761-05-03 med Inga Anundsdotter Spådna född 1720 död
1805-12-12 i Leipivuoma. Inga gifte om sig 1773-04-16 med Per Jonsson Koipa i Leipivuoma.
Barn: Christina Knutsdotter,
född 1762. Anna, född 1766.

Anders Andersson Alit, född 1728, gift 1759-02-25 med Catharina Matsdotter född 1738 eller 1740, död 1820. Enligt
Ljungs avskrift bodde de i Leipivuoma, möjligen gjorde även brodern Knut också detta. Barn: Anders Andersson Alit, född 1760.
Mathias Andersson Alit, född 1762-04-14, död 1829-12-26.



 

 

Min fm mf ff ff far:
Philip Ersson Lautakoski, född 1677-03-01 i Lautakoski, död 1734-01-14 i Lautakoski. Han var nybyggare och
nämndeman.
Källa: Pajala C:1 (1743-1763) Bild 47 / sid 42 (AID: v138542.b47.s42, NAD: SE/HLA/1010153)

Gift år? Med:
fm mf ff ff mor:
Anna Henriksdotter, född 1675 i Pajala, död 1753-04-24 i Tärendö.

Barn födda i Lautakoski:
Elias Philipsson Lautakoski. Född 1704 i Lautakoski, död före 1739-09, begravd 1739-09-19. Han fick 1738 nybyggar
rättigheter i Puimunen strax utanför Jukkasjärvi kyrkoby enligt domboksnotis: "Jukkasjärvi 13-21 jan. 1738. Elias
Philipsson blev i och med detta den förste verkliga nybyggaren i Jukkasjärvi; tidigare hade bara prästens och klockarens
familjer bott i kyrkobyn. Elias nybygge blev dock inte långvarigt, eftersom han avled redan 1739 och lämnade efter
sig en ung änka och en späd son, som antagligen åter sökte sig nedåt landet. Nybygget hann bara påbörjas innan det
övergavs.
Källa: http://distans.org/anor/index.php
Henrik Philipsson Lautakoski. Nybyggare. Född 1708 (beräknat) i Lautakoski, död 1784-12-26 i Lautakoski. Gift med
Maria Olsdotter Tyni född 1718-10-02 i Lovikka, död 1790-04-12. Barn: Henrik, född 1740, död 1817. Malin, född 1744. Esaias, född
1747. Helena, född 1748, död 1826. Philip, född 1751, död 1832. Maria Lucia, född 1753, död 1809.

Erik Philipsson Lautakoski. Född 1712 i Lautakoski, död 1775-05-12 i Killingi, bosatt i Killingi, se ovan.
Maria Philipsdotter. Född 1718 i Lautakoski, Död 1790-06-18. Gift 1739-03-09 med Olof Henriksson Koivuniemi född
1715 i Tärendö. Familjen levde i Tärendö. Barn: Hendrik, född 1747. Ella, född 1751, död 1811. Olof, född 1753.
Malin Philipsdotter. Född 1721 i Lautakoski, Död 1792-02-06. Gift 1740-03-21 med Lars Larsson Kemi född 1715, död
1771-05-23. Familjen var bosatt vid Junosuando masugn. Barn: Lars, född 1742. Philippus, född 1745. Hindrik, född 1747, död 1812.
Olof, född 1749. Erik, född. Hans, född 1751, död 1809. Elias, född 1752. Johan, född 1754. Ella, född 1758. Maria, född 1759.

Philip Philipsson Parakka. Född 1723-03-25 i Lautakoski, Död 1801-12-13 i Parakkavaara, Parakka, Jukkasjärvi förs.
Han var nybyggare i Parakka och även en mycket anlitad och aktad nämndeman i Jukkasjärvi tingslag. Gift med Anna
Gabrielsdotter Flygare född 1726 i Jukkasjärvi, död 1812-02-07 i Parakavaara. Barn: Kerstin, född 1749. Gabriel, född 1751, död
1799. Philip, född 1753. Anna, född 1755. Johan Philipsson Lehto, född 1758, död 1822. Maria Philipsdotter, född 1760, död 1838. Brita, född 1763. Henrik,
född 1765. Erik, född 1766. Greta, född 1770. Elias född och död 1774.

Anna Philipsdotter. Född 1724 i Lautakoski, Död 1743.
Jacob (Portimokoski). Född 1728 i Lautakoski, död 1801 i Portimokoski Finland. Barn: Philip, född 1765, död 1820. Jakob, född
1766, död 1811. Henrik, född 1770. Olof, född 1773. Sofia, född 1778.

Ella Philipsdotter. född ? Gift med Nils Hendriksson Koivuniemi, född 1712, död 1771 i Tärendö.
Barn: Anna, född 1741,
död 1813. Ella, född 1747, död 1814.

Källor angående Philip Erssons barn ovan:
Jukkasjärvi C:2 (1719-1751) Bild 176 / sid 171 (AID: v137711.b176.s171, NAD: SE/HLA/1010092)
Dödbok för Elias Philipsson.
Pajala C:3 (1767-1831) Bild 202 / sid 197 (AID: v138545.b202.s197, NAD: SE/HLA/1010153)
Dödboken för Henrik Philipsson.
Pajala C:2 (1761-1776) Bild 10 / sid 6 (AID: v138543.b10.s6, NAD: SE/HLA/1010153)
Kommunionlängd för Jounusuando och Tornefors bruksfolk.
Jukkasjärvi C:3 (1792-1842) Bild 167 / sid 165 (AID: v137713.b167.s165, NAD: SE/HLA/1010092)
Dödboken för Philip Philipsson Parakka.

 

 

 

Min fm mf ff fm far:
Olof Olofsson (Vuordno eller Lainio),
född omkring 1679 troligen i Lainio, död 1749-02-15 i Killingi. Anlade nybygget
Killingisuando 1725. Nybyggare från 1725 och med skattefrihet till år 1739 (Jordebok år 1736, RA). Han var först gift
med N.N. eller troligtvis Regina Larsdotter Dagar före 1715, och hans andra gifte var med Lisbeth Johansdotter Spett
från Svappavaara bruk år 1723. "Olof Olsson fr Lainio får tillstånd att öppna det första nybygget i Killingesuando,
vid Jukkasjärvi tinget 1725. Detta godkänns av de bägge lapparna Per Larsson Vuornis och Amund Gabrielsson Keira."

Gift 1723 med:
Min fm mf ff fm mor:
Elisabeth Johansdotter Spett, född 1690 i Svappavaara Jukkasjärvi, död 1753-05-16 i Killingi.

Barn födda i Killingi:
Första giftet:
Mickel i Lainio, född 1714 ( "Dito [= 30 oktober Christnades] Ol Olss, lainio [notte?] Mickel, Mod. Regina Lars dotter
dagar, födt Mickel mess dagen, fadrna Joh. Högberg m[..] Erik [..] Hústrún, S. Margeta Magnús dotter.") i Lainio,
Jukkasjärvi sn. (Jukkasjärvi Födelse- och dopbok C:1 1714-1716)


Barn i andra giftet:
Susanna Olsdotter Killingi, född 1723. Gift 1744 med Olof Jönsson Sagare.
Brita Olsdotter Killingi, född 1725-04-29, gift med Erik Philipsson Lautakoski, se ovan.
Lucia Olsdotter Killingi, född 1727. Gift med kyrkvärden Henrik Mickelsson Kyrö i Keppo.
Olof Olofsson (Storpare/Hollster), född 1729-03-20. Bosatt i Nederbyn i Gällivare församling.
Johan Olofsson Killingi, född 1733-06-05. Bosatt i Nederbyn i Gällivare.

På anbytarforum kan man bland annat följa diskussionerna angående Olof Olofsson Vuordno och hans ursprung:
http://aforum.genealogi.se/discus/messages/44/283589.html

Jag har gjort en sammanfattning av denna diskussion för den som är intresserad, klicka på länken:
Vem var Olof Olofsson ifrån Lainio?

"Såsom lapparna Per Larsson Wuornio med Amund Gabrielsson Keira inför rätten bekänner att de förunnar
Olof Olsson ifrån Lainio tillstånd sig husligt få nedsätta uti Killingisuando där ännu inga nybyggare finns, än skönt
där för boskapsbetens skull berättas vara ymnigt tillfälle på ängar och målbete; fördenskull som kronobefallnings
man välbetrodde Petter Pipping här vid intet har att påminna; för är berörda Olof Olsson här igenom av tingsrätten
efterlåtit att vid Killingesuando fullkomligt gårdsbruk uppta med åker och ängars brukande och röjande som det
sig uppå denna orten låter göra, i anledning av kungl. Maj:t plakat av den 27 sept. 1673 samt 3 sept. 1695; dock
förbjuds allt olaga och överflödigt svedjande, varigenom skogen kan dö ut. Beträffande frihetsåren så kan de inte
utsättas emot högstbemälde kungl. Plakat under högvälborne herr baron och landshövdingens kommunikation
som till vederbörande blev extraherat."
Källa: Tingsprotokoll från Jukkasjärvi 1725.
"Anno 1725 den 15.16.18.19.20.21 och 22 januari hölls ordinarie ting och rättegång med allmogen av Torneå
lappmark uppå Jukkasjärvi vanliga tingställe, närvarande kronobefallningsmannen välbetde. Petter Pipping,
tingstolken Abraham Abrahamsson samt vanliga och edsvorna nämndemän."

 

 

Min fm mf ff mf far:
Hindrik Andersson Stålnacke, född i Svappavaara, död 1782 i Svappavaara. Smältmästare vid Svappavaara bruk 1747,
brukskarl vid bruket. Enligt mantal år 1761 har han hustru och två söner.

Gift 1738-03-20 Med:
Min fm mf ff mf mor:
Helena Ella Henriksdotter Koivuniemi (Björk), född 1714 i Björk i Tärendö, död 1783 /1787) i Svappavaara. Det som
jag kan se är att hon vid husförhören 1795-1827 levde och var skriven hos sonen Hindrik Hindriksson f. 1740, de var
skrivna under Svappavara gruvlag nr. 10. Ella var (troligtvis) dotter till Henrik Larsson Koivuniemi Björk från Tärendö,
död i Björk i Tärendö.

Barn: (av mig kända)
Henrik Henriksson Stålnacke, född 1740-07-01, död 1810-05-27 i Svappavaara, han var brukskarl och brukstorpare
vid Svappavaara kopparbruk. Gift 1775 med Brita Andersdotter Berg från Svappavaara född 1752 (1753), död
1840-05-03 i Svappavaara.
Barn: Helena, född 1775. Hendrik Hendriksson, född 1776, död 1842. Anders, född 1780. Brita, född 1784. Catharina,
född 1791. Jonas Henriksson Stålnacke, född 1795, död 1871.

Erik Henriksson Stålnacke, 1743-09-10-1825, gift första gången med Sigrid Mickelsdotter Kilvo, se ovan. Gift andra
gången med Lisa Olofsdotter Keppo.
Anders Henriksson Stålnacke, född 1746, död 1817-06-14 i Soutujärvi. Flyttade från Svappavaara 1767. Han övertog
hemmanet Soutuniemi 1/4 mantal av Henrik Henriksson Kyrö. Gift 1769-04-02 med Valborg Henriksdotter Keppo
från Keppovuoma född 1753. Familjen levde på sitt krononybygge i Soutujärvi.
Barn: Ella, född 1774, död 1857. Lovisa, född och död 1775. Anders, född och död 1776. Olaus, född och död 1778. Erik Andersson Stålnacke, född 1779,
död 1804. Marget, född 1780, död 1803. Lovisa Andersdotter, född 1782, död 1819.

Lars Henriksson Stålnacke, född 1749-10-25.

 

 

 

fm mf ff mm far:
Mickel Olsson (Olofsson), född 1692 i Sjokksjokk (Jokkmokks församling), död 1760-11-18 i Kilvo. Han var kyrkvärd och
bonde. Vid husförhören 1758-1767 bor familjen i Kilvo. Han dog i magrev.

Gift år? Med:
fm mf ff mm mor:
Margareta Johansdotter, född 1710 i Sattajärvi, död 1789-08-24 i Kilvo. Efter makens död lever Margareta tillsammans
med sonen Mickel Mickelsson född 1740, sin sonhustru samt barnbarn i Kilvo, förmodligen ända fram till sin död.

Barn födda i Kilvo:
Hans, född 1737, död 1806-01-04 dog i slag, gift 1763-12-24 med Valborg Mickelsdotter född 1740 död 1791.Efter
första hustruns död verkar han ha gift om sig 1774-03-11 med Anna Hendriksdotter från Ullatti, född 1740, död
1791-10-16 i Kilvo.
Barn: Christina, född 1764. Michel, född 1767. Valborg Hansdotter, född 1774, död 1851. N.N. född och död 1776. N.N. född och
död 1776. (tvillingar). Margareta, född 1777.

Sigri, född 1738 (1748 enl. Indiko), död 1816, se ovan.
Michael, född 1740, död 1818-05-18, gift 1761-12-27 med Brita Mickelsdotter Stålnacke född 1744-08-03 i Suotujärvi.
Familjen bodde i Kilvo fram till hans död och säkert även efter detta…
Barn: Mickel Mickelsson, född 1763. Jöns, född 1764. Margareta,
född 1766. Johannes, född 1767. Maria Mickelsdotter, född 1769, död 1850. Brita, född 1772. Jöns, född och död 1775. Petrus (troligen tvilling) född och död
1775. Ingri Mickelsdotter, född 1776, död 1866. Hans, född 1778, död 1780. Charin, född 1781, död 1782. Catharina Mickelsdotter, född 1782,
död 1853. Sara, född och död 1782. Anna Greta, född 1783. Ulrica Mickelsdotter, född 1786, död 1864. Jöns, född och död 1787. Jacob, född och död 1788.
Sigrid Mickelsdotter, född 1789, död 1869.

Karin, född 1742, död 1805-10-20 i Bönträsk. Gift 1761-03-24 med Mats Mattsson, född i Bandträsk? Sjokkjokk 1737,
död 1792-05-03 i Bönträsk.
Barn: Mathias, född 1762. Mickel, född 1763. Nicolaus, född 1765, död 1785. Hans, född 1767. Michel, född 1769.
Catrina Mattsdotter, född 1772, död 1855. Margreta Mattsdotter, född 1774, död 1848. Johan Mattsson Paunu, född 1776, död 1812. Brita Mattsdotter,
född 1776, död 1843. Christina, född 1778. Hans, född 1780, död 1788. Pehr Mattsson, född 1781, död 1860.

Margit, född 1743.
Anna, född 1745.
Olof, född 1746.
Valborg, född 1748.
Johan, född 1750-07-07, död 1827-06-11, gift 1772-12-26 med Valborg Henriksdotter född 1752 i Ullatti, död
1817-02-02 i Kilvo, syster till hans svägerska Anna Henriksdotter ovan. Johan bodde i Kilvo hela sitt liv.

Barn: Marget, född 1773. Valborg, född 1775. Brita, född 1777. Michel Johansson, född 1779, död 1854. Segrid, född 1781, död 1786. Charin, född 1782,
död 1811. Ella, född 1784. Anna Greta, född 1786, död 1787. Sigrid, född 1787. Maria, född 1787, död 1791. Christina, född 1790.

Jakob, född 1752.

 

 

 

 

Min fm mf fm ff far:
Jöns Ersson Stålnacke, född omkring 1666 i Svappavaara kopparbruk, död 1713 i Soutujärvi.

Brukskarl vid kopparbruket i Svappavaara 1689-1699, krononybyggare-hemmansägare 1698.

Han var brukskarl i Svappavaara kopparbruk fram till 1698, men tillhandalade sig detta år 3/4 av Olof Mickelssons
boställe, "med dess dörrar och gångjärn, sampt allt hwad som under bemte. Gård höres ängesland och fiskewattn i
Soutujärvi" för 160 daler kopparmynt och blev nybyggare där. Den återstående tredjedelen köptes av finnen Josef
Larsson. Nybygget övertog han efter svågern, länsmannen Olof Mickelsson Törnkvist, som rymde sin kos med sin frilla
Sigrid Nilsdotter. Hon hade dömts till döden för barnamord. Jöns Stålnacke köpte tydligen hemmanet i Soutujärvi för
lånade pengar, eftersom Jöns Stålnacke 1700 levererade ett rävskinn värt ½ daler kopparmynt till handlanden Hans
Brase i Torneå som avbetalning på sin skuld på 31 daler och 12 örekopparmynt. 1702 krävde Hans Brases arvingar
att Jöns Stålnacke skulle återbetala den återstående skulden. 1705 anklagas Jöns Stålnacke för att vid Jukkasjärvi
kyrka ha slagit bergsmannen Per Hansson (Bergman) i Svappavaara på munnen med en liten påse tobak så att
blodvite uppstod, sedan denne vägrat dricka brorsskål med honom. Slagsmål utbröt, men bruksfogden Niklas Servio
skilde de stridande åt. För detta fick Jöns Stålnacke böta 6 mark silvermynt. 16 februari 1710 omnämns Jöns som
vittne vid tinget i Jokkmokk. Han hade avslöjat att "barnmordet skulle vara förlupit uti Suoksjokks by" av lappmannen
Abriel Anundsson och den 20-åriga lappigan Kerstin Amunds
dotter. Båda dömdes till döden, han till halshuggning och
steglades och hon på bålet brinna.
Källa: Släkten Stålnacke 1658-1980 av Christer Rosenbahr.

Här kan du läsa min historik om just Soutujärvi by och dess invånare.

Gift år 1690 Med:
Min fm mf fm ff mor:
Margareta Mickelsdotter, född 1665 i Tärendö (Pajala) , död 1724 i Soutujärvi. Margareta var troligen syster till Olof
Mickelsson Törnqvist i Soutujärvi. Olof hade tvistat 18 jan. 1693 mot nybyggaren Per Persson i Soutuniemi för att
övertala och återvinna hans fars arvsägor rörande platsen Soutuniemi vid sjön Soutujärvi. Olof hade berättat för
tinget att hans far hade bott där för 28 år sedan

Barn:
Erik Jönsson Stålnacke, född 1691, död 1738 i Soutuniemi av hetsig feber. Han var brukskarl vid Svappavaara bruk
till 1726. Hemmansägare i Soutuniemi 1726-38, och nämndeman vid Jukkasjärvi tingslag 1734-38. Gift 1717 med
Brita Nilsdotter Servio född mellan 1690-99 i Svappavaara. Familjen var bosatt i Soutujärvi.
Barn: Jöns, född 1716, död 1783.
Dorothea, född 1720, död 1733. Niklas (Nils), född 1723, död 1798. Brita, född 1727, död 1769. Erik, född 1731, död 1811.

Sigrid Jönsdotter Stålnacke, född omkring 1695, död på 1740-talet. Gift 1718 med Johan Johansson Spett född cirka
1700 i Svappavaara, död i mars 1736.
Barn: Johan, född 1718. Jöns, född 1720. Margareta, född 1723, död 1800. Susanna, född 1727. Erik,
född 1729, död 1732. Brita, född 1735, död 1823. Kristina, född 1736.

Olof Jönsson Stålnacke, född 1702, död 1767 i Soutuniemi. Gift 1739-12-16 med Ella Henriksdotter Heinonen från
Tärendö, se ovan.
Sara Jönsdotter Stålnacke, född 1704, död 1750-51 i Tärendö. Gift 1724 med Anders Henriksson Heinonen, född
1699 i Tärendö, död 1740 i Tärendö.
Mickel Jönsson Stålnacke, född 1706, död 1770 i kyrkbyn Gällivare, gift 1734-12-26 med Maria (Persdotter)
Henriksdotter Heinonen från Tärendö född 1710, död 1777-03-12 i kyrkbyn Gällivare. Hemmansägare i Soutuniemi
1741-45. Häradstingstolki Torneå och Kemi lappmarkers tingslag 1731-42. Klockare i Gällivare församling 1746-68.
Bergsprängare vid Gällivare gruva från 1749. ”Mickel var tingstolk 1726-1742 han bör då ha behärskat svenska,
finska och samiska. Under sin tid som tingstolk blev han 1730 smädad av Olof Larsson Kuoksuando och han anskaffade
1736 ett nytt och bättre lås till Jukkasjärvi tingsstuga för 24 öre kmt. Vid denna tid bodde han fortfarande i Soutujärvi
tillsammans med sina bröder. 1744 flyttade Mickel Stålnacke som förste nybyggare till Vassara, kyrkbyn, och blev
församlingens första klockare. Hans gård "Klockarvallen" låg cirka 400 meter norr om gamla kyrkan vid stranden
av Vassaraträsk. Den 8 januari 1746 anställdes "ärliga och beskjedeliga" Mickel Stålnacke som bergssprängare vid
Gällivare gruva, mot en lön av en tunna råg årligen, han lär ha varit den förste bergsprängaren i Malmberget. Han
arbetade vid Gällivare gruva till sin död.” Källa: http://distans.org/anor/index.php
Barn: Ingri (Sara), född omkr. 1734, död 1815, gift med Jakob Esajasson. Margareta, född 1735, gift med Lars Nilsson Krabat. Brita, född 1745, död
1833, gift med Mickel Mickelsson Kilvo. Helena, född 1741, död 1809, gift med Olof Abrahamsson Stålnacke i Svappavaara. Sara, född 1742. Jöns, född
1747. Mickel, född 1757.


 

 

Min fm mf fm fm far:
Henrik Erson (Henriksson) Heinonen, född 1671 i Heinonen i Tärendö, död 1728-07-23 i Tärendö nr. 1 .
"Enligt året 1697 var han bortrest från faderns hem (mantal). Han omnämns i Torne lappmark och Jukkasjärvi
tingslag åren 1714 nr.6 (Hindrik Heinonen); 1715, nr. 9. (Hindrik Eriksson Heinois) och 1724 (Hindrik Heinonen).
Han omnämns i kyrkböckerna med det felaktiga sonnamnet Hindriksson (1718, 1728). Han nämndes som sjuklig
åren 1720-1726."
"Mor: Ingrid Andersdotter (Karvonen). Född 1673 i Anttis i Pajala Övertorneå. Död 1752-08-02 i Tärendö nr. 1"
Källa: Släkten Stålnacke 1658-1980 sid. 206.

Dombok Torneå Lappmark, Jukkasjärvi Tingslag, vinter- och vårting 1742 8-12/2, protokoll [§:3.]:
"Det beswärade sig Häradz Tolcken Mikkel Jönsson Stålnacka öfwer Swågeren Henrik Henriksson Heinonen och
Jon Madsson Heifwa för det en Kiör Rehn wärd 15 daler, skall för thes Hustru nästweckne höstars, uti deras Kiekeri
bort kommit, hvarom Swaranderne betyga sig ingen Kundskap äga; förestälte att derföre Kiäranden bönderne Johan
Andersson och Per Persson i Parackawara som uti snön En wicka för Andersmäss räckt samma Rehns fiät till deras
Kiekeri, men på them ingen utgång ther ifrån förmärckt; hvarföre som emot berörda Personers frägd intet war att
andraga, blefwo the ojäfacktigt Edeligen afhörde, och sedan pålemnad tienlig erhindran, anförde the forskilt hvar
för sig, och först Johan Andersson att som för Tolckens hustru Maria Henriksdotter Heinonen, tå hon på första föret
warit till Parackavara att beställa sina ärender, thes Kiör Rehn skall ther kommit att Rymmia ifrån henne, så skall
hennes Man Stålnacka infunnit sig hos honom at fråga efter Rehnen, och som fiäten efter En Rehn syntes den wäg
han tagit sig före så skall witnet i omrörde Stålnackas med thes Swåger Jakob Henriksson närvaro, fölgt samma fiät
alt ifrån Parackawara och till Heinonens och Heifwas Kiekeri i Wettes, medan lagom Snö war, hwarest the förmärckte
then wara standade, efter som ingen utgång på samma fiät ther ifrån kunnat synas; när the woro inkomne i
Kiekeriet funno the ingen Ren som söktes, icke eller Heinonens och Heifwas Renar som ägde samma betesmark, så
att det war säkert En flycktig Ren kommit dit och intet ther ifrån, men om den war Stålnacka tillhörig kunde witnet
intet säya. Upläsit. Sedan anförde Per Persson uppå then aflagde Eden, att En eller twå nätter efter det Kiör Rehnen
rymt ifrån Tolckens hustru i Parackawara emellan Andersmäss och Juhl skall witnet med Per Persson Harri och dess
hustru warit till Wettes träsk att draga not, tå the uti Sniön förnummit färska fiät efter en Rehn som gåt ifrån
Parackawara till Heinonens och Jon Matzon Heifwas Kiekeri hvarföre som han förmente den samma warit Tolckens
hustru tilhörig, fast han det med säkerhet ey gittar berätta, så skall Wittnet med förnämnde Sälskap gåt stad att see
ther efter, tå the ingen utgång ther ifrån, upläsit. Och sedan Parterne här öfwer något twistat, anböd Henrik
Heinonen En plåt i förlickning jemte Stemning penningarne, hwilket som Mikkel Jönsson Stålnacke för giltigt antog,
med försäkran å begge sidor att sielfwa draga försorg Häradz Rätten för thenna gång målet ther wid".

 

Barn:
Ella Henriksdotter Heinonen, född cirka 1717 död 1802, gift med Olof Jönsson Stålnacke nybyggare i Soutujärvi,
se ovan.
Jag ställde en fråga på anbytarforum om Ella Henriksdotter och Maria Persdotters anor, se svaret här:
http://aforum.genealogi.se/discus/messages/44/288708.html?1270968346

 

 

 

 

Min fm mf fm mm far:
Henrik Henriksson Moskojärvi (Stockström), född 1700 i Lautakoski (Keinosuando?), död? I Moskojärvi.
Nybyggare och nämndeman i Moskojärvi. Henrik köpte Moskojärvi nybygge år 1727 av brodern Karl Henriksson för
150 daler kopparmynt vilket slutligen stadfästes i rätten 1731 och han kallade sig senare Henrik Moskojärvi. Henrik
och Susannas barn kom att bli Moskojärvibor. Hans egendomar utökades 1737 med skattelandet Kivivuoma, som han
för 116 daler kopparmynt köpte av samen Pål Andersson Maaherras söner. Någon gång vid 1700-talets mitt började
Henrik Moskojärvi använda sig av namnet Stockström.
Den 20 januari 1737 svor han nämndemannaeden, och tog
plats i nämnden i Jukkasjärvi tingslag. År 1741 anskaffade han ett lås till tingsstugan i Jukkasjärvi, för vilket socknen
betalade honom 1 daler och 14 öre kmt. Samma år tilldelades han hedersuppdraget att förvalta en av nycklarna till
häradskistan. Någon gång vid 1700-talets mitt började Henrik Moskojärvi använda sig av namnet Stockström, en
översättning till svenska av Lautakoski . Han var en av de mest respekterade männen i Jukkasjärvi socken på sin tid…

Gift 1723 med:
Min fm mf fm mm mor:
Susanna Johansdotter Spett, född 1696 i Svappavaara, död? Jag antar att hon levde hemma i Svappavaara fram tills
dess hon gifte sig 1723. Sedan flyttade hon väl till Moskojärvi och levde där med man och alla barn. Hon dog efter
maken eftersom hon i hf. För 1776-1802 benämns ”änka”, och då lever hon i Moskojärvi tillsammans med sonen Henrik.

Barn:
Margareta Henriksdotter, född 1725-08-21, död 1797, gift 1753-04-01 med Anders Olofsson född 1727 i Övertorneå,
död 1803-01-26 i Soutujärvi, de levde på sitt nybygge i Soutujärvi.
Barn: Hindrick, född 1755. Sunna Susanna, född 1758, död 1809.
Maria, född 1763.

Beträffande Margaretas anor så står följande att läsa i vigselboken 1753-04-01 för Gällivare församling (avskrift):
"Drängen Anders Olofsson, Öfwer Tårneå, pigan Margareta Henriksdr, Moskojerf.".
Den enda Margareta Henriksdotter som jag har lyckats spåra till Moskojärvi är dottern till Henrik Henriksson
Moskojärvi (Stockström), f. 1700. Modern var i så fall Susanna Johansdotter Spett, f. 1696.
Margaretas födelseår
varierar beroende på vem man frågar - August Ljungs familjeregister anger födelsedatum till 1725-08-21 i
förteckningen över Jukkasjärvi församling samt 1727 i förteckningen över Gällivare församling. Erik Kuoksu anger
födelseåret till 1725. För att förvirra det hela ytterligare kan jag nämna att Christer Rosenbahr anger 1723 som
födelseår. Själv har jag ännu inte lyckats avgöra när hon föddes.
Den enda ledtråden jag har på Anders Olofssonär
just hänvisningen till Övertorneå i vigselboken."
"Å enligt Wahlberg ska Anders föräldrar vara: Olof Dynisson Tyni f ca 1682 i Lovikka d 1741-10-14 i Lovikka och hans
hustru Lucia Larsdotter. Å för Margareta har han den Henrik Stockström och Susanna Spett som Christer H nämner
i föregående inlägg. Stämmer nu allt så ska Anders och Margareta ha varit fyrmänningar genom den gemensamma
anfadern Nils Ludvigsson Lovikka!"
"Jag fann förresten en anteckning om honom i en avskrift av död- och begravningsboken för Gällivare förs. Där stod
"Gl. Nyb. Anders Olsson Kåickonuonen(?)" samt att han dog 75 år gammal av ålderdom. Detta sätter hans födelseår
till ca 1727. Pajala bröts ut ur Övertorneå församling redan år 1725 vilket är lite bekymmersamt. Men ingenting hindrar
ju att han kommit till Soutujärvi via Övertorneå för det."
Källa: http://aforum.genealogi.se/discus/messages/44/34067.html?1035715523

Susanna Henriksdotter, född 1727, död 1727.
Maria Henriksdotter, född 1728-03-25, död 1804-04-29, gift 1753 med Henrik Abrahamsson Huru född 1725, död
1803-05-16. Familjen levde i Parakkavaara (Jukkasjärvi) på gård 6, och där dog Maria cirka 78 år gammal.
Barn: Mats Henriksson Huru, född 1762, död 1832-01-26 i Jukkasjärvi.
Mickel Henriksson Moskojärvi, född 1730-08-31, död 1785-03-12, gift med Gertrud Baltzarsdotter Servio född 1735
i Masugnsbyn. Familjen bodde i Moskojärvi, Mickel dog av slag 55 år gammal. Se ovan.
Brita Henriksdotter, född 1733-02-04.
Henrik Henriksson Moskojärvi d.ä, född 1736, död 1809-10-20, gift första gången 1761-04-08 med Christina Påhlsdotter
född 1725 i Moskojärvi, död 1786 i Moskojärvi . Gift andra gången 1789 med Margareta Marcusdotter född 1727 död
1808-02-02. Henrik var krononybyggare i Moskojärvi och levde hela sitt liv där. Barn: N.N. död 1762 . Hendrik Hendriksson Lindo,
född 1763-11-04, död 1843.

Karin Henriksdotter, född 1737, död 1799-05-17. Gift första gången 1759-03-27 med Carl Persson, död 1762-05-29 .
Gift andra gången 1763-06-01 med Abraham Persson, född 1732, död 1800 (finns inte i dödboken för Gällivare 1800
-1803). Båda männen var från Överkalix. Barn med Carl Persson: Hindrik Carlsson, född 1760, död 1833. Charin Carlsdotter, född 1762,
död 1801. Barn med Abraham Persson: Pehr Abrahamsson, född 1764, död 1809. Marta, född 1765. Maria, född 1766. Susanna, född 1768. Brita, född 1771.
Marta, född 1774, död 1846. Abraham, född och död 1775. Abraham, född 1777, död 1778. Ingeborg, född 1780, död 1781.

Susanna Henriksdotter, född 1740, död 1812-06-19 i Sammakko. Gift 1760-04-08 med Mickel Hindersson i Sammakko,
född 1733, död 1760-04-20 i Sammakko.Gift andra gången 1763-12-18 med nämndeman och nybyggaren Lars Karlsson
i Röytiö, född 1742 (1740), död 1804-12-27i (Lainisjock enl. dödboken) Röytiö.
Barn: Margareta, född 1764. Susanna, född 1765.
Carl, född 1767. Lars, född 1768. Charin, född 1770. Hendrik, född 1772. Brita, född 1775. Maria, född 1776, död 1777. Michel, född 1778. Maria, född 1781,
död 1782. Lars Larsson, född 1787, död 1809.

Not: Erik Wahlberg skriver i "Finska ortnamn i norra Sverige" att Skröven skulle vara en försvenskning av Röytiö som
började användas 1839. Ursprungligen skrevs namnet Reutio.




Min fm mf mf ff far:
Henrik Henriksson Moskojärvi (Stockström), född 1700 i Lautakoski (Keinosuando?), död? I Moskojärvi.
Nybyggare och nämndeman i Moskojärvi. Henrik köpte Moskojärvi nybygge år 1727 av brodern Karl Henriksson för
150 daler kopparmynt vilket slutligen stadfästes i rätten 1731 och han kallade sig senare Henrik Moskojärvi. Henrik
och Susannas barn kom att bli Moskojärvibor. Hans egendomar utökades 1737 med skattelandet Kivivuoma, som han
för 116 daler kopparmynt köpte av samen Pål Andersson Maaherras söner. Någon gång vid 1700-talets mitt började
Henrik Moskojärvi använda sig av namnet Stockström.
Den 20 januari 1737 svor han nämndemannaeden, och tog
plats i nämnden i Jukkasjärvi tingslag. År 1741 anskaffade han ett lås till tingsstugan i Jukkasjärvi, för vilket socknen
betalade honom 1 daler och 14 öre kmt. Samma år tilldelades han hedersuppdraget att förvalta en av nycklarna till
häradskistan. Någon gång vid 1700-talets mitt började Henrik Moskojärvi använda sig av namnet Stockström, en
översättning till svenska av Lautakoski . Han var en av de mest respekterade männen i Jukkasjärvi socken på sin tid…

Gift 1723 med:
Min fm mf mf ff mor:
Susanna Johansdotter Spett, född 1696 i Svappavaara, död?Jag antar att hon levde hemma i Svappavaara fram tills
dess hon gifte sig 1723. Sedan flyttade hon väl till Moskojärvi och levde där med man och alla barn. Hon dog efter
maken eftersom hon i hf. För 1776-1802 benämns ”änka”, och då lever hon i Moskojärvi tillsammans med sonen Henrik.

Barn:
Margareta Henriksdotter, född 1725-08-21, död 1797, gift 1753-04-01 med Anders Olofsson född 1727 i Övertorneå,
död 1803-01-26 i Soutujärvi, de levde på sitt nybygge i Soutujärvi.
Barn: Hindrick, född 1755. Sunna Susanna, född 1758, död 1809.
Maria, född 1763.

Beträffande Margaretas anor så står följande att läsa i vigselboken 1753-04-01 för Gällivare församling (avskrift):
"Drängen Anders Olofsson, Öfwer Tårneå, pigan Margareta Henriksdr, Moskojerf.".
Den enda Margareta Henriksdotter som jag har lyckats spåra till Moskojärvi är dottern till Henrik Henriksson
Moskojärvi (Stockström), f. 1700. Modern var i så fall Susanna Johansdotter Spett, f. 1696.
Margaretas födelseår
varierar beroende på vem man frågar - August Ljungs familjeregister anger födelsedatum till 1725-08-21 i
förteckningen över Jukkasjärvi församling samt 1727 i förteckningen över Gällivare församling. Erik Kuoksu anger
födelseåret till 1725. För att förvirra det hela ytterligare kan jag nämna att Christer Rosenbahr anger 1723 som
födelseår. Själv har jag ännu inte lyckats avgöra när hon föddes.
Den enda ledtråden jag har på Anders Olofssonär
just hänvisningen till Övertorneå i vigselboken."
"Å enligt Wahlberg ska Anders föräldrar vara: Olof Dynisson Tyni f ca 1682 i Lovikka d 1741-10-14 i Lovikka och hans
hustru Lucia Larsdotter. Å för Margareta har han den Henrik Stockström och Susanna Spett som Christer H nämner
i föregående inlägg. Stämmer nu allt så ska Anders och Margareta ha varit fyrmänningar genom den gemensamma
anfadern Nils Ludvigsson Lovikka!"
"Jag fann förresten en anteckning om honom i en avskrift av död- och begravningsboken för Gällivare förs. Där stod
"Gl. Nyb. Anders Olsson Kåickonuonen(?)" samt att han dog 75 år gammal av ålderdom. Detta sätter hans födelseår
till ca 1727. Pajala bröts ut ur Övertorneå församling redan år 1725 vilket är lite bekymmersamt. Men ingenting hindrar
ju att han kommit till Soutujärvi via Övertorneå för det."
Källa: http://aforum.genealogi.se/discus/messages/44/34067.html?1035715523

Susanna Henriksdotter, född 1727, död 1727.
Maria Henriksdotter, född 1728-03-25, död 1804-04-29, gift 1753 med Henrik Abrahamsson Huru född 1725, död
1803-05-16. Familjen levde i Parakkavaara (Jukkasjärvi) på gård 6, och där dog Maria cirka 78 år gammal.
Barn: Mats Henriksson Huru, född 1762, död 1832-01-26 i Jukkasjärvi.
Mickel Henriksson Moskojärvi, född 1730-08-31, död 1785-03-12, gift med Gertrud Baltzarsdotter Servio född 1735
i Masugnsbyn. Familjen bodde i Moskojärvi, Mickel dog av slag 55 år gammal. Se ovan.
Brita Henriksdotter, född 1733-02-04.
Henrik Henriksson Moskojärvi d.ä, född 1736, död 1809-10-20, gift första gången 1761-04-08 med Christina Påhlsdotter
född 1725 i Moskojärvi, död 1786 i Moskojärvi . Gift andra gången 1789 med Margareta Marcusdotter född 1727 död
1808-02-02. Henrik var krononybyggare i Moskojärvi och levde hela sitt liv där. Barn: N.N. död 1762 . Hendrik Hendriksson Lindo,
född 1763-11-04, död 1843.

Karin Henriksdotter, född 1737, död 1799-05-17. Gift första gången 1759-03-27 med Carl Persson, död 1762-05-29 .
Gift andra gången 1763-06-01 med Abraham Persson, född 1732, död 1800 (finns inte i dödboken för Gällivare 1800
-1803). Båda männen var från Överkalix. Barn med Carl Persson: Hindrik Carlsson, född 1760, död 1833. Charin Carlsdotter, född 1762,
död 1801. Barn med Abraham Persson: Pehr Abrahamsson, född 1764, död 1809. Marta, född 1765. Maria, född 1766. Susanna, född 1768. Brita, född 1771.
Marta, född 1774, död 1846. Abraham, född och död 1775. Abraham, född 1777, död 1778. Ingeborg, född 1780, död 1781.

Susanna Henriksdotter, född 1740, död 1812-06-19 i Sammakko. Gift 1760-04-08 med Mickel Hindersson i Sammakko,
född 1733, död 1760-04-20 i Sammakko.Gift andra gången 1763-12-18 med nämndeman och nybyggaren Lars Karlsson
i Röytiö, född 1742 (1740), död 1804-12-27i (Lainisjock enl. dödboken) Röytiö.
Barn: Margareta, född 1764. Susanna, född 1765.
Carl, född 1767. Lars, född 1768. Charin, född 1770. Hendrik, född 1772. Brita, född 1775. Maria, född 1776, död 1777. Michel, född 1778. Maria, född 1781,
död 1782. Lars Larsson, född 1787, död 1809.

Not: Erik Wahlberg skriver i "Finska ortnamn i norra Sverige" att Skröven skulle vara en försvenskning av Röytiö som
började användas 1839. Ursprungligen skrevs namnet Reutio.

 

 

 

Min fm mf mf fm far:
Baltzar Nilsson (Niklasson) Servio, född 1682 i Svappavaara, död 1765-03-22 i Junosuando Masugn. Bruksdräng och
även gruvfogde i Junosuando.

Gift år 1708 Med:
Min fm mf mf fm mor:
Gjertrud Hansdotter Kemi, född 1679 (1684) i Kengis, död i 1765-02-22 i Junosuando.

Barn
Dordie Baltzarsdotter, född ca. 1712 i Junousuando masugnsby, Begravd 1742-11-21 i Pajala, gift med Johan Henriksson
Suup från Vettasjärvi född 1721. Familjen var bosatta i Junosuando.
Barn: Nils Johansson Sup, född omkring 1746. Johan Johansson Sup,
född omkring 1753. Baltzar Johansson Sup, född omkring 1753. Brita Johansdotter Sup, född omkring 1756.

Margareta Baltzarsdotter, född 1718, död 1796-02-16, dog av stygn. Gift 1733-09-30 med Erik Johansson Stålnacke
från Svappavaara född 1702, död 1872-04-27 i Junosuando. Familjen var bosatta i Junosuando masugnsby.
Barn: Johan Erson Stålnacke, född 1734, död 1816. Gertrud Ersdotter Stålnacke, född 1737, död 1829. Baltzar Ersson Stålnacke Koivuniemi, född 1741, död
1787. Nils Ersson Stålnacke, född 1745, död 1817. Olof Ersson Stålnacke, född 1747 (1749), död efter 1801. Margareta Ersdotter Stålnacke, född 1751
(1749), död 1807.

Katarina Baltzarsdotter, född 1720, död 1785 i Svanstein, gift 1748-03-20 i Pajala med Jöns Ersson Stålnacke från
Svappavaara född cirka 1718, död 1783-12-07, båda makarna dog i Svanstein. Barn: Brita Jönsdotter Stålnacke, född 1749, död
1806. Lisa Jönsdotter Stålnacke, född 1751, död 1787. Erik Jönsson Stålnacke, född omkring 1753, död 1825. Baltzar Jönsson Stålnacke Hurtig, född 1756,
död 1829. Jöns Jönsson Stålnacke, född 1760, död 1764.

Nils Baltzarsson, född 1722- 03-01, död omkring 1761. Gift 1747 med Margareta Johansdotter Spett född 1723 i
Svappavaara, död 1800-11-21 i Soutujärvi. Familjen var bosatta i Svappavaara. Efter makens död flyttade tydligen
Margareta Johansdotter till sin dotter i Soutujärvi. Barn: Gertrud, född 1748. Margareta, född 1750. Brita, född 1751.
Brita Baltzarsdotter, född 1732.
Gertrud Baltzarsdotter, född 1735, död 1807-11-02. Gift med Mickel Henriksson från Moskojärvi född 1730-08-31.
Familjen var bosatta i Moskojärvi. Se ovan.

 

Min fm mf mf mf far:
Per Pålsson Heinonen, född 1707 i Tärendö, död 1743-04-16 i Tärendö. Husbonde på Heinonen gård i Tärendö.

Gift år 1728-02-02 Med:
Min fm mf mf mf mor:
Maria Persdotter Vanhatalo, född i Narken Överkalix, död? Omgift 1745-03-13 med soldaten Abraham Eriksson
Juto-Näsvis född 1701 i Tärendö död 1780-02-13.

Barn:
Påhl Persson Heinonen, född omkring 1728, död 1809-01-04 i Heinonen Tärendö. Gift 1752-03-05 med Elin
Josefsdotter Nykäinen född 1724 i Kengis. Familjen var bosatta på Heinonen gård i Tärendö.
Barn: Pehr Påhlsson Heinonen,
född 1752. Henrik Påhlsson Heinonen, född 1753, död 1839. Joseph Påhlsson Heinonen, född 1756, död 1809. Ella Pålsdotter Heinonen, född 1758.
Abram Pålsson Heinonen, född 1760. Hans Påhlsson Heinonen, född 1762, död 1837. Maria Pålsdotter Heinonen, född 1763.

Per Persson Heinonen, född omkring 1730, död 1806-10-10, gift 1753-03-26 med Malin Markusdotter från Keinosuando
född cirka 1730 död cirka 1769. Gift andra gången 1773 med Margit Jönsdotter född 1750-04-10. Pehr kommer till
Keinosuando ca. 1748-1752 och tar anställning som dräng hos Brita Larsdotter och Nils Olsson Kämilainen. Han gifter
sig sedan med en dotter till Brita från hennes tidigare gifte. De övertog senare Keinosuando nybygge efter svärfadern
Markus Henriksson. I hfl för Gällivare år 1758-67 bor Pehr och Malin i Keinosuando. Malin och Pehr har 9 barn då
hustrun avlider, troligen i samband med sonen Hans födelse år 1769. Under åren 1812-1821 bor 5 familjer samtidigt
i Keinosuando. Bröderna Hans, Jonas, Erik, Mats och deras syster Kristina med familjer. Omkring 1820 lämnar syskonen
Pehrsson Keinosuando och anlägger nybyggen i Markitta och Nilivara.
Barn i första äktenskapet: Pehr, född 1754, död 1818. Henrik, född 1756, död 1833. Markus, född 1758, död 1830. Nils, född 1760. Maria, född 1762.
Brita, född 1763. Lars, född 1765. Pål, född 1767. Hans Pehrsson Keinström, född 1769, död 1854. Barn i andra äktenskapet: Jonas, född 1775, död 1829.
Erik, född 1777, död 1849. Mats, född 1780, död 1828. Pehr, född 1783. Mickel, född 1785, död 1809. Kristina, född 1788, död 1862.

Källa:
http://distans.org/anor/index.php
Hans Persson Heinonen Keinström, född omkring 1734, död 1804-04-11, han omkom i skogen och hittades aldrig.
Gift med Ingrid Ersdotter född 1718 död 1801. Bröderna Hans och Nils gör ett byte. Nils övertar hemmanet i Tärendö
mot att Hans övertar nybygget i Keinosuando.
Barn: Maria, född 1759, död 1808. Malin, född 1762, död 1818. Ablona, född 1767, död 1802.
Nils Persson Heinonen, född omkring 1739, död före 1815-12-24, gift första gången med Maria Mickelsdotter Kreku
född 1753-10-13 i Tärendö, död 1782-10-13, hon blev bara 29 år och dog av ”brännsjuka”. Gift andra gången med
Ella Henriksdotter från Tärendö, hon dog 42 år gammal av lungsot år 1765. De anlägger ett nybygge i Keinosuando,
Gällivare ett år senare än brodern Pehr men redan samma år i december månad flyttar de tillbaka till Tärendö och
nybygget övertas av brodern Hans. Barn i första äktenskapet: Greta, född 1773. Maria, född 1774. Pehr, född 1775. Stina, född 1777. Ella, född
1779, död 1815. Anna, född 1782. Barn i andra äktenskapet: Henrik, född och död 1788. Nils, född 1791. Johan, född 1804.

Källa:
http://distans.org/anor/index.php

 

 

 


Min fm mf mf mm far:
Markus Henriksson (Lodwijk) , född omkring 1705 i Keinosuando, död 1740-10-10 i Keinosuando. "Han övertog
Keinosuando vid faderns död 1724 trots att han var yngst. Anders Hackzell skriver 1738 följande om Keinosuando
nybygge: 'har i utsäde 1 ¼ t: lerjord och kan föda 9 kor af Myrängar och starrhöö'. Han var en väl ansedd man som
omnämns som fadder och förmyndare för faderlösa barn." Han dog dock väldigt ung, kanske endast 35 år gammal.

Gift 1728-03-25 med:
Min fm mf mf mm mor:
Brita Larsdotter Ullati, född omkring 1700 i Ullati, död 1747 i Keinisuando. Hon gifter om sig 1742-03-25 efter makens
död med Nils Olsson Kemiläinen från Lainio, född 1720.

Barn:
Malin Markusdotter född omkring 1723, död omkring 1769. Gift 1753-03-26 med Pehr Persson Heinonen från Tärendö.
Se ovan.
Marget Markusdotter, född 1729-03-02. Gift 1746-12-27 med Olof Olofsson Kemiläinen från Lainio född 1714, död
1776. Familjen bodde på Kemiläinen gård i Lainio.
Barn: Ingrid, född 1754. Brita, född 1763. Margareta, född 1768. Markus, född 1774.

Brita Markusdotter, född 1738-04-03, död 1781. Gift 1762 med Henrik Olofsson Kyrö från Vittangi född 1739, död 1811.
Familjen bodde på sitt nybygge i Vittangi. Barn: Kerstin, född 1765, död 1805. Brita, född 1768. Markus, född 1771, död 1840. Nils, född 1774,
död 1854. Lars, född 1777.


Brita Larsdotters barn i andra äktenskapet:
Olof Nilsson, född 1743.
Lars Nilsson, född 1746.
Nils Nilsson, född 1751.


 

 

Min fm mf mm ff far:
Philip Ersson Lautakoski, född 1677-03-01 i Lautakoski, död 1734-01-14 i Lautakoski. Han var nybyggare och
nämndeman.
Källa: Pajala C:1 (1743-1763) Bild 47 / sid 42 (AID: v138542.b47.s42, NAD: SE/HLA/1010153)

Gift år? Med:
Min fm mf mm ff mor:
Anna Henriksdotter, född 1675 i Pajala, död 1753-04-24 i Tärendö.

Barn födda i Lautakoski:
Elias Philipsson Lautakoski. Född 1704 i Lautakoski, död före 1739-09, begravd 1739-09-19. Han fick 1738 nybyggar
rättigheter i Puimunen strax utanför Jukkasjärvi kyrkoby enligt domboksnotis: "Jukkasjärvi 13-21 jan. 1738. Elias
Philipsson blev i och med detta den förste verkliga nybyggaren i Jukkasjärvi; tidigare hade bara prästens och klockarens
familjer bott i kyrkobyn. Elias nybygge blev dock inte långvarigt, eftersom han avled redan 1739 och lämnade efter
sig en ung änka och en späd son, som antagligen åter sökte sig nedåt landet. Nybygget hann bara påbörjas innan det
övergavs.
Källa: http://distans.org/anor/index.php
Henrik Philipsson Lautakoski. Nybyggare. Född 1708 (beräknat) i Lautakoski, död 1784-12-26 i Lautakoski. Gift med
Maria Olsdotter Tyni född 1718-10-02 i Lovikka, död 1790-04-12. Barn: Henrik, född 1740, död 1817. Malin, född 1744. Esaias, född
1747. Helena, född 1748, död 1826. Philip, född 1751, död 1832. Maria Lucia, född 1753, död 1809.

Erik Philipsson Lautakoski. Född 1712 i Lautakoski, död 1775-05-12 i Killingi, bosatt i Killingi, se ovan.
Maria Philipsdotter. Född 1718 i Lautakoski, Död 1790-06-18. Gift 1739-03-09 med Olof Henriksson Koivuniemi född
1715 i Tärendö. Familjen levde i Tärendö. Barn: Hendrik, född 1747. Ella, född 1751, död 1811. Olof, född 1753.
Malin Philipsdotter. Född 1721 i Lautakoski, Död 1792-02-06. Gift 1740-03-21 med Lars Larsson Kemi född 1715, död
1771-05-23. Familjen var bosatt vid Junosuando masugn. Barn: Lars, född 1742. Philippus, född 1745. Hindrik, född 1747, död 1812.
Olof, född 1749. Erik, född. Hans, född 1751, död 1809. Elias, född 1752. Johan, född 1754. Ella, född 1758. Maria, född 1759.

Philip Philipsson Parakka. Född 1723-03-25 i Lautakoski, Död 1801-12-13 i Parakkavaara, Parakka, Jukkasjärvi förs.
Han var nybyggare i Parakka och även en mycket anlitad och aktad nämndeman i Jukkasjärvi tingslag. Gift med Anna
Gabrielsdotter Flygare född 1726 i Jukkasjärvi, död 1812-02-07 i Parakavaara. Barn: Kerstin, född 1749. Gabriel, född 1751, död
1799. Philip, född 1753. Anna, född 1755. Johan Philipsson Lehto, född 1758, död 1822. Maria Philipsdotter, född 1760, död 1838. Brita, född 1763. Henrik,
född 1765. Erik, född 1766. Greta, född 1770. Elias född och död 1774.

Anna Philipsdotter. Född 1724 i Lautakoski, Död 1743.
Jacob (Portimokoski). Född 1728 i Lautakoski, död 1801 i Portimokoski Finland. Barn: Philip, född 1765, död 1820. Jakob, född
1766, död 1811. Henrik, född 1770. Olof, född 1773. Sofia, född 1778.

Ella Philipsdotter. född ? Gift med Nils Hendriksson Koivuniemi, född 1712, död 1771 i Tärendö.
Barn: Anna, född 1741,
död 1813. Ella, född 1747, död 1814.

Källor angående Philip Erssons barn ovan:
Jukkasjärvi C:2 (1719-1751) Bild 176 / sid 171 (AID: v137711.b176.s171, NAD: SE/HLA/1010092)
Dödbok för Elias Philipsson.
Pajala C:3 (1767-1831) Bild 202 / sid 197 (AID: v138545.b202.s197, NAD: SE/HLA/1010153)
Dödboken för Henrik Philipsson.
Pajala C:2 (1761-1776) Bild 10 / sid 6 (AID: v138543.b10.s6, NAD: SE/HLA/1010153)
Kommunionlängd för Jounusuando och Tornefors bruksfolk.
Jukkasjärvi C:3 (1792-1842) Bild 167 / sid 165 (AID: v137713.b167.s165, NAD: SE/HLA/1010092)
Dödboken för Philip Philipsson Parakka.

 

 

 

 

Min fm mf mm fm far:
Olof Olofsson (Vuordno eller Lainio), född omkring 1679 troligen i Lainio, död 1749-02-15 i Killingi. Anlade nybygget
Killingisuando 1725. Nybyggare från 1725 och med skattefrihet till år 1739 (Jordebok år 1736, RA). Han var först gift
med N.N. eller troligtvis Regina Larsdotter Dagar före 1715, och hans andra gifte var med Lisbeth Johansdotter Spett
från Svappavaara bruk år 1723. "Olof Olsson fr Lainio får tillstånd att öppna det första nybygget i Killingesuando,
vid Jukkasjärvi tinget 1725. Detta godkänns av de bägge lapparna Per Larsson Vuornis och Amund Gabrielsson Keira."

Gift 1723 med:
Min fm mf mm fm mor:
Elisabeth Johansdotter Spett, född 1690 i Svappavaara Jukkasjärvi, död 1753-05-16 i Killingi.

Barn födda i Killingi:
Första giftet:
Mickel i Lainio, född 1714 ( "Dito [= 30 oktober Christnades] Ol Olss, lainio [notte?] Mickel, Mod. Regina Lars dotter
dagar, födt Mickel mess dagen, fadrna Joh. Högberg m[..] Erik [..] Hústrún, S. Margeta Magnús dotter.") i Lainio,
Jukkasjärvi sn. (Jukkasjärvi Födelse- och dopbok C:1 1714-1716)


Barn i andra giftet:
Susanna Olsdotter Killingi, född 1723. Gift 1744 med Olof Jönsson Sagare.
Brita Olsdotter Killingi, född 1725-04-29, gift med Erik Philipsson Lautakoski, se ovan.
Lucia Olsdotter Killingi, född 1727. Gift med kyrkvärden Henrik Mickelsson Kyrö i Keppo.
Olof Olofsson (Storpare/Hollster), född 1729-03-20. Bosatt i Nederbyn i Gällivare församling.
Johan Olofsson Killingi, född 1733-06-05. Bosatt i Nederbyn i Gällivare.

På anbytarforum kan man bland annat följa diskussionerna angående Olof Olofsson Vuordno och hans ursprung:
http://aforum.genealogi.se/discus/messages/44/283589.html

Jag har gjort en sammanfattning av denna diskussion för den som är intresserad, klicka på länken:
Vem var Olof Olofsson ifrån Lainio?

 

"Såsom lapparna Per Larsson Wuornio med Amund Gabrielsson Keira inför rätten bekänner att de förunnar
Olof Olsson ifrån Lainio tillstånd sig husligt få nedsätta uti Killingisuando där ännu inga nybyggare finns, än skönt
där för boskapsbetens skull berättas vara ymnigt tillfälle på ängar och målbete; fördenskull som kronobefallnings
man välbetrodde Petter Pipping här vid intet har att påminna; för är berörda Olof Olsson här igenom av tingsrätten
efterlåtit att vid Killingesuando fullkomligt gårdsbruk uppta med åker och ängars brukande och röjande som det
sig uppå denna orten låter göra, i anledning av kungl. Maj:t plakat av den 27 sept. 1673 samt 3 sept. 1695; dock
förbjuds allt olaga och överflödigt svedjande, varigenom skogen kan dö ut. Beträffande frihetsåren så kan de inte
utsättas emot högstbemälde kungl. Plakat under högvälborne herr baron och landshövdingens kommunikation
som till vederbörande blev extraherat."
Källa: Tingsprotokoll från Jukkasjärvi 1725.
"Anno 1725 den 15.16.18.19.20.21 och 22 januari hölls ordinarie ting och rättegång med allmogen av Torneå
lappmark uppå Jukkasjärvi vanliga tingställe, närvarande kronobefallningsmannen välbetde. Petter Pipping,
tingstolken Abraham Abrahamsson samt vanliga och edsvorna nämndemän."

 

 

 


Min fm mf mm mf far:
Hindrik Andersson Stålnacke, född i Svappavaara, död 1782 i Svappavaara. Smältmästare vid Svappavaara bruk 1747,
brukskarl vid bruket. Enligt mantal år 1761 har han hustru och två söner.

Gift 1738-03-20 Med:
Min fm mf mm mf mor:
Helena Ella Henriksdotter Koivuniemi (Björk), född 1714 i Björk i Tärendö, död 1783 /1787) i Svappavaara. Det som
jag kan se är att hon vid husförhören 1795-1827 levde och var skriven hos sonen Hindrik Hindriksson f. 1740, de var
skrivna under Svappavara gruvlag nr. 10. Ella var (troligtvis) dotter till Henrik Larsson Koivuniemi Björk från Tärendö,
död i Björk i Tärendö.

Barn: (av mig kända)
Henrik Henriksson Stålnacke, född 1740-07-01, död 1810-05-27 i Svappavaara, han var brukskarl och brukstorpare
vid Svappavaara kopparbruk. Gift 1775 med Brita Andersdotter Berg från Svappavaara född 1752 (1753), död
1840-05-03 i Svappavaara.
Barn: Helena, född 1775. Hendrik Hendriksson, född 1776, död 1842. Anders, född 1780. Brita, född 1784. Catharina,
född 1791. Jonas Henriksson Stålnacke, född 1795, död 1871.

Erik Henriksson Stålnacke, 1743-09-10-1825, gift första gången med Sigrid Mickelsdotter Kilvo, se ovan. Gift andra
gången med Lisa Olofsdotter Keppo.
Anders Henriksson Stålnacke, född 1746, död 1817-06-14 i Soutujärvi. Flyttade från Svappavaara 1767. Han övertog
hemmanet Soutuniemi 1/4 mantal av Henrik Henriksson Kyrö. Gift 1769-04-02 med Valborg Henriksdotter Keppo
från Keppovuoma född 1753. Familjen levde på sitt krononybygge i Soutujärvi.
Barn: Ella, född 1774, död 1857. Lovisa, född och död 1775. Anders, född och död 1776. Olaus, född och död 1778. Erik Andersson Stålnacke, född 1779,
död 1804. Marget, född 1780, död 1803. Lovisa Andersdotter, född 1782, död 1819.

Lars Henriksson Stålnacke, född 1749-10-25.

 

 

 

 

Min fm mf mm mm far:
Mickel Olsson (Olofsson), född 1692 i Sjokkjokk (Jokkmokks församling), död 1760-11-18 i Kilvo. Han var kyrkvärd och
bonde. Vid husförhören 1758-1767 bor familjen i Kilvo. Han dog i magrev.

Gift år? Med:
Min fm mf mm mm mor:
Margareta Johansdotter, född 1710 i Sattajärvi, död 1789-08-24 i Kilvo. Efter makens död lever Margareta tillsammans
med sonen Mickel Mickelsson född 1740, sin sonhustru samt barnbarn i Kilvo, förmodligen ända fram till sin död.

Barn födda i Kilvo:
Hans, född 1737, död 1806-01-04 dog i slag, gift 1763-12-24 med Valborg Mickelsdotter född 1740 död 1791.Efter
första hustruns död verkar han ha gift om sig 1774-03-11 med Anna Hendriksdotter från Ullatti, född 1740, död
1791-10-16 i Kilvo.
Barn: Christina, född 1764. Michel, född 1767. Valborg Hansdotter, född 1774, död 1851. N.N. född och död 1776. N.N. född och
död 1776. (tvillingar). Margareta, född 1777.

Sigri, född 1738 (1748 enl. Indiko), död 1816, se ovan.
Michael, född 1740, död 1818-05-18, gift 1761-12-27 med Brita Mickelsdotter Stålnacke född 1744-08-03 i Suotujärvi.
Familjen bodde i Kilvo fram till hans död och säkert även efter detta…
Barn: Mickel Mickelsson, född 1763. Jöns, född 1764. Margareta,
född 1766. Johannes, född 1767. Maria Mickelsdotter, född 1769, död 1850. Brita, född 1772. Jöns, född och död 1775. Petrus (troligen tvilling) född och död
1775. Ingri Mickelsdotter, född 1776, död 1866. Hans, född 1778, död 1780. Charin, född 1781, död 1782. Catharina Mickelsdotter, född 1782,
död 1853. Sara, född och död 1782. Anna Greta, född 1783. Ulrica Mickelsdotter, född 1786, död 1864. Jöns, född och död 1787. Jacob, född och död 1788.
Sigrid Mickelsdotter, född 1789, död 1869.

Karin, född 1742, död 1805-10-20 i Bönträsk. Gift 1761-03-24 med Mats Mattsson, född i Bandträsk? Sjokkjokk 1737,
död 1792-05-03 i Bönträsk.
Barn: Mathias, född 1762. Mickel, född 1763. Nicolaus, född 1765, död 1785. Hans, född 1767. Michel, född 1769.
Catrina Mattsdotter, född 1772, död 1855. Margreta Mattsdotter, född 1774, död 1848. Johan Mattsson Paunu, född 1776, död 1812. Brita Mattsdotter,
född 1776, död 1843. Christina, född 1778. Hans, född 1780, död 1788. Pehr Mattsson, född 1781, död 1860.

Margit, född 1743.
Anna, född 1745.
Olof, född 1746.
Valborg, född 1748.
Johan, född 1750-07-07, död 1827-06-11, gift 1772-12-26 med Valborg Henriksdotter född 1752 i Ullatti, död
1817-02-02 i Kilvo, syster till hans svägerska Anna Henriksdotter ovan. Johan bodde i Kilvo hela sitt liv.

Barn: Marget, född 1773. Valborg, född 1775. Brita, född 1777. Michel Johansson, född 1779, död 1854. Segrid, född 1781, död 1786. Charin, född 1782,
död 1811. Ella, född 1784. Anna Greta, född 1786, död 1787. Sigrid, född 1787. Maria, född 1787, död 1791. Christina, född 1790.

Jakob, född 1752.

 

 

 

Min fm mm fm ff far:
Anders Erson Stålnacke, född 1685 i Svappavaara, död 1745 i Svappavaara. Kopparsmältare vid Svappavaara
kopparbruk.


Gift år 1711 med:
Min fm mm fm ff mor:
Margareta Henriksdotter Core, född 1683 i Torneå, död 1731 i Svappavaara. Gift första gången med Christian Elingius,
borgare i Torneå stad. De fick ett ”känt” barn tillsammans: dottern Sofia Kristiansdotter Elingius. Christian Elingius blev
mördad av lappen Olof Andersson Himma år 1759. Utdrag ur domboken AIa 24 feb. 1760:
"S.d. Ställte sig länsman Olof Hedberg för rätta Lappmannen Olof Anundsson Henna i Caitum, med angifwande att han,
enligit afledne Nybyggare Christian Elingius i Wourdowuoma berättelse ska misstänkas att hafwa med en knif stuckit
Elingia i buken nästföre Påsk år 1759 uti Elingii egen gård och förmedelst tillskyndat honom det sår herrå... tredje dagen
efter döden följgt, anhållande therföre Länsman om laga rannsakning i detta mål. Sedan försthes? skull en af Krono
befallnings Mannen Wälborne Zakarias Renhorn, i Prästerskapets och nämndens närwarande först... hållen undersökelse
blifwit ingifwen och uppläst, förehölls Olof Anundsson att rätteligen berätta huru tillgådt och bekänna om han till
angifwande skyldig är." Hela rättegången skall visst vara renskriven av Tore Fjällborg i Kiruna år 1997 och finns bl.a.
på Landsarkivet. År 1720 vittnar Anders Stålnacke i en rättegång, sedan Anders Stålnackes 13 åriga styvdotter Sofia
Christiansdotter Elingia berättat för honom att kyrkoherde Christian Elingius son Erik Elingius under höslåtten nästlidna
sommar stulit "2 järnringar, ett bokar bläck, item murjärnen ur murhen" samt ett städ. Dessa föremål skulle Erik Elingius
sedan ha sålt till Erik Stålnacke. Båda förnekar sin skuld, och frikändes.

Barn:
Hindrik Andersson Stålnacke, född omkring 1715- gift med Ella Henrikdsdotter från Tärendö, se ovan.
Anders Andersson Stålnacke, född 1720-07-15. Efter moderns död, troligen utflyttad till Norge eller till Torneå.
Erik Andersson Stålnacke, född 1723-06-24. Efter moderns död troligen utflyttad till Norge eller till Torneå.
Karin Andersdotter Stålnacke, död 1758 i Junosuando. gift 1746-04-06 med Johan Gabrielsson Flygare från Junosuando
född 1713 i Masugnsbyn, död 1781. Familjen var bosatt i Junosuando Masugnsbyn.
Barn: Kristina, född 1747, gift med Jonas Spett
i Masugnsbyn. Brita, född 1751, död 1810. Gift med brukskarlen Nils Eriksson Stålnacke i Masugnsbyn. Gabriel, född 1753. Marget, född 1760. Anna, född 1762.
Gift med brukskarlen Johan Olsson Kemi i Masugnsbyn. Sofia, född 1765. Johannes, född 1768. Hans, född 1773, död 1835.
Källa: http://erikkuoksu.se/wp-content/uploads/2014/04/Flygare.pdf

 

 

 

 

Min fm mm mf ff far:
Lars Karlsson Björkman, född omkring 1690 i NederTorneå, död omkring 1745, förmodligen i Gällivare. Handlare i Torneå.
Släkten härstammade från en förmögen bonde och tolvman: Johanni på Björke, där den gamla Neder-Torneå kyrkan är
byggd. Släkten levde och verkade i Gällivare, 3 av anfäderna blev ju kyrkoherdar där och de är därför ganska kända i
gamla skrifter och i kyrkböckerna där de skrivit in alla namn. Lars Björkman var först handlare i Torneå och sedan länsman
i Gällivare. Han flydde undan ryssarna och 1715 föddes sonen Johan Björkman d.ä. i bonden Per Kores gård i Woikala by.

Gift med:
Min fm mm mf ff mor:
Katarina Liminga

Barn:
Karl Larsson Björkman, född 1711 död 1762-05-28, länsman i Nedertorneå. Gift med Katarina Abrahamsdotter Rechardt
från Torneå född 1720.
Johan Björkman, född 1715-11-04, kyrkoherde, se ovan.

"Karl Larsson Björkman hade åtminstone sönerna handlanden Lars Karlsson Björkman (1689-1745) i Torneå (gift med
Katarina Limingia; minst sex barn. Lars själv var en tid länsman i Gällivare liksom att sonen Johan, f. 1715, blev kyrkoherde
där)och faktorn vid Hellälä, sedan i Kengis, Erasmus Karlsson Björkman (1690-1771; gift med Anna Jöransdotter Calandra;
minst två döttrar)."
http://aforum.genealogi.se/discus/messages/44/17143.html?1264921446



Min fm mm mf fm far:
Johan Johansson Tornberg, född 1670-01-29 i Hietaniemi, död 1751-02-11 i Jukkasjärvi. Pastor i Jukkasjärvi. Han
blev pastor i Kautokeino 1707 och kyrkoherde i Jukkasjärvi 1719. ”En mycket uppbygglig lärare och saktmodig man”,
står det i herdaminnen om honom. Det var tydligen jobbigt för honom att styra denna församling, lapparna – samerna
ville ju inte alls foga sig under kristendomen, och detta tog säkert mycket tid i anspråk för prästerna. Det står
fortsättningsvis i hans biografi ur herdaminnen: ”vid denna tid 1740 hörde 227 skattelappar och 43 fattigare oskattlagda
med inemot 200 kommunikanter till församlingen, största delen var ’alldeles svaga’ i sin kristendom, ovilliga att lära och
olydiga att inställa sig till förhören”. På grund av denna jobbiga situation som han inte riktigt mäktade med fick han så
sonen Samuel till adjunkt.

Gift 11 mars 1700 med:
Min fm mm mf fm mor:
Sara Larsdotter Renmark, född 1673, död 1749-04-07 i Jukkasjärvi.

Barn:
Brita Tornberg. Född 1700 i Prästgården, Jukkasjärvi Död 1731-12-05 i Torneå. Gift med handelsmannen Anders
Murberg i Torneå, född 1696, död 1776 i hans andra gifte.
Lars Tornberg. Född 1702 i Prästgården, Jukkasjärvi död 1772-09-21 i Torneå. Han var handelsman i Torneå. Gift
1735-12-28 med Anna Esaiasdotter Fellman från Kemi träsk född cirka 1714, död 1786-11-10 i Torneå. Hon var
dotter till kaplanen Esaias Esaiasson Fellman i Kemiträsk, född 1675.
Barn: Johan Larsson Tornberg, född 1740, död 1791.
Johan Tornberg. Född 1706 i Prästgården, Kautokeino.
Katarina Tornberg. Född 1709 i Prästgården, KautokeinoDöd 1778-06-26 i Vassara (Kyrkbyn), Gällivare. Gift första
gången med Johannes Antilius brukspredikant i Kengis. Gift andra gången med Johan Larsson Björkman, se ovan.
Abraham Tornberg. Född 1710 i Prästgården, Kautokeino. Död 1793-12-26 i Hietaniemi. Gift 1761-03-17 med pigan
Anna Persdotter i Lohijärvi. Han står då skriven i "Mickola".
Salomon Tornberg. Född (1715 i Jukkasjärvi enl. Gunnhild S. Engstad) 1713 i Prästgården, KautokeinoDöd (ev. död
i juli) 1773-02-08 i Karesuando. Gift 1743-03-31 med Margareta Johansdotter Curtelia från Torneå.
Magdalena Tornberg. Född 1715 i Prästgården, Kautokeino.
Margareta Tornberg. Född 1716 i Prästgården, Kautokeino.

Tillägg rörande khde Joh. J. Tornbergs barn: Brita, f. 1700, g. m. handl. Anders
Murberg i Torneå, d. 5/12 1731 (31 år 2 m.); Lars, f. 1702, d. 21/9 1772; Margareta,
g. 1) 2/2 1729 m. handl. Petter Sneckenberg, 2) 19/12 1745 i Juckasjärvi m. köpsvennen
Daniel Jönsson Bäck fr. N.-Kalix; Abraham, f. 1710, d. 26/12 1793 i Hietaniemi.

http://www.solace.se/~blasta/herdamin/rattelser.pdf

Lite mer information om ovannämnda Anders Murberg:
Från anbytarforum där jag fått svar på att han varit gift 3 gånger "Murmästaren Jöns Jönsson Murbergs son
handelsmannen Anders Murberg (ca 1696-1776) var gift tre gånger.

1) 28/4 1724 i Torneå med Nils Larsson Kohres änka Maria Olofsdotter, död 12/4 1730 vid 53 års ålder.
2) 1731 (mantalslängd) med Brita Tornberg från Övertorneå sn, död 5/12 1731 vid 31 års ålder.
3) 9/7 1734 i Torneå med Christina Hansdotter Fellman, döpt 1/4 1706 i Fällan, Lövånger sn. Död 27/12 1775.

Källa: Constantinus Lindfors http://aforum.genealogi.se/discus/
Under "socknar och Torneå".

Han figurerade några gånger på tinget, där jag citerat ett tingsprotokoll nedan:

Tingsprotokoll i Jukkasjärvi jan. 1725

Lappmannen Lars Månsson, som blivit i går afton som var den 15: utskickad av befallningsman Pipping att efterse
om någon lapp skulle befinnas drucken eller om någon av borgerskapet tvärtemot överhetens publicerade förbud
skulle försöka att pläga dem, förekom jämte befallningsman välbetrodde Petter Pipping angivandes att något före
ringningen eller kl 9 skall han inkommit hos borgaren Anders Murberg, där han träffat lappmannen Lars Andersson
Lallas hustru Ingrid Rasmusdotter, vilken hade en oförgylld silverpokal med ett halvt kvarter brännvin i handen,
som han blev förorsakad att ta av henne och nu uppvisade, emedan som han märkte att brännvin skulle vara där
uti, som Murbergs hustru Maria Kohre vid namn skall ha upptappat och gett åt henne, vilket hon närvarandes
tillstod, men sade sig endast ha skänkt henne det samma, utan att ha haft anseende på någon handel eller
köpenskap, och såvida som Lallas hustru rätt på samma stund skall varit ankommen till marknadsplatsen av
resan, så förebad hon sig intet vetat utav överhetens förbud angående supandet. Hustru Maria Kohre tillfrågades
om hon inte vetat av förbudet? Svarade sig intet kunna neka där till. Hustru Ingrid Rasmusdotter måste även
bekänna att hon hört talas om förbudet av andra, fast hon i rättan tid inte varit tillstädes.
För den skull tog rätten denna sak i närmare betänkande och stannade där vid i följande beslut, att som borgaren
Anders Murbergs hustru dygdesamma Maria Kohre själv tillstår sig ha skänkt detta brännvin som nu uppvisades
och lappmannen Lars Månsson tagit ifrån Lallas hustru Ingrid Rasmusdotter, första marknadsdagen om aftonen,
henne där med att fägna; så efter det befinns vara stridande emot Kungl. Maj:ts allra nådigaste plakat om
lappländarnas undervisande i kristendom, den 3 okt. 1723 §2, samt högvälborne herr baron och landshövdingens
utfärdade och sig där på grundande publikation om öl och vin skänkande och tappande av den 13 nov. 1724, vilket
inte endast i kyrkan utan också sockenstugan blivit offentligt publicerat, prövar häradstingsrätten för rättvist att
Anders Murbergs hustru Maria Kohre gjort sig skyldig för förbudsbrott till 40 mrkr. Smt. Och hustru Ingrid
Rasmusdotter som den brännvinet undfått prövas saker till 5 daler smt. Och det i anledning av kungl. Maj:ts
bönedagsplakat som till halvparten mindre straff köparen än säljaren belägger, men i brist av pengar och så pass
hon inte orkar bota sitta i 2 dagar på slag i stocken med bägaren i handen och sådant i anledning av den 3§ kungl.
Maj:t stadga om eder och sabbatsbrott den 17 okt. 1687, blir för övrigt pokalen nu vederbörande ägare tillställd
och levererat som annonteras.
http://lenvik-museum.no/meny5/Samisk%20historie/Dombok_Torneaa_lappmark_aar_1725.pdf

 

 

 

Min fm mm mf mm far:
Nils Bergudd, född 1695 Korsholm, Vasa Finland, Död 1752-05-05 Vasa Finland. Kronobefallningsman i Korsholms
södra härad Vasa stad Finland.
Källa: http://www.genealogia.fi Jag finner hans namn i förteckningen över ”flyktade ämbets-
och tjänstemän från Österbotten, som år 1721 kommit i åtnjutande av lön. Källa: Finska flyktingar i Sverige under
stora ofreden, http://www.genealogia.fi/hakem/flykting/flykting43.htm


Gift med:
Min fm mm mf mm mor:
Maja Greta (Maria Margareta) Sand, född 1709 i Finland, Vaasa Korsholm. Död 1747-01-26 i Vasa Finland.

Barn:
Elsa Hedvig Bergudd, se ovan.

 

 



Min fm mm mm ff far:
Philip Ersson Lautakoski, född 1677-03-01 i Lautakoski, död 1734-01-14 i Lautakoski. Han var nybyggare och
nämndeman.
Källa: Pajala C:1 (1743-1763) Bild 47 / sid 42 (AID: v138542.b47.s42, NAD: SE/HLA/1010153)

Gift år? Med:
Min fm mm mm ff mor:
Anna Henriksdotter, född 1675 i Pajala, död 1753-04-24 i Tärendö.

Barn födda i Lautakoski:
Elias Philipsson Lautakoski. Född 1704 i Lautakoski, död före 1739-09, begravd 1739-09-19. Han fick 1738 nybyggar
rättigheter i Puimunen strax utanför Jukkasjärvi kyrkoby enligt domboksnotis: "Jukkasjärvi 13-21 jan. 1738. Elias
Philipsson blev i och med detta den förste verkliga nybyggaren i Jukkasjärvi; tidigare hade bara prästens och klockarens
familjer bott i kyrkobyn. Elias nybygge blev dock inte långvarigt, eftersom han avled redan 1739 och lämnade efter
sig en ung änka och en späd son, som antagligen åter sökte sig nedåt landet. Nybygget hann bara påbörjas innan det
övergavs.
Källa: http://distans.org/anor/index.php
Henrik Philipsson Lautakoski. Nybyggare. Född 1708 (beräknat) i Lautakoski, död 1784-12-26 i Lautakoski. Gift med
Maria Olsdotter Tyni född 1718-10-02 i Lovikka, död 1790-04-12. Barn: Henrik, född 1740, död 1817. Malin, född 1744. Esaias, född
1747. Helena, född 1748, död 1826. Philip, född 1751, död 1832. Maria Lucia, född 1753, död 1809.

Erik Philipsson Lautakoski. Född 1712 i Lautakoski, död 1775-05-12 i Killingi, bosatt i Killingi, se ovan.
Maria Philipsdotter. Född 1718 i Lautakoski, Död 1790-06-18. Gift 1739-03-09 med Olof Henriksson Koivuniemi född
1715 i Tärendö. Familjen levde i Tärendö. Barn: Hendrik, född 1747. Ella, född 1751, död 1811. Olof, född 1753.
Malin Philipsdotter. Född 1721 i Lautakoski, Död 1792-02-06. Gift 1740-03-21 med Lars Larsson Kemi född 1715, död
1771-05-23. Familjen var bosatt vid Junosuando masugn. Barn: Lars, född 1742. Philippus, född 1745. Hindrik, född 1747, död 1812.
Olof, född 1749. Erik, född. Hans, född 1751, död 1809. Elias, född 1752. Johan, född 1754. Ella, född 1758. Maria, född 1759.

Philip Philipsson Parakka. Född 1723-03-25 i Lautakoski, Död 1801-12-13 i Parakkavaara, Parakka, Jukkasjärvi förs.
Han var nybyggare i Parakka och även en mycket anlitad och aktad nämndeman i Jukkasjärvi tingslag. Gift med Anna
Gabrielsdotter Flygare född 1726 i Jukkasjärvi, död 1812-02-07 i Parakavaara. Barn: Kerstin, född 1749. Gabriel, född 1751, död
1799. Philip, född 1753. Anna, född 1755. Johan Philipsson Lehto, född 1758, död 1822. Maria Philipsdotter, född 1760, död 1838. Brita, född 1763. Henrik,
född 1765. Erik, född 1766. Greta, född 1770. Elias född och död 1774.

Anna Philipsdotter. Född 1724 i Lautakoski, Död 1743.
Jacob (Portimokoski). Född 1728 i Lautakoski, död 1801 i Portimokoski Finland. Barn: Philip, född 1765, död 1820. Jakob, född
1766, död 1811. Henrik, född 1770. Olof, född 1773. Sofia, född 1778.

Ella Philipsdotter. född ? Gift med Nils Hendriksson Koivuniemi, född 1712, död 1771 i Tärendö.
Barn: Anna, född 1741,
död 1813. Ella, född 1747, död 1814.

Källor angående Philip Erssons barn ovan:
Jukkasjärvi C:2 (1719-1751) Bild 176 / sid 171 (AID: v137711.b176.s171, NAD: SE/HLA/1010092)
Dödbok för Elias Philipsson.
Pajala C:3 (1767-1831) Bild 202 / sid 197 (AID: v138545.b202.s197, NAD: SE/HLA/1010153)
Dödboken för Henrik Philipsson.
Pajala C:2 (1761-1776) Bild 10 / sid 6 (AID: v138543.b10.s6, NAD: SE/HLA/1010153)
Kommunionlängd för Jounusuando och Tornefors bruksfolk.
Jukkasjärvi C:3 (1792-1842) Bild 167 / sid 165 (AID: v137713.b167.s165, NAD: SE/HLA/1010092)
Dödboken för Philip Philipsson Parakka.

 

 

 

Min fm mm mm fm far:
Olof Olofsson (Vuordno eller Lainio),
född omkring 1679 troligen i Lainio, död 1749-02-15 i Killingi. Anlade nybygget
Killingisuando 1725. Nybyggare från 1725 och med skattefrihet till år 1739 (Jordebok år 1736, RA). Han var först gift
med N.N. eller troligtvis Regina Larsdotter Dagar före 1715, och hans andra gifte var med Lisbeth Johansdotter Spett
från Svappavaara bruk år 1723. "Olof Olsson fr Lainio får tillstånd att öppna det första nybygget i Killingesuando,
vid Jukkasjärvi tinget 1725. Detta godkänns av de bägge lapparna Per Larsson Vuornis och Amund Gabrielsson Keira."

Gift 1723 med:
Min fm mm mm fm mor:
Elisabeth Johansdotter Spett, född 1690 i Svappavaara Jukkasjärvi, död 1753-05-16 i Killingi.

Barn födda i Killingi:
Första giftet:
Mickel i Lainio, född 1714 ( "Dito [= 30 oktober Christnades] Ol Olss, lainio [notte?] Mickel, Mod. Regina Lars dotter
dagar, födt Mickel mess dagen, fadrna Joh. Högberg m[..] Erik [..] Hústrún, S. Margeta Magnús dotter.") i Lainio,
Jukkasjärvi sn. (Jukkasjärvi Födelse- och dopbok C:1 1714-1716)


Barn i andra giftet:
Susanna Olsdotter Killingi, född 1723. Gift 1744 med Olof Jönsson Sagare.
Brita Olsdotter Killingi, född 1725-04-29, gift med Erik Philipsson Lautakoski, se ovan.
Lucia Olsdotter Killingi, född 1727. Gift med kyrkvärden Henrik Mickelsson Kyrö i Keppo.
Olof Olofsson (Storpare/Hollster), född 1729-03-20. Bosatt i Nederbyn i Gällivare församling.
Johan Olofsson Killingi, född 1733-06-05. Bosatt i Nederbyn i Gällivare.

 

På anbytarforum kan man bland annat följa diskussionerna angående Olof Olofsson Vuordno och hans ursprung:
http://aforum.genealogi.se/discus/messages/44/283589.html

Jag har gjort en sammanfattning av denna diskussion för den som är intresserad, klicka på länken:
Vem var Olof Olofsson ifrån Lainio?

"Såsom lapparna Per Larsson Wuornio med Amund Gabrielsson Keira inför rätten bekänner att de förunnar
Olof Olsson ifrån Lainio tillstånd sig husligt få nedsätta uti Killingisuando där ännu inga nybyggare finns, än skönt
där för boskapsbetens skull berättas vara ymnigt tillfälle på ängar och målbete; fördenskull som kronobefallnings
man välbetrodde Petter Pipping här vid intet har att påminna; för är berörda Olof Olsson här igenom av tingsrätten
efterlåtit att vid Killingesuando fullkomligt gårdsbruk uppta med åker och ängars brukande och röjande som det
sig uppå denna orten låter göra, i anledning av kungl. Maj:t plakat av den 27 sept. 1673 samt 3 sept. 1695; dock
förbjuds allt olaga och överflödigt svedjande, varigenom skogen kan dö ut. Beträffande frihetsåren så kan de inte
utsättas emot högstbemälde kungl. Plakat under högvälborne herr baron och landshövdingens kommunikation
som till vederbörande blev extraherat."
Källa: Tingsprotokoll från Jukkasjärvi 1725.
"Anno 1725 den 15.16.18.19.20.21 och 22 januari hölls ordinarie ting och rättegång med allmogen av Torneå
lappmark uppå Jukkasjärvi vanliga tingställe, närvarande kronobefallningsmannen välbetde. Petter Pipping,
tingstolken Abraham Abrahamsson samt vanliga och edsvorna nämndemän."

 

 


Min fm mm mm mf far:
Hindrik Andersson Stålnacke, född i Svappavaara, död 1782 i Svappavaara. Smältmästare vid Svappavaara bruk 1747,
brukskarl vid bruket. Enligt mantal år 1761 har han hustru och två söner.

Gift 1738-03-20 Med:
Min fm mm mm mf mor:
Helena Ella Henriksdotter Koivuniemi (Björk), född 1714 i Björk i Tärendö, död 1783 /1787) i Svappavaara. Det som
jag kan se är att hon vid husförhören 1795-1827 levde och var skriven hos sonen Hindrik Hindriksson f. 1740, de var
skrivna under Svappavara gruvlag nr. 10. Ella var (troligtvis) dotter till Henrik Larsson Koivuniemi Björk från Tärendö,
död i Björk i Tärendö.

Barn: (av mig kända)
Henrik Henriksson Stålnacke, född 1740-07-01, död 1810-05-27 i Svappavaara, han var brukskarl och brukstorpare
vid Svappavaara kopparbruk. Gift 1775 med Brita Andersdotter Berg från Svappavaara född 1752 (1753), död
1840-05-03 i Svappavaara.
Barn: Helena, född 1775. Hendrik Hendriksson, född 1776, död 1842. Anders, född 1780. Brita, född 1784. Catharina,
född 1791. Jonas Henriksson Stålnacke, född 1795, död 1871.

Erik Henriksson Stålnacke, 1743-09-10-1825, gift första gången med Sigrid Mickelsdotter Kilvo, se ovan. Gift andra
gången med Lisa Olofsdotter Keppo.
Anders Henriksson Stålnacke, född 1746, död 1817-06-14 i Soutujärvi. Flyttade från Svappavaara 1767. Han övertog
hemmanet Soutuniemi 1/4 mantal av Henrik Henriksson Kyrö. Gift 1769-04-02 med Valborg Henriksdotter Keppo
från Keppovuoma född 1753. Familjen levde på sitt krononybygge i Soutujärvi.
Barn: Ella, född 1774, död 1857. Lovisa, född och död 1775. Anders, född och död 1776. Olaus, född och död 1778. Erik Andersson Stålnacke, född 1779,
död 1804. Marget, född 1780, död 1803. Lovisa Andersdotter, född 1782, död 1819.

Lars Henriksson Stålnacke, född 1749-10-25.

 

 

 

Min fm mm mm mm far:
Mickel Olsson (Olofsson), född 1692 i Sjokksjokk (Jokkmokks församling), död 1760-11-18 i Kilvo. Han var kyrkvärd och
bonde. Vid husförhören 1758-1767 bor familjen i Kilvo. Han dog i magrev.

Gift år? Med:
Min fm mm mm mm mor:
Margareta Johansdotter, född 1710 i Sattajärvi, död 1789-08-24 i Kilvo. Efter makens död lever Margareta tillsammans
med sonen Mickel Mickelsson född 1740, sin sonhustru samt barnbarn i Kilvo, förmodligen ända fram till sin död.

Barn födda i Kilvo:
Hans, född 1737, död 1806-01-04 dog i slag, gift 1763-12-24 med Valborg Mickelsdotter född 1740 död 1791.Efter
första hustruns död verkar han ha gift om sig 1774-03-11 med Anna Hendriksdotter från Ullatti, född 1740, död
1791-10-16 i Kilvo.
Barn: Christina, född 1764. Michel, född 1767. Valborg Hansdotter, född 1774, död 1851. N.N. född och död 1776. N.N. född och
död 1776. (tvillingar). Margareta, född 1777.

Sigri, född 1738 (1748 enl. Indiko), död 1816, se ovan.
Michael, född 1740, död 1818-05-18, gift 1761-12-27 med Brita Mickelsdotter Stålnacke född 1744-08-03 i Suotujärvi.
Familjen bodde i Kilvo fram till hans död och säkert även efter detta…
Barn: Mickel Mickelsson, född 1763. Jöns, född 1764. Margareta,
född 1766. Johannes, född 1767. Maria Mickelsdotter, född 1769, död 1850. Brita, född 1772. Jöns, född och död 1775. Petrus (troligen tvilling) född och död
1775. Ingri Mickelsdotter, född 1776, död 1866. Hans, född 1778, död 1780. Charin, född 1781, död 1782. Catharina Mickelsdotter, född 1782,
död 1853. Sara, född och död 1782. Anna Greta, född 1783. Ulrica Mickelsdotter, född 1786, död 1864. Jöns, född och död 1787. Jacob, född och död 1788.
Sigrid Mickelsdotter, född 1789, död 1869.

Karin, född 1742, död 1805-10-20 i Bönträsk. Gift 1761-03-24 med Mats Mattsson, född i Bandträsk? Sjokkjokk 1737,
död 1792-05-03 i Bönträsk.
Barn: Mathias, född 1762. Mickel, född 1763. Nicolaus, född 1765, död 1785. Hans, född 1767. Michel, född 1769.
Catrina Mattsdotter, född 1772, död 1855. Margreta Mattsdotter, född 1774, död 1848. Johan Mattsson Paunu, född 1776, död 1812. Brita Mattsdotter,
född 1776, död 1843. Christina, född 1778. Hans, född 1780, död 1788. Pehr Mattsson, född 1781, död 1860.

Margit, född 1743.
Anna, född 1745.
Olof, född 1746.
Valborg, född 1748.
Johan, född 1750-07-07, död 1827-06-11, gift 1772-12-26 med Valborg Henriksdotter född 1752 i Ullatti, död
1817-02-02 i Kilvo, syster till hans svägerska Anna Henriksdotter ovan. Johan bodde i Kilvo hela sitt liv.

Barn: Marget, född 1773. Valborg, född 1775. Brita, född 1777. Michel Johansson, född 1779, död 1854. Segrid, född 1781, död 1786. Charin, född 1782,
död 1811. Ella, född 1784. Anna Greta, född 1786, död 1787. Sigrid, född 1787. Maria, född 1787, död 1791. Christina, född 1790.

Jakob, född 1752.

 

 

 

Upp

Generation 8

Observera att det blir "upprepningar" av anfäderna nedan, därför att de har fler
än ett barn gemensamt ovan...

 

 

Min fm mf ff ff farfar:
Erik Nilsson Lodvijka Lautakoski, född 1633 i Kainuunkylä, död 1698 i Lautakoski. Erik var 1673 den förste nybyggaren
och grundaren till byn Lautakoski. Hans namn var Erik Nilsson bördig från byn Lovikka vid Torneälven. Erik Nilsson
stannade intill forsen på en plats som kalls för Isoaukea där han skulle bosätta sig. Han började med att uppföra
grunden till sitt tänkta hus. Då han en dag skulle vila sig, slumrade han till och fick en uppenbarelse i drömmen om att
inte bygga vid forsen för då skulle forsen ta hans barn. Istället skulle han följa älven en kilometer uppströms
och bosätta sig där. Han upplevde drömmen så starkt och följde den vilket gjorde att byn Lautakoski ligger där den
ligger nu. Erik och efterkommande levde på självhushållning som jakt, fiske och småbruk
(Källa: Lautakoskis hemsidas historia)

Barn:
Henrik Eriksson Lautakoski, född cirka 1659 i Lautakoski, död 1724-10-17 i Keinusuando. Begravd på Jukkasjärvi
kyrkogård. Gift med Margareta Mickelsdotter född 1650 eller 1659. År 1694/1695 får Keinosuando en nya bosättare,
Henrik med hustru och sonen Karl född 1693. De övertog nybygget som Pehr Persson Heinonen lämnat öde efter bara
två år. Han blev nämndeman 1711. År 1724, samma år som han dog, tvistade han med Nils Johansson Keisari i
Vettasjärvi och dennes son Johan Nilsson Keisari om fiskerätten i Vettasjärvi. Henrik Eriksson hävdade att Vettasjärvi
var en allmänning. Han verkar också ha gjort skada på Nils Keisaris fiskeverktyg. Jöns Mickelsson Sagare i Piilijärvi och
invånarna i Parakka intygade att Vettasjärvi, och markerna där omkring, tillhörde släkten Keisari, varför rätten
beslutade, att Henrik Eriksson enbart fick fiska i den del av Vettasjärvi där hans hustru innehade fiskerätten.

Källa: Erik Kouksu. Barn: Karl Henriksson Keinosuando, född 1693. Mickel Henriksson Keppovuoma, född 1692, död 1767. Henrik Henriksson Moskojärvi,
född 1700. Brita Henriksdotter, född 1702, död 1792. Markus Henriksson, född 1705, död 1740.

Jakob Eriksson Lautakoski, Gift med Anna Mickelsdotter Lasu född i Junosuando. Nybyggare i Lautakoski 1712-1742.
Han utnämndes 1742 till lanthushållare i Junosuando, och på 1740-talet var han postförare mellan Junosuando och
Parakka. Jakob hade antagligen också andra kopplingar till Parakka, eftersom han och Salomon Grape (1662-1742)
i Kainuunkylä upprättade en bouppteckning efter Henrik Mickelsson i Parakka. Denna bouppteckning infördes i
1740 år dombok för Jukkasjärvi, men upprättades antagligen kort efter Henriks död omkring 1717?

Barn: Esaias Jakobsson Lautakoski, född 1700, död 1777-01-01. Husbonde på Mäki gård i Kukkola. Anders Jakobsson Lautakoski, född 1701, död 1783.
Erik Jakobsson Lautakoski, född 1706, död 1745. Nils Jakobsson Lautakoski, född 1710. Abraham Jakobsson Lautakoski, född omkring 1710. Brita Jakobsdotter,
född 1712. Mickel Jakobsson Lautakoski, född 1715.

Philip Eriksson Lautakoski, född 1677-03-01 i Lautakoski, död 1734-01-14 i Lautakoski, se ovan.
Erik Eriksson Lautakoski.
Mickel Eriksson Holm, död 1731. Soldat i Lautakoski. Gift med Margareta Andersdotter Lovikka. Hon var en dotter
till Anders Olofsson Lovikka och Kerstin Invarsdotter Narkaus.

Barn: Anders Mickelsson Lovikka, född 1720. Helena Mickelsdotter, född 1722. Kerstin Mickelsdotter, född 1723.

Malin Eriksdotter, gift med Henrik Pasu. Barn: Henrik Henriksson Pasu, född 1698, död 1759.

 

 

 

Min fm mf ff fm ff:
Olof Larsson Vuordno, (Vonto), född 1688 I Pettisjärvi, Siggevaara, död 1737 i Pettisjärvi Siggevaara.

Gift år? med:
Min fm mf ff fm fm:
Brita Andersdotter, född? Död 1737, makarna dog samma år…

Barn:
Olof Olsson Vuordno/Lainio/Killingi, se ovan.
Anund Olsson Vuordno
Brita Olsdotter Vuornis,
Jakob Olsson Vuordno, född 1696.

Källa: http://aforum.genealogi.se/discus/messages/44/67328.html?1097787145

 

 

 

 

Min fm mf ff fm morfar:
Johan Jonsson Spett, född 1662 i Svappavaara, död efter 1738 i Junosuando masugn Pajala. Gruvdräng och brukskarl
vid Svappavaara gruva 1678-1699. Gruvsmed i Svappavaara 1700-1726. "Släktnamnet Spett skrevs sällan under
perioden mellan 1680-1700 då han som gruvdräng oftast hette Johan Jonsson/Joensson men efter 1700 används
släktnamnet flitigt då Johan var gruvsmed".
Citerar här (fritt översatt från gamla svenska språket) den intressanta informationen som Christer Rosenbahr i sin
bok Släkten Stålnacke 1658-1980 (andra upplagan)har delgett oss på sidan 441:
"Gruvfogden Johan Spett ifrån Svappavaara på 88:e året gammal besvärade sig, att han både fryser och svälter till
döds, begärde att de kunde bevilja honom något till underhåll varje månad. Inspektor Mört sade att han gett honom
något varje månad som Johan Stålnacke även intygade, den till honom på inspektorns vägnar måntaliga tilldelningen
föregav sig kunna intygas med ed, att han till det ringaste levererat honom 3½ tunnor korn; och som denna Johan
Spett även åstundar, att bege sig till dennas måg i Killingisuando, så efterlät rätten honom den friheten, att vara hos
mågen, helst eftersom han inte kan göra något arbete vid verket, då han lika fullt skall ha efter förordnat njuta av
bergslagen till sitt underhåll". Junosuando och Svappavaara gruvting den 27 november 1732. sid. 538. "
I gruvtinget år 1732 omnämns Spet vara '88 år gammal'. Hans ålder var möjligen överskattad och skall istället vara
omkring '72 år' gammal eftersom hans fader gifter om sig omkring 1661.
Farfar: gruvsmeden och f.d. hammarsmeden Jonas Jönsson Spett, som sannolikt var ifrån Karlskogas bergslag år
1660, eftersom det fanns en annan smedsläkt med samma släktnamn".

Gift år? med:
Min fm mf ff fm mm:
Susanna Hansdotter Bergman, född omkring 1657 i Falun, död 1738 i Svappavaara.
"Domstolsnotis: Brukskarlen Nils Fransson Servio, tillstod sig belägrat pigan Susanna Hansdotter till mökränkning;
alltså efter lag av kunglig Maj:t straffordning pliktar han första gången 40 mark silvermynt och står bägge uppenbara
skriftl."
"Domstolsnotis: Frans Servios hustru Karin Eriksdotter, har belagt Susanna Hansdotter, som den där spargerat och
att sådant sakl. låtit utgå, att brukskarlen Erik Jönsson (Stålnacke), tagit upp en silverkalk utur jorden som blev bränd
och uppsmält, när bruksgården i Svappavaara brann upp för några år sedan; och eftersom nämnda hustru Karin
gjorde offentlig avbön till underbörande; alltså blev hon endast sak 3 mark silvermynt efter det 43 kap. tingsmålsbalken
(1684-01-30, s. 910, Jukkasjärvi tingslag under Torne lappmark, RA).
Källa: Släkten Stålnacke 1658-1980 av Christer Rosenbahr, sid. 441.


Barn födda i Svappavaara:
Maria Johansdotter Spett, född 1685 i Svappavaara, död 1766 i Svappavaara. Gift 1708 med Jöran Eriksson Stålnacke,
född 1682 i Svappavaara, död 1736 i Svappavaara.
Barn: Erik Jöransson Stålnacke, född 1708, död 1771-06-04. Susanna Jöransdotter
Stålnacke, född 1710, död 1787. Maria Jöransdotter Stålnacke, född 1712, död 1777-12-17. Kerstin Jöransdotter Stålnacke, född 1717, 1798-11-03.
Johan Jöransson Stålnacke, född 1720-04-24, död 1784-05-20. Margareta Jöransdotter Stålnacke, född 1726-09-21, död 1808-02-10. Jöran Jöransson
Stålnacke, född 1728-09-25, död 1799-02-27.

Anders Johansson Spett, född 1687, död 1764-06-18 i Jukkasjärvi, gift 1713 med Anna Agnes Thomasdotter Mangi,
född 1677 i Jukkasjärvi, död 1763-06-04 i Jukkasjärvi.
Lisbeth (Elisabeth) Johansdotter Spett, född 1693, död 1753 se ovan.
Susanna Johansdotter Spett, född 1697, död 1781. Gift med Henrik Henriksson Moskojärvi, se ovan.
Johan Johansson Spett,
född cirka 1690-talet, död 1736, begravd 1736-03-27 på Svappavaara brukskyrkogård.
Han var kopparsmed i Svappavaara. Gift 1718 med Sigrid Jönsdotter Stålnacke, född efter 1692 i Svappavaara, död
på 1740 talet i Svappavaara.
Jonas Johansson Spett, född cirka 1690-talet, död 1752 i Svappavaara. Han var gruvsmed vid Svappavaara bruk
1722-52. Gift 1725-12-02 med Brita Eriksdotter Stålnacke, född 1702 i Svappavaara, död 1791 i Svappavaara.
Citat från boken Släkten Stålnacke 1658-1980 av Christer Rosenbahr, sid. 422:
"Hennes man omnämns i bergstinget år 1744 och det lyder följande: 'Hos rätten gjordes för gamla och orkelösa
arbetarna Erik Stålnacke samt Jonas Spett ansökning om någon hjälp av bergslaget till underhåll;... likaledes kommer
Jonas Spett som in lången tid varit sängliggande och sjuk, att han ej kunnat förtjäna något, att undfå om månaden
ett skål säd och en kappa salt, till dess man fram bättre får se huru det sig med honom föranlåter' (rättsprotokoll
Svappavaara bergsting 1744-09-03, RA). "Änkan var på Jukkasjärvi ting den 12 feb. 1777. Hon säger sig då vara
några och 70 år gammal, och att det var 20 år sedan hennes make Jonas Spett avlidit".

 

 

 

Min fm mf ff mf farfar:
Anders Erson Stålnacke, född 1685 i Svappavaara, död 1745 i Svappavaara. Kopparsmältare vid Svappavaaras bruk
1718-1745. Smältare vid Vuolusjoki kopparhytta i Jukkasjärvi 1703-. Sexman vid Svappavaara bergsting 1741-.
En same vid namn Anders Nilsson i Siggevaara stod 1709 inför rätta för att från Per Persson i Tingevaara ha bortfört
en Anders Stålnacke tillhörig ren. Stålnacke hade köpt renen av Jöns Amundsson i Tingevaara, men Anders Nilsson
hävdade att han blivit lovad denna ren. Eftersom Anders Stålnacke i laga ordning köpt renen av Jöns Amundsson
dömdes Anders Nilsson till 6 mark silvermynt för sin stöld.
En annan ren affär togs upp vid tinget 1713, sedan samen Olof Jacobsson i Siggevaara sålt en ren till Anders Stålnacke,
och sedan stulit tillbaka den jämte en liten renoxe. Thomas Nilsson Mangi i Vaikko ställde sig i borgen för Olof Jacobsson,
sedan Stålnacke anmodat länsmannen att arrestera Olof Jacobsson. Det visade sig dock att Olof Jacobsson försvunnit,
och därför ålade nämnden Thomas Mangi att antingen återfinna Olof Jacobsson eller ersätta Stålnacke för de stulna
renarna.
En annan gång levererade Anders Stålnacke, som tydligen ägnade sig en hel del åt renskötsel vid sidan om sitt egentliga
yrke som kopparsmältare, en oduglig körren till bonden Johan Josefsson Purainen i Hälsingby, varför Stålnacke 1718
fick ersätta honom med 10 daler och 16 öre kopparmynt. 1721 fick Anders Stålnacke en örfil av Erik Christiansson
Elingius sedan han krävt att Elingius skulle återlämna en silversked som tillhörde Stålnackes styvdotter Sofia
Christiansdotter Elingia. Erik Elingius dömdes till 3 mark silvermynt för sin örfil, samt för "twetalan och oljud" till 3
mark silvermynt.
Källa: Släkten Stålnacke av Christer Rosenbahr.

Gift år 1711 med:
Min fm mf ff mf farmor:
Margareta Henriksdotter Core, född 1683 i Torneå, död 1731 i Svappavaara. Gift första gången med Christian Elingius,
borgare i Torneå stad. De fick ett ”känt” barn tillsammans: dottern Sofia Kristiansdotter Elingius. Christian Elingius blev
mördad av lappen Olof Andersson Himma år 1759.
Utdrag ur domboken AIa 24 feb. 1760: "S.d. Ställte sig länsman Olof Hedberg för rätta Lappmannen Olof Anundsson
Henna i Caitum, med angifwande att han, enligit afledne Nybyggare Christian Elingius i Wourdowuoma berättelse ska
misstänkas att hafwa med en knif stuckit Elingia i buken nästföre Påsk år 1759 uti Elingii egen gård och förmedelst
tillskyndat honom det sår herrå... tredje dagen efter döden följgt, anhållande therföre Länsman om laga rannsakning
i detta mål. Sedan försthes? skull en af Kronobefallnings Mannen Wälborne Zakarias Renhorn, i Prästerskapets och
nämndens närwarande först... hållen undersökelse blifwit ingifwen och uppläst, förehölls Olof Anundsson att rätteligen
berätta huru tillgådt och bekänna om han till angifwande skyldig är." Hela rättegången skall visst vara renskriven av
Tore Fjällborg i Kiruna år 1997 och finns bl.a. på Landsarkivet. År 1720 vittnar Anders Stålnacke i en rättegång, sedan
Anders Stålnackes 13 åriga styvdotter Sofia Christiansdotter Elingia berättat för honom att kyrkoherde Christian Elingius
son Erik Elingius under höslåtten nästlidna sommar stulit "2 järnringar, ett bokar bläck, item murjärnen ur murhen"
samt ett städ. Dessa föremål skulle Erik Elingius sedan ha sålt till Erik Stålnacke. Båda förnekar sin skuld, och frikändes.

 

Barn:
Henrik Andersson Stålnacke, född omkring 1715 i Svappavaara, död 1782 i Svappavaara. Smältarmästare vid
Svappavaara bruk 1747, brukskarl vid Svappavaara bruk. Gift 1783-03-20 med Ella Henrikdsdotter från Tärendö,
se ovan.
Barn: Henrik Henriksson Stålnacke, född 1740, död 1810. Erik Henriksson Stålnacke, född 1743, död 1825. Anders Henriksson Stålnacke,
född 1746, död 1817. Lars Henriksson Stålnacke, född 1749.

Anders Andersson Stålnacke, född 1720-07-15 i Svappavaara. Troligen utflyttad till Norge eller till släktingar i Torneå.
Erik Andersson Stålnacke, född 1723-06-24. Troligen utflyttad till Norge eller till släktingar i Torneå.
Karin Andersdotter Stålnacke, född omkring 1725, död 1758 i Junosuando. Gift 1746-04-06 med Johan Gabrielsson
Flygare från Junosuando född 1713 i Masugnsbyn, död 1781-12-15 i Junosuando. Familjen var bosatt i Junosuando
masugnsby.

 

 

 

Min fm mf ff mf morfar:
Henrik Larsson Björk Koivuniemi, husbonde på Koivuniemi gård. Noterad 1731-43 i Tärendö.


Gift med:
Min fm mf ff mf mormor:
Margareta Olofsdotter


Barn:
Ella Hendriksdotter, född 1714, död 1783 (1787), se ovan.
Olof Henriksson Koivuniemi, född omkring 1715, död 1775-12-16 i Pajala. Gift 1739-03-09 i Pajala med Maria
Philipsdotter, född 1718 i Pajala.
Barn födda i Tärendö: Hendrik Olofsson, född 1747. Ella Olofsdotter, född 1751, död 1811. Olof Olofsson,
född 1753.

Margareta Henriksdotter, född 1718-02-17.
Malin Henriksdotter, född 1718-02-17 (tvilling).
Lars Henriksson Liminga, född omkring 1720-12, död 1792-10-17 i Liminga, Anttis i Pajala. Bonde i Antekarvis på
gården Liminga. Gift 1759-03-29 med Kajsa Johansdotter, född 1736-11-07 i Ängesån, död 1828-04-12 i Liminga i
Anttis.
Barn: Johan, född 1760; Henrik, född 1762, död omkring 1823; Anna, född 1765, död 1770; Margareta, född 1767; Maria, född 1769, död 1770;
Ingrid, född 1771; Maria, född 1773; Brita, född 1776; Kajsa, född 1779.


Min källa: http://www.flersidigt.se/slaktsidor/ma_slakt/ma_mormor/006/01/302.htm

 

 

 

 

Min fm mf fm ff farfar:
Erik Jönsson Stålnacke, troligen född på våren 1642 i Dorkarby i Tolfta församling i Uppland, död 1723 i Svappavaara.
Han började i tidig ålder att arbeta vid Strömsbergs bruk i Tolfta. Omnämns första gången i sin fars arbetskontrakt
med Svappavaara kopparbruk 1658. Erik var gruvarbetare, kopparsmältare vid Svappavaara kopparhyttor samt
gruvfogde vid Svappavaara koppargruvor. Han omnämns 1717 som över 80 år gammal i bergmästaren Sadlins
skildrade relation, och sista gången i 1714 års mantalslängd.

I Svappavaar var Erik Jönsson Stålnacke anställd som vindkörare år 1658, gruvdräng 1658-65, smältdräng 1666-68,
kopparsmältare 1669-1723, och år 1700 utnämndes han till bruksfogde i Svappavaara. År 1716 rapporterade Erik
Stålnacke till inspektoren Lars Sandell, att han 1714 funnit två nya kopparfyndigheter i Svappavaara, men ingen ville
åta sig något arbete där.
Det finns två uppgifter om hans ålder: 1717, över 80 år (bergsmästaren Sadlin) och 1723,
över 90 år (dödboken). Han ägde 29 renar, enligt domboken år 1697.

År 1700 betalade han en skuld på 1 daler och 16 öre kopparmynt till länsman Olof Mickelsson Törnqvists hustru Anna
Jonsdotter. 1712 obducerade Erik Stålnacke tillsammans med smältaren Lars Johansson och bokhållaren Biörkman
samen Knut Nilssons döda kropp. Samma år lät samen Anund Persson i Siggevaara sina renar dels fördärva, dels
förtära två lasshö, som tillhörde Erik Stålnacke, vidare hade samme Anund Persson tagit en ren av Erik Stålnacke,
vilken denne fått som underpant för Anund Perssons skulder. Anund Persson dömdes vid tinget 1713 till 3 mark
silvermynt i böter.

Gift år 1644 med:
Min fm mf fm ff farmor:
Kerstin Olofsdotter, född omkring 1644 i Roknäs i Piteå, död 1715 i Svappavaara. Flyttade med sin familj från Piteå
till Svappavaara 1658.

Barn:
Jöns Eriksson Stålnacke, född cirka 1666 i Svappavaara, död omkring 1717 i Soutujärvi. Brukskarl i Svappavaara
1689-1699, sedan krononybyggare i Soutujärvi 1698-10-28. Jöns fick köpa 3/4 av sin hustrus brors boställe i
Soutujärvi för 160 dlr kmt. Hans svåger, länsman Olof Mickelsson Törnkvist hade då rymt till Norge med sin frilla
Sigrid Nilsdotter. Den sista tredjedelen köptes av finnen Josef Larsson. Gift 1690 med Margareta Mickelsdotter,
född cirka 1665 i Pajala, död efter 1724 i Soutujärvi. Se ovan.
Johan Eriksson Stålnacke, född 1671 i Svappavaara, död 1741 i Svappavaara. Brukskarl i Svappavaara 1697-1741.
Gruvdräng vid Sjangelis gruva i Jukkasjärvi, smältare vid Vuolusjoki kopparhytta Jukkasjärvi. Gift omkring 1698 med
Margareta Baltzardotter Thun född omkring 1670 i Kengis bruk, död 1744 i Svappavaara.
Kerstin Eriksdotter Stålnacke, född 1675 i Svappavaara, död mellan 17581761 i Kengis Pajala. Gift år 1700 med Olof
Baltzarsson Thun född 1675 i Kengis, död 1736-10-29 i Kengis.
Erik Eriksson Stålnacke, född 1680 i Svappavaara, död 1744 i Svappavaara. Brukskarl i Svappavaara, gruvdräng vid
Sjangelis gruva , smältare vid Vuolusjoki kopparhytta. Gift 1701 med Sophia Baltzardotter Thun född 1671 i Kengis,
död 1738 i Svappavaara.
Jöran Eriksson Stålnacke, född 1682 i Svappavaara, död 1736 i Svappavaara. Brukskarl i Svappavaara, gruvdräng
vid Sjangelis gruva i Jukkasjärvi, smältare vid Vuolusjoki kopparhytta i Jukkasjärvi. 1736, gift 1708 med Maria
Johansdotter Spett född 1685 i Svappavaara. Se ovan.
Anders Eriksson Stålnacke, född 1685 i Svappavaara, död 1745 i Svappavaara. Kopparsmältare i Svappavaara,
smältare vid Vuolusjoki kopparhytta i Jukkasjärvi. Gift 1711 med Margareta Hendriksdotter Core född 1683 i Torneå,
död 1731 i Svappavaara. Se ovan.
Margareta Eriksdotter, född omkring 1687 i Svappavaara. "Hemmadotter i Svappavaara bruk åre 1702-1705.
Kökspiga i prästgården, Jukkasjärvi församling (1713, 1715). Piga i Torneå stad. Gift sannolikt åren 1716-1719.
Källa: Släkten Stålnacke 1658-1980 av Christer Rosenbahr, sid. 121.
Annika (Anna) Eriksdotter Stålnacke, född 1689 i Svappavaara, död 1731 i Pietilä i Limingo i Finland. "Bodde hemma
hos pappan vid Svappavaara bruk till 1713. Nämnd som dopvittne i Jukkasjärvi dombok 1720-12-00. Inflyttade som
änka 1722 till Övertorneå.
Källa: Släkten Stålnacke 1658-1980 av Christer Rosenbahr, sid. 543.

 

 

 

Min fm mf fm mm farfar:
Henrik Erson Lodvijk, född 1659 i Lovikka, Pajala, död 1724-12-21 i Keinosuando. Nybyggare i Keinosuando 1692,
nämndeman i Jukkasjärvi tingslag 1702-20. Han övertog 1694 eller 1695 Per Persson Heinonens öde nybygge i
Keinosuando, och blev nämndeman 1711. Han omtalas ofta i domböcker och andra handlingar från 1700-talets första
fjärdedel, och han verkar ha varit ansedd i församlingen. År 1724, samma år som han dog, tvistade han med Nils
Johansson Keisari i Vettasjärvi och dennes son om fiskerätten i Vettasjärvi. Henrik Eriksson Lodvik hävdade
att Vettasjärvi var en allmänning, och att han därför kunde fiska där efter eget tycke. Han syns också ha gjort skada
på Nils Keisaris fiskeverktyg. Jöns Mickelsson Sagare i Piilijärvi och invånarna i Parakka intygade att Vettasjärvi, och
markerna däromkring tillhörde släkten Keisari, varförrätten beslutade att Henrik Eriksson Lodvik enbart skulle få fiska
i den del av Vettasjärvi där hans hustru innehade fiskerätten.

Gift med:
Min fm mf fm mm farmor:
Margareta Mickelsdotter Ullath, född 1650 död 1740 troligen i Keinosuando.. Hennes ursprung är osäkert, men hon
ska han någon anknytning till Parakka, det framkommer i ett protokoll. Parakkaborna hade tydligen fiskerätt i
”Wettasjerfi tresk” se nedan.

Keinosuando: Nybygget grundades 1694 av Hindric Ersson, lapp från Lovikka. Nybygget är föregångare till Nilivaara,
som ligger en bit från Ängesån. Från Keinosuando koloniserades, som tidigare nämnts, Moskojärvi men också Auvakko
i och med att Mickel Hindersson blir förste nybyggare där, även han son till Hindrick Eriksson. 1756 kom Per Persson
till Keinosuando, många Nilivaarabor räknar Per Persson som sin stamfader. Kateketen Olof Hapo bodde i Keinosuando
1839-66.
Källa: Gällivare landsbygd och tätort av Gösta Forsström och Bo Strand.

 

På denna länk har jag gjort en liten sammanställning om Keinosuando

denna länk kan du läsa Tommy Rapps historia om Keinosuando.


På följande hemsida kan man läsa den intressanta historien om Mickel Mickelssons tragiska död:
http://lappmarken.wordpress.com/2012/09/19/nybyggarslakten-uhlat-fran-ullatti/


Barn:
Karl, född 1693. Gift före 1714 med Kerstin Mickelsdotter Ullati. Han och Cherstin flyttar från Keinosuando och skaffar
sig ett hemman i Moskojärvi vilket de 1727 säljer till Karls bror Henrik Henriksson för 150 daler kopparmynt. Vart Karl
och Cherstin tar vägen, vet man inte. I Jukksjärvi f.s. hfl fram till 1743 över Keinosuando, så finns de inte där. I hfl
1758 finns familjen åter i Keinosuando. Hustrun Cherstin och sonen finns med, men Karl är död, varefter Keinosuando
nybygge övertogs av Hans brorsdotter Malin Markusdotter och hennes make Pehr Pehrsson Heinonen. År 1713 blev
Karl och fadern indragna i en mordhärva i släkten Ullatti. Till en början förefaller det, som om Karl har mördat sin svåger
Mickel Mickelsson. Efter en komplicerad rättsprocess blir han dock frikänd, då alla bevis verkar peka på den mördades
bror Jöns Mickelsson. År 1727 anklagas Karl för att under natten efter Lars Pehrsson Servios bröllop i Tornefors, något
efter påsk 1725, ha idkat lönskaläge med Karin Johansdotter Suup, piga hos Mårten Mårtensson Lainio i Vittangi, och
därmed ha avlat en dotter, som sedan gavs namnet Karin. En mängd personer sov natten efter bröllopet över på
golvet i Lars Servios stuga; däribland Olof Larsson Kuoksuando, Filip Eriksson Lautakoski, Olof Olofsson Snällfot, Hans
Olofsson Lodvika, och Mårten Mårtensson Lainio. De som sov närmast Karin var Olof Larsson Kuoksuando, och Karl
Henriksson. Karin hävdade att Karl var far till barnet. Mycket talade för att han verkligen var det, men han svor ed
på sin oskuld. När Karl svor denna ed ändrade sig Karin Suup. Nu hävdade hon att Mårten Mårtensson Lainios styvson
Olof Olofsson Lainio var far till barnet.( Källa: Erik Johansson Kuoksu).
Mickel Henriksson Kyrö, född 1694, död 1767? Han köper 1739 lappskattelandet Keppovuoma (Avvakko) av lappen
Pehr Jönsson för 73 daler kopparmynt och blir därmed Keppovuomas förste nybyggare.
Henrik, född 1700- se ovan.
Brita, född 1702, död 1792-11-30 i Svappavaara. Gift 1732 med Henrik Henriksson Kyrö född cirka 1708, gift andra
gången 1740-03-16 med Johan Johansson Stålnacke född 1712 i Svappavaara, död 1794-06-22 i Svappavaara.
Markus, född 1705, död 1740-10-10. Han övertog Keinosuando vid faderns död 1724 trots att han var yngst Anders
Hackzell skriver 1738 följande om Keinosuando nybygge: "har i utsäde 1 1/4 t: Lerjord och kan föda 9 kor af Myrängar
och Starrhö." Han var en väl ansedd man som omnämnssom fadder och förmyndare för faderlösa barn. Se ovan.
Källa:
http://distans.org/anor/index.php

 

 

 

Min fm mf fm mm morfar:
Johan Jonsson Spett, född 1662 i Svappavaara, död efter 1738 i Junosuando masugn Pajala. Gruvdräng och brukskarl
vid Svappavaara gruva 1678-1699. Gruvsmed i Svappavaara 1700-1726. "Släktnamnet Spett skrevs sällan under
perioden mellan 1680-1700 då han som gruvdräng oftast hette Johan Jonsson/Joensson men efter 1700 används
släktnamnet flitigt då Johan var gruvsmed".
Citerar här (fritt översatt från gamla svenska språket) den intressanta informationen som Christer Rosenbahr i sin
bok Släkten Stålnacke 1658-1980 (andra upplagan)har delgett oss på sidan 441:
"Gruvfogden Johan Spett ifrån Svappavaara på 88:e året gammal besvärade sig, att han både fryser och svälter till
döds, begärde att de kunde bevilja honom något till underhåll varje månad. Inspektor Mört sade att han gett honom
något varje månad som Johan Stålnacke även intygade, den till honom på inspektorns vägnar måntaliga tilldelningen
föregav sig kunna intygas med ed, att han till det ringaste levererat honom 3½ tunnor korn; och som denna Johan
Spett även åstundar, att bege sig till dennas måg i Killingisuando, så efterlät rätten honom den friheten, att vara hos
mågen, helst eftersom han inte kan göra något arbete vid verket, då han lika fullt skall ha efter förordnat njuta av
bergslagen till sitt underhåll". Junosuando och Svappavaara gruvting den 27 november 1732. sid. 538. "
I gruvtinget år 1732 omnämns Spet vara '88 år gammal'. Hans ålder var möjligen överskattad och skall istället vara
omkring '72 år' gammal eftersom hans fader gifter om sig omkring 1661.
Farfar: gruvsmeden och f.d. hammarsmeden Jonas Jönsson Spett, som sannolikt var ifrån Karlskogas bergslag år
1660, eftersom det fanns en annan smedsläkt med samma släktnamn".

Gift år? med:
Min fm mf fm mm mormor:
Susanna Hansdotter Bergman, född omkring 1657 i Falun, död 1738 i Svappavaara.
"Domstolsnotis: Brukskarlen Nils Fransson Servio, tillstod sig belägrat pigan Susanna Hansdotter till mökränkning;
alltså efter lag av kunglig Maj:t straffordning pliktar han första gången 40 mark silvermynt och står bägge uppenbara
skriftl."
"Domstolsnotis: Frans Servios hustru Karin Eriksdotter, har belagt Susanna Hansdotter, som den där spargerat och
att sådant sakl. låtit utgå, att brukskarlen Erik Jönsson (Stålnacke), tagit upp en silverkalk utur jorden som blev bränd
och uppsmält, när bruksgården i Svappavaara brann upp för några år sedan; och eftersom nämnda hustru Karin
gjorde offentlig avbön till underbörande; alltså blev hon endast sak 3 mark silvermynt efter det 43 kap. tingsmålsbalken
(1684-01-30, s. 910, Jukkasjärvi tingslag under Torne lappmark, RA).
Källa: Släkten Stålnacke 1658-1980 av Christer Rosenbahr, sid. 441.


Barn födda i Svappavaara:
Maria Johansdotter Spett, född 1685 i Svappavaara, död 1766 i Svappavaara. Gift 1708 med Jöran Eriksson Stålnacke,
född 1682 i Svappavaara, död 1736 i Svappavaara.
Barn: Erik Jöransson Stålnacke, född 1708, död 1771-06-04. Susanna Jöransdotter
Stålnacke, född 1710, död 1787. Maria Jöransdotter Stålnacke, född 1712, död 1777-12-17. Kerstin Jöransdotter Stålnacke, född 1717, 1798-11-03.
Johan Jöransson Stålnacke, född 1720-04-24, död 1784-05-20. Margareta Jöransdotter Stålnacke, född 1726-09-21, död 1808-02-10. Jöran Jöransson
Stålnacke, född 1728-09-25, död 1799-02-27.

Anders Johansson Spett, född 1687, död 1764-06-18 i Jukkasjärvi, gift 1713 med Anna Agnes Thomasdotter Mangi,
född 1677 i Jukkasjärvi, död 1763-06-04 i Jukkasjärvi.
Lisbeth (Elisabeth) Johansdotter Spett, född 1693, död 1753 se ovan.
Susanna Johansdotter Spett, född 1697, död 1781. Gift med Henrik Henriksson Moskojärvi, se ovan.
Johan Johansson Spett,
född cirka 1690-talet, död 1736, begravd 1736-03-27 på Svappavaara brukskyrkogård.
Han var kopparsmed i Svappavaara. Gift 1718 med Sigrid Jönsdotter Stålnacke, född efter 1692 i Svappavaara, död
på 1740 talet i Svappavaara.
Jonas Johansson Spett, född cirka 1690-talet, död 1752 i Svappavaara. Han var gruvsmed vid Svappavaara bruk
1722-52. Gift 1725-12-02 med Brita Eriksdotter Stålnacke, född 1702 i Svappavaara, död 1791 i Svappavaara.
Citat från boken Släkten Stålnacke 1658-1980 av Christer Rosenbahr, sid. 422:
"Hennes man omnämns i bergstinget år 1744 och det lyder följande: 'Hos rätten gjordes för gamla och orkelösa
arbetarna Erik Stålnacke samt Jonas Spett ansökning om någon hjälp av bergslaget till underhåll;... likaledes kommer
Jonas Spett som in lången tid varit sängliggande och sjuk, att han ej kunnat förtjäna något, att undfå om månaden
ett skål säd och en kappa salt, till dess man fram bättre får se huru det sig med honom föranlåter' (rättsprotokoll
Svappavaara bergsting 1744-09-03, RA). "Änkan var på Jukkasjärvi ting den 12 feb. 1777. Hon säger sig då vara
några och 70 år gammal, och att det var 20 år sedan hennes make Jonas Spett avlidit".


 

 

Min fm mf mf ff farfar:
Henrik Erson Lodvijk, född 1659 i Lovikka, Pajala, död 1724-12-21 i Keinosuando. Nybyggare i Keinosuando 1692,
nämndeman i Jukkasjärvi tingslag 1702-20. Han övertog 1694 eller 1695 Per Persson Heinonens öde nybygge i
Keinosuando, och blev nämndeman 1711. Han omtalas ofta i domböcker och andra handlingar från 1700-talets första
fjärdedel, och han verkar ha varit ansedd i församlingen. År 1724, samma år som han dog, tvistade han med Nils
Johansson Keisari i Vettasjärvi och dennes son om fiskerätten i Vettasjärvi. Henrik Eriksson Lodvik hävdade
att Vettasjärvi var en allmänning, och att han därför kunde fiska där efter eget tycke. Han syns också ha gjort skada
på Nils Keisaris fiskeverktyg. Jöns Mickelsson Sagare i Piilijärvi och invånarna i Parakka intygade att Vettasjärvi, och
markerna däromkring tillhörde släkten Keisari, varförrätten beslutade att Henrik Eriksson Lodvik enbart skulle få fiska
i den del av Vettasjärvi där hans hustru innehade fiskerätten.

Gift med:
Min fm mf mf ff farmor:
Margareta Mickelsdotter Ullath, född 1650 död 1740 troligen i Keinosuando.. Hennes ursprung är osäkert, men hon
ska han någon anknytning till Parakka, det framkommer i ett protokoll. Parakkaborna hade tydligen fiskerätt i
”Wettasjerfi tresk” se nedan.

Keinosuando: Nybygget grundades 1694 av Hindric Ersson, lapp från Lovikka. Nybygget är föregångare till Nilivaara,
som ligger en bit från Ängesån. Från Keinosuando koloniserades, som tidigare nämnts, Moskojärvi men också Auvakko
i och med att Mickel Hindersson blir förste nybyggare där, även han son till Hindrick Eriksson. 1756 kom Per Persson
till Keinosuando, många Nilivaarabor räknar Per Persson som sin stamfader. Kateketen Olof Hapo bodde i Keinosuando
1839-66.
Källa: Gällivare landsbygd och tätort av Gösta Forsström och Bo Strand.

På denna länk har jag gjort en liten sammanställning om Keinosuando

denna länk kan du läsa Tommy Rapps historia om Keinosuando.


På följande hemsida kan man läsa den intressanta historien om Mickel Mickelssons tragiska död:
http://lappmarken.wordpress.com/2012/09/19/nybyggarslakten-uhlat-fran-ullatti/


Barn:
Karl, född 1693. Gift före 1714 med Kerstin Mickelsdotter Ullati. Han och Cherstin flyttar från Keinosuando och skaffar
sig ett hemman i Moskojärvi vilket de 1727 säljer till Karls bror Henrik Henriksson för 150 daler kopparmynt. Vart Karl
och Cherstin tar vägen, vet man inte. I Jukksjärvi f.s. hfl fram till 1743 över Keinosuando, så finns de inte där. I hfl
1758 finns familjen åter i Keinosuando. Hustrun Cherstin och sonen finns med, men Karl är död, varefter Keinosuando
nybygge övertogs av Hans brorsdotter Malin Markusdotter och hennes make Pehr Pehrsson Heinonen. År 1713 blev
Karl och fadern indragna i en mordhärva i släkten Ullatti. Till en början förefaller det, som om Karl har mördat sin svåger
Mickel Mickelsson. Efter en komplicerad rättsprocess blir han dock frikänd, då alla bevis verkar peka på den mördades
bror Jöns Mickelsson. År 1727 anklagas Karl för att under natten efter Lars Pehrsson Servios bröllop i Tornefors, något
efter påsk 1725, ha idkat lönskaläge med Karin Johansdotter Suup, piga hos Mårten Mårtensson Lainio i Vittangi, och
därmed ha avlat en dotter, som sedan gavs namnet Karin. En mängd personer sov natten efter bröllopet över på
golvet i Lars Servios stuga; däribland Olof Larsson Kuoksuando, Filip Eriksson Lautakoski, Olof Olofsson Snällfot, Hans
Olofsson Lodvika, och Mårten Mårtensson Lainio. De som sov närmast Karin var Olof Larsson Kuoksuando, och Karl
Henriksson. Karin hävdade att Karl var far till barnet. Mycket talade för att han verkligen var det, men han svor ed
på sin oskuld. När Karl svor denna ed ändrade sig Karin Suup. Nu hävdade hon att Mårten Mårtensson Lainios styvson
Olof Olofsson Lainio var far till barnet.( Källa: Erik Johansson Kuoksu).
Mickel Henriksson Kyrö, född 1694, död 1767? Han köper 1739 lappskattelandet Keppovuoma (Avvakko) av lappen
Pehr Jönsson för 73 daler kopparmynt och blir därmed Keppovuomas förste nybyggare.
Henrik, född 1700- se ovan.
Brita, född 1702, död 1792-11-30 i Svappavaara. Gift 1732 med Henrik Henriksson Kyrö född cirka 1708, gift andra
gången 1740-03-16 med Johan Johansson Stålnacke född 1712 i Svappavaara, död 1794-06-22 i Svappavaara.
Markus, född 1705, död 1740-10-10. Han övertog Keinosuando vid faderns död 1724 trots att han var yngst Anders
Hackzell skriver 1738 följande om Keinosuando nybygge: "har i utsäde 1 1/4 t: Lerjord och kan föda 9 kor af Myrängar
och Starrhö." Han var en väl ansedd man som omnämns
som fadder och förmyndare för faderlösa barn.
Källa:
http://distans.org/anor/index.php

 

 

 

Min fm mf mf ff morfar
Johan Jonsson Spett, född 1662 i Svappavaara, död efter 1738 i Junosuando masugn Pajala. Gruvdräng och brukskarl
vid Svappavaara gruva 1678-1699. Gruvsmed i Svappavaara 1700-1726. "Släktnamnet Spett skrevs sällan under
perioden mellan 1680-1700 då han som gruvdräng oftast hette Johan Jonsson/Joensson men efter 1700 används
släktnamnet flitigt då Johan var gruvsmed".
Citerar här (fritt översatt från gamla svenska språket) den intressanta informationen som Christer Rosenbahr i sin
bok Släkten Stålnacke 1658-1980 (andra upplagan)har delgett oss på sidan 441:
"Gruvfogden Johan Spett ifrån Svappavaara på 88:e året gammal besvärade sig, att han både fryser och svälter till
döds, begärde att de kunde bevilja honom något till underhåll varje månad. Inspektor Mört sade att han gett honom
något varje månad som Johan Stålnacke även intygade, den till honom på inspektorns vägnar måntaliga tilldelningen
föregav sig kunna intygas med ed, att han till det ringaste levererat honom 3½ tunnor korn; och som denna Johan
Spett även åstundar, att bege sig till dennas måg i Killingisuando, så efterlät rätten honom den friheten, att vara hos
mågen, helst eftersom han inte kan göra något arbete vid verket, då han lika fullt skall ha efter förordnat njuta av
bergslagen till sitt underhåll". Junosuando och Svappavaara gruvting den 27 november 1732. sid. 538. "
I gruvtinget år 1732 omnämns Spet vara '88 år gammal'. Hans ålder var möjligen överskattad och skall istället vara
omkring '72 år' gammal eftersom hans fader gifter om sig omkring 1661.
Farfar: gruvsmeden och f.d. hammarsmeden Jonas Jönsson Spett, som sannolikt var ifrån Karlskogas bergslag år
1660, eftersom det fanns en annan smedsläkt med samma släktnamn".

Gift år? med:
Min fm mf mf ff mormor:
Susanna Hansdotter Bergman, född omkring 1657 i Falun, död 1738 i Svappavaara.
"Domstolsnotis: Brukskarlen Nils Fransson Servio, tillstod sig belägrat pigan Susanna Hansdotter till mökränkning;
alltså efter lag av kunglig Maj:t straffordning pliktar han första gången 40 mark silvermynt och står bägge uppenbara
skriftl."
"Domstolsnotis: Frans Servios hustru Karin Eriksdotter, har belagt Susanna Hansdotter, som den där spargerat och
att sådant sakl. låtit utgå, att brukskarlen Erik Jönsson (Stålnacke), tagit upp en silverkalk utur jorden som blev bränd
och uppsmält, när bruksgården i Svappavaara brann upp för några år sedan; och eftersom nämnda hustru Karin
gjorde offentlig avbön till underbörande; alltså blev hon endast sak 3 mark silvermynt efter det 43 kap. tingsmålsbalken
(1684-01-30, s. 910, Jukkasjärvi tingslag under Torne lappmark, RA).
Källa: Släkten Stålnacke 1658-1980 av Christer Rosenbahr, sid. 441.

Barn födda i Svappavaara:
Maria Johansdotter Spett, född 1685 i Svappavaara, död 1766 i Svappavaara. Gift 1708 med Jöran Eriksson Stålnacke,
född 1682 i Svappavaara, död 1736 i Svappavaara.
Barn: Erik Jöransson Stålnacke, född 1708, död 1771-06-04. Susanna Jöransdotter
Stålnacke, född 1710, död 1787. Maria Jöransdotter Stålnacke, född 1712, död 1777-12-17. Kerstin Jöransdotter Stålnacke, född 1717, 1798-11-03.
Johan Jöransson Stålnacke, född 1720-04-24, död 1784-05-20. Margareta Jöransdotter Stålnacke, född 1726-09-21, död 1808-02-10. Jöran Jöransson
Stålnacke, född 1728-09-25, död 1799-02-27.

Anders Johansson Spett, född 1687, död 1764-06-18 i Jukkasjärvi, gift 1713 med Anna Agnes Thomasdotter Mangi,
född 1677 i Jukkasjärvi, död 1763-06-04 i Jukkasjärvi.
Lisbeth (Elisabeth) Johansdotter Spett, född 1693, död 1753 se ovan.
Susanna Johansdotter Spett, född 1697, död 1781. Gift med Henrik Henriksson Moskojärvi, se ovan.
Johan Johansson Spett,
född cirka 1690-talet, död 1736, begravd 1736-03-27 på Svappavaara brukskyrkogård.
Han var kopparsmed i Svappavaara. Gift 1718 med Sigrid Jönsdotter Stålnacke, född efter 1692 i Svappavaara, död
på 1740 talet i Svappavaara.
Jonas Johansson Spett, född cirka 1690-talet, död 1752 i Svappavaara. Han var gruvsmed vid Svappavaara bruk
1722-52. Gift 1725-12-02 med Brita Eriksdotter Stålnacke, född 1702 i Svappavaara, död 1791 i Svappavaara.
Citat från boken Släkten Stålnacke 1658-1980 av Christer Rosenbahr, sid. 422:
"Hennes man omnämns i bergstinget år 1744 och det lyder följande: 'Hos rätten gjordes för gamla och orkelösa
arbetarna Erik Stålnacke samt Jonas Spett ansökning om någon hjälp av bergslaget till underhåll;... likaledes kommer
Jonas Spett som in lången tid varit sängliggande och sjuk, att han ej kunnat förtjäna något, att undfå om månaden
ett skål säd och en kappa salt, till dess man fram bättre får se huru det sig med honom föranlåter' (rättsprotokoll
Svappavaara bergsting 1744-09-03, RA). "Änkan var på Jukkasjärvi ting den 12 feb. 1777. Hon säger sig då vara
några och 70 år gammal, och att det var 20 år sedan hennes make Jonas Spett avlidit".

 

 

Min fm mf mf fm farfar:
Niklas Nils Fransson Servio, född omkring 1657 i Kengis, död efter 1718 i Junosuando Masugn. Kolare och gruvdräng
under Svappavaara 1678-1704. Gruvfogde i Svappavaara 1701, uppsyningsman i Junosuando 1705-14, under honom
drängarna Frans och Baltzar Servio. Bosatt i Kengis 1660, bosatt i Svappavaara 1665-1704, bosatt i Junosuando
Övertorneå 1704-1718.
Enligt protokoll från Juckasjärvi häradsrätt 30/1 1684 har han begått lägersmål med pigan vid Svappavaara Susanna
Hansdotter Bergman. Hans hustru finns i mtl från 1682, varför de bör ha gift sig året före.
Den franske resenären Aubry de la Motraye beskriver sitt möte med en person som inte gärna kan vara någon annan
än Niklas Fransson Servio i Masugnsbyn år 1716: ”En gammal gubbe som blivit kvar där (i Masugnsbyn) under samma
omständigheter som inspektoren vid Kengisbruket, emedan han icke visste, var han skulle ta vägen eller emedan han
av brist på pengar och för sin höga ålders skulle icke kunde begiva sig dit han skulle velat, bjöd mig taga in honom, och
jag mottog gärna hans inbjudan. Jag frågade vad hans yrke var, och han sade, att han varit gjutmästare, gruvfogde,
när driften nedlades, men att han nu icke var någonting alls”. Han berättade sedan om kopparbrytningen i Masugnsbyn
och Svappavaara och om andra kopparfyndigheter i området, sedan lade han sig att vila och de Motraye gjorde
detsamma, efter att ha betraktat midnattssolen.

Gift år 1681 med:
Min fm mf mf fm farmor:
Dordie Baltsardotter Thun, född 1651 vid Avesta myntverk, död 1742-05-29 i Junosuando masugn.

 

Barn:
Baltzar Nilsson Servio, född 1682 i Pajala, död 1765-02-22 i Pajala. Bruksdräng i Junosuando 1705-1741, sedan även
gruvfogde där. Gift 1709 med Gertrud Hansdotter (Kemi), född 1684 i Masugnsbyn, död 1765 i Pajala. familjen var
bosatt i Masugnsbyn.
Barn: Margareta Baltzarsdotter Servio, född 1712, död 1796. Gift 1733 med Erik Johansson Stålnacke, född 1702, död 1782.
Catharina Baltzarsdotter Servio, född 1720, död 1785. Gift 1748 med Jöns Ersson Stålnacke, född 1718, död 1783. Nils Baltzarsson Servio, född 1722, död
1752, gift 1747 med Margareta Johansdotter Spett, född 1723 i Svappavaara, död 1800. Brita Baltzarsdotter Servio, gift 1732 med Per Olofsson Curtaco,
husbonden vid Kolari. Dordie Baltzarsdotter Servio, född 1712, gift 1745 med Johan Henriksson Suupi, född 1721, död 1784. Anna Baltzarsdotter Servio,
född 1725, gift med brukskarlen vid Junosuando masugn Samuel Jacobsson, född 1729. Gertrud Baltzarsdotter Servio, född 1727, död 1807, gift med
nybyggaren Mickel Henriksson Moskojärvi, född 1730, död 1785.

Frans Nilsson Servio, född cirka 1687, död 1755- 04-14 i Pajala, han var gruvfogde vid Kengis bruk. Gift 1728-11-17
med Malin Henriksdotter Spett, född 1690. Familjen var bosatt i Masugnsbyn. "Den 14/4 1755 avlider i Pajala ”Frans
Nilson wid Junosuando Maasugn i bröstsiuka at. 68 åhr.”
Barn: Nils Fransson Servio, född 1732, död 1742. Henrik Fransson Servio,
född 1734, död 1824 i Kolari Turtola i Finland.

Brita Nilsdotter Servio,född cirka 1690 död mellan 1758-61. Hon var en tid kökspiga i prästgården hos kyrkoherden
Christian Elingius. Gift före 1718 med Erik Jönsson Stålnacke från Svappavaara.
Sophia Nilsdotter Servio, gift 1718 med klockaren Hindrik Mattsson Kemi född omkring 1700 i Uleå stad i Finland, död
1766 i kyrkbyn Jukkasjärvi.
Elias Nilsson Servio, född cirka 1708, död 1785-05-01 i Pajala, gift 1733-03-18 med Margareta Gabrielsdotter Flygare,
född 1718, död 1796 i Pajala. Elias benämns ”masmästare” och familjen var bosatt i Masugnsbyn.

Barn: Gabriel Eliasson Servio, född 1736, död 1813. Nybyggare vid Kändöjärvi i Gällivare 1777. Nybyggare i Parakkavaara i Jukkasjärvi 1782. Gift 1765 med
Gertrud Jacobsdotter Karvonen, född 1739, död 1808. Nils Eliasson Servio, född 1748, död 1776. Kerstin Eliasdotter Servio, född 1745. Brita Eliasdotter
Servio, född 1742. Elias Eliasson Servio, född 1750, flyttade till Norge 1775. Johan Eliasson Servio, född 1756, flyttade till Norge 1801. Franz Eliasson Servio,
född 1757, död 1829. Nybyggare i Mauno i Karesuando. Gift 1790 med Margareta Jöransdotter Stålnacke, född 1766, död 1799. Margareta Eliasdotter Servio,
född 1762, gift 1790 med Johan Olsson Mämmi, född 1761, nybyggare i Karesuando by.

Karin Nilsdotter Servio, omnämns som dotter i Masugnens brukslängd 1708. Gift 1709 med Johan Eriksson vid Kengis
bruk.
Dorotea Nilsdotter Servio, omnämns som dopvittne i Jukkasjärvi 1720.
Källor: Släkten Stålnacke 1658-1980 av Christer Rosenbahr, sid. 626.
http://www.vallon.se/discus/messages/11/73.html?1320409431
http://aforum.genealogi.se/discus/messages/576/18758.html?981229320

 

 

 

 

Min fm mf mf mf farfar:
Pål Larsson Heinonen, född 1680-01-15 i Tärendö, död 1737-07-02 i Tärendö. Husbonde på Heinonen gård i Tärendö.

Gift med:
min fm mf mf mf farmor:
Kerstin Persdotter Pekka, född omkring 1678 förmodligen i Tärendö, död 1765-10-16 i Juoksengi i Övertorneå.

Barn födda i Tärendö:
Malin Påhlsdotter Heinonen. Född 1704. Död (ev.1769) 1774-12-03 i Tärendö. Gift med Abraham Gustafsson Kyöstäjä
Lovikka, född 1703, död 1787-04-05 i Lovikka i Pajala. Barn: Abraham Abrahamsson Kuoppala, född 1739, död 1791 i Lovikka.
Per Pålsson Heinonen. Född 1707. Död 1743-04-16 i Tärendö, gift med Maria Persdotter Vanhatalo från Tärendö.
Husbonde på Heinonen gård i Tärendö. Se ovan.
Hans Pålsson Heinonen. Född 1711 i Tärendö, död 1779. Gift med Margareta Ersdotter, född 1715 i Pajala, död
1778-01-16.
Carl Pålsson Heinonen. Född (död 1765, 49 år) beräknat 1716 i Tärendö, Död 1765-04-02 i Juoksengi. Gift 1745-02-11
med Karin Caisa Hansdotter Oja från Juoksengi född 1721-12-10. Familjen bodde på Ala-Oja gård i Juoksengi.
Nils Påhlsson Heinonen. Född (ev.29 juli) 1719-06-29 i Tärendö, Död före 1794-07-07 i Överkalix . Gift 1745-03-13
med Malin Henriksdotter Koivuniemi född 1716 i Överkalix, död 1789-09-16 i Överkalix. Familen var bosatta vid
Lahanjärvi i Överkalix.
Kerstin Påhlsdotter Heinonen. Född 1723-04-27 i Tärendö.
Henrik Påhlsson Heinonen.


 

 

Min fm mf mf mf morfar:
Per Ivarsson Vanhatalo, född i Narken Överkalix omkring 1670, död omkring 1737 förmodligen i Narken Överkalix.
Bosatt mellan 1692 och 1712 i Narken, blev sedan husbonde på Vanhatalo gård.

Not: Narken tillhörde Överkalix församling fram till 1856 då Narken ingick i Korpilombolo församling som nu tillhör
Pajala församling.

Gift 1694-06-06 med:
min fm mf mf mf mormor:
Brita Eliasdotter född 1665 förmodligen i Överkalix, död omkring 1739 i Narken Överkalix.

Barn:
Susanna Persdotter, född ?
Maria Persdotter, gift med Per Pålsson Heinonen från Tärendö. Se ovan.
Abraham Persson, född 1700, död 1772-03-02 i Kypasjärvi Överkalix.
Margareta Persdotter, född 1703 död 1760 i Narken.
Elias Persson, född 1704, död av bröstsjuka 1770-04-26 i Grelsbyn. Nämndeman, gift 1724-07-10 med Rakel
Persdotter från Bränna född cirka 1680. Familjen var bosatt i Grelsbyn.
Per Persson, född 1705 död 1769 i Narken.
Erik Persson, född 1709, död ? i Lomben Nederkalix.
Jakob Persson, född 1711, död ?

 

 

 

Min fm mf mf mm farfar:
Henrik Erson Lodvijk, född 1659 i Lovikka, Pajala, död 1724-12-21 i Keinosuando. Nybyggare i Keinosuando 1692,
nämndeman i Jukkasjärvi tingslag 1702-20. Han övertog 1694 eller 1695 Per Persson Heinonens öde nybygge i
Keinosuando, och blev nämndeman 1711. Han omtalas ofta i domböcker och andra handlingar från 1700-talets första
fjärdedel, och han verkar ha varit ansedd i församlingen. År 1724, samma år som han dog, tvistade han med Nils
Johansson Keisari i Vettasjärvi och dennes son om fiskerätten i Vettasjärvi. Henrik Eriksson Lodvik hävdade
att Vettasjärvi var en allmänning, och att han därför kunde fiska där efter eget tycke. Han syns också ha gjort skada
på Nils Keisaris fiskeverktyg. Jöns Mickelsson Sagare i Piilijärvi och invånarna i Parakka intygade att Vettasjärvi, och
markerna däromkring tillhörde släkten Keisari, varförrätten beslutade att Henrik Eriksson Lodvik enbart skulle få fiska
i den del av Vettasjärvi där hans hustru innehade fiskerätten.

Gift med:
Min fm mf mf mm farmor:
Margareta Mickelsdotter Ullath, född 1650 död 1740 troligen i Keinosuando.. Hennes ursprung är osäkert, men hon
ska han någon anknytning till Parakka, det framkommer i ett protokoll. Parakkaborna hade tydligen fiskerätt i
”Wettasjerfi tresk” se nedan.

Keinosuando: Nybygget grundades 1694 av Hindric Ersson, lapp från Lovikka. Nybygget är föregångare till Nilivaara,
som ligger en bit från Ängesån. Från Keinosuando koloniserades, som tidigare nämnts, Moskojärvi men också Auvakko
i och med att Mickel Hindersson blir förste nybyggare där, även han son till Hindrick Eriksson. 1756 kom Per Persson
till Keinosuando, många Nilivaarabor räknar Per Persson som sin stamfader. Kateketen Olof Hapo bodde i Keinosuando
1839-66.
Källa: Gällivare landsbygd och tätort av Gösta Forsström och Bo Strand.

På denna länk har jag gjort en liten sammanställning om Keinosuando

denna länk kan du läsa Tommy Rapps historia om Keinosuando.


På följande hemsida kan man läsa den intressanta historien om Mickel Mickelssons tragiska död:
http://lappmarken.wordpress.com/2012/09/19/nybyggarslakten-uhlat-fran-ullatti/


Barn:
Karl, född 1693. Gift före 1714 med Kerstin Mickelsdotter Ullati. Han och Cherstin flyttar från Keinosuando och skaffar
sig ett hemman i Moskojärvi vilket de 1727 säljer till Karls bror Henrik Henriksson för 150 daler kopparmynt. Vart Karl
och Cherstin tar vägen, vet man inte. I Jukksjärvi f.s. hfl fram till 1743 över Keinosuando, så finns de inte där. I hfl
1758 finns familjen åter i Keinosuando. Hustrun Cherstin och sonen finns med, men Karl är död, varefter Keinosuando
nybygge övertogs av Hans brorsdotter Malin Markusdotter och hennes make Pehr Pehrsson Heinonen. År 1713 blev
Karl och fadern indragna i en mordhärva i släkten Ullatti. Till en början förefaller det, som om Karl har mördat sin svåger
Mickel Mickelsson. Efter en komplicerad rättsprocess blir han dock frikänd, då alla bevis verkar peka på den mördades
bror Jöns Mickelsson. År 1727 anklagas Karl för att under natten efter Lars Pehrsson Servios bröllop i Tornefors, något
efter påsk 1725, ha idkat lönskaläge med Karin Johansdotter Suup, piga hos Mårten Mårtensson Lainio i Vittangi, och
därmed ha avlat en dotter, som sedan gavs namnet Karin. En mängd personer sov natten efter bröllopet över på
golvet i Lars Servios stuga; däribland Olof Larsson Kuoksuando, Filip Eriksson Lautakoski, Olof Olofsson Snällfot, Hans
Olofsson Lodvika, och Mårten Mårtensson Lainio. De som sov närmast Karin var Olof Larsson Kuoksuando, och Karl
Henriksson. Karin hävdade att Karl var far till barnet. Mycket talade för att han verkligen var det, men han svor ed
på sin oskuld. När Karl svor denna ed ändrade sig Karin Suup. Nu hävdade hon att Mårten Mårtensson Lainios styvson
Olof Olofsson Lainio var far till barnet.( Källa: Erik Johansson Kuoksu).
Mickel Henriksson Kyrö, född 1694, död 1767? Han köper 1739 lappskattelandet Keppovuoma (Avvakko) av lappen
Pehr Jönsson för 73 daler kopparmynt och blir därmed Keppovuomas förste nybyggare.
Henrik, född 1700- se ovan.
Brita, född 1702, död 1792-11-30 i Svappavaara. Gift 1732 med Henrik Henriksson Kyrö född cirka 1708, gift andra
gången 1740-03-16 med Johan Johansson Stålnacke född 1712 i Svappavaara, död 1794-06-22 i Svappavaara.
Markus, född 1705, död 1740-10-10. Han övertog Keinosuando vid faderns död 1724 trots att han var yngst Anders
Hackzell skriver 1738 följande om Keinosuando nybygge: "har i utsäde 1 1/4 t: Lerjord och kan föda 9 kor af Myrängar
och Starrhö." Han var en väl ansedd man som omnämnssom fadder och förmyndare för faderlösa barn. Se ovan.
Källa:http://distans.org/anor/index.php

 

 

 

 

Min fm mf mf mm morfar:
Lars Michelsson Ullath, född omkring 1665 i Ullati, död?, han var bonde och skogsarbetare. Nybyggare i Mukkavuoma.
Anklagades 1711 för att ha slagit ihjäl en granne med en gärdsgårdsstör. För att bringa klarhet i fallet grävdes liket
efter grannen upp, och de närvarande kunde konstatera ett hål vid tinningen stort nog att två fingrar gick in där.
Det varma och fuktiga vädret tillät dock inte någon längre inspektion; stanken var fruktansvärd och man fann det för
gott att gräva ned den döde igen. Vid den följande tingsrättsförhandlingen friade sig Lars Mickelsson genom ed.
1721 tog Lars Ulath sju skäl korn ur rådman Samuel Krooks bod och försålde. Tinget dömde honom att genast ersätta
det stulna. 1724 betalade Lars Ulath å brodern Mickel Mickelssons och brorsonen Per Perssons vägnar det gods som
försnillats från Olof Nurmios renrajd…
Not: Mukkavouma är ett myrkomplex ca10 km söder om Hakkas.

Gift runt 1689-1690 med:
Min fm mf mf mm mormor:
Brita Joakimsdotter Jock, född omkring 1665 i Jockfall Överkalix. Död? I Ullati.

Barn (kända):
Mickel Larsson, född 1700 död? Gift med Karin Israelsdotter Ryss, familjen bodde i Ullati.
Brita Larsdotter, född omkring 1700, död 1747 i Keinosuando. Gift första gången 1723 med Markus Henriksson från
Keinosuando född omkring 1700 död 1740. Gift andra gången 1742-03-25 med Nils Olsson Kemiläinen från Lainio
född 1720. Se ovan.

 

 

 

Min fm mf mm ff farfar:
Erik Nilsson Lodvijka Lautakoski, född 1633 i Kainuunkylä, död 1698 i Lautakoski. Erik var 1673 den förste nybyggaren
och grundaren till byn Lautakoski. Hans namn var Erik Nilsson bördig från byn Lovikka vid Torneälven. Erik Nilsson
stannade intill forsen på en plats som kalls för Isoaukea där han skulle bosätta sig. Han började med att uppföra
grunden till sitt tänkta hus. Då han en dag skulle vila sig, slumrade han till och fick en uppenbarelse i drömmen om att
inte bygga vid forsen för då skulle forsen ta hans barn. Istället skulle han följa älven en kilometer uppströms
och bosätta sig där. Han upplevde drömmen så starkt och följde den vilket gjorde att byn Lautakoski ligger där den
ligger nu. Erik och efterkommande levde på självhushållning som jakt, fiske och småbruk
(Källa: Lautakoskis hemsidas historia)

Barn:
Henrik Eriksson Lautakoski, född cirka 1659 i Lautakoski, död 1724-10-17 i Keinusuando. Begravd på Jukkasjärvi
kyrkogård. Gift med Margareta Mickelsdotter född 1650 eller 1659. År 1694/1695 får Keinosuando en nya bosättare,
Henrik med hustru och sonen Karl född 1693. De övertog nybygget som Pehr Persson Heinonen lämnat öde efter bara
två år. Han blev nämndeman 1711. År 1724, samma år som han dog, tvistade han med Nils Johansson Keisari i
Vettasjärvi och dennes son Johan Nilsson Keisari om fiskerätten i Vettasjärvi. Henrik Eriksson hävdade att Vettasjärvi
var en allmänning. Han verkar också ha gjort skada på Nils Keisaris fiskeverktyg. Jöns Mickelsson Sagare i Piilijärvi och
invånarna i Parakka intygade att Vettasjärvi, och markerna där omkring, tillhörde släkten Keisari, varför rätten
beslutade, att Henrik Eriksson enbart fick fiska i den del av Vettasjärvi där hans hustru innehade fiskerätten.

Källa: Erik Kouksu. Barn: Karl Henriksson Keinosuando, född 1693. Mickel Henriksson Keppovuoma, född 1692, död 1767. Henrik Henriksson Moskojärvi,
född 1700. Brita Henriksdotter, född 1702, död 1792. Markus Henriksson, född 1705, död 1740.

Jakob Eriksson Lautakoski, Gift med Anna Mickelsdotter Lasu född i Junosuando. Nybyggare i Lautakoski 1712-1742.
Han utnämndes 1742 till lanthushållare i Junosuando, och på 1740-talet var han postförare mellan Junosuando och
Parakka. Jakob hade antagligen också andra kopplingar till Parakka, eftersom han och Salomon Grape (1662-1742)
i Kainuunkylä upprättade en bouppteckning efter Henrik Mickelsson i Parakka. Denna bouppteckning infördes i
1740 år dombok för Jukkasjärvi, men upprättades antagligen kort efter Henriks död omkring 1717?

Barn: Esaias Jakobsson Lautakoski, född 1700, död 1777-01-01. Husbonde på Mäki gård i Kukkola. Anders Jakobsson Lautakoski, född 1701, död 1783.
Erik Jakobsson Lautakoski, född 1706, död 1745. Nils Jakobsson Lautakoski, född 1710. Abraham Jakobsson Lautakoski, född omkring 1710. Brita Jakobsdotter,
född 1712. Mickel Jakobsson Lautakoski, född 1715.

Philip Eriksson Lautakoski, född 1677-03-01 i Lautakoski, död 1734-01-14 i Lautakoski, se ovan.
Erik Eriksson Lautakoski.
Mickel Eriksson Holm, död 1731. Soldat i Lautakoski. Gift med Margareta Andersdotter Lovikka. Hon var en dotter
till Anders Olofsson Lovikka och Kerstin Invarsdotter Narkaus.

Barn: Anders Mickelsson Lovikka, född 1720. Helena Mickelsdotter, född 1722. Kerstin Mickelsdotter, född 1723.

Malin Eriksdotter, gift med Henrik Pasu.
Barn: Henrik Henriksson Pasu, född 1698, död 1759.

 

 

 

 

fm mf mm fm farfar:
Olof Larsson Vuordno, (Vonto), född 1688 I Pettisjärvi, Siggevaara, död 1737 i Pettisjärvi Siggevaara.

Gift år? med:
Min fm mf mm fm farmor:
Brita Andersdotter, född? Död 1737, makarna dog samma år…

Barn:
Olof Olsson Vuordno/Lainio/Killingi, se ovan.
Anund Olsson Vuordno
Brita Olsdotter Vuornis,
Jakob Olsson Vuordno, född 1696.

Källa: http://aforum.genealogi.se/discus/messages/44/67328.html?1097787145

 

 

 

 

Min fm mf mm fm morfar:
Johan Jonsson Spett, född 1662 i Svappavaara, död efter 1738 i Junosuando masugn Pajala. Gruvdräng och brukskarl
vid Svappavaara gruva 1678-1699. Gruvsmed i Svappavaara 1700-1726. "Släktnamnet Spett skrevs sällan under
perioden mellan 1680-1700 då han som gruvdräng oftast hette Johan Jonsson/Joensson men efter 1700 används
släktnamnet flitigt då Johan var gruvsmed".
Citerar här (fritt översatt från gamla svenska språket) den intressanta informationen som Christer Rosenbahr i sin
bok Släkten Stålnacke 1658-1980 (andra upplagan)har delgett oss på sidan 441:
"Gruvfogden Johan Spett ifrån Svappavaara på 88:e året gammal besvärade sig, att han både fryser och svälter till
döds, begärde att de kunde bevilja honom något till underhåll varje månad. Inspektor Mört sade att han gett honom
något varje månad som Johan Stålnacke även intygade, den till honom på inspektorns vägnar måntaliga tilldelningen
föregav sig kunna intygas med ed, att han till det ringaste levererat honom 3½ tunnor korn; och som denna Johan
Spett även åstundar, att bege sig till dennas måg i Killingisuando, så efterlät rätten honom den friheten, att vara hos
mågen, helst eftersom han inte kan göra något arbete vid verket, då han lika fullt skall ha efter förordnat njuta av
bergslagen till sitt underhåll". Junosuando och Svappavaara gruvting den 27 november 1732. sid. 538. "
I gruvtinget år 1732 omnämns Spet vara '88 år gammal'. Hans ålder var möjligen överskattad och skall istället vara
omkring '72 år' gammal eftersom hans fader gifter om sig omkring 1661.
Farfar: gruvsmeden och f.d. hammarsmeden Jonas Jönsson Spett, som sannolikt var ifrån Karlskogas bergslag år
1660, eftersom det fanns en annan smedsläkt med samma släktnamn".

Gift år? med:
Min fm mf mm fm mormor:
Susanna Hansdotter Bergman, född omkring 1657 i Falun, död 1738 i Svappavaara.
"Domstolsnotis: Brukskarlen Nils Fransson Servio, tillstod sig belägrat pigan Susanna Hansdotter till mökränkning;
alltså efter lag av kunglig Maj:t straffordning pliktar han första gången 40 mark silvermynt och står bägge uppenbara
skriftl."
"Domstolsnotis: Frans Servios hustru Karin Eriksdotter, har belagt Susanna Hansdotter, som den där spargerat och
att sådant sakl. låtit utgå, att brukskarlen Erik Jönsson (Stålnacke), tagit upp en silverkalk utur jorden som blev bränd
och uppsmält, när bruksgården i Svappavaara brann upp för några år sedan; och eftersom nämnda hustru Karin
gjorde offentlig avbön till underbörande; alltså blev hon endast sak 3 mark silvermynt efter det 43 kap. tingsmålsbalken
(1684-01-30, s. 910, Jukkasjärvi tingslag under Torne lappmark, RA).
Källa: Släkten Stålnacke 1658-1980 av Christer Rosenbahr, sid. 441.

Barn födda i Svappavaara:
Maria Johansdotter Spett, född 1685 i Svappavaara, död 1766 i Svappavaara. Gift 1708 med Jöran Eriksson Stålnacke,
född 1682 i Svappavaara, död 1736 i Svappavaara.
Barn: Erik Jöransson Stålnacke, född 1708, död 1771-06-04. Susanna Jöransdotter
Stålnacke, född 1710, död 1787. Maria Jöransdotter Stålnacke, född 1712, död 1777-12-17. Kerstin Jöransdotter Stålnacke, född 1717, 1798-11-03.
Johan Jöransson Stålnacke, född 1720-04-24, död 1784-05-20. Margareta Jöransdotter Stålnacke, född 1726-09-21, död 1808-02-10. Jöran Jöransson
Stålnacke, född 1728-09-25, död 1799-02-27.

Anders Johansson Spett, född 1687, död 1764-06-18 i Jukkasjärvi, gift 1713 med Anna Agnes Thomasdotter Mangi,
född 1677 i Jukkasjärvi, död 1763-06-04 i Jukkasjärvi.
Lisbeth (Elisabeth) Johansdotter Spett, född 1693, död 1753 se ovan.
Susanna Johansdotter Spett, född 1697, död 1781. Gift med Henrik Henriksson Moskojärvi, se ovan.
Johan Johansson Spett,
född cirka 1690-talet, död 1736, begravd 1736-03-27 på Svappavaara brukskyrkogård.
Han var kopparsmed i Svappavaara. Gift 1718 med Sigrid Jönsdotter Stålnacke, född efter 1692 i Svappavaara, död
på 1740 talet i Svappavaara.
Jonas Johansson Spett, född cirka 1690-talet, död 1752 i Svappavaara. Han var gruvsmed vid Svappavaara bruk
1722-52. Gift 1725-12-02 med Brita Eriksdotter Stålnacke, född 1702 i Svappavaara, död 1791 i Svappavaara.
Citat från boken Släkten Stålnacke 1658-1980 av Christer Rosenbahr, sid. 422:
"Hennes man omnämns i bergstinget år 1744 och det lyder följande: 'Hos rätten gjordes för gamla och orkelösa
arbetarna Erik Stålnacke samt Jonas Spett ansökning om någon hjälp av bergslaget till underhåll;... likaledes kommer
Jonas Spett som in lången tid varit sängliggande och sjuk, att han ej kunnat förtjäna något, att undfå om månaden
ett skål säd och en kappa salt, till dess man fram bättre får se huru det sig med honom föranlåter' (rättsprotokoll
Svappavaara bergsting 1744-09-03, RA). "Änkan var på Jukkasjärvi ting den 12 feb. 1777. Hon säger sig då vara
några och 70 år gammal, och att det var 20 år sedan hennes make Jonas Spett avlidit".

 

 

Min fm mf mm mf ff:
Anders Erson Stålnacke, född 1685 i Svappavaara, död 1745 i Svappavaara. Kopparsmältare vid Svappavaaras bruk
1718-1745. Smältare vid Vuolusjoki kopparhytta i Jukkasjärvi 1703-. Sexman vid Svappavaara bergsting 1741-.
En same vid namn Anders Nilsson i Siggevaara stod 1709 inför rätta för att från Per Persson i Tingevaara ha bortfört
en Anders Stålnacke tillhörig ren. Stålnacke hade köpt renen av Jöns Amundsson i Tingevaara, men Anders Nilsson
hävdade att han blivit lovad denna ren. Eftersom Anders Stålnacke i laga ordning köpt renen av Jöns Amundsson
dömdes Anders Nilsson till 6 mark silvermynt för sin stöld.
En annan ren affär togs upp vid tinget 1713, sedan samen Olof Jacobsson i Siggevaara sålt en ren till Anders Stålnacke,
och sedan stulit tillbaka den jämte en liten renoxe. Thomas Nilsson Mangi i Vaikko ställde sig i borgen för Olof Jacobsson,
sedan Stålnacke anmodat länsmannen att arrestera Olof Jacobsson. Det visade sig dock att Olof Jacobsson försvunnit,
och därför ålade nämnden Thomas Mangi att antingen återfinna Olof Jacobsson eller ersätta Stålnacke för de stulna
renarna.
En annan gång levererade Anders Stålnacke, som tydligen ägnade sig en hel del åt renskötsel vid sidan om sitt egentliga
yrke som kopparsmältare, en oduglig körren till bonden Johan Josefsson Purainen i Hälsingby, varför Stålnacke 1718
fick ersätta honom med 10 daler och 16 öre kopparmynt. 1721 fick Anders Stålnacke en örfil av Erik Christiansson
Elingius sedan han krävt att Elingius skulle återlämna en silversked som tillhörde Stålnackes styvdotter Sofia
Christiansdotter Elingia. Erik Elingius dömdes till 3 mark silvermynt för sin örfil, samt för "twetalan och oljud" till 3
mark silvermynt.
Källa: Släkten Stålnacke av Christer Rosenbahr.

Gift år 1711 med:
Min fm mf mm mf fm:
Margareta Henriksdotter Core, född 1683 i Torneå, död 1731 i Svappavaara. Gift första gången med Christian Elingius,
borgare i Torneå stad. De fick ett ”känt” barn tillsammans: dottern Sofia Kristiansdotter Elingius. Christian Elingius blev
mördad av lappen Olof Andersson Himma år 1759.
Utdrag ur domboken AIa 24 feb. 1760: "S.d. Ställte sig länsman Olof Hedberg för rätta Lappmannen Olof Anundsson
Henna i Caitum, med angifwande att han, enligit afledne Nybyggare Christian Elingius i Wourdowuoma berättelse ska
misstänkas att hafwa med en knif stuckit Elingia i buken nästföre Påsk år 1759 uti Elingii egen gård och förmedelst
tillskyndat honom det sår herrå... tredje dagen efter döden följgt, anhållande therföre Länsman om laga rannsakning
i detta mål. Sedan försthes? skull en af Kronobefallnings Mannen Wälborne Zakarias Renhorn, i Prästerskapets och
nämndens närwarande först... hållen undersökelse blifwit ingifwen och uppläst, förehölls Olof Anundsson att rätteligen
berätta huru tillgådt och bekänna om han till angifwande skyldig är." Hela rättegången skall visst vara renskriven av
Tore Fjällborg i Kiruna år 1997 och finns bl.a. på Landsarkivet. År 1720 vittnar Anders Stålnacke i en rättegång, sedan
Anders Stålnackes 13 åriga styvdotter Sofia Christiansdotter Elingia berättat för honom att kyrkoherde Christian Elingius
son Erik Elingius under höslåtten nästlidna sommar stulit "2 järnringar, ett bokar bläck, item murjärnen ur murhen"
samt ett städ. Dessa föremål skulle Erik Elingius sedan ha sålt till Erik Stålnacke. Båda förnekar sin skuld, och frikändes.

Barn:
Henrik Andersson Stålnacke, född omkring 1715 i Svappavaara, död 1782 i Svappavaara. Smältarmästare vid
Svappavaara bruk 1747, brukskarl vid Svappavaara bruk. Gift 1783-03-20 med Ella Henrikdsdotter från Tärendö,
se ovan.
Barn: Henrik Henriksson Stålnacke, född 1740, död 1810. Erik Henriksson Stålnacke, född 1743, död 1825. Anders Henriksson Stålnacke,
född 1746, död 1817. Lars Henriksson Stålnacke, född 1749.

Anders Andersson Stålnacke, född 1720-07-15 i Svappavaara. Troligen utflyttad till Norge eller till släktingar i Torneå.
Erik Andersson Stålnacke, född 1723-06-24. Troligen utflyttad till Norge eller till släktingar i Torneå.
Karin Andersdotter Stålnacke, född omkring 1725, död 1758 i Junosuando. Gift 1746-04-06 med Johan Gabrielsson
Flygare från Junosuando född 1713 i Masugnsbyn, död 1781-12-15 i Junosuando. Familjen var bosatt i Junosuando
masugnsby.

 

 

 

Min fm mf mm mf mf:
Henrik Larsson Björk Koivuniemi, husbonde på Koivuniemi gård. Noterad 1731-43 i Tärendö.


Gift med:
Min fm mf mm mf mm:
Margareta Olofsdotter


Barn:
Ella Hendriksdotter, född 1714, död 1783 (1787), se ovan.
Olof Henriksson Koivuniemi, född omkring 1715, död 1775-12-16 i Pajala. Gift 1739-03-09 i Pajala med Maria
Philipsdotter, född 1718 i Pajala.
Barn födda i Tärendö: Hendrik Olofsson, född 1747. Ella Olofsdotter, född 1751, död 1811. Olof Olofsson,
född 1753.

Margareta Henriksdotter, född 1718-02-17.
Malin Henriksdotter, född 1718-02-17 (tvilling).
Lars Henriksson Liminga, född omkring 1720-12, död 1792-10-17 i Liminga, Anttis i Pajala. Bonde i Antekarvis på
gården Liminga. Gift 1759-03-29 med Kajsa Johansdotter, född 1736-11-07 i Ängesån, död 1828-04-12 i Liminga i
Anttis.
Barn: Johan, född 1760; Henrik, född 1762, död omkring 1823; Anna, född 1765, död 1770; Margareta, född 1767; Maria, född 1769, död 1770;
Ingrid, född 1771; Maria, född 1773; Brita, född 1776; Kajsa, född 1779.


Min källa: http://www.flersidigt.se/slaktsidor/ma_slakt/ma_mormor/006/01/302.htm

 

 

 

 

Min fm mm fm ff farfar:
Erik Jönsson Stålnacke, troligen född på våren 1642 i Dorkarby i Tolfta församling i Uppland, död 1723 i Svappavaara.
Han började i tidig ålder att arbeta vid Strömsbergs bruk i Tolfta. Omnämns första gången i sin fars arbetskontrakt
med Svappavaara kopparbruk 1658. Erik var gruvarbetare, kopparsmältare vid Svappavaara kopparhyttor samt
gruvfogde vid Svappavaara koppargruvor. Han omnämns 1717 som över 80 år gammal i bergmästaren Sadlins
skildrade relation, och sista gången i 1714 års mantalslängd.

I Svappavaar var Erik Jönsson Stålnacke anställd som vindkörare år 1658, gruvdräng 1658-65, smältdräng 1666-68,
kopparsmältare 1669-1723, och år 1700 utnämndes han till bruksfogde i Svappavaara. År 1716 rapporterade Erik
Stålnacke till inspektoren Lars Sandell, att han 1714 funnit två nya kopparfyndigheter i Svappavaara, men ingen ville
åta sig något arbete där.
Det finns två uppgifter om hans ålder: 1717, över 80 år (bergsmästaren Sadlin) och 1723,
över 90 år (dödboken). Han ägde 29 renar, enligt domboken år 1697.

År 1700 betalade han en skuld på 1 daler och 16 öre kopparmynt till länsman Olof Mickelsson Törnqvists hustru Anna
Jonsdotter. 1712 obducerade Erik Stålnacke tillsammans med smältaren Lars Johansson och bokhållaren Biörkman
samen Knut Nilssons döda kropp. Samma år lät samen Anund Persson i Siggevaara sina renar dels fördärva, dels
förtära två lasshö, som tillhörde Erik Stålnacke, vidare hade samme Anund Persson tagit en ren av Erik Stålnacke,
vilken denne fått som underpant för Anund Perssons skulder. Anund Persson dömdes vid tinget 1713 till 3 mark
silvermynt i böter.

Gift år 1644 med:
Min fm mm fm ff farmor:
Kerstin Olofsdotter, född omkring 1644 i Roknäs i Piteå, död 1715 i Svappavaara. Flyttade med sin familj från Piteå
till Svappavaara 1658.

Barn:
Jöns Eriksson Stålnacke, född cirka 1666 i Svappavaara, död omkring 1717 i Soutujärvi. Brukskarl i Svappavaara
1689-1699, sedan krononybyggare i Soutujärvi 1698-10-28. Jöns fick köpa 3/4 av sin hustrus brors boställe i
Soutujärvi för 160 dlr kmt. Hans svåger, länsman Olof Mickelsson Törnkvist hade då rymt till Norge med sin frilla
Sigrid Nilsdotter. Den sista tredjedelen köptes av finnen Josef Larsson. Gift 1690 med Margareta Mickelsdotter,
född cirka 1665 i Pajala, död efter 1724 i Soutujärvi. Se ovan.
Johan Eriksson Stålnacke, född 1671 i Svappavaara, död 1741 i Svappavaara. Brukskarl i Svappavaara 1697-1741.
Gruvdräng vid Sjangelis gruva i Jukkasjärvi, smältare vid Vuolusjoki kopparhytta Jukkasjärvi. Gift omkring 1698 med
Margareta Baltzardotter Thun född omkring 1670 i Kengis bruk, död 1744 i Svappavaara.
Kerstin Eriksdotter Stålnacke, född 1675 i Svappavaara, död mellan 17581761 i Kengis Pajala. Gift år 1700 med Olof
Baltzarsson Thun född 1675 i Kengis, död 1736-10-29 i Kengis.
Erik Eriksson Stålnacke, född 1680 i Svappavaara, död 1744 i Svappavaara. Brukskarl i Svappavaara, gruvdräng vid
Sjangelis gruva , smältare vid Vuolusjoki kopparhytta. Gift 1701 med Sophia Baltzardotter Thun född 1671 i Kengis,
död 1738 i Svappavaara.
Jöran Eriksson Stålnacke, född 1682 i Svappavaara, död 1736 i Svappavaara. Brukskarl i Svappavaara, gruvdräng
vid Sjangelis gruva i Jukkasjärvi, smältare vid Vuolusjoki kopparhytta i Jukkasjärvi. 1736, gift 1708 med Maria
Johansdotter Spett född 1685 i Svappavaara. Se ovan.
Anders Eriksson Stålnacke, född 1685 i Svappavaara, död 1745 i Svappavaara. Kopparsmältare i Svappavaara,
smältare vid Vuolusjoki kopparhytta i Jukkasjärvi. Gift 1711 med Margareta Hendriksdotter Core född 1683 i Torneå,
död 1731 i Svappavaara. Se ovan.
Margareta Eriksdotter, född omkring 1687 i Svappavaara. "Hemmadotter i Svappavaara bruk åre 1702-1705.
Kökspiga i prästgården, Jukkasjärvi församling (1713, 1715). Piga i Torneå stad. Gift sannolikt åren 1716-1719.
Källa: Släkten Stålnacke 1658-1980 av Christer Rosenbahr, sid. 121.
Annika (Anna) Eriksdotter Stålnacke, född 1689 i Svappavaara, död 1731 i Pietilä i Limingo i Finland. "Bodde hemma
hos pappan vid Svappavaara bruk till 1713. Nämnd som dopvittne i Jukkasjärvi dombok 1720-12-00. Inflyttade som
änka 1722 till Övertorneå.
Källa: Släkten Stålnacke 1658-1980 av Christer Rosenbahr, sid. 543.

 

 

 

Min fm mm fm ff mf:
Henrik Hansson Chore, född i Torneå, död 1686-12-13 i Torneå, länsman, tullnär, rådman. En av Torneås förmögnaste
män 1682.

"Till en annan gren av släkten synes rådmannen Henrik Hansson Chore höra. Denne var länge tullnär och står ännu
1680 upptagen i mantalslängden som sådan. Han var en av Torneås förmögnaste män, enligt Mäntylä nr 3 av de
förmögnaste i staden 1682 (s 175). I sitt äktenskap med Gertrud Andersdotter, dotter till borgmästaren Anders
Torfastsson och en sondotter till lappfogden Nils Oravainen, hade han åtminstone tre söner, Nils, Henrik och Carl,
av vilka de båda senare var omyndiga 1698. Henrik Hansson Chore var enligt kyrkoräkenskaperna död 13. 12. 1686.
Hustrun gifte senare om sig med rådmannen Carl Björkman, död 1705, och hade med denne åtminstone två söner,
Lars och Erasmus.
I bouppteckningen efter Henrik Hansson Chore förekommer samband med omnämnandet av en laxpata i Vojakkala
namnet Per Chore. I domböckerna uppges också dennes patronymikon: Henriksson. Detta gör att man är böjd för
att tro, att Per var son till Henrik Hansson, och denna tro stärkes, då man finner, att han 1689 uppträder inför rätta
som talesman för Henrik Hanssons arvingar i en tvist om just denna pata, väckt av stadens rikaste man, Henrik Eriksson,
å samtliga mattilabors vägnar. Av Per Chores svaromål framgår, att patan hade förärats hans farfar, Hans Chore,
då denne var fjärdingsman, att Pers far en tid varit länsman och att skriftliga bevis skulle finnas i "salig rådman Henrik
Choures sterbhus" men att dessa inte kunnat anträffas vare sig bland hans egna eller bland rådmannens handlingar.
Filiationen verkar att vara alldeles klar, men ett lätt tvivel om dess riktighet väcks av uppgiften, att Pers far skulle ha
varit länsman, och det förstärkes, då man upptäcker, att mantalslängden 1675 upptar Pedher Chore i Övervojakkala
med en son. Detta innebär, att Per Chore inte gärna kan ha varit född mycket senare än 1640. Men Henrik Hanssons
båda yngsta söner, Henrik och Carl, var omyndiga 1698 och alltså födda först omkring 1680 eller senare. De kan inte
gärna ha haft samma mor som Per Chore. En domboksnotis är i detta sammanhang av intresse: 1674 slog Per
Henriksson sin s t y v m o r Barbro. 40 års åldersskillnad mellan (halv)bröder verkar likafullt att vara i kraftigaste laget
men är dock inte fullständigt otänkbar."

Ursprunglig Källa vilken inte längre finns på internet: http://www.genealogia.fi/genos/49/49_63.htm
Egen kopia av denna sida på den här länken.


Gift år? med:

Min fm mm fm ff mm:
Gertrud Andersdotter Torfast, född? förmodligen i Torneå, död? förmodligen i Torneå.

Barn:
Carl Henriksson Chore, född omkring 1680 i Torneå. Carl Chore var son till rådmannen Henrik Hansson Chore och
Gertrud Andersdotter, troligen den yngste av bröderna. Han står upptagen som "ogift, utan tjänstefolk", i Torneå
mantalslängder 1704-1709 och gifte sig i Gamlakarleby 25. 1. 1709 med Sara Björkman, f. i Gamlakarleby 3. 10. 1690
som dotter till handlanden och rådmannen Erasmus Larsson Björkman och dennes första hustru, Brita Johansdotter
Präst. Under år 1727 synes han ha flyttat bort från Gamlakarleby men kallas i Torneå 1729 fortfarande "handlanden
i Gamlakarleby". Var han slog sig ned med sin familj, har jag inte lyckats utreda. Carl Chore var verksam som handlande
i Gamlakarleby från 1709 men antagligen med avbrott för åren 1714-1722. Att utreda hans härkomst ha varit förenat
med stora svårigheter. Redan för flera år sedan misstänkte jag, att han hörde hemma i Torneå. Därpå pekade mycket:
dottern Britas giftermål med en torneåbo, dottern Gertruds namn, som är ganska ovanligt men som förekommer i
Choresläkten i Torneå, och det faktum, att ett bröllopsvittne var torneåborgaren Johan Chore. Det avgörande beviset
för Carls - och hans bror Henriks - ställning finnes i ett domstolsprotokoll från 1729, som behandlar en arvstvist.
Borgaren, f.d. rådmannen, Nils Oravainen hade ägt ett hemman, Oravaisensaari, i Nedervojakkala, vilket efter hans
död i april 1683 tillfallit hans dotterson, rådmannen Nils Andersson. Denne, som var gift med Arendt Grapes dotter Anna
men barnlös, dog sommaren 1699. Hans båda svågrar, Carl Björkman, gift med Gertrud Andersdotter, och Henrik
Nilsson Kariste, gift med Gertruds syster Karin, utlöste 1702 änkan från hemmanet, varefter Henrik Nilsson och efter
honom hans son, Anders Henriksson, bebodde och brukade detta. Men 1729 kom Björkmans son, länsmannen Lars
Björkman, och gjorde anspråk på halva hemmanet, dvs. den del, som borde tillkomma honom och hans bror, Erasmus
Björkman, samt hans båda halvbröder, handelsmannen i Torneå Henrik Chore och handelsmannen i Gamlakarleby
Carl Chore. Härav följer ju att Henrik och Carl Chore var söner till Björkmans mor, Gertrud Andersdotter, och till
hennes förste man, rådmannen Henrik Hansson Chore. Vid rättegången befanns det, att Henrik Kariste ensam utlöst
Anna Grape, varför Lars Björkmans talan ogillades.
Kombinationen av namnen Björkman och Chore ger anledning till vissa funderingar. Carl Chore hade ju halvbröderna
Lars och Erasmus Björkman, och hans svärfar hette Erasmus Björkman. Namnet Erasmus är så ovanligt i norra Finland
och norra Sverige, att man vill tro på ett nära släktband. Erasmus Larsson Björkman synes inte ha härstammat från
Gamlakarleby, och den ende Björkman, som var fadder för hans dotter Saras barn, var Lars Björkman, som säkert
är identisk med Carl Chores halvbror. Kom Erasmus Larsson också han från Torneå? 1688 uppträdde han inför rådhus
rätten i Torneå, detta dock för att indriva fordringar efter sin svärfar. Detta borde dock ett ombud ha kunnat uträtta,
och resan till Torneå kan därför ha motiverats av en önskan att hälsa på släkten. Tidsmässigt skulle de båda
rådmännen Carl och Erasmus ha kunnat vara bröder, och Carl Chore skulle, om det förhållit sig så, ha gift sig med sin
styvfars brorsdotter.

Henrik Henriksson Chore
, född före 1680, död 1766-07-03. Henrik Henriksson Chore var son till rådmannen Henrik
Hansson och Gertrud Andersdotter. Han var gift 1) med Beata Brase, säkerligen dotter till rådmannen Hans Hansson
Braas eller Brase, gift med Anna Jönsdotter, 2) med Margareta Hansdotter Törnblad, död i Torneå 15. 3,. 1763, 84 år
gammal. I det första äktenskapet föddes flera barn, av vilka dock några dog som små, 1705, 1710, 1713, men
åtminstone dottern Gertrud Chore, f. 1712, blev vuxen och dog i Torneå 13. 8. 1782. Hon var gift med handlanden
Lars Abrahamsson Rechardt, f. 1700, död i Torneå 1. 5. 1754.
Under stora ofreden deporterades Henrik Chore till Ryssland. Emellertid kunde han efter fredsslutet återvända hem
och fortsätta sin verksamhet som handlande. I början av 1750-talet stod han flere gånger på förslag till rådman men
blev inte vald. Han dog i Torneå 3. 7. 1766, 89 år gammal.
Torneå död- och begravningsbok uppger, att Henrik Henriksson Chore var son till Henrik Henriksson Chore och Gertrud
Andersdotter Hellant. Här föreligger sannolikt två fel. Någon Henrik Henriksson Chore, som skulle ha fått en
likabenämnd son i slutet av 1670-talet har jag inte kunnat påträffa, vilket dock inte hindrar, att han kunnat existera.
Men att hustrun skulle ha hetat Hellant är omöjligt. Den förste Hellant är den i källorna 1683-1710 nämnde Henrik
Abrahamsson, son till Abraham Torfastsson, med största sannolikhet bror till borgmästaren Anders Torfastsson.
Men Gertrud Andersdotter kan inte ha varit född mycket senare än 1660. Jag misstänker därför, att den som gjort
anteckningen i dödsboken om Henrik Henrikssons föräldrar gett fadern en oriktig patronym, Henriksson i stället för
Hansson. Förmodligen har han också vetat, att modern hörde till samma släkt som Hellantarna och så gett henne
namnet i "bakarv".
Nils Henriksson Chore, född innan 1698. Nils Chore uppträdde 24. 7. 1695 inför Torneå rådhusrätt "å rådman Carl
Björkmans hustrus vägnar," vars son han säges vara. Han var alltså son till rådmannen Henrik Hansson Chore och
Gertrud Andersdotter men är f.ö. okänd. Eftersom han kunde uppträda inför rätta och kallas "monsieur", var han
väl inte alldeles ung. Då domboken 1698 uppger att Carl Björkmans styvsöner var omyndiga utan att undantaga Nils,
kan man förmoda, att denne då var död.
Källa: Torneåsläkten Chore till början av 1700-talet Lektor Bengt Utterström Västerås.
Margareta Henriksdotter Chore, se ovan.
"Henrik Hansson Chore och Gertrud Andersdotter hade även en dotter Margareta Henriksdotter Chore, gift med
borgaren Christian Elingius, son till kyrkoherden i Jukkasjärvi med samma namn."
Domb. Torneå vol. 2, 16 mars 1704; Västernorrlands län vol. 19, s. 498, 1702.
Källa: http://aforum.genealogi.se/discus/ (Anbytarforum 2002-07-06...)

Lars Hansson Kouris släktrelationer, som tidigare utretts av Utterström har justerats och kompletterats av Boström
och Snell som tecknat nedanstående släktschema.
Bengt Utterström, Torneåsläkten Chore till början av 1700-talet. Genos 49 (3), sid. 63-79.
Leif Boström, Per-Olof Snell, Torneåborgares släktskap med personer i Kalix, Piteå och Skellefteå. Genos 79 (3),
sid. 110-115.


Klicka på bilden för större förstoring

"Kourisläkten är en av få i Tornedalen som tidigt använde ett familjenamn som bevarades generation från generation.
Detta försvårar dock, som Utterström påpekat, bestämning av filiationer inom släkten, dels på grund av att patronymikon
ofta och släktnamn ibland saknas, dels på grund av att medlemmarna var talrika och många döptes med samma förnamn
särskilt Henrik, Hans, Jöns, Lars och Nils. Släktnamnet förekommer i källorna skrivet på många olika sätt - Kouri, Kourenn,
Kåre, Kåuri, Kori, Koure, Kohre, Kore, Coure, Choure, Cohre och Coore - beroende på att skrivarna inte behärskade
diftongerna i det finska språket. Medlemmar ur släkten återfinns som nämndemän från det första redovisade
sommartinget 1539 i Torne socken. Ur deras krets rekryterades birkarlar, länsmän, fjärdingsmän, riksdagsmän, präster,
tullnärer, rådmän och medlemmar i släkten ingick bland de ledande köpmännen och skepparna i Torneå på 1600-talet."

Källa: : http://familjenbostrom.se/genealogi/norrbotten/Haparanda-Tornio.pdf

 

 

 

Min fm mm mf fm farfar:
Johannes Nicolai Tornberg, född 1640 i Övertorneå, död 1717-01-03 i Övertorneå. Kyrkoherde. Medan han gick i
skolan i Härnösand tog han namnet ”Tornaeus”, men när han blev präst kallade han sig Tornberg (Tornebergius).
Första tiden han var präst i Kaitokeino bodde han i Masi, men flyttade sedan till den nuvarande kyrkoplatsen där
kyrkan byggdes 1701. Han var präst i Kaitokeino till 1681, sedan präst i Jukkasjärvi och från 1687 och fram till sin
död var han kyrkoherde i Övertorneå. Under ett överfall av ryska kosacker i januari 1717 blev han så illa slagen att
han dog 2 dagar senare. Han vägrade berätta var kyrkans silver var gömt. Käppen – den spanskrörkäpp som bragte
honom om livet finns visst fortfarande kvar i kyrkoarkivet.

Ur herdaminnen Övertorneå: Han blev student i Uppsala i november 1660, disp.pro ex. den 19 november 1664,
prästvigd till adjunkt i Övertorneå år 1666. Utsågs av superintendenten P. Steuchius till komminister i Nedertorneå
år 1668, men hade som fadern Nicolaus Ulopolitanus medhjälpare svårt att komma lös från Övertorneå. Komminister
i Hietaniemi år 1670. Pastor i Kautokeino år 1675. Fick därifrån transport till Jukkasjärvi pastorat år 1682, samt
tillträdde som kyrkoherde i Övertorneå 1 mal år 1687. I januari år 1717 plundrade en strövkår ryska kosacker
församlingens kyrka, och kyrkoherden blev så illa hanterad och slagen av dem att han avled två dagar därefter.
Orsaken till våldsdådet var att han inte ville uppenbara var kyrkans silver gömdes undan. Ännu bevaras i kyrkoarkivet
den spanskrörkäpp, varmed misshandeln förövades. Sonen Isak upprättade den 20 maj 1717 en förteckning över
vad ryssarna hade rövat bort ur kyrkan.

Gift år? med:
Min fm mm mf fm farmor:
Brita Isaksdotter Curtelius, född 1651 i Övertorneå, Död 1740-04-06 i Nerdertorneå.

Barn:
Anund Tornberg. Född före 1670 död före 1749 i Torneå. Gift med Margareta Nilsdotter Renmark född cirka 1675.
Familjen var bosatta i Torneå.
"Troligen gift med Margareta Renmark (benämns som dopvittne 1720 som svägerska till Henrik Tornberg).
Barn: Margareta, född 1719-11-12 i Torneå stad, död 1800-05-12 i Torneå. Gift första gången 1738 med fältskärsgesällen Erik Rockman, gift andra
gången 1767 med gästgivaren i Torneå stad Nils Staffan Flygare (1724-1771)."

Källa: http://aforum.genealogi.se/discus/messages/241/7099.html?958638586

Johan Johannesson Tornberg. Född 1670-01-29 i Hietaniemi Död 1751-02-11 i Jukkasjärvi. Gift 1700-03-11 med
Sara Larsdotter Renmark, se ovan.
Helena Tornberg. Född från 1676 till 1677. Död 1745.
Isak Johansson Tornberg. Född från 1676 till 1677 i Kautokeino, Norge. Död 1743 i Hietaniemi, Övertorneå.
Brukspredikant i Kengis och kaplan i Hietaniemi. Gift 1706-05-02 med Magdalena Mårtensdotter Kempe född 1687
i Nedertorneå.
Biografi: Student i Uppsala 10 okt 1698, prästvigd till adjunkt hos fadern i Övertorneå 1706, brukspredikant i Kengis 1710. I brev
23 april 1716 anhöll han hos Härnösands konsistorium att få förrätta gudstjänsten i Hietaniemi och blev här kaplan 1718. Prosten Abr. Fougt anför i en
visitationsakt för år 1736, att komminister Isak Tornberg inte bor på det av kungl. Maj:t och kronan honom nådigast förunnade kaplansboställe vid
Hietaniemi kyrka, utan långt därifrån på sitt eget hemman, varigenom ofta tilldrar sig mässfall, gudstjänsten över ordentliga tiden utdras, och när
församlingen hans tjänst nödigast omtränger, den då inte står att erhålla. (Hdpr. 15/6 1737). Avled i sept. 1743. En berömlig prästman. Gift med
Magdalena Kempe, dotter till första komminister Mårten Kempe i Nedertorneå. Barn: Johan, född 1709, död 1771; sockenskrivare. Abraham, student 1729,
hemmansägare; Margareta, född 1711, död 1767, gift med kyrkoherden i Utsjoki Anders Hellander; Brita, gift med kyrkoherden i Kautokeino sedan i Uleborg
Johan Junelius; Catharina, dopvittne 1739, 1744 i Hietaniemi; Isak, född 1721, komminister i Hietaniemi (Nr. 10) Källa: Herdaminnen Övertorneå församling.

Henrik Tornberg. Född 1678 i Kautokeino, Död 1743-04-15 i Nedertorneå. Andre komminister i Nedertorneå. Gift
med Brita Bonelia från Rovaniemi född cirka 1693.
Biografi: Från Härnösands gymnasium student i Uppsala 31 okt 1704, adjunkt hos fadern i Övertorneå, brukspredikant i Kengis 1717. I Härnösands
domkapitel upplästes 15 sept. 1718 prosten mag. Henr. Forbus brev av den 3 sept. gav tillkänna, att församlingen i Nedertorneå enhälligt bergär denna
Henrik Tornberg till sin själasörjare och kaplan i herr Erici Brunnii ställe, som blivit pastor i Övertorneå. Fullmakten för Tornberg utfärdade i juli 1719,
han avled 1743. Gift med Brita Bonelia, dotter till kyrkoherden i Kusamo Sigfrid Bonelius, änka efter v. pastor Olof Junelius. Barn: Catharina, gift 1730
i Torneå stad med kaplanen i Enontekis Henrik Ganander, sist kyrkoherde i Sjundeå.
Källa: Härnösands stifts herdaminne över Nedertorneå.

Olof Johansson Tornberg. Född 1684 i Jukkasjärvi, död 1738 i Torneå stad.
Margareta Tornberg. Född 1686 i Jukkasjärvi, död 1775 i Alta Nordnorge. Gift omkring 1711 med Henrik Hansson
Hedström född omkring 1679 i Torneå. Familjen flyttade till Norge på 1740-talet.

 

Kyrkoherdarna i Torneå och Nedertorneå församlingar Cnuuti Canutus (1580-1605) och Johan Tornéus (1640-1671)
åtalades båda för ganska svår misshandel av sina församlingsbor. Det märkliga är att man av ordalagen i domboken,
då åtal mot prästerna för misshandel handläggs, ser att utövarna av den världsliga rätten känt sig på sätt och vis
underkastade de kyrkliga myndigheterna. Då mål för rätt grov misshandel av präst förekom till handläggning ser man
att målet – helt onödigt – i domboken kallas för ”Thenne Ringe saken”.

De båda kyrkoherdarna i Kemi pastorat och Nedertorneå pastorat, G. Tuderus och Johan Tornéus, vilka även på sin
lott hade själavården bland lapparna, uppbar för sin mycket sporadiska tjänst uppe i lappmarken lön bestämd i
heltunnor korn. För Torneus del utgick lönen med 12 heltunnor korn årligen. Båda dessa prästmän går till eftervärlden
som hatade av sina församlingsbor, vilka de ideligen misshandlade. Lika snikna var de också och Torneus lyckades,
ehuru hans tjänstgöring i lappmarken indrogs och särskild präst tillsattes, likväl i flera år uppbära sina 12 tunnor korn.
Tuderus försökte sig på samma knep men misslyckades. Såvitt jag kan finna har dessa båda representanter för
prästerna i norr inte annat gott att skriva sig till godo än att de båda efterlämnade arbeten om lappmarken.


Tornéus, Johan, kyrkoherde och prost i Nedertorneå församling 1640-1671. Tog i Uppsala magistergraden. En lärd
med sträng herre. Han förekommer som part i flera mål. Sålunda förekommer han som svarande i ett mål handlagt
av Torneå sockens häradsrätt den 20 juli 1651. Domboken berättar härom följande: Kom för rätten fordom klockaren
Jöns Johansson och besvärade sig över sin kyrkoherde, höglärda pastor Johan Tornéus och som hade slagit honom
både blå och blodig, såsom ock i lika måtto slagit hans sonhustru blå och blodig, vartill pastor Johan icke neka kunde,
föregivandes dock att bemälte Jöns och hans sonhustru har brukat oriktigt namn på honom och därför har han dem
slagit och eftersom hennes Kongl. Maj:ts privilegium förmår, det ingen av prästerskapet skall någon världslig dom
över någon, och det är Consistorio tillkommen givit, vill allt för denna ringa saken har remitterat till hans ärvördigaste
Superintendenten och det höglovliga Consistorium.

Min källa: Torneå domsaga 1270-1970 historik av Erik Fristedt




Min fm mm mf fm morfar:
Lars Erasmusson Renmark, född 1635 i Kengis, död 1677. Bruksbokhållare i Kengis bruk

Gift 1666 vid Kengis bruk med:
Min fm mm mf fm mormor:
Margareta Arendtsdotter Grape, född 1642 i Stockholm, död 1714 i Mikkolansaari, Torneå. På denna förnämliga hemsida
http://www.site4u.se/bucht/index.php?option=com_content&view=article&id=54&Itemid=58&lang=sv kan man läsa att:
”Änkefru Margareta Arendtsdotter Grape, som efter sin makes död från år 1678 bosatte sig på Mikkola hemman i Mikkolansaari by,
brukade sedermera även Hannukkala ödegård.” Efter makens död 1677 gifte hon om sig (omkring 1685) med Herman Mårtensson
Kempe, född 1652 i Torneå, död 1696 i Torneå. Borgare i Torneå.

"Änkefru Margareta Arendtsdotter Grape (f. 1642, d. ca.1714), som efter sin makes död (1677) från år 1678 bosatte sig på Mikkola hemman i Mikkolansaari
by, brukade sedermera även Hannukkala ödegård. Margareta var änka till bokhållare i Kengis Lars Erasmusson (Renmark?)2. Enligt doktor Erik Wahlberg
överfördes hemmanet i mitten av 1600-talet till hemmanets fäbod vid foten av Aavasaksa i sluttningen ned mot Tengeliö älv."
Källa: Hannukkala gården i Tengeliö by i finska Övertorneå. http://www.site4u.se/bucht/index.php?option=com_content&view=article&id=54&Itemid=58&lang=sv

"Till bröllopsakten, som ägde rum vid Kengis bruk, inbjöd Arendt Grape kompanjonen Jacob Momma med hustru och barn. Här följer en fritt 'översatt' version
av brevet som Arendt Grape skrev till Jacob Momma 21 januari 1666: Ärborne hög och välaktad herr Jacob Momma, gunstige herre och patron. Näst all
välfärds salutation, och mycken flitiga lyckönskningar av Gud. Kan jag eder välaktighet inte obemält låta, huruledes genom guds den allra högsta nådigas
försyn, närvarande krets och vänners, goda råd och samtycke, vara beviljat och slutet ett ärligt äktenskap, mellan ärlig person vår bruksbetjänt Lars
Erasmusson, och min K: dotter J Margareta Grap, till vilket gud allsmäktigt milt tycktes förläna sin gudomlighet och faderliga välsignelse och all den stund
jag tillika med min kära hustru, är sinnade, att låta deras hederdag, uti den heliga trefaldighets namn vinna sin fortgång, här vid Kengis bruk/ Gud vill:/
den 11 mars eller Dominica Reminiseere, och sådant inte utan goda vänners och kristliga personers närvaro och förbön väl kan ske, för länder för den skull
till ers väl att min samt min kära hustrus tjänsteflitiga begäran, ers väl att täcktes oss den affektion och den stora vänskap bevisa, och till föreskrivna dag
vårt ringa hus med sin dygdesamma hustru och barns godliga närvaro besöka och bepryda, och detta kristligt värk med böner och åkallan befrämjar, vad
gott som gud allsmäktig nåd heligt vårt ringa hus täcktes unna, sådant skall av ut gott och tacksamt hjärta var i om och genom gärna bli meddelat. Vi
belovar på vår sida, sådana höga affektion och vänskap i lika och andra okassioner, med full vederbörlig tacksamhet och tjänst gärna igen utav tjäna den
stund vi lever och befaller härmed ers väl att med sin kära älskade och dygdesamma hustru och barn under guds vida och rika beskydd och beskärm.
Förblir städse datum Kengis bruk W: H:de herres den 21 januari 1666. Tjänstvillige Arendt Grape.
Källa:http://familjenbostrom.se/genealogi/norrbotten/Haparanda-Tornio.pdf

Margareta Arendtsdotter Grapes barn med Lars Erasmusson Renmark:
Klara Larsdotter Renmark, född omkring 1666, död 1753 i Bälinge Nederluleå fs. Gift med Jakob Jakobsson, född i
Bälinge Nederluleå fs. Död 1744-04-10 i Bälinge.
Barn: Margareta, född 1702; Brita, född 1703.
Arendt Larsson Renmark, född omkring 1668, död 1716-04-01 i Luleå. Han var borgmästare, rådman och handlare.
Gift 1691 med Anna Jakobsdotter Ruut, född omkring 1670 i Luleå, död 1710 i Luleå.
Appolina Larsdotter Renmark, född 1670 död 1752-05-24 i Haparanda. Gift omkring 1690 med komminister Martinus
Martini Kempe född 1653 i Haparanda död 1696. Gift 1701 med handlaren i Torneå Hans Israelsson Rechard född
1670, död 1705. Gift 1711 med rådman Samuel Olofsson Krook (biografi, se nedan) född 1670 i Ruskola.

Biografi för Martinus Martini Kempe: född 1653, son av komminister Mårten Johansson Kempe här, sist kyrkoherde i Övertorneå. Från Härnösands gymnasium,
student i Uppsala 7 nov. 1674, prästvigd 1 maj 1682 och kaplan i Nedertorneå samma år. Han bortrycktes av sjukdom 1696. I Torneå stadskyrka finns en
målad minnestavla med en lång latinsk inskrift författad av hans medbroder i ämbetet komminister Erik Brunnius, som prisar honom som en nitisk och trogen
präst, föraktare av denna världen med längtan till det himmelska. Barn: Lars, komminister i Nedertorneå nr. 12; Magdalena, gift med komministern i
Övertorneå, Isak Tornberg.
Källa: Härnösands stifts herdaminnen över Nedertorneå.

Barn med Hans Israelsson Rechard: Mårten Hansson Rechard, född 1701, död 1752-10-08 i Stockholm. Rådman och handlare i Torneå.
Biografi: "Mårten Hansson Rechardt, som blev handlande och rådman, dog samma år som modern. Hemmanet Krook övergick då till Mårtens änka, Cecilia
Augustinsdotter Majström Rechardt, som hade sönerna Samuel och Anders samt döttrarna Maria och Apollonia. Samuel Mårtensson Rechardt var köpman
och skeppare i Torneå. När hustrun Brita Tolpo avled den 6 mars 1776 hade han tre barn att ta hand om - Cecilia 10 år, Karl 8 år och Elisabet 5 år.
Samuel innehade då hälften av hemmanet i Haparanda och var delägare i tre skutor bland andra den snautacklade Torneå. Skutan, som byggts i Säivis,
hade en dräktighet av 135 svåra läster och längden över kölen var 25 meter. Anders Mårtensson Rechardt, som var gift med Anna Lyttraeus, var under
en tid länsman - en befattning som gått i släkten sedan 1500-talet - och var som sin bror Samuel även handelsman. Anders innehade hälften av Haparanda
hemmanet och var i början av 1800-talet också ägare av Majhannu i Övre Vojakkala. Samuel sålde 1811 sin andel i Krook och efter Anders död 1816
förvärvade konsul Johan Sundell 1817 hela hemmanet, vilket han 1829 sålde till kronan när köpingen Haparanda skulle anläggas. Krooks utsträckning 1828
framgår av Hackzells karta över Haparanda köping detta år.

"Omkring 1690 gifte sig Apollonia Renmark med sin styvfars bror kaplanen Mårten Mårtensson Kempe. Han hade blivit student i Uppsala 1674 och benämndes
Martinus Hafsstrand när han på rådstugan i Torneå den 11 juli 1681 begärde att borgmästare och råd för landshövdingen skulle rekommendera honom till
skolmästare efter Hans Halsius, som 1662 utsetts till kyrkoherde i Överkalix. Det är oklart, om Mårten tillträdde skolmästarbefattningen innan han prästvigdes
den 1 maj 1682. Förhållandet mellan makarna synes inte ha varit det bästa, eftersom Apollonias morbror befallningsmannen Jakob Grape i juni 1690 anklagade
Mårten för förgripligt tal mot konungen. Mårten skulle bland annat ha sagt att inga fler människor finns i helvetet än konungar och biskopar. Vidare hade
han angående kungens höga tankar om Rudbeckius Atlantica sagt det är inte allt förstånd i Hans Majestäts huvud. Enligt Mårten berodde anklagelser på
ondska och avund, eftersom Jacob Grape trott att han skulle överge systerdottern Apollonia.
Mårten Kempe var 1682-96 kaplan i Nedertorneå. Från 1694 fanns han med modern Malin och hustrun Apollonia på gården i Haparanda som skattade 7/16
mantal, varefter hemmanet 1695 övergick till honom. Då rätten till Pensaskarifisket avhandlades vid häradstinget i februari samma år uppträdde den gamle
fältväbeln Axel Kempe som brorsonen Mårtens fullmäktige. Inför rätten meddelades att Mårten tillsammans med farbrodern, som inte hade något dugligt
fiske under sitt hemman, skulle bruka Pensaskari under sin salig faders hemman, vilket han själv tänkte bebo och där han uppgavs ha löst ut några av sina
syskon. Mårten avled dock året därpå. Apollonia gifte sig 1701 med borgaren Hans Israelsson Rechardt, som dock redan i slutet av 1702 hade avlidit."

"Salig Hans Israelssons änka betalade 1703 mätarpengar för makens skuta, vilken hon fortsatte att bruka på Stockholm. Apollonia, som bodde kvar i Torneå,
fick sina tillgångar värderade den 31 mars 1711, då hon sökte nytt gifte med Samuel Olofsson Krook. Förmyndare för sonen Mårten som då var 9 år blev
farbrodern Israel Israelsson Rechardt. Mårten utlovades dels ett fadersarv på 450 daler när han uppnådde myndig ålder, dels utbildning på Torneå pedagogium."

Biografi över Samuel Olofsson Krook: "Samuel Krook hade kommit till Torneå från Ruskola där fadern, tolvmannen Olof Jönsson, var husbonde på
Käyräsvuopiohemmanet. På rådstugan i Torneå anhöll den 4 september 1699 Samuel Olofsson Käuräsvuopio om burskap, efter Gud honom med så många
medel välsignat, att han borgarrätt och tunga kan uppehålla, och landshövdingen tillståndet beviljat. Rådmännen Planting och Braas motsatte sig att en
så beryktad landsköpman skulle antas. Borgmästare Johan Kohre och rådman Christoffer Jönsson insåg dock att man inte kunde gå emot landshövdingens
order varför det beslöts att Käuräsvuopio skulle antas. Som hans borgensman ställde sig handelsmannen Johan Pipping och burskapspengarna uppgick till
50 daler, ett belopp nära fem gånger högre än vad som normalt utkrävdes. Som borgare tog Samuel namnet Krookwijk, vilket han senare förkortade till
Krook. Under Nordiska kriget hade han så stor framgång som köpman att landshövdingen 1716 utnämnde honom till rådman. Apollonia överlevde även sin
tredje make och Rådman Krooks Enkia stod fram till sin död 1749 som innehavare av det Krookska hemmanet."

Källa: http://familjenbostrom.se/genealogi/norrbotten/Haparanda-Tornio.pdf sid. 99-100.

Sara Larsdotter Renmark, född 1673 död 1749-04-07 i Jukkasjärvi. Gift med Johan Johanneson Tornberg född
1670-01-29 i Hieteniemi, se ovan.


Margareta Arendtsdotter Grapes barn med Herman Mårtensson Kempe:
Magdalena Hermansdotter Kempe, född 1685 död 1744-12-09 i Matarengi. Gift 1712 med sockenskrivaren Peter
Andersson Planting, född 1686-12-31 i Torneå stad, död 1755-04-02 i Matarengi. Peter Planting gifter om sig efter
hustruns död 1746-04-05 med Anna Rosenberg född 1712 i Härnösand, död 1806-02-23.
Peter Plantings barn med Magdalena Hermansdotter Kempe: Rebecka Planting, född 1715, död 1780; Henrik Persson Planting, född 1716, död 1794.
Anna Barbro Persdotter Planting, född 1720, död 1724; Margareta Persdotter Planting, född 1721, död 1721; Brita Planting, född 1722, död 1778;
Anders Planting, född 1724, död 1724. Peter Plantings barn med Anna Rosenberg: Anna Planting, född 1747, död 1800; Anders (Andreas) Planting,
född 1749, död 1828; Margareta Planting, född 1750, död 1750; Margareta Planting, född 1751; Petrus Petri Planting, född efter 1752; Brita Maria
Planting, född 1753, död 1809; Eva Planting, född 1755, död 1755.


Brita Hermansdotter Kempe,
född 1686 död? Gift? Med Anders Hellandt d.ä. född 1687, död 1746. "Anders Hellant
d.ä. och hans fru Britta Hermansdotter Kempe, som bodde i Torne flyttade därför till Korteniemi gård i Pello för att
undgå ryssarnas härjningar. Den 30 november 1717 föddes Anders Hellant d.y.. Så småningom flyttade familjen
tillbaka till Torne och var med om att bygga upp den härjade staden som brunnit ner."

Barn:
Anders Hellant d.y. biografi: ”Inskrevs vid UU 27 okt. 1733, landskanslist vid Västerbottens landskansli 1735, extra kanslist och auskultant i kommerskollegiet
1737, vice häradshövding i norra Lappmarken 1741, astronomisk observatör vid Norska gränskommissionen 1748, kommitterad till reglerande av gränserna
i lappmarken mellan Sverige och Norge 1752, ekonomie direktör 22 dec. 1756. LVA 1750. Ogift.
1736 förenade han sig med den ryktbara franska gradmätningsexpeditionen, som under Maupertuis ledning skulle uppmäta en meridianbåge i Svenska
lappmarken. Som astronomisk expert deltog Anders Celsius i expeditionen, och Hellant, vilken tjänstgjorde som dess finske tolk, fick nu smak för
astronomin. Han återvände till UU för att utbilda sig under Celsius, disputerad 1738 för denne på en avhandling om det norrländska fisket och utgav
samma år en svensk översättning av Maupertuis arbete om den lapska gradmätningen.
Någon akademiks bana öppnade sig dock aldrig för Hellant. Sedan han återvänt till Torneå, verkade han där till sin bortgång som kronans förtroendeman,
från 1756 med titeln ’ekonomie direktör’. Under årliga vinterfärder ända upp till ishavskusten uppbar han lapparnas och nybyggarnas skatter och ägnade
sig dessutom åt olika former av privat företagsamhet, arrenderade bl a kronans laxfiske i Torne älv, odlade sibiriskt bovete och beredde renhorn till lim i
en liten fabrik i Jukkasjärvi.”
Källa: http://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=12810


Anders Hellant, född 30 november 1717 i Pello by, då tillhörande Övertorneå socken, död 23 november 1789, var en svensk astronom. Hellant föddes på
Korteniemi gård i Pello by som son till Anders Hellant d.ä. och Britta Kempe. Föräldrarna hade flytt till Korteniemi från hemstaden Torneå för att komma
undan ryssarnas härjningar under Stora ofreden. Britta Kempe var dotterdotter till Arendt Grape. Hellant blev extra kanslist i Västerbotten 1735, deltog
1736-37 under Pierre de Maupertuis i den svensk-franska gradmätningen i Lappland och blev 1737 auskultant i Kommerskollegium. Under Anders Celsius
presidium utgav han 1738 i Uppsala en avhandling på latin och svenska rörande Et nyt sätt at fiska i the norländska elfwer, men avbröt sedermera sina
akademiska studier. Hellant blev 1741 vice häradshövding och bosatte sig i Torneå, där han ägnade sig åt praktisk verksamhet. Han deltog emellertid
1748-49 som astronomisk observator i svenska gränskommissionen, blev 1750 ledamot av Vetenskapsakademien, 1756 ekonomie-direktör i Lappmarken
och sysselsatte sig på lediga stunder fortfarande med astronomiska observationer.Hellant var en av de första som observerade den svenska vallens
höjning. Som astronom utförde han bl.a. åtskilliga longitudbestämningar. Bland hans skrifter kan nämnas 18 uppsatser i Vetenskapsakademiens handlingar,
däribland Magnetnålens misvisning etc. i Upsala (1740) och Om vattnets värma i Norden (1753), samt almanackor till Torneå horisont för 1744 och 1748;
i 1744 års almanack finns även en beskrivning över staden Torneå.
Källa: http://www.happis.se/Html/p6bca4ed8.html

På denna sida finns en mycket intressant redogörelse för Pierre de Maupertuis gradmätning i Lappland:
http://www.johannordlandersallskapet.se/oknytt/1999_1-4.pdf
Vill man fördjupa sig i Anders Hellant d.y. arbeten som astronom rekommenderar jag denna sida:
http://www.tornedalingarumea.se/dokument/anders%20hellant%20promemoria%2020120228%20spikat%20tv.pdf

Övertorneå hette före 1914 "Matarengi" och Mikkolansaari är en holme utanför Övertorneå.

 

 

 

Min fm mm mf mm ff:
Nils Nilsinpoika Bergudd, född 1660 i Sulva Finland död? Finland. Civilstånd: Pohjanmaan läänin lääninkamreeri .


Gift 1689-03-05 med:
Min fm mm mf mm fm:
Elsa Pettersdotter (Petterintytär) Bergenhemb, född omkring 1674 i Finland, död omkring 1754 i Finland. Ammatti:
1696. Elsa Petterintytär Bergenhemb, sitten Bergenheim, Bergudd, s. noin 1674, k. 27.02.1754 Vaasa, haudattu Sulva.
Elossa leskenä 1716. Puoliso: Vihitty 05.03.1689 Nils Nilsinpoika Bergudd Pohjanmaan läänin lääninkamreeri, s. 04.10.
1660 Sulva. Vanhemmat: Nils Erikinpoika Bergudd, Laihian ja Maalahden vapaaherrakuntain kaitsija; hopmanni, s.
1625, k. 1680 ja Maria Matintytär Schildt, Bergudd, s. 1630, k. 1684. Ylioppilas Uppsalassa 10.9.1673 Nicolaus Nicolai
Bergudd [O-Bothn.]. Ylioppilas Turussa kl. 1676 Bergsudd‹¿› Nic _ 120. Nimi on kopioitu Pohjalaisen osakunnan
matrikkeliin [1676] Nicolaus Bergudd. | Præfecturæ Ostrob. Secretarius. Pohjanmaan läänin lääninrahastonhoitaja
1688-95, (lääninsihteeri?), lääninkamreeri 1696. (Helsingin Yliopisto; Ylioppilasmatrikkeli 1640-1852).

Lapset:
Petter Nilsinpoika Bergudd s. 24.01.1690 Sulva (GS 9084).
Nils Nilsinpoika Bergudd , s. 01.08.1691 Sulva, kastettu 01.08.1691 Sulva.

Barn:
Petter Nilsinpoika Bergudd, född 1690
Nils Nilsinpoika Bergudd, född 1691, död 1752

Källa: http://www.annelikotisaari.net/Carl.Sursill.htm#Taulu 74

 

 

 

Min fm mm mm ff ff:
Erik Nilsson Lodvijka Lautakoski, född 1633 i Kainuunkylä, död 1698 i Lautakoski. Erik var 1673 den förste nybyggaren
och grundaren till byn Lautakoski. Hans namn var Erik Nilsson bördig från byn Lovikka vid Torneälven. Erik Nilsson
stannade intill forsen på en plats som kalls för Isoaukea där han skulle bosätta sig. Han började med att uppföra
grunden till sitt tänkta hus. Då han en dag skulle vila sig, slumrade han till och fick en uppenbarelse i drömmen om att
inte bygga vid forsen för då skulle forsen ta hans barn. Istället skulle han följa älven en kilometer uppströms
och bosätta sig där. Han upplevde drömmen så starkt och följde den vilket gjorde att byn Lautakoski ligger där den
ligger nu. Erik och efterkommande levde på självhushållning som jakt, fiske och småbruk
(Källa: Lautakoskis hemsidas historia)

Barn:
Henrik Eriksson Lautakoski, född cirka 1659 i Lautakoski, död 1724-10-17 i Keinusuando. Begravd på Jukkasjärvi
kyrkogård. Gift med Margareta Mickelsdotter född 1650 eller 1659. År 1694/1695 får Keinosuando en nya bosättare,
Henrik med hustru och sonen Karl född 1693. De övertog nybygget som Pehr Persson Heinonen lämnat öde efter bara
två år. Han blev nämndeman 1711. År 1724, samma år som han dog, tvistade han med Nils Johansson Keisari i
Vettasjärvi och dennes son Johan Nilsson Keisari om fiskerätten i Vettasjärvi. Henrik Eriksson hävdade att Vettasjärvi
var en allmänning. Han verkar också ha gjort skada på Nils Keisaris fiskeverktyg. Jöns Mickelsson Sagare i Piilijärvi och
invånarna i Parakka intygade att Vettasjärvi, och markerna där omkring, tillhörde släkten Keisari, varför rätten
beslutade, att Henrik Eriksson enbart fick fiska i den del av Vettasjärvi där hans hustru innehade fiskerätten.

Källa: Erik Kouksu. Barn: Karl Henriksson Keinosuando, född 1693. Mickel Henriksson Keppovuoma, född 1692, död 1767. Henrik Henriksson Moskojärvi,
född 1700. Brita Henriksdotter, född 1702, död 1792. Markus Henriksson, född 1705, död 1740.

Jakob Eriksson Lautakoski, Gift med Anna Mickelsdotter Lasu född i Junosuando. Nybyggare i Lautakoski 1712-1742.
Han utnämndes 1742 till lanthushållare i Junosuando, och på 1740-talet var han postförare mellan Junosuando och
Parakka. Jakob hade antagligen också andra kopplingar till Parakka, eftersom han och Salomon Grape (1662-1742)
i Kainuunkylä upprättade en bouppteckning efter Henrik Mickelsson i Parakka. Denna bouppteckning infördes i
1740 år dombok för Jukkasjärvi, men upprättades antagligen kort efter Henriks död omkring 1717?

Barn: Esaias Jakobsson Lautakoski, född 1700, död 1777-01-01. Husbonde på Mäki gård i Kukkola. Anders Jakobsson Lautakoski, född 1701, död 1783.
Erik Jakobsson Lautakoski, född 1706, död 1745. Nils Jakobsson Lautakoski, född 1710. Abraham Jakobsson Lautakoski, född omkring 1710. Brita Jakobsdotter,
född 1712. Mickel Jakobsson Lautakoski, född 1715.

Philip Eriksson Lautakoski, född 1677-03-01 i Lautakoski, död 1734-01-14 i Lautakoski, se ovan.
Erik Eriksson Lautakoski.
Mickel Eriksson Holm, död 1731. Soldat i Lautakoski. Gift med Margareta Andersdotter Lovikka. Hon var en dotter
till Anders Olofsson Lovikka och Kerstin Invarsdotter Narkaus.

Barn: Anders Mickelsson Lovikka, född 1720. Helena Mickelsdotter, född 1722. Kerstin Mickelsdotter, född 1723.

Malin Eriksdotter, gift med Henrik Pasu.
Barn: Henrik Henriksson Pasu, född 1698, död 1759.

 

 


Min fm mm mm fm farfar:
Olof Larsson Vuordno, (Vonto), född 1688 I Pettisjärvi, Siggevaara, död 1737 i Pettisjärvi Siggevaara.

Gift år? med:
Min fm mm mm fm farmor:
Brita Andersdotter, född? Död 1737, makarna dog samma år…

Barn:
Olof Olsson Vuordno/Lainio/Killingi, se ovan.
Anund Olsson Vuordno
Brita Olsdotter Vuornis,
Jakob Olsson Vuordno, född 1696.

Källa: http://aforum.genealogi.se/discus/messages/44/67328.html?1097787145

 

 

 

 


Min fm mm mm fm morfar:

Johan Jonsson Spett, född 1662 i Svappavaara, död efter 1738 i Junosuando masugn Pajala. Gruvdräng och brukskarl
vid Svappavaara gruva 1678-1699. Gruvsmed i Svappavaara 1700-1726. "Släktnamnet Spett skrevs sällan under
perioden mellan 1680-1700 då han som gruvdräng oftast hette Johan Jonsson/Joensson men efter 1700 används
släktnamnet flitigt då Johan var gruvsmed".
Citerar här (fritt översatt från gamla svenska språket) den intressanta informationen som Christer Rosenbahr i sin
bok Släkten Stålnacke 1658-1980 (andra upplagan)har delgett oss på sidan 441:
"Gruvfogden Johan Spett ifrån Svappavaara på 88:e året gammal besvärade sig, att han både fryser och svälter till
döds, begärde att de kunde bevilja honom något till underhåll varje månad. Inspektor Mört sade att han gett honom
något varje månad som Johan Stålnacke även intygade, den till honom på inspektorns vägnar måntaliga tilldelningen
föregav sig kunna intygas med ed, att han till det ringaste levererat honom 3½ tunnor korn; och som denna Johan
Spett även åstundar, att bege sig till dennas måg i Killingisuando, så efterlät rätten honom den friheten, att vara hos
mågen, helst eftersom han inte kan göra något arbete vid verket, då han lika fullt skall ha efter förordnat njuta av
bergslagen till sitt underhåll". Junosuando och Svappavaara gruvting den 27 november 1732. sid. 538. "
I gruvtinget år 1732 omnämns Spet vara '88 år gammal'. Hans ålder var möjligen överskattad och skall istället vara
omkring '72 år' gammal eftersom hans fader gifter om sig omkring 1661.
Farfar: gruvsmeden och f.d. hammarsmeden Jonas Jönsson Spett, som sannolikt var ifrån Karlskogas bergslag år
1660, eftersom det fanns en annan smedsläkt med samma släktnamn".

Gift år? med:

Min fm mm mm fm mormor:
Susanna Hansdotter Bergman, född omkring 1657 i Falun, död 1738 i Svappavaara.
"Domstolsnotis: Brukskarlen Nils Fransson Servio, tillstod sig belägrat pigan Susanna Hansdotter till mökränkning;
alltså efter lag av kunglig Maj:t straffordning pliktar han första gången 40 mark silvermynt och står bägge uppenbara
skriftl."
"Domstolsnotis: Frans Servios hustru Karin Eriksdotter, har belagt Susanna Hansdotter, som den där spargerat och
att sådant sakl. låtit utgå, att brukskarlen Erik Jönsson (Stålnacke), tagit upp en silverkalk utur jorden som blev bränd
och uppsmält, när bruksgården i Svappavaara brann upp för några år sedan; och eftersom nämnda hustru Karin
gjorde offentlig avbön till underbörande; alltså blev hon endast sak 3 mark silvermynt efter det 43 kap. tingsmålsbalken
(1684-01-30, s. 910, Jukkasjärvi tingslag under Torne lappmark, RA).
Källa: Släkten Stålnacke 1658-1980 av Christer Rosenbahr, sid. 441.

Barn födda i Svappavaara:
Maria Johansdotter Spett, född 1685 i Svappavaara, död 1766 i Svappavaara. Gift 1708 med Jöran Eriksson Stålnacke,
född 1682 i Svappavaara, död 1736 i Svappavaara.
Barn: Erik Jöransson Stålnacke, född 1708, död 1771-06-04. Susanna Jöransdotter
Stålnacke, född 1710, död 1787. Maria Jöransdotter Stålnacke, född 1712, död 1777-12-17. Kerstin Jöransdotter Stålnacke, född 1717, 1798-11-03.
Johan Jöransson Stålnacke, född 1720-04-24, död 1784-05-20. Margareta Jöransdotter Stålnacke, född 1726-09-21, död 1808-02-10. Jöran Jöransson
Stålnacke, född 1728-09-25, död 1799-02-27.

Anders Johansson Spett, född 1687, död 1764-06-18 i Jukkasjärvi, gift 1713 med Anna Agnes Thomasdotter Mangi,
född 1677 i Jukkasjärvi, död 1763-06-04 i Jukkasjärvi.
Lisbeth (Elisabeth) Johansdotter Spett, född 1693, död 1753 se ovan.
Susanna Johansdotter Spett, född 1697, död 1781. Gift med Henrik Henriksson Moskojärvi, se ovan.
Johan Johansson Spett,
född cirka 1690-talet, död 1736, begravd 1736-03-27 på Svappavaara brukskyrkogård.
Han var kopparsmed i Svappavaara. Gift 1718 med Sigrid Jönsdotter Stålnacke, född efter 1692 i Svappavaara, död
på 1740 talet i Svappavaara.
Jonas Johansson Spett, född cirka 1690-talet, död 1752 i Svappavaara. Han var gruvsmed vid Svappavaara bruk
1722-52. Gift 1725-12-02 med Brita Eriksdotter Stålnacke, född 1702 i Svappavaara, död 1791 i Svappavaara.
Citat från boken Släkten Stålnacke 1658-1980 av Christer Rosenbahr, sid. 422:
"Hennes man omnämns i bergstinget år 1744 och det lyder följande: 'Hos rätten gjordes för gamla och orkelösa
arbetarna Erik Stålnacke samt Jonas Spett ansökning om någon hjälp av bergslaget till underhåll;... likaledes kommer
Jonas Spett som in lången tid varit sängliggande och sjuk, att han ej kunnat förtjäna något, att undfå om månaden
ett skål säd och en kappa salt, till dess man fram bättre får se huru det sig med honom föranlåter' (rättsprotokoll
Svappavaara bergsting 1744-09-03, RA). "Änkan var på Jukkasjärvi ting den 12 feb. 1777. Hon säger sig då vara
några och 70 år gammal, och att det var 20 år sedan hennes make Jonas Spett avlidit".


 

 

Min fm mm mm mf farfar:
Anders Erson Stålnacke, född 1685 i Svappavaara, död 1745 i Svappavaara. Kopparsmältare vid Svappavaaras bruk
1718-1745. Smältare vid Vuolusjoki kopparhytta i Jukkasjärvi 1703-. Sexman vid Svappavaara bergsting 1741-.
En same vid namn Anders Nilsson i Siggevaara stod 1709 inför rätta för att från Per Persson i Tingevaara ha bortfört
en Anders Stålnacke tillhörig ren. Stålnacke hade köpt renen av Jöns Amundsson i Tingevaara, men Anders Nilsson
hävdade att han blivit lovad denna ren. Eftersom Anders Stålnacke i laga ordning köpt renen av Jöns Amundsson
dömdes Anders Nilsson till 6 mark silvermynt för sin stöld.
En annan ren affär togs upp vid tinget 1713, sedan samen Olof Jacobsson i Siggevaara sålt en ren till Anders Stålnacke,
och sedan stulit tillbaka den jämte en liten renoxe. Thomas Nilsson Mangi i Vaikko ställde sig i borgen för Olof Jacobsson,
sedan Stålnacke anmodat länsmannen att arrestera Olof Jacobsson. Det visade sig dock att Olof Jacobsson försvunnit,
och därför ålade nämnden Thomas Mangi att antingen återfinna Olof Jacobsson eller ersätta Stålnacke för de stulna
renarna.
En annan gång levererade Anders Stålnacke, som tydligen ägnade sig en hel del åt renskötsel vid sidan om sitt egentliga
yrke som kopparsmältare, en oduglig körren till bonden Johan Josefsson Purainen i Hälsingby, varför Stålnacke 1718
fick ersätta honom med 10 daler och 16 öre kopparmynt. 1721 fick Anders Stålnacke en örfil av Erik Christiansson
Elingius sedan han krävt att Elingius skulle återlämna en silversked som tillhörde Stålnackes styvdotter Sofia
Christiansdotter Elingia. Erik Elingius dömdes till 3 mark silvermynt för sin örfil, samt för "twetalan och oljud" till 3
mark silvermynt.
Källa: Släkten Stålnacke av Christer Rosenbahr.

Gift år 1711 med:
Min fm mm mm mf farmor:
Margareta Henriksdotter Core, född 1683 i Torneå, död 1731 i Svappavaara. Gift första gången med Christian Elingius,
borgare i Torneå stad. De fick ett ”känt” barn tillsammans: dottern Sofia Kristiansdotter Elingius. Christian Elingius blev
mördad av lappen Olof Andersson Himma år 1759.
Utdrag ur domboken AIa 24 feb. 1760: "S.d. Ställte sig länsman Olof Hedberg för rätta Lappmannen Olof Anundsson
Henna i Caitum, med angifwande att han, enligit afledne Nybyggare Christian Elingius i Wourdowuoma berättelse ska
misstänkas att hafwa med en knif stuckit Elingia i buken nästföre Påsk år 1759 uti Elingii egen gård och förmedelst
tillskyndat honom det sår herrå... tredje dagen efter döden följgt, anhållande therföre Länsman om laga rannsakning
i detta mål. Sedan försthes? skull en af Kronobefallnings Mannen Wälborne Zakarias Renhorn, i Prästerskapets och
nämndens närwarande först... hållen undersökelse blifwit ingifwen och uppläst, förehölls Olof Anundsson att rätteligen
berätta huru tillgådt och bekänna om han till angifwande skyldig är." Hela rättegången skall visst vara renskriven av
Tore Fjällborg i Kiruna år 1997 och finns bl.a. på Landsarkivet. År 1720 vittnar Anders Stålnacke i en rättegång, sedan
Anders Stålnackes 13 åriga styvdotter Sofia Christiansdotter Elingia berättat för honom att kyrkoherde Christian Elingius
son Erik Elingius under höslåtten nästlidna sommar stulit "2 järnringar, ett bokar bläck, item murjärnen ur murhen"
samt ett städ. Dessa föremål skulle Erik Elingius sedan ha sålt till Erik Stålnacke. Båda förnekar sin skuld, och frikändes.

Barn:
Henrik Andersson Stålnacke, född omkring 1715 i Svappavaara, död 1782 i Svappavaara. Smältarmästare vid
Svappavaara bruk 1747, brukskarl vid Svappavaara bruk. Gift 1783-03-20 med Ella Henrikdsdotter från Tärendö,
se ovan.
Barn: Henrik Henriksson Stålnacke, född 1740, död 1810. Erik Henriksson Stålnacke, född 1743, död 1825. Anders Henriksson Stålnacke,
född 1746, död 1817. Lars Henriksson Stålnacke, född 1749.

Anders Andersson Stålnacke, född 1720-07-15 i Svappavaara. Troligen utflyttad till Norge eller till släktingar i Torneå.
Erik Andersson Stålnacke, född 1723-06-24. Troligen utflyttad till Norge eller till släktingar i Torneå.
Karin Andersdotter Stålnacke, född omkring 1725, död 1758 i Junosuando. Gift 1746-04-06 med Johan Gabrielsson
Flygare från Junosuando född 1713 i Masugnsbyn, död 1781-12-15 i Junosuando. Familjen var bosatt i Junosuando
masugnsby.

 

 

 

 

Min fm mm mm mf morfar:
Henrik Larsson Björk Koivuniemi, husbonde på Koivuniemi gård. Noterad 1731-43 i Tärendö.


Gift med:
Min fm mm mm mf mormor:
Margareta Olofsdotter


Barn:
Ella Hendriksdotter, född 1714, död 1783 (1787), se ovan.
Olof Henriksson Koivuniemi, född omkring 1715, död 1775-12-16 i Pajala. Gift 1739-03-09 i Pajala med Maria
Philipsdotter, född 1718 i Pajala.
Barn födda i Tärendö: Hendrik Olofsson, född 1747. Ella Olofsdotter, född 1751, död 1811. Olof Olofsson,
född 1753.

Margareta Henriksdotter, född 1718-02-17.
Malin Henriksdotter, född 1718-02-17 (tvilling).
Lars Henriksson Liminga, född omkring 1720-12, död 1792-10-17 i Liminga, Anttis i Pajala. Bonde i Antekarvis på
gården Liminga. Gift 1759-03-29 med Kajsa Johansdotter, född 1736-11-07 i Ängesån, död 1828-04-12 i Liminga i
Anttis.
Barn: Johan, född 1760; Henrik, född 1762, död omkring 1823; Anna, född 1765, död 1770; Margareta, född 1767; Maria, född 1769, död 1770;
Ingrid, född 1771; Maria, född 1773; Brita, född 1776; Kajsa, född 1779.


Min källa: http://www.flersidigt.se/slaktsidor/ma_slakt/ma_mormor/006/01/302.htm

 

 

 

Upp

 

 

Generation 9

Observera att flera av nedanstående anfäder återkommer flera gånger under samma
generation, detta på grund av att de har fler än ett barn gemensamt ovan...

 

 

Min fm mf ff ff ff far:
Nils Ludvigsson Lodwijka, född 1597 i Kainuunkylä, Ylitornio, död 1658-1659 i Kainuunkylä Ylitornio. Han kallades för
”Lovikan Niku”. Husbonde, nybyggare. Han övertog sin fars gård 1623 och År 1638 hade han 1 fåle, 7 kor, 1 bagge
och 4 fullvuxna får i sin ägo. Året därpå hade han 1 hingst, 1 sto, 1 ungt sto, bara 3 kor, 5 fullvuxna får och ett ungt får.
År1639 blev han uttagen till soldat vid trettioåriga kriget, vilket innebar att han för sin familjs bästa övergav fäderne
gården och flyttade till ödemarken mellan Junosuando och Tärendö. Han lade då med sitt nybygge grunden till byn

Lovikka, eftersom han kallade nybygget för samma namn som sin hemgård Lovikka. Nybygget, som blev grunden för
byn Lovikka, låg antagligen på Eroniemi, mitt emot den nuvarande byn. Han jobbade hårt med sitt nybygge och på
kort tid hade han gjort den till en bland de största gårdarna i Övertorneå. Det finns en sägen om hur Nils fann på
denna boplats genom en dröm han hade en natt när han farit ut på älven med sin båt. I tidskriften Tornedalen (nr. 11)
återges en sägen berättad av Eino Thyni i Lovikka, om hur Lovikka by grundades. Den torde tvivelsutan gå tillbaka
på en tradition om Nils Lodvijks första möte med sin blivande boplats, men namnet Nils har i sägnen ersatts med Esaias,
antagligen syftande på Esaias Olofsson Tyni men det torde sakna betydelse för sägnen som sådan. Lovikkagården i
Kainuunkylä övertogs av Nils Lodwijks kusins make Mickel Mickelsson Kyrö, som senare blev herre även på Olkkuri
gård. Det trettioåriga kriget påskyndade kolonisationen av älvdalarna eftersom nybyggarna var befriade från
utskrivningar och vissa skatter. På kort tid kom Lovikka att bli den största av de perifera gårdarna i Övertorneå
församling. Mellan åren 1640-1727 hade den ett stabilt mantal på 3/8, alltså lika stort som Lovikka gård i Kainuunkylä.
Denna framgång i uppodlingen visar att Nils och hans bröder var skickliga bönder och arbetare.
Källa, delvis från Erik Kuoksus forskning om Olkkuri släkten.


Barn:
Erik Nilsson Lodwika Lautakoski. Född 1635 i Lovikka, död 1702 i Lautakoski, Pajala. Första nybyggaren i Lautakoski,
Pajala i mtl 1682-1702. Han omnämns i mantalslängderna 1682, men då var nybygget redan etablerat sedan många
år (ca 1673), se ovan.
Pehr Nilsson Lodwika. Född 1658 i Lovikka, död i Lovikka. Nybyggare i Lovikka, husbonde på sedermera Kyöstäjä och
Kuoppala gård i Lovikka 1682-1704 (mtl). Stamfar för släktgrenarna Kyöstäjä, Lakso, Kuoppala och HarjuHarju.
Källa: http://distans.org/anor/index.php
Nils Nilsson Lodwika. Född i Lovikka, död före 1731. Nämnd 1660-1690. Han efterträdde sin far som husbonde på
nybygget Lovikka år 1660, och levde ännu 1690. I mantal 1660-90, 97-98. (K.Mäki). Efter faderns död blev han
husbonde på nybygget Lovikka (i mtl 1660 till efter 1690). Han var ensam husbonde där fram till 1680-talet, då hans
yngre bröder dyker upp i mantalslängderna. År 1684 kallades Nils Lodwika, brodern Olof, samt bröderna Mickel och
Lars Larsson Lasui Junosuando till tinget i Jukkasjärvi, sedan de gjort intrång på marker tillhöriga nybyggaren Mickel
Henriksson (Mikkonheikki) i Parakka, och samerna Jöns Mickelsson, Joen Joensson och Jöns Henriksson, alla bosatta
i Siggevaara. Nybyggarna hade jagat ekorrar och fåglar, och orsakat markägarna stora skador. Men de anklagade
dök inte upp till tinget, varför de fick böta. I mtl 1660-1690, 1697-1698. (Erik Johansson Kuoksu)
Nils var gift med Margareta Andersdotter Karvonen från Anttis. Anttis grundades ett par år före 1622 av Anders Persson Karvonen
från Pajala. Byn, som tidigare även kallades "Antinkylä" och "Anttikarvo", är uppkallad efter grundaren. På den södra sidan Torne älv, mittemot Anttis,
ligger det än mindre Antinrova.
Barn: Olof Nilsson Lodwijk, född omkring 1660, död 1734; Per Nilsson Lovikka; Nils Nilsson Lovikka; Erik Nilsson Lovikka.
Enligt Erik Wahlberg var det han
som dräpte Lars Larsson (Lauri) från Tärendö.
Källa:http://aforum.genealogi.se/discus/messages/241/319519.html?1298194855
Olof Nilsson Lodwika. Nybyggare, född i Lovikka, död mellan 1685 och 1686 i Lovikka. Nämnd 1682-1686. Husbonde
på sedermera Tyni hemman i Lovikka 1682-86. Han anklagades för tjuvjakt på samiska skatteland i Jukkasjärvi 1684,
och tillhandalade sig ängar i Junosuando för 23 Daler av Anders Jönsson Mukka på 1680-talet. Dessa ängar hade
Anders Mukka sålt utan sin broder Mats samtycke, varför en rättsprocess om äganderätten till ängarna utbröt.
Rätten dömde att Olof Lodwijk skulle få behålla hälften av ängarna.
Källor: Erik Wahlberg och mtl.

 

 

Min Fm mf ff fm mf far:
Joen (Jonas) Spett, född?, död 1670 i Svappavaara Jukkasjärvi. En del av de erfarna forskarna anser att släkten
Spett i Svappavaara inte är släkt med vallonsläkten Spett vid Kengis bruk, alltså bröderna Jacob och Johan som kom
till Kengis bruk i mitten av 1600-talet. För min egen del börjar min farmors antavla med Joen Spett. Denna man är det
ingen som vet varifrån han härstammar. Forskare som tagit del av ”Momma-Reenstiernas arkiv och Kengis bruks-
journal inklusive Svappavaara och masugnen för åren 1657-60 hittade följande: ”Joen Spet, hammarsmed, nu
gruvdräng”. Och de forskare som sökt i Färna bruksjournaler finner ingen Joen Speet, endast bröderna Johan och
Jacob Spett finns med i dessa räkenskaper. Drar man då slutsatser vad gäller min anfader Joen Spett, kan det kanske
vara möjligt att han, när han började arbeta i Svappavaara, antog släktnamnet Spett, utan att därför vara släkt med
bröderna ovan. Kanske hade han hört talas om dessa bröder vid Kengis bruk och tyckte att namnet var passande för
en man som arbetar vid ett bruk. Arbetsredskapet ”spett”- använde man säkerligen vid arbetet i gruvorna, och då är
ju detta ett bra släktnamn för en brukskarl…
Mer information finns att läsa på: http://www.vallon.se/ Sällskapet Vallonättlingars hemsida, klicka dig fram till
"diskussionsforum" och sök på släkten Spett.

Barn:
Johan Joensson Spett, se ovan.

 

 

 

Min Fm mf ff fm mm far:
Hans Bergman, född 1627 i Skinnskatteberg, död 1687 i Svappavaara Jukkasjärvi.

Barn:
Susanna Hansdotter Bergman, se ovan.

 

 

Min Fm mf ff mf ff far:
Erik Jönsson Stålnacke, troligen född på våren 1642 i Dorkarby i Tolfta församling i Uppland, död 1723 i Svappavaara.
Han började i tidig ålder att arbeta vid Strömsbergs bruk i Tolfta. Omnämns första gången i sin fars arbetskontrakt
med Svappavaara kopparbruk 1658. Erik var gruvarbetare, kopparsmältare vid Svappavaara kopparhyttor samt
gruvfogde vid Svappavaara koppargruvor. Han omnämns 1717 som över 80 år gammal i bergmästaren Sadlins
skildrade relation, och sista gången i 1714 års mantalslängd.

I Svappavaar var Erik Jönsson Stålnacke anställd som vindkörare år 1658, gruvdräng 1658-65, smältdräng 1666-68,
kopparsmältare 1669-1723, och år 1700 utnämndes han till bruksfogde i Svappavaara. År 1716 rapporterade Erik
Stålnacke till inspektoren Lars Sandell, att han 1714 funnit två nya kopparfyndigheter i Svappavaara, men ingen ville
åta sig något arbete där.
Det finns två uppgifter om hans ålder: 1717, över 80 år (bergsmästaren Sadlin) och 1723,
över 90 år (dödboken). Han ägde 29 renar, enligt domboken år 1697.


År 1700 betalade han en skuld på 1 daler och 16 öre kopparmynt till länsman Olof Mickelsson Törnqvists hustru Anna
Jonsdotter. 1712 obducerade Erik Stålnacke tillsammans med smältaren Lars Johansson och bokhållaren Biörkman
samen Knut Nilssons döda kropp. Samma år lät samen Anund Persson i Siggevaara sina renar dels fördärva, dels
förtära två lasshö, som tillhörde Erik Stålnacke, vidare hade samme Anund Persson tagit en ren av Erik Stålnacke,
vilken denne fått som underpant för Anund Perssons skulder. Anund Persson dömdes vid tinget 1713 till 3 mark
silvermynt i böter.

Gift år 1644 med:
Min Fm mf ff mf ff mor:
Kerstin Olofsdotter, född omkring 1644 i Roknäs i Piteå, död 1715 i Svappavaara. Flyttade med sin familj från Piteå
till Svappavaara 1658.

 

Barn:
Jöns Eriksson Stålnacke, född cirka 1666 i Svappavaara, död omkring 1717 i Soutujärvi. Brukskarl i Svappavaara
1689-1699, sedan krononybyggare i Soutujärvi 1698-10-28. Jöns fick köpa 3/4 av sin hustrus brors boställe i Soutujärvi
för 160 dlr kmt. Hans svåger, länsman Olof Mickelsson Törnkvist hade då rymt till Norge med sin frilla Sigrid Nilsdotter.
Den sista tredjedelen köptes av finnen Josef Larsson. Gift 1690 med Margareta Mickelsdotter, född cirka 1665 i Pajala,
död efter 1724 i Soutujärvi. Se ovan.
Johan Eriksson Stålnacke, född 1671 i Svappavaara, död 1741 i Svappavaara. Brukskarl i Svappavaara 1697-1741.
Gruvdräng vid Sjangelis gruva i Jukkasjärvi, smältare vid Vuolusjoki kopparhytta Jukkasjärvi. Gift omkring 1698 med
Margareta Baltzardotter Thun född omkring 1670 i Kengis bruk, död 1744 i Svappavaara.
Kerstin Eriksdotter Stålnacke, född 1675 i Svappavaara, död mellan 17581761 i Kengis Pajala. Gift år 1700 med Olof
Baltzarsson Thun född 1675 i Kengis, död 1736-10-29 i Kengis.
Erik Eriksson Stålnacke, född 1680 i Svappavaara, död 1744 i Svappavaara. Brukskarl i Svappavaara, gruvdräng vid
Sjangelis gruva , smältare vid Vuolusjoki kopparhytta. Gift 1701 med Sophia Baltzardotter Thun född 1671 i Kengis,
död 1738 i Svappavaara.
Jöran Eriksson Stålnacke, född 1682 i Svappavaara, död 1736 i Svappavaara. Brukskarl i Svappavaara, gruvdräng
vid Sjangelis gruva i Jukkasjärvi, smältare vid Vuolusjoki kopparhytta i Jukkasjärvi. 1736, gift 1708 med Maria
Johansdotter Spett född 1685 i Svappavaara. Se ovan.
Anders Eriksson Stålnacke, född 1685 i Svappavaara, död 1745 i Svappavaara. Kopparsmältare i Svappavaara,
smältare vid Vuolusjoki kopparhytta i Jukkasjärvi. Gift 1711 med Margareta Hendriksdotter Core född 1683 i Torneå,
död 1731 i Svappavaara. Se ovan.
Margareta Eriksdotter, född omkring 1687 i Svappavaara. "Hemmadotter i Svappavaara bruk åre 1702-1705.
Kökspiga i prästgården, Jukkasjärvi församling (1713, 1715). Piga i Torneå stad. Gift sannolikt åren 1716-1719.
Källa: Släkten Stålnacke 1658-1980 av Christer Rosenbahr, sid. 121.
Annika (Anna) Eriksdotter Stålnacke, född 1689 i Svappavaara, död 1731 i Pietilä i Limingo i Finland. "Bodde hemma
hos pappan vid Svappavaara bruk till 1713. Nämnd som dopvittne i Jukkasjärvi dombok 1720-12-00. Inflyttade som
änka 1722 till Övertorneå.
Källa: Släkten Stålnacke 1658-1980 av Christer Rosenbahr, sid. 543.

 

 

 

Min fm mf ff mf fm far:
Henrik Hansson Chore, född i Torneå, död 1686-12-13 i Torneå, länsman, tullnär, rådman. En av Torneås förmögnaste
män 1682.

"Till en annan gren av släkten synes rådmannen Henrik Hansson Chore höra. Denne var länge tullnär och står ännu
1680 upptagen i mantalslängden som sådan. Han var en av Torneås förmögnaste män, enligt Mäntylä nr 3 av de
förmögnaste i staden 1682 (s 175). I sitt äktenskap med Gertrud Andersdotter, dotter till borgmästaren Anders
Torfastsson och en sondotter till lappfogden Nils Oravainen, hade han åtminstone tre söner, Nils, Henrik och Carl,
av vilka de båda senare var omyndiga 1698. Henrik Hansson Chore var enligt kyrkoräkenskaperna död 13. 12. 1686.
Hustrun gifte senare om sig med rådmannen Carl Björkman, död 1705, och hade med denne åtminstone två söner,
Lars och Erasmus.
I bouppteckningen efter Henrik Hansson Chore förekommer samband med omnämnandet av en laxpata i Vojakkala
namnet Per Chore. I domböckerna uppges också dennes patronymikon: Henriksson. Detta gör att man är böjd för
att tro, att Per var son till Henrik Hansson, och denna tro stärkes, då man finner, att han 1689 uppträder inför rätta
som talesman för Henrik Hanssons arvingar i en tvist om just denna pata, väckt av stadens rikaste man, Henrik Eriksson,
å samtliga mattilabors vägnar. Av Per Chores svaromål framgår, att patan hade förärats hans farfar, Hans Chore,
då denne var fjärdingsman, att Pers far en tid varit länsman och att skriftliga bevis skulle finnas i "salig rådman Henrik
Choures sterbhus" men att dessa inte kunnat anträffas vare sig bland hans egna eller bland rådmannens handlingar.
Filiationen verkar att vara alldeles klar, men ett lätt tvivel om dess riktighet väcks av uppgiften, att Pers far skulle ha
varit länsman, och det förstärkes, då man upptäcker, att mantalslängden 1675 upptar Pedher Chore i Övervojakkala
med en son. Detta innebär, att Per Chore inte gärna kan ha varit född mycket senare än 1640. Men Henrik Hanssons
båda yngsta söner, Henrik och Carl, var omyndiga 1698 och alltså födda först omkring 1680 eller senare. De kan inte
gärna ha haft samma mor som Per Chore. En domboksnotis är i detta sammanhang av intresse: 1674 slog Per
Henriksson sin s t y v m o r Barbro. 40 års åldersskillnad mellan (halv)bröder verkar likafullt att vara i kraftigaste laget
men är dock inte fullständigt otänkbar."
Källa: http://www.genealogia.fi/genos/49/49_63.htm (har upphört på internet)
Egen kopia från dåvarande hemsida på denna länk.


Gift år? med:

Min fm mf ff mf fm mor:
Gertrud Andersdotter Torfast, född? förmodligen i Torneå, död? förmodligen i Torneå.

Barn:
Carl Henriksson Chore, född omkring 1680 i Torneå. Carl Chore var son till rådmannen Henrik Hansson Chore och
Gertrud Andersdotter, troligen den yngste av bröderna. Han står upptagen som "ogift, utan tjänstefolk", i Torneå
mantalslängder 1704-1709 och gifte sig i Gamlakarleby 25. 1. 1709 med Sara Björkman, f. i Gamlakarleby 3. 10. 1690
som dotter till handlanden och rådmannen Erasmus Larsson Björkman och dennes första hustru, Brita Johansdotter
Präst. Under år 1727 synes han ha flyttat bort från Gamlakarleby men kallas i Torneå 1729 fortfarande "handlanden
i Gamlakarleby". Var han slog sig ned med sin familj, har jag inte lyckats utreda. Carl Chore var verksam som handlande
i Gamlakarleby från 1709 men antagligen med avbrott för åren 1714-1722. Att utreda hans härkomst ha varit förenat
med stora svårigheter. Redan för flera år sedan misstänkte jag, att han hörde hemma i Torneå. Därpå pekade mycket:
dottern Britas giftermål med en torneåbo, dottern Gertruds namn, som är ganska ovanligt men som förekommer i
Choresläkten i Torneå, och det faktum, att ett bröllopsvittne var torneåborgaren Johan Chore. Det avgörande beviset
för Carls - och hans bror Henriks - ställning finnes i ett domstolsprotokoll från 1729, som behandlar en arvstvist.
Borgaren, f.d. rådmannen, Nils Oravainen hade ägt ett hemman, Oravaisensaari, i Nedervojakkala, vilket efter hans
död i april 1683 tillfallit hans dotterson, rådmannen Nils Andersson. Denne, som var gift med Arendt Grapes dotter Anna
men barnlös, dog sommaren 1699. Hans båda svågrar, Carl Björkman, gift med Gertrud Andersdotter, och Henrik
Nilsson Kariste, gift med Gertruds syster Karin, utlöste 1702 änkan från hemmanet, varefter Henrik Nilsson och efter
honom hans son, Anders Henriksson, bebodde och brukade detta. Men 1729 kom Björkmans son, länsmannen Lars
Björkman, och gjorde anspråk på halva hemmanet, dvs. den del, som borde tillkomma honom och hans bror, Erasmus
Björkman, samt hans båda halvbröder, handelsmannen i Torneå Henrik Chore och handelsmannen i Gamlakarleby
Carl Chore. Härav följer ju att Henrik och Carl Chore var söner till Björkmans mor, Gertrud Andersdotter, och till
hennes förste man, rådmannen Henrik Hansson Chore. Vid rättegången befanns det, att Henrik Kariste ensam utlöst
Anna Grape, varför Lars Björkmans talan ogillades.
Kombinationen av namnen Björkman och Chore ger anledning till vissa funderingar. Carl Chore hade ju halvbröderna
Lars och Erasmus Björkman, och hans svärfar hette Erasmus Björkman. Namnet Erasmus är så ovanligt i norra Finland
och norra Sverige, att man vill tro på ett nära släktband. Erasmus Larsson Björkman synes inte ha härstammat från
Gamlakarleby, och den ende Björkman, som var fadder för hans dotter Saras barn, var Lars Björkman, som säkert
är identisk med Carl Chores halvbror. Kom Erasmus Larsson också han från Torneå? 1688 uppträdde han inför rådhus
rätten i Torneå, detta dock för att indriva fordringar efter sin svärfar. Detta borde dock ett ombud ha kunnat uträtta,
och resan till Torneå kan därför ha motiverats av en önskan att hälsa på släkten. Tidsmässigt skulle de båda
rådmännen Carl och Erasmus ha kunnat vara bröder, och Carl Chore skulle, om det förhållit sig så, ha gift sig med sin
styvfars brorsdotter.


Henrik Henriksson Chore
, född före 1680, död 1766-07-03. Henrik Henriksson Chore var son till rådmannen Henrik
Hansson och Gertrud Andersdotter. Han var gift 1) med Beata Brase, säkerligen dotter till rådmannen Hans Hansson
Braas eller Brase, gift med Anna Jönsdotter, 2) med Margareta Hansdotter Törnblad, död i Torneå 15. 3,. 1763, 84 år
gammal. I det första äktenskapet föddes flera barn, av vilka dock några dog som små, 1705, 1710, 1713, men
åtminstone dottern Gertrud Chore, f. 1712, blev vuxen och dog i Torneå 13. 8. 1782. Hon var gift med handlanden
Lars Abrahamsson Rechardt, f. 1700, död i Torneå 1. 5. 1754.
Under stora ofreden deporterades Henrik Chore till Ryssland. Emellertid kunde han efter fredsslutet återvända hem
och fortsätta sin verksamhet som handlande. I början av 1750-talet stod han flere gånger på förslag till rådman men
blev inte vald. Han dog i Torneå 3. 7. 1766, 89 år gammal.
Torneå död- och begravningsbok uppger, att Henrik Henriksson Chore var son till Henrik Henriksson Chore och Gertrud
Andersdotter Hellant. Här föreligger sannolikt två fel. Någon Henrik Henriksson Chore, som skulle ha fått en
likabenämnd son i slutet av 1670-talet har jag inte kunnat påträffa, vilket dock inte hindrar, att han kunnat existera.
Men att hustrun skulle ha hetat Hellant är omöjligt. Den förste Hellant är den i källorna 1683-1710 nämnde Henrik
Abrahamsson, son till Abraham Torfastsson, med största sannolikhet bror till borgmästaren Anders Torfastsson.
Men Gertrud Andersdotter kan inte ha varit född mycket senare än 1660. Jag misstänker därför, att den som gjort
anteckningen i dödsboken om Henrik Henrikssons föräldrar gett fadern en oriktig patronym, Henriksson i stället för
Hansson. Förmodligen har han också vetat, att modern hörde till samma släkt som Hellantarna och så gett henne
namnet i "bakarv".


Nils Henriksson Chore, född innan 1698. Nils Chore uppträdde 24. 7. 1695 inför Torneå rådhusrätt "å rådman Carl
Björkmans hustrus vägnar," vars son han säges vara. Han var alltså son till rådmannen Henrik Hansson Chore och
Gertrud Andersdotter men är f.ö. okänd. Eftersom han kunde uppträda inför rätta och kallas "monsieur", var han
väl inte alldeles ung. Då domboken 1698 uppger att Carl Björkmans styvsöner var omyndiga utan att undantaga Nils,
kan man förmoda, att denne då var död.
Källa: Torneåsläkten Chore till början av 1700-talet Lektor Bengt Utterström Västerås.
Margareta Henriksdotter Chore, se ovan.
"Henrik Hansson Chore och Gertrud Andersdotter hade även en dotter Margareta Henriksdotter Chore, gift med
borgaren Christian Elingius, son till kyrkoherden i Jukkasjärvi med samma namn."
Domb. Torneå vol. 2, 16 mars 1704; Västernorrlands län vol. 19, s. 498, 1702.
Källa: http://aforum.genealogi.se/discus/ (Anbytarforum 2002-07-06...)

Lars Hansson Kouris släktrelationer, som tidigare utretts av Utterström har justerats och kompletterats av Boström
och Snell som tecknat nedanstående släktschema.
Bengt Utterström, Torneåsläkten Chore till början av 1700-talet. Genos 49 (3), sid. 63-79.
Leif Boström, Per-Olof Snell, Torneåborgares släktskap med personer i Kalix, Piteå och Skellefteå. Genos 79 (3),
sid. 110-115.


Klicka på bilden för större förstoring

"Kourisläkten är en av få i Tornedalen som tidigt använde ett familjenamn som bevarades generation från generation.
Detta försvårar dock, som Utterström påpekat, bestämning av filiationer inom släkten, dels på grund av att patronymikon
ofta och släktnamn ibland saknas, dels på grund av att medlemmarna var talrika och många döptes med samma förnamn
särskilt Henrik, Hans, Jöns, Lars och Nils. Släktnamnet förekommer i källorna skrivet på många olika sätt - Kouri, Kourenn,
Kåre, Kåuri, Kori, Koure, Kohre, Kore, Coure, Choure, Cohre och Coore - beroende på att skrivarna inte behärskade
diftongerna i det finska språket. Medlemmar ur släkten återfinns som nämndemän från det första redovisade
sommartinget 1539 i Torne socken. Ur deras krets rekryterades birkarlar, länsmän, fjärdingsmän, riksdagsmän, präster,
tullnärer, rådmän och medlemmar i släkten ingick bland de ledande köpmännen och skepparna i Torneå på 1600-talet."

Källa: : http://familjenbostrom.se/genealogi/norrbotten/Haparanda-Tornio.pdf

 

 

 

Min fm mf ff mf mf far:
Lars Henriksson Björk Koivuniemi, husbonde på Koivuniemi gård.

Barn:
Henrik Larsson Björk Koivuniemi, se ovan.
Per Henriksson Björk Koivuniemi.

 

 

 

Min fm.mf.fm.ff.ff.far:
Jöns Olofsson Stålnacke, född omkring 1613 troligen i ett torp i byn Årsta i Tierps församling. Död troligen någon gång
på 1600-talet i Svappavaara kopparbruk. Sannolik: mjölnardräng i Dorkarbys kronokvarn i Tolfta 1626-1642; sågdräng
i Dorkarby sågkvarn 1626-1642; dagsverkare vid Västlands bruk-1642; brukstorpare i byn Dorkarby 1642-1658;
kolkörare mellan Falu kopparberg och Västlands bruk vintern 1642-43; byggmästare vid Västlands bruk 1642-43;
byggmästare vid Strömsbergs bruk 1643; hjulmakare på Västlands och Strömsbergs bruk 1644-1658; gruvdräng i
södergruvan vid gruvberget Jukkasjärvi 1658-1660; gruvfogde i södergruvan Svappavaara 1660-1675; kopparåder
upptäckare i gruvberget ”Jöns Ols grop” 1674-1785;

Gift 1641 i Tolfta församling med:
Min fm.mf.fm.ff.ff.mor:
Anna (?) Abrahamsdotter, född omkring 1617 möjligen på gården Bro under Österby bruk i Films församling. Död
troligen på 1680-talet i Svappavaara.

Barn:
Erik Jönsson Stålnacke, född troligen på våren 1642 i kronotorpet i byn Dorkarby i Tolfta församling, död 1723 i
Svappavaara. Gift 1664 med Kerstin Olofsdotter, född troligen år 1644 i Roknäs Piteå, död omkring 1717 i Svappavaara.

Barn: Jöns Eriksson Stålnacke, född omkring 1666, död 1713. Johan Eriksson Stålnacke, född (1677) 1671, död 1741. Kerstin Eriksdotter, född 1675, död
mellan 1758-1761. Erik Eriksson Stålnacke, född 1680, död 1744. Jöran Eriksson Stålnacke, född 1682, död 1736. Anders Eriksson Stålnacke, född 1685,
död 1745. Margareta Eriksdotter, född omkring 1687, död troligen på 1720-talet.

Abraham Jönsson (Stålnacke), född omkring 1645 i Dorkarby, död omkring 1661-62 i Svappavaara. Möjligen omkommen
i en olycka vid gruvan.

Min Källa: Boken "Släkten Stålnacke 1658-1980" av Christer Rosenbahr.

 

 

 

Min fm mf fm ff fm far:
Olof Nilsson (Stubbe), född 1609 i Roknäs Piteå, födelseåret ej verifierat. Malmförare i Piteå silverbruk år 1637;
bonde i Roknäs Piteå landsförsamling 1639-1657; bruksknekt och gruvdräng vid Svappavaara bruk 1657-1669.


Barn:
Olof Olofsson. Född i Roknäs Piteå landsförsamling, död 1678 i Svappavaara.
Jöran Olofsson. Född i Roknäs, död 1673; bruksknekt vid Svappavaara bruk
Kerstin Olofsdotter. Född omkring 1640 i Piteå landsförs Död mellan 1706 och 1715 i Svappavaara, Jukkasjärvi,
gift med Erik Jönsson Stålnacke, se ovan.

 

 

Min Fm.mf.fm.mm.ff.far:
Erik Nilsson Lodvijka Lautakoski, född 1633 i Kainuunkylä, död 1698 i Lautakoski. Erik var 1673 den förste nybyggaren
och grundaren till byn Lautakoski. Hans namn var Erik Nilsson bördig från byn Lovikka vid Torneälven. Erik Nilsson
stannade intill forsen på en plats som kalls för Isoaukea där han skulle bosätta sig. Han började med att uppföra
grunden till sitt tänkta hus. Då han en dag skulle vila sig, slumrade han till och fick en uppenbarelse i drömmen om att
inte bygga vid forsen för då skulle forsen ta hans barn. Istället skulle han följa älven en kilometer uppströms
och bosätta sig där. Han upplevde drömmen så starkt och följde den vilket gjorde att byn Lautakoski ligger där den
ligger nu. Erik och efterkommande levde på självhushållning som jakt, fiske och småbruk
(Källa: Lautakoskis hemsidas historia)
http://www.junosuando.net/lautakoski/

Barn:
Henrik Eriksson Lautakoski, född cirka 1659 i Lautakoski, död 1724-10-17 i Keinusuando. Begravd på Jukkasjärvi
kyrkogård. Gift med Margareta Mickelsdotter född 1650 eller 1659. År 1694/1695 får Keinosuando en nya bosättare,
Henrik med hustru och sonen Karl född 1693. De övertog nybygget som Pehr
Persson Heinonen lämnat öde efter bara två år. Han blev nämndeman 1711. År 1724, samma år som han dog, tvistade
han med Nils Johansson Keisari i Vettasjärvi och dennes son Johan Nilsson Keisari om fiskerätten i Vettasjärvi. Henrik
Eriksson hävdade att Vettasjärvi var en allmänning. Han verkar också ha gjort skada på Nils Keisaris fiskeverktyg.
Jöns Mickelsson Sagare i Piilijärvi och invånarna i Parakka intygade att Vettasjärvi, och markerna där omkring, tillhörde
släkten Keisari, varför rätten beslutade, att Henrik Eriksson enbart fick fiska i den del av Vettasjärvi där hans hustru
innehade fiskerätten. Barn: Karl Henriksson Keinosuando, född 1693. Mickel Henriksson Keppovuoma, född 1692, död 1767. Henrik Henriksson
Moskojärvi, född 1700. Brita Henriksdotter, född 1702, död 1792. Markus Henriksson, född 1705, död 1740.

Jakob Eriksson Lautakoski, Gift med Anna Mickelsdotter Lasu född i Junosuando. Nybyggare i Lautakoski 1712-1742.
Han utnämndes 1742 till lanthushållare i Junosuando, och på 1740-talet var han postförare mellan Junosuando och
Parakka. Jakob hade antagligen också andra kopplingar till Parakka, eftersom han och Salomon Grape (1662-1742)
i Kainuunkylä upprättade en bouppteckning efter Henrik Mickelsson i Parakka. Denna bouppteckning infördes i
1740 år dombok för Jukkasjärvi, men upprättades antagligen kort efter Henriks död omkring 1717?

Barn: Esaias Jakobsson Lautakoski, född 1700, död 1777-01-01. Husbonde på Mäki gård i Kukkola. Anders Jakobsson Lautakoski, född 1701, död 1783.
Erik Jakobsson Lautakoski, född 1706, död 1745. Nils Jakobsson Lautakoski, född 1710. Abraham Jakobsson Lautakoski, född omkring 1710. Brita
Jakobsdotter, född 1712. Mickel Jakobsson Lautakoski, född 1715.

Philip Eriksson Lautakoski, född 1677-03-01 i Lautakoski, död 1734-01-14 i Lautakoski, se ovan.
Erik Eriksson Lautakoski.
Mickel Eriksson Holm, död 1731. Soldat i Lautakoski. Gift med Margareta Andersdotter Lovikka.
Barn: Anders Mickelsson Lovikka, född 1720. Helena Mickelsdotter, född 1722. Kerstin Mickelsdotter, född 1723.
Malin Eriksdotter, gift med Henrik Pasu. Barn: Henrik Henriksson Pasu, född 1698, död 1759.

 

 

 

Min fm mf fm mm mf far:
Joen (Jonas) Spett, född?, död 1670 i Svappavaara Jukkasjärvi. En del av de erfarna forskarna anser att släkten
Spett i Svappavaara inte är släkt med vallonsläkten Spett vid Kengis bruk, alltså bröderna Jacob och Johan som kom
till Kengis bruk i mitten av 1600-talet. För min egen del börjar min farmors antavla med Joen Spett. Denna man är det
ingen som vet varifrån han härstammar. Forskare som tagit del av ”Momma-Reenstiernas arkiv och Kengis bruks-
journal inklusive Svappavaara och masugnen för åren 1657-60 hittade följande: ”Joen Spet, hammarsmed, nu
gruvdräng”. Och de forskare som sökt i Färna bruksjournaler finner ingen Joen Speet, endast bröderna Johan och
Jacob Spett finns med i dessa räkenskaper. Drar man då slutsatser vad gäller min anfader Joen Spett, kan det kanske
vara möjligt att han, när han började arbeta i Svappavaara, antog släktnamnet Spett, utan att därför vara släkt med
bröderna ovan. Kanske hade han hört talas om dessa bröder vid Kengis bruk och tyckte att namnet var passande för
en man som arbetar vid ett bruk. Arbetsredskapet ”spett”- använde man säkerligen vid arbetet i gruvorna, och då är
ju detta ett bra släktnamn för en brukskarl…
Mer information finns att läsa på: http://www.vallon.se/ Sällskapet Vallonättlingars hemsida, klicka dig fram till
"diskussionsforum" och sök på släkten Spett.

Barn:
Johan Joensson Spett, se ovan.

 

 

Min fm mf fm mm mm far:
Hans Bergman, född 1627 i Skinnskatteberg, död 1687 i Svappavaara Jukkasjärvi.

Barn:
Susanna Hansdotter Bergman, se ovan.

 

 

 

Min fm.mf.mf.ff.ff.far:
Erik Nilsson Lodvijka Lautakoski, född 1633 i Kainuunkylä, död 1698 i Lautakoski. Erik var 1673 den förste nybyggaren
och grundaren till byn Lautakoski. Hans namn var Erik Nilsson bördig från byn Lovikka vid Torneälven. Erik Nilsson
stannade intill forsen på en plats som kalls för Isoaukea där han skulle bosätta sig. Han började med att uppföra
grunden till sitt tänkta hus. Då han en dag skulle vila sig, slumrade han till och fick en uppenbarelse i drömmen om att
inte bygga vid forsen för då skulle forsen ta hans barn. Istället skulle han följa älven en kilometer uppströms
och bosätta sig där. Han upplevde drömmen så starkt och följde den vilket gjorde att byn Lautakoski ligger där den
ligger nu. Erik och efterkommande levde på självhushållning som jakt, fiske och småbruk
(Källa: Lautakoskis hemsidas historia) http://www.junosuando.net/lautakoski/

Barn:
Henrik Eriksson Lautakoski, född cirka 1659 i Lautakoski, död 1724-10-17 i Keinusuando. Begravd på Jukkasjärvi
kyrkogård. Gift med Margareta Mickelsdotter född 1650 eller 1659. År 1694/1695 får Keinosuando en nya bosättare,
Henrik med hustru och sonen Karl född 1693. De övertog nybygget som Pehr
Persson Heinonen lämnat öde efter bara två år. Han blev nämndeman 1711. År 1724, samma år som han dog, tvistade
han med Nils Johansson Keisari i Vettasjärvi och dennes son Johan Nilsson Keisari om fiskerätten i Vettasjärvi. Henrik
Eriksson hävdade att Vettasjärvi var en allmänning. Han verkar också ha gjort skada på Nils Keisaris fiskeverktyg.
Jöns Mickelsson Sagare i Piilijärvi och invånarna i Parakka intygade att Vettasjärvi, och markerna där omkring, tillhörde
släkten Keisari, varför rätten beslutade, att Henrik Eriksson enbart fick fiska i den del av Vettasjärvi där hans hustru
innehade fiskerätten. Barn: Karl Henriksson Keinosuando, född 1693. Mickel Henriksson Keppovuoma, född 1692, död 1767. Henrik Henriksson
Moskojärvi, född 1700. Brita Henriksdotter, född 1702, död 1792. Markus Henriksson, född 1705, död 1740.

Jakob Eriksson Lautakoski, Gift med Anna Mickelsdotter Lasu född i Junosuando. Nybyggare i Lautakoski 1712-1742.
Han utnämndes 1742 till lanthushållare i Junosuando, och på 1740-talet var han postförare mellan Junosuando och
Parakka. Jakob hade antagligen också andra kopplingar till Parakka, eftersom han och Salomon Grape (1662-1742)
i Kainuunkylä upprättade en bouppteckning efter Henrik Mickelsson i Parakka. Denna bouppteckning infördes i
1740 år dombok för Jukkasjärvi, men upprättades antagligen kort efter Henriks död omkring 1717?

Barn: Esaias Jakobsson Lautakoski, född 1700, död 1777-01-01. Husbonde på Mäki gård i Kukkola. Anders Jakobsson Lautakoski, född 1701, död 1783.
Erik Jakobsson Lautakoski, född 1706, död 1745. Nils Jakobsson Lautakoski, född 1710. Abraham Jakobsson Lautakoski, född omkring 1710. Brita
Jakobsdotter, född 1712. Mickel Jakobsson Lautakoski, född 1715.

Philip Eriksson Lautakoski, född 1677-03-01 i Lautakoski, död 1734-01-14 i Lautakoski, se ovan.
Erik Eriksson Lautakoski.
Mickel Eriksson Holm, död 1731. Soldat i Lautakoski. Gift med Margareta Andersdotter Lovikka.
Barn: Anders Mickelsson Lovikka, född 1720. Helena Mickelsdotter, född 1722. Kerstin Mickelsdotter, född 1723.
Malin Eriksdotter, gift med Henrik Pasu. Barn: Henrik Henriksson Pasu, född 1698, död 1759.

 

 

 

Min fm mf mf ff mf far:
Joen (Jonas) Spett, född?, död 1670 i Svappavaara Jukkasjärvi. En del av de erfarna forskarna anser att släkten
Spett i Svappavaara inte är släkt med vallonsläkten Spett vid Kengis bruk, alltså bröderna Jacob och Johan som kom
till Kengis bruk i mitten av 1600-talet. För min egen del börjar min farmors antavla med Joen Spett. Denna man är det
ingen som vet varifrån han härstammar. Forskare som tagit del av ”Momma-Reenstiernas arkiv och Kengis bruks-
journal inklusive Svappavaara och masugnen för åren 1657-60 hittade följande: ”Joen Spet, hammarsmed, nu
gruvdräng”. Och de forskare som sökt i Färna bruksjournaler finner ingen Joen Speet, endast bröderna Johan och
Jacob Spett finns med i dessa räkenskaper. Drar man då slutsatser vad gäller min anfader Joen Spett, kan det kanske
vara möjligt att han, när han började arbeta i Svappavaara, antog släktnamnet Spett, utan att därför vara släkt med
bröderna ovan. Kanske hade han hört talas om dessa bröder vid Kengis bruk och tyckte att namnet var passande för
en man som arbetar vid ett bruk. Arbetsredskapet ”spett”- använde man säkerligen vid arbetet i gruvorna, och då är
ju detta ett bra släktnamn för en brukskarl…
Mer information finns att läsa på: http://www.vallon.se/ Sällskapet Vallonättlingars hemsida, klicka dig fram till
"diskussionsforum" och sök på släkten Spett.

Barn:
Johan Joensson Spett, se ovan.

 

 

 

Min fm mf mf ff mm far:
Hans Bergman, född 1627 i Skinnskatteberg, död 1687 i Svappavaara Jukkasjärvi.

Barn:
Susanna Hansdotter Bergman, se ovan.

 

 

 

Min fm mf mf fm ff far:
Frans Persson Servio, född omkring 1629, död efter 1688 i Kengis bruk. Frans var kolare och gruvdräng vid Kengis
1654-57 och 1685-87, Junosuando masugn 1658-1662 och Svappavaara bruk 1663-1685.
År 1661 står det följande
om familjen: "Frans Servio, kolarens hustru och fyra barn (=6 st) och emedan han har satt sig så högt uti gäld och ett
annat arbete vill göra består honom inte mer än 20 daler månad, där ibland inräknat spannmål 1 1/8 tunna och de
första sig". År 1679 bestod familjen av en hustru och fem barn plus sönerna Petter (gift) och Niklas (ogift). Vid detta
år fick han i lön 30 daler kopparmynt per månad och i natura en tunna och 2 skäl spannmål. Dessutom benämns han
inventarier i stugan och på tomten som följande: ett portgångjärn, ett stugdörrgångjärn, ett nybyggt bord, en säng,
två fönster, en spis, en kammare med förstugodörrgångjärn, två sängar, två höhus, ett dörrgångjärn, ett fähus med
dörrgångjärn, en bod med dörrgångjärn, en nybyggd badstuga med dörrgångjärn. År 1686 noteras Frans och hans
hustru som "allmosehjon". År 1687 omnämns han för sista gången i Kengis mantal och noteras att: "Frans Servio är
gammal kolare, ofärdig, och över 60 år". Han finns i mantal till detta år och det följande året omnämns hans hustru.
Källa: Släkten Stålnacke 1658-1980 av Christer Rosenbahr, sid. 624.

Gift före 1654 med:
min fm mf mf fm ff mor:
Karin Eriksdotter, född i Julita socken, död i Jukkasjärvi.
Hon omnämndes i Jukkasjärvis domstolsprotokoll den 30/1 1684 (Svea hovrätts arkiv, RA). I samma rättsprotokoll
omnämndes två av Frans barn vilka kallades för "Karin Frantzsdotter" och "Nils Frantzson".


Barn:
Petter Fransson Servio, född 1653 i Julita bruk, död mellan 1715-1718 i Pajala. Kolare vid Svappavaara bruk 1678-1708.
Tornefors bruk -1714. Gift 1677 med Annika Larsdotter.
Karin Fransdotter Servio, piga vid Svappavaara bruk till 1684 och vid Kengis bruk från 1685. Omnämns i Jukkasjärvis
domstolsprotokoll den 30/1 1684. Dottern Karin blev dömd för okvädinsord mot Erik Jönsson Stålnackes hustru Kerstin
Olofsdotter.
Nils Niklas Fransson Servio, född 1657 i Kengis död 1710 i Masugnsbyn Jonusuando. Kolare och gruvdräng vid Svappavaara
bruk 1663-1708 och gruvfogde vid Junosuando masgung 1708-1714. Gift med Dorotea Baltzarsdotter Thun, se ovan.
Erik Fransson Servio, född vid Kengis bruk. Stadstjänare hos landshövdingen i Umeå på 1680-talet. Inhyses i Kengis
1689. Han omnämns i saköreslängden år 1690: "Kerstin Grelsdotter i Tärendö för lägesmål med Erik Frantzon från
bruket, sina 40 daler, men hans sak beror så länge han är frånvarande i tjänst hos högvälborne herr landshövdingen".


 


Min fm mf mf fm fm far:
Baltzar Mickelsson Thun, född omkring 1611 i Hansestaden Lübeck i norra Tyskland, död efter 1674 vid Avestafors
myntverk i Dalarna. Garmakare i Säter 1624-1641; kopparsmedsmästare vid Avestafors myntverk 1644-1657;
kopparsmedsmästare vid Kengis bruk 1657-1673. Baltzar Thun och sönerna Baltzar och Gustaf värvades av bröderna
Momma-Renstierna år 1657. De anlände till Kengis bruk vintern år 1658. Samma år bodde hans fru samt sonen Mats
Thun och en dotter fortfarande kvar i Avesta. De bodde där till år 1663. År 1659 bodde hans hustru vid Kengis bruk.
Den 4 april 1663 såldes familjegården i Avesta av sönerna Mats och Gustaf för 150 daler kopparmynt till skräddaren
Anders Månsson. Baltzar Mickelsson Thun samt sonen Gustav Thun återvände 1672 till Avestafors myntverk. Sönerna
Mats och Baltzar stannade kvar vid Kengis bruk. År 1674 skrev Baltzar Thun till bergskollegiet och förklarade att han
tillsammans med fadern och barn tjänat 40 år här i Sverige. Först i Säter och Avesta samt 15 år i lappmarken. Han
påstår att han är bräcklig och förkrymt och att han inte längre förmår livnära sig på sitt hantverk, därför hoppades
han att han skulle få något slags understöd till sig själv och hustrun. Samma år får han av Kyllinge kvarn i Sala
församling sex tunnor säd årligen.
Källa: Släkten Stålnacke 1658-1980 av Christer Rosenbahr, sid. 630.

Gift före 1632 med Susanne Gustafsdotter?

Barn:
Baltzar Baltzarsson Thun (d.y.) född omkring 1632 i Säter, död efter 1712 i Kengis. Gårmakare vid Kengis bruk
1657-1688 och 1700-1712; kopparsmedsmästare vid Svappavaara kopparverk 1689-1700. I 1702 års mantalslängd
omnämns hans ålder till 70 år. Gift 1659 med Brita Carlsdotter, född 1638 i Alkkula i Övertorneå, död 1699 i Kengis.
Barn: Brita Thun, Baltzar Baltzarsson Thun, född 1665 i Kengis, död 1743 i Torneå. Margareta Thun, död 1744. Sophia Thun, född 1671, död 1741. Maria
Thun, född 1673, död 1743. Olof Thun, 1675, död 1736.

Susanna Baltzarsdotter Thun, född efter 1636, död - begravd 1738-04-14 i Jukkasjärvi. Gift 1684 med mästersmeden
Johan Jonasson Spett i Svappavaara, född 1661-04-22, död 1750.
Barn: Maria Johansdotter Spett, född 1685, död 1766. Anders
Johansson Spett, född 1687, död 1764. Johan Johansson Spett, död 1736. Susanna Johansdotter Spett.

Jacob Baltzarsson Thun, ogift, död 1663.
Gustaf Baltzarsson Thun, masmästare I Kengis 1657-1661; i Junosuando masugn 1664-1672; vid Finnbo hytta i
Norrbärke 1672-1674. Flyttade till Norn i Dalarna 1674.
Mattias Matts Baltzarsson Thun, kopparsmedsmästare vid Avestafors myntverk 1656-1663; Kengis bruk 1664-1685
gift 1655, flyttade till Dalarna 1686.
Katarina Baltzarsdotter Thun, piga hos faster Becker i Stockholm år 1660. Hon reste med häst och droska för 60 daler
kmt. från Stockholm, och anlände till Kengis bruk den 6 april 1669. gift 1676 med masmästaren Erik Olofsson Mört i
Masugnsbyn.
Dorothea (Dordi) Baltzarsdotter Thun, född 1651, död 1743. Gift 1680 med gruvfogden Niklas Servio, född 1657,
död efter 1714. Se ovan.

 

 


Min fm mf mf mf ff far:
Lars Persson Heinonen, född? I Tärendö, död före 1701. omnämnd i Tärendö 1692.

Barn:
Pål Larsson Heinonen, 1680-1737, se ovan.

 

 

 

Min fm mf mf mf mf far:
Ivar Matsson Narkaus, född omkring 1630, död 1669 i Överkalix. Husbonde på Vanhatalo gård, soldat 1656 sedan
husbonde på Vanhatalo gård i Narken Överkalix. Här kommer en liten släktutredning utifrån Ivar Matssons son Jöns
Ivarsson. Källa: http://www.foark.umu.se/samlingar/scriptum/script32.pdf

”Jöns Ifwarsson var född 1662 i Narken. Fadern hette Ifwar Mattsson, farfadern Matz Finne. Den sistnämnde finns
redan i 1644 års "Rotheringslängd" som knekt, sedermera som bonde i Narken enligt 1650 års jordebok. Matz hade
hos sig en son och sonhustru, vilka bör ha varit Ifwar Mattsson och hans hustru Margeta, som levde till 1690. Vid
begravningen den 15 augusti sägs hon vara 72 år, vilket ger ett ungefärligt födelseår 1618. Jöns Ifwarsson hade en
äldre broder Per, som blev bonde efter sin far och farfar på hemgården. Jöns gifte sig med Elin, född omkr. 1630.
Hon var alltså mera än 30 år äldre än Jöns. Äktenskapet kan för Jöns också ha varit ett slags "investering" i Elins
hemman, som hon kan ha ägt vid giftermålet. För Elin kan äktenskapet ha inneburit en sorts "försäkring" i fråga om
arbetskraft och försörjning. Elin tycks ha dött omkr. årsskiftet 1693 - 1694. Den 14 januari redovisar kyrkans
räkenskaper att Jöns Ifwarsson i Ängesån efter sin hustru givit i testamente till kyrkan 1 daler och 12 öre kopparmynt.
Men vid samma tillfälle redovisas också att Jöns givit 1 daler i "brudgumspenningar." Så gifter han sig den 18 mars
1694 med Mareta Jacobsdotter från Svartbyn. Brudens genealogi är inte känd, dvs. hennes föräldrar har inte kunnat
spåras. Man kan tycka att brådskan att gifta sig på nytt varit stor men det gällde arbetet i ett säkerligen tungskött
jordbruk. Ensam var aldrig stark i den tiden.”

Gift med:
Min fm mf mf mf mf mor:
Margareta Andersdotter, född omkring 1618 i Torneå , död 1690 i Överkalix 72 år gammal.

Barn:
Brita Ivarsdotter Narkaus, född 1661, död 1742. Gift med Dynis Olofsson Lovikka född omkring 1640, död omkring
1713. "Om namnet Tyni: Tyni, Tynimys är folkliga varianter av helgonnamnet St Antonius, kända i Finland sedan
medeltiden. Namnet är alltså inte bunden till någon enstaka släkt; det träffas i psalmboksalmanackan 1652.
Motsvarande estniska former är Tõnn, Tõnis; tyska Toni, Tönnies; engelska Tony, osv. Då St Antonius ansågs vara
patronus till svin, träffas namnet Tyni i odstäv och trollformel som är förknippade med svinskötsel. Helgonets
minnesdag var 17.1." Källa: anbytarforum. Barn: Olof Dynitsson Tyni, född 1682, död 1741. Brita Dynisdotter, född omkring 1693, död
cirka 1743. Mickel Dynitsson Ajo, född omkring 1694, död 1781. Valborg Dynitsdotter, född 1699, död 1746. Maria Dynitsdotter, född 1700, död 1781.
Ella Dynitsdotter, född cirka 1702.

Kerstin Ivarsdotter Narkaus, gift med Anders Olofsson Lovikka, nybyggare i Lovikka.
Per Ivarsson Vanhatalo, husbonde på Vanhatalo gård, gift med Brita Eliasdotter, se ovan.
Jöns Ivarsson, född omkring 1662, död 1710-01-30 i Överkalix. Bosatt 1674 i Ängesån Överkalix.
Staffan Ivarsson, bosatt i Teurajärvi i Överkalix.

 

 


Min fm.mf.mf.mm.ff.far:
Erik Nilsson Lodvijka Lautakoski, född 1633 i Kainuunkylä, död 1698 i Lautakoski. Erik var 1673 den förste nybyggaren
och grundaren till byn Lautakoski. Hans namn var Erik Nilsson bördig från byn Lovikka vid Torneälven. Erik Nilsson
stannade intill forsen på en plats som kalls för Isoaukea där han skulle bosätta sig. Han började med att uppföra
grunden till sitt tänkta hus. Då han en dag skulle vila sig, slumrade han till och fick en uppenbarelse i drömmen om att
inte bygga vid forsen för då skulle forsen ta hans barn. Istället skulle han följa älven en kilometer uppströms
och bosätta sig där. Han upplevde drömmen så starkt och följde den vilket gjorde att byn Lautakoski ligger där den
ligger nu. Erik och efterkommande levde på självhushållning som jakt, fiske och småbruk
(Källa: Lautakoskis hemsidas historia)
http://www.junosuando.net/lautakoski/

Barn:
Henrik Eriksson Lautakoski, född cirka 1659 i Lautakoski, död 1724-10-17 i Keinusuando. Begravd på Jukkasjärvi
kyrkogård. Gift med Margareta Mickelsdotter född 1650 eller 1659. År 1694/1695 får Keinosuando en nya bosättare,
Henrik med hustru och sonen Karl född 1693. De övertog nybygget som Pehr
Persson Heinonen lämnat öde efter bara två år. Han blev nämndeman 1711. År 1724, samma år som han dog, tvistade
han med Nils Johansson Keisari i Vettasjärvi och dennes son Johan Nilsson Keisari om fiskerätten i Vettasjärvi. Henrik
Eriksson hävdade att Vettasjärvi var en allmänning. Han verkar också ha gjort skada på Nils Keisaris fiskeverktyg.
Jöns Mickelsson Sagare i Piilijärvi och invånarna i Parakka intygade att Vettasjärvi, och markerna där omkring, tillhörde
släkten Keisari, varför rätten beslutade, att Henrik Eriksson enbart fick fiska i den del av Vettasjärvi där hans hustru
innehade fiskerätten. Barn: Karl Henriksson Keinosuando, född 1693. Mickel Henriksson Keppovuoma, född 1692, död 1767. Henrik Henriksson
Moskojärvi, född 1700. Brita Henriksdotter, född 1702, död 1792. Markus Henriksson, född 1705, död 1740.

Jakob Eriksson Lautakoski, Gift med Anna Mickelsdotter Lasu född i Junosuando. Nybyggare i Lautakoski 1712-1742.
Han utnämndes 1742 till lanthushållare i Junosuando, och på 1740-talet var han postförare mellan Junosuando och
Parakka. Jakob hade antagligen också andra kopplingar till Parakka, eftersom han och Salomon Grape (1662-1742)
i Kainuunkylä upprättade en bouppteckning efter Henrik Mickelsson i Parakka. Denna bouppteckning infördes i
1740 år dombok för Jukkasjärvi, men upprättades antagligen kort efter Henriks död omkring 1717?

Barn: Esaias Jakobsson Lautakoski, född 1700, död 1777-01-01. Husbonde på Mäki gård i Kukkola. Anders Jakobsson Lautakoski, född 1701, död 1783.
Erik Jakobsson Lautakoski, född 1706, död 1745. Nils Jakobsson Lautakoski, född 1710. Abraham Jakobsson Lautakoski, född omkring 1710. Brita
Jakobsdotter, född 1712. Mickel Jakobsson Lautakoski, född 1715.

Philip Eriksson Lautakoski, född 1677-03-01 i Lautakoski, död 1734-01-14 i Lautakoski, se ovan.
Erik Eriksson Lautakoski.
Mickel Eriksson Holm, död 1731. Soldat i Lautakoski. Gift med Margareta Andersdotter Lovikka.
Barn: Anders Mickelsson Lovikka, född 1720. Helena Mickelsdotter, född 1722. Kerstin Mickelsdotter, född 1723.
Malin Eriksdotter, gift med Henrik Pasu. Barn: Henrik Henriksson Pasu, född 1698, död 1759.

 

 

 

 

Min fm mf mf mm mf far:
Michel Grelsson Ullath, född 1621 i Tärendö, död 1721? I Ullatti. Bonde, skogsarbetare och nämndeman i Ullatti. En
finne som är känd på 1680-talet som mycket stridbar, och ständigt trätte med såväl samer som nybyggare.
Källa: Erik Kuoksu.

Barn:
Lars Michelsson, född omkring 1665 i Ullati. Nybyggare i Mukkavuoma. Anklagades 1711 för att slagit ihjäl en granne
med en gärsgårdsstör. För att bringa klarhet i fallet grävdes liket efter grannen upp, och de närvarande kunde
konstatera ett hål vid tinningen stort nog att två fingrar gick in där. Vid den följande tingsrättsförhandligen friade sig
Lars Mickelsson genom ed. 1721 tog Lars Uhlat sju skäl korn ur rådman Samuel Krooks bod och försålde. Tinget dömde
honom att genast ersätta det stulna. 1724 betalade Lars Uhlat å brodern Mickel Mickelssons och brorsonen Pehr
Pehrssons vägnar det gods som försnillats från Olof Nurmios renrajd. (dombok)
Källa: http://distans.org/anor/index.php


Jöns Michelsson, nybyggare i Ullati. Gift med Ella Larsdotter Heiva av skogssamesläkten Heiva. Blev 1711 anklagad
av Gertrud renvakterska för att ha bortfört två oraker (tvååriga renar), en renoxe, samt tre kalvar ur Gertruds
renhjord. Ella Larsdotter Heiva döms till böter och kyrkoplikt, men i brist på pengar sätts hon i fängelse. 1712 erkänner
hennes man Jöns Ullatti att han 1710 stulit en oxren värd 8 daler smt. ur Gertruds renhjord. Han får böter.
Källa: http://distans.org/anor/index.php


Per Michelsson.
Michel Michelsson, död på hösten 1713 Blev skjuten under en björnjakt. Hans svåger och jaktkamrat Karl Henriksson
Keinosuandoblev misstänkt för att ha skjutit Michel, men han fälldes aldrig för mordet. Michels far hade en piga som
hette Ingrid Pålsdotter, som Michel gjorde med barn och lovade gifta sig med, men dödsfallet kom emellan. 9.2 1714
i tinget i Jukkasjärvi så beslutade tinget att postumt viga Uhlat Michel Michelsson och Ingrid Pålsdotter
Kristina Mickelsdotter, gift med Karl Henriksson Keinosuando född 1693 i Lautakoski. Han och Cherstin flyttar från
Keinosuando och skaffar sig ett hemman i Moskojärvi vilket de 1727 säljer till Karls bror Henrik Henriksson för 150
daler kopparmynt. Vart Karl och Cherstin tar vägen, vet man inte. I Jukksjärvi f.s. hfl fram till 1743 över Keinosuando,
så finns de inte där. I hfl 1758 finns familjen åter i Keinosuando. Hustrun Cherstin och sonen finns med, men Karl är
död, varefter Keinosuando nybygge övertogs av Hans brorsdotter Malin Markusdotter och hennes make Pehr Pehrsson
Heinonen. År 1713 blev Karl och fadern indragna i en mordhärva i släkten Ullatti. Till en början förefaller det, som om
Karl har mördat sin svåger Mickel Mickelsson Ullatti. Efter en komplicerad rättsprocess blir han dock frikänd, då alla
bevis verkar peka på den mördades bror Jöns Mickelsson Ullatti. År 1727 anklagas Karl för att under natten, efter
Lars Pehrsson Servios bröllop i Tornefors, något efter påsk 1725, ha idkat lönskaläge med Karin Johansdotter Suup,
piga hos Mårten Mårtensson Lainio i Vittangi, och därmed ha avlat en dotter, som sedan gavs namnet Karin. En mängd
personer sov natten efter bröllopet över på golvet i Lars Servios stuga; däribland Olof Larsson Kuoksuando, Filip
Eriksson Lautakoski, Olof Olofsson Snällfot, Hans Olofsson Lodvika, och Mårten Mårtensson Lainio. De som sov närmast
Karin var Olof Larsson Kuoksuando, och Karl Henriksson. Karin hävdade att Karl var far till barnet. Mycket talade för
att han verkligen var det, men han svor ed på sin oskuld. När Karl svor denna ed ändrade sig Karin Suup. Nu hävdade
hon att Mårten Mårtensson Lainios styvson Olof Olofsson Lainio var far till barnet.
Källa: Erik Johansson Kuoksu

 

Lite historik om Ullatti. Den äldsta funna säkra uppgiften om bebyggelsen i Ullatti är mantalslängden för 1680.
Nybyggaren heter Michel Grelsson. Namnet Ullatti är knutet till gården och efternamnet ”Grelsson Ulat. År 1714 finner
vi samme man på tinget i Jukkasjärvi i anledning av en björnjakt, som slutade med att en son till Michel Grelsson
vådasköts eller dödades med björnspjutet. På detta ting benämnes Grelsson, finne och nybyggare.
Ur mantalslängder och kyrkotionde för Tärendö kan nämnas, att en Grels Thomasson var född i Tärendö i slutet av
1500-talet. Han hade en son Grels Grelsson, som dog 1675. Inget namn Michel har dock anträffats. Däremot hade
denne Grels Grelsson en son Per och med den obefintliga folkbokföringen på denna tid kunde flera barn finnas utan
att vara noterade. Släkten bodde på hemmanen Grekula, Jatko och Pavo. Traditionen i Tärendö berättar, att släkten
kommit från Finland (enl. fil.lic. Erik Wahlberg). Ett ytterligare stöd för teorin att Michel Grelsson kommit från Tärendö
är att traditionen i Ullatti förmäler, att den förste nybyggaren kom från Tärendö (Grapensson). Att nybygget Ullatti
låg vid vattendraget är så gott som säkert med hänsyn till förutsättningarna för ett nybygge denna tid.

Om Ullattis kolonisering kan man läsa om i Bengt Anderssons skrift "Något om nybyggen och kolonisering kring Ängesån
(Vettäsenjoki) inom Gellivare socken. (1961).


På denna förnämliga hemsida har jag funnit nedanstående berättelse:
http://lappmarken.wordpress.com/2012/09/19/nybyggarslakten-uhlat-fran-ullatti/
"Den som släktforskar och har sin släkt omkring Gällivare kommer nog förr eller senare att komma till Mikkel Grelsson
Uhlat och hans hustru Karin Larsdotter som var förste nybyggare i Ullatti. Han verkar ha inkommit till lappmarken
under andra delen av 1600-talet men varifrån varken han eller hon kommer kan man inte med säkerhet bevisa.
Vissa vill placera honom som son till Grels Thomasson Jatko som inkom från Finland och blev nybyggare i Tärendö.
Sant är dock att Mikkel Grelsson under ett ting i Jukkasjärvi klagar över intrång på sina ägor i Tärendö. Men då
Tärendö inte ligger inom lappmarken menade man att han fick ta upp denna fråga på tinget i Övertorneå socken.
Mer bevis än så finns nog inte att han skulle vara son till Grels Thomasson Jatko och kanske är det bästa att stanna
där och låta det som kanske är sant vara osagt. Uhlat-släkten syntes och hördes, därför finns mycket nedskrivet i
domböckerna som visar oss idag hur de levde. Mikkel satt själv som tolvman i tinget under några år i Jukkasjärvi.
Av det får vi då också reda på att han behärskade både finska och samiska eftersom det var tvunget att förstå vad
som sades i rätten om du var en så kallad tolvman (i nämnden satt 12 personer, därav ordet tolvman). Uhlat-släkten
har idag väldigt många ättlingar inom Gällivare kommun och även i hela nordkalotten.


Om vi gör en uppställning på familjen så får vi följande:
Mikkel Grelsson Uhlat. Förste nybyggare i Ullatti och nämndeman på tinget Jukkasjärvi. Född omkring 1621 och död
1721 i Ullatti, enligt Jukkasjärvi dödsbok 1721 ”Michel Ullatti öfwer 100de åhr gammal.” Hans fru, Karin Larsdotter,
har ett okänt födelseår och dog 1716. Det enda vi vet med säkerhet vet är det som står i domboken för Jukkasjärvi
år 1717 då hon dött och hennes egendom skulle delas upp mellan barnen och hennes man.
I det begärda arvsskiftet efter Mikkel Grelsson Uhlats avlidna hustru, Karin Larsdotter skulle all befintlig egendom
delas mellan de fem syskonen; Sönerna: Lars Mikkelsson, Per Mikkelsson Reution och Jöns Mikkelsson.
Döttrarna: Karin, Per Olssons hustru i Nattavaara, och Kirstin, Karl Henrikssons hustru.
Förutom pengar så fick barnen dela på renhudar, handskar, två silverbägare och skedar, sex oxrenar, tre renvajor
och en renkalv. I boet fanns också nio kor varav sex stycken tillföll den gamle Mikkel Grelsson Uhlat. Arvingarna
menade dock att de medel som uppvisades inte var allt som fanns i boet, utan menade att den gamle fortfarande
skulle ha över 900 daler kopparmynt undangömda. Som svar på det anklagade han sin son Lars för att ha stulit nio
stycken hela kopparplåtar av honom, ifrån vilket Lars friade sig själv genom ed . Man undrar ju lite idag om det inte
var gamle gubben Uhlats undangömda mynt som några barn hittade i en bergsskreva i Ullatti i början av 1900-talet?


Vidare delades gården i Ullatti i tre delar varav Lars Mikkelsson tog en, Jöns Mikkelsson en annan och den gamle
behöll den sista delen. Tillsammans skulle de så dela på den årliga skatten på 18 daler kopparmynt.
Barnen till detta par var alltså:
Jöns Mikkelsson Uhlat. Född omkring 1680 i Ullatti. Blev kvar i Ullatti och gifte sig sedan med skogssameflickan Elin
Larsdotter Heiva.
Lars Mikkelsson Uhlat. Född omkring 1665 i Ullatti, död 1735 i Ullatti. En av de första nybyggarna i Moskojärvi men
flyttade tillbaka till Ullatti efter sin moders död och delning av föräldragården. Var 1711 skäligen misstänkt för ett
mord på en granne där och hämtades ner från lappmarken till Torneå för närmare rannsakning i målet. Se ”Var Lars
Mikkelsson Uhlat en mördare ?” Gift med Brita Joachimsdotter.
Mikkel Mikkelsson Uhlat. Född omkring 1683, död 1713. Blev mest troligt mördad under en björnjakt tillsammans med
folket från Keinosuando. Se vad jag skrivit i ”Jag ska en gång till fullo betala Uhlats-folket” om Mikkels öde. Fick efter
sin död en dotter vid namn Karin med sameflickan Ingri Paulsdotter.
Per Mikkelsson Reution. Född , död 1716. Övertar ett lappskatteland av samen Reution med sin hustru Karin
Mikkelsdotter i det som är nuvarande Skröven-Röytiö vart han också blir nybyggare. Blir sedemera kallad för Per
Mikkelsson Reution. (Många undrar vad ordet Röytiö betyder och kommer ifrån. Om ni frågar mig vart Röytiö kommer
ifrån så är jag ganska säker att det kommer av det namn som Per Mickelsson tar sig. Testa att uttala det på finska.)
Per Mikkelsson Uhlat fick också innan sitt äktenskap en liten pojke med sameflickan Ingrid Persdotter under tiden som
de tjänade piga och dräng hos kyrkoherden Elingius i Jukkasjärvi. Ingrid menade att han hade lovat att äkta henne
men det vägrade han till. Han blev således dömd till böter om 40 mark silvermynt för mökränkning och att årligen
betala 4 daler kopparmynt till Ingrid tills pojken ”sig sielf födan förtiena kan”.
Karin Mikkelsdotter Uhlat. Gifte sig med Per Olsson i Nattavaara.
Kirstin Mikkelsdotter Uhlat. Gifte sig med Karl Henriksson Lodwijk från Keinosuando som var skäligen misstänkt för
att ha mördat Kirstins bror Mikkel under en björnjakt år 1714.

Detta var alltså den ursprungliga familjen Uhlat som bodde i det som senare blev Ullatti. Dagens ättlingar finns i alla
byar däromkring, såsom Satter-Järämä, Hakkas, Kuusihuornanen, Vettasjärvi, Niilivaara, Markitta med många fler.
Denna familj var inblandad i väldigt mycket, likaså deras efterkommande vilket jag nog kommer att komma in på
senare."

 

 

 


Min fm mf mf mm mm far:
Joakim (Jochim) Mickelsson Jock, född möjligen 1622 I Jockfall Överkalix (vissa källor säger att han föddes 1635 i
Savolaksa i Finland) död 1702 (1709-05-16) i Jockfall Överkalix. Brukskarl i Kengis, Överkalix (byn heter nu Jock),
sedan nybyggare i Jokk (Narken) 1668. Omnämnd 1680. Nämnd i husförhörslängd 1697 i Jock som fadren Jåck
Mickelsson. Jock skiljdes formellt från Narken 1784. Trots att Jochim Mickelsson enligt egen uppfattning upptagit ett
hemman "af willande skogh ochödemark" var forsen som fiskeplats exploaterad långt tidigare. Enligt resolutionen,
som är daterad 1680- 7-13, hade Jockim redan bott 12 år på platsen. Källmaterialet om denne förste Jock är
förvånansvärt väl bevarat i byarkivet.
Hans avräkningslängd för kronouppbörderna under 1680-talet är nästan helt intakt liksom också resolutionerna efter
hans upprepade besvär om fiskerätten under fallet. Bland boskapen fanns: en häst om 17 eller 18 år, ett gammalt sto,
12 kor, 4 st kvigor, 1 oxe, 8 st får. Enligt inventarieförteckningen hade Jock sju barn.

Om Jockim Mickelsson, se Hederyd, Olof, Överkalix historia. D.1 (1982), s.161; även: NSD 1969-01-11 Hederyd, Olof,
"Människor och händelser kring sju hemman och en fors : Jocks by är 300 år".

Gift 1654-03-29 med:
Min fm mf mf mm mm mor:
Malin Matsdotter Narkaus, född omkring 1636 i Narken Överkalix, död 1671 troligen i Jockfall Överkalix. Nämnd i hfl
1697 i Jock som gumman Malin, de bodde då hos sonen Joachim. Stämmer uppgifterna så är Malin Matsdotter Narkaus
en syster till Ivar Matsson Narkaus ovan. På denna länk finns intressant information om "Narken".

 


Barn:
Jochim Jochimsson (Jock Jocksson d.ä.) född omkring 1645-1653 i Kengis Överkalix, begravd 1721-02-12 i Överkalix.
Gift 1680 i Överkalix med Sara Persdotter, född 1659 i Ö
verkalix, död 1729-11-02 i Kypasjärvi.
Lästips: i Överkalix I av Olof Hederyd finns en berättelse, "Ryssen badar bastu i Jock", som handlar om Jock Jocksson
d.y. (1697 års hfl för Överkalix socken: Kiengis (Jock) Jåck Jåcksson, husbonde, läser och på finska medh alt sitt
huusfolck Hustrun Sara, Fadren Jåck Mickelsson. Gumman Malin, Svågren Nils)
Barn: Jock Jocksson, född 1683, död 1758. Erik Jocksson Järf, född 1690, död 1750. Per Jocksson, född 1691. Kerstin Jocksdotter, född 1693, död 1755.
Mickel Jocksson Järf, född 1695, död 1750. Karin Jocksdotter, född 1699, död 1756. Margareta Jocksdotter, född 1704, död 1744. Malin Jocksdotter,
född omkring 1705
.

Mats Jochimsson, född omkring 1647, död 1734-04-21 i Överkalix, 87 år gammal. Gift med Margareta Grelsdotter,
begravd 1727-02-02. Soldat, med namnet Elgh. " Mats Joachimsson Elgh Narken Kengis, knekt 1678. Ej placerad och
avgångna före 1695 vid Kalix Kompani. Antagen i dec. 1677, avgick 1694-06-19. Går för fadern Joachim Mickelsson i
Narken Kalix 1683; Göteborg 1689-90. Njuter boskapspeng 1682-83. Hemvist: Narken Kengis".
Källa: Centrala soldatregistret.
Brita Jochimsdotter (Brita Joachimsdotter) född omkring 1665 i Jockkfall, Överkalix död i Ullathi, se ovan.
Ivar Jochimsson, född och död i Överkalix. Gift 1689 med Christina Göstasdotter, född omkring 1640 i Landsjärv,
död 1717 i Överkalix.
Nils Jochimsson, död i Överkalix 1692 "drunknade på höstisen". Gift 1689-12-27 med Lisbet Olofsdotter, begravd
1692-11-13.
Carin Jochimsdotter.
Kerstin Jochimsdotter. Begravd 1740-10-18.
Per Jochimsson, död 1698 i Överkalix, möjligen son till Joch Mickelsson.

 

Mina Källor:
http://www.sundin.nu/gen/?i=Joakim+Jock;Mickelsson;;1709
http://sunebring.com/slaktforsk/000/0000/685.htm
http://www.ulfhlars.se/Genealogi/Lsn/Henning%20Larsson.htm

"Jock Mikaelsson slog sig ned vid Kalixälven och blev den son gav namnet åt Jocks by i Överkalix. I de första
kyrkböckerna på senare delen av 1600-talet heter gården Narken och Kengis. Jock Mikaelsson var gift l:a gången
med Margaretha Mattsdotter, dotter till en annan finsk kolonisatör, Matts Mattson "Finne". Gift 2:a gången med
Malin Bengtsdotter (med henne hade han inga barn). Den första hustrun avled omkring år 1671, då maken till
Överkalix kyrka gav 1 mark i testamente efter henne. De hade en stor familj och flera av barnen drabbade av
olyckor och ond bråd död."

"När Jock Michelsson överlämnade sin gård och sitt hemman till sonen Jock Jocksson upprättades en
inventarieförteckning som ännu finns i behåll. Där står noterat att gården hade bl.a. 12 kor, 2 hästar, 1 oxe, 4 kvigor,
8 får och stora mängder spannmål och fiskeredskap. Det var en välbärgad bonde som lämnade över till sonen.
Sistnämnda uppgift är hämtad från en avhandling om Jocks by som skrivits av Olof Hederyd, tidigare lärare i Överkalix,
senare bosatt i Vuono, Haparanda."

"Den förste nybyggaren i Jock som också fått sitt namn efter honom. Han hade enligt egen utsago år 1668 tagit upp
sitt hemman "af willande skogh och ödemark och tillerkändes äganderätten af landshövdningen år 1680. 1679 anklagdes
han inför tinget för att ha färdärvat kronolaxfisket vid Jockfallet genom "olaga brännande i berget". Han höll nämligen
på att spränga ett litet "tinerum" som kunde användas för laxfiske men eftersom detta fiske var utarrederat av kronan
blev arrendatorerna inte så glada över konkurrensen. Men Joakim lyckades med konststycket att övertyga myndigheterna
om att han såsom jordägare i Jock skulle ha rätt till fisket också. 1689 kom han på den geniala idén att få myndigheterna
att inse att Jock ju egentligen ligger i Lappmarken och att han därför borde bli befriad från all skatt; detta försök till den
tidens0-taxering misslyckades dock skändligen. Han tycks ha varit framgångsrik att skaffa sig bärgning av sitt hemman
vilket en inventarieförteckning från 1706 visar. Många jämredskap; plogbillar, isbillar, yxor. Rävtänger, en bössa och en
armborst. Kanske tillverakde han själv sina redskap i den smedja som fanns på gåden. Vidare antecknades en brännvins
panna av koppar med hatt och pipor (närmare 8 1/2 kg tung). I ladugården fanns 18 st kor, 2 hästar, en oxe, 4 kvigor,
28 får och vidare 68 renar. Att fiske också var en viktig utkomst visar fiskeredkapen; 70 famnar (ca 126 m) not med kil,
6 ryssjor,7 gäddnät, 23 famnar (=ca 41 m) laxnät samt 2 "gambla" "2-bölingshåpar" = ekor."
Källa: http://homeusers.brutele.be/hawkeye/p047cd8c54.html /Håkan Bergström.

 

 

 

 

Min fm mm mm ff ff far:
Nils Ludvigsson Lodwijka, född 1597 i Kainuunkylä, Ylitornio, död 1658-1659 i Kainuunkylä Ylitornio. Han kallades för
”Lovikan Niku”. Husbonde, nybyggare. Han övertog sin fars gård 1623 och År 1638 hade han 1 fåle, 7 kor, 1 bagge
och 4 fullvuxna får i sin ägo. Året därpå hade han 1 hingst, 1 sto, 1 ungt sto, bara 3 kor, 5 fullvuxna får och ett ungt får.
År1639 blev han uttagen till soldat vid trettioåriga kriget, vilket innebar att han för sin familjs bästa övergav fäderne
gården och flyttade till ödemarken mellan Junosuando och Tärendö. Han lade då med sitt nybygge grunden till byn
Lovikka, eftersom han kallade nybygget för samma namn som sin hemgård Lovikka. Nybygget, som blev grunden för
byn Lovikka, låg antagligen på Eroniemi, mitt emot den nuvarande byn. Han jobbade hårt med sitt nybygge och på
kort tid hade han gjort den till en bland de största gårdarna i Övertorneå. Det finns en sägen om hur Nils fann på
denna boplats genom en dröm han hade en natt när han farit ut på älven med sin båt. I tidskriften Tornedalen (nr. 11)
återges en sägen berättad av Eino Thyni i Lovikka, om hur Lovikka by grundades. Den torde tvivelsutan gå tillbaka
på en tradition om Nils Lodvijks första möte med sin blivande boplats, men namnet Nils har i sägnen ersatts med Esaias,
antagligen syftande på Esaias Olofsson Tyni men det torde sakna betydelse för sägnen som sådan. Lovikkagården i
Kainuunkylä övertogs av Nils Lodwijks kusins make Mickel Mickelsson Kyrö, som senare blev herre även på Olkkuri
gård. Det trettioåriga kriget påskyndade kolonisationen av älvdalarna eftersom nybyggarna var befriade från
utskrivningar och vissa skatter. På kort tid kom Lovikka att bli den största av de perifera gårdarna i Övertorneå
församling. Mellan åren 1640-1727 hade den ett stabilt mantal på 3/8, alltså lika stort som Lovikka gård i Kainuunkylä.
Denna framgång i uppodlingen visar att Nils och hans bröder var skickliga bönder och arbetare.
Källa: Delvis från Erik Kuoksus forskning om släkten Olkkuri.


Barn:
Erik Nilsson Lodwika Lautakoski. Född 1635 i Lovikka, död 1702 i Lautakoski, Pajala. Första nybyggaren i Lautakoski,
Pajala i mtl 1682-1702. Han omnämns i mantalslängderna 1682, men då var nybygget redan etablerat sedan många
år (ca 1673), se ovan.
Pehr Nilsson Lodwika. Född 1658 i Lovikka, död i Lovikka. Nybyggare i Lovikka, husbonde på sedermera Kyöstäjä och
Kuoppala gård i Lovikka 1682-1704 (mtl). Stamfar för släktgrenarna Kyöstäjä, Lakso, Kuoppala och HarjuHarju.
Källa: http://distans.org/anor/index.php
Nils Nilsson Lodwika. Född i Lovikka, död före 1731. Nämnd 1660-1690. Han efterträdde sin far som husbonde på
nybygget Lovikka år 1660, och levde ännu 1690. I mantal 1660-90, 97-98. (K.Mäki). Efter faderns död blev han
husbonde på nybygget Lovikka (i mtl 1660 till efter 1690). Han var ensam husbonde där fram till 1680-talet, då hans
yngre bröder dyker upp i mantalslängderna. År 1684 kallades Nils Lodwika, brodern Olof, samt bröderna Mickel och
Lars Larsson Lasui Junosuando till tinget i Jukkasjärvi, sedan de gjort intrång på marker tillhöriga nybyggaren Mickel
Henriksson (Mikkonheikki) i Parakka, och samerna Jöns Mickelsson, Joen Joensson och Jöns Henriksson, alla bosatta
i Siggevaara. Nybyggarna hade jagat ekorrar och fåglar, och orsakat markägarna stora skador. Men de anklagade
dök inte upp till tinget, varför de fick böta. I mtl 1660-1690, 1697-1698. (Erik Johansson Kuoksu)
Nils var gift med Margareta Andersdotter Karvonen från Anttis. Anttis grundades ett par år före 1622 av Anders Persson Karvonen
från Pajala. Byn, som tidigare även kallades "Antinkylä" och "Anttikarvo", är uppkallad efter grundaren. På den södra sidan Torne älv, mittemot Anttis,
ligger det än mindre Antinrova.
Barn: Olof Nilsson Lodwijk, född omkring 1660, död 1734; Per Nilsson Lovikka; Nils Nilsson Lovikka; Erik Nilsson Lovikka.
Enligt Erik Wahlberg var det han
som dräpte Lars Larsson (Lauri) från Tärendö.
Källa:http://aforum.genealogi.se/discus/messages/241/319519.html?1298194855
Olof Nilsson Lodwika. Nybyggare, född i Lovikka, död mellan 1685 och 1686 i Lovikka. Nämnd 1682-1686. Husbonde
på sedermera Tyni hemman i Lovikka 1682-86. Han anklagades för tjuvjakt på samiska skatteland i Jukkasjärvi 1684,
och tillhandalade sig ängar i Junosuando för 23 Daler av Anders Jönsson Mukka på 1680-talet. Dessa ängar hade
Anders Mukka sålt utan sin broder Mats samtycke, varför en rättsprocess om äganderätten till ängarna utbröt.
Rätten dömde att Olof Lodwijk skulle få behålla hälften av ängarna.
Källor: Erik Wahlberg och mtl samt Erik Kuoksus forskning.

 

 

 

 

Min fm mf mm fm mf far:
Joen (Jonas) Spett, född?, död 1670 i Svappavaara Jukkasjärvi. En del av de erfarna forskarna anser att släkten
Spett i Svappavaara inte är släkt med vallonsläkten Spett vid Kengis bruk, alltså bröderna Jacob och Johan som kom
till Kengis bruk i mitten av 1600-talet. För min egen del börjar min farmors antavla med Joen Spett. Denna man är det
ingen som vet varifrån han härstammar. Forskare som tagit del av ”Momma-Reenstiernas arkiv och Kengis bruks-
journal inklusive Svappavaara och masugnen för åren 1657-60 hittade följande: ”Joen Spet, hammarsmed, nu
gruvdräng”. Och de forskare som sökt i Färna bruksjournaler finner ingen Joen Speet, endast bröderna Johan och
Jacob Spett finns med i dessa räkenskaper. Drar man då slutsatser vad gäller min anfader Joen Spett, kan det kanske
vara möjligt att han, när han började arbeta i Svappavaara, antog släktnamnet Spett, utan att därför vara släkt med
bröderna ovan. Kanske hade han hört talas om dessa bröder vid Kengis bruk och tyckte att namnet var passande för
en man som arbetar vid ett bruk. Arbetsredskapet ”spett”- använde man säkerligen vid arbetet i gruvorna, och då är
ju detta ett bra släktnamn för en brukskarl…
Mer information finns att läsa på: http://www.vallon.se/ Sällskapet Vallonättlingars hemsida, klicka dig fram till
"diskussionsforum" och sök på släkten Spett.

Barn:
Johan Joensson Spett, se ovan.

 

 

 

Min fm mf mm fm mm far:
Hans Bergman, född 1627 i Skinnskatteberg, död 1687 i Svappavaara Jukkasjärvi.

Barn:
Susanna Hansdotter Bergman, se ovan.

 

 

 

 

Min fm mf mm mf ff far:
Erik Jönsson Stålnacke, troligen född på våren 1642 i Dorkarby i Tolfta församling i Uppland, död 1723 i Svappavaara.
Han började i tidig ålder att arbeta vid Strömsbergs bruk i Tolfta. Omnämns första gången i sin fars arbetskontrakt
med Svappavaara kopparbruk 1658. Erik var gruvarbetare, kopparsmältare vid Svappavaara kopparhyttor samt
gruvfogde vid Svappavaara koppargruvor. Han omnämns 1717 som över 80 år gammal i bergmästaren Sadlins
skildrade relation, och sista gången i 1714 års mantalslängd.

I Svappavaar var Erik Jönsson Stålnacke anställd som vindkörare år 1658, gruvdräng 1658-65, smältdräng 1666-68,
kopparsmältare 1669-1723, och år 1700 utnämndes han till bruksfogde i Svappavaara. År 1716 rapporterade Erik
Stålnacke till inspektoren Lars Sandell, att han 1714 funnit två nya kopparfyndigheter i Svappavaara, men ingen ville
åta sig något arbete där.
Det finns två uppgifter om hans ålder: 1717, över 80 år (bergsmästaren Sadlin) och 1723,
över 90 år (dödboken). Han ägde 29 renar, enligt domboken år 1697.


År 1700 betalade han en skuld på 1 daler och 16 öre kopparmynt till länsman Olof Mickelsson Törnqvists hustru Anna
Jonsdotter. 1712 obducerade Erik Stålnacke tillsammans med smältaren Lars Johansson och bokhållaren Biörkman
samen Knut Nilssons döda kropp. Samma år lät samen Anund Persson i Siggevaara sina renar dels fördärva, dels
förtära två lasshö, som tillhörde Erik Stålnacke, vidare hade samme Anund Persson tagit en ren av Erik Stålnacke,
vilken denne fått som underpant för Anund Perssons skulder. Anund Persson dömdes vid tinget 1713 till 3 mark
silvermynt i böter.

Gift år 1644 med:
Min fm mf mm mf ff mor:
Kerstin Olofsdotter, född omkring 1644 i Roknäs i Piteå, död 1715 i Svappavaara. Flyttade med sin familj från Piteå
till Svappavaara 1658.

 

Barn:
Jöns Eriksson Stålnacke, född cirka 1666 i Svappavaara, död omkring 1717 i Soutujärvi. Brukskarl i Svappavaara
1689-1699, sedan krononybyggare i Soutujärvi 1698-10-28. Jöns fick köpa 3/4 av sin hustrus brors boställe i Soutujärvi
för 160 dlr kmt. Hans svåger, länsman Olof Mickelsson Törnkvist hade då rymt till Norge med sin frilla Sigrid Nilsdotter.
Den sista tredjedelen köptes av finnen Josef Larsson. Gift 1690 med Margareta Mickelsdotter, född cirka 1665 i Pajala,
död efter 1724 i Soutujärvi. Se ovan.
Johan Eriksson Stålnacke, född 1671 i Svappavaara, död 1741 i Svappavaara. Brukskarl i Svappavaara 1697-1741.
Gruvdräng vid Sjangelis gruva i Jukkasjärvi, smältare vid Vuolusjoki kopparhytta Jukkasjärvi. Gift omkring 1698 med
Margareta Baltzardotter Thun född omkring 1670 i Kengis bruk, död 1744 i Svappavaara.
Kerstin Eriksdotter Stålnacke, född 1675 i Svappavaara, död mellan 17581761 i Kengis Pajala. Gift år 1700 med Olof
Baltzarsson Thun född 1675 i Kengis, död 1736-10-29 i Kengis.
Erik Eriksson Stålnacke, född 1680 i Svappavaara, död 1744 i Svappavaara. Brukskarl i Svappavaara, gruvdräng vid
Sjangelis gruva , smältare vid Vuolusjoki kopparhytta. Gift 1701 med Sophia Baltzardotter Thun född 1671 i Kengis,
död 1738 i Svappavaara.
Jöran Eriksson Stålnacke, född 1682 i Svappavaara, död 1736 i Svappavaara. Brukskarl i Svappavaara, gruvdräng
vid Sjangelis gruva i Jukkasjärvi, smältare vid Vuolusjoki kopparhytta i Jukkasjärvi. 1736, gift 1708 med Maria
Johansdotter Spett född 1685 i Svappavaara. Se ovan.
Anders Eriksson Stålnacke, född 1685 i Svappavaara, död 1745 i Svappavaara. Kopparsmältare i Svappavaara,
smältare vid Vuolusjoki kopparhytta i Jukkasjärvi. Gift 1711 med Margareta Hendriksdotter Core född 1683 i Torneå,
död 1731 i Svappavaara. Se ovan.
Margareta Eriksdotter, född omkring 1687 i Svappavaara. "Hemmadotter i Svappavaara bruk åre 1702-1705.
Kökspiga i prästgården, Jukkasjärvi församling (1713, 1715). Piga i Torneå stad. Gift sannolikt åren 1716-1719.
Källa: Släkten Stålnacke 1658-1980 av Christer Rosenbahr, sid. 121.
Annika (Anna) Eriksdotter Stålnacke, född 1689 i Svappavaara, död 1731 i Pietilä i Limingo i Finland. "Bodde hemma
hos pappan vid Svappavaara bruk till 1713. Nämnd som dopvittne i Jukkasjärvi dombok 1720-12-00. Inflyttade som
änka 1722 till Övertorneå.
Källa: Släkten Stålnacke 1658-1980 av Christer Rosenbahr, sid. 543.

 

 

 

 

Min fm mf mm mf fm far:
Henrik Hansson Chore, född i Torneå, död 1686-12-13 i Torneå, länsman, tullnär, rådman. En av Torneås förmögnaste
män 1682.

"Till en annan gren av släkten synes rådmannen Henrik Hansson Chore höra. Denne var länge tullnär och står ännu
1680 upptagen i mantalslängden som sådan. Han var en av Torneås förmögnaste män, enligt Mäntylä nr 3 av de
förmögnaste i staden 1682 (s 175). I sitt äktenskap med Gertrud Andersdotter, dotter till borgmästaren Anders
Torfastsson och en sondotter till lappfogden Nils Oravainen, hade han åtminstone tre söner, Nils, Henrik och Carl,
av vilka de båda senare var omyndiga 1698. Henrik Hansson Chore var enligt kyrkoräkenskaperna död 13. 12. 1686.
Hustrun gifte senare om sig med rådmannen Carl Björkman, död 1705, och hade med denne åtminstone två söner,
Lars och Erasmus.
I bouppteckningen efter Henrik Hansson Chore förekommer samband med omnämnandet av en laxpata i Vojakkala
namnet Per Chore. I domböckerna uppges också dennes patronymikon: Henriksson. Detta gör att man är böjd för
att tro, att Per var son till Henrik Hansson, och denna tro stärkes, då man finner, att han 1689 uppträder inför rätta
som talesman för Henrik Hanssons arvingar i en tvist om just denna pata, väckt av stadens rikaste man, Henrik Eriksson,
å samtliga mattilabors vägnar. Av Per Chores svaromål framgår, att patan hade förärats hans farfar, Hans Chore,
då denne var fjärdingsman, att Pers far en tid varit länsman och att skriftliga bevis skulle finnas i "salig rådman Henrik
Choures sterbhus" men att dessa inte kunnat anträffas vare sig bland hans egna eller bland rådmannens handlingar.
Filiationen verkar att vara alldeles klar, men ett lätt tvivel om dess riktighet väcks av uppgiften, att Pers far skulle ha
varit länsman, och det förstärkes, då man upptäcker, att mantalslängden 1675 upptar Pedher Chore i Övervojakkala
med en son. Detta innebär, att Per Chore inte gärna kan ha varit född mycket senare än 1640. Men Henrik Hanssons
båda yngsta söner, Henrik och Carl, var omyndiga 1698 och alltså födda först omkring 1680 eller senare. De kan inte
gärna ha haft samma mor som Per Chore. En domboksnotis är i detta sammanhang av intresse: 1674 slog Per
Henriksson sin s t y v m o r Barbro. 40 års åldersskillnad mellan (halv)bröder verkar likafullt att vara i kraftigaste laget
men är dock inte fullständigt otänkbar."
Källa: http://www.genealogia.fi/genos/49/49_63.htm (sidan är nedlagd)
Egen kopia av denna hemsida på den här länken.

Gift år? med:

Min fm mf mm mf fm mor :
Gertrud Andersdotter Torfast, född? förmodligen i Torneå, död? förmodligen i Torneå.

Barn:
Carl Henriksson Chore, född omkring 1680 i Torneå. Carl Chore var son till rådmannen Henrik Hansson Chore och
Gertrud Andersdotter, troligen den yngste av bröderna. Han står upptagen som "ogift, utan tjänstefolk", i Torneå
mantalslängder 1704-1709 och gifte sig i Gamlakarleby 25. 1. 1709 med Sara Björkman, f. i Gamlakarleby 3. 10. 1690
som dotter till handlanden och rådmannen Erasmus Larsson Björkman och dennes första hustru, Brita Johansdotter
Präst. Under år 1727 synes han ha flyttat bort från Gamlakarleby men kallas i Torneå 1729 fortfarande "handlanden
i Gamlakarleby". Var han slog sig ned med sin familj, har jag inte lyckats utreda. Carl Chore var verksam som handlande
i Gamlakarleby från 1709 men antagligen med avbrott för åren 1714-1722. Att utreda hans härkomst ha varit förenat
med stora svårigheter. Redan för flera år sedan misstänkte jag, att han hörde hemma i Torneå. Därpå pekade mycket:
dottern Britas giftermål med en torneåbo, dottern Gertruds namn, som är ganska ovanligt men som förekommer i
Choresläkten i Torneå, och det faktum, att ett bröllopsvittne var torneåborgaren Johan Chore. Det avgörande beviset
för Carls - och hans bror Henriks - ställning finnes i ett domstolsprotokoll från 1729, som behandlar en arvstvist.
Borgaren, f.d. rådmannen, Nils Oravainen hade ägt ett hemman, Oravaisensaari, i Nedervojakkala, vilket efter hans
död i april 1683 tillfallit hans dotterson, rådmannen Nils Andersson. Denne, som var gift med Arendt Grapes dotter Anna
men barnlös, dog sommaren 1699. Hans båda svågrar, Carl Björkman, gift med Gertrud Andersdotter, och Henrik
Nilsson Kariste, gift med Gertruds syster Karin, utlöste 1702 änkan från hemmanet, varefter Henrik Nilsson och efter
honom hans son, Anders Henriksson, bebodde och brukade detta. Men 1729 kom Björkmans son, länsmannen Lars
Björkman, och gjorde anspråk på halva hemmanet, dvs. den del, som borde tillkomma honom och hans bror, Erasmus
Björkman, samt hans båda halvbröder, handelsmannen i Torneå Henrik Chore och handelsmannen i Gamlakarleby
Carl Chore. Härav följer ju att Henrik och Carl Chore var söner till Björkmans mor, Gertrud Andersdotter, och till
hennes förste man, rådmannen Henrik Hansson Chore. Vid rättegången befanns det, att Henrik Kariste ensam utlöst
Anna Grape, varför Lars Björkmans talan ogillades.
Kombinationen av namnen Björkman och Chore ger anledning till vissa funderingar. Carl Chore hade ju halvbröderna
Lars och Erasmus Björkman, och hans svärfar hette Erasmus Björkman. Namnet Erasmus är så ovanligt i norra Finland
och norra Sverige, att man vill tro på ett nära släktband. Erasmus Larsson Björkman synes inte ha härstammat från
Gamlakarleby, och den ende Björkman, som var fadder för hans dotter Saras barn, var Lars Björkman, som säkert
är identisk med Carl Chores halvbror. Kom Erasmus Larsson också han från Torneå? 1688 uppträdde han inför rådhus
rätten i Torneå, detta dock för att indriva fordringar efter sin svärfar. Detta borde dock ett ombud ha kunnat uträtta,
och resan till Torneå kan därför ha motiverats av en önskan att hälsa på släkten. Tidsmässigt skulle de båda
rådmännen Carl och Erasmus ha kunnat vara bröder, och Carl Chore skulle, om det förhållit sig så, ha gift sig med sin
styvfars brorsdotter.


Henrik Henriksson Chore
, född före 1680, död 1766-07-03. Henrik Henriksson Chore var son till rådmannen Henrik
Hansson och Gertrud Andersdotter. Han var gift 1) med Beata Brase, säkerligen dotter till rådmannen Hans Hansson
Braas eller Brase, gift med Anna Jönsdotter, 2) med Margareta Hansdotter Törnblad, död i Torneå 15. 3,. 1763, 84 år
gammal. I det första äktenskapet föddes flera barn, av vilka dock några dog som små, 1705, 1710, 1713, men
åtminstone dottern Gertrud Chore, f. 1712, blev vuxen och dog i Torneå 13. 8. 1782. Hon var gift med handlanden
Lars Abrahamsson Rechardt, f. 1700, död i Torneå 1. 5. 1754.
Under stora ofreden deporterades Henrik Chore till Ryssland. Emellertid kunde han efter fredsslutet återvända hem
och fortsätta sin verksamhet som handlande. I början av 1750-talet stod han flere gånger på förslag till rådman men
blev inte vald. Han dog i Torneå 3. 7. 1766, 89 år gammal.
Torneå död- och begravningsbok uppger, att Henrik Henriksson Chore var son till Henrik Henriksson Chore och Gertrud
Andersdotter Hellant. Här föreligger sannolikt två fel. Någon Henrik Henriksson Chore, som skulle ha fått en
likabenämnd son i slutet av 1670-talet har jag inte kunnat påträffa, vilket dock inte hindrar, att han kunnat existera.
Men att hustrun skulle ha hetat Hellant är omöjligt. Den förste Hellant är den i källorna 1683-1710 nämnde Henrik
Abrahamsson, son till Abraham Torfastsson, med största sannolikhet bror till borgmästaren Anders Torfastsson.
Men Gertrud Andersdotter kan inte ha varit född mycket senare än 1660. Jag misstänker därför, att den som gjort
anteckningen i dödsboken om Henrik Henrikssons föräldrar gett fadern en oriktig patronym, Henriksson i stället för
Hansson. Förmodligen har han också vetat, att modern hörde till samma släkt som Hellantarna och så gett henne
namnet i "bakarv".


Nils Henriksson Chore, född innan 1698. Nils Chore uppträdde 24. 7. 1695 inför Torneå rådhusrätt "å rådman Carl
Björkmans hustrus vägnar," vars son han säges vara. Han var alltså son till rådmannen Henrik Hansson Chore och
Gertrud Andersdotter men är f.ö. okänd. Eftersom han kunde uppträda inför rätta och kallas "monsieur", var han
väl inte alldeles ung. Då domboken 1698 uppger att Carl Björkmans styvsöner var omyndiga utan att undantaga Nils,
kan man förmoda, att denne då var död.
Källa: Torneåsläkten Chore till början av 1700-talet Lektor Bengt Utterström Västerås.
Margareta Henriksdotter Chore, se ovan.
"Henrik Hansson Chore och Gertrud Andersdotter hade även en dotter Margareta Henriksdotter Chore, gift med
borgaren Christian Elingius, son till kyrkoherden i Jukkasjärvi med samma namn."
Domb. Torneå vol. 2, 16 mars 1704; Västernorrlands län vol. 19, s. 498, 1702.
Källa: http://aforum.genealogi.se/discus/ (Anbytarforum 2002-07-06...)

Lars Hansson Kouris släktrelationer, som tidigare utretts av Utterström har justerats och kompletterats av Boström
och Snell som tecknat nedanstående släktschema.
Bengt Utterström, Torneåsläkten Chore till början av 1700-talet. Genos 49 (3), sid. 63-79.
Leif Boström, Per-Olof Snell, Torneåborgares släktskap med personer i Kalix, Piteå och Skellefteå. Genos 79 (3),
sid. 110-115.


Klicka på bilden för större förstoring

"Kourisläkten är en av få i Tornedalen som tidigt använde ett familjenamn som bevarades generation från generation.
Detta försvårar dock, som Utterström påpekat, bestämning av filiationer inom släkten, dels på grund av att patronymikon
ofta och släktnamn ibland saknas, dels på grund av att medlemmarna var talrika och många döptes med samma förnamn
särskilt Henrik, Hans, Jöns, Lars och Nils. Släktnamnet förekommer i källorna skrivet på många olika sätt - Kouri, Kourenn,
Kåre, Kåuri, Kori, Koure, Kohre, Kore, Coure, Choure, Cohre och Coore - beroende på att skrivarna inte behärskade
diftongerna i det finska språket. Medlemmar ur släkten återfinns som nämndemän från det första redovisade
sommartinget 1539 i Torne socken. Ur deras krets rekryterades birkarlar, länsmän, fjärdingsmän, riksdagsmän, präster,
tullnärer, rådmän och medlemmar i släkten ingick bland de ledande köpmännen och skepparna i Torneå på 1600-talet."
Källa: : http://familjenbostrom.se/genealogi/norrbotten/Haparanda-Tornio.pdf

 

 

 

 

Min fm mf mm mf mf far :
Lars Henriksson Björk Koivuniemi, husbonde på Koivuniemi gård.

Barn:
Henrik Larsson Björk Koivuniemi, se ovan.
Per Henriksson Björk Koivuniemi.

 

 

 

 

Minfm mm fm ff ff far :
Jöns Olofsson Stålnacke, född omkring 1613 troligen i ett torp i byn Årsta i Tierps församling. Död troligen någon gång
på 1600-talet i Svappavaara kopparbruk. Sannolik: mjölnardräng i Dorkarbys kronokvarn i Tolfta 1626-1642; sågdräng
i Dorkarby sågkvarn 1626-1642; dagsverkare vid Västlands bruk-1642; brukstorpare i byn Dorkarby 1642-1658;
kolkörare mellan Falu kopparberg och Västlands bruk vintern 1642-43; byggmästare vid Västlands bruk 1642-43;
byggmästare vid Strömsbergs bruk 1643; hjulmakare på Västlands och Strömsbergs bruk 1644-1658; gruvdräng i
södergruvan vid gruvberget Jukkasjärvi 1658-1660; gruvfogde i södergruvan Svappavaara 1660-1675; kopparåder
upptäckare i gruvberget ”Jöns Ols grop” 1674-1785;

Gift 1641 i Tolfta församling med:
Min fm mm fm ff ff far:
Anna (?) Abrahamsdotter, född omkring 1617 möjligen på gården Bro under Österby bruk i Films församling. Död
troligen på 1680-talet i Svappavaara.

Barn:
Erik Jönsson Stålnacke, född troligen på våren 1642 i kronotorpet i byn Dorkarby i Tolfta församling, död 1723 i
Svappavaara. Gift 1664 med Kerstin Olofsdotter, född troligen år 1644 i Roknäs Piteå, död omkring 1717 i Svappavaara.

Barn: Jöns Eriksson Stålnacke, född omkring 1666, död 1713. Johan Eriksson Stålnacke, född (1677) 1671, död 1741. Kerstin Eriksdotter, född 1675, död
mellan 1758-1761. Erik Eriksson Stålnacke, född 1680, död 1744. Jöran Eriksson Stålnacke, född 1682, död 1736. Anders Eriksson Stålnacke, född 1685,
död 1745. Margareta Eriksdotter, född omkring 1687, död troligen på 1720-talet.

Abraham Jönsson (Stålnacke), född omkring 1645 i Dorkarby, död omkring 1661-62 i Svappavaara. Möjligen omkommen
i en olycka vid gruvan.

Min Källa: Boken "Släkten Stålnacke 1658-1980" av Christer Rosenbahr.

 

 

 

 

Min fm mm fm ff fm far:
Olof Nilsson (Stubbe), född 1609 i Roknäs Piteå, födelseåret ej verifierat. Malmförare i Piteå silverbruk år 1637;
bonde i Roknäs Piteå landsförsamling 1639-1657; bruksknekt och gruvdräng vid Svappavaara bruk 1657-1669.


Barn:
Olof Olofsson. Född i Roknäs Piteå landsförsamling, död 1678 i Svappavaara.
Jöran Olofsson. Född i Roknäs, död 1673; bruksknekt vid Svappavaara bruk
Kerstin Olofsdotter. Född omkring 1640 i Piteå landsförs Död mellan 1706 och 1715 i Svappavaara, Jukkasjärvi,
gift med Erik Jönsson Stålnacke, se ovan.

 

 

 

 

Min fm mm fm ff mf far:
Hans Henriksson Chore, född i Torneå ?, fjärdingsman, riksdagsman. Not: möjligen den Hans som var ledamot av
bondeståndet för Västerbotten vid 1617 års riksdag. (Genos 49) Släktnamnet förekommer i källorna skrivet på många
olika sätt: Kouri, Koure, Chore, Core, Kure m.fl. (Lektor Bengt Utterström). Släkten Chore var ursprungligen en
birkarslsläkt och innehade sina hemman på olika håll i Tornedalen. I saköreslängden 1539 upptas Jöns Kure i Päkkilä
och släkten fanns i Kourila och Vojakkala i Nedertorneå socken från 1560 talet (EW i Tornedalica nr 2 s. 41)
(Lektor Bengt Utterström). Senare spred den sig till andra byar. Från 1642 även till Torneå stad. Det är däremot
inte bekräftat att Hans Henriksson Chore är far till Henrik Hansson Core ovan. Så här skriver lektor Bengt Utterström
på sidan
http://www.genealogia.fi/genos/49/49_63.htm (har upphört på internet)
Egen kopia från dåvarande hemsida på denna länk.

”I bouppteckningen efter Henrik Hansson Chore förekommer samband med omnämnandet av en laxpata i Vojakkala
namnet Per Chore. I domböckerna uppges också dennes patronymikon: Henriksson. Detta gör att man är böjd för att
tro, att Per var son till Henrik Hansson, och denna tro stärkes, då man finner, att han 1689 uppträder inför rätta som
talesman för Henrik Hanssons arvingar i en tvist om just denna pata, väckt av stadens rikaste man, Henrik Eriksson,
å samtliga mattilabors vägnar. Av Per Chores svaromål framgår, att patan hade förärats hans farfar, Hans Chore,
då denne var fjärdingsman, att Pers far en tid varit länsman och att skriftliga bevis skulle finnas i "salig rådman Henrik
Choures sterbhus" men att dessa inte kunnat anträffas vare sig bland hans egna eller bland rådmannens handlingar
Filiationen verkar att vara alldeles klar, men ett lätt tvivel om dess riktighet väcks av uppgiften, att Pers far skulle ha
varit länsman, och det förstärkes, då man upptäcker, att mantalslängden 1675 upptar Pedher Chore i Övervojakkala
med en son. Detta innebär, att Per Chore inte gärna kan ha varit född mycket senare än 1640. Men Henrik Hanssons
båda yngsta söner, Henrik och Carl, var omyndiga 1698 och alltså födda först omkring 1680 eller senare. De kan inte
gärna ha haft samma mor som Per Chore. En domboksnotis är i detta sammanhang av intresse: 1674 slog Per
Henriksson sin s t y v m o r Barbro. 40 års åldersskillnad mellan (halv)bröder verkar likafullt att vara i kraftigaste laget
men är dock inte fullständigt otänkbar.
Men om Per Henriksson Chore inte var son till rådmannen Henrik Hansson, vem var väl då hans far? Det enda
alternativet förefaller att vara länsmannen Henrik Chore, den förmodade fadern till Nils Henriksson Rääf och Jöns
Henriksson Chore. Men också det stöter på svårigheter. Om Per Henriksson hade varit bror till Nils Rääf och Jöns Chore,
borde han väl någon gång ha nämnts i domböckerna i samband med deras arvstvister. Detta sker dock aldrig, men
däremot är Per Chore närvarande vid en rättegång mellan Carl Björkman, rådmannen Henrik Hanssons successor
matrimonii, och Hans Peiko rörande en den senares fordran hos Henrik Hansson. Slutsatsen synes böra bli, att Per
Chore trots allt var son till rådmannen Henrik Hansson i ett tidigare, f.ö. okänt äktenskap och att Henrik Hansson varit
länsman, innan han blev tullnär och rådman.
Fördjupning i släkten Chore: http://www.genealogia.fi/genos/49/49_63.htm
(sidan är nedlagd)
Egen kopia av denna sidas information på denna länk.

 

Barn:
Carl Hansson Kuure, död 1678.
Hans Hansson Kuure, död 1681.(- 1681)
Henrik Hansson Kuure, död 1686-12-13, se ovan.

Nils Kuure

I den mycket intressanta ”uppsatsen” Brottsstycken ur det tidiga Haparanda-Tornio, bebyggelsen och människorna
1500-1700” av Per Olof Snell, kan man bland annat läsa om släkten Core:
”Kourisläkten är en av få i Tornedalen som tidigt använde ett familjenamn som bevarades generation från generation.
Detta försvårar dock, som Utterström påpekat, bestämning av filiationer inom släkten, dels på grund av att patronymikon
ofta och släktnamn ibland saknas, dels på grund av att medlemmarna var talrika och många döptes med samma förnamn
särskilt Henrik, Hans, Jöns, Lars och Nils. Släktnamnet förekommer i källorna skrivet på många olika sätt - Kouri, Kourenn,
Kåre, Kåuri, Kori, Koure, Kohre, Kore, Coure, Choure, Cohre och Coore - beroende på att skrivarna inte behärskade
diftongerna i det finska språket. Medlemmar ur släkten återfinns som nämndemän från det första redovisade
sommartinget 1539 i Torne socken. Ur deras krets rekryterades birkarlar, länsmän, fjärdingsmän, riksdagsmän, präster,
tullnärer, rådmän och medlemmar i släkten ingick bland de ledande köpmännen och skepparna i Torneå på 1600-talet.
Det mesta talar för att tolvmannen Henrik Jönsson, som upptas i bågalängden för Övre Vojakkala 1539, var släktens
stamfader. Hjälpgärden 1553 antyder att han efterträtts av Hans Henriksson som då hade en kreatursbesättning
bestående av 20 kor. I bågalängden samma år synes han ha ersatts av Hans Innesson på det blivande Kuure medan
birkarlen Jöns [Henriksson] Kourenn fanns på ett eget hemman. Caupi Kourenn [Jacob Henriksson] tillkom 1564 på
det blivande Kauppila. Hans Innesson har av Wahlberg (1962) uppgets vara far till Henrik och Lars Kouri men med
tanke på att vare sig han eller någon annan av Innessönerna använde Kourinamnet synes han ha gift sig med Hans
Henrikssons änka och därmed blivit husbonde på Kuure. Vid sommartinget 1573 var Henrich Kåre i Vojakkala inställd
dömdes till 9 mark i böter. Henrich Hansson Kouri hade 1584 efterträtt Hans Innesson och blev samma år nämndeman.”

 

 

 

 

Fm.mm.fm.ff.mm.far:
Anders Torfastsson, född ? i Torneå, död omkring 1687 I Torneå. Han var tullnär, birkarl och lappfogde – och även
Torneå stads första borgmästare 1659-1664. Bouppteckning är upptecknad efter Anders Torfastsson den 18/4 1687.
(Tornion Kaupungin Pesäluetteloja 1666-1800. (Bouppteckningar i Torneå stad), Eino Tamelander, Tornio 1941.)
Lektor Bengt Utterström nämner i en artikel ”Tornesläkten Chore till början av 1700-talet”: att, Anders Torfastsson
hade med stor sannolikhet syskonen Abraham och Karin. Abraham Torfastsson var handlande i Torneå, där han 1647
ägde tomt nr 27. Hans hustru var dotter till Henrik Clemetsson, som tillhörde en gammal birkarlasläkt från
Nedervojakkala och 1647 ägde tomt nr 10 i Torneå. Från Abraham Torfastsson härstammar släkten Hellant - Hellander.

I herdaminnen Överkalix kan man läsa om prästen Johannes Olai Halsius som under några år var skolmästare i Torneå
och råkade i olag med Anders Torfastsson:
”Johannes Olai Halsius (1681-97), f. 1629 i Öjebyn, Piteå s:n, af bondeföräldrar. Namnet härleder sig från en äng Halsen
i samma by. Johannes Olai Pitensis inskrefs ss. stud. i Upsala 2 nov. 1648, blef skolmästare i Torneå 1661. Här kom han
i delo och träta med borgmästaren Anders Torfastson. Borgmästaren beskyllde Halsius att ej vara flitig i sitt ämbete,
och den senare hade användt några obekväma ord, då han anklagade borgmästaren att ha lagt sekvester på honom
tillkommande djeknepenningar. Konsist. förordnade khden Burelius i Öfver-Kalix att resa till Torneå för att undersöka
saken, och resultatet blef, att hemställan gjordes till borgmästaren, som syntes benägen för vänskaplig uppgörelse,
att då Halsius mera ex simplicitate än ex maligno proposito sig mot honom försett, han må tillgifva honom, allenast han
det afbeder. Dn. Halsius fick åter en skarp förmaning, att han gör sitt ämbete fliteligen icke allenast till informationen
utan ock till disciplinen och att han ett prästerligt umgänge förer med borgerskapet. Till kontr.prosten afgick bref, att
han förmedlar god vänskap dem emellan, remonstrerandes ock, att dn. Halsius ej blifvit rätt handterad, då
djeknepengarne sattes in sequestro och uppmanas, att han maintenerar dn. pedagogum vid en laglig skolmästaregård,
m. m. (Hdpr. 6/2 1663). ”


”Vid tinget den 25-27 mars 1673 anger Anders Torfastsson att han av smeden Hans Persson Nauska fått en äng i
underpant. (Dombok Västerbotten 1, 1672-74, fol.674). Casper Ekman som bärgat höet från ängen ansåg att den
hade tillhört hans svärfar (borgaren Hans Henriksson) långt innan den förpantats. Nämnden och Caspers svärfar(bror)
Staffan Henriksson intygade att ängen innehafts av Nauska i över 50 års tid (det vill säga från 1610-talet). Emedan
ängen godvilligt överlåtits till Torfastsson ansåg rätten att Caspers svärmor – borgaren Hans Henrikssons änka Karin –
inte hade någon rätt till den.”


Första gången gift med NN Hansdotter, andra gången gift med Gertrud Nilsdotter Oravainen och tredje gången med
Karin Jönsdotter, dotter till sedermera borgmästaren (1664-66) Jöns Mickelsson i Torneå stad.
Innan Anders Torfastsson 1659 blev borgmästare i Torneå - f.ö. den förste, som utsågs till borgmästare i Torneå
enligt borgerskapets egna önskemål - var han tullnär och lappfogde. Att han hörde hemma i en birkarlasläkt synes
sannolikt: genom giftermål var han nära förbunden med birkarlasläkter, och de flesta lappfogdar utsågs bland birkarlar.
Men varifrån kom han? Namnet Torfast är mycket ovanligt, inte bara i Torneå och Tornedalen utan i hela det övriga
riket. Roland Otterbjörk har i sin bok Svenska förnamn (Stockholm 1970) mer än 20 mansnamn, sammansatta med
eller avledda av namnet Tor, men bland dem saknas Torfast. Emellertid förekom det under 1500-talet sparsamt i
Stockholm och har sannolikt därifrån spritt sig till Piteå, där det under slutet av 1500-talet ibland kan anträffas.
I Piteå bodde t.ex. birkarlen Torfast Abrahamsson, nämnd i en birkarlaförteckning 1606. Denne Torfast skulle kunna
vara far till Anders Torfastsson, som var död 1676.
Källa: anbytarforum.

"Anders Torfastsson, som efterträdde systern Kerstin i borgarlängden 1642, anhöll i skrivelser till Bergskollegium
1644, tillsammans med borgarna Peder Pedersson, Peder Andersson, Peder Olofsson Näbb och Jacob Pfund, att få
inrätta ett järnbruk i Övertorneå. Anders ingick dock inte bland de, som 1646 anlade bruket och han efterträds 1647
av brodern Abraham i borgarlängden. Av ett rådstuguprotokoll den 27 juli 1657 framgår att Anders första hustru var
dotter till borgaren Hans Henriksson som från 1652 har en måg och dotter på gården. 1655 har Hans Henrikssons
efterträtts av änkan Karin med två döttrar och två mågar samtidigt som Anders blivit befallningsman och upptas i
borgarlängden som ogift. Två år senare uppförs han i anslutning till Nils Oravainen och har gift sig med dennes dotter.
Anders uppgav på rådstugan 1657 att han 1655 med sin salig svåger Elias Olsson, som var gift med Margareta
Hansdotter, fullmäktigat Nils Dunder att ta upp tull av Arendt Grape. Margareta gifte senare om sig med Casper Ekman.
Carl Jöransson som blev sockenskrivare den 3 juli 1655 var också gift med en dotter till Hans Henriksson. Som änka
gifte hon sig 1659 med Johan Jönsson Utter son till rådmannen Jöns Christoffersson. Borgmästare Jöns Mickelssons
dotter blev Anders Torfastssons tredje hustru. Abraham Torfastsson, som var skeppare, synes ha gift sig 1651.
Han efterträds i borgarlängden 1680 av änkan Karin dotter till Henrik Clemetsson i Vojakkala. Deras sonsonsson,
astronomen och ekonomidirektören Anders Hellant, som karaktäriserats som 1700-talets märkligaste Tornedaling,
tog efternamnet efter släktgården Hellan i Piteå."

Källa: :http://familjenbostrom.se/genealogi/norrbotten/Haparanda-Tornio.pdf


Gift med:
fm.mm.fm.ff.mm.mor:
Gertrud Nilsdotter Oravainen, född troligen 1630 i Vojakalla, död?
Fördjupning i släkten Oravainen finns på denna hemsida:
http://www.htgenealogia.org/documents/PDF/LappfogdenNilsNilssonOravainen.pdf


Barn:

Carin Andersdotters, gift första gången med Hans Hansson Chore, gift andra gången 1687 med birkarlen Henrik
Nilsson Karinen, född omkring 1650 i Armasjärvi Hietaniemi, död 1712-03-23 i Nedre Vojakala.

Bland de allra första släktforskningarna var släktkartan gjord av Mauno Oravainen 1943 “Oravaisen suku Alatornion
Alavojakkalassa 1600-luvulta lähtien”. Pauli Oravainen och Tauno Ylänen har fortsatt med Yläoravainen-grenen.
Alaoravainen-grenen har klarlagts som team-arbete och finns i Wassermans släktbok ”Tornion kautta maailmalle”
(2009). På svenska sidan har Lydia Styrman för sin del klarlagt Alaoravainen-grenen. - Bland Nils Hansson Chore/
Kuures avkomlingar finns släkter som Rydman, Holmberg, Sarelius, Nordberg. (ML:CD-skiva)

Margareta Andersdotter, gift första gången med rådmannen Michel Jönsson, gift andra gången med kaplanen
Anund Curtelius i Hedenäset.
Gertrud Andersdotter, gift första gången med rådmannen Henrik Hansson Chore, gift andra gången med rådman
Karl Björkman. Avkomlingar från båda äktenskapen kan finnas hos släkterna Limingius, Elingius, Reckhardt, Tornberg,
Grape, Björkman, som alla torde finnas i Genealogia sursilliana.
Källa:
http://www.htgenealogia.org/documents/PDF/LappfogdenNilsNilssonOravainen.pdf


 

 


Min fm mm mf fm ff far:
Nicolaus Nicolaii Ulopolitanus, född 1610 i Oulo, Finland, död 1676 i Övertorneå. Pastor i Övertorneå.


Text ur herdaminnen Övertorneå: ”Nicolaus Nicolai Ulopolitanus - Niilo Niilonpoika Oululainen.(på finska)

"Nicolaus Nicolai Ulopolitanus (1641-76), f. i Uleåborg, kapellan härst. 1637 och vakanspräst 1639. Prosten And.
Canuti skrifver 10 mars 1639 till Upsala domkapitel, att han förnummit att herr Nicolaus, Nicolai erhållit kollationsbref
till Ö.-Torneå, att han där för khde skall insatt varda. Vid prästmötet i Hsand febr. 1664 pliktade pastor i Ö.-Torneå.
6 rdlr för förfallolös frånvaro, han hade aldrig iakttagit inställelse vid någon föregående synod. År 1666 d. 15 mars
klagade Kuiväkyläborna på tinget, att 5 grannar i samma by hade, de andre ovetande, upplåtit hela denofvannämnda
(se khde 4) holmen åt herr Nils i st.f. den 3:dje part, som de 1629 tillerkänt företrädaren; 2/3 delar vilja de unna honom.
Rätten resolverar, att pastor behåller uti samma holme så mycket, som med skäl bevisas och han må njuta lika mycket
som hans antecessores. Uppgifves ha dött 1676 och varit gift med företrädarens dotter."


Text från Wikipedia:
Nicolaus Nicolai Ulopolitanus, född i Uleåborg omkr. 1605-10, troligen död 1676 i Övertorneå, var en svensk prästman.
Ulopolitanus blev komminister i Hietaniemi 1637 och vakanspräst 1639. Från 1641 fram till sin död var han kyrkoherde
i Övertorneå. Han uppges ha varit gift med en dotter till sin företrädare Nicolaus Philippi Falk. Vid prästmötet i Härnösand
1664 pliktade Ulopolitanus 6 riksdaler för att utan förfall ha uteblivit från ett kyrkomöte. Ulopolitanus har odödliggjorts
litterärt som föremål för den tornedalske skalden Antti Keksis kväde Keksin laulu Nikolaus papista (Kvädet om prästen
Nikolaus), ett av de två äldsta bevarade skönlitterära verken på tornedalsfinska. Kvädet berättar om hur busungar inför
en matsmäss spelar honom ett spratt genom att i smyg förstöra hans böcker vilket han inte upptäcker förrän han står i
predikstolen och inte får ihop sin predikan. Nicolaus Nicolai Ulopolitanus söner Anders Nicolai Tornensis (c:a 1625-1705)
och Johannes Nicolai Tornberg, (född c:a 1640 i Övertorneå, död där 3 januari 1717) följde båda sin far i prästkallet.


Keksis kväde om prästen Nikolaus
Uleskolans djäknegosse
lydde namnet Nikolaus.
Han blev präst i den församling,
som bär namnet Övertorne,
blev dess höge kyrkoherde.
Djäknens lärdom, prästens lön.
Han fick ej predikan samman,
läste uselt ur postillan.
Märkeligt det spordes likväl
vid en matsmäss minnesvärd:
när som prästen steg i stolen
för att klämma ur postillan
fanns ej ord för predikanten.
Ruskola-barnen, flygande fåglar
eller Matarinkis usla ungar
åter sluppit in i prästgår´n.
Mycket härverk där de drevo,
Bibeln revo de i bitar,
plockade itu postillan
psalmboken de sleto sönder,
evangelierna åtskiljs,
togo Matheus med på vägen.
Mycket mörkt blev prästens sinne,
Knappast hel var kyrkans handbok,
altarredskapen i ordning.
Hören här i kyrkans sexmän!
Må församlingen förtälja,
var som nu Matheus vandrar,
var de helga skrifter skrida.
Annars fån I ingen mässa
sällskapet runt Särkijärvi,
lapska landets närmsta grannar,
tröga tionden att gälda,
måttliga att lämna matskott.
Om och Matti väl är gången
kommer Titus i hans ställe
med sin hiskligt hårda hetta,
har i Kemi redan härjat,
hunsat Torneå tillräckligt.
Nu vi matsmäss knappast minnas,
spillda blev de bästa ordspråk,
morgonmässan helt vi miste,
helga mannens levnadssaga
helt och hållet blivit borta.
Lymmelstrecken måste lastas,
må de stoppas uti stocken,
som ha bibelbladen skändat.
Suckarna i kyrkan sorla,
gamlas ögon tårar flöda,
gummor gråta ganska gruvligt,
uti smyg de unga smila.
Där for matsmäss, låt den fara.
Blev ren blöta prästens böcker.
Mäls ej mer till matsmäss minne,
kryddat tal till andra tider.
Du som klockor skraltigt skramlar,
sömnens välbetrodde vaktkarl,
fast du icke smakar mastskott,
intet tionde du slaktar,
dock du sädeskappar samlar
runt kring hela Övertorne.
Öl ger lycka är din lära.
Halva lönen vore bättre
och en hälft till socknens bardskär
smeden, smällaren från Finland,
styrman i det helga pörtet.
Hej klockare! Skynda ren att sjunga,
stäm upp psalmen i din ordning,
låt din grova röst nu grymta,
låt din sträva stämma stöna,
för att ge åt matsmäss amen.
Det räcker! Vare nu nog sagt.
Översättning av Tryggve Sköld och Erik Wahlberg


Antti Keksi Från Wikipedia:
Anders Mickelsson Keksi (tornedalsk namnform: Antti Mikkelinpoika Keksi), född omkring år 1622 och död 1705, var
en poet i Tornedalen. Av hans verk finns två bevarade. Antti Keksi föddes troligen i Kuivakangas by omkring 1622.
(Enligt roterings- och utskrivningslängden var han 16 år den 1 april 1639.) 1642 blev Antti Keksi husbonde på Keksi
hemman i dagens Korva, då tillhörande Marjosaari by. Antti Keksi diktade på kalevalameter. Hans kväden är de äldsta
bevarade (traderade) litterära verken på tornedalsfinska. Keksi är också den tidigaste kända finskspråkiga folkdiktaren.
Hans stil var drastisk, ironisk och humoristisk. Förutom sin poetgärning var Keksi soldat vid Västerbottens regemente
1669–1678 samt under en tid fjärdingsman i Övertorneå socken. På en kulle i byn Korva finns en sten rest 1955 till
minne av honom.
Antti Keksis två bevarade kväden Keksin laulu jäänlähdöstä Tornionväylässä vuonna 1677. Keksis kväde om islossningen
i Torne älv år 1677. Översvämningen som följde islossningen har fått namnet Keksin tulva. Översättningar till svenska
har gjorts av Theodor Grape, publicerad 1937 i tidskriften Tornedalen nr 5, av Björn Collinder, ursprungligen från
1930-talet, av Bengt Pohjanen 2005 och av David Vikgren 2010. Keksin laulu Nikolaus papista. Keksis kväde om prästen
Nikolaus (Nicolaus Nicolai Ulopolitanus). Även kallat Antti Keksin toinen runo, (Antti Keksis andra kväde), trots att det
tidsmässigt är äldre än kvädet om islossningen. Översättningar till svenska har gjorts av Tryggve Sköld och Erik
Wahlberg gemensamt 1955, och av Bengt Pohjanen 2007.
Källor: Erik Wahlberg - Bondeskalden Antti Keksi, Tornedalica nr 45

Gift år? med:
Min fm mm mf fm ff mor:
Maria Nikolausdotter Falk född i Övertorneå, död?

Barn, vilka antogo namnet Tornberg:
Anders Tornberg, död 1705 i Kautokeino.
Texter ur herdaminnen för Kengis, Övertorneå och Kautokeino:

”Anders Tornberg (1655-77), anställdes 1655 som brukspredikant i Kengis. I brev år 1661 anmäler prosten i
Nedertorneå hos Härnösands konsistorium, att herr Andreas i Kongas och Övertorneå har sammanvigt två unga
personer; kvinnans förra man, som endast varit borta ett år uti fiendeland, var nu hemkommen, finner sin hustru
omgift och begär en annan maka. Konsistoriet resolverar: D:nus Andreas skall citeras hit till konsistoriet tillika med
de två kopulerade personerna, så väl som också kvinnans förra man, vilken dessförinnan inte tillåts något giftermål.
Brukspredikanten fälldes att utge 40 rdlr för sin exorbitans med den olagliga vigningen efter sitt eget samtycke, då
det stod honom fritt i val antingen att utge dessa pengar eller suspenderas på ett år, och det skall han göra absque
dilatatione (Hdpr. 1/6 1663). Den 2 sept. samma år heter det: Dn Andreas i Köngas skall priveras officio, om han
inte strax erlägger de 40 rdlr. Han befordrades efter sin far till kyrkoherde i Övertorneå 1677 och blev slutligen
kyrkoherde i Kautokeino.”

”Anders Tornberg (1677-80), son till företrädaren, är säkerligen den Andreas Nicolai Tornensis vilken skrevs in som
student vid Uppsala universitet 3 juli 1651, prästvigd 1655 till brukspredikant i Kengis, kyrkoherde i Övertorneå 1677,
men efter tre år förklarad förlustig ämbete och tjänst. Återfick prästämbetet och blev 1682 pastor i Kautokeino.

”Anders Tornberg (1682-1705), äldre bror till företrädaren. Student i Uppsala 1645, prästvigd 1650; blev
brukspredikant i Kengis 1655 samt kyrkoherde i Övertorneå 1677, men efter 3 års verksamhet på grund av tjänstefel
avsatt från sin syssla och förlustig prästämbetet. Var några år utan tjänst, men återfick omsider ämbetet och
benådades med Kautokeino pastorat 1682. Han bodde i Kautokeino på samma ställe som brodern. Under hans tid
fick församlingen äntligen sin kyrka, till vars inventarier herr Anders testamenterade en bibel i folio. Han avled här
1705 och begravdes i kyrkan på södra sidan om altaret. Flera av hans barn sjönk ner till lapparnas levnadssätt.”

Johannes Nicolai Tornberg, född 1640 i Övertorneå, död 1717-01-03 i Övertorneå. Gift med Brita Isaksdotter Curtelia,
född 1651, död 1740-04-06. Se ovan.

2 döttrar, inte namngivna, upptas i 1655 års kvarntullslängd.


 

 

Min fm mm mf fm fm far:
Isak Clementis Curtelius, föd 1621 i Österbotten, Finland, död 1670 i Alatulkkila, Armassaari, Övertorneå.


Text från herdaminnen:
"Kom från Åbo akademi och inskrefs vid Upsala univ. 31 okt. 1645. I Upsala domkapitel talades 14 apr. 1647 om
ordinandis, näml. om Oestano, then H(ans) G(refl.) N(åde) Her Linnart Torstensson begärt, och Isaco Clementis,
som fordras til Öfver-Torneå lappmark, och emedan ingen wtwägh är thetta undwijka, blef enhelleligen bewiljadt at
dessa blifwa ordinerade. Som komm. härst. låg han i tvist med sin pastor om lönen, klagade att ej ha bekommit mer
än 10 t:r och 6 rdlr, men fordrade 12 t:r och 13 dlr s:mt. Konsist. förklarade, att han ej skall hafva mer än han fått,
ty att det ähr ett svagt sädesgäld . (Hdpr. 28/2 1664.) Vyrdig capellanen hr Isach Curtelius kärade 27 mars 1667
till Päckila-bönderna om en holme (Pappilansältinge uppgrundning), som socknen hade honom såväl som hans
successorer förärat och skänkt. (Eccl. bost. 4, s. 265.) Lärha aflidit år 1670. G. m. Brita Anundsdotter, änka efter
företrädaren, d. 1685. Hietaniemi kyrka fick för klockringningen efter henne 6 rdlr."


Från anbytarforum: http://aforum.genealogi.se/discus/messages/44/64525.html?1102603471
hittar jag denna information om Tulkkila:
Tulkkila är två hemmansnamn på holmen Tulkkilansaari inom Armassaari by. Det är nog mest sannolikt att holmens
namn ursprungligen var just Armassaari, men att detta namn mer och mer flyttades över till att gälla även för fastlandet
och de hemman som anlades där, varför Tulkkila stamhemman - vilket rimligtvis måste ha funnits där ute på holmen
redan under 1400-talet (hur är det med höjden över havet?) - gav upphov till det "nya" holmnamnet Tulkkilansaari.
Soldaten Anders Staffansson kallas som soldat ”Tolck” vilket utan alltför stor lokalkännedom giver för handen att det
rör sig om gårdsnamnet Tulkkila. Han förekommer under 1670-talet som husbonde på hemmanet Tapani, vilket före
och under hans tid benämndes Kippari, men ibland faktiskt även Tulkkila. Senare kallades det Tapani (= Staffan)
vilket namn gården sedermera burit i officiella sammanhang. Detta Kippari eller Tulkkila hemman hade anlagts från
Tulkkila stamhemman under 1560-talet och låg geografiskt placerad på östra fastlandet. Endast några hundra meter
från stamhemmanet Tulkkila ute på holmen Tulkkilansaari.

 


Gift år omkring 1649 med:

Min fm mm mf fm fm mor:
Brita Anundsdotter Tulkkila, född 1615 i Tulkkila, Armassaari, Hietaniemi, död 1685 i Tulkkila, Armassaari, Hietaniemi.
Brita var gift två gånger. Första gången omkring 1640 med komministerna Samuel Simonus Myliander, vilken var
företrädare till Isak Clementis Curtelius.

Levnadsbeskrivning över Britas första man Samuel Simonis Myliander. Kaplan, född 1610 i Nedertorneå, död 1645 i
Armassaari.
Biografi från Herdaminnen Övertorneå: ”Samuel Simonis Myliander (1639-45), född 1610, son till andra kaplanen i
Nedertorneå Simon Olai Myliander. Student i Uppsala 8 feb. 1631. Den 10 dec. 1638 ordinerades han av ärkebiskopen
och fick 6 april 1639 en rekommendation till Dn. Nicolaum pastorem i Övertorneå, att han skall honom för sin ordinarie
komminister antaga. Honom anförtroddes 1640 även uppsikten över Kemi lappmark med skyldighet att dit uppresa
vissa tider på året. Han brukade liksom efterträdaren (Isacus Clementis Curtelius) ett hemman i Armassaari. I Uppsala
domkapitel upplästes 9 dec. 1646 M. And. Canuti praepositi i Luleå skrivelse, daterad 14 nov. förmälandes att sacellanus
dn Samuel Simonis i Övertorneå vid pass ett år sedan är död bliven, och högnödigt är, att en med första tillförordnas,
och i synnerhet begär han Isacus Clementis från Åbo stift, som nu för denna tiden är här i Uppsala och studerar.
Herr Samuel verkar sålunda ha dött mot slutet av år 1645."

Med honom fick hon barnen:
Olof Samuelsson Torikka. Född 1640 i Armassaari, Hietaniemi. Klockare i Hietaniemi , som omkring 1675 återupptog
Torikka hemman (öde) i Niemis.
Johan Samuelsson Myliander. Född omkring 1641 i Armassaari. Död 1726-12-29 i Torneå. Husbonde på och anläggare
av hemmanet Miljander eller Juho (uppkallat efter honom själv) i Aarmassaari. Gift omkring 1667 med Margareta
Mickelsdotter.
Barn: Mickel Johansson Miljander (Juho) - Riekkola, född 1668 död 1740. Husbonde på fädernehemmanet Miljander eller Juho i Armassaari
by 1706-1718, sedan husbonde på Riekkola i Alkkula. Brita Johansdotter, född 1669, död 1752. Henrik Johansson Miliander, född omkring 1687, död 1762.
Husbonde på fädernegården Juho.

Källa: S. Torikka på anbytarforum: http://aforum.genealogi.se/discus/messages/44/39639.html?1048623685

Gift andra gången omkring 1649 med Isak Clementis Curtelius. Med honom fick hon barnen:

Anund Isaaci Curtilius, Född 1650, död 1717.
Biografi: Anund Is. Curtelius (1674-75), son till komminister i Övertorneå-Hietaniemi Isak Clementis. Student 30 okt.
1670; prästvigd 1674 och blev då Kautokeino förklarades för pastorat, ditskickad samma år, men stannade där endast
en vinter. Lär hela tiden bott vid Masi och återvände till Övertorneå, där han blev kaplan i Hietaniemi.
Källa: Herdaminnen för Kautokeino.

Anundus Isaci Curtilius (1675-1717), född omkring 1650 i Hietaniemi, son till komministern här Is. Clementis. Student
i Uppsala 31 okt. 1670, prästvigd 1674 till första kyrkoherde i Kautokeino församling vid dess avsöndring från Torneå
lappmark. eftersom varken kyrka eller prästbord fanns där vid hans ankomst, fick han fara omkring och predika i
lappbyarna. Själv bodde han i Masi vid Altenälv och återvände efter endast en vinters tjänstgöring däruppe för att bli
komminister i sin födelsesocken Hietaniemi. Vid synoden i Piteå 10 feb. 1697 utsågs herr Anund i Övertorneå till
respondens vid nästkommande prästmöte i Piteå. Han avled 1717. Till Hietaniemi kyrka hade han för sitt gravställe
redan före 1688 gett en altartavla med conterfeyare arbete. Gift första gången med Christina Swan från Österbotten.
Gift andra gången med Anna Olofsdotter, död i Torneå 1727-12-10. Barn i första giftet: Clemens, student i Uppsala
1702, disp ”de fletu” 1708, komminister i finska församlingen i Stockholm 1711, sökte Övertorneå pastorat 1717-04-11.
Henrik, handlare i Torneå, död där 1767-02-19 84 år gammal. Dotter, omnämnd 1703. Sven, död i Övervojakalla i
Nedertorneå 1769-11-16, 72 år gammal.
Källa: Herdaminnen från Övertorneå, sid 375.

Klemet Isaksson Curtilius - Korpi, Född 1654. Död 1773-04-24 i Koivukylä. Gift med Brita Arendtsdotter Grape född
1655 i Armassaari, död 1717.
Isak Isaksson Curtilius, Född 1658-12-02. Död 1742-12-02 i Armassaari, Ylitornio. Bonde i AlaTulkkila, Armassaari nr 2,
Ylitorneo, Finland. Gift med Brita Jönsdotter, född omkring 1650, död i Ala Tulkkila Armassaari.
Barn: Isak Isaksson Curtelius
Kunni, född 1680, död 1760; Clement Isaksson Curtelius Ala Tulkkila, född 1686, död 1769; Brita Isaksdotter Curtelia Palovainio, född 1689, död 1763;
Johan Isaksson Curtelius, född 1690, död 1752; Katarina Isaksdotter Curtila Tulkkila, född 1691, död 1779; Anna Isaksdotter, född omkring 1700;
Anund Isaksson Curtelius Heikkilä, född 1703, död 1767.

Henrik Isaksson Curtilius, Hemmansägare på Ylitulkkila. Född 1662. Död 1735-02-16 i Tulkkila, Armassaari. Dog 72 år
2 mån erhöll genom testamente av den 4 april 1727 hemmanet genom arvsskifte. Gift 1727-08-11 med Brita
Henriksdotter. Henrik var ägare av halva nr 1 på Armassaari åren 1687-1713, hans son Henrik f 1689 d 1771 tar över
gården från år 1714. (Levde i Nr 2, YliTulkkila, Armassaari, FINLAND) I kommunionlängden 1736-1740 finns Curtilius
Henrik Henriksson på nr 1.
Brita Isaksdotter Curtilia, (1651- 1742) Född 1651 i Armassaari, Hietaniemi. Död 1740-02-06 i Övertorneå? Gift med
kyrkoherden Johannes Nicolai Tornberg iÖvertorneå. Kyrkoherden slog med egen promenadkäpp slogs ihjäl av rysska
soldater/stråtrövare i kyrkan i Övertorneå. Se ovan.
Margaretha Isaksdotter Curtilius, Född 1652. Död 1742-10-28 i Nautapuodi, Armassaari. Gift med Salomon Arendtsson
Grape, född 1662 i Armassaari, död 1742-10-28 i Nautapuodi i Armassaari.
Barn: Klara Salomonsdotter Grape, född 1690, död 1760;
Isak Salomonsson Grape, född 1692, död 1732; Abraham Salomonsson Grape, född 1696, död 1773; Brita Salomonsdotter Grape, född 1698, död 1756;
Jakob Salomonsson Grape, född 1699, död 1786; Margareta Salomonsson Grape, född 1702, död 1769.

 

 

 


Min fm mm mf fm mm far:
Arendt Arendtsson Grape, född 1612-09-21 troligen i Lübecks trakten i Tyskland. Död 1687-12-20 i Nautapuoti
Armassaari. Han kom till Sverige 1629 och blev köpman i Stockholm. Han anlade bruket vid Kengisfors och flyttade
dit 1649.
Stamfader för den svenska släktgrenen Grape. Inflyttad till Sverige 1629, där han fick anställning hos rådman
V Johan Pedersson. Avlade borgareden i Stockholm 15/6 1639. Pedersson var av Norrlandssläkt och hade en broder
som var borgmästare i Torneå. Arendt blev gift med en syster till sin förre principals andra hustru. Dessa släkt
förhållanden torde ha medverkat till att Arendt började intressera sig för de bottniska affärerna. Idkade handel i
Torneå 1644-1645. Hade gjort sig känd som en driftig affärsman med god ekonomisk ställning, vilket ledde till att man
vände sig till honom för ett mycket omfattande företag, som kom att bereda honom så stora bekymmer och ekonomiska
svårigheter. Det var järnverksamheten i Norrbotten. Han anlade en masugn i Junosuando (Masugnsbyn), och ett
järnbruk med hammarsmedja, stånghammare och masugn i Kengis, år 1646. På grund av kapitalbrist var han tvungen
att år 1652 antaga bröderna Abraham och Jakob Momma till kompanjoner samt överlåta 2/3 av bruksrörelsen på dem,
från 1657 endast ägare till en sjättedel. Därefter bruksförvaltare eller ombud, 1680 avsades alla anspråk till bruket,
men uppfördes som brukspatron igen år 1686. Senast 1699 (1702) har dock hans familjs rättigheter till bruket upphört.
(Källor: "Den gamla släkten Grape" av Ernst Grape, 1947, samt "Arendt Grape 1687-1987", av Sture Torikka, 1987).

Den 9/7 1655 registrerades Arendt Grapes förvärv av holmen Nautapuodinsaari, där han grundade hemmanet
Nautapuodi. Ursprungligen hörde det till Kainuunkylä men numera hör det till Armassaari by, nuvarande nr 12 Puoti,
nr 13 Grape, nr 14 Nautapuodi. Kronobefallningsman i Torne och Kemi lappmarker 21/1 1667-1682, erhöll avsked
på grund av hög ålder. År 1674 förvärvade Arendt Grape Tuliesuando träsk, Karesuando socken, av Jöns Jönsson
Kieri i Kuivakangas. (Källa. Tornedalica Nr 45, Erik Wahlberg).

Från Wikipedia:
Arendt Grape, född 21 september 1612 i Lübeck, död 20 december 1687, var grundare av Kengis bruk intill Kengisforsen
i Torne älv utanför Pajala. Arendt Grape kom till Sverige omkring 1629. 1639 blev han borgare i Stockholm. 1646 fick
han rättigheterna till gruvdriften i Masugnsbyn. Han flyttade till Kengis där han lät uppföra en stångjärnshammare dit
tackjärnet från masugnen i Masugnsbyn fraktades. År 1652 blev han kompanjon med de nederländska bröderna Momma,
Abraham och Jakob. Bröderna Momma förvärvade två tredjedelar av bruket av Grape, och senare även den återstående
tredjedelen. 1655 grundlade Grape hemmanet Nautapuoti på holmen Nautapuodinsaari i Armassaari by, i dag tillhörande
Övertorneå kommun i Finland. Holmen ligger i Torne älv i höjd med Hedenäset på svenska sidan. 1667-1682 var han
kronobefallningsman i Torne och Kemi lappmarker. Arendt Grape ingick äktenskap med Clara Reuter (1625-1692) i
Västerås 1641. Tillsammans fick de 14 barn, varav flera i sin tur födde många barn. En mycket stor del av dagens
tornedalingar är ättlingar till Arendt Grape. Astronomen Anders Hellant var dotterdotterson till Arendt Grape. Antti
Keksi nämner Arendt Grape i sitt kväde om islossningen i Torne älv år 1677. En minnessten över Arendt Grape är rest
i Armassaari by söder om Övertorneå, Finland. Minnesmärke till Grapes ära vid gamla bruksgården i Masugnsbyn.
En gata i Kiruna är uppkallad efter Arendt Grape.
Källor: Erik Wahlberg - Bondeskalden Antti Keksi, Tornedalica nr 45
Ragnar Lassinantti - Några tidiga industialiseringsförsök i nordöstra Norrbotten, Ragnar Lassinantti har ordet, Tornedalica
nr 19.Östen Groth - Norrbotten 1/Ur Norrbottens histora, 1984.


Grape
Från Wikipedia
Grape, svensk släkt, invandrad från Lübeck 1629. Som släktens stamfader anges Arendt Grape (död ca 1600) som
var bryggare i Lübeck. Hans sonson Arendt Grape (1612-1687) invandrade till Stockholm 1629, och är känd för att
han grundade Kengis bruk i Pajala som utgör stommen i LKAB. Från släkten kommer flera personer som varit
riksdagsmän och författare. Från släkten kommer även Anders Grape (1880-1959) som räknas till en av de mest
betydelsefulla inom det svenska biblioteksväsendet och har dessutom gjort betydande insatser inom namnetymologisk
forskning, och Karl-Gunnar Grape, biskop i Skara. En gren av släkten bytte namn till Lustig och en annan till Grapenson.
Det har förekommit ett fåtal personer som kallat sig Grape utan att vara släkt med dessa.
Grapes heraldiska vapen förekommer det flera versioner av vilka den officiella är en silversköld med en gyllene gryta
varur tre röda rosor växer upp. Ett liknande vapen bars av den i Pommern bosatta uradliga släkten Grape, som dock
den svenska släkten inte kunnat bevisa släktskap med.

 

 

Från boken: "Torneå domsaga 1270-1970 historik av Erik Fristedt" har jag hämtat följande om Arendt Grape:

Extraordinarie ting hölls den 26 februari 1659. Bruksherren på Kengis bruk, lübeckaren Arendt Grape är ofta
återkommande i domböckerna. I förevarande dombok heter det: (av mig försvenskad text) Dito besvärade sig Arendt
Grape över allmogen, att de uti olydnad inte ville efter välb. Landshövdingens befallningsh. Uppföra sitt goda korn och
hö upp till masugnen och Kengis hammare, vartill svarade en bonde Peder Staffansson i Mattarengi och sade sig förr
vilja mista huvudet än föra något gott korn till masugnen, och blev allmogen för denna gången flitigt förmanade och
tillsagda, att om de i framtiden nu inte efter välb. Landshövdingens befallning uppförde sitt goda korn till Kengis
hammare och sitt goda hö till Masugnsbyn, skulle de utan gensägelse böta var sina tre mark. Därjämte stadgades ett
vite vid underlåtenhet av leverans på 40 marker, varjämte häradsrätten meddelade vissa bestämmelser för leverans
av kornet och höet samt kontroll över leveranserna. Vid detta extraordinära ting besvärade sig även Grape ”över
allmogen att de är mycket försumliga att ligga i håll (skjutstjänst) som det i Övertorneå är befallt av hennes kungliga
majestät att ligga i hållet uti medhs serfan(?) eller stocken, vilket också har Övertorneå allmogen gett sitt brev med
signata beträffande de dato 25 november 1647. Till dess de godvilligt vill hålla fyra håll i socknen, den första i
Hietaniemi, den andra uti Kojvakangas, den tredje i Pello och den fjärde mellan Pajala och järnbruket och beslöts att
de hädanefter skall ligga i hållan som förenämt är”.


Denna Grape var en företagsam man. Han lät uppföra, antagligen från Stockholm, material till masugnsbyggen i
Jonusuando, Tornefors och Kengis samt stångjärnshammare på sistnämnda plats för förädling av järn- och
kopparmalmen från Svappavaara, som ju ligger i Jukkasjärvi socken. Ett djärvt företag, som bröt ned Grapes ekonomi
fullständigt. Han blev ruinerad men arbetade för bruket även sedan bröderna, holländarna, Momma, adlade Renstiernas,
övertagit bruket. Grapes företag är betydligt mera erkännansvärt än upptakten av Falu gruva och den koppar, som
garvades och myntades i Kengis, var den renaste, som troligen tillverkats i Sverige. 2-dalrarna i koppar hann aldrig
bli betalningsmedel, de uppköptes av tillverkare av kopparsaker och blev kaffekittlar m.m. Nu finns endast sex stycken
av dessa 2-dalrar bevarade, tre på museum i Stockholm, två på museum i Helsingfors och en i privat ägo i Skövde.


Grape blev den mest hatade personen i Tornedalen och särskilt i Torneå stad där han allmänt fick epitetet ”tjuv”.
Detta berodde nog inte blott på att han strängt bevakade Kengis bruks intressen utan även därför att han på Pajala
marknad konkurrerade hårt med Torneås köpmän främst genom att hålla lägre priser på brännvin. Om egen tillverkning
eller inte må vara osagt. Grape sökte emellertid blidka köpmännen i Torneå genom att till stadens kyrka skänka två
jättekandelabrar av silver, som placerades på ömse sidor av altaret. Kyrkoherde Ericus Brunius, Torneå, skrev i sin
magisteravhandling på latin 1731 om dessa kandelabrar, att de var högre än fönstren på altarväggen samt att i envar
av dem fanns plats för 24 ljus. Brunius tillägger att de var värda 1400 daler kopparmynt, en mycket stor summa på den
tiden. Kandelabrarna blev ryssarnas krigsbyte vid 1809 års krig. Grape slutade sina dagar i Helsingbyn som konungens
befallningsman.

 

Under en jakttur omkring 1640 fann bonden Lars Larsson, vilken bodde på hemmanet nr 4 Lasso i Junosuando by en
järnmalmsgång invid gränsen till Jukkasjärvi. Mutsedel på denna järnmalmsfyndighet utfärdades första gången den
23 maj 1644 för fem borgare i Torneå stad. Dessa överlät emellertid mutningsrätten till en i Stockholm bosatt lübeckare,
Arendt Grape, vilken flyttade upp till Kengis. Här nedlade han hela sin förmögenhet på brukets uppbyggnad, ett
gigantiskt företag, som nog saknar sitt motstycke. Han måste sjöledes från Stockholm och uppför Torne älv frakta
material till uppfordringsverk vid gruvan, hyttor och stångjärnshammare. Han blev också ruinerad på kuppen, men
han arbetade i brukets tjänst framför allt genom att bevaka dess intressen vid tingen, till dess han slutligen utnämndes
till Konungens befallningsman med stationsort i Helsingbyn på nuvarande finska sidan av Torne älv. När Grape blev
ruinerad kom han i förbindelse med de båda holländska bröderna Abraham och Jacob Momma och för dessa utfärdades
privilegium den 26 november 1652. Förutom 10 frihetsår för skatt föreskrevs i detta privilegiebrev förutom vissa mindre
viktiga saker, att till bruket skulle höra all skog och strömmar inom 2 mil från bruket, att marknadsplats skulle inrättas i
Kengis, att bergmästaren årligen skulle hålla bergsting, samt att kyrka skulle byggas och brukspräst antagas. Efter
bröderna Mommas tid har bruket flera gånger bytt ägare till dess det helt nedlades. Vidare har under århundraden
nya järnmalmsfyndigheter gjorts, men sammanfattningsvis måste man säga att tillverkningen av stångjärn, fast det
var av ypperlig kvalitet, nästan aldrig gick med vinst! Detta berodde givetvis på de stora kostnaderna för frakt av
tackjärnet med pulka till Kengis där det förvandlades till stångjärn. Sedan gick årligen flera ton förlorade i de svåraste
forsarna i Torne älv, då stångjärnet i stora båtar fraktades till Hellelä för vidare befordran söderut. Dessutom drabbades
Kengis bruk vid upprepade tillfällen av brand. Sålunda jämnades bruket under den stora ofredens dagar 1715-1720
med marken och även så sent som 1879, vilket år kan sättas som slutpunkt för Kengis som ”tung industri”. För sista
gången ”blåstes” detta år Palokorvas masugn. Driften nedlades dock inte helt. Det byggdes en klensmedja, där framför
allt spik men även annat manufakturjärn tillverkades. Men även denna sista rest av det förr så stora Kengis bruk
försvann under loppet av 1930-talet.


En stor händelse i brukets historia inträffade år 1654. Lappen Otto Pålck fick se sin hund komma till hans kåta med nosen
alldeles grön. Hunden hade påträffat ett öppet kopparfält och Pålck lokaliserade fyndigheten till Luomanjoki. Härigenom
inträdde en glansperiod för Kengis bruk, som skulle vara till 1715, då kopparfyndigheterna var slut. Tillverkningen av
råkoppar höll sig till omkring 800 skeppund per år, således en ganska stor kvantitet. 1647 den 20 november gav Kungl.
Maj:t tillstånd för bröderna Momma, som redan 1669 adlats med namnet Reenstierna, att vid Svappavaara utsmida
myntplåtar och däri slå Kgl Maj:ts stämpel. 1675 tillsattes kontrollörer och detta år utstämplades koppardalrar i olika
valörer till ett värde av inte mindre än 10825 daler silvermynt. Mest slogs en och två dalers mynt, någon gång 6-dalers
mynt. Alla med myntmärke A.J.R. (Abraham Jacob Reenstierna). Ett tvådalersmynt, som utmyntades i en något
oregelbunden kvadrat, vägde 2½ kilo. Mynten kom mera sällan ut i marknaden. Det var så fin koppar i dem att tillverkare
av kopparkärl köpte dem för pris överstigande kursen. Nu finns med säkerhet endast 6 mynt bevarade, 3 hos svenska
myntkabinettet (statens historiska museum) och 2 i finska myntkabinettet. Det sjätte myntet ägdes omkring 1940 av
apotekaren Gustaf Cavalli i Skövde.

 


De legendariska bröderna Momma skulle bli särskilt uppmärksammade av Kungl. Maj:t. detta var år 1669. Abraham
Momma hade under en skidtur uppmärksammat en ganska stor hord av ryska soldater. Då krig kunde befaras ansåg
Abraham Momma att det var synnerlig vikt att kungen omedelbart underrättades. Han lät därför utvälja sin bästa körren –
det fanns många att välja på, ty då drogs malm från gruvorna till Kengis av mer än 400 renar- sadlade och körde den
124 mil långa vägen till Stockholm på 148 timmar. Fyra timmar efter framkomsten till Stockholm avled renen och denna
jämte pulka fördes till Kungl. Arsenalen, vilket enligt upplysning av Kungl. Husgerådskammaren torde avse
Livrustkammaren. Abraham Momma uppvaktade konungen och gav en redogörelse om vad som inträffat uppe i Pajala.
Samma år adlades bröderna till Reenstierna, en släkt som torde vara utdöd, då adelsbrevet för många år sedan
inlämnats till Riksarkivet. Berättelsen om den märkliga renfärden till Stockholm finns förevigad på baksidan av en tavla,
föreställande Abraham Momma sittande i en pulka dragen av en ren. Tavlan som ingalunda är något konstverk har
utförts av en släkting till bröderna Momma, Dan Klüver von Ehrenstrahl, som tydligen skänkt tavlan till konungen.
Den har till 1951 hängt på Drottningholms slott. Nämnda år har tavlan flyttats till Gripsholms slott.
Arbetsstammen vid Kengis bruk med underlydande masugnar har varierat under årens lopp. I slutet av 1600 talet
uppgick den till över 200 man. Då det fordrades vant folk vid bergshantering kom arbetare upp till Pajala söderifrån
framför allt från Dalarna (Säter) och Värmland men även valloner från ägarnas eget hemland. Namn som Hammar,
Spett, Stålnacke, Drugge och Carlström vittnar än idag om den gamla brukstiden.

Gift 8 augusti 1641 i Västerås med:
Min fm mm mf fm mm mor:
Clara Johansdotter , född 1625-06-25 i Västerås, död 1692-08-24 i Armasaari Hietaniemi.


Barn:
Margareta Arendtsdotter Grape. Född 1642 i Stockholm, död 1714 i Mikkolansaari Övertorneå. Gift första gången
1665 med Lars Erasmusson Renmark, bruksbokhållare, född ca 1635 i Kengis, död 1677 i Luleå. Gift andra gången
1685 med borgaren Herman Mårtensson Kempe, född 1652 i Nedertorneå. Död 1696 i Torneå.

Barn med Lars Erasmusson Renmark: Klara Larsdotter Renmark, född 1666, död 1753; Arendt Larsson Renmark, född 1668, död 1716; Appolinia Larsdotter
Renmark, född 1670, död 1752; Sara Larsdotter Renmark, född 1673, död 1744.
Barn med Herman Mårtensson Kempe: Magdalena Hermansdotter Kempe, född 1685, död 1744; Brita Hermansdotter Kempe, född 1686.


"Kaplanen Martinus Johannes Kempe
Hans Abrahamssons styvson Martinus Johannes Kempe, som tjänstgjorde som kaplan i Nedertorneå 1653-75, upptogs
i kvarntullängden 1653 och av jordeboken framgår att han 1655 var husbonden på det blivande Krook. Hr Mårten
Capelan upptogs på hemmanet i jordeböckerna fram till 1680 och kartan över Haparanda 1681 anger Mårten Caplan
som husbonde på gården vilken skattade 1/3 mantal. Som kyrkoherde hade han 1675 flyttat till Jukkasjärvi och 1682
till Övertorneå. Knekt för hemmanet under kriget mot Danmark var Erik Nilsson, som dog i slaget vid Lund den 4
december 1676. Troligen ersattes Erik av borgaren Mats Jönsson, som var gift med en dotter till Johannes Kempe.
Den 12 maj 1677 upptas Mats Jönsson från Haparanda på Rännarbanan i Stockholm i Lövångers kompani. Han var
knekt i Calix kompani i Skåne när han sändes till Stralsund där han avled varefter änkan 1681 redovisade en jordbit
avstyckad ur Krook.
Mantalslängden upptar 1682-88 Herr Mårten Kempes folk på hemmanet. Jordeboken 1686 hade följande tillägg:
Pastor i Öfwer Torneå Sal Hr Mårtten Kempes i sin hustrus lijftijd [..] dess egit hemman efter Kongl Maj:ts breef d.
5 Decemb 1682 och H: Amiralens och häradshövdingens Immission d.27 Junij 1683 som änckian nu åbor efter mannens
död. 1689 antecknas i jordeboken: Niuter lijftijds frijheet efter Kongl bref af d. 5 decemb. 1682. Texten antyder att
Kempe fick skattefrihet under sin och hustruns levnad. Han efterträddes 1686 av änkan Malin Philipsdotter och
efterlämnade sex söner och tre döttrar. Sonen Hermann Kempe, som var borgare i Torneå, gifte sig omkring 1686
med Margareta Grape, änka till bokhållaren Lars Erasmusson Renmark, varigenom han blev husbonde på
Mikkolahemmanet i Övertorneå där mantalslängden 1686 upptar Herman Kempes folk medan styvdotter Apollonia
Larsdotter Renmark Grape – Abluna Grap – året därpå upptas i mantalslängden varefter åter Herman Kempes folk
redovisas på Mikkolansaari då Herman med hustrun och styvdottern bor i Torneå."
Källa:
:http://familjenbostrom.se/genealogi/norrbotten/Haparanda-Tornio.pdf

Johan Arendtsson Grape. Född 1643 i Stockholm, död 1644-01-23 i Stockholm.
Arendt Arendtsson Grape. Handelsman i Torneå. Född 1645 i Stockholm, död 1713 i Torneå. Utom äktenskap med
Anna Karlsdotter, född i Kainuunkylä? (Kjell Lassinantti).
Johan Arendtsson Grape. Landssekreterare i Åbo. Född 1647 i Stockholm, död som ogift 1715 i Göteborg.
Anna Arendtsdotter Grape. Född 1649 i Kengis Pajala, död 1729-05-10 i Överkalix. Gift första gången ca 1680 med
borgaren Nils Andersson Oravainen, död sommaren 1699, vilken var son till Anders Torfastsson som i sin tur var son
till Torfast Abrahamsson som jag nämner i nästa mening, samt sonson till den omtalade lappfogden Nils Nilsson
Oravainen, född 1598. Gift andra gången ca 1703 med Torfast Abrahamsson.Torfast Abrahamsson var sonson till
Torfast Abrahamsson d.ä. vilken tros ha flyttat från Piteå någon gång i mitten på 1620-talet upp till Torneå. Med sig
hade han då troligen barnen Abraham (far till Torfast Abrahamsson d.y.), Anders och Kerstin (Om detta tvistar forskarna)

Gift tredje gången 1722 med kyrkoherde Olof Johansson Halsius, född 1663. Död 1729.


Biografi över Olof Halsius från Herdaminnen Överkalix:
"Olof Halsius (1711-29), född 1663, son av kyrkoherden Johannes Halsius härstädes. Student i Uppsala 16 april 1681, blev här ordinarie kaplan 1686, var
1706 vice komminister i Luleå stad åt Israel Örnberg och tillträdde ss. Kyrkoherde i Överkalix 1 maj 1711. I mars 1722 rådför han sig med konsistoriet i
Härnösand angående ett äktenskapsmål, men får tillsägelse att i slika mål inte gå sin prost (J Unaeus) förbi. Han anhöll 14 sept. 1729 att få sin måg Isak
Grape till efterträdare och till honom överlämna pastoralvården. Församlingen önskade väl sonen Hans, som 16 år tjänat i församlingen och ensam skött
tjänsten, men fadern ansåg mågen mera än sonen för församlingen tjänlig. I annan händelse önskade han själv få sitta vid tjänsten så länge Gud livstiden
honom förunnade. Sedan sonen cederat sina anspråk utnämnde domkapitlet Grape till efterträdare, 2 månader före kyrkoherdens död, som inträffade 15 dec.
1729. Han var då 66 år och 8 månader gammal och begravdes 15 feb. följande år. Gift första gången med Christina Stål, löjtnantsdotter från Österbotten,
dog i barnsäng 26 nov. 1697. Gift andra gången med Margareta Orre, dotter till handlare Johan Eriksson Orre i Luleå. Gift tredje gången med Anna Grape."


Henrik Arendtsson Grape. Kronobefallningsman. Född 1653 i Kengis, död som ogift 1683 i Stockholm.
Brita Arendtsdotter Grape. Född 1655 i Nautapuoti i Armassaari, död 1717. Gift med bonden Klemet Isaksson Curtelius,
född 1654 i Armassaari, död 1733-04-24 i Koivukylä.
Klara Arendtsdotter Grape. Född 1657 i Nautapuoti Armassaari, död sannolikt omkring 1720 i Uleborgs län. Gift ca 1676
med kyrkoherde Lars Larsson Lithovius i Liminka (Limingo) i Finland, född 1645 i Liminka, död 1702 i Liminka.

Barn: Margareta Larsdotter, född omkring 1671, död 1737; Klara Larsdotter, född omkring 1680, död 1739; Magdalena Larsdotter, född 1694, död 1727;
Anna Larsdotter, född omkring 1695, död 1713; Henrik Larsson, född 1700, död 1760.

Jakob Arendtsson Grape. Kronobefallningsman. Född 1660 i Nautapuoti Armassaari, död 1720 i Mattila?. Gift 1691
med Elisabet Isaksdotter Calissia, (vilken var dotter till handels- och rådmannen Isak Eriksson i Torneå) Född 1673,
död 1736-11-16 (63 år gammal).
Barn: Clara Jakobsdotter Grape, gift 1711 i finska församlingen i Stockholm med Staffan Staffansson Wänänen,
vilken var handelsman i Uleåborg. Arendt Jakobsson Grape, död 1720 i Stockholm. Han värvades som 19-årig student till soldat (nr 12) i Livkompaniet under
överste Ribbings ledning 1712-07-08, blev korpral (nr 13) under kapten Pipers kompani 1718-09-02 och där via Kungl. Maj:t erhållit avsked 1719-10-15.
Gift 1718-03-09 med Maria Jakobsdotter Sahlström. N.N. begravd i maj 1701 i Torneå. N.N. begravd i augusti 1703 i Torneå. N.N. begravd i december 1705
i Torneå. Johan Jakobsson Grape, död 1771 i Hietaniemi 63 år gammal. Han var sockenskrivare. Gift 1748-07-10 i Nederkalix med Anna Olofsdotter Strålberg,
född 1723, död 1791.


"Enligt mantalslängderna var familjen bosatt på Kyrkobordet i Övertorneå 1687-1692; i Torneå stad 1699; i
Gammelgården 10, Nederkalix sn 1700; åter i Torneå stad 1701; i Haparanda 2, Nedertorneå sn 1702-1703 och i
Mattila 3, Nedertorneå sn 1704-1714 (öde 1715-1718)."
Källa: http://aforum.genealogi.se/discus/messages/241/382487.html?1404532147 en mycket bra släktredogörelse
på anbytarforum av Constantinus Lindfors.

Salomon Arendtsson Grape. Hemmansägare. Född 1662 i Nautapuoti Armassaari, död 1742-10-28 i Armassaari.
Gift 1690 med Margareta Isaksdotter Curtelia, född 1652 i Armassaari, död 1742-10-28.
Barn: Klara Salomonsdotter Grape, född 1690, död 1760. Gift första gången 1711 med Per Josefsson Pekka, gift andra gången 1721 med Stefan Andersson
Niska; Isak Salomonsson Grape, född 1692, död 1732. Biografi från Herdaminnen Överkalix, sid 346: Isak Salomonsson Grape (1730-32), född 26 juni 1692 i
Övertorneå i Alkula by, son till Salomon Grape, bonde på Nautapuodi hemman i Helsingebyn, och Margareta Isaksdotter Curtelia, komministerdotter från
Hietaniemi. Farfadern var Arendt Arendtsson Grape, bryggareson från Lübeck som inflyttade ss. Handlande till Stockholm och 1646 grundade Kengis bruk.
Student 14 okt. 1710 vid Uppsala universitet, prästvigd i Härnösand 1714, utnämnd till skolmästare i Torneå 1715, tillträdde 1716, sacellan i Nedertorneå
1718-30. Var opponent vid prästmötet i Piteå 1729, då prosten N. Grubb presiderad. Som en meriterad och skicklig prästman, som var mäktig såväl det
finska som svenska språket, utnämnd till kyrkoherde i Överkalix 15 okt. 1729 och tillträdde tjänsten 1730, men avled efter blott två års verksamhet 30 maj
1732. Gift 1715-03-29 med företrädarens dotter Sofia Halsia, vilken gifte om sig 1741-12-23 med handlande Anders Henriksson Hellant i Torneå stad.
Abraham Salomonsson Grape, född 1696, död 1773; Brita Salomonsdotter Grape, född 1698, död 1756; Jakob Salomonsson Grape, född 1699, död 1786,
gift första gången 1726 med Elisabeth Olofsdotter Pietanen, gift andra gången 1758 med Maria Dynitsdotter Tyni Pellika, familjen var bosatt i Koivukylä i
Hietaniemi; Margareta Salomonsdotter Grape, född 1702, död 1769 i Nuotioranta Finland. Gift 1723 med Mikael Henriksson Korteniemi, gift andra gången
1743 med Olof Olofsson Hålt Torrika.

Abraham Arendtsson Grape. Bruksföreståndare vid Kengis bruk och sedan handelsman i Torneå. Född 1664 i
Nautapuoti Armassaari. Död 1713 i Torneå. Gift ca 1700 (i sitt andra gifte)med Katarina Isaksdotter Calissa
(syster till Elisabeth Isaksdotter Calissa ovan) Född 1683, död 1752-06-13 i Torneå, 69 år gammal. Hon var gift
första gången 1704 med bataljonsprästen Nils Hansson Chore vilken dog 1707-01-26. Gift andra gången före
1709-01-29 med Abraham Arendtsson Grape vilken dog 1713. Gift tredje gången 1718-12-09 med rådman Anders
Abrahamsson Burman i hans andra äktenskap, han dog 1722 i Torneå. Gift fjärde gången 1725-11-25 med borgaren
och rådmannen Claes Abrahamsson Deboe, död 1771 i Torneå. Catharina Isaksdotter Calcia fick med alla sina män
minst 8 barn, ingen av dem verkar ha överlevt spädbarnsålder. Jag har inte lyckats lista ut vem som var Abraham
Arendtssons första hustru...
Petter Arendtsson Grape. Hospitalsyssloman i Vadstena samt befallningsman i Kungsör. Född 1665-06-29 i Armassaari,
död 1714-05-05. Gift troligen 1702 med Margareta Bengtsdotter Rosvall.
Barn: Johan Arendt Persson Grape, född 1704, död 1767; Klara Persdotter Grape, född 1708, död 1733; Olof Persson Grape, född 1710, död 1749.
Lorentz Arendtsson Grape. Bruksbokhållare. Född 1667-01-25 i Armassaari. Död 1733-05-29 i Kengis. Gift efter år
1700 med Margareta Hansdotter.
Nils Arendtsson Grape. Född 1669 i Armassaari, död 1669 i Armassaari.


Här finns ytterligare en bra länk för den som vill fördjupa sig i bruksrörelsen: Länk – C-uppsats om Kengis bruk:
http://epubl.ltu.se/1402-1773/2006/068/LTU-CUPP-06068-SE.pdf


 

 

 

Min fm mm mf mm fm far :
Petter Danielsson Bergenhemb, född förmodligen i Vasa Finland, död 1708 i Oulu Finland. •Pohjois-Pohjanmaan
pohjoisen. Kotoisin todennäköisesti Ruotsista. Hautaus: (ehkä vuonna 1708)
Pohjois-Pohjanmaan pohjoisen kihlakunnan kruununvouti 1682, k. noin 1708 Oulu, haudattu 1708 Oulu.
Kotoisin todennäköisesti Ruotsista.


Gift 1664 med:
Min fm mm mf mm fm far :
Catarina Bengtsdotter Gråå, född i Finland, död 1693 i Finland. Begravd 1693-12-03 i Finland.

 

 

 

 

Min fm mm mm ff ff far:
Nils Ludvigsson Lodwijka, född 1597 i Kainuunkylä, Ylitornio, död 1658-1659 i Kainuunkylä Ylitornio. Han kallades för
”Lovikan Niku”. Husbonde, nybyggare. Han övertog sin fars gård 1623 och År 1638 hade han 1 fåle, 7 kor, 1 bagge
och 4 fullvuxna får i sin ägo. Året därpå hade han 1 hingst, 1 sto, 1 ungt sto, bara 3 kor, 5 fullvuxna får och ett ungt får.
År1639 blev han uttagen till soldat vid trettioåriga kriget, vilket innebar att han för sin familjs bästa övergav fäderne
gården och flyttade till ödemarken mellan Junosuando och Tärendö. Han lade då med sitt nybygge grunden till byn
Lovikka, eftersom han kallade nybygget för samma namn som sin hemgård Lovikka. Nybygget, som blev grunden för
byn Lovikka, låg antagligen på Eroniemi, mitt emot den nuvarande byn. Han jobbade hårt med sitt nybygge och på
kort tid hade han gjort den till en bland de största gårdarna i Övertorneå. Det finns en sägen om hur Nils fann på
denna boplats genom en dröm han hade en natt när han farit ut på älven med sin båt. I tidskriften Tornedalen (nr. 11)
återges en sägen berättad av Eino Thyni i Lovikka, om hur Lovikka by grundades. Den torde tvivelsutan gå tillbaka
på en tradition om Nils Lodvijks första möte med sin blivande boplats, men namnet Nils har i sägnen ersatts med Esaias,
antagligen syftande på Esaias Olofsson Tyni men det torde sakna betydelse för sägnen som sådan. Lovikkagården i
Kainuunkylä övertogs av Nils Lodwijks kusins make Mickel Mickelsson Kyrö, som senare blev herre även på Olkkuri
gård. Det trettioåriga kriget påskyndade kolonisationen av älvdalarna eftersom nybyggarna var befriade från
utskrivningar och vissa skatter. På kort tid kom Lovikka att bli den största av de perifera gårdarna i Övertorneå
församling. Mellan åren 1640-1727 hade den ett stabilt mantal på 3/8, alltså lika stort som Lovikka gård i Kainuunkylä.
Denna framgång i uppodlingen visar att Nils och hans bröder var skickliga bönder och arbetare.
Källa: Delvis från Erik Kuoksus forskning om släkten Olkkuri.


Barn:
Erik Nilsson Lodwika Lautakoski. Född 1635 i Lovikka, död 1702 i Lautakoski, Pajala. Första nybyggaren i Lautakoski,
Pajala i mtl 1682-1702. Han omnämns i mantalslängderna 1682, men då var nybygget redan etablerat sedan många
år (ca 1673), se ovan.
Pehr Nilsson Lodwika. Född 1658 i Lovikka, död i Lovikka. Nybyggare i Lovikka, husbonde på sedermera Kyöstäjä och
Kuoppala gård i Lovikka 1682-1704 (mtl). Stamfar för släktgrenarna Kyöstäjä, Lakso, Kuoppala och HarjuHarju.
Källa: http://distans.org/anor/index.php
Nils Nilsson Lodwika. Född i Lovikka, död före 1731. Nämnd 1660-1690. Han efterträdde sin far som husbonde på
nybygget Lovikka år 1660, och levde ännu 1690. I mantal 1660-90, 97-98. (K.Mäki). Efter faderns död blev han
husbonde på nybygget Lovikka (i mtl 1660 till efter 1690). Han var ensam husbonde där fram till 1680-talet, då hans
yngre bröder dyker upp i mantalslängderna. År 1684 kallades Nils Lodwika, brodern Olof, samt bröderna Mickel och
Lars Larsson Lasui Junosuando till tinget i Jukkasjärvi, sedan de gjort intrång på marker tillhöriga nybyggaren Mickel
Henriksson (Mikkonheikki) i Parakka, och samerna Jöns Mickelsson, Joen Joensson och Jöns Henriksson, alla bosatta
i Siggevaara. Nybyggarna hade jagat ekorrar och fåglar, och orsakat markägarna stora skador. Men de anklagade
dök inte upp till tinget, varför de fick böta. I mtl 1660-1690, 1697-1698. (Erik Johansson Kuoksu)
Nils var gift med Margareta Andersdotter Karvonen från Anttis. Anttis grundades ett par år före 1622 av Anders Persson Karvonen
från Pajala. Byn, som tidigare även kallades "Antinkylä" och "Anttikarvo", är uppkallad efter grundaren. På den södra sidan Torne älv, mittemot Anttis,
ligger det än mindre Antinrova.
Barn: Olof Nilsson Lodwijk, född omkring 1660, död 1734; Per Nilsson Lovikka; Nils Nilsson Lovikka; Erik Nilsson Lovikka.
Enligt Erik Wahlberg var det han
som dräpte Lars Larsson (Lauri) från Tärendö.
Källa:http://aforum.genealogi.se/discus/messages/241/319519.html?1298194855
Olof Nilsson Lodwika. Nybyggare, född i Lovikka, död mellan 1685 och 1686 i Lovikka. Nämnd 1682-1686. Husbonde
på sedermera Tyni hemman i Lovikka 1682-86. Han anklagades för tjuvjakt på samiska skatteland i Jukkasjärvi 1684,
och tillhandalade sig ängar i Junosuando för 23 Daler av Anders Jönsson Mukka på 1680-talet. Dessa ängar hade
Anders Mukka sålt utan sin broder Mats samtycke, varför en rättsprocess om äganderätten till ängarna utbröt.
Rätten dömde att Olof Lodwijk skulle få behålla hälften av ängarna.
Källor: Erik Wahlberg och mtl.

 

 

 

 


Min fm mm mm fm mf far:
Joen (Jonas) Spett, född?, död 1670 i Svappavaara Jukkasjärvi. En del av de erfarna forskarna anser att släkten
Spett i Svappavaara inte är släkt med vallonsläkten Spett vid Kengis bruk, alltså bröderna Jacob och Johan som kom
till Kengis bruk i mitten av 1600-talet. För min egen del börjar min farmors antavla med Joen Spett. Denna man är det
ingen som vet varifrån han härstammar. Forskare som tagit del av ”Momma-Reenstiernas arkiv och Kengis bruks-
journal inklusive Svappavaara och masugnen för åren 1657-60 hittade följande: ”Joen Spet, hammarsmed, nu
gruvdräng”. Och de forskare som sökt i Färna bruksjournaler finner ingen Joen Speet, endast bröderna Johan och
Jacob Spett finns med i dessa räkenskaper. Drar man då slutsatser vad gäller min anfader Joen Spett, kan det kanske
vara möjligt att han, när han började arbeta i Svappavaara, antog släktnamnet Spett, utan att därför vara släkt med
bröderna ovan. Kanske hade han hört talas om dessa bröder vid Kengis bruk och tyckte att namnet var passande för
en man som arbetar vid ett bruk. Arbetsredskapet ”spett”- använde man säkerligen vid arbetet i gruvorna, och då är
ju detta ett bra släktnamn för en brukskarl…
Mer information finns att läsa på: http://www.vallon.se/ Sällskapet Vallonättlingars hemsida, klicka dig fram till
"diskussionsforum" och sök på släkten Spett.

Barn:
Johan Joensson Spett, se ovan.

 

 

 


Min fm mm mm fm mm far:
Hans Bergman, född 1627 i Skinnskatteberg, död 1687 i Svappavaara Jukkasjärvi.

Barn:
Susanna Hansdotter Bergman, se ovan.

 

 

Min fm mm mm mf ff far :
Erik Jönsson Stålnacke, troligen född på våren 1642 i Dorkarby i Tolfta församling i Uppland, död 1723 i Svappavaara.
Han började i tidig ålder att arbeta vid Strömsbergs bruk i Tolfta. Omnämns första gången i sin fars arbetskontrakt
med Svappavaara kopparbruk 1658. Erik var gruvarbetare, kopparsmältare vid Svappavaara kopparhyttor samt
gruvfogde vid Svappavaara koppargruvor. Han omnämns 1717 som över 80 år gammal i bergmästaren Sadlins
skildrade relation, och sista gången i 1714 års mantalslängd.

I Svappavaar var Erik Jönsson Stålnacke anställd som vindkörare år 1658, gruvdräng 1658-65, smältdräng 1666-68,
kopparsmältare 1669-1723, och år 1700 utnämndes han till bruksfogde i Svappavaara. År 1716 rapporterade Erik
Stålnacke till inspektoren Lars Sandell, att han 1714 funnit två nya kopparfyndigheter i Svappavaara, men ingen ville
åta sig något arbete där.
Det finns två uppgifter om hans ålder: 1717, över 80 år (bergsmästaren Sadlin) och 1723,
över 90 år (dödboken). Han ägde 29 renar, enligt domboken år 1697.


År 1700 betalade han en skuld på 1 daler och 16 öre kopparmynt till länsman Olof Mickelsson Törnqvists hustru Anna
Jonsdotter. 1712 obducerade Erik Stålnacke tillsammans med smältaren Lars Johansson och bokhållaren Biörkman
samen Knut Nilssons döda kropp. Samma år lät samen Anund Persson i Siggevaara sina renar dels fördärva, dels
förtära två lasshö, som tillhörde Erik Stålnacke, vidare hade samme Anund Persson tagit en ren av Erik Stålnacke,
vilken denne fått som underpant för Anund Perssons skulder. Anund Persson dömdes vid tinget 1713 till 3 mark
silvermynt i böter.

Gift år 1644 med:
Min fm mm mm mf ff mor :
Kerstin Olofsdotter, född omkring 1644 i Roknäs i Piteå, död 1715 i Svappavaara. Flyttade med sin familj från Piteå
till Svappavaara 1658.

Barn:
Jöns Eriksson Stålnacke, född cirka 1666 i Svappavaara, död omkring 1717 i Soutujärvi. Brukskarl i Svappavaara
1689-1699, sedan krononybyggare i Soutujärvi 1698-10-28. Jöns fick köpa 3/4 av sin hustrus brors boställe i Soutujärvi
för 160 dlr kmt. Hans svåger, länsman Olof Mickelsson Törnkvist hade då rymt till Norge med sin frilla Sigrid Nilsdotter.
Den sista tredjedelen köptes av finnen Josef Larsson. Gift 1690 med Margareta Mickelsdotter, född cirka 1665 i Pajala,
död efter 1724 i Soutujärvi. Se ovan.
Johan Eriksson Stålnacke, född 1671 i Svappavaara, död 1741 i Svappavaara. Brukskarl i Svappavaara 1697-1741.
Gruvdräng vid Sjangelis gruva i Jukkasjärvi, smältare vid Vuolusjoki kopparhytta Jukkasjärvi. Gift omkring 1698 med
Margareta Baltzardotter Thun född omkring 1670 i Kengis bruk, död 1744 i Svappavaara.
Kerstin Eriksdotter Stålnacke, född 1675 i Svappavaara, död mellan 17581761 i Kengis Pajala. Gift år 1700 med Olof
Baltzarsson Thun född 1675 i Kengis, död 1736-10-29 i Kengis.
Erik Eriksson Stålnacke, född 1680 i Svappavaara, död 1744 i Svappavaara. Brukskarl i Svappavaara, gruvdräng vid
Sjangelis gruva , smältare vid Vuolusjoki kopparhytta. Gift 1701 med Sophia Baltzardotter Thun född 1671 i Kengis,
död 1738 i Svappavaara.
Jöran Eriksson Stålnacke, född 1682 i Svappavaara, död 1736 i Svappavaara. Brukskarl i Svappavaara, gruvdräng
vid Sjangelis gruva i Jukkasjärvi, smältare vid Vuolusjoki kopparhytta i Jukkasjärvi. 1736, gift 1708 med Maria
Johansdotter Spett född 1685 i Svappavaara. Se ovan.
Anders Eriksson Stålnacke, född 1685 i Svappavaara, död 1745 i Svappavaara. Kopparsmältare i Svappavaara,
smältare vid Vuolusjoki kopparhytta i Jukkasjärvi. Gift 1711 med Margareta Hendriksdotter Core född 1683 i Torneå,
död 1731 i Svappavaara. Se ovan.
Margareta Eriksdotter, född omkring 1687 i Svappavaara. "Hemmadotter i Svappavaara bruk åre 1702-1705.
Kökspiga i prästgården, Jukkasjärvi församling (1713, 1715). Piga i Torneå stad. Gift sannolikt åren 1716-1719.
Källa: Släkten Stålnacke 1658-1980 av Christer Rosenbahr, sid. 121.
Annika (Anna) Eriksdotter Stålnacke, född 1689 i Svappavaara, död 1731 i Pietilä i Limingo i Finland. "Bodde hemma
hos pappan vid Svappavaara bruk till 1713. Nämnd som dopvittne i Jukkasjärvi dombok 1720-12-00. Inflyttade som
änka 1722 till Övertorneå.
Källa: Släkten Stålnacke 1658-1980 av Christer Rosenbahr, sid. 543.

 


 

 

Min fm mm mm mf fm far:
Henrik Hansson Chore, född i Torneå, död 1686-12-13 i Torneå, länsman, tullnär, rådman. En av Torneås förmögnaste
män 1682.

"Till en annan gren av släkten synes rådmannen Henrik Hansson Chore höra. Denne var länge tullnär och står ännu
1680 upptagen i mantalslängden som sådan. Han var en av Torneås förmögnaste män, enligt Mäntylä nr 3 av de
förmögnaste i staden 1682 (s 175). I sitt äktenskap med Gertrud Andersdotter, dotter till borgmästaren Anders
Torfastsson och en sondotter till lappfogden Nils Oravainen, hade han åtminstone tre söner, Nils, Henrik och Carl,
av vilka de båda senare var omyndiga 1698. Henrik Hansson Chore var enligt kyrkoräkenskaperna död 13. 12. 1686.
Hustrun gifte senare om sig med rådmannen Carl Björkman, död 1705, och hade med denne åtminstone två söner,
Lars och Erasmus.
I bouppteckningen efter Henrik Hansson Chore förekommer samband med omnämnandet av en laxpata i Vojakkala
namnet Per Chore. I domböckerna uppges också dennes patronymikon: Henriksson. Detta gör att man är böjd för
att tro, att Per var son till Henrik Hansson, och denna tro stärkes, då man finner, att han 1689 uppträder inför rätta
som talesman för Henrik Hanssons arvingar i en tvist om just denna pata, väckt av stadens rikaste man, Henrik Eriksson,
å samtliga mattilabors vägnar. Av Per Chores svaromål framgår, att patan hade förärats hans farfar, Hans Chore,
då denne var fjärdingsman, att Pers far en tid varit länsman och att skriftliga bevis skulle finnas i "salig rådman Henrik
Choures sterbhus" men att dessa inte kunnat anträffas vare sig bland hans egna eller bland rådmannens handlingar.
Filiationen verkar att vara alldeles klar, men ett lätt tvivel om dess riktighet väcks av uppgiften, att Pers far skulle ha
varit länsman, och det förstärkes, då man upptäcker, att mantalslängden 1675 upptar Pedher Chore i Övervojakkala
med en son. Detta innebär, att Per Chore inte gärna kan ha varit född mycket senare än 1640. Men Henrik Hanssons
båda yngsta söner, Henrik och Carl, var omyndiga 1698 och alltså födda först omkring 1680 eller senare. De kan inte
gärna ha haft samma mor som Per Chore. En domboksnotis är i detta sammanhang av intresse: 1674 slog Per
Henriksson sin s t y v m o r Barbro. 40 års åldersskillnad mellan (halv)bröder verkar likafullt att vara i kraftigaste laget
men är dock inte fullständigt otänkbar."
Källa: http://www.genealogia.fi/genos/49/49_63.htm( sidan är nedlagd)
Egen kopia av denna sida på den här länken.


Gift år? med:
Min fm mm mm mf fm mor:
Gertrud Andersdotter Torfast, född? förmodligen i Torneå, död? förmodligen i Torneå.

Barn:
Carl Henriksson Chore, född omkring 1680 i Torneå. Carl Chore var son till rådmannen Henrik Hansson Chore och
Gertrud Andersdotter, troligen den yngste av bröderna. Han står upptagen som "ogift, utan tjänstefolk", i Torneå
mantalslängder 1704-1709 och gifte sig i Gamlakarleby 25. 1. 1709 med Sara Björkman, f. i Gamlakarleby 3. 10. 1690
som dotter till handlanden och rådmannen Erasmus Larsson Björkman och dennes första hustru, Brita Johansdotter
Präst. Under år 1727 synes han ha flyttat bort från Gamlakarleby men kallas i Torneå 1729 fortfarande "handlanden
i Gamlakarleby". Var han slog sig ned med sin familj, har jag inte lyckats utreda. Carl Chore var verksam som handlande
i Gamlakarleby från 1709 men antagligen med avbrott för åren 1714-1722. Att utreda hans härkomst ha varit förenat
med stora svårigheter. Redan för flera år sedan misstänkte jag, att han hörde hemma i Torneå. Därpå pekade mycket:
dottern Britas giftermål med en torneåbo, dottern Gertruds namn, som är ganska ovanligt men som förekommer i
Choresläkten i Torneå, och det faktum, att ett bröllopsvittne var torneåborgaren Johan Chore. Det avgörande beviset
för Carls - och hans bror Henriks - ställning finnes i ett domstolsprotokoll från 1729, som behandlar en arvstvist.
Borgaren, f.d. rådmannen, Nils Oravainen hade ägt ett hemman, Oravaisensaari, i Nedervojakkala, vilket efter hans
död i april 1683 tillfallit hans dotterson, rådmannen Nils Andersson. Denne, som var gift med Arendt Grapes dotter Anna
men barnlös, dog sommaren 1699. Hans båda svågrar, Carl Björkman, gift med Gertrud Andersdotter, och Henrik
Nilsson Kariste, gift med Gertruds syster Karin, utlöste 1702 änkan från hemmanet, varefter Henrik Nilsson och efter
honom hans son, Anders Henriksson, bebodde och brukade detta. Men 1729 kom Björkmans son, länsmannen Lars
Björkman, och gjorde anspråk på halva hemmanet, dvs. den del, som borde tillkomma honom och hans bror, Erasmus
Björkman, samt hans båda halvbröder, handelsmannen i Torneå Henrik Chore och handelsmannen i Gamlakarleby
Carl Chore. Härav följer ju att Henrik och Carl Chore var söner till Björkmans mor, Gertrud Andersdotter, och till
hennes förste man, rådmannen Henrik Hansson Chore. Vid rättegången befanns det, att Henrik Kariste ensam utlöst
Anna Grape, varför Lars Björkmans talan ogillades.
Kombinationen av namnen Björkman och Chore ger anledning till vissa funderingar. Carl Chore hade ju halvbröderna
Lars och Erasmus Björkman, och hans svärfar hette Erasmus Björkman. Namnet Erasmus är så ovanligt i norra Finland
och norra Sverige, att man vill tro på ett nära släktband. Erasmus Larsson Björkman synes inte ha härstammat från
Gamlakarleby, och den ende Björkman, som var fadder för hans dotter Saras barn, var Lars Björkman, som säkert
är identisk med Carl Chores halvbror. Kom Erasmus Larsson också han från Torneå? 1688 uppträdde han inför rådhus
rätten i Torneå, detta dock för att indriva fordringar efter sin svärfar. Detta borde dock ett ombud ha kunnat uträtta,
och resan till Torneå kan därför ha motiverats av en önskan att hälsa på släkten. Tidsmässigt skulle de båda
rådmännen Carl och Erasmus ha kunnat vara bröder, och Carl Chore skulle, om det förhållit sig så, ha gift sig med sin
styvfars brorsdotter.

Henrik Henriksson Chore
, född före 1680, död 1766-07-03. Henrik Henriksson Chore var son till rådmannen Henrik
Hansson och Gertrud Andersdotter. Han var gift 1) med Beata Brase, säkerligen dotter till rådmannen Hans Hansson
Braas eller Brase, gift med Anna Jönsdotter, 2) med Margareta Hansdotter Törnblad, död i Torneå 15. 3,. 1763, 84 år
gammal. I det första äktenskapet föddes flera barn, av vilka dock några dog som små, 1705, 1710, 1713, men
åtminstone dottern Gertrud Chore, f. 1712, blev vuxen och dog i Torneå 13. 8. 1782. Hon var gift med handlanden
Lars Abrahamsson Rechardt, f. 1700, död i Torneå 1. 5. 1754.
Under stora ofreden deporterades Henrik Chore till Ryssland. Emellertid kunde han efter fredsslutet återvända hem
och fortsätta sin verksamhet som handlande. I början av 1750-talet stod han flere gånger på förslag till rådman men
blev inte vald. Han dog i Torneå 3. 7. 1766, 89 år gammal.
Torneå död- och begravningsbok uppger, att Henrik Henriksson Chore var son till Henrik Henriksson Chore och Gertrud
Andersdotter Hellant. Här föreligger sannolikt två fel. Någon Henrik Henriksson Chore, som skulle ha fått en
likabenämnd son i slutet av 1670-talet har jag inte kunnat påträffa, vilket dock inte hindrar, att han kunnat existera.
Men att hustrun skulle ha hetat Hellant är omöjligt. Den förste Hellant är den i källorna 1683-1710 nämnde Henrik
Abrahamsson, son till Abraham Torfastsson, med största sannolikhet bror till borgmästaren Anders Torfastsson.
Men Gertrud Andersdotter kan inte ha varit född mycket senare än 1660. Jag misstänker därför, att den som gjort
anteckningen i dödsboken om Henrik Henrikssons föräldrar gett fadern en oriktig patronym, Henriksson i stället för
Hansson. Förmodligen har han också vetat, att modern hörde till samma släkt som Hellantarna och så gett henne
namnet i "bakarv".
Nils Henriksson Chore, född innan 1698. Nils Chore uppträdde 24. 7. 1695 inför Torneå rådhusrätt "å rådman Carl
Björkmans hustrus vägnar," vars son han säges vara. Han var alltså son till rådmannen Henrik Hansson Chore och
Gertrud Andersdotter men är f.ö. okänd. Eftersom han kunde uppträda inför rätta och kallas "monsieur", var han
väl inte alldeles ung. Då domboken 1698 uppger att Carl Björkmans styvsöner var omyndiga utan att undantaga Nils,
kan man förmoda, att denne då var död.
Källa: Torneåsläkten Chore till början av 1700-talet Lektor Bengt Utterström Västerås.
Margareta Henriksdotter Chore, se ovan.
"Henrik Hansson Chore och Gertrud Andersdotter hade även en dotter Margareta Henriksdotter Chore, gift med
borgaren Christian Elingius, son till kyrkoherden i Jukkasjärvi med samma namn."
Domb. Torneå vol. 2, 16 mars 1704; Västernorrlands län vol. 19, s. 498, 1702.
Källa: http://aforum.genealogi.se/discus/ (Anbytarforum 2002-07-06...)

Lars Hansson Kouris släktrelationer, som tidigare utretts av Utterström har justerats och kompletterats av Boström
och Snell som tecknat nedanstående släktschema.
Bengt Utterström, Torneåsläkten Chore till början av 1700-talet. Genos 49 (3), sid. 63-79.
Leif Boström, Per-Olof Snell, Torneåborgares släktskap med personer i Kalix, Piteå och Skellefteå. Genos 79 (3),
sid. 110-115.


Klicka på bilden för större förstoring

"Kourisläkten är en av få i Tornedalen som tidigt använde ett familjenamn som bevarades generation från generation.
Detta försvårar dock, som Utterström påpekat, bestämning av filiationer inom släkten, dels på grund av att patronymikon
ofta och släktnamn ibland saknas, dels på grund av att medlemmarna var talrika och många döptes med samma förnamn
särskilt Henrik, Hans, Jöns, Lars och Nils. Släktnamnet förekommer i källorna skrivet på många olika sätt - Kouri, Kourenn,
Kåre, Kåuri, Kori, Koure, Kohre, Kore, Coure, Choure, Cohre och Coore - beroende på att skrivarna inte behärskade
diftongerna i det finska språket. Medlemmar ur släkten återfinns som nämndemän från det första redovisade
sommartinget 1539 i Torne socken. Ur deras krets rekryterades birkarlar, länsmän, fjärdingsmän, riksdagsmän, präster,
tullnärer, rådmän och medlemmar i släkten ingick bland de ledande köpmännen och skepparna i Torneå på 1600-talet."

Källa: : http://familjenbostrom.se/genealogi/norrbotten/Haparanda-Tornio.pdf

 

 

 

 

Min fm mm mm mf mf far:
Lars Henriksson Björk Koivuniemi, husbonde på Koivuniemi gård.

Barn:
Henrik Larsson Björk Koivuniemi, se ovan.
Per Henriksson Björk Koivuniemi.

 

 

Upp

 

 

Generation 10

Observera att även i denna generation förekommer många "upprepningar" av anfäder eftersom
de har fler än ett barn från ovanstående generation...

 

 

Reserverar mig här för ev. felaktigheter vad gäller namn, födelse – dödsuppgifter, med mera. Ju längre bak i
antavlorna man kommer, desto större risk att uppgifterna inte stämmer…

 

Min fm.mf.ff.ff.ff.ff:
Ludvig Joensson Olkkuri Lovvika, född i Kainuunkylä? Död 1622 i Lovikka. Hus
bonde på Lovikka gård i Kainuunkylä.
Han övertog den del av faderns gård, som efter honom, kom att kallas Lovikka. Namnet Lovikka har genom tiderna
fått olika förklaringar, men det kan inte råda någon tvekan om att detta hemmans – by – och släktnamn kommer av
namnet Ludvig, som i Finland vid 1500-talets slut skrevs bl.a. ”Louika” och ”Lodvika”. Lovikka gård var på 1/3 mantal,
vilket senare omlades till 3/8 mantal. År 1613 erlade ”Lodwich Jönsson” 3 daler i Älvsborgs lösen, och 1620 var
gårdens djurbesättning 1 häst, 1 tjur, 7 kor, 1 kviga och 7 får.


Barn:
Nils Ludvigsson Lodvijk, född omkring 1597- Husbonde på Lovikka gård 3/8mtl i Kainuunkylä 1623-1638. År 1638 hade
han 1 fåle, 7 kor, 1 bagge och 4 får på gården. Året därpå
hade han 1 hingst, 1 ungt sto, bara 3 kor, 5 fullvuxna får
och ett ungt får i sin ägo. År 1639 blev Nils uttagen till soldat. För att undvika detta flyttade han till lappmarken, och
anlade ett nybygge (antagligen på Eroniemi, mitt emot den nuvarande byn), 1640 var nybyggets mantal 3/8. Nils
gav sitt nybygge samma namn som sin hemgård; Lovikka. Åren 1640-1727 hade den ett stabilt mantal på 3/8, alltså
lika stort som Lovikka gård i Kainuunkylä. Simon Henriksson (Simu) som antagligen var en svåger till Nils hade just
anlaggt ett nybygge i Kangos vid Lainio älv, han påverkade förmodligen Nils att flytta till Lappmarken.
Källa: Erik Johansson Kuoksu
Kända barn: Nils Nilsson Lodvika, född omkring 1635, omnämnd 1690. Han efterträdde fadern som husbonde på nybygget Lovikka år 1660 och levde ännu
1690. Gift med Margareta Andersdotter Karvonen, dotter till Anders Persson Karvonen i Antikarvo. Per Nilsson Lodvika, nämnd 1682-1704. Nybyggare på
sedermera Kyöstäjä och Kuoppala gårdar i Lovikka åren 1682-1704. Olof Nilsson Lodvika, omnämnd från 1682, död 1686. Nybyggare i Lovikka, gift med
Margareta Andersdotter. Erik Nilsson Lodvika, omnämnd från 1682-1702. Nybyggare i Lautakoski. Se ovan.
Källa:http://aforum.genealogi.se/discus/messages/241/319519.html?1298194855


Margareta Ludvigsdotter född? Gift med Simon Henriksson Simu, Han anlade nybygget Kangosenniska (Kangos) vid
Lainio älv 1641. Husbonde på sedermera Nykäinen gård i Kangos. Han är av okänt ursprung. På grundval av att Simon
Henrikssons son bar namnet Ludvig, har man antagit att han var gift med en dotter till Olkkuri Ludvig Joensson
(eller kanske hans syster). Detta eftersom han var den enda i Tornedalen som dittills burit detta namn
Källa: (Erik Kuoksu Anbytarforum)
På 1600-talet under det 30-åriga kriget fick Kangos sin nuvarande fasta bosättning. Stakande kom man upp för älven
i sina forsbåtar och slog ner sina bopålar vid Kangos bördiga stränder. Kangos nuvarande by börjar växa. När den
stora vårfloden 1677 svepte ner genom älvdalen drabbades också Kangos första nybyggare. "Floden flyttar Simons
holme, dräper också Juusos oxe." Så mindes gamle Keksi i sin välbekanta dikt.
Det var ett fritt och stolt folk som inte
lät sig lockas av lönearbete vid det närbelägna järnbrukets gruvor och smedjor. De levde vid sin älv omgivna av milsvida
viltrika skogar, där den ståtliga vildrenen sökte sitt bete på de lavrika tallhedarna. Från skogen fick man träkolet som
höll igång järnbrukets masugnar och smedjor och tjäran som såldes i Haparanda tätade skeppen på varven i Stockholm
och London.

Kända barn: Anna Simonsdotter Simu, gift med Nils Hindersson Koivuniemi, född 1655 i Tärendö, död 1740-07-14. Kristina Simonsdotter Simu, gift med
Olof Matsson Alatalo Nykäinen, född 1650 i Pajala, död 1732-10-14.


Enligt en sägen, upptecknad av hemmansägare Albin Mäkitalo i Kangos (1891-1964) skall Simon, när han kom till
Kangos, ha upptäckt att det i Lumivaara öster om Lainio älv bodde en Stalo och hans hustru:

"Innan de första bofasta nybyggarna kom till Kangos, beboddes trakten av lappar och ett jättefolk som kallades
’dalo’. Dessa dalor var ett riktigt rövarpack. Sin utkomst fick de genom att stjäla lapparnas renar. Med anledning
härav var det en ständig strid och fiendskap mellan lappar och dalor.

Bland lapparna fanns det skickliga nojder eller trollkarlar. Dessa hade med sin trolldom och andra konster utrotat
dalorna så att det bara fanns några kvar, då den första nybyggaren kom till Kangos. Han var finne och hette Simu.
Han slog upp sina bopålar vid en vik av älven. De få dalor, som ännu var kvar, bodde i en grotta i Lumivaara
(snöberget) som ligger i obygden öster om Lainioälven. Från Lumivaara gjorde dalorna sina rövarfärder ut till bygden.

När nu Simu hade fått pörtet färdigt gick han en dag ut för att söka efter naturliga ängar och i övrigt inspekterade
trakten. Under tiden skulle hustrun koka laxsoppa. Just som hon hade fått soppan färdig steg en storväxt man in i
stugan. Han hade långt ovårdat skägg. Han begärde att få smaka av soppan. Hustrun tordes inte neka, men sade:
- Det här är en nygrundad gård, så att det finns varken slev eller skopa så du får dricka ur gryten. Dalon drack allt
ur grytan. När dalon hade gått kom Simu hem. Han var hungrig och frågade om hustrun hade kokat soppa. Ja men
dalon drack upp allt svarade hustrun. Varför gav du soppan åt dalon sade Simu. Jag vågade inte neka ty han var så
stor att han knappt kunde rymmas i vår stuga svarade hustrun. Nog skall jag lära honom tänkte Simu.

Följande dag gick Simu ut för att lägga snaror för vildrenar. Hustrun kokade nu fågelsoppa. När hon fått soppan
färdig kom dalon åter. Även nu drack han upp soppan för henne. När dalon hade fått soppan i sig skulle han gå men
just som han steg ut ur stugan kom Simu hem. Han hade ännu några rensnaror kvar under armen. Simu såg genast
i vilket ärende jätten var ty han hade kvar rester av fådelsoppan [sic!] i skägget. Har du åter ätit upp soppan för mig
sade Simu i det han tog upp en rensnara och kastade den omkring dalons hals och började draga honom ned utför
backen till älven. Men just som han skulle draga dalon i älven brast snaran och dalon slapp lös. Han grep genast Simu
och skulle kasta honom i älven men Simu bad att han skulle spara hans liv. Hur kan du begära det när du nyss skulle
ta mitt liv frågade dalon. Jag hade ju skäl det när du två gånger har ätit upp soppan för mig och jag var förtretad över
detta svarade Simu. Om jag skonar ditt liv så är det på det villkoret att du går i förbund med mig mot lapparna vilka
har utrotat hela min släkt. Vi ska tillsammans döda lapparnas renar och du skall uppsöka lapparnas stora gud Juno
föreslog dalon.

Simu ingick förbundet med honom. Från den stunden stulo de lapparnas renar och höllo goda måltider av det feta
renköttet. När lapparna upptäckte detta förtrollade och förbannade de Simus gård så att så länge gården var på
samma ställe skulle lyckan vika därifrån och gården skulle aldrig gå i arv från far till son. Simu sökte efter lapparnas
avgud vilken han slutligen fann vid stranden av Torneälv. Simu slog sönder guden och brände bitarna. Härav blev
lapparna alltmera förtretade trollade så att en björn dödade all Simus boskap. Ungefär vid den tiden kom den andra
nybyggaren till Kangos. Även han var från Finland. Han hette Juuso. Han bosatte sig ca 1 kilometer längre ner från
Simus gård.

När Juuso hade fått stugan färdig gick även han ut för att inspektera trakten och söka efter ängar. Hustrun skulle
koka laxsoppa. Dalon kunde inte låta bli att passa på tillfället för att få en portion soppa och just som hon hade fått
soppan färdig infann sig dalon och begärda att få smaka på soppan. Hustrun tordes inte neka men svarade att det
fanns varken slev eller skopa. Dalon böjde sig då ned över grytan och drack upp allt varefter han gick sin väg.

Efter en stund kom Juuso hem. Han var hungrig och ville ha soppa. Då berättade hustrun att dalon druckit upp allt.
Jag tror inte den där dalo-hunden får göra med mig som med Simu. Inte börjar jag röva av lapparna tillsammans
med dem, tänkte Juuso. Han var en slug man. Han funderade över hur han skulle bli av med dalon som var i förbund
med Simu ty denna dalo var den värsta av dem alla. Slutligen tyckte Juuso att han funnit metoden. Av två stockar
gjorde han en skruvanordning framför eldstaden. Sedan gick han ut för att jaga. Hustrun kokade köttsoppa. När
dalon såg att Juuso gick bort infann han sig åter när soppan var färdig. När han böjde sig över grytan så hände det
långa skägget ner mellan stockarna. Dalon fick nu sitta där tills Juuso kom hem. När Juuso kom tog han en stor klubba.
Slog ihjäl dalon och grävde ner honom. Några dalor fanns ännu kvar i Lumivaaras grotta"

Min källa: http://johannaocherik.se/erik/pcce2fa49.html


Här finns mer att läsa om Olkkuri:
http://erikkuoksu.se/wp-content/uploads/2014/04/Olkkuri.pdf

 

 

 

Min fm.mf.ff.mf.ff.ff:
Jöns Olofsson Stålnacke, född omkring 1613 troligen i ett torp i byn Årsta i Tierps församling. Död troligen någon gång
på 1600-talet i Svappavaara kopparbruk. Sannolik: mjölnardräng i Dorkarbys kronokvarn i Tolfta 1626-1642; sågdräng
i Dorkarby sågkvarn 1626-1642; dagsverkare vid Västlands bruk-1642; brukstorpare i byn Dorkarby 1642-1658;
kolkörare mellan Falu kopparberg och Västlands bruk vintern 1642-43; byggmästare vid Västlands bruk 1642-43;
byggmästare vid Strömsbergs bruk 1643; hjulmakare på Västlands och Strömsbergs bruk 1644-1658; gruvdräng i
södergruvan vid gruvberget Jukkasjärvi 1658-1660; gruvfogde i södergruvan Svappavaara 1660-1675; kopparåder
upptäckare i gruvberget ”Jöns Ols grop” 1674-1785;

Gift 1641 i Tolfta församling med:
Min fm.mf.ff.mf.ff.fm:
Anna (?) Abrahamsdotter, född omkring 1617 möjligen på gården Bro under Österby bruk i Films församling. Död
troligen på 1680-talet i Svappavaara.

Barn:
Erik Jönsson Stålnacke, född troligen på våren 1642 i kronotorpet i byn Dorkarby i Tolfta församling, död 1723 i
Svappavaara. Gift 1664 med Kerstin Olofsdotter, född troligen år 1644 i Roknäs Piteå, död omkring 1717 i Svappavaara.

Barn: Jöns Eriksson Stålnacke, född omkring 1666, död 1713. Johan Eriksson Stålnacke, född (1677) 1671, död 1741. Kerstin Eriksdotter, född 1675, död
mellan 1758-1761. Erik Eriksson Stålnacke, född 1680, död 1744. Jöran Eriksson Stålnacke, född 1682, död 1736. Anders Eriksson Stålnacke, född 1685,
död 1745. Margareta Eriksdotter, född omkring 1687, död troligen på 1720-talet.

Abraham Jönsson (Stålnacke), född omkring 1645 i Dorkarby, död omkring 1661-62 i Svappavaara. Möjligen
omkommen i en olycka vid gruvan.

Min Källa: Boken "Släkten Stålnacke 1658-1980" av Christer Rosenbahr.

 


Min fm.mf.ff.mf.ff.mf:
Olof Nilsson (Stubbe), född 1609 i Roknäs Piteå, födelseåret ej verifierat. Malmförare i Piteå silverbruk år 1637;
bonde i Roknäs Piteå landsförsamling 1639-1657; bruksknekt och gruvdräng vid Svappavaara bruk 1657-1669.


Barn:
Olof Olofsson. Född i Roknäs Piteå landsförsamling, död 1678 i Svappavaara.
Jöran Olofsson. Född i Roknäs, död 1673; bruksknekt vid Svappavaara bruk
Kerstin Olofsdotter. Född omkring 1640 i Piteå landsförs Död mellan 1706 och 1715 i Svappavaara, Jukkasjärvi,
gift med Erik Jönsson Stålnacke, se ovan.

 

 

Min fm mf ff mf fm ff:
Hans Henriksson Chore, född i Torneå ?, fjärdingsman, riksdagsman. Not: möjligen den Hans som var ledamot av
bondeståndet för Västerbotten vid 1617 års riksdag. (Genos 49) Släktnamnet förekommer i källorna skrivet på många
olika sätt: Kouri, Koure, Chore, Core, Kure m.fl. (Lektor Bengt Utterström). Släkten Chore var ursprungligen en
birkarslsläkt och innehade sina hemman på olika håll i Tornedalen. I saköreslängden 1539 upptas Jöns Kure i Päkkilä
och släkten fanns i Kourila och Vojakkala i Nedertorneå socken från 1560 talet (EW i Tornedalica nr 2 s. 41)
(Lektor Bengt Utterström). Senare spred den sig till andra byar. Från 1642 även till Torneå stad. Det är däremot
inte bekräftat att Hans Henriksson Chore är far till Henrik Hansson Core ovan. Så här skriver lektor Bengt Utterström
på denna länk.
”I bouppteckningen efter Henrik Hansson Chore förekommer samband med omnämnandet av en laxpata i Vojakkala
namnet Per Chore. I domböckerna uppges också dennes patronymikon: Henriksson. Detta gör att man är böjd för att
tro, att Per var son till Henrik Hansson, och denna tro stärkes, då man finner, att han 1689 uppträder inför rätta som
talesman för Henrik Hanssons arvingar i en tvist om just denna pata, väckt av stadens rikaste man, Henrik Eriksson,
å samtliga mattilabors vägnar. Av Per Chores svaromål framgår, att patan hade förärats hans farfar, Hans Chore,
då denne var fjärdingsman, att Pers far en tid varit länsman och att skriftliga bevis skulle finnas i "salig rådman Henrik
Choures sterbhus" men att dessa inte kunnat anträffas vare sig bland hans egna eller bland rådmannens handlingar
Filiationen verkar att vara alldeles klar, men ett lätt tvivel om dess riktighet väcks av uppgiften, att Pers far skulle ha
varit länsman, och det förstärkes, då man upptäcker, att mantalslängden 1675 upptar Pedher Chore i Övervojakkala
med en son. Detta innebär, att Per Chore inte gärna kan ha varit född mycket senare än 1640. Men Henrik Hanssons
båda yngsta söner, Henrik och Carl, var omyndiga 1698 och alltså födda först omkring 1680 eller senare. De kan inte
gärna ha haft samma mor som Per Chore. En domboksnotis är i detta sammanhang av intresse: 1674 slog Per
Henriksson sin s t y v m o r Barbro. 40 års åldersskillnad mellan (halv)bröder verkar likafullt att vara i kraftigaste laget
men är dock inte fullständigt otänkbar.
Men om Per Henriksson Chore inte var son till rådmannen Henrik Hansson, vem var väl då hans far? Det enda
alternativet förefaller att vara länsmannen Henrik Chore, den förmodade fadern till Nils Henriksson Rääf och Jöns
Henriksson Chore. Men också det stöter på svårigheter. Om Per Henriksson hade varit bror till Nils Rääf och Jöns Chore,
borde han väl någon gång ha nämnts i domböckerna i samband med deras arvstvister. Detta sker dock aldrig, men
däremot är Per Chore närvarande vid en rättegång mellan Carl Björkman, rådmannen Henrik Hanssons successor
matrimonii, och Hans Peiko rörande en den senares fordran hos Henrik Hansson. Slutsatsen synes böra bli, att Per
Chore trots allt var son till rådmannen Henrik Hansson i ett tidigare, f.ö. okänt äktenskap och att Henrik Hansson varit
länsman, innan han blev tullnär och rådman.
Fördjupning i släkten Chore på denna länk.

 

Barn:
Carl Hansson Kuure, död 1678.
Hans Hansson Kuure, död 1681.(- 1681)
Henrik Hansson Kuure, död 1686-12-13, se ovan.

Nils Kuure

I den mycket intressanta ”uppsatsen” Brottsstycken ur det tidiga Haparanda-Tornio, bebyggelsen och människorna
1500-1700” av Per Olof Snell, kan man bland annat läsa om släkten Core:
”Kourisläkten är en av få i Tornedalen som tidigt använde ett familjenamn som bevarades generation från generation.
Detta försvårar dock, som Utterström påpekat, bestämning av filiationer inom släkten, dels på grund av att patronymikon
ofta och släktnamn ibland saknas, dels på grund av att medlemmarna var talrika och många döptes med samma förnamn
särskilt Henrik, Hans, Jöns, Lars och Nils. Släktnamnet förekommer i källorna skrivet på många olika sätt - Kouri, Kourenn,
Kåre, Kåuri, Kori, Koure, Kohre, Kore, Coure, Choure, Cohre och Coore - beroende på att skrivarna inte behärskade
diftongerna i det finska språket. Medlemmar ur släkten återfinns som nämndemän från det första redovisade
sommartinget 1539 i Torne socken. Ur deras krets rekryterades birkarlar, länsmän, fjärdingsmän, riksdagsmän, präster,
tullnärer, rådmän och medlemmar i släkten ingick bland de ledande köpmännen och skepparna i Torneå på 1600-talet.
Det mesta talar för att tolvmannen Henrik Jönsson, som upptas i bågalängden för Övre Vojakkala 1539, var släktens
stamfader. Hjälpgärden 1553 antyder att han efterträtts av Hans Henriksson som då hade en kreatursbesättning
bestående av 20 kor. I bågalängden samma år synes han ha ersatts av Hans Innesson på det blivande Kuure medan
birkarlen Jöns [Henriksson] Kourenn fanns på ett eget hemman. Caupi Kourenn [Jacob Henriksson] tillkom 1564 på
det blivande Kauppila. Hans Innesson har av Wahlberg (1962) uppgets vara far till Henrik och Lars Kouri men med
tanke på att vare sig han eller någon annan av Innessönerna använde Kourinamnet synes han ha gift sig med Hans
Henrikssons änka och därmed blivit husbonde på Kuure. Vid sommartinget 1573 var Henrich Kåre i Vojakkala inställd
dömdes till 9 mark i böter. Henrich Hansson Kouri hade 1584 efterträtt Hans Innesson och blev samma år nämndeman.”
Källa: : http://familjenbostrom.se/genealogi/norrbotten/Haparanda-Tornio.pdf

 

 

Min Fm fm mf ff mf fm mf :
Anders Torfastsson, född ? i Torneå, död omkring 1687 I Torneå. Han var tullnär, birkarl och lappfogde – och även
Torneå stads första borgmästare 1659-1664. Bouppteckning är upptecknad efter Anders Torfastsson den 18/4 1687.
(Tornion Kaupungin Pesäluetteloja 1666-1800. (Bouppteckningar i Torneå stad), Eino Tamelander, Tornio 1941.)
Lektor Bengt Utterström nämner i en artikel ”Tornesläkten Chore till början av 1700-talet”: att, Anders Torfastsson
hade med stor sannolikhet syskonen Abraham och Karin. Abraham Torfastsson var handlande i Torneå, där han 1647
ägde tomt nr 27. Hans hustru var dotter till Henrik Clemetsson, som tillhörde en gammal birkarlasläkt från
Nedervojakkala och 1647 ägde tomt nr 10 i Torneå. Från Abraham Torfastsson härstammar släkten Hellant - Hellander.

I herdaminnen Överkalix kan man läsa om prästen Johannes Olai Halsius som under några år var skolmästare i Torneå
och råkade i olag med Anders Torfastsson:
”Johannes Olai Halsius (1681-97), f. 1629 i Öjebyn, Piteå s:n, af bondeföräldrar. Namnet härleder sig från en äng Halsen
i samma by. Johannes Olai Pitensis inskrefs ss. stud. i Upsala 2 nov. 1648, blef skolmästare i Torneå 1661. Här kom han
i delo och träta med borgmästaren Anders Torfastson. Borgmästaren beskyllde Halsius att ej vara flitig i sitt ämbete,
och den senare hade användt några obekväma ord, då han anklagade borgmästaren att ha lagt sekvester på honom
tillkommande djeknepenningar. Konsist. förordnade khden Burelius i Öfver-Kalix att resa till Torneå för att undersöka
saken, och resultatet blef, att hemställan gjordes till borgmästaren, som syntes benägen för vänskaplig uppgörelse,
att då Halsius mera ex simplicitate än ex maligno proposito sig mot honom försett, han må tillgifva honom, allenast han
det afbeder. Dn. Halsius fick åter en skarp förmaning, att han gör sitt ämbete fliteligen icke allenast till informationen
utan ock till disciplinen och att han ett prästerligt umgänge förer med borgerskapet. Till kontr.prosten afgick bref, att
han förmedlar god vänskap dem emellan, remonstrerandes ock, att dn. Halsius ej blifvit rätt handterad, då
djeknepengarne sattes in sequestro och uppmanas, att han maintenerar dn. pedagogum vid en laglig skolmästaregård,
m. m. (Hdpr. 6/2 1663). ”


”Vid tinget den 25-27 mars 1673 anger Anders Torfastsson att han av smeden Hans Persson Nauska fått en äng i
underpant. (Dombok Västerbotten 1, 1672-74, fol.674). Casper Ekman som bärgat höet från ängen ansåg att den
hade tillhört hans svärfar (borgaren Hans Henriksson) långt innan den förpantats. Nämnden och Caspers svärfar(bror)
Staffan Henriksson intygade att ängen innehafts av Nauska i över 50 års tid (det vill säga från 1610-talet). Emedan
ängen godvilligt överlåtits till Torfastsson ansåg rätten att Caspers svärmor – borgaren Hans Henrikssons änka Karin –
inte hade någon rätt till den.”


Första gången gift med NN Hansdotter, andra gången gift med Gertrud Nilsdotter Oravainen och tredje gången med
Karin Jönsdotter, dotter till sedermera borgmästaren (1664-66) Jöns Mickelsson i Torneå stad.
Innan Anders Torfastsson 1659 blev borgmästare i Torneå - f.ö. den förste, som utsågs till borgmästare i Torneå
enligt borgerskapets egna önskemål - var han tullnär och lappfogde. Att han hörde hemma i en birkarlasläkt synes
sannolikt: genom giftermål var han nära förbunden med birkarlasläkter, och de flesta lappfogdar utsågs bland birkarlar.
Men varifrån kom han? Namnet Torfast är mycket ovanligt, inte bara i Torneå och Tornedalen utan i hela det övriga
riket. Roland Otterbjörk har i sin bok Svenska förnamn (Stockholm 1970) mer än 20 mansnamn, sammansatta med
eller avledda av namnet Tor, men bland dem saknas Torfast. Emellertid förekom det under 1500-talet sparsamt i
Stockholm och har sannolikt därifrån spritt sig till Piteå, där det under slutet av 1500-talet ibland kan anträffas.
I Piteå bodde t.ex. birkarlen Torfast Abrahamsson, nämnd i en birkarlaförteckning 1606. Denne Torfast skulle kunna
vara far till Anders Torfastsson, som var död 1676.
Källa: anbytarforum.

"Anders Torfastsson, som efterträdde systern Kerstin i borgarlängden 1642, anhöll i skrivelser till Bergskollegium
1644, tillsammans med borgarna Peder Pedersson, Peder Andersson, Peder Olofsson Näbb och Jacob Pfund, att få
inrätta ett järnbruk i Övertorneå. Anders ingick dock inte bland de, som 1646 anlade bruket och han efterträds 1647
av brodern Abraham i borgarlängden. Av ett rådstuguprotokoll den 27 juli 1657 framgår att Anders första hustru var
dotter till borgaren Hans Henriksson som från 1652 har en måg och dotter på gården. 1655 har Hans Henrikssons
efterträtts av änkan Karin med två döttrar och två mågar samtidigt som Anders blivit befallningsman och upptas i
borgarlängden som ogift. Två år senare uppförs han i anslutning till Nils Oravainen och har gift sig med dennes dotter.
Anders uppgav på rådstugan 1657 att han 1655 med sin salig svåger Elias Olsson, som var gift med Margareta
Hansdotter, fullmäktigat Nils Dunder att ta upp tull av Arendt Grape. Margareta gifte senare om sig med Casper Ekman.
Carl Jöransson som blev sockenskrivare den 3 juli 1655 var också gift med en dotter till Hans Henriksson. Som änka
gifte hon sig 1659 med Johan Jönsson Utter son till rådmannen Jöns Christoffersson. Borgmästare Jöns Mickelssons
dotter blev Anders Torfastssons tredje hustru. Abraham Torfastsson, som var skeppare, synes ha gift sig 1651.
Han efterträds i borgarlängden 1680 av änkan Karin dotter till Henrik Clemetsson i Vojakkala. Deras sonsonsson,
astronomen och ekonomidirektören Anders Hellant, som karaktäriserats som 1700-talets märkligaste Tornedaling,
tog efternamnet efter släktgården Hellan i Piteå."

Källa: Brottsstycken ur det tidiga Haparanda-Tornio, bebyggelsen och människorna 1500-1700” av Per Olof Snell.
http://familjenbostrom.se/genealogi/norrbotten/Haparanda-Tornio.pdf


Gift med:
Min fm mf ff mf fm mm :
Gertrud Nilsdotter Oravainen, född troligen 1630 i Vojakalla, död?
Fördjupning i släkten Oravainen finns på denna hemsida:
http://www.htgenealogia.org/documents/PDF/LappfogdenNilsNilssonOravainen.pdf


Barn:

Carin Andersdotters, gift första gången med Hans Hansson Chore, gift andra gången 1687 med birkarlen Henrik
Nilsson Karinen, född omkring 1650 i Armasjärvi Hietaniemi, död 1712-03-23 i Nedre Vojakala.

Bland de allra första släktforskningarna var släktkartan gjord av Mauno Oravainen 1943 “Oravaisen suku Alatornion
Alavojakkalassa 1600-luvulta lähtien”. Pauli Oravainen och Tauno Ylänen har fortsatt med Yläoravainen-grenen.
Alaoravainen-grenen har klarlagts som team-arbete och finns i Wassermans släktbok ”Tornion kautta maailmalle”
(2009). På svenska sidan har Lydia Styrman för sin del klarlagt Alaoravainen-grenen. - Bland Nils Hansson Chore/
Kuures avkomlingar finns släkter som Rydman, Holmberg, Sarelius, Nordberg. (ML:CD-skiva)

Margareta Andersdotter, gift första gången med rådmannen Michel Jönsson, gift andra gången med kaplanen
Anund Curtelius i Hedenäset.
Gertrud Andersdotter, gift första gången med rådmannen Henrik Hansson Chore, gift andra gången med rådman
Karl Björkman. Avkomlingar från båda äktenskapen kan finnas hos släkterna Limingius, Elingius, Reckhardt, Tornberg,
Grape, Björkman, som alla torde finnas i Genealogia sursilliana.
Källa: http://www.htgenealogia.org/documents/PDF/LappfogdenNilsNilssonOravainen.pdf

 

 

 

 

Min fm mf ff mf mf ff:
Henrik Persson Koivuniemi, född 1617, husbonde på Koivuniemi gård. Anlade Koivuniemi gård i Tärendö, Pajala.
Enligt äldre uppgifter skall han ha varit son till en Per Persson Pekkari. Detta stämmer inte. Hans far var Per Nilsson
Pekkari.
Källa: Erik Kuoksu, http://johannaocherik.se/erik/p0204880f.html

Barn:
Lars Henriksson Björk Koivuniemi. Se ovan.
Nils Henriksson Koivuniemi Björk, född 1655, död 1741. Nämndeman och husbonde på Koivuniemi gård. Gift med
Anna Simonsdotter.
Barn: Henrik Nilsson Koivuniemi Björk, född 1679, död 1741. Margareta Nilsdotter Koivuniemi, född 1686, död 1767.
Min källa: http://www.flersidigt.se/slaktsidor/ma_slakt/ma_mormor/006/01/206.htm

 

 

 

Min fm mf fm ff ff ff:
Olof Eriksson, född i början av 1580-talet, möjligen i ett torp i byn Eskesta i Tierps församling. Flyttade med sin familj
till byn Dorkarby i Tolfta församling på hösten 1625. Omnämns första gången i Dorkarby våren 1626, han utnämns
samma år till sockenskräddare för Tolfta församling. Han var även torpare i Dorkarby 1626-1630 och 1642. Åren
1630-1641 var han rese